• Kategorier

  • Arkiv från 5 maj 2005

  • Kalender

    oktober 2011
    M T O T F L S
     12
    3456789
    10111213141516
    17181920212223
    24252627282930
    31  
  • free counters
  • wordpress visitor counter
  • RSS Merit Wager

    • Utan titel lördag, 6 juni, 2020
        Sedan den 5 maj 2005 har jag ideellt granskat, redovisat, översatt, kommenterat och publicerat ofta unikt material, särskilt miggornas rapportering. Om ni uppskattar texterna, informationen, rapporterna, kommentarerna, stöd gärna via Subscribe med 1 krona om dagen = 30 kronor i månaden, eller med valfritt belopp via Donate, Swish eller Bankgiro.  Alla bidr […]

Rätt att förundersökning mot Juholt är inledd

Förundersökning inledd mot Juholt
En förundersökning har inletts om misstänkt bedrägeribrott av Håkan Juholt. Chefsåklagare Alf Johansson har överlämnat ärendet till Riksenheten för polismål.

Förundersökning mot Juholt
Chefsåklagare Alf Johansson har överlämnat ärendet till riksenheten för polismål, som även handlägger misstänkta brott av riksdagsledamöter.

Turner, Monet och Twombly på Moderna Museet

Daniel Birnbaum

Jag besökte utställningen Turner Monet Twombly på Modena Museet idag och fick en personlig presentation av utställningen av museets chef Daniel Birnbaum.Förutom att vi fick se verk av tre stora konstnärer, blev det också mingel med ett trettiotal intressanta människor.

Utställningen pågår till 15.1 2012.

Socialdemokraternas partiledare Håkan Juholt borde avgå

Foto: Magnus Selander

Stackars alla ”vanliga” socialdemokrater, både medlemmar i ”partiiiit” och väljare som röstat på S! Vart ska de nu ta vägen, vad ska de nu rösta på? Vad ska de kalla sig? Om han inte avgår och de måste dras med en partiledare som i allt fler sammanhang börjat kallas ”Ljugholt” går det väl inte att vara kvar i ”partiiit” och önska att han ska bli statsminister vid nästa val. Och avgår gör han knappast självmant, även om frågan är om inte det vore skonsammast mot alla parter i detta läge: honom själv, medlemmarna i Socialdemokraterna, väljarna som röstat på S och skattebetalarna som fått bekosta hans slarv / girighet /ev bedrägeri (bedrägerimisstankarna ska utredas).

Först tar Håkan Juholt felaktigt ut 160.ooo kronor för mycket i bidrag för att täcka hela hyran för en fyrarummare som han sedan fem år delar med sin ”kulbo” (tillika sambo). I klartext: S-ledaren, med 144.000 kronor i månadslön, låter svenska skattebetalare betala hans permanenta boende i Stockholm.

Sedan kommer det fram att S i juni hållit ett informationsmöte om förmånerna för sina ledamöter, där det band annat sades (det självklara…), att alla har en skyldighet att sätta sig in i vad som gäller. Juholt lär inte ha varit med vid mötet, som hölls i juni. Han lär i stället ha sysslat med förberedelser av sitt Sommarprogram i Sveriges Radio. Men han borde ju redan från den dag han kom in i riksdagen och första gången ansökte om bostadsbidrag ha tagit reda på vad som gäller, så det är naturligtvis ingen ”förmildrande omständighet” att han inte var med på det mötet. Och han borde själv – utan att ens ha tagit del av några regler alls –  ha kunnat räkna ut att det knappast kan vara så att skattebetalarna ska betala hans sambos hyra.

Samtidigt berättas också om att han rest till Vitryssland  på skattebetalarnas bekostnad, tillsammans med sin kulbo/sambo, och talat om resan som deras ”första gemensamma semester”.

Här är en liten bråkdel av vad media rapporterat idag, den 8 oktober. Mycket mer finns förstås att ta del av om man googlar:

Juholt ska ha varnats redan 2009 – Dagens Nyheter
Håkan Juholt erkänner att han brutit mot reglerna då han tog ut full ersättning för sin lägenhet trots att han delar den med sambon. Men, hävdar han – fusket skedde inte medvetet. Nu skriver Aftonbladet att han ska ha varnats för sitt beteende redan 2009.

”Juholt får stå i skamvrån” – Västerbottens Folkblad
En tror att det skadar partiet, en annan inte. Andra vill inte säga något alls.

K-G Bergström: Han är en precis lika god kålsupare som Mona Sahlin – Expressen
Så har ännu en hög socialdemokrat ertappats med fingrarna i syltburken. Bland reaktionerna har funnits en tendens till att framställa Juholts fingrar som mindre nedsmetade än Mona Sahlins under Tobleroneaffären. Det är för mig svårbegripligt. Båda är lika goda kålsupare.  Enda skillnaden är att krishanteringen har gått framåt sen 90-talets Mona Sahlin-affär.

