• Kategorier

  • Arkiv från 5 maj 2005

  • Kalender

    november 2011
    M T O T F L S
     123456
    78910111213
    14151617181920
    21222324252627
    282930  
  • free counters
  • wordpress visitor counter
  • RSS Merit Wager

    • Utan titel lördag, 6 juni, 2020
        Sedan den 5 maj 2005 har jag ideellt granskat, redovisat, översatt, kommenterat och publicerat ofta unikt material, särskilt miggornas rapportering. Om ni uppskattar texterna, informationen, rapporterna, kommentarerna, stöd gärna via Subscribe med 1 krona om dagen = 30 kronor i månaden, eller med valfritt belopp via Donate, Swish eller Bankgiro.  Alla bidr […]

Vad händer när förvarstagna, som ska utvisas men vägrar medverka, släpps ut från förvaren?

Enligt ett pressmeddelande från regeringen, har den  idag överlämnat en lagrådsremiss till Lagrådet med förslag till genomförande av återvändandedirektivet som inför EU-gemensamma regler för återvändande av personer som vistas utan tillstånd i medlemsstaterna. Lagrådsremissen är framtagen i samarbete med Miljöpartiet.

Beslut om avvisning eller utvisning ska, som huvudregel, innehålla en tidsfrist för frivillig avresa. Den som inte har lämnat landet inom tidsfristen ska meddelas ett återreseförbud på ett år.

Kommentar: ”Återreseförbud på ett år”? Men han/hon har ju inte ens lämnat landet!

Enligt förslaget ska det också införas en 12-månaders sammanlagd maxtid för förvar i de fall där det finns anledning att tro att personen kommer att hålla sig undan verkställighet av ett beslut om avvisning eller utvisning. I dag finns ingen lagstadgad bortre gräns för hur länge en utlänning kan hållas i förvar i dessa fall.

Kommentar: Inom EU är tiden 18 månader. I pressmeddelandet från regeringen står också:

I dag finns ingen lagstadgad bortre gräns för hur länge en utlänning kan hållas i förvar i dessa fall.

Här kan jag nämna, att jag själv var inblandad i ett fall som gällde en man, Mamadou O B, som jag träffade otaliga gånger under mina besök på förvaret i Märsta. Jag var – och är – starkt emot orimligt långa förvarstider, och Mamadou O B satt inlåst väldigt länge (två år!), men jag var – och är – också för att den som ska utvisas enligt lagakraftvunnet beslut ska lämna landet och inte ges möjlighet att stanna här illegalt. Mamadous fall togs upp av dåvarande regeringsrätten som bestämde att han skulle släppas ut eftersom den ansåg att två år var en mycket lång tid att hålla någon i förvar. I regeringsrättens beslut från 2 december 2005 (mål nummer 3935-05) står bland annat:

Även om M.O.B. själv inte medverkat till att avvisningsbeslutet skulle kunna verkställas utan tvärtom medvetet försvårat utredningen, och den långa förvarstiden därför i stor utsträckning kunnat tillskrivas M.O.B. eget handlande, kan en ytterligare förlängning av tiden enligt regeringsrättens uppfattning inte anses ha stått i rimlig proportion till intresset av att underlätta verkställighet av avvisningsbeslutet. Kravet på synnerliga skäl i 6 kap. 4 § utlänningslagen för att hålla M.O.B. i fortsatt förvar kan därför inte anses ha varit uppfyllt.

Kommentar: Alltså finns det, såvitt jag kan förstå, åtminstone ett till viss del, prejudicerande eller åtminstone vägledande beslut om tidsbegränsning av förvarstagande  (även om det specifik gällde Mamadou O B). Hela texten om detta, som jag skrev den 6 december 2005, kan läsas här.

OBS! Att människor som inte begått något brott ska behöva hållas i förvar (inlåsta) under lång tid är oerhört olyckligt. Inte heller är det billigt. Man måste hitta vägar att få människor att – frivilligt eller med tvång – så snabbt som möjligt lämna landet efter att slutligt beslut om utvisning meddelats. Att bekosta inlåsning, som inte ens känns human om den pågår en längre tid, för kanske uppåt 3500 kronor per dygn är ett misshushållande med skattemedel av stora mått. Var och en kan själv räkna ut vad en enda förvarstagen person kostar samhället i en, två, sex, 12 månader…

Kanske kan Sverige höra med andra EU-länder hur de gör, och eventuellt få några tips av dem? För lika lite som det känns bra att hålla människor inlåsta under mycket långa tider, lika lite är det rätt att släppa ut människor ur förvaret när de vägrar lämna landet och vägrar medverka till att utvisning kan ske trots att de har fått sin sak prövad i två instanser och fått definitivt avslag på sina asylansökningar. Det är ju de facto – detsamma som att sanktionera illegal vistelse i landet.

Migrationsminister Tobias Billström säger i sitt pressmeddelande:

Samtidigt tar vi tillsammans ansvar för helheten, de som efter en rättssäker asylprövning får avslag är skyldiga att lämna landet. Ett väl fungerande återvändande är en av förutsättningarna för att Sveriges asylsystem ska vara långsiktigt hållbart.

Kommentar/undran: Vart tar de utsläppta personerna vägen, de som, liksom Mamadou O B, medvetet försvårar eller ”bara” vägrar medverka till att den utvisning som domstol fastslagit kan ske? Vad har migrationsministern och Miljöpartiet kommit överens om här?

Hur det gick för Mamadou? Tja, Mamadou, med falskt namn och troligen också med falsk nationalitet, släpptes ut ur förvaret efter två år och fick förstås så småningom uppehållstillstånd. Då hade han kostat samhället omkring 2,5 miljoner kronor för den tid han satt inlåst på förvaret plus kostnaderna för efterforskning av hans identitet och nationalitet och hanteringen i domstol…

© Denna blogg.

Be my guest # 94: Markus Lyyra, generalsekreterare i Sverigefinska ungdomsförbundet

Gästbloggning av Markus Lyyra,  född i St. Michel i östra-Finland och generalsekreterare i Sverigefinska ungdomsförbundet. Han är fil. mag. (Uppsala universitet) med huvudämne i pedagogik. Han skrev sitt examensarbete om språkbadsprogram i Finland. Lyyra är engagerad i minoritetsspråkfrågor och sitter bl a i styrelsen för Network to Promote Linguistic Diversity och är ordförande i Sverigefinländarnas arkiv. På fritiden spelar han golf, reser och är nyfiken för nya kulturer och språk.

När jag frågade Stockholms skolborgarråd Lotta Edholm när Stockholm kommer att ta sitt ansvar och öppna nya finska förskolor hänvisade hon mig till stadens hemsida för att söka information!

”Det finns inget intresse”, har blivit ett slitet uttryck i många svenska kommuner. Alltför ofta används det för att undvika att ta ansvar och  följa de lagar som finns, lagar som säger att kommuner har särskilda skyldigheter att anordna barnomsorg helt eller delvis på det nationella minoritetsspråket finska om någon önskar detta. Istället för att kartlägga det egentliga behovet och informera kommuninvånarna om deras rättigheter dammas ”det finns inget intresse” av så fort ämnet kommer på tal.

Sverige har fått sin tuffaste bakläxa någonsin från EU-kommissionen angående avsaknaden av utbildning för minoritetslärare. Samtidigt har Sveriges kommuner fått hård kritik från Skolinspektionen för att de inte har skött sitt ansvar för att kartlägga behovet av finskspråkig barnomsorg. Kommunerna har fått bidrag av staten för detta men istället för att utföra sin uppgift vidarebefordrar de ansvariga kommunerna skyldigheten för kartläggningen till föräldrar!! Kommuner bryter i detta fall tydligt mot lagen.

Vid Slussen står över 60 barn i kö till finskspråkig barnomsorg och det finns två års kö i dagsläget. I Sundbybergs kommun nekades finskspråkig barnomsorg. Kommunen bad istället föräldrarna att söka finskspråkig service från grannkommuner. När jag frågade Stockholms skolborgarråd Lotta Edholm när Stockholm kommer att ta sitt ansvar och öppna nya finska förskolor hänvisade hon mig till stadens hemsida för att söka information!

Det finns många kommuner samt stadsförvaltningar som har överfört ansvar för kartläggningen av behovet för finskspråkig barnomsorg till föräldrar. Kommunen har fått bidrag av staten för kartläggningen. Varför överför kommunen ansvaret till föräldrar?

När äntligen föräldrarna har gjort kartläggningen som bevisar att det finns behov så visar kommunen plats för finskspråkig barnomsorg i mitt i skogen utan rimliga kommunaltrafik (dvs. tunnelbana/buss/pendeltåg). När
de intresserade föräldrarna får veta var förskolan ligger måste de byta förskolan pga. orimliga trafikförbindelser. Efter detta kan kommunen säga att ”det inte finns intresse”…

Dessa är bara några exempel på hur verkligheten ser ut. Man kan ju fråga sig om vissa lagar är viktigare än andra? Är alla likställda inför lagen?

Tämä on niin raivostuttavaa, miten poliitikot väheksyy tätä asiaa! Lisäksi asialla on kiire, koska ei vanhemmat voi odottaa vuosikausia päiväkotijonossa. Vuoden päästä tilanne on täysin toinen, koska nämä 60 lasta Slussenin jonossa ovat siirtyneet taatusti ruotsinkieliseen päiväkotiin!!!

Översättning:
Det är starkt irriterande hur politikerna nedvärderar den här frågan! Dessutom: det är bråttom. Föräldrarna kan inte vänta i åratal i dagisköer. Om ett år är läget ett helt annat eftersom de 60 barn som står i kö till förskolan vid Slussen då garanterat har gått över till svenskspråkiga förskolor!!!