• Kategorier

  • Arkiv från 5 maj 2005

  • Kalender

    mars 2012
    m ti o to f l s
    « Feb   Apr »
     1234
    567891011
    12131415161718
    19202122232425
    262728293031  
  • free counters
  • wordpress visitor counter
  • RSS samtid&framtid

En migga om ett offentligt biträde: ”Han tror att verket ska utreda allt medan han sitter tillbakalutad och ringer privata mobilsamtal mitt under pågående utredning.”

Regeringen (justitiedepartementet) har den 15 mars gett i uppdrag till Statskontoret att utvärdera Migrationsverkets handläggning av frågor som avser förordnande av offentligt biträde. Statskontoret ska särskilt överväga om Migrationsverkets rutiner för handläggning av biträdesfrågor, bl.a  vad gäller lämplighetsbedömning, är ändamålsenliga. Statskontoret ska lämna de förslag till förändringar av Migrationsverkets handläggning som utvärderingen föranleder. Uppdraget ska redovisas senast den 31 oktober 2012.

Några citat av mängder av uttalanden om offentliga biträden i boken Inte svart eller vitt utan svart och vitt:

Citat 1: En asylsökande som inte uppfyller kraven på att söka inifrån landet efter laga kraftvunnet beslut, hänvisas ofta av biträde (och ibland av personal på Migrationsverket) till att lämna in en elektronisk ansökan om arbetstillstånd och uppge att de har en adress i Norge.
———-
Citat 2: Ett av de riktigt dåliga biträdena, vi kan kalla honom A, gjorde en riktig tabbe nyligen. Verket har ju börjat dokumentera biträdenas beteende, inlagor kostnadsräkningar osv för att sålla ut oseriösa biträden.

A är de oseriösa biträdenas konung. Hans kostnadsräkningar finns det ingenting att anmärka på men hans inlagor innehåller för det mesta bara två rader. Han tror att verket ska utreda allt medan han sitter tillbakalutad och ringer privata mobilsamtal mitt under pågående utredning. Hans stackars asylsökande klient började prata om demonstrationer och annat som kan vara relevant för handläggningen av hans ansökan, men ingenting av detta fanns upptaget i A:s inlaga.

Då sa vi till den sökande att så här är det: ”Vi håller utredningen på det underlag som finns i inlagan och om han inte har berättat för sitt biträde om demonstrationerna med mera så kan vi inte prata om dem heller”. ”Men jag har berättat allt för mitt biträde”, säger då den asylsökande. ”Jaha, men eftersom ditt biträde är en känd flyktingadvokat som du själv har begärt som biträde (vi förordnar inte A om inte den sökande uttryckligen begär det. Vi har rätt att göra så på grund av hans misskötsel av ärenden), och om ditt biträde ansett att dina asylskäl inte är värda att skrivas ner i en inlaga så kan vi inte gå emot hans kompetens och omdöme”, säger vi. ”Men hallå”, säger då A, ”det är väl ni på Migrationsverket som ska utreda?” ”Men vad finns här att utreda?” frågar vi. ”Ingenting alls enligt din inlaga.” Varpå A säger till den sökande att de ska träffas igen och då ska han skriva mer…
———-
Citat 3: I tre fall – vilket verkligen inte är många! – har jag lyckats skapa en sådan kontakt med den sökande att han/hon har förstått att hemresa och därav följande uppehållstillstånd på grund av anknytning är ett alternativ att föredra framför ytterligare överklagande. Men de offentliga biträdena (med några få undantag) är inte så pigga på detta eftersom det rör deras levebröd. De får ji mer pengar om besluten överklagas igen…
———-
Citat 4: Genom att under en muntlig utredning ständigt avbryta, vägra lyssna och ignorera den landinformation och praxis som utredaren försöker redogöra för och i stället fälla kommentarer om utredarens inkompetens och migrationsverkets allmänna uselhet, hjälper det offentliga biträdet inte alls sina klienter. I stället gör han dem en otjänst.

En asylutredning ska handla om den asylsökande och hans eller hennes asylskäl. Den ska inte vara en maktstrid mellan det offentliga biträdet och verkets asylutredare.