”Riktig kris om uppgifterna stämmer” – Dagens Nyheter
Om Håkan Juholt verkligen har varit medveten om att han fått ut dubbelt så mycket ersättning som han har rätt till – då befinner han sig i en riktig kris. En kris som skulle kunna leda till hans avgång.

Håkan Juholts dyra klavertramp – Norra Skåne
Så har då S-ledaren Håkan Juholt trampat rejält i klaveret. I går tvingades han löpa gatlopp efter att det avslöjats att han i fyra års tids sammanbott med sin nya kvinna och från riksdagen uppburit bostadsersättning för hela sin hyra.

Synas av åklagare – Aftonbladet
Håkan Juholts bostadsbluff kan vara bedrägeri. Efter Aftonbladets avslöjande granskas han nu av Riksenheten mot korruption.

”Fusket är en klassfråga” – Aftonbladet
Det vi möjligen bevittnar när Juholt fuskar är den arrogans som inte sällan uppstår när höga politiker kämpat sig in i finrummen från enklare förhållanden.

Socialdemokrater: Föreslå skärpta krav för att få svenskt medborgarskap i stället!

Socialdemokraterna vill göra det möjligt att utvisa nya svenska medborgare (invandrare). Tanken är att det ska stävja gängkriminalitet. Jag förstår tanken. Men det är både feltänkt och att börja i fel ände.

I minst sju länder (troligen fler) kan återkallande ske av ett förvärvat medborgarskap av en invandrad person med ett annat medborgarskap från början. Detta får ske vid extraordinära tillfällen, vid mycket grov kriminalitet eller aktioner ägnade att skada rikets säkerhet. Men i inget land som jag känner till kan man utvisa personer som man har beviljat medborgarskap.

Förslaget om utvisning av kriminella personer från andra länder; personer som alltså beviljats svenskt medborgarskap, kommer från Ilmar Reepalu (S), kommunstyrelsens ordförande i Malmö. Han vill införa snabbare medborgarskap med en form av prövotid under några år, under vilken tid den som döms för grova brott kan utvisas ur landet. Han säger till TT:

Många av de här gravt kriminella gängen som kommer hit håller sig lugna till dess att de får sitt medborgarskap, och har sedan Sverige som någon form av plattform för internationell kriminell verksamhet. Fängelse är inte tillräckligt avskräckande i de här fallen. Det enda verkningsfulla i det läget hade varit att kunna utvisa.

Man kan förstå att hans frustration är mycket stor och Ilmar Reepalu har rätt i, att en tid i svenskt fängelse inte avskräcker grovt kriminella personer från andra länder. Men förslagen om snabba, temporära medborgarskap och att man ska kunna utvisa personer med svenskt medborgarskap är helt feltänkta. Det är i stället långt tidigare man måste börja, nämligen redan i asylprocessens allra första skede.

Det borde vara absolut självklart att man kräver att människor som söker skydd här styrker sin identitet och sin nationalitet, det kan nästan samtliga – säkert minst  98 % av alla – göra. Ändå accepterar man i Sverige att 95 % inte är det när de söker asyl… Det händer att människor har begått brott redan i hemlandet och sökt sig till Sverige för att fortsätta bedriva brottslig verksamhet här. Genom de förbättrade fingeravtrycksregistren inom Schengen-området kan man också på nolltid kontrollera om personerna redan har uppehållstillstånd i något annat EU-land (ganska vanligt enligt miggorna) och om man begått brott i andra europeiska länder. Utlänningslagstiftningen ger inte rätt till inträde i landet, bostad, sjukvård, utbildning och skattefinansierad försörjning åt kriminella som försökt ljuga sig in i landet!

Personer som sökt sig till Sverige och beviljats uppehållstillstånd bör kunna visa att de vill bli goda och produktiva medlemmar av det svenska samhället, och ett bra förslag är, att tiden innan man kan söka och beviljas svenskt medborgarskap förlängs. Åtta eller tio års prickfritt leverne i landet, dokumenterade kunskaper i landets språk, ett fläckfritt brottsregister, egen försörjning är rimliga krav att ställa på den, som vill upptas som medborgare i sitt nya hemland.

Sammanfattning: Sätt alltså in krutet i början, i själva asylprocessen. Svenska staten har en skyldighet att veta vilka den beviljar uppehållstillstånd och folket har rätt att veta vilka människor som uppehåller sig i landet. Sverige har ingen skyldighet att bevilja vare sig PUT eller medborgarskap åt kriminella. Och om medborgarskapskravet innefattar språkkunskaper, en hederlig vandel och att man försörjer sig själv så blir det något för alla ”normala” invandrare att sträva efter och något som kriminella invandrare aldrig kan få. De som begår brott utvisas i stället.

