• Kategorier

  • Arkiv från 5 maj 2005

  • Kalender

    mars 2012
    M T O T F L S
     1234
    567891011
    12131415161718
    19202122232425
    262728293031  
  • free counters
  • wordpress visitor counter
  • RSS Merit Wager

    • Utan rubrik lördag, 6 juni, 2020
        Sedan den 5 maj 2005 har jag ideellt granskat, redovisat, översatt, kommenterat och publicerat ofta unikt material, särskilt miggornas rapportering. Om ni uppskattar texterna, informationen, rapporterna, kommentarerna, stöd gärna via Subscribe med 1 krona om dagen = 30 kronor i månaden, eller med valfritt belopp via Donate, Swish eller Bankgiro.  Alla bidr […]

En bekant som bor i Malmö: ”Jag älskar mitt land, men jag tycker inte om det.”

Det kom ett sorgset mejl från en bekant i Malmö. Det började med att han hade läst en artikel i Sydsvenskan – Malmö i skottens skugga. Den texten fick honom att skriva nedanstående,, som jag valt att publicera som en parallelltext till tidningsartikeltexten så att läsaren kan ta del av båda texterna och själv ta ställning eller åtminstone försöka bilda sig en uppfattning om läget och forma en egen åsikt om det. För det är vad man bör göra i ett land som kallar sig demokrati och som berömmer sig av att ha åsikts-, yttrande- och tryckfrihet: bilda sig en en uppfattning. Som reportern på Sydsvenskan gjort och som den till Malmö inflyttade skribenten av den här texten har gjort:

Absolut fasansfullt! Jag vet inte vad syftet med artikeln var, men den får mig att känna mig väldigt illa till mods. Bild nummer fyra i bildserien som hör till artikeln är en väldigt otäck illustration av den mentalitet som finns. För oss som bor här i Malmö är såna gester vid ”möten” med invandrare från Mellanöstern vardagsmat.

Det som gör mig mest upprörd i detta är att det talas om att ”vi riskerar att få parallellsamhällen i Sverige”. Riskerar att få? Vi har redan parallellsamhällen! Här i Malmö finns mängder med ungdomar som är födda, uppvuxna och boende i Sverige som inte kan göra sig förstådda på svenska. Faktum är att de inte kan göra sig förstådda på arabiska heller. De har skapat ett kreol-språk som är en blandning av arabiska, TV-engelska och svenska. Hur i hela friden ska de komma in på arbetsmarknaden? Det enda som står till buds är att få ett enkelt jobb, svart, hos någon ”landsman” som inte drar sig för att utnyttja dessa ungdomar, och illegalister givetvis, eller att ge sig in i kriminalitet.

När lärarna ställer krav på dem i skolan så får de ta emot förolämpningar och förtäckta hot på arabiska. En bekant till mig som tidigare jobbat på Rosengårdsskolan, men nu har flyttat till en annan skola, har berättat om elever i nian som inte kan läsa! På nationella provet i svenska skrek de: ”Eeeyyy mannen! Va ä de här= Ska vi ha prov? Fack diss!” Och så gick de. Naturligtvis har det serverats hemspråksundervisning, men den har de inte gått på eftersom det talas arabiska hemma. Problemet är att den arabiska föräldrarna talar ofta är ett torftigt språk som outbildade personer talar, ett enkelt språk som saknar massor av ord och uttryck för saker som vi anser vardagliga.

Våra politiker och ett antal organisationer har genom sin vilja att vara ”fina människor” skapat ett parallellsamhälle där det går bra att leva ett helt liv till stor del utanför det etablerade samhället. Man får sina bidrag utan motprestation, man lär sig att man är ett offer och behöver därför inte åstadkomma något av egen kraft och allt som går en emot beror på den ”strukturella rasismen” i Sverige. Det som dessa ungdomar inte begriper är att det är de själva som är de värsta rasisterna. De ser ner på och skrattar åt oss svenskar. De lär sig tidigt att de, genom ett aggressivt och högljutt agerande, kan få en svensk att göra som de vill, om det så är att få hans mobiltelefon, få socialbidrag eller få eget rum på akuten för att man har ont i magen.

Det som ibland kallas ”kravmaskinen” har inte ens kommit igång ännu. Halal-kött på skolorna och för de nyanlända är ett fullt naturligt steg i Sverige, trots att halal-slakt är förbjuden. Men vi importerar så gärna kött åt de rättrogna. Då är inte heller miljöaspekten så viktig, inte ens för Miljöpartiet, som tydligen själva slaktar allt vad ideologi heter på mångkulturens altare.

