En läkarstudent berättar

Det kom ett mejl där en läkarstudent berättar nedanstående. Var och en kan själv begrunda vad det läkarstudenten berättar om kan innebära om man själv hamnar på sjukhus och är beroende av en läkare som inte förstår vad man som patient säger och som man själv inte förstår vad han/hon säger…

Jag tänkte berätta om en annan verksamhet som också verkar vara på väg utför på grund av att politiker vägrar ta jobbiga diskussioner om invandring, nämligen sjukvården.

Jag studerar till läkare och har äntligen kommit ut på praktik. Det var ett uppvaknande kan man säga. Visste du att man i Sverige inte ställer krav på att läkare ska kunna svenska för att få arbeta som allmänläkare? Man hänvisar till någon EU regel som tydligen ska göra det omöjligt, men jag tvivlar. Hittills har jag varit med om två saker som ändå tar priset.

Vi har haft en trevlig genomgång på morgonen och ska precis iväg på kafferast när vår handledare säger att han måste få undan lite arbete innan han kan följa med oss. Han ska bara ringa och skälla på en hyrläkare som bett en patient att själv ringa till kirurgen för att boka tid för operation. Det hade tidigare framkommit att ingen remiss kommit in och att patienten inte helt förstått vad läkaren har sagt, förutom att han fått numret till kirurgen på en papperslapp. Ja, det låter för absurt för att vara sant, men det värsta var att vår handledare inte verkade vara särskilt förvånad. Nu handlade det bara om en armbåge, men vad hade hänt om det var en virrig gubbe med ont i hjärtat?

Vi får möta en ST-läkare som jag tror kom från Iran. Vi får veta att hon är ”ganska bokstavstrogen” och att det har varit bråk för att hon inte vill ta av sig läkarrocken. Man får ju inte ha långärmat när man möter patienter på grund av hygienregler. Man har då kompromissat. När hon ska undersöka en man lovar hon att ta av sig rocken, men får då inte se honom i ögonen tills dess att undersökningen är över och rocken är på igen. Vad förtroendeingivande det måste kännas för den manliga patienten! Dessutom börjar man ju undra vad som händer om hon måste göra en prostataundersökning? Om det är förbjudet att titta män i ögonen, är det då okej att peta dem i baken?

Något har ju gått helt snett! Det är inte den unga ST-läkaren som är i beroendeställning och behöver specialregler, hon är en smart, välutbildad människa som snart har 50.000 kr i lön. Det är patienten som kommer i kläm, det är patienten som är i beroendeställning och det är faktiskt patientens behov som ska vara i centrum! Privat tycker jag till exempel att det inte är okej att vägra hälsa på kvinnor med handslag i Sverige. Man tar seden dit man kommer. Men skulle det komma en muslimsk man som patient, som inte ville ta mig i hand, ja då skulle jag anpassa mig. Jag tycker att man kan kräva samma hänsyn av alla läkare, inte bara svenskfödda.

Sen ska vi inte tala om seminariet vi hade som tog upp vård till papperslösa. Det hela var uppbyggt så att man i slutändan kom fram till att man bara har två val: att ge vård, eller att se folk dö med hänvisning till att ekonomin inte går ihop annars. Behöver jag säga vad alla var rörande överens om? Är det verkligen så svartvitt?

© Denna blogg.