Några lästips:
”Inför temporärt medborgarskap” – Kvällsposten
Reepalu vill utvisa svenska medborgare – SVT Sydnytt
Får bakläxa för förslag om utvisning – Sydsvenskan
Reinfeldt avvisar utspelet – Sydsvenskan
Reepalus utspel ett röstfiske i SD-land – Aftonbladet
S backar om utvisningsförslag – TV4 Nyheterna
Morgan Johansson backar om utvisningar – SR Ekot

Och till slut:
Det skadar inte om Sverige lär sig av andra länder från bloggen, maj 2007

© Denna blogg.

En migga: ”Må alla gudar som de tillber bevara Försäkringskassans tjänstemän från vår ex-GD!”

En migga berättar

En sannsaga om parallella universum
Så där ja, det var min sjätte GD* som gick sin väg. Jag känner igen superlativerna. Men strunt i dem för de hör till spelet. Nu ska Försäkringskassan istället få lära sig var och hur skåpet ska stå.

Eliasson lämnade två saker i arv – en chefsförtätning och lean. Ingendera har fått något positivt resultat.

Ja, det är faktiskt sant. Ingendera har fått något positivt resultat. Vilket ju låter snurrigt för den som exempelvis läser pressreleaser från Migrationsverket. Där är ju alltid allting frid och fröjd och floskler som ”föredöme för resten av statsförvaltningen”, ”ger positivt eko i EU”etc, ekar så starkt att det ger tinnitus.

Om vi börjar med chefsförtätningen
För drygt tre år sedan införde GD Dan Eliasson en regel som sa att en enhet fick ha högst 20 anställda, och att enheter i en viss region skulle sammanföras till avdelningar. Så förutom alla enhetsdelningar så kom det också en hord av organisatoriska avdelningar.

För oss som var med redan under det förra millenniet, innebar detta en déjà vu-upplevelse – tillbaka till de gamla regionerna, som för övrigt blev totalsågade som organisatorisk indelning av Statsverket 2004. Det var dessutom den totalsågningen som ledde till att Migrationsverket på nolltid fick organisera om sig till verksamhetsområden.

Verksamhetsområden ja…
2004 blev det alltså fem verksamhetsområden, idag finns det under GD sex verksamhetsområden men också sju ”specialavdelningar”:
Stab
Rättslig styrning
Planering och styrning
Kommunaktion
Personal
Internrevision
Centrala utvecklingsprojekt

Den som sluter ögonen och fantiserar lite förstår nu hur många chefer och experter och annan stabspersonal som tillsatts under vår nuvarande GD.  En himla många är det. Och det finns inga mätbara positiva resultat av denna chefsförtätning och experthysteri. Snarare tvärtom: föreställ er hur många:
handböcker
verksamhetsprotokoll
handlingsregler
rättsliga ställningstaganden
mötesprotokoll
etc osv
som denna hord av människor producerar varje månad. Förutom när det händer något som kräver att någon tar ett steg framåt och tar ansvar vill säga. För si då är det som att försöka krama vatten ur en sten – då tar de alla istället ett steg bakåt och gömmer sig bakom varandra.

Så det finns inga positiva resultat av att Migrationsverket fått en organisation som för tankarna till svunna tiders kommunistländer.

Och så var det då lean
Regeringen kan i sina årliga regleringsbrev skrika sig hesa efter en kvalitetshöjning i myndighetsutövningen – här är det ingen som ens hycklar längre! Allt handlar om kvantitet.

I asylprövningen mäts myndighetsutövningen inte i kvalitet eller rättssäkerhet utan i hur många timmar och minuter som ett asylärende får ta – och med tanke på att den sökande gjort sig själv identitetslös så betyder det i praktiken att asylhandläggaren fått bevisbördan i sitt eget knä och måste bevilja PUT när tiden är överskriden.

På BBM(Besök, Bosättning, Medborgarskap) är det ännu värre – om det verksamhetsområdet någonsin gjort sig förtjänt av det allmänt förekommande epitetet ”Blunda och Bevilja” så är det nu. När de dessutom måste lägga ut sitt flaggskepp ”Arbetskraftsinvandringen” på entreprenad så fattar den som sluter ögonen och tänker till en stund, hur det står till med innehåll och kvalitet.

Och Migrationsverkets medarbetarenkät ligger i botten – fast inte officiellt för officiellt är ju alla är glada. Här finns till och med interna tidningar där vissa utvalda kollegor förklarar att ”lean förändrade mitt liv”. Ungefär som om det handlade om en väckelserörelse.

Må alla gudar som de tillber bevara Försäkringskassans tjänstemän från vår ex-GD!

* GD = generaldirektör
© Denna blogg.

