Ett förvånande öppet brev från ett landstingsråd till migrationsministern

(Birgitta Rydberg. Foto: Erja Lempinen)

Det här öppna brevet till migrationsministern, daterat den 16 december 2011, från ett folkpartistiskt landstingsråd förvånar, men borde kanske inte göra det, eftersom svenska politiker under lång tid och ofta visat prov på okunskap och märkligt tänkande när det gäller asylinvandring och den lag som reglerar densamma. Men det här är ändå lite beklämmande och skrämmande.

Birgitta Rydberg, landstingsråd i Stockholm för Folkpartiet, skriver:

Att personer vistas utan giltiga papper i Sverige är en realitet som vi måste förhålla oss till.

Hon har rätt i det, och det enda sättet att förhålla sig till att människor visats illegalt (=olagligt) i landet är att se till att de lämnar landet. Rydberg drar dock inte den (självklara) slutsatsen. Hon drar en helt annan slutsats, en som går stick i stäv med svensk lagstiftning som alltså stadgar att den som inte har giltig visering, uppehållstillstånd eller uppehållsrätt ska lämna landet omedelbart.

Jag, som en av de ansvariga för hälso- och sjukvård i vårt land, har velat medverka till att även dessa personer kan få tillgång till hälsoinsatser och sjukvård.

Rydberg anser att man i Sverige ska förhålla sig till att tiotusentals människor struntar i att respektera våra lagar och inte bryr sig om att Migrationsverket och migrationsdomstolarna har avslagit deras ansökan om asyl eller uppehållstillstånd och bestämt att de ska lämna landet genom att ge dem förmåner som laglydiga skattebetalare – som givetvis inte ens tillfrågats – ska bekosta! Anser månne Birgitta Rydberg och hennes parti att vi ska förhålla oss på liknande sätt också till att människor som inte vill följa genomförandet av domar på andra områden håller sig undan? Eller är det bara denna enda lag, utlänningslagen, som vi ska acceptera att man bryter emot?

Och här följer ytterligare ett förvånande uttalande från landstingsrådet:

Lika lite borde migrationsmyndigheter och polis bygga sin uppgift att verkställa migrationsrättsliga beslut genom att ”svälta ut” människor genom avsaknaden av möjlighet till vård.

Det är faktiskt både okunnigt, dumt och oförskämt att påstå att migrationsmyndigheter och polis skulle ”svälta ut” människor ur landet! Det är egentligen så dumt uttryckt att det är svårt att ta det till sig, och det är förvånande och nästintill en aning chockerande att det är just en hög politiker som säger så. Migrationsmyndigheter och Polisen har till uppgift – och är enligt lag skyldiga – att se till att personer utan rätt att vistas i Sverige lämnar landet. Enligt lag, alltså. Antingen frivilligt eller med tvång. Denna skyldighet grundar sig i att människor som inte har giltigt tillstånd att vistas i Sverige givetvis inte har rätt att vistas i Sverige. Det har ingenting med att ”svälta ut” någon att göra. Det är faktiskt riktigt pinsamt att landstingsrådet uttrycker sig så. Pinsamt är också följande uttalande:

Vi har i vårt landsting, liksom andra sjukvårdshuvudmän i landet, gjort vad vi har kunnat för att lösa vårdfrågan för de papperslösa. Men en verkligt hållbar lösning, som ger vårdpersonalen tydliga och trygga arbetsförutsättningar, kräver en lagreglering. Därför har vi välkomnat utredningen om vård för papperslösa, som bl.a. Folkpartiet Liberalerna har arbetat hårt för att få till stånd. Och därför är vi så förvånade, och besvikna, över att dess förslag om att lagreglera vård för papperslösa ännu inte har skickats på lagrådsremiss.

Som ansvarigt landstingsråd och politiker kan det inte vara Birgitta Rydbergs uppgift att hitta på sätt att motverka utlänningslagen som stadgar att man måste ha tillstånd eller giltig visering för att leva i Sverige och har man inte det ska man lämna landet. Akut sjukvård har självklart redan alla som befinner sig i landet, även dessa människor som Rydberg kallar ”papperslösa”.

I sitt öppna brev till migrationsminister Tobias Billström fortsätter landstingsrådet:

Jag vill också vädja till er att ompröva beslutet om att utvisa 91-åriga Ganna till ett ensamt liv i Ukraina. Hennes ålder, sjukdom och familjesituation, som den sista levande länken bakåt för familjemedlemmar som samtliga finns i Sverige, borde verkligen passa in i uttrycket ”synnerligen ömmande omständigheter”. Om man vill göra detta humanitära fall till en ekonomisk fråga, så är det nog ett obestridligt faktum att det offentligas kostnader för den migrationsrättsliga hanteringen hittills har varit avsevärt större än de obefintliga kostnaderna för vård och omsorg.

Hur kan ett landstingsråd i Stockholm  skriva något sådant här? Det är ju helt galet. På alla sätt:

1)  Det borde kunna krävas att landstingsrådet känner till att migrationsministern inte kan ”ompröva beslutet om att utvisa 91-åriga Ganna”! I Sverige är ordningen sådan att Migrationsverket är första instans och den som inte är nöjd med beslutet kan överklaga till migrationsdomstol. I vissa, enstaka fall som är av stort allmänt intresse och kan förväntas bli prejudicerande, kan man begära prövningstillstånd i Migrationsöverdomstolen. Inte överklaga, alltså, men ansöka om att MiÖd tar upp fallet om det anses principiellt viktigt. Det har det fall landstingsrådet talar om inte ansetts vara, eftersom lagen är tydlig vad gäller den här typen av anhöriginvandring. Man kan alltså aldrig gå till regeringen/migrationsministern. och be den/honom ”ompröva något beslut!