Dessa biträden vinner inga mål i domstolarna vilket inte tycks bekymra dem ett dugg. De får ju betalt och dessutom får de gyllene tillfällen att bygga upp sina svaga egon genom att förolämpa anställda på verket (oftast de kvinnliga) under tiden som den muntliga utredningen pågår. Jag kan svårligen tänka mig att de kommer undan med samma attityd och härskarteknik i domstolen, hemma, på dagis eller i snabbköpet.

Jag hoppas denna gräddfil som öppnats upp för värdelösa jurister och advokater som utan någon som helst kunskap om asylrätten begär mellan 20.000 och 60.000 kronor för sina obefintliga insatser, stängs för gott. Ett av dessa biträden påstod att han inte har en dator på kontoret och att inte vet hur man använder internet vilket gör att han inte kan kommentera landinformationen som verket skickat till honom. Ett annat biträde påstod att han inte kan läsa landinformationen (i Migrationsverkets landinformation Lifos, som är öppen för allmänheten) om den inte är på svenska och krävde att verket ska översätta allt som står där.

Kommentar: Köper man boken  Inte svart eller vitt utan svart och vitt som e-bok så går det att söka i texten och hitta massor av fler exempel på hur det kan gå till och hur många offentliga biträden agerar och beter sig. Det är sådant som man nästan inte alls kan ta del av någon annanstans än just via boken (och här på bloggen), eftersom inte heller dessa frågor tagits upp av gammelmedia.

Och/men – detta måste man alltid brasklappa om i Sverige så att inte en massa människor ska känna sig kränkta – givetvis är långt ifrån alla offentliga biträden usla eller urusla! Men de riktigt skärpta, kunniga och engagerade juristerna och advokaterna orkar ofta inte hålla på med den här typen av tunga och krävande mål med bibehållen yrkesetik någon längre tid. De går vidare till bättre betalda juridiska områden där de inte behöver konfronteras med allt det som ingår i asylområdet. Statskontoret kan utreda bäst det vill, någon faktisk skillnad i den verkliga verkligheten gör inte deras utredning – oavsett vad den kommer fram till. Det förstår man med stor klarhet om man läser miggornas berättelser…

© Denna blogg.

”Jag ska hjälpa Sverige att spara in på kostnaden för nästa passförnyelse. Mitt nästa passbyte blir till ett brittiskt pass.”

Läs först Märkligt påstående om “majoriteten av irakiska Kurdistans invånare” (24 mars) och “Jag måste alltså åka 55 mil till Berlin, förmodligen övernatta på hotell, gå på ambassaden, betala 1400 SEK för passet och så åka hem 55 mil igen.” (29 mars).

Följande rapport kommer från en bloggläsare bosatt i England:

Jag bor i England sedan ett antal år och och har precis förnyat mitt (än så länge) svenska pass via ambassaden i London. Precis som för din tysk-svenske läsare så blev det även här nödvändigt att åka över 50 mil enkel resa, övernatta i London, därefter besöka ambassaden och att betala ungefär samma summa som i det tysk-svenska fallet (145 pund tror jag det var). Inte precis billigt.

Några veckor senare blev det ytterligare en resa, ytterligare en övernattning och ytterligare 14 pund i utlämningsavgift för att få ut själva passet. Som nu bara gäller i fem år.

Jag ska hjälpa Sverige att spara in på kostnaden för nästa passförnyelse. Mitt nästa passbyte blir till ett brittiskt pass.

© Denna blogg.

”Jag måste alltså åka 55 mil till Berlin, förmodligen övernatta på hotell, gå på ambassaden, betala 1400 SEK för passet och så åka hem 55 mil igen.”

En svensk man bosatt i Tyskland, som läst inlägget Märkligt påstående om “majoriteten av irakiska Kurdistans invånare”, skriver följande:

Citatur ovanstående inlägg:  ”I andra, viktiga delar av världen, stänger Sverige av besparingsskäl ner viktiga ambassader”. Så riktigt !

För att få mitt svenska pass förlängt här i Tyskland måste jag: (citat från svenska ambassadens i Berlin hemsida)

”Personligen inställa sig på ambassaden (i Berlin !) för att bli fotograferad, lämna fingeravtryck och skriva sin namnteckning i en elektronisk fotostation. Passansökan kan göras måndag, onsdag, fredag kl. 09.00-12.00. Det är även möjligt att ansöka om pass på måndag eftermiddag mellan kl. 14.00 och 16.00 men endast efter tidsbokning. Det tar cirka 2-3 veckor att få den färdiga resehandlingen, eftersom passen tillverkas i Sverige.”

Jag måste alltså åka 55 mil till Berlin, förmodligen övernatta på hotell, gå på ambassaden, betala 1400 SEK för passet och så åka hem 55 mil igen. När passet är färdigt kan jag, mot betalning av ”avhämtningsavgift 16 Euro”, personligen hämta det i Frankfurt, 8 mil enkel resa.

Tills nyligen kunde man spara 30 mil enkel resa genom att ansöka i Luxemburg men där är numera stängt av besparingsskäl. Fast Sverige är ju sååå rikt ?

För trettio år sedan kunde vi ansöka om pass i Frankfurt och hämta det hos borgmästaren här i byn.

© Denna blogg.

En bekant som bor i Malmö: ”Jag älskar mitt land, men jag tycker inte om det.”

Det kom ett sorgset mejl från en bekant i Malmö. Det började med att han hade läst en artikel i Sydsvenskan – Malmö i skottens skugga. Den texten fick honom att skriva nedanstående,, som jag valt att publicera som en parallelltext till tidningsartikeltexten så att läsaren kan ta del av båda texterna och själv ta ställning eller åtminstone försöka bilda sig en uppfattning om läget och forma en egen åsikt om det. För det är vad man bör göra i ett land som kallar sig demokrati och som berömmer sig av att ha åsikts-, yttrande- och tryckfrihet: bilda sig en en uppfattning. Som reportern på Sydsvenskan gjort och som den till Malmö inflyttade skribenten av den här texten har gjort:

Absolut fasansfullt! Jag vet inte vad syftet med artikeln var, men den får mig att känna mig väldigt illa till mods. Bild nummer fyra i bildserien som hör till artikeln är en väldigt otäck illustration av den mentalitet som finns. För oss som bor här i Malmö är såna gester vid ”möten” med invandrare från Mellanöstern vardagsmat.

Det som gör mig mest upprörd i detta är att det talas om att ”vi riskerar att få parallellsamhällen i Sverige”. Riskerar att få? Vi har redan parallellsamhällen! Här i Malmö finns mängder med ungdomar som är födda, uppvuxna och boende i Sverige som inte kan göra sig förstådda på svenska. Faktum är att de inte kan göra sig förstådda på arabiska heller. De har skapat ett kreol-språk som är en blandning av arabiska, TV-engelska och svenska. Hur i hela friden ska de komma in på arbetsmarknaden? Det enda som står till buds är att få ett enkelt jobb, svart, hos någon ”landsman” som inte drar sig för att utnyttja dessa ungdomar, och illegalister givetvis, eller att ge sig in i kriminalitet.

När lärarna ställer krav på dem i skolan så får de ta emot förolämpningar och förtäckta hot på arabiska. En bekant till mig som tidigare jobbat på Rosengårdsskolan, men nu har flyttat till en annan skola, har berättat om elever i nian som inte kan läsa! På nationella provet i svenska skrek de: ”Eeeyyy mannen! Va ä de här= Ska vi ha prov? Fack diss!” Och så gick de. Naturligtvis har det serverats hemspråksundervisning, men den har de inte gått på eftersom det talas arabiska hemma. Problemet är att den arabiska föräldrarna talar ofta är ett torftigt språk som outbildade personer talar, ett enkelt språk som saknar massor av ord och uttryck för saker som vi anser vardagliga.

Våra politiker och ett antal organisationer har genom sin vilja att vara ”fina människor” skapat ett parallellsamhälle där det går bra att leva ett helt liv till stor del utanför det etablerade samhället. Man får sina bidrag utan motprestation, man lär sig att man är ett offer och behöver därför inte åstadkomma något av egen kraft och allt som går en emot beror på den ”strukturella rasismen” i Sverige. Det som dessa ungdomar inte begriper är att det är de själva som är de värsta rasisterna. De ser ner på och skrattar åt oss svenskar. De lär sig tidigt att de, genom ett aggressivt och högljutt agerande, kan få en svensk att göra som de vill, om det så är att få hans mobiltelefon, få socialbidrag eller få eget rum på akuten för att man har ont i magen.

