Idag har jag bloggat i sju år!

Min allra första bloggning, den 5 maj 2005, var denna: Arbetsmiljöproblem.

Det är idag exakt sju år sedan jag började blogga. Sedan dess har jag publicerat 6.630 inlägg vilket betyder att jag producerat 2,7 texter i genomsnitt varje dag, vardag som helgdag, under 2457 dagar. Nära 3 blogginlägg vareviga dag!

Min första text i berättelsen om den lilla kvartersbutiken Vickys Livs på Skånegatan, skrev jag den 12 maj 2005  under rubriken Vickys Livs – bröderna Olsson, som jag också kom att göra en dokumentärfilm om (med hjälp av Stefan Erdman). Den visades flera gånger i TV8 och  finns uppladdad i tre delar på Youtube.

Under rubriken Be my guest har många intressanta människor skrivit texter genom åren: Fredrik Westerlund, Nuri Kino, Niklas Nordström.och många andra.

Under rubriken Seven Spirit Bay skrev jag om en fantastisk resa till just Seven Spirit Bay på The Coburg Peninsula i Australien – en once in a lifetime-upplevelse!

Om Asyl&Migration har jag, asylsökande, en del andra men främst miggor,  skrivit 2181 inlägg. Det blir i genomsnitt 0,9 inlägg per dag. varje dag i sju år.

Finland, finlandssvenskt, finskt är en annan kategorirubrik med många inlägg: 1.329 stycken under sju år, vilket innebär ca 0,6 inlägg varje dag, i helg och söcken, under sju år.

De 61 texterna under kategorirubriken Tvångsomhändertagande av barn var inte bara texter, de var också en tung kamp med riktiga insater (alltså inte bara skriverier) som även Magda Ayoub var inblandad i och som jag inte hade klarat utan henne.

En enormt tung kamp var också det man kan läsa om under kategorirubriken Vietnamesen. Där blev det 107 inlägg totalt, men antalet dokument och sidor som jag skrev till Migrationsverket och diverse andra myndigheter var minst lika många.

Sju år är en lång tid. Jag ser tillbaka på den här tiden och är själv förvånad över den mängd texter – nära tre i genomsnitt varje dag under alla år – som jag och andra skrivit och är glad över all feed back, alla tips, alla intressanta och ibland svåra berättelser som jag fått ta del av. Mycket har inte publicerats på bloggen heller, utan jag har hanterat en del svåra frågor/fall i det tysta.

Alla er som bidragit på olika sätt tackar jag djupt! Och alla er som velat läsa texterna på bloggen samtid & framtid vill jag också tacka så mycket. Det har varit – och det är – roligt att se att så många läser och även att så många hör av sig, när jag av den anledning som anges här inte kan tillåta öppna kommentarer.

Jag fortsätter att blogga och jag hoppas att ni fortsätter att läsa!

Regeringen och riksdagen vill inte ta till sig bevisen för vilket kaos de har skapat – och skapar

I en text den 12 januari 2012: F.d. migga, nu anställd vid Skatteverket: “Att kontrollen är mer än bristfällig i många fall vet jag, men att det inte görs någon kontroll alls kom verkligen som en chock.” skrev en migga bland annat:

Jag ringde till universitetet i staden där de är folkbokförda och de hittade två av dem direkt. Jag fick rådet att ringa till Verket För Högskoleservice, VHS, och kontrollera om de hade mer information om de övriga sex. Det visade sig att de sex återstående personerna inte överhuvudtaget var antagna till något universitet eller högskola i Sverige! Men för att få uppehållstillstånd så måste de ju ha visat upp ett antagningsbesked för Migrationsverket!!?? För att få folkbokföra sig måste de visa upp ett antagningsbesked för Skatteverket! Ingendera myndigheten kollar alltså i sin tur upp dessa handlingar mot aktuellt lärosäte eller VHS!

