• Kategorier

  • Arkiv från 5 maj 2005

  • Kalender

  • free counters
  • wordpress visitor counter
  • RSS Merit Wager

    • Utan rubrik lördag, 6 juni, 2020
        Sedan den 5 maj 2005 har jag ideellt granskat, redovisat, översatt, kommenterat och publicerat ofta unikt material, särskilt miggornas rapportering. Om ni uppskattar texterna, informationen, rapporterna, kommentarerna, stöd gärna via Subscribe med 1 krona om dagen = 30 kronor i månaden, eller med valfritt belopp via Donate, Swish eller Bankgiro.  Alla bidr […]

Begreppsförvirringar i Public Service

Fler än 600 av de barn och ungdomar som kommer ensamma och söker asyl i Sverige har försvunnit sedan 2007.

Boldo försörjer sig som diskare och städare på en restaurang  i Stockholm. Han är från Mongoliet och är en av alla ensamkommande ungdomar som valt att gömma sig för att slippa utvisas.

I Studio Ett sändes den 18 maj ett inslag – Gömda flyktingungdomar utnyttjas för svartjobb – om det som SR kallar ”gömda flyktingungdomar”.

Det råder begreppsförvirringar i Public Service. Man ”slipper” till exempel inte utvisas för att man håller sig undan under en tid, inte ens om den tiden är många år. Och en asylsökande person, ung eller gammal, som fått avslag på sin ansökan och inte lämnar landet i enlighet med domen från migrationsdomstolen är inte ”flykting” utan faktiskt, vare sig man gillar det eller inte, en person som vistas illegalt i Sverige. När SR P1 sänder långa inslag om asylsökande som vägrar lämna landet när de fått besked om att de inte får stanna här, berättar de sällan eller aldrig om anledningen till att dessa unga män (som det nästan alltid handlar om) inte får stanna här utan tar enbart upp hur hemskt de har det som ”gömda” i Sverige. Och de berättar också om det, som också är illegalt: svartjobbet som både unga och äldre personer som vistas här illegalt utför.

Finns det ingen redaktion inom Public Service som kan tänka sig att göra ett klargörande program om vad som gäller för asylsökande? Och då tala om att om man inte har beviljats asyl eller uppehållstillstånd så måste man lämna landet. Inte gömma sig och stanna kvar i åratal för att sedan, av medier rapporteras om, lite väl okritiskt och med felriktad rättskänsla: ”Nu har X varit här så länge så nu måste han få stanna för att han varit här så länge”. Att man vistats illegalt i Sverige, arbetat svart = olagligt och hållit sig undan verkställighet av beslut om utvisning fattade både av Migrationsverket och migrationsdomstol kan givetvis aldrig utgöra asyl- eller skyddsskäl.

Om medier och politiker fortsätter att rapportera ensidigt och i enlighet med vad de själva tycker och tror medan folket blir allt mer kunnigt om flera aspekter av asylinvandringen så kommer föraktet för både journalister och politiker att öka. Det är tragiskt att journalister och politiker förstör så mycket genom sitt märkliga rapporterande som klart signalerar att man på alla andra områden ska följa lagen men inte när det gäller asylområdet (utlänningslagen).

De unga pojkar och män som medverkar i Studio Ett-inslaget ska utvisas för att de, av olika anledningar,  inte befunnits ha rätt att stanna i Sverige. De kommer inte att få uppehållstillstånd för att de stannar här illegalt. Det är fakta.

Lästips:
Skillnaderna på asylområdet är stora mellan Sverige och Finland – 18 april 2012
Här kan man läsa olika texter av miggor och socialsekreterare och personal på HVB-hem för asylsökande unga.

”Om du vill kan du starta en insamling…”

Så här skriver någon i kommentarsfältet till min artikel på Newsmill:

Om du vill kan du starta en insamling på din hemsida så vi kan skänka pengar för inköp och distribution av din bok till samtliga riksdagsledamöter. Jag tror att vi är många som vill bidra.

Intressant. Men vad skulle det hjälpa att varje riksdagsledamot (som ju faktiskt har råd att köpa boken om de vill…), skulle en bok? Om de inte också läser och tar till sig miggornas berättelser så är det ju inte någon vits.