Det som ibland kallas ”kravmaskinen” har inte ens kommit igång ännu. Halal-kött på skolorna och för de nyanlända är ett fullt naturligt steg i Sverige, trots att halal-slakt är förbjuden. Men vi importerar så gärna kött åt de rättrogna. Då är inte heller miljöaspekten så viktig, inte ens för Miljöpartiet, som tydligen själva slaktar allt vad ideologi heter på mångkulturens altare.

”Det får inte bildas parallellsamhällen.” I Sverige har vi inom en snar framtid s.k. ”gated communities” där de som har råd bosätter sig. Segregeringen kommer att öka allteftersom etniska svenskar och de invandrare som har en önskan att bli en del av det svenska samhället flyttar ut och nyanlända flyttar in. Skolorna i dessa områden kommer inte att fungera eftersom det redan nu är lärarbrist och ingen kommer att vilja jobba där. Detta gör att den outbildade gruppen kommer att växa. Den svenska ekonomin kommer så småningom att falla ihop under försörjningsbördan, kraftiga skattehöjningar blir enda sättet att hålla oss flytande. Men viljan att betala skatt kommer att minska eftersom man inte får något mer för sina skattepengar, bara mindre och sämre.

Jag minns när Socialdemokraterna pratade om att vi inte fick skapa ett ”två-tredjedelssamhälle” där två tredjedelar har det bra och en tredjedel har det dåligt. Grattis regeringen, alla riksdagspartier och alla de som vill vara så fina människor att de är beredda att offra allt som tidigare generationer har byggt upp! Ni har skapat just det, och vi har bara sett början än.

Vad kommer att hända? Jag har tyvärr en oerhört svart syn på framtiden för Sverige. Det har redan gått så långt att det är omöjligt att backa. Vi har skapat en generation som inte anser sig tillhöra det svenska samhället, som har blivit impregnerade med offermentalitet kombinerat med ett förakt för de svaga svenskarna. Domstolarna gör undantag för brottslingar som kommer från ”utsatta” områden, jfr mannen som fick fyra månader för innehav av en skarpladdad Kalashnikov och ammunition till densamma. Unga rånare får samhällstjänst. Det anses inhumant att utvisa kriminella. Illegalister ska få tillgång till alla samhällsfunktioner som vi betalar skatt för att få använda.

Det går inte att backa, men genom att ställa krav på alla som bor i Sverige att de ska bli en del av samhället finns kanske en möjlighet. Inte tillåta elever att gå ut skolan utan att kunna läsa och skriva, att faktiskt använda utvisningsintrumentet vid dom. Att vi slutar acceptera att man genom aggressivt beteende hunsar oss, utan säger ifrån, jag gör det själv regelmässigt och det är inte farligt. Att polisen inte lär sig arabiska, utan slår ner på brottslighet och visar att samhället menar allvar. Och att man upphör med att öppna samhället för de ”papperslösa”.

Vi måste visa för alla som bor här att Sverige är ett land där vi kan och ska leva tillsammans. Det åstadkommer vi inte genom att ständigt böja oss, utan genom att stå upp mot alla krav och förklara att det är inte så det fungerar i Sverige. Vill man inte vara med om det så går det bra att flytta.

Men så länge vi upplåter megafonen enbart till dem som mer eller mindre oreflekterat sjunger mångkulturens och den okontrollerade invandringens lov, så kommer allt att fortsätta i en nedåtgående spiral.

Faktum är att jag har så liten tilltro till framtiden i Sverige att jag har bett mina barn att inte skaffa egna barn, eftersom det land de kommer att födas in i inte är värt att leva i. Alternativt får de flytta till ett land där de själva blir invandrare, men kommer in i samhället och etablerar sig.

Jag älskar mitt land, men jag tycker inte om det.

Som sagt: I ett demokratiskt land där de råder åsikts- och yttrandefrihet har alla rätt att tänka, tycka och tala. Att ta del av artikeln i Sydsvenskan som det refereras till ovan, och den här texten skriven av en person med lång erfarenhet av vad som brukar kallas ”invandrarfrågor” och som nu bott några år i Malmö, är en del i att skaffa sig en bild av läget i landet (eller åtminstone i det som brukar kallas ”utsatta områden”) och inse att ingen av oss kommer att kunna förbli oberörd eller opåverkad. OBS! Det finns finns säkert många svenskar som bor i Malmö som inte ser lika svart på situationen som den här personen. Detta är en persons upplevelse av hans nya hembygd. Och i texten nedan är det två personer till som ger bilder ur malmöitisk verklighet. OBS! Det finns säkert andra, positiva berättelser också. Om någon, som läser detta, vill dela med sig av sådana, så skriv gärna!

Läs också: Här blir Reepalu hotad mitt under tv-intervjun (28 mars 2012).

© Denna blogg. Endast korta citat tillåtna. Var vänlig länka till originalinlägget vid citat.

Total respektlöshet som snabbt kan eskalera till något mycket värre

Ur artikeln i Expressen: Här blir Reepalu hotad mitt under tv-intervju citerar jag följande samtal, i texten rubricerat som ”Bråket ord för ord”:

Man: Ta bort den delen som kom med mig, jag såg att ni filmade mig. Vilket program är ni ifrån?
Janne Josefsson:
”Uppdrag granskning”.
Männen:
Vad vill du komma fram till? Det är min gata!
JJ:
Vaddå din gata?
Ilmar:
På vilket sätt är det din gata grabben?
Man:
Det har inte du ett skit med att göra!
Man:
Du, jag gillar dig, eh vänta, vänta, vad heter han? Vad heter du?
JJ:
Janne Josefsson.
Ilmar:
Jag heter Ilmar Reepalu.
Man:
Va! Är det du som är Ilmar Reepalu!? Jag har hört mycket skit om dig!
Ilmar:
Jaha, varför har jag inte hört skit om dig då?
Man:
Du vet inte vem jag är.
Ilmar:
Du vet inte vem jag är heller.
Man:
Jag vet vem du är, du är Malmös… (ohörbart).
Männen kör i väg och parkerar. Sedan går de fram mot Reepalu och Josefsson och drar upp luvorna.

Man:
Jag tittar på ”Debatt”, de snackar skit om dig.
Ilmar:
Ja?
Man 1:
Varför gör de det? De säger att det är ditt fel och höger och vänster.
Ilmar:
Är det mitt fel…?
Ilmar:
Är det mitt fel att det är bus i den här stadsdelen?
Man:
Det vet inte jag, jag frågar dig.
Ilmar:
Får jag fråga dig…
Man 2:
Håll käften, käften.
Ilmar:
Nej, du pratar inte så.
Man 2:
Ohörbart.
Ilmar:
Nej, så snackar inte du.
Man 2:
Fuck you!
Ilmar:
Lyssna nu, nu pratar vi med varandra.
Man 1:
Prata då, säg var du vill komma.
Man 2:
Ohörbart.
Ilmar:
Nu pratar han och jag med varandra.
Man 1:
Tyst, han filmar dig, tyst.
Man 2:
Jag pratar…
Ilmar:
Du ska snacka vanligt, du och jag kan prata vanligt med varandra, men inte så. Jag lyssnar på dig och du lyssnar på mig.
Man 1 (till Janne Josefsson):
Eh, jag gillar dig. Vet du varför?
JJ:
Nej.
Man 1:
Du går på människor bra, det är så du ska va.
Samtidigt fortsätter Ilmar och den andre mannen att gräla.

Man 2:
De här morden, vet du varför de…?
JJ och Ilmar:
Nej.
Man 2:
Det är för att det är sjukt i den här fucking staden. Okej?
Ilmar:
Lyssna nu, lyssna nu.
Ilmar:
Vad tycker du att vi ska göra?
Man 2:
Vad ni ska göra? Vi ska till exempel … ohörbart.
Man 1:
Vänta, håll käften, snacka inte…
Männen sätter sig i sin bil och försvinner.

