What Americans Keep Ignoring About Finland’s School Success är rubriken på en artikel som pubicerades den 29 december 2011 i den amerikanska tidskriften The Atlantic (läs ockspå kommentarerna!). En av förklaringarna på påståendet i rubriken är:
I den finska skolan gäller ”allas lika rätt”.
I början av texten sägs att: ”The Scandinavian country is an education superpower because it values equality more than excellence”. Men Finland är inte ett skandinaviskt land, i övrigt är det som sägs rätt. Texten är angelägen också för svenskar att läsa och ta till sig. Här är två stycken ur artikeln:
Everyone agrees the United States needs to improve its education system dramatically, but how? One of the hottest trends in education reform lately is looking at the stunning success of the West’s reigning education superpower, Finland. Trouble is, when it comes to the lessons that Finnish schools have to offer, most of the discussion seems to be missing the point.
The small Nordic country of Finland used to be known — if it was known for anything at all — as the home of Nokia, the mobile phone giant. But lately Finland has been attracting attention on global surveys of quality of life — Newsweek ranked it number one last year — and Finland’s national education system has been receiving particular praise, because in recent years Finnish students have been turning in some of the highest test scores in the world.
Jag brukar lite skämtsamt, men med en allvarligt underton, säga att ”ljuset kommer från Öster!” En del, men tyvärr alltför få, i Sverige verkar förstå att det finns väldigt mycket att lära genom att på riktigt och på djupet studera varför Finland är så framgångsrikt på bland annat utbildningsområdet, medan Sverige inte är det. Det går inte att försöka bortförklara den dåliga svenska skolan genom att framhålla att Finland har en så mycket mindre asylinvandring än Sverige, vilket ibland funnits som argument för att man ju inte kan ha en lika bra skola här. Ingen har dock tvingat Sverige att ta emot så många id-handlingslösa asylsökande i förhållande till sin litenhet, och det finns knappast folkligt stöd för det heller. Kanske borde man även på detta område titta på Finland, vars lagstiftning är mycket lik den svenska men där man ser till att utlänningslagen följs. Men det är ändå inte på grund av de många asylinvandrade barnen och ungdomarna som resultatet för svensk skola är så dåligt, det är mer på grund av den allmänt slappa inställningen till undervisning och lärande (och svaga lärare…) och de låga kraven som ställs på invandrarelever i Sverige. Jag kontaktade en finländare, vars svägerska är lärare:
Det skulle vara intressant att höra vad svägerskan säger, särskilt om hon vet något om hur det är i ”vanliga” skolan, alltså när de nyanlända barnen börjar där. Ställer då skolan – för barnens egen skull – krav på dem, eller snarare: förväntar sig skolan att de ska göra sitt yttersta för att hinna ikapp och bli lika bra som finländska barn eller ställs det lägre krav på de nya?
Svaret kom, och var det jag gissade att det skulle vara, med den kännedom jag har om finländare och den finländska inställningen till skola och utbildning:
Min uppfattning är att man är mån om att eleverna ska lära sig språket så snabbt som möjligt så att de kan hinna ifatt sina finländska skolkamrater så snabbt som möjligt, eftersom integration i samhället sker genom språkkunskap och utbildning, där det förra är förutsättning för det senare. Om du vill ha lite mer än bara min uppfattning så kan jag prata med min svägerska, som jobbar som lärare för nyanlända flyktingbarn (afghanska kvotflyktingar.
Och lite senare kom besked:
Svaret från min svägerska är att de här barnen ska integreras i vanlig klass, i första hand i den klass som de skulle gå i enligt sin ålder, men i andra hand (och i praktiken) en klass under, på samma premisser som de andra barnen. I teorin ställer man alltså samma krav på dem som på de andra barnen.
Där har vi kärnan i den finländska synen på skola och lärande: man tar för givet och ser det som en självklarhet att alla både kan och ska lära sig. Och man sorterar inte ut barn till asylinvandrare utan ställer tvärtom extra höga krav på dem, eftersom de inte har haft samma förutsättningar som inhemska barn. Sånt är livet, det finns ingen gudomlig rättvisa i världen och i livet, de som är på efterkälken måste avkrävas extra mycket och extra hårt arbete. De ska inte behandlas slapphänt och kravlöst, det är ett stort svek som inverkar på hela deras liv.
I Sverige verkar det som om man inte tror att barn vare sig kan klara eller vill ha tuffa krav och här har man också ofta inställningen att barn ska skonas från i princip alla krav överhuvudtaget. De ska knappt behöva läsa läxor och anstränga sig alls. I Finland har man bättre förstått att barn, vilkas familjer invandrat av olika skäl, vill att man ska tro att de kan och att de vill ha krav och stöd så att de kan komma ikapp sina finska kamrater så snabbt och så gott det bara går. Det finns också krav från både lärar- och föräldrahåll i Finland om att det inte ska finnas mer än allra högst en tredjedel invandrarelever i en klass (läs Finland: Lärarna vill ha högst en tredjedel invandrarelever i skolorna), annars blir kvaliteten på undervisningen inte bra vare sig för de finska eller för de invandrade eleverna. I Sverige finns skolor där 95-100 % av eleverna är utländska. Det är givetvis förödande, det kan vem som helst inse.
USA, Sverige – ja, hela världen utom kanske Japan och några länder till – borde vända sina blickar mot Finland och försöka införa åtminstone en del av den finska synen på skolan och lärandet, och det finska sättet att undervisa och utbilda. För sina länders framtids skull. Och för alla barns och ungas skull – invandrade och infödda!
© Denna blogg.
Filed under: Allmänt, Finland, finlandssvenskt, finskt, Samhälle | Kommentarer inaktiverade för What Americans Keep Ignoring About Finland’s School Success