Apropå Uppdrag granskning om vilka råd som ges i moskéer i Sverige

Under rubriken Politiker måste tydliggöra vad som gäller i Sverige skriver jag idag, den 17 maj, på Newsmill, bland annat:

Det är aningslösa – eller fega? – politiker och vilseledande journalister som skapar misstro och fientlighet mellan olika grupper, nationaliteter, etniciteter, religioner etc som det mångkulturella Sverige de har bidragit till att skapa, allt mer drabbas av. Inte folket. Inte ”vanliga människor”.

© Denna blogg. Endast korta citat tillåtna. Vänligen länka alltid till originalinlägget.

En läkarstudent berättar

Det kom ett mejl där en läkarstudent berättar nedanstående. Var och en kan själv begrunda vad det läkarstudenten berättar om kan innebära om man själv hamnar på sjukhus och är beroende av en läkare som inte förstår vad man som patient säger och som man själv inte förstår vad han/hon säger…

Jag tänkte berätta om en annan verksamhet som också verkar vara på väg utför på grund av att politiker vägrar ta jobbiga diskussioner om invandring, nämligen sjukvården.

Jag studerar till läkare och har äntligen kommit ut på praktik. Det var ett uppvaknande kan man säga. Visste du att man i Sverige inte ställer krav på att läkare ska kunna svenska för att få arbeta som allmänläkare? Man hänvisar till någon EU regel som tydligen ska göra det omöjligt, men jag tvivlar. Hittills har jag varit med om två saker som ändå tar priset.

Vi har haft en trevlig genomgång på morgonen och ska precis iväg på kafferast när vår handledare säger att han måste få undan lite arbete innan han kan följa med oss. Han ska bara ringa och skälla på en hyrläkare som bett en patient att själv ringa till kirurgen för att boka tid för operation. Det hade tidigare framkommit att ingen remiss kommit in och att patienten inte helt förstått vad läkaren har sagt, förutom att han fått numret till kirurgen på en papperslapp. Ja, det låter för absurt för att vara sant, men det värsta var att vår handledare inte verkade vara särskilt förvånad. Nu handlade det bara om en armbåge, men vad hade hänt om det var en virrig gubbe med ont i hjärtat?

Vi får möta en ST-läkare som jag tror kom från Iran. Vi får veta att hon är ”ganska bokstavstrogen” och att det har varit bråk för att hon inte vill ta av sig läkarrocken. Man får ju inte ha långärmat när man möter patienter på grund av hygienregler. Man har då kompromissat. När hon ska undersöka en man lovar hon att ta av sig rocken, men får då inte se honom i ögonen tills dess att undersökningen är över och rocken är på igen. Vad förtroendeingivande det måste kännas för den manliga patienten! Dessutom börjar man ju undra vad som händer om hon måste göra en prostataundersökning? Om det är förbjudet att titta män i ögonen, är det då okej att peta dem i baken?

Något har ju gått helt snett! Det är inte den unga ST-läkaren som är i beroendeställning och behöver specialregler, hon är en smart, välutbildad människa som snart har 50.000 kr i lön. Det är patienten som kommer i kläm, det är patienten som är i beroendeställning och det är faktiskt patientens behov som ska vara i centrum! Privat tycker jag till exempel att det inte är okej att vägra hälsa på kvinnor med handslag i Sverige. Man tar seden dit man kommer. Men skulle det komma en muslimsk man som patient, som inte ville ta mig i hand, ja då skulle jag anpassa mig. Jag tycker att man kan kräva samma hänsyn av alla läkare, inte bara svenskfödda.

Sen ska vi inte tala om seminariet vi hade som tog upp vård till papperslösa. Det hela var uppbyggt så att man i slutändan kom fram till att man bara har två val: att ge vård, eller att se folk dö med hänvisning till att ekonomin inte går ihop annars. Behöver jag säga vad alla var rörande överens om? Är det verkligen så svartvitt?

© Denna blogg.

En migga: ”Det som hänt hos oss är att vi ”genar”! Vi utreder så lite som möjligt för då går det snabbare.”

En oförtröttlig migga skriver igen:

Jag gick in på din blogg häromdagen och såg till min förtjusning att du inte övergett asylfrågorna. Fortsätt med dem, du gör det så bra!

