• Kategorier

  • Arkiv från 5 maj 2005

  • Kalender

    april 2012
    M T O T F L S
     1
    2345678
    9101112131415
    16171819202122
    23242526272829
    30  
  • free counters
  • wordpress visitor counter
  • RSS Merit Wager

En före detta migga, en som lyckats ”byta spår”, berättar

En före detta migga som har fått ett jobb inom ett helt annat område, skriver nedanstående till mig i ett mejl och har givetvis gett tillstånd till att texten publiceras:

Jag arbetade till nyligen som asylhandläggare vid Migrationsverket. Det var för mig något av en livlina att skriva till dig, med hänvisning till den absurda situation som allt som oftast uppstod när vi försökte sköta vårt arbete i enlighet med svensk lag. Något som du om någon vet inte är prioriterat på Migrationsverket…

Vi hade en dragning med företrädare för Migrationsverket och frågan om ensamkommande barn upptog en stor del av diskussionen. Företrädaren (som för övrigt är s.k. expert inom BoB) uttalade med stolthet i rösten att ”Sverige minsann tar emot flest ‘ensamkommande barn’ av alla länder i Europa”. Det rör sig om nästan dubbelt så många som tvåan, Storbritannien. Då frågan om varför situationen ser ut som den gör förklarades detta med att

a) Sverige är världsmästare på humant mottagande och att vi i vår outsägliga godhet gör mycket generösare prövningar än (underförstått onda) länder som till exempel (underförstått de hårda, okänsliga och nästintill fascistiska staterna) Norge, Danmark och Finland.

b) I Sverige delar vi minsann ut permanenta uppehållstillstånd. Antingen det eller så får man avslag. Vi håller inte på (som till exempel den kända fasciststaten Norge) med ‘fusk’ (företrädaren för Migrationsverkets ord) med tillfälliga uppehållstillstånd, som man gör väster om Kölen.

c) Företrädare för Sveriges kommuner ska dessutom se den stora inströmningen av ‘ensamkommande barn’ (jag vill minnas att den korrekta termen är ‘minderåriga asylsökande utan vårdnadshavare’ men jag antar att det inte gör sig så bra i den kulörta veckopressen som ”ensamkommande flyktingbarn”) som ett bevis för att vi har ett sådant fantastiskt mottagande (vilket vi i ärlighetens namn har) och att, citat: ”Detta är en kvalitetsstämpel för tjänstemän ute i kommunerna. Man har hört om hur bra X-kommun är, även i Afghanistan, minsann. Det är solidaritet det!”

d) Vidare togs frågan om familjehem upp men det synes råda brist på platser i sådana. Jag fick bita mig i tungan både en och två gånger för att inte påpeka att det kanske inte är alla familjer som är så hugade att ha en man (möjligen en ung man men likväl och i de flesta fall en man) vars språk och bakgrund man inte har en aning om, boende hemma hos sig.

Jag vet inte vart jag ville komma med det här, annat än möjligen att jag ville skriva av mig något av den frustration jag känner när jag deltar i forum som detta. Här befinner sig personer som i allt är att betrakta som välutbildade och välinformerade men likväl nickar medhåll till floskler och accepterade (miss)uppfattningar. Missförstå mig rätt. Jag anser självklart att Sverige ska ha ett humant och generöst mottagande av asylsökande, men när situationen är sådan att inga utgifter är för stora när det gäller vissa grupper samtidigt som det ska sparas på andra, ja då blir det fel. Att man dessutom bortser från lagen och sunt förnuft gör knappast det hela bättre…

© Denna blogg. Endast korta citat ur texten är tillåtna. Vänligen länka alltid till orignalinlägget vid citat eller referat.

Anställd vid hem för ensamkommande minderåriga asylsökande: ”Jag kan inte med gott samvete fylla i information som du vet inte är korrekt.”

Det kom ett mejl… igen. En anställd vid ett HVB-hem för ensamkommande faktiskt och påstått minderåriga asylsökande berättar:

En intressant situation uppstod för ett par dagar sedan. En somalisk pojke som har fått uppehållstillstånd kom till mig med en bunt med papper från Migrationsverket och ville ha min hjälp att fylla i informationen. Det var ansökan om uppehållstillstånd för familjen; mor och far plus syskon. Så här gick samtalet*:

Pojken: ”Jag har mycket papper, kan du hjälpa mig?”
Jag: ”Okej, vad är det för papper? Åh, okej det är ansökan om uppehållstillstånd för din familj, jag förstår.”
Pojken: ”Min familj?……Ja, min familj, det är familj, min mamma mina syskon min pappa.”
Jag: ” Du måste fylla i informationen om din familj själv, det kan inte jag göra åt dig. Jag kan hjälpa dig att fylla i informationen, men informationen måste komma från dig, okej?”
Pojken: ”Uhhh Jag vet inte. Du skriver allt?”
Jag: ”Jag kan skriva bara du berättar för mig var din pappa är född, när han är född. Okej?”
Pojken: ”…….”
Jag: ”Vi börjar med din pappa. Vad heter din pappa?”
Pojke: ”Min pappa?……..uhhh…..Jag vet inte….ah…Jag vet, han heter [. ]”
Jag: ”Var är din pappa född?”
Pojke: ”Jag vet inte, kanske du kan skriva?”
Jag: ”Jag kan inte hitta på information. Om du inte vet så måste du kontakta din familj och ställa dessa frågor. Okej?”
Pojke: ”Shit.”
Jag: ”Shit? Vad är problemet? Du har ju kontakt med familjen, eller hur? Annars skulle du inte sitta här och fylla i ansökningar om uppehållstillstånd.”
Pojke: ”Inga problem, du hjälper mig okej? Du kan skriva allt.”
Jag: ”Nej, det går inte. Jag vet ingenting om din familj. Du måste bidra med detaljer om din familj, eftersom det är dina syskon och föräldrar som vill söka. Vi får ringa till din gode man så får ni tillsammans fylla i ansökningarna för jag kan inte med gott samvete fylla i information som du vet inte är korrekt.”
Pojke: ”Varför?”
Jag: ”För att det är fel att ge Migrationsverket fel uppgifter.”
Pojke:” Fel?”
Jag: ”Ja, fel mot svensk lag.”
Pojke: ”Okej.”

*Viktigt att notera att vi hade en tolk som översatte så det handlar inte om brister i kommunikationen mellan oss*

Sedan dess har pojken varit runt till alla i personalen för att få dem att skriva ansökningarna åt honom. Det är inte så att han inte kan skriva själv, för ansökningarna är på engelska och det språket kan han. Det är bara ett litet problem: han vet inte några detaljer om familjen och han vill att någon ska fylla i information som han inte har eller inte vill ge. Kanske handlar det om att förfalska ansökningarna, vem vet? Eller det kan handla om att någon i familjen inte är släkt utan vill åka med till Sverige mot betalning. Den här killen slapp identifiera sig så varför ska då denna ansökan vara så viktig?  Hur som helst så framstår detta som helt uppåt väggarna.

Kommentar: Med de lösa regler som bland annat Miljöpartiet vill införa – att även ”icke-biologiska barn” (??!!!?) ska få komma till Sverige på anhöringanknytning, skulle killar som denna kunna tjäna en rejäl hacka på att sälja hitresor för allehanda icke-biologiska släktingar. Säkert hjälper någon snälldum person honom också att fylla i sina påstådda föräldrars och påstådda många syskons, kusiners, fostersyskons och andras namn. Welcome to Sweden!

© Denna blogg. Endast korta citat tillåtna. Var vänlig länka alltid till originalinlägget.