2)  Det märks att landstingsrådet inte har tagit sig tid att ta reda på hela bakgrunden i just fallet med Ganna från Ukraina. Det borde hon ha gjort innan hon skrev. Men även om hon nu inte har gjort det så borde hon veta att möjligheten att tillämpa begreppet ”synnerligen ömmande omständigheter” är oerhört minimal och att det redan har prövats i den gamla kvinnans fall och inte ansetts vara tillämpligt. Att då vädja till migrationsministern om att han ska gå emot Migrationsverket, migrationsdomstolen och förarbetena i utlänningslagen är knappast vad ett landstingsråd ska göra.

3) Birgitta Rydberg är ute på mycket djupt vatten när hon skriver att: ”Om man vill göra detta humanitära fall till en ekonomisk fråga, så är det nog ett obestridligt faktum att det offentligas kostnader för den migrationsrättsliga hanteringen hittills har varit avsevärt större än de obefintliga kostnaderna för vård och omsorg.” Det här är så dumt så att man inte vet i vilken ände man ska börja… Att hon blandar ihop ett enskilt fall med hela statens ekonomi och rör in ”den migrationsrättsliga hanteringen” i sin soppa gör att man kan undra lite över hur det är ställt med ”kokkonsten”. Dessutom har migrationsministern redan den 18 oktober offentligt uttalat att:

Jag tänker inte som statsråd låtsas som att det inte finns några kostnader förbundet med anhöriginvandring. Vi pratar om många, många miljarder att bekosta en sådan politik.

Fanns det ingen i landstingsrådet Birgitta Rydbergs närhet med kunskaper på området som kunde ha förklarat sammanhangen för henne? Då hade hon knappast skrivit detta mycket märkliga ”öppna brev” till migrationsministern. På hennes höga politiska nivå är det inte bra att, som hon säkert gör, ”mena väl, men det blir så fel”.

Det ska bli intressant att se vad hon får för svar från migrationsministern!

Tillägg den  7 januari 2012: Svarsbrevet från migrationsministern, daterat den 4 januari 2012.

Läs bland annat:
Tobias Billström: Ska till mycket ömmande skäl – Expressen 17.10 2011
Tobias Billström: ”Tänker inte låtsas att det inte finns kostnader – Expressen, 18.10 2011

© Denna blogg!

En migga reflekterar…

En migga reflekterar:

Jag läste det du skrev om Ullenhag och hans ”manifest”. Och även jag lyssnade på debatten på P1 Studio Ett. Frågan om vad invandringen kostar störde mig. Det verkar som om Erik Ullenhag vill förminska kostnaden och Sverigedemokraten Jimmie Åkesson vill få den att framstå som större än vad den är. Är det verkligen så viktigt för oss alla vad varje människa i Sverige kostar?

Sverige har en skyldighet att ta emot asylsökande och ge dem uppehållstillstånd om de har skyddsbehov. Det finns ingen utredningsplikt för asylhandläggare som innebär att vi ska försöka uppskatta vad en person med familj eller utan familj kommer att kosta samhället, vare sig just nu eller i det långa loppet, om de får PUT.

Det känns för mig som att vi är lite vilse i pannkakan just nu. Fokus borde kanske flyttas till:

Vem är flykting, vem är skyddsbehövande,  vilka omständigheter kan anses vara ”synnerligen ömmande”?

Hur kommer det sig att människor som inte fått uppehållstillstånd, eller som fått sina uppehållstillstånd återkallade p.g.a. grova lögner, ändå kan stanna kvar här och bli snyfthistorier i svensk media?  Jag antar att debatten handlade om asylinvandring, men också på området Besök och Bosättning finns frågor som borde tas tag i, så som skenarbete, skenäktenskap etc.

Kommentar: Det är inte så viktigt vad varje människa kostar annat än när det handlar om personer som bedrägligt eller på annat sätt illegalt vistas i landet. De asylsökande som befunnits ha rätt att få uppehållstillstånd på lagliga och konventionsenliga grunder får kosta vad de kostar. Detta har man varit överens om på ett brett politiskt plan, alltså att Sverige ska ge en fristad eller skydd åt personer med flyktingskäl eller andra skyddsskäl så som de definieras i utlänningslagen. Vad det däremot knappast finns folkligt stöd för är, att Sverige ska låta människor som ljuger sig in i landet, som begår grova brott här, som vägrar respektera svenska myndighets- och domstolsbeslut – människor som helt enkelt inte har någon som helst rätt att vistas i landet – vara kvar här och kosta pengar och även skapa den typ av problem och instabilitet som följer när människor lever i ett land illegalt och utanför samhället. Dem vill ett antal politiska partier nu till och med ge rätt till ”gratis” hälso- och sjukvård samt skolgång för sina barn! Alltså illegala invandrare…

Det ter sig, som jag skrivit många gånger tidigare, helt absurt att obetänksamma (finare ord för ”korkade”) politiker står i begrepp att stifta en lag (gratis sjukvård till personer som vistas här illegalt = olagligt), som går stick i stäv med en annan, redan stiftad lag (utlänningslagen som stadgar att den som inte har visering eller uppehållstillstånd omedelbart ska lämna landet), och att dessa lagar ska gälla samtidigt! Och någon måste betala för galenskaperna, nämligen de som har rätt att vistas här, som arbetar och som betalar världens högsta eller nästhögsta skatter! Och folket – som alltså ska betala via sina höga skatter – är som vanligt inte tillfrågat…

© Denna blogg.