Vår nye generaldirektör har jag inte hunnit bildat mig någon uppfattning om än. Han gör inte så stort väsen av sig. Han vill korta handläggningstiderna, har jag läst i Dagens Nyheter. Det är ju lovvärt. Eliasson, vår förre generaldirektör, trodde att om man bara jobbar smartare (LEAN) så går det dubbelt så fort. Men så är det förstås inte. Man kan bara korta tiden till en viss del på det sättet.

Det som hänt hos oss är att vi ”genar”! Vi utreder alltså så lite som möjligt för då går det snabbare. Vissa enheter ifrågasätter ingenting alls när det gäller vissa grupper. T.ex. får alla somalier som säger att de kommer från Mogadishu (!) PUT på vissa enheter, likaså eritreanerna. Andra enheter beviljar PUT till nästan alla som säger att de kommer från Iran. Den här statistiken borde granskas och någon i detta land borde ifrågasätta varför praxis ser så olika ut på olika enheter. Det hade man säkert gjort om det varit Försäkringskassan som haft lika stora skillnader i sina bedömningar…

Kommentar: Så länge miggorna orkar beskriva sin verklighet och det haveri av asylrätten som skett i Sverige, så länge publicerar jag deras rapporter. Inte precis alla; en del kommer enbart att publiceras i nästa bok, men många. Eftersom allmänheten = folket = väljarna inte får information om det som miggorna berättar någon annanstans, så måste deras röster höras här.

Jag påminner också här om den text som mannen (som alltså har flyktingstatus, inte enbart uppehållstillstånd) och tidigare regeringstjänstemannen i Afghanistan, Zulmay Afzali, skrev på Newsmill den 8 maj 2012. Han skrev bland annat:

Jag är själv flykting, men jag är bekymrad över att många människor som kommer till Sverige och söker asyl, gör det på falska grunder.

Läs hela artikeln Illegala flyktingar hotar Europas säkerhet här.

© Denna blogg. Citera kort ur texten – inte hela texten – och länka till originalinlägget under korrekt rubrik.

Tidningen Riksdag & Departement: ”Sverige tar emot flest somalier i Europa”

I artikeln Sverige tar emot flest somalier i Europa skriver Riksdag & Departement bland annat:

Somalier är den största gruppen asylsökande i Sverige. Och mycket pekar på att så kommer att förbli. Medan antalet asylsökande somalier i övriga Europa sjunker, stiger det i Sverige.

Varför? Handlar det här verkligen om asylinvandring eller är det ett sätt för människor att flytta till ett land som inte kräver något alls av dem, inte ens styrkt identitet?  Begreppen ”asyl” och ”asylinvandring” urholkas och allmänheten kommer inte längre att respektera tden hittills nästintill heliga maximen ”Det är en mänsklig rättighet att söka asyl”.

När svenska folket till fullo upptäcker att ordet ”asyl” också kan omfatta både ”försörjningsinvandring” och ”bedrägeriinvandring” kommer asylbegreppet att ha mist både betydelse och respekt. Motsättningar och äkta främlingsfientlighet kommer att öka i samhället. Det kommer också att innebära att det redan allt mer utbredda politikerföraktet ökar, för det faktum att flykting- och asylbegreppen urholkats kan enbart skylls på politikerna som låtit detta ske.

Så varför söker sig somalier just till Sverige, ett land på andra sidan jordklotet där ingenting alls påminner om deras hemland, deras kultur, deras religion, deras sedvänjor, deras språk? En del av svaren finns att ta del av i boken Inte svart eller vitt utan svart och vitt, där miggorna berättar vad de möter, hör och ser i asylintervjuerna. Läs deras autentiska berättelser! Kräv att ansvariga politiker och myndighetspersoner på Migrationsverket, inom Säpo, hos utlänningspolisen, i regeringen läser den och drar åtminstone några slutsatser av dem!

Några (ytterst få) av miggornas berättelser genom åren:
En migga om somalier som inte kommer till sina egna asylutredningar och en eritrean med tre identiteter – 19 juni 2011
En migga om medias ovilja att rapportera allsidigt om asylärenden – 19 juli 2011
En migga: ”Problemet är inte de goda människorna, problemet är att journalisterna som skriver om dessa fall inte bryr sig ett dugg om vad som förevarit i de ärenden de skriver om.” – 3 november 2011
Man borde fundera över vad det är som gör att det är så här. I Sverige. – 11 december 2011
Finland: Drastisk minskning av ansökningar gällande anhöriga till somalier – 20 februari 2012

© Denna blogg. Endast korta citat tillåtna. Var vänlig länka alltid till originalinlägget vid citat.

En migga: ”Varför kastar Migrationsverket bort skattebetalarnas pengar på detta sätt? ”

En migga om nya galna påhitt på verket som Gud glömde:

Just nu pågår ett ”pilot- projekt” enligt LEAN på Migrationsverket. Det går ut på att beslutsfattarna på asylenheterna (i stället för mottagningshandläggarna) ska delge de asylsökande sina beslut, och att biträdena ska få vara med vid delgivningen. Jag har ingenting emot detta men givetvis inser jag att detta inte kommer att bli verklighet. Så, varför skapa denna onödiga ”pilotlekstuga”?

Alla beslutsfattare och handläggare behövs för att vi ska kunna hålla våra mål och ha en snabb och rättssäker prövning av asylansökningar, det är dumt att skapa grupper som ska jobba med orealistiska förslag.

Om en beslutsfattare, som fattar och skriver under 200 beslut eller mer per år, också måste avsätta tid för delgivning av dessa beslut, innebär det att beslutsfattaren nästan varje dag är uppbokad för delgivningssamtal. Dessa kommer att bli långa när biträdena ska vara med, biträdena får ju betalt för varje minut och har därför skäl att dra ut på samtalen.

Om inte Migrationsverket rekryterar dubbelt så många beslutsfattare som nu finns, kommer detta inte att fungera, det här projektet är inte realistiskt. Med den nuvarande styrkan så kommer varje beslutsfattare enbart att delge beslut under sin arbetstid. Detta innebär att inga nya beslut kommer att fattas. Dessutom leder det till ökade kostnader (biträdenas arvoden och restiden för den sökande, som verket betalar). Den sökande måste alltså åka från sin vistelseort, där mottagningen också finns, till asylprövningen.

För mig personligen spelar det visserligen ingen roll vad jag gör på min arbetstid. Jag kan delge beslut och jag kan också arbeta som ekonomiassistent (ytterligare ett förbättringsförslag, så kallat ”pilotprojekt”). Får jag behålla min lön så kan jobba som städare på min enhet. Men i ett större perspektiv så känns det som att någon måste stoppa dumheterna. Alla vi miggor inser att detta med delgivning, inte kommer bli verklighet. Jag har inte heller sett till någon konsekvensanalys som ju borde ha gjorts innan detta projekt sattes i gång. Varför kastar Migrationsverket bort skattebetalarnas pengar på detta sätt? Till olika idiotiska projekt som sedan begravs i tysthet.

Kommentar: Ofattbart. Ytterligare ett bevis för att Migrationsverket är ett sjunkande skepp.

Tillägg till ovanstående text, daterat den 14 maj, från en annan migga:

Eftersom jag är involverad i det här pilotprojektet som någon vill jag göra ett förtydligande. Biträdena är inte – och ska inte vara – med på underrättelsen av beslutet. Anledningen till att det är beslutsfattaren som underrättar är för att man ska se om förståelsen för beslutet ökar då.

Ytterligare tillägg av den första miggan, också den 14 maj:

Oavsett om biträdena får vara med eller inte så innebär detta ”pilotprojekt” fortfarande ökade kostnader i och med att de sökande ska resa till sina asylenheter och i och med att beslutsfattare ska var upptagna med att delge beslut en stor del av tiden. På vilket sätt skulle förresten den asylsökande bättre förstå sitt beslut om en person som inte träffat honom/henne bara läser upp beslutet som han eller hon är juridiskt ansvarig för? Eller är det meningen att beslutsmotiveringar ska diskuteras ingående? Då borde kanske biträdet ändå vara med…

Uppgifterna varierar. Här redovisas det som miggorna rapporterar om. Allsidigt. Svart och vitt.

© Denna blogg. Endast korta citat är tillåtna. Vänligen skriv inte under citat ur mina texter med mitt namn utan länka alltid till inläggen under den rubrik som anges.

Finland: Kommunerna vill inte ta emot kvotflyktingar

Kommunerna visar ett allt svalare intresse för att ta emot kvotflyktingar. Finland har förbundit sig till att ta emot 750 flyktingar per år, men på grund av kommunernas låga intresse finns det många som tvingas stanna kvar i flyktinglägren trots att de redan erbjudits en plats i Finland.

