”Om du vill veta hur många iranier som konverterar till kristendomen, titta på Farsi1!”

SR P4 Sjuhärad rapporterar den 30 november om en vägledande dom i Migrationsöverdomstolen som gäller asylsökande som säger sig ha konverterat från islam till kristendomen. Enligt den underkänns den konvertering från islam till kristendom som en afghansk man angett som skäl för asyl. Domen blir prejudicerande. I inslaget sägs också att:

Nyheterna har berättat om en iranier, som bor i Ulricehamn. I Iran riskerar konvertiter dödsstraff, men i hans fall har Migrationsverket och Migrationsdomstolen resonerat på liknande sätt som Migrationsöverdomstolen nu gör i dagens dom – den iranske mannen har också fått ett slutgiltigt avslag på sin asylansökan.

SR P4 Sjuhärad har valt att skriva ut mannens namn, jag väljer att inte göra det.

I tidningen Majalla, ”The Leading Arab Magazine”, finns en intressant artikel med rubriken Is a satellite channel responsible for the rising number of conversions to Christianity in Iran? som inte talar om dödsstraff för konvertiter. Tvärtom.

I artikeln berättar Nima Khorrami Assl, en Beijing-baserad skribent och forskare, att han diskuterat den nuvarande socio-politiska situationen i Iran med iranska turister i Dubai och frågat dem vad de anser vara den viktigaste inofficiella förändringen i det iranska samhället under de senaste åren. Till sin stora förvåning får han veta – och de som berättar är samstämmiga – att den största nya trenden är den ökande lockelsen hos kristendomen bland unga iranier, främst kvinnor. Den viktigaste orsaken till detta är, enligt iranierna, tv-kanalen Farsi1. De säger:

Om du vill veta hur många iranier som konverterar till kristendomen, titta på Farsi1!

Dessutom står det i artikeln:

Farsi1 är definitivt den populäraste tv-kanalen i både Afghanistan och Iran. Och faktum är att inga program i kanalen har några islamiska inslag alls.

Var och en kan själv läsa artikeln i The Majalla och jämföra vad som sägs i den med vad som sägs i SR P4 Sjuhärad om konvertiter i Iran och Afghanistan. Var och en får själv bedöma och dra egna slutsatser, jag har inte något svar, någon absolut sanning. Jag vet bara att det är två ganska olika versioner av läget för konvertiter i Iran och i Afghanistan som beskrivs.

© Denna blogg.

Miggorna har fått novemberbrev av t.f. generaldirektören

En migga delar med sig av information som ges till de anställda på Migrationsverket. Jag har inga andra kommentarer eller reflektioner än:

Det är ju bra att cheferna skickar kommunikéer till sina anställda. Men jag instämmer i miggans undringar: ”Beteenden som skapar värden, dialogikarta. Ribbings bok  om vett och etikett. Vad är nu detta?” Vad betyder ”skapar värde? Vad då för ”värde”? Och när man vet vad det ”värdet” är, för vem och varför ska det skapas?

Vilka beteenden skapar värde?

Lean bygger på att vi ser till de behov som människor har när vi jobbar med förbättringar. Vi ska förbättra verksamheten med respekt för alla berörda. Men vad betyder det rent konkret? Vilka beteenden skapar värde? Det är en fråga som vi kommer att diskutera med hjälp av dialogkartan i höst, vinter och vår. Det kan i förstone verka självklart att vi ska visa respekt för andra. Ändå är det just den principen som många har svårast att förstå och tillämpa när de inför lean. Därför är det viktigt att vi ägnar tid åt att fördjupa oss i den delen av filosofin. Annars är risken stor att vi tillämpar lean på ett alltför ytligt sätt.

Häromdagen såg jag en ny bok av Magdalena Ribbing som heter Etikett på jobbet. Den utlovar svar på frågor som hur man inleder ett mejl, hur man hälsar, om det är okej att läsa på datorskärmen över en kollegas axel med mera. Vett och etikett på jobbet kort sagt. Vi kommer säkert in på en del sådana frågor när vi diskuterar respekt för människan. Men jag hoppas att vi kan nå djupare och också komma in på frågor som rör de svåra dilemman som följer med vårt uppdrag och som handlar om så mycket mer än stil och hyfs. Jag tror att det finns ett behov av att prata om det.

Det är viktigt att vi kopplar diskussionen till vår strävan att åstadkomma ständiga förbättringar. Hur bidrar jag genom mitt beteende till det?  Det kan till exempel handla om att allt som jag utför är rätt, levereras i rätt tid och med rätt kvalitet. På så sätt visar jag respekt för nästa led i processen. Som chef visar jag bland annat respekt genom att se varje enskild medarbetare. Genom att vara tydlig, närvarande och engagerad kan jag främja ett positivt arbetsklimat som främjar utveckling. Det här är förstås inte bara chefernas ansvar. För att få ett bra och inspirerande klimat är det viktigt att vi alla tänker på hur vi agerar. Det handlar inte bara om det vi säger utan också om vad vi visar med till exempel kroppsspråk. Jag hoppas och tror att vi får livliga och givande diskussioner om allt detta. Samtalen är redan i full gång på många håll.

Så här års lägger vi grunden för nästa års planering. Det sker bland annat genom de dialoger som jag har med verksamhetscheferna. De dialogerna hade vi i början av månaden. Nytt för i år var att samtalen fördes i grupp med cheferna. Tanken var att skapa ökad helhetssyn och samverkan över verksamhetsgränserna. Det är ett tankesätt som också kommer att prägla verksamhetsplanen för nästa år. Det gäller att vi inte begränsar oss till det egna området utan utgår från processen och nyttan för kunden. Samtalen under dialogerna var mycket konstruktiva. Nu gäller det att omsätta samtalen i konkreta mål och uppdrag.

Som jag skrev förra månaden så är en av de stora utmaningarna nästa år att komma i balans i alla ärendeslag och samtidigt öka förmågan att med stor flexibilitet möta framtida växlingar i ärendemängd. Regeringen har förväntningar på att vi ska utveckla ett långsiktigt hållbart system för det. Jag återkommer till vårt arbete med det i nästa månadsbrev.

Det ska också bli spännande att följa BBM:s leanresa. Jonas Lindgren lämnade en lägesrapport vid förra veckans möte med ledningsgruppen. Konsulterna från McKinsey har gjort en systematisk genomlysning av verksamheten och lämnat en mycket gedigen rapport. Med den som grund kommer nya arbetssätt att prövas. Det handlar bland annat om att minska behovet av kompletteringar i olika ärendeslag, jobba mer med sortering och fördjupa samarbetet med andra myndigheter. I det fortsatta arbetet har vi god nytta av de lärdomar och erfarenheter vi fått genom Kortare väntan 1 och 2.

En annan fråga som vi diskuterade i ledningsgruppen var lokalisering med koppling till service. Vilken service ska vi ge på olika orter för att möta våra kunders behov på bästa sätt? Vilka praktiska och ekonomiska begränsningar måste vi ta hänsyn till? Det handlar bland annat om hur vi ska gå vidare med etableringen av kundcenter med full service på fler orter och om bredden på servicen på andra orter. Med tanke på hyresavtal och annat är lokalfrågor ibland komplicerade och tidskrävande att lösa och det är viktigt att vi har en tydlig strategi och inriktning.

Innan jag avslutar för den här gången vill jag ta upp händelsen vid förvaret i Gävle förra helgen när en person fritogs under dramatiska former. Även om skottlossningen kanske blåstes upp lite extra i medierna så var det en mycket allvarlig händelse. Jag vill uttrycka stort stöd till enheten och de medarbetare som jobbade vid tillfället. De har hanterat situationen på ett fantastiskt sätt. Jag vet att veckan har ägnats åt debriefing och analys. Samtal har förts om rutiner och förhållningssätt. Sådana här händelser skapar naturligtvis oro och visar hur viktigt det är att det finns bra rutiner. Det är också viktigt att diskutera hur vi kan hantera risker på ett sätt som inte inverkar på den öppenhet som ska råda på våra förvar.

Med en månad kvar till jul börjar vi snart kunna se fram emot ledighet och ljusare tider. Det ger lite extra energi under mörka novembermorgnar!

Christina Werner

Återtagandeavtal mellan Finland och Kosovo

Inrikesminister Päivi Räsänen och Kosovos inrikesminister Bajram Rexhep ska undertecknat ett återtagandeavtal mellan länderna under Päivi Räsänens besök i Kosovo, 28 – 30 november 2011.

Avtalet fastställer principerna för återtagande av personer som olagligt vistas i Finland. Finland har årligen återsänt flera personer, som olagligt tagit sig in i eller stannat i landet, till Kosovo. Trots att det inte uppkommit problem i samband med återsändandet under de senaste åren, är det viktigt att det finns tydliga regler om förfarandet när det gäller återtagandet.

Utöver de avtal som Europeiska unionen ingått har Finland även bilaterala återtagandeavtal med Estland, Lettland, Litauen, Bulgarien, Rumänien och Schweiz.

Reflektion: Egentligen ska inte Finland, och inte heller Sverige, behöva teckna ”återtagandeavtal” med olika stater gällande återtagande av dessa staters egna medborgare. Folkrättsligt har ju varje suverän stat en absolut skyldighet att ta emot sina egna medborgare och speciella avtal ska inte behövas.

Källa: Inrikesministeriet

I Finland läggs förläggningar för asylsökande ner, i Sverige är de överfulla

Fyra förläggningar för asylsökande läggs ner. Antalet asylsökande beräknas i år vara ca 3 000 personer. Jämfört med i fjol har antalet asylsökande sjunkit med 30 % och antalet minderåriga asylsökande som anlänt utan vårdnadshavare sjunkit med över 50 %. Före början av november har 141 minderåriga asylsökande anlänt till Finland. Inrikesministeriet har därför beslutat ge Migrationsverket befogenheter att säga upp avtalen och lägga ned fyra förläggningar.

Källa: Inrikesministeriet.

Migrationsverkets boenden är överfulla. Reformen som snabbt skulle få invandrare ut i jobb har fått motsatt effekt. Migrationsverket har inte haft så många boende på sina anläggningar sedan den stora vågen av asylsökande efter Jugoslavienkriget. Nu placeras allt fler nyanlända på hotell och i stugbyar.

När reformen infördes den 1 januari år 2010 var 1 080 personer med uppehållstillstånd fortfarande inskrivna hos Migrationsverket i väntan på att flytta till ett permanent boende, ofta i en annan kommun.

I dag har siffran tredubblats. 2 440 personer med uppehållstillstånd bor kvar i Migrationsverkets anläggningar och ytterligare 452 har eget boende i ankomstkommunen.

Källa: Dagens Nyheter

Kommentar: Det handlar visserligen här om personer som är inne i asylprocessen i Finland och om personer som redan gått igenom asylprocessen och beviljats uppehållstillstånd i Sverige, men det rör sig ändå om utomeuropeiska asylinvandrare i båda fallen och visar på enorma skillnader i systemen de två länderna emellan. Norge går åt samma håll som Finland. I Danmark minskar också antalet inkommande asylsökande, men inte riktigt lika mycket som i Norge och Finland. Det är bara Sverige som går åt ett helt annat håll.

Ska Sverige pröva skyddsskäl gentemot Italien?

Det har, de senaste dagarna, skrivits och rapporterats i olika medier om två eritreanska barn som ska utvisas till Italien. Här är två länkar som berättar en del av historien:

”Stödet känns i hjärtat” – AB 25 november 2011
Billström avvisar en ändring av lagen: För generös – AB 25 november 2011

Den eritreanska familjen har, enligt uppgift från Migrationsverket, sökt och fått skydd i Italien, alltså i ett demokratiskt EU-land. Familjen har sedan tagit sig till Sverige och modern har valt att överge sina barn, kanske i ett fåfängt hopp om att de, trots att de redan har uppehållstillstånd i Italien, också ska få det här och att även hon då ska få det. Kanske har hon lämnat dem av någon annan anledning. Hon har inte tagit sitt föräldraansvar utan anser att någon i Sverige, som familjen inte har någon som helst anknytning till, ska göra det. All heder åt den familj som så väl verkar ta hand om de här barnen. Och till skattebetalarna som i ett års tid bekostat familjehemsplaceringen. Det hade dock inte behövts om man hade återsänt familjen omedelbart när den kom från Italien och inte hade någon grund för att söka asyl här…

Till Finland kommer också ibland, enligt uppgift från finska Migrationsverket, personer, som likt den här eritreanska familjen redan har uppehållstillstånd i ett EU-land, t.ex. Polen eller Italien, och vill av någon anledning söka asyl i Finland. Men det går inte, de tas inte in i asylprövningsprocessen överhuvudtaget. Deras skäl för att söka asyl i Finland kategoriseras som “uppenbart ogrundade” och de återsänds omgående till det land där de alltså redan bevisligen har beviljats skydd. Det ter sig betydligt mer humant än att ta in dem i en lång, överflödig, slitsam och kostsam asylprocess som ändå leder till avslag.

Varför tar man överhuvudtaget in människor i asylprocessen i Sverige, som redan har beviljats uppehållstillstånd och därmed skydd i EU-landet Italien? Varför sänds de inte omedelbart tillbaka, deras ansökan är ju uppenbart ogrundad? Då är ju också familjen intakt och barnen har inte behövt överges av sin mamma och hamna hos främmande människor i ett nytt och främmande land.

Det är märkligt att medierna inte tar upp det faktum att vad det här faktiskt handlar om är, att man vill att Sverige ska pröva skyddsskäl gentemot Italien! Men det finns ingen sådan möjlighet, man kan inte söka asyl i ett land, få det och sedan fritt asylinvandra på nytt i ett annat EU-land. Och vad säger Italien om Sverige prövar asylansökningar som Italien redan prövat och beviljat? Vad skulle kunna utgöra sådana omständigheter, att människor behövde få skydd gentemot Italien? Om det var så, att det fanns skäl att bevilja människor från Italien asyl i Sverige, då skulle Italien knappast kunna vara medlem i EU.  Varför belastas den redan hårt belastade asylmottagningen i Sverige med den här typen av helt omöjliga fall? Och varför har svenska Migrationsverket utsatt modern och barnen för onödigt lidande genom att, trots att man vet att det inte går att bevilja asyl åt personer från Italien, utsätta dem för en lång och onödigt asylprocess?

© Denna blogg.

Migrationsverket ska införa skärpta regler för att motverka skenanställningar – tre år för sent

Migrationsverket ska införa skärpta regler för att motverka skenanställningar. Tre år efter att lagen om arbetskraftsinvandring trädde i kraft ska regler införas, som givetvis borde ha införts från början, för ganska precis tre år sedan.

Blåögdheten bland politiker och andra makthavare och aktörer på området är rent skrämmande. I stället för att ha tänkt igenom allting noga och sett verkligheten genom icke-rosa glasögon och skapat vettiga regler från början, har de bidragit till att det uppstått ett allvarligt och om fattande missbruk av lagen och ett utnyttjande av en del av dem som kommer hit. Jag menar: åtta grillkioskbiträden i samma grillkiosk – varför släpper man igenom sådana uppenbart falska och ogrundade ansökningar och beviljar AT (arbetstillstånd) och TUT (tillfälligt uppehållstillstånd)?

Migrationsverket meddelar, att de nya reglerna innebär att företag inom branscherna städ, hotell- och restaurang, service, bygg, bemanning, handel, jord- och skogsbruk, bilverkstad samt alla nystartade verksamheter, i samband med ansökan om arbetstillstånd ska visa att lön kan garanteras för den tid som ett anställningserbjudande gäller. Företag inom dessa branscher som tidigare anställt personer från länder utanför EU ska nu redovisa dokumentation av utbetalda löner. I de fall arbetstagare anställs av ett utländskt företag (utanför EU) som bedriver verksamhet i Sverige måste företaget ha en filial registrerad i Sverige. Vidare ska företagen visa att arbetstagaren har fått information om de erbjudna anställningsvillkoren.

De nya reglerna träder i kraft den 16 januari 2012.

Läs också:
Miggornas berättelser börjar bekräftas också av andra, utanför Migrationsverket – 3 juni 2011
En migga: ”Han har tjatat i ett år på att Migrationsverket ska skärpa sig, men inget händer.” – 10 juni 2011
En migga: ”Migrationsverkets kontroller av arbetskraftsinvandringen har hittills varit ett stort skämt. Och de ska knappast vara ett skämt – regeringen har inte beställt ett skämt.” – 12 juli 2011

© Denna blogg.

Norge: Ökade insatser för tvångsavvisningar av personer med slutligt avslag på sina asylansökningar

Justitiedepartementet i Norge meddelar att man kommer att intensifiera insatserna när det gäller arbetet med att återsända asylsökande som inte fått uppehållstillstånd, och att man höjer målet för tvångsavvisningar från 4600 till 4700 för 2011. Samtidigt ska också ett större antal överföringar av kriminella i fängelser för avtjänande av straff i hemlandet, genomföras för att dämpa pressen på kriminalvården. Statssekreterare Pål K. Lønseth:

Regeringen vill att personer med slutgiltigt avslag på sina asylansökningar  ska återvända snabbt, helst frivilligt,  men om nödvändigt med tvång. Snabbt återvändande är det mest humana och bästa för dem som ska fortsätta sina liv i sina hemländer.

För att kunna genomföra en förstärkning av återsändandearbetet, föreslår regeringen att Polisen får ett tilläggsanslag på 8 miljoner norska kronor.

Intensifieringen av återsändandearbetet ska ske genom fler gränskontroller och ökade insatser i olika delar av landet och Oslo polisdistrikt. Polisen ska arbeta övertid och tillsätta nyutbildade elever från Polishögskolan, och polisen föreslås i det sammanhanget få en ökning av sin budget med 7,25 miljoner norska kronor.

Källa: Justis- og politidepartementet, Norge.

© Denna blogg.

Egenföretagare – inte intressanta för någon regering

Det kom ett mejl från en egenföretagare. Vi kan kalla honom Pekka, Han kom från Finland för 40 år sedan och har jobbat sedan han satte sin fot på svensk mark. Så här lönar Moder Svea denne långtida självförsörjare och skattebetalare:

Jag måste bara skriva några rader om hur sjukt det kan bli när man som egenföretagare blir sjuk på riktigt, med läkarintyg och allt.

Sedan den 1 juli 2010 får jag som egenföretagare inte längre sjukpenning från den tredje sjukdagen som jag under 34 års tid betalat in för, utan i stället först från den åttonde sjukdagen. Det har regeringen bestämt. Dessutom startas det en utredning om huruvida jag uppfyller villkoren för att ha rätt till sjukpenning osv osv, och på grund av utredningen kan det ta mer än 30 dagar innan det kommer ett beslut.

Vad i helvete är det frågan om? Jag har jobbat sedan den dag 1970 när jag steg i land i Sverige och sedan 1977 som egen företagare.

Nu skall jag inte klaga alltför mycket, för jag klarar mig nog ändå. Men jag fick veta av tjejen som ringde från Försäkringskassan i Östersund och sedan av min handläggare i Sundbyberg, att inget är som förr och att allt tar mycket längre tid samt att de inget kan göra för allt bestäms ”uppifrån”, ofta ända från regeringen. Jag ville inte skälla på dem, för det sa de mellan raderna, att utskällning följde med jobbet.

Försäkringskassan skulle mycket väl, om den ville, skaffa fram mina inkomstuppgifter på elektronisk väg. Men handläggaren skyllde på eftersläpning i systemen etc, etc. Vad fan håller de på med egentligen? Min utredning ska nu skickas vidare till en handläggare i Göteborg och han ska införskaffa samma uppgifter från Skatteverket om mig, som hon i Östersund håller på att göra.

Så här det är det tydligen nu. Många andra är också tagna på sängen av beslutet som trädde i kraft den 1 juli 2010, trots att det lär ska ha skickats ut till alla.

Jag blev sjukskriven från tisdag 1 november till fredag 11 november och kommer alltså att få sjukpenning för r 2-3 dagar. Sedan är det ju så att jag hade så svår hosta m.m. i två veckor att jag inte kunde jobba, men i vanlig ordning sjukskrev jag mig inte. Jag tror ju alltid att jag ska bli frisk om någon dag. Men sedan sa läkaren att den inflammation jag fick i knäet och som hon sjukskrev mig för, berodde på den hosta (infektion ?) som jag hade innan, så totalt blir det fyra sjukveckor. Dessutom låg jag med benet sträckt under helgen och uppsökte läkare först på tisdag efter påtryckning från en kollega. Men det är en helt annan sak och det är mitt eget fel.

Men att Försäkringskassan ska starta en omfattande undersökning för 2-3 dagars sjukersättning är en riktigt sjuk historia!

Jag frågade handläggaren i Sumpan varför denna utredning om mig ska göras nu, när det gick så smärtfritt 2002 när jag hade diskbråck. Det borde ju vara mycket vara enklare nu, nästan tio år senare. Nää, sa hon, det är det inte och det är just därför att det är så långt tillbaka som 2002 sen sist som de måste göra en ny utredning nu. Fast då upplevde jag det inte själv som en utredning
och det var lätt att få fram uppgifter om mina, vid den tiden ganska höga, inkomster. Efter diskbråcket kan jag dessvärre inte utföra alla de jobb jag kunde tidigare och då minskar också inkomsterna drastiskt, liksom sjukersättningen som en följd av det. För att inte tala om att pensionen också visar en nedåtgående spiral. Men jag ville vara med i matchen och inte höra något tal om sjukpensionering och förresten: då hade jag nog varit i Fas 3 nu…

Kommentar: Det har aldrig funnits en regering i Sverige, vare sig röd eller blå eller någon annan färg, som velat/vill göra situationen bättre för egenföretagare! Det pratas mycket om att förbättra villkoren för dem, men det är bara totalt tomma ord. I verkligheten har det blivit ännu tuffare och svårare på många plan. Berättelsen ovan är bara en liten skärva av hur det är att vara vad jag brukar kalla ”egenförsörjare” helt utan skyddsnät. Regeringen lämnar Pekka och alla andra hårt arbetande, sällan sjukskrivna egenföretagare i sticket.

© Denna blogg.

Muslimska flickor har samma rättigheter som alla andra flickor i Sverige!

Under rubriken Läkare ska inte göra ”oskuldsoperationer” skriver jämställdhetsminister Nyamko Sabuni och professorn, överläkaren, chefen för Nationellt centrum för kvinnofrid, Gun Heimer på Svenska Dagbladet Opinion band annat:

Från samhällets sida måste det vara glasklart att denna kontroll och begränsning av flickors och kvinnors liv och sexualitet inte är acceptabel. Varje flicka och kvinna har rätt att själv bestämma över sin egen kropp, och att själv fatta beslut om hur och med vem hon ska leva. Våld och hot är brottsliga handlingar.

Hur många gånger, år efter år, ska detta behöva uttalas? Se till att dessa självklarheter når dem det berör – kräv att information om alla kvinnors rättigheter i Sverige ska anges på olika invandrarspråk på muslimska (det här gäller ju faktiskt till allra största delen muslimer) föreningars, förbunds och församlingars sajter – som ett krav för att de ska få några svenska bidrag överhuvudtaget. Och man måste i Sverige sluta med att i skolan bevilja undantag för muslimska flickor att delta i sexualundervisning, simning och gymnastik. Man stjälper mer än man hjälper när man bryter mot läroplanen i ”snällismens” (=dumhetens) namn. Samma rätt ska gälla för muslimska flickor som för alla andra att få den undervisning som den svenska läroplanen anger, allt annat är diskriminerande.

© Denna blogg.

Finland: Antalet minderåriga asylsökande har minskat med mer än 40 procent

I Sverige har migrationsminister Tobias Billström uttalat att man också här ska införa åldersbestämning när det gäller asylsökande som säger sig vara minderåriga, men där det finns tvivel om riktigheten i påståendena. Läs bland annat Migrationsministern: ”Det kan också vara att vi i Sverige har tagit emot många och att detta blir känt för fler och fler som därför söker sig hit.”

Enligt uppgifter från Migrationsverket i Finland minskade antalet påstått minderåriga med mer än 40 % sedan man började använda åldersbestämningsmetoder. Den äldsta asylsökande som påstod sig vara under 18 år, visade sig vara 34 år gammal och flerbarnsfar. Även bland de övriga som sagt sig vara minderåriga fanns många betydligt äldre än 18 år, många med fruar och barn i hemlandet. Inrikesministeriet:

I den ändrade utlänningslagen som trädde i kraft den 1 augusti 2010 har man infört bestämmelser om åldersbestämning genom rättsmedicinsk undersökning av personer som ansöker om uppehållstillstånd och av anknytningspersoner. Undersökningen används om det finns uppenbara skäl att betvivla riktigheten i de åldersuppgifter som har getts.

Samma fenomen uppträdde i Norge, där antalet asylsökande som påstod sig vara under 18 år minskade, sedan det blivit känt i världen att man gör åldersbestämningar. Precis som i Finland är åldersbestämning frivillig, men om en person som framstår som äldre än 18 år, inte tar emot erbjudandet får det betydelse när hans/hennes asylansökning avgörs.

Antal personer som sökt asyl och sagt sig vara minderåriga:
Finland = 134 (1.1-31.10 2011), 329 (hela 2010), 557 (hela 2009), 706 (hela 2008)
Norge = 717 (1.1-31.10 2011), 892 (hela 2010), 2500 (hela 2009), 1374 (hela 2008)
Sverige = 2081 (1.1-31.10 2011), 2393 (hela 2010), 2250 (hela 2009, 1510 (hela 2008)
dessutom:
Danmark = 209 (1.1-30.09 2011), 432 (hela 2010), 529 (hela 2009), 302 (hela 2008)

I Finland, Norge och Danmark minskar antalet minderåriga asylsökande, i Sverige ökar det.

© Denna blogg.

Varför ljuger Dagens Nyheter om flyktingar (asylsökande) i Finland?

Osanna uppgifter i en av Sveriges största dagstidningar är inte acceptabla.

Ur artikeln De flesta länderna i EU ratar flyktingar:

Finland var länge ökänt för att inte ta emot en enda flykting. För ett par år sedan mjuknade den fins­ka hållningen och flera tusen somalier sökte sig dit.

Här uttalar Dagens Nyheters journalist Ann Persson en ren lögn. Varför hon gör det är svårt att veta. Man kan tycka att det inte anstår en av Sveriges största och mest ansedda dagstidningar att i en så viktig fråga fara med uppenbar osanning om ett grannland! Det hade varit lätt att lyfta luren och ringa till Migrationsverket i Finland och ställa några enkla frågor så hade lögnen inte behövt sättas på pränt. Men det var tydligen för jobbigt, då var det lättare att hitta på egna ”fakta”.

Här lyser också journalistens egna åsikter igenom (eller är det tidningens officiella åsikt och ”tro”?): ”Finland var länge ökänt…” Och sedan följer lögnerna om att Finland ”inte tog emot en enda flykting” och att ”för ett par år sedan mjuknade den fins­ka hållningen och flera tusen somalier sökte sig dit”. Men somalier har tagits emot i Finland i 20 års tid och innan dess var det vietnamesiska båtflyktingar och därefter människor från alla tänkbara oroshärdar i världen.

Skillnaden mellan Sverige och Finland är kanske inte ländernas utlänningslagstiftning eller ens deras respektive asylpolitik, de skiljer sig nämligen inte särskilt mycket från varandra. Skillnaden ligger kanske mer i synen på hur de likartade lagarna tillämpas av respektive lands Migrationsverk och domstolar.

De främlingsfientliga Sannfinländarnas intåg i politiken kommer sannolikt att påverka inströmningen negativt.

Tror, enligt Dagens Nyheter, Dan Eliasson. Men tro, det får man göra i kyrkan. Nog måste man kunna kräva av en person som under många år och fram till för bara någon månad sedan var generaldirektör för Migrationsverket, att han har bättre reda på faktiska förhållanden i ett grannland som han måste ha haft en hel del kontakter med genom åren. Men om man inte vet något så är det bäst att vara tyst, det är ett gott och självklart råd.

För det första: Sannfinländarna är inte ”främlingsfientliga”, även om det bland dem, precis som i de flesta partier (också i Sverige), finns en del som uttrycker sig klumpigt och enstaka som också kan ha starka åsikter om vilka som ska tillåtas invandra och bosätta sig i landet och på vilka grunder. Det betyder inte att partiet eller dess partiprogram skulle vara ”främlingsfientligt”.

För det andra: Finland följer UNHCR:s rekommendationer, Genéve-konventionen, EU:s direktiv och sin egen utlänningslagstiftning på asyl- och migrationsområdet, och att ”tro” att Sannfinländarna kan påverka det är nästintill löjeväckande. Om Dan Eliasson med sitt ”troende” menar att asylsökande, människor som söker skydd, inte ens vill söka asyl i Finland på grund av Sannfinländarnas politiska framgångar (de har suttit i Finlands riksdag under mycket lång tid) så är det ju märkligt att det till Sverige, trots Sverigedemokraternas intåg i riksdagen, fortsätter att ske en ökande ”inströmning” (som Eliasson kallar de asylsökande).

Sannfinländarna, som tidvis i opinionsmätningar t.o.m. varit större än Samlingspartiet – som innehar statsministerposten och var störst i valet med mycket liten marginal – sitter inte i regeringen och har inte sista ordet i asyl- och migrationsfrågor. Den som ansvarar för asyl- och migration är inrikesminister Päivi Räsänen och hon är kristdemokrat.

Till skillnad från Dagens Nyheters Ann Persson som inte kan ha gjort det, har jag talat med  en av cheferna på Migrationsverket i Finland. Han påpekade att Finland, precis som Sverige, också  tar emot kvotflyktingar förutom att man behandlar ansökningar från dem som söker asyl i Finland.

Man ska också ta i beaktande att Finland bara har 5,3 miljoner invånare.

En tanke: De människor från främmande religioner, kulturer och språkområden som man tar emot och beviljar uppehållstillstånd, ska ju också kunna inlemmas och integreras och få ett värdigt liv i sitt nya hemland. I Sverige, som slår sig för bröstet och anser sig vara så ”generöst” i asylsammanhang medan man klankar på andra (som Finland), har man enorma problem i de många, mycket stora och ofta halvt eller helt laglösa utanförskapsområdena. Kanske är det mer ”generöst” att försöka tänka både på dem som man tar emot och på landets befolkning så att sådana områden och de problem de medför, inte uppstår. Detta sagt för att belysa hur olika man kan se på begreppet ”generöst”…

Fakta om asylsökande och beslut i Finland 1.1 – 31.10 2011:

Asylsökande, totalt: 2903
varav flyktingar enligt Genévekonventionen: 114
varav skyddsbehövande i övrigt: 584
varav humanitärt skydd: 117
varav övriga grunder: 173
Beviljade uppehållstillstånd totalt : 988

Avslag på asylansökan, totalt: 1.565
varav från säkert land: 52
varav Dublinärenden: 635
varav uppenbart ogrundade ansökningar: 318

Dessutom:
tillbakatagna ansökningar m.m.: 347

Under samma tid 1.1 – 31.10 2011) har det anlänt 2.525 asylsökande till Finland.

Om Vickys Livs – vemodig läsning i DN STHLM

På Facebook spreds idag länken till en kolumn i DN STHLM som en löpeld bland alla oss som älskade Vickys Livs. Rubriken är Skånegatan kl 16.20 och texten är skriven av Claes Sjödin. Ett kort citat:

Jag tänker inte säga att det var bättre förr. Men det är något som saknas på Skånegatan och jag kan inte släppa tanken. Tänk att ännu en gång få köpa en banan och en drickyoghurt på Vickys livs. Och få lite extra hushållspapper.

Vi är många som aldrig glömmer Affe som så tragiskt och helt oväntat dog i maj 2006 vid 55 års ålder, hans bror Affe eller de andra ”figurerna” – inte minst den brokiga skaran kunder! – som fanns i och kring Vickys Livs på Skånegatan. Vickys Livs var en institution. Affe är en legend. Janne likaså, Bröderna Olsson, olika som natt och dag men underbara människor var och en på sitt sätt. Janne har jag en stark och nära vänskap med, Affe saknar jag varje gång jag rör mig kring Nytorget, vilket är i princip varje dag. Vissa människor gör intryck och avtryck i historien och bland sina medmänniskor bara genom att vara sig själva

Här finns historien om Vickys Livs.  Vickys Livs – bröderna Olsson från 16 maj 2005. Den börjar så här:

Affe och Janne, Bröderna Olsson! Ni har alltid funnits, ni måste alltid finnas!

och slutar:

Affe och Janne är inte bara butiksägare och handelsmän, de är inte bara bröder och inte bara trevliga – Affe och Janne är kultur i ordets genuinaste och bästa bemärkelse. För deras skull kan jag t.o.m. tänka mig att, lite tyst, men dock, säga: ”Go Bajen, go!” Men ännu hellre: ”Go, Affe & Janne, go”!

Länkar till filmen (i tre tiominutersavsnitt) om Vickys LIvs och bröderna Ollson & Co finns i vänsterspalten här på bloggen.

© Denna blogg.

Vad händer när förvarstagna, som ska utvisas men vägrar medverka, släpps ut från förvaren?

Enligt ett pressmeddelande från regeringen, har den  idag överlämnat en lagrådsremiss till Lagrådet med förslag till genomförande av återvändandedirektivet som inför EU-gemensamma regler för återvändande av personer som vistas utan tillstånd i medlemsstaterna. Lagrådsremissen är framtagen i samarbete med Miljöpartiet.

Beslut om avvisning eller utvisning ska, som huvudregel, innehålla en tidsfrist för frivillig avresa. Den som inte har lämnat landet inom tidsfristen ska meddelas ett återreseförbud på ett år.

Kommentar: ”Återreseförbud på ett år”? Men han/hon har ju inte ens lämnat landet!

Enligt förslaget ska det också införas en 12-månaders sammanlagd maxtid för förvar i de fall där det finns anledning att tro att personen kommer att hålla sig undan verkställighet av ett beslut om avvisning eller utvisning. I dag finns ingen lagstadgad bortre gräns för hur länge en utlänning kan hållas i förvar i dessa fall.

Kommentar: Inom EU är tiden 18 månader. I pressmeddelandet från regeringen står också:

I dag finns ingen lagstadgad bortre gräns för hur länge en utlänning kan hållas i förvar i dessa fall.

Här kan jag nämna, att jag själv var inblandad i ett fall som gällde en man, Mamadou O B, som jag träffade otaliga gånger under mina besök på förvaret i Märsta. Jag var – och är – starkt emot orimligt långa förvarstider, och Mamadou O B satt inlåst väldigt länge (två år!), men jag var – och är – också för att den som ska utvisas enligt lagakraftvunnet beslut ska lämna landet och inte ges möjlighet att stanna här illegalt. Mamadous fall togs upp av dåvarande regeringsrätten som bestämde att han skulle släppas ut eftersom den ansåg att två år var en mycket lång tid att hålla någon i förvar. I regeringsrättens beslut från 2 december 2005 (mål nummer 3935-05) står bland annat:

Även om M.O.B. själv inte medverkat till att avvisningsbeslutet skulle kunna verkställas utan tvärtom medvetet försvårat utredningen, och den långa förvarstiden därför i stor utsträckning kunnat tillskrivas M.O.B. eget handlande, kan en ytterligare förlängning av tiden enligt regeringsrättens uppfattning inte anses ha stått i rimlig proportion till intresset av att underlätta verkställighet av avvisningsbeslutet. Kravet på synnerliga skäl i 6 kap. 4 § utlänningslagen för att hålla M.O.B. i fortsatt förvar kan därför inte anses ha varit uppfyllt.

Kommentar: Alltså finns det, såvitt jag kan förstå, åtminstone ett till viss del, prejudicerande eller åtminstone vägledande beslut om tidsbegränsning av förvarstagande  (även om det specifik gällde Mamadou O B). Hela texten om detta, som jag skrev den 6 december 2005, kan läsas här.

OBS! Att människor som inte begått något brott ska behöva hållas i förvar (inlåsta) under lång tid är oerhört olyckligt. Inte heller är det billigt. Man måste hitta vägar att få människor att – frivilligt eller med tvång – så snabbt som möjligt lämna landet efter att slutligt beslut om utvisning meddelats. Att bekosta inlåsning, som inte ens känns human om den pågår en längre tid, för kanske uppåt 3500 kronor per dygn är ett misshushållande med skattemedel av stora mått. Var och en kan själv räkna ut vad en enda förvarstagen person kostar samhället i en, två, sex, 12 månader…

Kanske kan Sverige höra med andra EU-länder hur de gör, och eventuellt få några tips av dem? För lika lite som det känns bra att hålla människor inlåsta under mycket långa tider, lika lite är det rätt att släppa ut människor ur förvaret när de vägrar lämna landet och vägrar medverka till att utvisning kan ske trots att de har fått sin sak prövad i två instanser och fått definitivt avslag på sina asylansökningar. Det är ju de facto – detsamma som att sanktionera illegal vistelse i landet.

Migrationsminister Tobias Billström säger i sitt pressmeddelande:

Samtidigt tar vi tillsammans ansvar för helheten, de som efter en rättssäker asylprövning får avslag är skyldiga att lämna landet. Ett väl fungerande återvändande är en av förutsättningarna för att Sveriges asylsystem ska vara långsiktigt hållbart.

Kommentar/undran: Vart tar de utsläppta personerna vägen, de som, liksom Mamadou O B, medvetet försvårar eller ”bara” vägrar medverka till att den utvisning som domstol fastslagit kan ske? Vad har migrationsministern och Miljöpartiet kommit överens om här?

Hur det gick för Mamadou? Tja, Mamadou, med falskt namn och troligen också med falsk nationalitet, släpptes ut ur förvaret efter två år och fick förstås så småningom uppehållstillstånd. Då hade han kostat samhället omkring 2,5 miljoner kronor för den tid han satt inlåst på förvaret plus kostnaderna för efterforskning av hans identitet och nationalitet och hanteringen i domstol…

© Denna blogg.

Be my guest # 94: Markus Lyyra, generalsekreterare i Sverigefinska ungdomsförbundet

Gästbloggning av Markus Lyyra,  född i St. Michel i östra-Finland och generalsekreterare i Sverigefinska ungdomsförbundet. Han är fil. mag. (Uppsala universitet) med huvudämne i pedagogik. Han skrev sitt examensarbete om språkbadsprogram i Finland. Lyyra är engagerad i minoritetsspråkfrågor och sitter bl a i styrelsen för Network to Promote Linguistic Diversity och är ordförande i Sverigefinländarnas arkiv. På fritiden spelar han golf, reser och är nyfiken för nya kulturer och språk.

När jag frågade Stockholms skolborgarråd Lotta Edholm när Stockholm kommer att ta sitt ansvar och öppna nya finska förskolor hänvisade hon mig till stadens hemsida för att söka information!

”Det finns inget intresse”, har blivit ett slitet uttryck i många svenska kommuner. Alltför ofta används det för att undvika att ta ansvar och  följa de lagar som finns, lagar som säger att kommuner har särskilda skyldigheter att anordna barnomsorg helt eller delvis på det nationella minoritetsspråket finska om någon önskar detta. Istället för att kartlägga det egentliga behovet och informera kommuninvånarna om deras rättigheter dammas ”det finns inget intresse” av så fort ämnet kommer på tal.

Sverige har fått sin tuffaste bakläxa någonsin från EU-kommissionen angående avsaknaden av utbildning för minoritetslärare. Samtidigt har Sveriges kommuner fått hård kritik från Skolinspektionen för att de inte har skött sitt ansvar för att kartlägga behovet av finskspråkig barnomsorg. Kommunerna har fått bidrag av staten för detta men istället för att utföra sin uppgift vidarebefordrar de ansvariga kommunerna skyldigheten för kartläggningen till föräldrar!! Kommuner bryter i detta fall tydligt mot lagen.

Vid Slussen står över 60 barn i kö till finskspråkig barnomsorg och det finns två års kö i dagsläget. I Sundbybergs kommun nekades finskspråkig barnomsorg. Kommunen bad istället föräldrarna att söka finskspråkig service från grannkommuner. När jag frågade Stockholms skolborgarråd Lotta Edholm när Stockholm kommer att ta sitt ansvar och öppna nya finska förskolor hänvisade hon mig till stadens hemsida för att söka information!

Det finns många kommuner samt stadsförvaltningar som har överfört ansvar för kartläggningen av behovet för finskspråkig barnomsorg till föräldrar. Kommunen har fått bidrag av staten för kartläggningen. Varför överför kommunen ansvaret till föräldrar?

När äntligen föräldrarna har gjort kartläggningen som bevisar att det finns behov så visar kommunen plats för finskspråkig barnomsorg i mitt i skogen utan rimliga kommunaltrafik (dvs. tunnelbana/buss/pendeltåg). När
de intresserade föräldrarna får veta var förskolan ligger måste de byta förskolan pga. orimliga trafikförbindelser. Efter detta kan kommunen säga att ”det inte finns intresse”…

Dessa är bara några exempel på hur verkligheten ser ut. Man kan ju fråga sig om vissa lagar är viktigare än andra? Är alla likställda inför lagen?

Tämä on niin raivostuttavaa, miten poliitikot väheksyy tätä asiaa! Lisäksi asialla on kiire, koska ei vanhemmat voi odottaa vuosikausia päiväkotijonossa. Vuoden päästä tilanne on täysin toinen, koska nämä 60 lasta Slussenin jonossa ovat siirtyneet taatusti ruotsinkieliseen päiväkotiin!!!

Översättning:
Det är starkt irriterande hur politikerna nedvärderar den här frågan! Dessutom: det är bråttom. Föräldrarna kan inte vänta i åratal i dagisköer. Om ett år är läget ett helt annat eftersom de 60 barn som står i kö till förskolan vid Slussen då garanterat har gått över till svenskspråkiga förskolor!!!

Migrationsministern: ”Det kan också vara att vi i Sverige har tagit emot många och att detta blir känt för fler och fler som därför söker sig hit.”

Foto: Pawel Flato

Sverige kan få nya regler för hur man fastställer ålder på ensamkommande asylsökande barn. Socialstyrelsen arbetar med en förändring. Migrationsminister Tobias Billström avvaktar det arbetet innan regelverket kan ändras.

Om den asylsökande är under 18 år betraktas han eller hon som ett barn och anses ha ett extra stort behov av skydd. Bland annat utses en god man och ett ungdomsboende ordnas.

Den nordiska kartläggningen visar att våra grannländer, till skillnad från Sverige, har lagstiftning som reglerar hur man fastställer åldern i tveksamma fall. Det handlar bland annat om röntgen av handleder och kontroll av tandstatus.

Migrationsverket har länge efterlyst nya riktlinjer och förslag om hur åldersutlåtanden ska utformas. Även om utredningen ännu inte är färdig, står det redan nu klart att en exakt åldersbestämning är en omöjlighet. Migrationsministern:

Vi ska arbeta efter att ha ett så likartat system inom Norden som möjligt. Då är det viktigt att vi försöker ena systemen och skapa enhetlighet.

Ytterligare en skillnad mellan Sverige och övriga Norden är att antalet unga asylsökande unga minskar i våra grannländer medan det ökar i Sverige. Varför det är så har Tobias Billström inget säkert svar på.

Det kan vara skillnaderna i regelverken. Det kan också vara att vi i Sverige har tagit emot många och att detta blir känt för fler och fler som därför söker sig hit. Information reser snabbt i en global värld.

Kommentar: Under tiden 1 januari-31 oktober 2011 har totalt 134 asylsökande som sagt sig vara minderåriga sökt asyl i Finland, i Norge var antalet 717. Motsvarande siffra för Sverige är 2081.

Antalet asylsökande minderåriga i Finland minskade när  det generösa utkomststödet drogs in och ersattes av en betydligt lägre ”brukspenning”: 25,10 euro (ca 240 kr) per månad för barn under 16 år och 45,18 euro (ca 430 kr) per månad för unga mellan 16 och 18 år. Lägre belopp kan också betalas ut, beroende på den minderårigas ålder och utveckling.

I Finland görs åldersbestämningar vid mistanke om att felaktig ålder uppgetts. Finlands migrationsverk:

Sökandens ålder utreds i första hand med hjälp av dokument och register samt genom att sökanden hörs. Om tillförlitliga bevis om åldern inte finns tillgängliga, utgår man från den ålder sökanden uppgett. Åldern kan vid behov bestämmas genom en rättsmedicinsk undersökning, om myndigheten har uppenbara orsaker att betvivla tillförlitligheten av de uppgifter som lämnats.

En rättsmedicinsk undersökning för utredning av asylsökandens ålder görs av den rättsmedicinska avdelningen vid Hjelt-institutet vid Helsingfors universitet på begäran av polisen, gränsbevakningsväsendet eller Migrationsverket. I de flesta fall används som undersökningsmetoder ålderbestämning av tänder och handleder med hjälp av röntgenbilder och kliniska undersökningar.

