• Kategorier

  • Arkiv från 5 maj 2005

  • Kalender

    november 2011
    M T O T F L S
    « Okt   Dec »
     123456
    78910111213
    14151617181920
    21222324252627
    282930  
  • free counters
  • wordpress visitor counter
  • RSS Merit Wager

”Om du vill veta hur många iranier som konverterar till kristendomen, titta på Farsi1!”

SR P4 Sjuhärad rapporterar den 30 november om en vägledande dom i Migrationsöverdomstolen som gäller asylsökande som säger sig ha konverterat från islam till kristendomen. Enligt den underkänns den konvertering från islam till kristendom som en afghansk man angett som skäl för asyl. Domen blir prejudicerande. I inslaget sägs också att:

Nyheterna har berättat om en iranier, som bor i Ulricehamn. I Iran riskerar konvertiter dödsstraff, men i hans fall har Migrationsverket och Migrationsdomstolen resonerat på liknande sätt som Migrationsöverdomstolen nu gör i dagens dom – den iranske mannen har också fått ett slutgiltigt avslag på sin asylansökan.

SR P4 Sjuhärad har valt att skriva ut mannens namn, jag väljer att inte göra det.

I tidningen Majalla, ”The Leading Arab Magazine”, finns en intressant artikel med rubriken Is a satellite channel responsible for the rising number of conversions to Christianity in Iran? som inte talar om dödsstraff för konvertiter. Tvärtom.

I artikeln berättar Nima Khorrami Assl, en Beijing-baserad skribent och forskare, att han diskuterat den nuvarande socio-politiska situationen i Iran med iranska turister i Dubai och frågat dem vad de anser vara den viktigaste inofficiella förändringen i det iranska samhället under de senaste åren. Till sin stora förvåning får han veta – och de som berättar är samstämmiga – att den största nya trenden är den ökande lockelsen hos kristendomen bland unga iranier, främst kvinnor. Den viktigaste orsaken till detta är, enligt iranierna, tv-kanalen Farsi1. De säger:

Om du vill veta hur många iranier som konverterar till kristendomen, titta på Farsi1!

Dessutom står det i artikeln:

Farsi1 är definitivt den populäraste tv-kanalen i både Afghanistan och Iran. Och faktum är att inga program i kanalen har några islamiska inslag alls.

Var och en kan själv läsa artikeln i The Majalla och jämföra vad som sägs i den med vad som sägs i SR P4 Sjuhärad om konvertiter i Iran och Afghanistan. Var och en får själv bedöma och dra egna slutsatser, jag har inte något svar, någon absolut sanning. Jag vet bara att det är två ganska olika versioner av läget för konvertiter i Iran och i Afghanistan som beskrivs.

© Denna blogg.

Miggorna har fått novemberbrev av t.f. generaldirektören

En migga delar med sig av information som ges till de anställda på Migrationsverket. Jag har inga andra kommentarer eller reflektioner än:

Det är ju bra att cheferna skickar kommunikéer till sina anställda. Men jag instämmer i miggans undringar: ”Beteenden som skapar värden, dialogikarta. Ribbings bok  om vett och etikett. Vad är nu detta?” Vad betyder ”skapar värde? Vad då för ”värde”? Och när man vet vad det ”värdet” är, för vem och varför ska det skapas?

Vilka beteenden skapar värde?

Lean bygger på att vi ser till de behov som människor har när vi jobbar med förbättringar. Vi ska förbättra verksamheten med respekt för alla berörda. Men vad betyder det rent konkret? Vilka beteenden skapar värde? Det är en fråga som vi kommer att diskutera med hjälp av dialogkartan i höst, vinter och vår. Det kan i förstone verka självklart att vi ska visa respekt för andra. Ändå är det just den principen som många har svårast att förstå och tillämpa när de inför lean. Därför är det viktigt att vi ägnar tid åt att fördjupa oss i den delen av filosofin. Annars är risken stor att vi tillämpar lean på ett alltför ytligt sätt.

Häromdagen såg jag en ny bok av Magdalena Ribbing som heter Etikett på jobbet. Den utlovar svar på frågor som hur man inleder ett mejl, hur man hälsar, om det är okej att läsa på datorskärmen över en kollegas axel med mera. Vett och etikett på jobbet kort sagt. Vi kommer säkert in på en del sådana frågor när vi diskuterar respekt för människan. Men jag hoppas att vi kan nå djupare och också komma in på frågor som rör de svåra dilemman som följer med vårt uppdrag och som handlar om så mycket mer än stil och hyfs. Jag tror att det finns ett behov av att prata om det.