I SR Ekot har det rapporterats om en del av vad den svenska, totalt obegripligt stora acceptansen av tiotusentals asylsökande utan id-handlingar också bland annat för med sig:

Just nu pågår ett stort antal utredningar på Skatteverket som rör falska identiteter. Bedragarna kan ha hittat på en person, stulit en levande persons uppgifter eller man förfalskat ett pass eller andra handlingar som legat till grund för id-kort.

Exakt hur många falska identitetshandlingar som upptäckts är svårt att säga, men Pia Bergman på Skatteverket ser en tydlig ökning av förekomsten av falska identiteter. Detta kan ha att göra med myndigheternas samverkan kring den grova organiserade brottsligheten.

Därför kommer Skatteverket nu att utvärdera sina rutiner för att kunna stoppa bedrägerierna.

– Nu tittar vi över hur alla rutiner ser ut runt detta för att se om vi själva eller tillsammans med lagstiftaren, kan göra några ändringar som utan att påverka de som har rätt till en identitetshandling med eller utan fullständiga handlingar kan skiljas från dem som är här av kriminella skäl.

Sverige skiljer sig från andra rättsstater där det krävs att den som beviljas inresa i landet och, i fall där man söker asyl, beviljas uppehållstillstånd i landet ska styrka sin identitet. Det krävs i och för sig även här enligt utlänningslagen, men av någon outgrundlig anledning har man lättat på det absoluta kravet och det räcker numera – i Sverige – med att ”göra sin identitet sannolik”. Plats för stort skratt. Mindre lockande till skratt är, att till följd av den svenska underlåtenheten att säkra vilka som ges uppehållstillstånd och försörjning i landet, kan samma person söka asyl (ett allt mer irrelevant ord i sammanhanget, eftersom det allt oftare inte handlar om asyl utan om försörjning eller finns andra syften) flera gånger. Även om han, så småningom, upptäcks och faktiskt utvisas, så har han då kunnat vistas här länge och kostat en hel del. Han har också missbrukat asylinstrumentet på många sätt, inte minst genom att offentliga biträden, migrationsverkets tjänstemän (=miggorna) och migrationsdomstolarnas tjänster tagits i anspråk till stora kostnader och samtidigt till förfång för de allt färre med faktiska asyl- och skyddsbehov som också kommer hit och som dessa resurser borde ha kommit till godo.

Det finns många exempel på bedrägerier som medierna aldrig rapporterar om. Berättas det ändå något om bedrägerier eller annat som har med den tämligen okontrollerade asylinvandringen att göra, så är det oftast med en ton av att det alltid är ”synd om” dem som kommer hit och ”visserligen har de egentligen inte rätt att vara här, men…” och så radas en mängd skäl upp till varför de ändå måste få stanna trots att de ljugit, bedragit och gjort allt för att missbruka det svenska systemet. Det finns fall där medierna har förespråkat att våldtäktsmän och andra grova våldsbrottslingar (t.ex. personer som sparkar ihjäl eller svårt skadar helt oskyldiga människor) ska få leva i Sverige och bli försörjda av svenskar, däribland offren för deras brott! Detta sker ibland av ren okunskap för att journalisterna inte orkat läsa alla handlingar eller inte förstått dem (!?) och ibland för att det bara är så i en del journalisters föreställningsvärld, att utomeuropéer som tagit sig hit med gudagiven rätt ska få leva just här, trots att han begått grova och grymma brott här.

Miggorna berättar hårresande historier i boken Inte svart eller vitt utan svart och vitt, det är bara att läsa och ta till sig. Även regeringen och riksdagen borde läsa deras berättelser, men de vill inte ta till sig bevisen för vilket kaos de har skapat – och skapar. De  begraver huvudena i sanden så länge det går. Tills det är för sent. Då kan det bara bli värre och varningarna om att Sverige som rätts- och välfärdsstat helt kommer att upphöra, besannas.

© Denna blogg. Var vänlig respektera att endast korta citat får göras och att länkning alltid ska ske till originaltexten för undvikande av att mina texter används i syften som inte är mina.