Finns det något annat land på jorden än Sverige – och något annat folk än svenskar – som låter sig behandlas som Reepalu och Janne Josefsson, i sitt eget land? Som låter folk från andra länder som man gett en fristad här och bekostat bostäder, skolgång och sjukvård för och betalat socialbidrag till etc hunsa med dem på detta sätt? Som låter folk på allmän plats försöka jaga bort en och skrika ”Fuck you” och ”Håll käften” och ”Det är min gata”. Visa mig det landet!

Och i Sverige har man mage att klanka på Norge, Danmark och Finland för att de inte, enligt skruvad svensk logik och märkliga svenska mått, inte är ”solidaaaariska” och skapar likadana ghetton i sina länder som Sverige skapat! Man kan fråga sig, men då måste man applicera en annan logik och andra mått än de svenska: ”Vem och vilka ska folket i ett land vara solidariska med?”.

© Vid kort citat var vänlig ange och länka till detta inlägg.

Ni som jobbar på boenden för ensamkommande minderåriga asylsökande…

…och som ibland skriver till mig – och bloggen – och berättar om hur er verklighet ser ut: skriv gärna igen! Skriv om det som nu tagits upp i medierna om hur det går till och hur ni ser på de HVB-hem som ni jobbar på, där asylsökande minderåriga bor.

Här finns en del av vad som sagts och skrivits i media:
SVT:s granskning av HVB-hemmen – 27 mars 2012, SVT Rapport
Flyktingbarn inga ungdomar på glid
– 28 mars 2012, Expressen Sidan 4
Pojke tvingades sova i glassplitter på HVB-hem – 28 mars 2012, SVT Rapport
”Flyktingbarn måste få annat boende” – 28 mars 2012, SVT Rapport

Asylsökande unga som finns i Sverige ska givetvis inte behandlas illa! Ett hyfsat beteende ska också krävas av dem som sökt sig hit. Många av de asylsökande unga har inte själva valt att komma till Sverige utan har skickats hit av föräldrar eller andra släktingar. Unga människor har sällan egna pengar – hundratusentals kronor – att betala människosmugglare med; det finns alltid någon som betalar dessa enorma summor för att skicka sin son (mera sällan dotter) till ett tryggare och bättre liv i Sverige.

Att barn och unga som inte kommit hit frivilligt och som kommer från mycket annorlunda kulturer, inte trivs, och att de mår dåligt är nästintill en självklarhet. Man bör, som förr var alternativ nummer ett när unga sökte asyl här, i första hand hjälpa till att leta rätt på deras föräldrar och, som man också gjorde förr, se till att de återsänds till föräldrarna eller andra anhöriga i hemländerna, i alla de fall där det är möjligt. De relativt få ungdomar som har helt egna asylskäl och som enligt utlänningslagen ska ges skydd här ska beviljasuppehållstillstånd och ges goda förutsättningar att leva bra liv i Sverige.

Bilden av de fruktansvärt dyra (4.000 – 16.000 kronor person/dygn) men tydligen ändå mycket dåliga boendena för asylsökande minderåriga är nedslående. Det är bra att migrationsministern vill se andra boendeformer under den tid en ungdom vistas i Sverige som asylsökande!

Här finns några tidigare texter om boenden för den här kategorin asylsökande, som också bidrar till att ge en helhetsbild av ett omeåde som, liksom allt annat, varken är enbart svart eller enbart vitt:

En anställd på ett boende för asylsökande ungdomar: “Vi börjar nu se en rädsla bland de yngre, de som är under 18 år, på asylboendet: “Vem skyddar oss från de vuxna som bor här?” – 2 december 2009, en anställd vid ett HVB-hem
Det kom ett brev: “Som du vet så jobbar jag på ett HVB-hem för asylsökande ungdomar.”
– 21 maj 2011, en anställd vid ett HVB-hem

Som sagt: Ni som är involverade i verksamheten och med egna ögon ser och med egna öron hör hur det är på boenden för ensamma unga asylsökande: SKRIV! Både ni som skrivit tidigare och ni som inte ännu gjort det. Som vanligt och som alltid får den som vill vara helt anonym här på bloggen, medan jag förstås vill veta vilka ni är.

© Denna blogg. Citera kort och var vänlig länka alltid till originalinlägget.

40 procent går till 5 procent

Jag fick idag information från Riksdagen om att av 3,7 miljarder (3700 miljoner) kronor för mottagning av asylsökande 2012, går 40 procent till endast 5 procent av dem som söker asyl.

40 procent, dvs ca 1,5 miljarder kronor går till kostnader för de faktiska och de påstått minderåriga asylsökande, som beräknas bli ca 3100 i år (källa: Migrationsverket – Aktuellt om… ensamkommande barn och unga mars 2012). Varje ensamkommande påstådd och faktiskt minderårig kostar alltså Sverige ca 478.000 kronor år 2012. Nästan en halv miljon kronor i genomsnitt för var och en av de hitkommande ungdomarna som söker asyl och som alltså inte har – och kanske inte heller får – uppehållstillstånd här.

Eva Bergdahl, 96, som flyttade till sin son i Thailand, har av sitt eget land, Sverige, fråntagits en pension på 4.200 kr i månaden. Korrekt, sägs det. Och det kan mycket väl vara så att reglerna är så hemska. Men då måste de ju ändras! Det är direkt stötande att unga asylsökande från Afghanistan, Somalia (eller påstått från Somalia) och andra länder kostar tio gånger mer per månad än en svensk pensionär inte – alltså inte –  får i pension vid 96 års ålder! Det finns dessutom asylboenden som man av våra gemensamma medel betalar upp till närmare  16.000 kronor/dygn/person (!!!) för att hysa unga asylsökande! Det innebär att vi betalar lika mycket för sex timmars ”vård” av den asylsökande som Eva Bergdahl inte får i pension per månad… När det ser ut på det här sättet så går det inte att undvika – det vore rent felaktigt att ens försöka låta bli – att ställa en grupp mot en annan. För Eva Bergdahl är inte den enda svenska pensionären som inte i sin vildaste fantasi kan drömma om att få kosta ens en bråkdel av vad en minderårig asylsökande kostar.

Ur Upsala Nya Tidning – UNT den 2 mars 2012 under rubriken Noll koll i Sigtuna?:

Migrationsverkets bristande kontroll av ersättningarna har nyligen kritiserats av Riksrevisionen som pekar på flera uppenbara brister. Sigtuna kommuns ersättningsanspråk pekas i rapporten ut som ett särskilt graverande exempel. I deras ansökan om ersättning för tredje kvartalet 2011 slutade dygnskostnaden på 15.816 kronor per barn. En kostnad varken kommunen eller Migrationsverket tycks ha reagerat inför.

Den som tycker att den här fördelningen av skattemedel är rätt och rättvis, räcker upp en hand! Regeringen och riksdagen sitter redan med uppsträckta händer, det är ju de som, i folkets namn, har bestämt att det ska vara så här. Huruvida detta folk, som de säger sig företräda, också sitter och viftar ivrigt med händerna i luften är en annan sak. Folkets åsikt och vilja frågar inte de ”förtroendevalda” efter.

Till slut: Regeringens förslag till riksdagsbeslut gällande utgiftsområde 8 som är det utgiftsområde som rör migration finns i prop 2011/12:1. På sidan 7 finns nedanstående faktainformation – regeringens egna fakta, inte något som är gripet ur luften eller påhittat eller som någon ”tror” – om de totala kostnaderna som anslås för området migration 2012, d.v.s. drygt 9 miljarder kronor. Jag poängterar, för undvikande av missförstånd, att detta är de pengar som staten anslår för kostnader för migrationen – det borde inte gå att missförstå men det finns ändå alltid de som vill blanda in annat och påpeka alla möjliga andra omständigheter och förhållanden. Detta är alltså – enkelt och rakt – den budget som regeringen lagt för migration 2012:

© Denna blogg. Korta citat tillåtna, inte hela texter. Och var vänlig länka alltid till originalinlägget här på bloggen.
Följ

Få meddelanden om nya inlägg via e-post.

Gör sällskap med 243 andra följare