Det är viktigt att vi kopplar diskussionen till vår strävan att åstadkomma ständiga förbättringar. Hur bidrar jag genom mitt beteende till det?  Det kan till exempel handla om att allt som jag utför är rätt, levereras i rätt tid och med rätt kvalitet. På så sätt visar jag respekt för nästa led i processen. Som chef visar jag bland annat respekt genom att se varje enskild medarbetare. Genom att vara tydlig, närvarande och engagerad kan jag främja ett positivt arbetsklimat som främjar utveckling. Det här är förstås inte bara chefernas ansvar. För att få ett bra och inspirerande klimat är det viktigt att vi alla tänker på hur vi agerar. Det handlar inte bara om det vi säger utan också om vad vi visar med till exempel kroppsspråk. Jag hoppas och tror att vi får livliga och givande diskussioner om allt detta. Samtalen är redan i full gång på många håll.

Så här års lägger vi grunden för nästa års planering. Det sker bland annat genom de dialoger som jag har med verksamhetscheferna. De dialogerna hade vi i början av månaden. Nytt för i år var att samtalen fördes i grupp med cheferna. Tanken var att skapa ökad helhetssyn och samverkan över verksamhetsgränserna. Det är ett tankesätt som också kommer att prägla verksamhetsplanen för nästa år. Det gäller att vi inte begränsar oss till det egna området utan utgår från processen och nyttan för kunden. Samtalen under dialogerna var mycket konstruktiva. Nu gäller det att omsätta samtalen i konkreta mål och uppdrag.

Som jag skrev förra månaden så är en av de stora utmaningarna nästa år att komma i balans i alla ärendeslag och samtidigt öka förmågan att med stor flexibilitet möta framtida växlingar i ärendemängd. Regeringen har förväntningar på att vi ska utveckla ett långsiktigt hållbart system för det. Jag återkommer till vårt arbete med det i nästa månadsbrev.

Det ska också bli spännande att följa BBM:s leanresa. Jonas Lindgren lämnade en lägesrapport vid förra veckans möte med ledningsgruppen. Konsulterna från McKinsey har gjort en systematisk genomlysning av verksamheten och lämnat en mycket gedigen rapport. Med den som grund kommer nya arbetssätt att prövas. Det handlar bland annat om att minska behovet av kompletteringar i olika ärendeslag, jobba mer med sortering och fördjupa samarbetet med andra myndigheter. I det fortsatta arbetet har vi god nytta av de lärdomar och erfarenheter vi fått genom Kortare väntan 1 och 2.

En annan fråga som vi diskuterade i ledningsgruppen var lokalisering med koppling till service. Vilken service ska vi ge på olika orter för att möta våra kunders behov på bästa sätt? Vilka praktiska och ekonomiska begränsningar måste vi ta hänsyn till? Det handlar bland annat om hur vi ska gå vidare med etableringen av kundcenter med full service på fler orter och om bredden på servicen på andra orter. Med tanke på hyresavtal och annat är lokalfrågor ibland komplicerade och tidskrävande att lösa och det är viktigt att vi har en tydlig strategi och inriktning.

Innan jag avslutar för den här gången vill jag ta upp händelsen vid förvaret i Gävle förra helgen när en person fritogs under dramatiska former. Även om skottlossningen kanske blåstes upp lite extra i medierna så var det en mycket allvarlig händelse. Jag vill uttrycka stort stöd till enheten och de medarbetare som jobbade vid tillfället. De har hanterat situationen på ett fantastiskt sätt. Jag vet att veckan har ägnats åt debriefing och analys. Samtal har förts om rutiner och förhållningssätt. Sådana här händelser skapar naturligtvis oro och visar hur viktigt det är att det finns bra rutiner. Det är också viktigt att diskutera hur vi kan hantera risker på ett sätt som inte inverkar på den öppenhet som ska råda på våra förvar.

Med en månad kvar till jul börjar vi snart kunna se fram emot ledighet och ljusare tider. Det ger lite extra energi under mörka novembermorgnar!

Christina Werner

Återtagandeavtal mellan Finland och Kosovo

Inrikesminister Päivi Räsänen och Kosovos inrikesminister Bajram Rexhep ska undertecknat ett återtagandeavtal mellan länderna under Päivi Räsänens besök i Kosovo, 28 – 30 november 2011.

Avtalet fastställer principerna för återtagande av personer som olagligt vistas i Finland. Finland har årligen återsänt flera personer, som olagligt tagit sig in i eller stannat i landet, till Kosovo. Trots att det inte uppkommit problem i samband med återsändandet under de senaste åren, är det viktigt att det finns tydliga regler om förfarandet när det gäller återtagandet.