Resonerande inlägg, delvis inspirerat av kommentarer till en av mina artiklar på Newsmill

Den 4 oktober skrev jag två debattinlägg på Newsmill. Det ena skrev jag på eget initiativ, det andra ombads jag skriva. Den ombedda texten gavs av Newsmill-redaktionen rubriken Bra att kungen överlämnar hedersutmärkelsen till kung Abdullah. Jag förstod att den för många skulle bli svår att smälta och för andra bara svår att förstå.  Svår att förstå eftersom den kräver att man måste försöka tänka lite (eller mycket) annorlunda än mainstream journalister, organisationer, debattörer i Sverige. Man får liksom åka med tankebussen ett varv till och inte stanna till vid den vanliga pk-tankehållplatsen.

Kritiskt tänkande är numera en akut bristvara; fritt och självständigt tänkande har blivit ännu mer sällsynt. Jag har läst kommentarerna till artikeln. Två av dem fick mig att skriva detta blogginlägg. De är skrivna av personer som jag inte känner och inte har den minsta aning om vilka de är. Men så här skriver de, och så här svarar jag:

Den första kommentatorn: Merit Wager, jag tycker det är utmärkt att du törs gå emot den ensidiga journalistkåren. Jag undrar däremot om det är något som hindrar dig att skriva om det oerhörda förhållningssätt som råder på Migrationsverket. Miggornas beskrivning av sitt arbete där borde fler få ta del av än de som läser i din blogg.

Mitt svar: Tack för kommentaren! Det är inga problem, det finns inget som gör att jag inte ”törs” ha mina egna åsikter! Jag går inte emot den ensidiga journalistkåren utan framför bara mina egna synpunkter och åsikter. Enligt grundlagen har vi i Sverige såväl åsikts- som yttrande- och tryckfrihet. Journalisterna skriver vad de skriver, jag skriver vad jag skriver.

Det finns inget som hindrar mig från att skriva någonting. Mycket av det man kan läsa på min blogg är mina egna texter, men mycket är också skrivet inifrån Migrationsverket, av ett antal miggor som sitter mitt i verksamheten och ser hur asyl- och migrationssystemet (inte) fungerar. Alla som vill kan ta del av deras berättelser på min blogg, det finns inget som hindrar det.

Den andra kommentatorn: Merit, jag läser din blogg dagligen. Önskar att alla gjorde det! Håller med om att dina rapporter från Migrationsverket måste nå en större publik.

Jag blir väldigt nyfiken på vad Abdulrahman al-Qadi tycker om Sverige, kan du inte skriva om det i din blogg?

Jag är visserligen s.k. ”islamofob” men jag vill gärna ha alla utomståendes åsikter om vad som är konstigt i Sverige. Det är lätt att bli hemmablind och tro att vi är världsmästare på allt.

Mitt svar: Tack för kommentaren! Det är redan väldigt många som läser min blogg, som är det enda ställe där man kan ta del av vad ett antal miggor i mer än fyra år idogt och ihärdigt rapporterat om, direkt inifrån hjärtat av Migrationsverket. Det är unikt och kan alltså bara läsas här, på den här bloggen. Och genom åren har många hittat hit. Också ”gammelmedierna”, men de vill av någon för mig outgrundlig anledning inte ta upp miggornas sida av saker och ting. De föredrar att till mer än 95 % belysa asylområdet enbart ur de asylsökandes perspektiv. det är deras sak.

Den här kommentatorn skriver att han visserligen är s.k. ”islamofob”. Jag tillhör dem som anser att i ett land där man har åsikts- och yttrandefrihet så har människor rätt att vara både islamofober, homofober, satansdyrkare, hysteriskt frikyrkliga, normalreligiösa och allt däremellan. Så länge man inte aktivt kränker och förtalar andra människor på grund av deras tro, etnicitet, utseende, nationalitet, religion etc så har man rätt att tycka precis vad man vill och också säga det. I ett land med grundlagsstadgad åsikts- och yttrandefrihet är det inte – jag upprepar inte – staten som bestämmer vad fria medborgare ska tycka och säga, det är de fria medborgarna själva.

Jag föredrar en självutnämnd islamofob som ändå är nyfiken på vad andra (muslimer i detta fall) har för åsikter om Sverige, framför en islamofob som spelar att han är något annat för att inte störa den politiskt korrekta ordningen. Det är ju bara när vi vet var vi har varandra som vi kan diskutera och kanske påverka eller förändra! Eller acceptera att vi varken kan påverka eller förändra. Själv är jag, som arbetat tio år med saudier, algerier, egyptier, marockaner, palestinier, tunisier m.fl. och i 14 år varit asylombud åt huvudsakligen muslimer från olika länder, inte ett enda dugg islamofobisk, men det betyder inte att jag inte är kritisk och ifrågasättande. Inte heller är jag homofob eller xenofob. De, som slänger sig med dessa ord för att etikettera andra människor, borde ta och läsa på ordentligt för att förstå vad dessa ord faktiskt betyder. Så att de inte använder dem så felaktigt som de ofta gör. Ordet ”fobi” betyder ”stark fruktan för” någonting.