”Det får inte bildas parallellsamhällen.” I Sverige har vi inom en snar framtid s.k. ”gated communities” där de som har råd bosätter sig. Segregeringen kommer att öka allteftersom etniska svenskar och de invandrare som har en önskan att bli en del av det svenska samhället flyttar ut och nyanlända flyttar in. Skolorna i dessa områden kommer inte att fungera eftersom det redan nu är lärarbrist och ingen kommer att vilja jobba där. Detta gör att den outbildade gruppen kommer att växa. Den svenska ekonomin kommer så småningom att falla ihop under försörjningsbördan, kraftiga skattehöjningar blir enda sättet att hålla oss flytande. Men viljan att betala skatt kommer att minska eftersom man inte får något mer för sina skattepengar, bara mindre och sämre.

Jag minns när Socialdemokraterna pratade om att vi inte fick skapa ett ”två-tredjedelssamhälle” där två tredjedelar har det bra och en tredjedel har det dåligt. Grattis regeringen, alla riksdagspartier och alla de som vill vara så fina människor att de är beredda att offra allt som tidigare generationer har byggt upp! Ni har skapat just det, och vi har bara sett början än.

Vad kommer att hända? Jag har tyvärr en oerhört svart syn på framtiden för Sverige. Det har redan gått så långt att det är omöjligt att backa. Vi har skapat en generation som inte anser sig tillhöra det svenska samhället, som har blivit impregnerade med offermentalitet kombinerat med ett förakt för de svaga svenskarna. Domstolarna gör undantag för brottslingar som kommer från ”utsatta” områden, jfr mannen som fick fyra månader för innehav av en skarpladdad Kalashnikov och ammunition till densamma. Unga rånare får samhällstjänst. Det anses inhumant att utvisa kriminella. Illegalister ska få tillgång till alla samhällsfunktioner som vi betalar skatt för att få använda.

Det går inte att backa, men genom att ställa krav på alla som bor i Sverige att de ska bli en del av samhället finns kanske en möjlighet. Inte tillåta elever att gå ut skolan utan att kunna läsa och skriva, att faktiskt använda utvisningsintrumentet vid dom. Att vi slutar acceptera att man genom aggressivt beteende hunsar oss, utan säger ifrån, jag gör det själv regelmässigt och det är inte farligt. Att polisen inte lär sig arabiska, utan slår ner på brottslighet och visar att samhället menar allvar. Och att man upphör med att öppna samhället för de ”papperslösa”.

Vi måste visa för alla som bor här att Sverige är ett land där vi kan och ska leva tillsammans. Det åstadkommer vi inte genom att ständigt böja oss, utan genom att stå upp mot alla krav och förklara att det är inte så det fungerar i Sverige. Vill man inte vara med om det så går det bra att flytta.

Men så länge vi upplåter megafonen enbart till dem som mer eller mindre oreflekterat sjunger mångkulturens och den okontrollerade invandringens lov, så kommer allt att fortsätta i en nedåtgående spiral.

Faktum är att jag har så liten tilltro till framtiden i Sverige att jag har bett mina barn att inte skaffa egna barn, eftersom det land de kommer att födas in i inte är värt att leva i. Alternativt får de flytta till ett land där de själva blir invandrare, men kommer in i samhället och etablerar sig.

Jag älskar mitt land, men jag tycker inte om det.

Som sagt: I ett demokratiskt land där de råder åsikts- och yttrandefrihet har alla rätt att tänka, tycka och tala. Att ta del av artikeln i Sydsvenskan som det refereras till ovan, och den här texten skriven av en person med lång erfarenhet av vad som brukar kallas ”invandrarfrågor” och som nu bott några år i Malmö, är en del i att skaffa sig en bild av läget i landet (eller åtminstone i det som brukar kallas ”utsatta områden”) och inse att ingen av oss kommer att kunna förbli oberörd eller opåverkad. OBS! Det finns finns säkert många svenskar som bor i Malmö som inte ser lika svart på situationen som den här personen. Detta är en persons upplevelse av hans nya hembygd. Och i texten nedan är det två personer till som ger bilder ur malmöitisk verklighet. OBS! Det finns säkert andra, positiva berättelser också. Om någon, som läser detta, vill dela med sig av sådana, så skriv gärna!

Läs också: Här blir Reepalu hotad mitt under tv-intervjun (28 mars 2012).

© Denna blogg. Endast korta citat tillåtna. Var vänlig länka till originalinlägget vid citat.
%d bloggare gillar detta: