Svar från ministern på landstingsrådets öppna brev om vård åt personer som vistas utan tillstånd i landet

Den 22 december 2011 skrev jag ett inlägg här på bloggen med rubriken Ett förvånande öppet brev från ett landstingsråd till migrationsministern. Läs det först!

Birgitta Rydberg. Foto Erja Lempinen

Nu har migrationsminister Tobias Billström svarat landstingsrådet Birgitta Rydberg (Fp), och som jag skrev i det förra inlägget att jag skulle göra, så publicerar jag det här. Det kan vara nyttigt också för väldigt många andra att ta del av både landstingsrådets frågor och migrationsministerns svar. Inte minst journalister, men också, visar det sig gång på gång: politiker.

Alltså, så här lyder migrationsministerns svar:

Bästa Birgitta,

Tobias Billström. Foto Pawel Flato.

Tack för Ditt brev om sjukvård för tillståndslösa och omfattningen av bestämmelsen om synnerligen ömmande omständigheter i Utlänningslagen.

Regeringen är tillsammans med Miljöpartiet de gröna överens om inriktningen att tillgången till subventionerad hälso- och sjukvård ska utvidgas för vissa grupper som idag saknar tillgång till subventionerad hälso- och sjukvård. Vi kan i detta skede inte gå in på detaljer vad gäller utformningen av en ny reglering. Ärendet är under beredning i Regeringskansliet.

När det gäller frågan om synnerligen ömmande omständigheter så har Sverige en lagstiftning som innebär att allvarlig ohälsa ska beaktas, både vid bedömningen av om uppehållstillstånd ska beviljas på grund av synnerligen ömmande omständigheter, och vid bedömningen av om det finns verkställighetshinder. Utrymmet för att bevilja uppehållstillstånd på dessa grunder är dock begränsat. En enig riksdag låg bakom 2006 års reformering av utlänningslagstiftningen, då dessa bestämmelser infördes.

För att uppehållstillstånd ska kunna beviljas nära anhöriga som inte ingår i kärnfamiljen, krävs att personerna har ingått i samma hushållsgemenskap och att det finns ett särskilt beroendeförhållande mellan dem, som redan fanns i hemlandet.

Fokus i asylprocessen ligger på skyddsskäl men i undantagsfall, när det finns synnerliga skäl, kan uppehållstillstånd beviljas även till personer som har särskild anknytning till Sverige. Det ska röra sig om ömmande och udda situationer för att uppehållstillstånd ska beviljas.

Denna ordning har vi haft sedan 1997. När bestämmelserna infördes ansågs att de var en rimlig avvägning som också låg i linje med Europadomstolens praxis i fråga om artikel 8 om skydd av familjelivet.

Uppehållstillstånd på grund av synnerligen ömmande omständigheter kan beviljas i undantagsfall, om ingen annan grund för uppehållstillstånd är tillämplig, till en person som har mycket starka skäl för att få stanna i landet. Vid prövningen ska en samlad bedömning göras. Det gäller särskilt av den sökandes hälsotillstånd, anpassning till Sverige och situation i hemlandet. Bedömningarna görs alltid utifrån de individuella förutsättningarna i varje enskilt fall. Migrationsverkets och migrationsdomstolarnas uppgift är att på de skäl som anförts och det underlag som presenterats avgöra om det finns grund för uppehållstillstånd. Den nuvarande instans- och processordningen med möjlighet till överprövning i förvaltningsdomstol tillkom i stor parlamentarisk enighet och svarar mot höga krav på rättssäkerhet.

En kartläggning har gjorts av tillämpningen av bestämmelsen. Kartläggningen har visat att myndigheterna i huvudsak har tillämpat bestämmelsen på det sätt lagstiftaren avsett samt att bestämmelsen tycks ha den undantagskaraktär som avsetts. Kartläggningen ger heller inte stöd för att en viss kategori sökande har hamnat utanför tillämpningsområdet.

Med vänlig hälsning,
Tobias Billström

Det borde inte behövas att migrationsministern och hans departement att de ska använda tid till att upprepa samma sak om och om igen, vare sig till journalister eller – som i detta fall – en högt uppsatt politiker inom Alliansen. De borde kunna ta reda på alla svar ovan utan att skriva till migrationsministern.

© Denna blogg.

Stockholms stad ignorerar i sin tidning helt Sveriges största nationella minoritet!

Öppet brev till borgarråden i Stockholms stad, från en mycket undrande sverigefinländare, som också har många av andra undrande sverigefinländare med sig:

Till borgarråden i Stockholms stad,

jag har precis fått en tidning ”2012 Vårt Stockholm” (som för övrigt saknar ansvarig utgivare) där man informerar om stadens verksamhet och berättar hur våra skattepengar används. Ingenstans i den tidningen står det att Stockholms stad är ett finskt förvaltningsområde! Stockholms stad har fått flera miljoner av staten för att kunna erbjuda förskola och äldrevård på finska och för att underlätta för den sverigefinska minoriteten att behålla sitt språk och sin kultur. Och allra först ska staden informera den sverigefinska minoriteten om de rättigheter som status som nationell minoritet genererar.

Jag skulle vilja få svar på följande frågor:

• erbjuder Stockholms stad barnomsorg på finska?
• om så är fallet – var någonstans finns de förskolor där verksamheten bedrivs på finska?
• finns det äldreboende där personalen talar finska?
• kan de finsktalande äldre få hemtjänst på finska?
• hur informerar ni om att Stockholms stad är finskt förvaltningsområde?
• hur har de pengarna använts som Stockholms stad har fått av staten för att det är finskt förvaltningsområde?
  

Tacksam för svar!
Med vänlig hälsning
Marjaana Lehmonen Nilsson
sverigefinländare

Snabba och tydliga svar från borgarråden emotses. De kommer att publicera här på bloggen.

Kanske borde också Erik Ullenhag, integrationsminister, begrunda varför det blir så fel trots alla hans vackra ord på seminarier och i andra sammanhang. Till exempel på Finlands ambassad – Seminarium om minoritetspolitikens tillämpning i praktiken (8 mars 2011). Vad hände med ”i praktiken”? Nonchalansen mot den lagstadgade nationella minoriteten sverigefinländare är helt oacceptabel. Också flera av de finska presidentkandidaterna har uttalat sig i frågan, bland annat i programmet Mot makten, som presenterade tre av åtta presidentkandidater i SVT den 4 januari 2012.

Timo Soini, sannfinländarna:

Svenskarna vill alltid ge oss råd, men de borde titta sig själva i spegeln när det gäller alla de finländare som kommit för att bygga Sverige – en del till Volvo, en del till Bofors, en del till andra företag. Om finskans ställning var lika stark i Sverige som svenskans i Finland så skulle det inte finnas mycket att klaga på. Vi stöder er sverigefinländare härifrån hemlandet!

Sauli Niinistö, Samlingspartiet:

Det låter ganska oroväckande att den första generationen finländare som reste till Sverige och som börjar bli äldre, inte får äldrevård på finska. Ingenting hindrar Finlands president från att påminna Sverige om detta.

Paavo Väyrynen, Centern:

Finlands president kan uppmana svenska myndigheter att följa lagen och erbjuda tjänster på finska. Vi måste påminna Sverige om att finnarna inte är vilken invandrargrupp som helst.

För svenska politiker att begrunda: Sverigefinländarna är en mycket stor och röststark grupp. Inför nästa val ska de få veta hur deras ställning som nationell minoritet och deras rättigheter tagits tillvara i landet de med svett och möda varit med och byggt upp under mycket lång tid. Då¨ska de, innan de röstar, få veta vilka som bara ”snackat” och vilka som eventuellt haft lite ”verkstad”.

© Denna blogg.