En fobi behöver inte grunda sig på att det faktiskt finns skäl för fruktan, den kan vara irrationell (klaustrofobi = fruktan för slutna rum, agorafobi = fruktan för att gå över öppna platser etc). Att vara islamofob innebär alltså att man hyser en stark fruktan eller ett djupt obehag för islam. Homofobi är också en irrationell rädsla och/eller ett starkt ogillande av homosexuella och xenofobi är stark rädsla för främlingar (inte alls ”främlingsfientlighet”, som många journalister och en del andra försöker få folk att tro).

Till slut: Vad min chef, den saudiske ambassadören, sa till mig om hur han ser på en del av de för honom främmande svenska fenomenen, stannar mellan honom och mig. Jag kan bara säga att han lärde mig väldigt mycket, han fick mig att alltid försöka se saker och ting ur minst två olika synvinklar. Det är jag mycket tacksam för. Jag vill gärna uppmana alla enkelspårigt tänkande besserwissrar och alla låtsas-förståsigpåare att skaffa sig vänner bland människor som är – och lever – annorlunda än de själva, lyssna på dem, prata med dem, lära av dem och lära dem. Endast på det sättet bygger man upp den kulturella kompetens som man måste ha för att klara sig i det nya Sverige. Det gäller givetvis till stor del de nyanlända, det är ju faktiskt de som kommer till svenskarnas land och vill leva och bo här. Men också svenskarna är tvungna att lära sig ett och annat för att klara sig i sitt nya ”landskap”, inte minst att se på sig själva och sitt land med de utifrånkommandes ögon. Det är bättre att vara upplyst än att vara ignorant. Kunskap är makt!

Information 1: Det finns många kommentarer efter min artikel Bra att kungen överlämnar hedersutmärkelsen till kung Abdullah. Av en del av dem ser man att skribenterna inte alls har förstått vad jag har menat, att en del tycker annorlunda eller väljer att kommentera helt andra saker än dem jag skrivit om,  och att många bara käbblar på ett mycket pinsamt sätt med varandra. Var och en som vill kan själv läsa kommentarerna.

Information 2: Den andra artikeln som jag skrev på Newsmill den 4 oktober har rubriken Oseriöst att migrationsverket delegerar sin uppgift till företag.

En migga citerar sin teamledare: ”Rättssäkerheten måste väl vara god eftersom vi avgör ärendena så snabbt”.

Med adress till medierna, riksdagen och regeringen: Här är ytterligare en berättelse att inte låtsas om!

En migga  berättar:

Vi har många halvfärdiga bilar i vår fabrik. Leveranserna är kraftigt försenade…
Jag har god anledning att tro att Migrationsverkets system att hantera asylärenden – den så kallade kortare väntan, ”lean”- som lanserades av vår tidigare GD Dan Eliasson, kommer att haverera inom kort.

Vår tidigare GD anlitade en konsultfirma som kostade minst en miljon kronor, för att komma på en lösning hur asylprövningen skulle kunna göras mer effektiv. Förslaget från den firman gick inte att tillämpa och ingen av oss anställda som utför arbetet fick se det heller.

Enligt vår ledning var andemeningen i detta förslag att vi skulle tillämpa ”lean”-modellen, en modell som gjort biltillverkaren Toyota framgångsrik. Böcker om ”Toyotamodellen” beställdes och vi utbildades på svengelska. Det var väldigt avgörande att varje person visste sin plats och var kompetent att skruva just sin mutter. Människor är ju inte är bilar och den här ”löpande band”-principen har inte fungerat hos oss. Om man skruvar någon mutter fel någonstans längs det löpande bandet, då håller bilen inte ihop. Det kan till och med bli så att man inte får ihop bilen överhuvudtaget, trots att man försökt reparera felet. Bilen kan till och med återkallas från marknaden.

Migrationsverket har satt i system att göra allting fel.
Man har anlitat orutinerade vikarier för att göra asylutredningar. De har inte fått tillräcklig utbildning i att skruva sina muttrar på det löpande bandet. Sedan förväntar verket sig att andra, mer rutinerade handläggare och beslutsfattare ska avgöra dessa ärenden, på grundval av bristfälliga och ibland riktigt dåliga utredningar. Men det går ju inte!

Ibland kan man inte ens av dessa utredningar utläsa varifrån den sökande egentligen kommer och vad hans eller hennes skäl att söka asyl eller PUT är. Då måste man antingen kalla in den sökande på en ny utredning eller ge honom/henne PUT trots att allt är oklart. Våra teamledare (som också borde kunna arbeta med något vettigare) brukar vilja att vi i dessa fall beviljar PUT. Detta på grund av att varje ärende, enligt ”kortare väntan”-principen, måste avgöras inom tre månader. De brukar också trösta oss med att ”inget PUT är någonsin fel” (den före detta GD:s  fina devis). För viktigast är att det går snabbt.

