”Akta er för två hål i väggen!”

Den 8 maj höll Skattebetalarna (tidigare Skattebetalarnas förening) årsstämma och styrelsens ordförande Dick Kling sa många tänkvärda saker, varav detta var det kanske mest skrämmande, man visste inte riktigt om man skulle skratta eller gråta.

Akta er för två hål i väggen! Där rinner det ut:
• energiskatt
• kärnkraftsskatt
• fastighetsskatt
på elproduktionsanläggningar
• kväveoxidskatt
• svavelskatt
• koldioxidskatt
• elsäkerhetsavgift
• nätövervakningsavgift
• elberedskapsavgift
• elcertifikatavgift
• moms på elen
• moms på skatterna!

Dick Kling sade också:

Vi har en offentlig sektor som gång på gång visar att varje försök att komma tillrätta med slöseri leder till sämre samhällsservice, eller – i värsta fall – ännu värre slöseri.

När kommuner ska spara på skattebetalarnas pengar blir resultatet ofta vanskötta åldringar i stället för ökad effektivitet. När Försvarsmakten ska spara pengar skjuts viktiga investeringar på framtiden så att försvaret inte kan fullgöra sina uppgifter. När verksamheter knoppas av för att öka effektiviteten sker det till underpriser som i realiteten innebär att skattebetalarnas tillgångar skänks bort.

Jag tror inte att politiker och tjänstemän medvetet vill att det ska svida i skinnet på människor om de snålar med skatterna. Men ändå är det just så många har lärt sig att uppfattat det. Sparsamhet med skattemedel har blivit synonymt med nedskärningar – inte med ökad effektivitet. Privatiseringar av verksamheter har blivit synonymt med dåliga affärer och klipp för privata företag.

Och fortsatte:

Den socialdemokratiske socialministern Gustav Möller myntade uttrycket ”Varje förslösad skattekrona är en stöld från folket”. Det har sedan citerats av mängder av politiker. Men om de nu verkligen menar något med det borde de väl också se till att denna stöld får några konsekvenser. Tjuvar brukar ju sättas i fängelse – om de upptäcks. Men slöseri med skattepengar får ytterst sällan, om än någonsin, några allvarligare konsekvenser för de ansvariga.

I Stockholm såldes för några år sedan vårdcentralen Serafen till de anställda för 700 000 kronor. I år såldes vårdcentralen vidare för 20 miljoner kronor. Kanske hade produktivitet och lönsamhet ökat under de här åren. Eller också, och mest sannolikt, såldes verksamheten alldeles för billigt. Miljontals kronor av våra pengar slösades bort i en vansinnigt dålig affär. Och tyvärr vimlar det av sådana här exempel.

Tibble gymnasium såldes för 9 miljoner till rektorn och en ekonomilärare. Två år senare värderades skolan till 40 miljoner. Uppenbarligen kunde ekonomiläraren sin sak, men det kan man knappast säga om Täby-politikerna som sålde.

I Årsta avknoppades 4förskolor för 635 000 kronor till Kulturkrabatens förskolor AB. Det var vad de begagnade inventarierna värderades till. Åtta månader senare var bolaget skuldfritt och förskolechefen som köpt kunde ta ut 3,2 miljoner i vinst och 900.000 kronor i styrelsearvoden och pensionsavsättningar till sig och sina familjemedlemmar. 28.000 kronor av vinsten återinvesterades. Det är inte bara ekonomilärare som kan räkna till sin egen fördel.

Vantörs hemtjänst såldes till cheferna för 69 500 kronor. Nio månader senare redovisade företaget en vinst på fyra miljoner. Enligt en ekonomie doktor Tomas Hjelström borde företaget ha kostat 20 miljoner kronor. Nu kan man ju inte alltid lita på ekonomie doktorer, men det verkar ju ändå ha varit en sällsynt dålig affär för oss skattebetalare.

Utlåning av rullstolar, kryckor och andra hjälpmedel i norra Stockholm beräknas ge Sodexo en vinst på 300 miljoner kronor under en fyraårsperiod. Nu kommer landstinget inte att förlänga avtalet och det är ju bra. Bara det inte innebär att verksamheten i stället drivs i egen regi av landstinget. Det gör man i södra Stockholm och där har inkallade konsulter räknat ut att kostnaderna hade kunnat vara 40 miljoner kronor lägre per år.

Jag är inte mycket för föreningar, jag tycker att det finns alldeles för många som verkar vara helt onödiga. Men ni som tycker att ordförande Dick Kling i Skattebetalarna säger det ni själva tänker och tycker kan välja att gå med i Skattebetalarna. Det kostar 390 kronor per år och då får man bland annat tidningen Sunt Förnuft och kan ringa skattejuristerna på kansliet upp till fyra gånger per år.

Och, till slut: titta på det här korta videoklippet som gjorts för att illustrera en av många saker som Skattebetalarna belyser för att visa vart skattepengar  går…

Del ur en miggas berättelse: ”Av en slump kommer sedan hans rätta identitet fram, åtta år efter att han ansökt om asyl.”

Här följer ett kortare avsnitt ur en längre text av en migga. Resten kommer i nästa bok, men detta är – borde vara – viktigt för ”de ansvariga” att känna till. Därför publiceras detta utdrag ur texten nu:

Byta spår är i alla fall extremt enkelt. Ett exempel från verkligheten.

En asylsökande utan id-handlingar påstår sig komma från en diktatur dit Sverige oftast inte utvisar någon. Men han behärskar inte landets språk och han vet ingenting om landet. Flera språkanalyser görs ändå, och det visar sig att den sökande sannolikt hör hemma i en demokrati, tillika ett semesterparadis. Två gånger försöker man verkställa utvisningen av honom dit. Men eftersom han saknar id-handlingar och vägrar öppna munnen vid ankomsten till landet, tas han inte emot där.

Av en slump kommer sedan hans rätta identitet fram, åtta år efter att han ansökt om asyl. Nu finns det till och med passkopior som visar vem han faktiskt är. Först nekar han, men sedan medger han att det är han som visas på passkopiorna och att han kom till Sverige med visering år 2003 och att han inte har några som helst asylskäl. Men nu vill han byta spår! Han har etablerat kontakter med flera arbetsgivare och också arbetat (illegalt, givetvis) under sin långa vistelse i Sverige. Det finns minsann många som vill anställa honom.

Den här personen måste ha kostat svenska skattebetalare minst en miljon kronor. För kost och logi i drygt åtta år, för otaliga kostsamma processer på verket och minst tre processer i domstolen, två misslyckade verkställighetsförsök, vistelser i förvaret etc.

Det känns inte rätt att han nu kan tillåtas stanna i Sverige, efter alla bedrägerier och de kostnader han åsamkat samhället. Dessutom utan att först återbetala till staten (skattebetalarna) det han kostat hittills, genom sitt asylbedrägeri.

Vi måste börja polisanmäla asylbedragare! Inte ge dem uppehållstillstånd som tack för att de ljuger och bedrar sig in i landet och kostar stora pengar som vi alla måste betala. Möjligheten att polisanmäla finns, enligt lagen, det är bara att tillämpa den.

Det här är inte ett enstaka fall.

© Denna blogg.