Utöver de avtal som Europeiska unionen ingått har Finland även bilaterala återtagandeavtal med Estland, Lettland, Litauen, Bulgarien, Rumänien och Schweiz.

Reflektion: Egentligen ska inte Finland, och inte heller Sverige, behöva teckna ”återtagandeavtal” med olika stater gällande återtagande av dessa staters egna medborgare. Folkrättsligt har ju varje suverän stat en absolut skyldighet att ta emot sina egna medborgare och speciella avtal ska inte behövas.

Källa: Inrikesministeriet

I Finland läggs förläggningar för asylsökande ner, i Sverige är de överfulla

Fyra förläggningar för asylsökande läggs ner. Antalet asylsökande beräknas i år vara ca 3 000 personer. Jämfört med i fjol har antalet asylsökande sjunkit med 30 % och antalet minderåriga asylsökande som anlänt utan vårdnadshavare sjunkit med över 50 %. Före början av november har 141 minderåriga asylsökande anlänt till Finland. Inrikesministeriet har därför beslutat ge Migrationsverket befogenheter att säga upp avtalen och lägga ned fyra förläggningar.

Källa: Inrikesministeriet.

Migrationsverkets boenden är överfulla. Reformen som snabbt skulle få invandrare ut i jobb har fått motsatt effekt. Migrationsverket har inte haft så många boende på sina anläggningar sedan den stora vågen av asylsökande efter Jugoslavienkriget. Nu placeras allt fler nyanlända på hotell och i stugbyar.

När reformen infördes den 1 januari år 2010 var 1 080 personer med uppehållstillstånd fortfarande inskrivna hos Migrationsverket i väntan på att flytta till ett permanent boende, ofta i en annan kommun.

I dag har siffran tredubblats. 2 440 personer med uppehållstillstånd bor kvar i Migrationsverkets anläggningar och ytterligare 452 har eget boende i ankomstkommunen.

Källa: Dagens Nyheter

Kommentar: Det handlar visserligen här om personer som är inne i asylprocessen i Finland och om personer som redan gått igenom asylprocessen och beviljats uppehållstillstånd i Sverige, men det rör sig ändå om utomeuropeiska asylinvandrare i båda fallen och visar på enorma skillnader i systemen de två länderna emellan. Norge går åt samma håll som Finland. I Danmark minskar också antalet inkommande asylsökande, men inte riktigt lika mycket som i Norge och Finland. Det är bara Sverige som går åt ett helt annat håll.

Ska Sverige pröva skyddsskäl gentemot Italien?

Det har, de senaste dagarna, skrivits och rapporterats i olika medier om två eritreanska barn som ska utvisas till Italien. Här är två länkar som berättar en del av historien:

”Stödet känns i hjärtat” – AB 25 november 2011
Billström avvisar en ändring av lagen: För generös – AB 25 november 2011

Den eritreanska familjen har, enligt uppgift från Migrationsverket, sökt och fått skydd i Italien, alltså i ett demokratiskt EU-land. Familjen har sedan tagit sig till Sverige och modern har valt att överge sina barn, kanske i ett fåfängt hopp om att de, trots att de redan har uppehållstillstånd i Italien, också ska få det här och att även hon då ska få det. Kanske har hon lämnat dem av någon annan anledning. Hon har inte tagit sitt föräldraansvar utan anser att någon i Sverige, som familjen inte har någon som helst anknytning till, ska göra det. All heder åt den familj som så väl verkar ta hand om de här barnen. Och till skattebetalarna som i ett års tid bekostat familjehemsplaceringen. Det hade dock inte behövts om man hade återsänt familjen omedelbart när den kom från Italien och inte hade någon grund för att söka asyl här…

Till Finland kommer också ibland, enligt uppgift från finska Migrationsverket, personer, som likt den här eritreanska familjen redan har uppehållstillstånd i ett EU-land, t.ex. Polen eller Italien, och vill av någon anledning söka asyl i Finland. Men det går inte, de tas inte in i asylprövningsprocessen överhuvudtaget. Deras skäl för att söka asyl i Finland kategoriseras som “uppenbart ogrundade” och de återsänds omgående till det land där de alltså redan bevisligen har beviljats skydd. Det ter sig betydligt mer humant än att ta in dem i en lång, överflödig, slitsam och kostsam asylprocess som ändå leder till avslag.

Varför tar man överhuvudtaget in människor i asylprocessen i Sverige, som redan har beviljats uppehållstillstånd och därmed skydd i EU-landet Italien? Varför sänds de inte omedelbart tillbaka, deras ansökan är ju uppenbart ogrundad? Då är ju också familjen intakt och barnen har inte behövt överges av sin mamma och hamna hos främmande människor i ett nytt och främmande land.