Det är en av principerna inom svenskt (och även utländskt) rättsväsende att lika fall ska bedömas lika.
På en fråga till teamledaren om vad denna otroliga snabbhet betyder för rättssäkerheten, när liknande asylärenden bedöms olika beroende på vilken utredare som ställt frågorna eller glömt att ställa frågorna och beslut ska hastas fram, får jag svaret att ”rättssäkerheten måste väl vara god eftersom vi avgör ärendena så snabbt”.

Migrationsverket är på ett sätt helt annorlunda än någon annan förvaltningsmyndighet. Om du till exempel vill bli sjukskriven så kommer du med intyg till FSK. Om du vill bygga ett badhus på din tomt så ansöker du om bygglov och skickar med alla papper. Du blir inte kallad till någon utredning och dina muntliga uppgifter behövs inte. Din identitet är ju också styrkt. Där är det lättare att behandla lika fall lika. När det gäller våra ärenden på Migrationsverket, så visar nästan ingen upp några handlingar alls. De som har ID-handlingar har sällan handlingar som bevisar att de skulle haft något asylgrundande problem i hemlandet.

Så oavsett att lagen säger att asylsökande ska styrka (eller i undantagsfall göra sannolik) sin identitet, så fattar vi våra beslut på grundval av deras berättelser. Det kan inte få vara rätt att en persons möjlighet att få PUT avgörs av vem han möter på sin intervju, om utredaren är någon som känner till landet i fråga, eller om utredaren är en oerfaren vikarie som gör sitt första intervju. Men så går det till på Migrationsverket. Mot lagen, men det är ju inte vi beslutsfattare som bestämmer.

Nu är det dessutom många bilar som inte har monterats färdigt i våra fabriker runt om i Sverige. De halvfärdiga bilarna skickas hit och dit. Vilket inte är ”lean”. Poängen med ”lean” var nämligen den helt motsatta: Alla skulle veta sin plats och sin uppgift vid det löpande bandet, om någon hade glömt en skruv eller mutter så skulle man gå tillbaka, påtala felet, få det åtgärdat och sedan skulle produkten ändå bli färdig inom kort. Man skulle undvika transporter etc.

Kommentar: Men Migrationsverket är väl inte en bilfabrik? Och vi har väl en utlänningslag? Eller?

© Denna blogg.

Hur länge ska politiker fortsätta att mata folket med ordmarängtårtor? Och hur länge ska folket svälja dem?

S vill åter till misslyckad integration.

Det skriver integrationsminister Erik Ullenhag i ett meddelande idag, med anledning av Socialdemokraternas skuggbudget. Han skriver vidare:

Socialdemokraterna tycks inte ha lärt sig någonting av den havererade integrationspolitik som de lämnade efter sig. När Alliansregeringen tog över ansvaret för integrationspolitiken var mediantiden från uppehållstillstånd till arbete sju år. Det är ett oerhört slöseri med mänskliga resurser. Med dagens förslag återgår Socialdemokraterna till ett system som aldrig har fungerat.

Socialdemokraterna vill avskaffa Alliansens dyra och ineffektiva system med etableringslotsar, det är det Ullenhag kallar för ”åter till misslyckad integration”!

Den 1 december 2010 trädde Alliansens etableringslotssystem i kraft. Ullenhag har rätt i att:

Det var en av de största förändringarna var att ansvaret för nyanländas arbetsmarknadsetablering övergick från kommunerna till Arbetsförmedlingen.

Därmed var det knappast den bästa – eller ens en bra – reform. Men det säger han förstås ingenting om. Hur många f.d. asylsökande var det nu som hade fått riktiga jobb med hjälp av dessa ”lotsar”? Enligt SVT Rapport den 16 september har Arbetsförmedlingen fram till dess ”hjälpt” (?!)  5.149 invandrare. 222 av dem har fått jobb.  222 av 5.149!!! Vad har de här galenskaperna kostat, till exempel per ”lotsat” jobb? Det säger av någon anledning varken SVT Rapport eller integrationsminister Erik Ullenhag ett enda ord om…

Ullenhag fortsätter oförtrutet och verklighetsfrånvarande med att påstå:

Med etableringsreformen har regeringen lagt grunden för en integrationspolitik där individen och alla aktörer känner till sitt ansvar och gör rätt från början. Grunden är tidiga, individuellt utformade insatser som fokuserar på att den nyanlände snabbt ska komma i arbete och lära sig svenska. För mig är det svårt att förstå att Socialdemokraterna vill tillbaka till ett system som slussade alldeles för många rakt ut i bidragsberoende och utanförskap.