Den rättsmedicinska undersökningen ger inte exakt information om asylsökandens ålder. Myndigheten beaktar detta vid beslutsfattandet och avgör ärendet i oklara fall till sökandens fördel.

Dessutom söker man aktivt (som man gjorde i Sverige också, för många år sedan..) efter ensamkommande minderårigas anhöriga:

Man försöker genom spårning att på nytt skapa kontakt mellan den minderåriga asylsökanden och hans eller hennes vårdnadshavare som befinner sig utanför Finland. Syftet med spårningen är också att bidra till att Migrationsverkets beslut baserar sig på fakta.

Det ligger i barnets intresse att barnet vet var hans eller hennes vårdnadshavare befinner sig. Utlänningslagen förutsätter att vistelseorten för föräldrarna eller andra vårdnadshavare till en minderårig asylsökande som kommit till Finland utan vårdnadshavare utreds i mån av möjlighet.

Det är viktigt att hitta de anhöriga när/om den asylsökande minderåriga inte beviljas uppehållstillstånd i Finland. Då kan han/hon lättare återförenas med sin familj.

Källor bl.a.: R&D, Migrationsverken i Finland och Sverige.

Finland inte redo godkänna Bulgariens och Rumäniens Schengenmedlemskap

Inrikesminister Päivi Räsänen betonar att Finland fortsättningsvis förutsätter att det i mellanrapporten om de framsteg som gjorts inom ramen för samarbets- och kontrollmekanismen, som kommissionen ger i februari 2012, bör framkomma att Bulgarien och Rumänien gjort konkreta och tillräckliga framsteg i uppfyllandet av sina engagemang gällande korruptionsbekämpning och utvecklingen av rättsväsendet innan ett beslut om avskaffandet av kontrollerna vid de inre gränserna fattas. Inrikesminister Päivi Räsänen:

I EU Observer-webbtidningen är rubriken på artikeln om Finlands ståndpunkt i Schengen-frågan felaktig (Finland drops veto against Schengen enlargement). Finland är ännu inte redo att godkänna Bulgariens och Rumäniens Schengenmedlemskap. Däremot stämmer det, att Finland kan göra avkall på sitt tidigare krav gällande ett samtidigt avskaffande av kontroller vid de inre luft-, land- och sjögränserna. Vi är redo att godkänna ett avskaffande i två skeden, om länderna uppvisar tillräckliga framsteg i avhjälpandet av bristerna som berör rättsstaten.

Enligt Räsänen anser Finland det viktigt att Bulgarien och Rumänien uppfyller de förbindelser för korruptionsbekämpning och förnyelse av rättsväsendet som de gett redan under medlemskapsförhandlingarna med EU. Brister inom dessa områden påverkar de andra medlemsstaternas tillit till Bulgariens och Rumäniens förmåga att svara för sina kommande Schengenförpliktelser.

Källa: Inrikesministeriet.

Regeringens utredare, Krister Thelin: ”Vid all grov brottslighet bör lagföringsintresset alltid ta över och svenskt medborgarskap alltså inte längre skydda mot utlämning, oavsett vilket land det är fråga om.”

Regeringens regeringens särskilde utredare Krister Thelin, domare och ledamot av FN:s kommitté för mänskliga rättigheter, har den 15 november till justitieminister Beatrice Ask lämnat sitt betänkande gällande utlämning av svenska medborgare. Hans förslag är anpassat bland annat till det faktum att det finns minst en halv miljon medborgare i Sverige som valt att vara medborgare i ett annat land eller har påtaglig anknytning dit.

I betänkandet lämnas förslag till framför allt två genomgripande förändringar:

1. Regeringen och Högsta domstolen skall avlastas befattningen med utlämningsrärenden

2. Svenska medborgare skall i vissa fall kunna utlämnas också till länder utanför Norden och EU

Om inte ett svenskt lagföringsintresse allmänt kan anses ta över, skall utlämning av en svensk medborgare för lagföring kunna ske om något av följande tre kriterier föreligger:

1. Den eftersökte har vid tiden för gärningen sedan fem år haft sin stadigvarande vistelse i den ansökande främmande staten och har alltjämt anknytning dit, eller

2. Den svenske medborgaren är efter egen önskan också medborgare i den andra staten, eller

3. Det gäller ett brott för vilket enligt svensk lag är föreskrivet fyra års fängelse eller mer.

Förslaget är enligt utredningens mening bättre anpassat till en ökad internationalisering och till bland annat det faktum att det i vårt land finns ett stort antal medborgare, uppskattningsvis minst en halv miljon, som också valt att vara medborgare i ett annat land eller har påtaglig anknytning dit.

Det ligger i den enskilde svenske medborgarens intresse att lagföring kan ske i ett land där de sociala, språkliga och kulturella förhållandena inte är helt främmande. Och vid all grov brottslighet bör lagföringsintresset alltid ta över och svenskt medborgarskap alltså inte längre skydda mot utlämning, oavsett vilket land det är fråga om.

Läs mer här:
Krister Thelins artikel på DN Debatt: Svenskar ska inte längre skyddas från utlämning.
Justitiedepartementets information om Utlämningsutredningen.
Betänkandet SOU 2011:71, del 1 och del 2.

Apropå Carema, Attendo med flera äldreboenden: Svenskarna måste lära sig att våga göra uppror!

Det finns hur mycket som helst att läsa om de stora koncernerna Carema och Attendo (som inte är de enda som misshandlar gamla!) i alla medier. Bland annat Döende lämnades framför tv:n (DN 13.11 2011) och ledarartikeln av Peter Wolodarski i samma tidning, samma dag: Välfärdens vandaler förstör för alla. I Agenda i SVT2 idag (13 november) togs ämnet upp och att lyssna på Caremas vd Carl Gyllfors var direkt plågsamt.

Alltså, på riktigt och helt seriöst, så anser jag att personalen på Attendos och Caremas och andra girigbuksföretag inom vården måste göra uppror! De ska omedelbart börja behandla de gamla med värdighet och respekt som de levande människor med ett människovärde som de gamla är, på samma sätt som de skulle behandla sina egna nära och kära:

• Ta in mer personal så att det finns gott om tid att fokusera på varje boende.
• Köp in rejält med både blöjor och annat som behövs så att inte en enda gamling behöver sitta i nedkissade blöjor en enda minut för länge.
• Köp in frukt, sätt blommor i alla fönster, gör det trivsamt.
• Prata med gamlingarna. Ge dem en lätt klapp på axeln och säg några ord när ni går förbi.

Låt det kosta, pengarna som kommunen betalar (allas våra skattepengar) räcker mycket väl till allt detta. Det finns hundraprocentiga bevis för det!

Skicka räkningarna till girigbukarna direkt. Vill dessa stänga ner verksamheterna så varsågoda! Låt då personal som så önskar – och det finns alltid de som gör det – ta över och driva äldreboenden i mindre skala, i föreningsform där vinsterna går tillbaka i boendet. Även här finns hundraprocentiga bevis för att det går att driva sådana mindre enheter på ett mycket humant, värdigt och riktigt trivsamt sätt för de pengar kommunerna betalar!

Vad som behövs är lite människokärlek och att man tycker om det man gör när man tar hand om gamla samt empati och förmåga se sin egen mormor eller farfar eller sina egna gamla föräldrar i de människor man vårdar.  Sprida glädje genom mycket enkla medel – vänlighet, till exempel – kostar ingenting och att ha en god och klok ledare som noga väljer sin personal och som tar tillvara sina anställda och ger dem både vidareutbildning och förtroende har avgörande betydelse. Det här räcker mycket långt för att man ska kunna skapa och driva välfungerande äldreboenden. Sådana som man själv skulle kunna tänka sig att hamna på som riktigt gammal och vårdbehövande. Även här har jag hundraprocentiga bevis för att det fungerar och att pengarna som kommunerna betalar per vårdplats gott och väl räcker till att driva just ett sådant värdigt och respektfullt äldreboende där de gamla trivs. Dessutom räcker pengarna till allehanda aktiviteter för de gamla: utflykter, firande av födelsedagar med tårtor och kaffe, föredrag, artistuppträdanden etc. Och till att ha en egen sjukgymnast och läkare som kommer en gång i veckan.

Svenskarna måste börja lära sig att våga göra uppror mot inhumanitet och girighet! Vad är ni så rädda för? Människor som tillåter att deras gamla behandlas sämre än djur, är inte själva människor. De är lätt manövrerade enheter som kan fås att göra vad som helst. Man måste sätta klackarna i backen och dra åt alla bromsar för att inte förvandlas till en skock stumma ”nyttiga idioter” som dansar när girigbukar eller personer med andra agendor (minns Tyskland för 70 år sedan!) knäpper med fingrarna. Tack och lov finns det ändå en hel del människor som gör det rätta och som slår larm – all heder åt dem! Men nu är det nog dags att agera betydligt kraftfullare, gärna enligt ovan: ta kommandot, skicka fakturorna till girigbukarna och ta konsekvenserna av vad det för med sig. Vänta inte på politikerna för då kommer ni själva att hinna bli så gamla att ni får sitta och dö framför tv:n på något av dessa boenden!

© Denna blogg. Vid citat, var vänlig länka till detta inlägg.

En migga: ”Sådana gode män och offentliga biträden har ingenting att hämta hos Migrationsverket och när vi får deras namn blir de avstängda.”

En migga påvisar ännu ett av hundratals fall av icke allsidig och korrekt rapportering i ”gammelmedia”:

Nu har det rapporterats i medis (bland annat i SR under rubriken Få barn får berätta inför migrationsdomstol den 10 november) om att ”flyktingbarn” inte får berätta om sina upplevelser för domstolen.

Men väldigt många (kanske de flesta) asylsökande som uppger sig vara minderåriga beviljas ju uppehållstillstånd redan av Migrationsverket och deras fall går aldrig ens vidare till domstolen! I de fall där den asylsökande uppenbart är äldre än vad han eller hon uppgett skriver Migrationsverket upp åldern och deras ärenden behandlas av asylprövningen som för vuxna, inte som ”barn”.

De som är minderåriga men som inte beviljas uppehållstillstånd är ungdomar som kommer från länder i EU eller från länder där det finns godtagbara sociala myndigheter som kan ta emot dem när kommer tillbaka. Det är inte på något sätt ”flyktingar” vi talar om i dessa fall, utan ungdomar som säger sig ha tappat bort sina föräldrar, varit fattiga, levt på gatan etc – sådant som inte ger rätt till uppehållstilsltånd enligt utlänningslagen.

Flickan i reportaget kommer från Serbien. Jag är mycket tveksam till påståendet att hon inte skulle ha förstått språket vid Migrationsverkets utredning, utredningarna avseende ensamkommande minderåriga är mycket långa, oftast rentav onödigt långa, och fokuserade på helt annat än det påstådda ”skyddsbehovet”. I Sverige vill man framstå som väldigt omhändertagande och daltar med de sökande på ett helt obegripligt sätt trots att de ändå mycket sällan handlar om barn i tioårsåldern utan ungdomar i 16-18 årsåldern och ofta äldre, från länder där man redan betraktas som vuxen. Märkligt, för man talar ju aldrig på ett så daltande sätt med svenska med ungdomar i den här åldern, det vet var och en som har eller har haft barn i sena tonåren.

Om nu flickan i reportaget, trots att det helt säkert finns en 10-20 sidor lång asylutredning där hon med jämna mellanrum tillfrågats om hon förstår tolken och då måste ha svarat ”ja” (annars hade man inte fortsatt), ändå inte förstått någonting under hela utredningen, då bör den förstås göras om från början på ett språk eller med en tolk som hon förstår. Mitt råd till henne är att hon genast kontaktar Migrationsverket. Vi kommer att då åtgärda språkmissen, det finns ingen som helst agenda hos Migrationsverket att sabotera någons chans att förklara varför hon/han söker uppehållstillstånd i Sverige! Vartenda ensamkommade barn har ju dessutom en god man och ett offentligt biträde. Det verkar konstigt att ingen av dem reagerat på att flickan inte förstod språket under hela Migrationsverkets långa utredning (där de båda var med). Sådana gode män och offentliga biträden har ingenting att hämta hos Migrationsverket, och när vi får deras namn så blir de avstängda.

© Denna blogg.

Den av svenska politiker medvetet sanktionerade vanvården av gamla i Sverige kan anmälas till Europadomstolen, det handlar om grova kränkningar av mänskliga rättigheter.

Politiker i Sverige kallar sig ”förtroendevalda”. Jag är säker på att de inte har någon enda svensks ”förtroende” när det gäller hur de tvingar dem att sätta sina gamla – eller själva hamna – på Carema Cares (”care”???) eller Attendo Cares (care???) vidriga äldreboenden!

De här svinaktiga skattesmitande girigbukarna i vanvårdsbranschen måste bort! Det är de ”förtroendevalda” skyldiga folket, som betalar deras löner för att de ska hantera våra skattepengar på bästa tänkbara sätt. Folket kan också bojkotta dessa vanvårdshem, precis som det kan bojkotta t.ex. Nordea och andra som beter sig illa och oacceptabelt. Personalen på de här vanvårdsinrättningarna måste börja vägra missköta/misshandla människor. Det är inte okej att acceptera att medvetet och uppenbart vanvårda människor och det är inte okej att roffa åt sig enorma vinster som man smiter undan med genom smarta konstruktioner där pengarna hamnar utanför det svenska skattesystemet!

Vanvård och misskötsel av djur är förbjuden i lag i Sverige och därmed straffbart. Men tydligen inte vanvård och misskötsel av gamla. De, som är skyldiga till att vanvården får fortsätta, år ut och år in, är inkompetenta ”förtroendevalda” som använder våra skattepengar för att berika skattesmitande girigbukar, alltså chefer för kränkande och misshandlande institutioner. Så det är dessa ”förtroendevalda” som ska ställas till svars, det är de som i grunden är skyldiga till att gamla ligger i kissblöjor och att de vanvårdas på en mängd olika sätt. Det är de som har upphandlat den undermåliga verksamheten! För våra pengar.

De, som kallar sig ”förtroendevalda” och är avlönade av folket, har inte fått folkets förtroende att vräka ut skattepengar till girigbukar som låter vanvårda gamla människor!

Om det inte blir slut på detta maktmissbruk omgående så bör den av svenska politiker medvetet sanktionerade vanvården av gamla i Sverige anmälas till Europadomstolen, det handlar ju helt uppenbart om grova kränkningar av mänskliga rättigheter.

Det senaste: Kissblöjorna vägs – för att spara pengar. I den här artikeln säger en undersköterska på ett av Caremas boenden:

Man har krympt personalens omsorg maximalt och helt slagit sönder det yrkesmässiga och personliga engagemanget. Etiska resonemang förs aldrig, det är bara prat om kostnader, besparingar och inköpsstopp. Det är en mycket låg nivå rent vårdmässigt.

Jag mår illa.

@ Denna blogg. Vid citat, länka till detta inlägg.