Det är märkligt att medierna inte tar upp det faktum att vad det här faktiskt handlar om är, att man vill att Sverige ska pröva skyddsskäl gentemot Italien! Men det finns ingen sådan möjlighet, man kan inte söka asyl i ett land, få det och sedan fritt asylinvandra på nytt i ett annat EU-land. Och vad säger Italien om Sverige prövar asylansökningar som Italien redan prövat och beviljat? Vad skulle kunna utgöra sådana omständigheter, att människor behövde få skydd gentemot Italien? Om det var så, att det fanns skäl att bevilja människor från Italien asyl i Sverige, då skulle Italien knappast kunna vara medlem i EU.  Varför belastas den redan hårt belastade asylmottagningen i Sverige med den här typen av helt omöjliga fall? Och varför har svenska Migrationsverket utsatt modern och barnen för onödigt lidande genom att, trots att man vet att det inte går att bevilja asyl åt personer från Italien, utsätta dem för en lång och onödigt asylprocess?

© Denna blogg.

Migrationsverket ska införa skärpta regler för att motverka skenanställningar – tre år för sent

Migrationsverket ska införa skärpta regler för att motverka skenanställningar. Tre år efter att lagen om arbetskraftsinvandring trädde i kraft ska regler införas, som givetvis borde ha införts från början, för ganska precis tre år sedan.

Blåögdheten bland politiker och andra makthavare och aktörer på området är rent skrämmande. I stället för att ha tänkt igenom allting noga och sett verkligheten genom icke-rosa glasögon och skapat vettiga regler från början, har de bidragit till att det uppstått ett allvarligt och om fattande missbruk av lagen och ett utnyttjande av en del av dem som kommer hit. Jag menar: åtta grillkioskbiträden i samma grillkiosk – varför släpper man igenom sådana uppenbart falska och ogrundade ansökningar och beviljar AT (arbetstillstånd) och TUT (tillfälligt uppehållstillstånd)?

Migrationsverket meddelar, att de nya reglerna innebär att företag inom branscherna städ, hotell- och restaurang, service, bygg, bemanning, handel, jord- och skogsbruk, bilverkstad samt alla nystartade verksamheter, i samband med ansökan om arbetstillstånd ska visa att lön kan garanteras för den tid som ett anställningserbjudande gäller. Företag inom dessa branscher som tidigare anställt personer från länder utanför EU ska nu redovisa dokumentation av utbetalda löner. I de fall arbetstagare anställs av ett utländskt företag (utanför EU) som bedriver verksamhet i Sverige måste företaget ha en filial registrerad i Sverige. Vidare ska företagen visa att arbetstagaren har fått information om de erbjudna anställningsvillkoren.

De nya reglerna träder i kraft den 16 januari 2012.

Läs också:
Miggornas berättelser börjar bekräftas också av andra, utanför Migrationsverket – 3 juni 2011
En migga: ”Han har tjatat i ett år på att Migrationsverket ska skärpa sig, men inget händer.” – 10 juni 2011
En migga: ”Migrationsverkets kontroller av arbetskraftsinvandringen har hittills varit ett stort skämt. Och de ska knappast vara ett skämt – regeringen har inte beställt ett skämt.” – 12 juli 2011

© Denna blogg.

Norge: Ökade insatser för tvångsavvisningar av personer med slutligt avslag på sina asylansökningar

Justitiedepartementet i Norge meddelar att man kommer att intensifiera insatserna när det gäller arbetet med att återsända asylsökande som inte fått uppehållstillstånd, och att man höjer målet för tvångsavvisningar från 4600 till 4700 för 2011. Samtidigt ska också ett större antal överföringar av kriminella i fängelser för avtjänande av straff i hemlandet, genomföras för att dämpa pressen på kriminalvården. Statssekreterare Pål K. Lønseth:

Regeringen vill att personer med slutgiltigt avslag på sina asylansökningar  ska återvända snabbt, helst frivilligt,  men om nödvändigt med tvång. Snabbt återvändande är det mest humana och bästa för dem som ska fortsätta sina liv i sina hemländer.

För att kunna genomföra en förstärkning av återsändandearbetet, föreslår regeringen att Polisen får ett tilläggsanslag på 8 miljoner norska kronor.

Intensifieringen av återsändandearbetet ska ske genom fler gränskontroller och ökade insatser i olika delar av landet och Oslo polisdistrikt. Polisen ska arbeta övertid och tillsätta nyutbildade elever från Polishögskolan, och polisen föreslås i det sammanhanget få en ökning av sin budget med 7,25 miljoner norska kronor.

Källa: Justis- og politidepartementet, Norge.

© Denna blogg.