Svenska folk! Gå inte på vare sig Socialdemokraternas eller Alliansens b——t! Ni ser ju med egna ögon att ingendera sidan har lyckats åstadkomma någon som helst ”integration” att vara nöjd med under de decennier som asylinvandringen varit en av de största i EU (sett till folkmängden i länderna)! Inte har ”utanförskapet” minskat under Alliansens tid vid makten! Sanningen är att det är precis tvärtom. Inte har bidragsberoendet minskat heller. Massor av påhitt presenteras och får än den ena, än den andra mer eller mindre fiffiga beteckningen. Och så kastar man in lite floskler av typen ”utanförskap” och ”individen och alla aktörer känner till sitt ansvar och gör rätt från början” och ”komma i arbete” etc för att fluffa upp ordmarängtårtan som är vacker som en dröm utanpå och helt tom inuti.

Inte nog med att folket som dignar under en av världens tyngsta skattebördor tvingas betala för alla märkligheter som följer på den rekordstora asylinvandringen; det förväntas också svälja politikernas ordmarängtårtor garnerade med floskelbär i både rött och blått!

Till slut några goda råd från en av mina många kloka Facebook-vänner – helt gratis och utan utredningar som kostar miljoner och pågår i flera år:

Varför ens låtsas som att det finns en integrationspolitik? Erkänn att linjen är livstids försörjning för vissa grupper och ta de pengarna ur biståndsbudgeten. Det vore ärligare mot alla parter.

Förresten: Alla som inte har läst Sagan om kejsarens nya kläder av H C Andersen kan läsa om den här och kan läsa hela sagan här. Och de som inte läst Djurfarmen (även kallad Djurens gård) av George Orwell kan läsa om boken här och beställa den här. Läs och begrunda och fundera på vad dessa sagor och historier säger oss om samhälle, om politiker som fluffar upp sin retorik och undviker att säga som det är!
© Denna blogg.

Journalister måste börja skärpa sig när de rapporterar om asylsökande!

I Aftonbladet den 3 oktober, under vinjetten Läsardebatten, skrev en frilansjournalist under rubriken I myndighetshanteringen försvinner människovärdet (finns inte på nätet):

De fick asyl och bosatte sig i Stockholm. Mari är en levnadsglad tjej som talar god svenska, studerar vid Botvids gymnasium och lever som andra ungdomar.

Familjens sorgliga bakgrund hindrade inte Migrationsverket från att i mars i år avslå ansökan om uppehållstillstånd.

I många år har jag skrivit om den bedrövliga okunskapen och om slarvet hos journalister och andra som trots att de inte förstår vad de skriver om, ändå med (falsk) pondus och stark indignation beskriver och berättar om olika fall på asylområdet. Journalister – och andra – som indignerat skriver om Migrationsverket och asylsökande och deras asylhistorier etc, måste börja lära sig mer om lagar som reglerar invandringen och om hur det hela fungerar. De måste vara både betydligt hederligare, mer pålästa, kunnigare och noggrannare när de skriver.

Den till stora delar falska bild som i åratal målats upp för allmänheten på grund av journalisters partiskhet, som gör dem blinda för alla fakta i målet och som gör dem ovilliga att beskriva hela bilden, har varit – och är – förödande.

Så: Hur är det här nu, i detta fall? Om den mor och dotter från Georgien som journalisten skriver om ”fick asyl”, vilket han påstår i en mening, hur kan han då i nästa mening säga att ”Migrationsverket i mars avslår ansökan om uppehållstillstånd”? Vilket är det som gäller: har de fått asyl eller har de fått avslag på ansökan om uppehållstillstånd i Sverige?

© Denna blogg.

Oseriöst att migrationverket delegerar sin uppgift till företag

I stället för att skärpa sig frånhänder sig Migrationsverket en del av kontrollen av arbetskraftsinvandringen till Sverige, en uppgift som ålagts verket av regeringen, och delegerar delar av den till privata stor- och pyttesmå företag

Läs hela texten på Newsmill!

Finland: Antalet asylsökande fortsätter att minska.

I Finland fortsätter antalet asylsökande minska. I fjol var de en tredjedel färre än året innan. Under perioden januari – september sökte 2.217 personer om asyl i Finland. 120 av dem kom ensamma och var minderåriga. Samma tid år 2010 var de asylsökandes antal uppe i 3.203. Det är en minskning med 31 procent på ett år.

De flesta asylsökande kommer från Irak (436), Somalia (255), Afghanistan (242), och Ryssland (227). Dessutom har 58 syrier ansökt om asyl i Finland före utgången av september i år.

Också antalet asylansökningar från andra EU-medborgare minskar stadigt. Bulgarer och rumäner lämnade in färre än 50 ansökningar sammanlagt.

836 personer eller 35 procent av de sökande beviljades asyl eller uppehållstillstånd. Andelen s.k. Dublinbeslut var 21 procent. *

* När ett Dublinbeslut fattas undersöks ansökan inte i Finland, utan sökanden avvisas till den ansvariga staten. Principen för Dublinsystemet som gäller mellan EU-länderna, Island, Norge och Schweiz är att asylansökan enbart behandlas i en fördragsslutande stat. Om den person, som lämnar in en asylansökan, tidigare har sökt asyl i en annan Dublinstat, är denna stat skyldig att ta tillbaka den sökande och behandla dennes ansökan.
Källa: Migrationsverket i Finland.

Ny lag den 1 oktober: Upp till fyra års fängelse för stalkning

Nu kan äntligen alla de, som under lång tid – kanske i åratal – trakasserats via sms, mejl, samtal, vykort och brev anmäla detta till Polisen och få det utrett och dömt efter den nya, hårdare lagen som trädde i kraft den 1 oktober 2011. SR Ekot:

Den nya lagen om stalkning, eller olaga förföljelse kan nu ge en förföljare upp till fyra års fängelse. Lagen kommer att få stor betydelse för de svenskar som förföljs och trakasseras via mejl och andra sociala medier.

Vad är egentligen olaga förföljelse om man ser till sociala medier? Så här säger kriminologen och juristen Agneta Syrén:

Man har testat det i USA. Då säger man att det inte är ett elakt mejl eller ett inlägg på Facebook där man talar om att man hatar någon. Och det är inte heller två eller tre inlägg. Men det kanske är olaga förföljelse när man närmar sig fyra, fem och sex inlägg, som sker repetitivt.

Polisen meddelar att:

Med stalkning, eller olaga förföljelse, menas att någon systematiskt förföljer, kartlägger och smyger sig på den utsatta personen. Det innefattar även att gärningsmannen tar upprepade kontakter med sitt offer som är oönskade och uppfattas som störande, kränkande eller skrämmande.

Tidigare har den som blivit förföljd bara kunnat polisanmäla enskilda händelser och brott, som hot, kränkning eller misshandel. Men den nya lagen samlar alltså alla de upprepade trakasserierna under benämningen ”olaga förföljelse” som kan ge fyra års fängelse.

Det är bra att lagen skärpts. Det finns många som tvingas leva med obehagliga hot- och hatfyllda samtal, sms, mejl och skriverier på Facebook etc. De flesta som utsätts dokumenterar allting och nu kan man lämna in allt material, polisanmäla och få den som tar de oönskade kontakterna och skriver om en person på ett osant och otrevligt sätt på nätet, åtalad och dömd till fängelse. Kanske får det åtminstone en del att sluta upp med sitt oönskade kontakttagande, medan de som inte gör det alltså riskerar att få skaka galler i ett antal år.

© Denna blogg.

Ingrid Kampås på Newsmill: ”De som tidigare suttit med makten över ordet i sin hand har fått panik när de inte längre kan sätta dagordningen för vad som ska debatteras.”

En artikel som förtjänar både att läsas och noga begrundas – och som inte bara ska glömmas bort när den hamnar längre och längre ner på Newsmill-sajten allteftersom nya texter tillkommer – är Nätets makt skrämmer opinionsbildarna av Ingrid Kampås. Den sammanfattar på pricken vad allt fler människor i Moder Sveas rike tycker och tänker men kanske inte kan formulera lika väl som författaren till den här texten, som inleds så här:

Allt fler kommentarsfält stängs med hänvisning till näthatet. Men jag tror snarare att vissa opinionsbildare inte tolererar att förlora sitt problemformuleringsprivilegium.

Och fortsätter:

Är Sverige ett tigande land där tystnadens spiral härskar och människor inte vågar säga sin åsikt av rädsla för att avvika och bli utstötta? Ett land där de som tidigare hade problemformuleringsprivilegiet nu ser sin makt över ordet smulas mellan fingrarna och därför kämpar med näbbar och klor för att få behålla det? Med påföljd att tigandet ökar mer och mer. Ett land där man för att få höra till i gemenskapen sjunger i kör med alla andra istället för att våga stå för det man tycker och i sitt hjärta känner är rätt?

Läs artikeln på Newsmill, och läs även kommentarerna som är långt ifrån det ”näthat” som fega chefredaktörer och andra på de stora medierna påstår; de som inte vill att folkets röster ska höras utan stänger sina kommentarsfält så att yttrandefriheten inte ska få vara riktigt hur fri som helst.

Nu väntar jag på att någon alert, seriös och icke anonym person (eller några personer) startar en nätsajt som t.ex. kan heta kommentera.nu och där samlar länkar till fegmediernas kommentarsstängda artiklar och låter folk kommentera som de vill, i enlighet med den grundlagsstadgade åsikts-, yttrande- och tryckfriheten!

© Denna blogg.