”I februari fanns det 640 flyktingar i olika läger som redan fått en plats i Finland, men på grund av att det inte finns kommunplatser kan de i värsta fall tvingas vänta upp till flera år”, säger Katri Aalto på Finlands Flyktinghjälp. ”Kommunerna får statligt stöd för en kvotflykting i fyra år, men enligt många kommuner är det här inte tillräckligt. De tror att det blir en alltför stor ekonomisk belastning, trots att man inte kan utgå från att en flykting automatiskt kommer att kosta mer pengar än någon annan.”

Eftersom staten inte kan placera flyktingarna utan kommunernas godkännande försöker man nu uppmuntra kommunerna bland annat genom högre ekonomiskt stöd och spridande av kunskap.

Källa: Hbl m.fl.

Finskhetens dag

På Snellmansdagen firas finskheten med flaggning

I Finland hissas flaggorna till publicisten, filosofen och statsmannen Johan Vilhelm Snellmans och finskhetens ära den 12 maj. I år är det 60 år sedan Snellman, en förespråkare av den finländska identiteten och försvarare av det finska språket, fick en egen flaggdag.

Snellmansdagen firades för första gången officiellt år 1952, och år 1978 utsågs dagen också till finskhetens dag.

Snellman föddes 12 maj 1806 på nuvarande Tjärhovsgatan 5 i Stockholm som son till en sjökapten. Han växte upp i Finland men i november 1839 kom han till Stockholm där umgicks han i litterära kretsar och skrev flitigt i den liberala tidningen Freja. Efter vistelser i Schweiz och Österrike återvände Snellman till Stockholm där han 1842 utgav verket Läran om staten. På Tjärhovsgatan 5 i Stockholm finns en minnestavla över Johan Vilhelm Snellman.

Läs mer om J. V.  Snellman på Finlands ambassads sajt!

En migga: ”Varför bryr sig ingen om allt vi berättar om asylbedrägerier och missbruket av asylinstrumentet?”

Det går helt enkelt inte att göra som jag hade tänkt: att låta bli att publicera miggornas texter och spara dem till nästa bok. En del texter sparar jag och publicerar inte förrän i den kommande boken (här finns den första boken som omfattar åren 2008-2011), men så mycket av vad jag får berättat och beskrivet för mig ser jag som akut och jag kan inte med gott samvete (jag är ju inte en politiker som kan låtsas som det regnar…) undanhålla allmänheten det som sker – med ”de förtroendevaldas” goda minne.

”De förtroendevalda” är förresten just nu väldigt upptagna med bland annat att tjafsa om ”pappamånader” i föräldraförsäkringen”, att se till att Sverigedemokraterna inte får spela fotboll i något lag och andra oerhört och för landet och dess framtid avgörande frågor. Att då också behöva ta itu med de mest gigantiska och kostsamma bedrägerierna som pågår i landet, år ut och år in, och som förändrar alla svenskars framtid för alltid – asylbedrägerierna – det kan man inte kräva att dessa arbetstyngda ”förtroendevalda” ska mäkta med.

Klargörande: jag skriver citattecken runt ”förtroendevalda” för att det är vad de själva kallar sig. Jag vet inte hur många bland ”verklighetens folk” som faktiskt har förtroende för politikerkåren i stort…

En migga om bedrägerierna:

Vårt stora bekymmer för dagen är alla albanerna som kommer hit. De är viseringsfria, och listiga resesäljare annonserar i Albanien om resor till Sverige där man kan skära guld med täljkniv. De är förstås lurade, men i och med att de uttalar det magiska ordet ”asyl” så ger vi dem mat, bostad, sjukvård och en asylprövning (trots att de inte har asylskäl). Sen betalar vi hemresan också. Det har kommit flera hundra på kort tid.

Du har skrivit mycket om det här med att följa lagen. Vi pratar ofta om att vi på Migrationsverket borde polisanmäla mer. Lobba gärna för det. Bidragsbedrägeriet är enormt, liksom antalet förfalskningar!

Kommentar: I andra länder direktavvisas personer som missbrukar asylinstrumentet genom uppenbart ogrundade ansökningar…

© Denna blogg. Endast korta citat tillåtna. Vid citat, vänligen länka alltid till originalinlägget!

En migga om eventuella penninglån till somalier

En kort reflektion från en migga med anledning av en  stor förväntad anhöriginvandring av somalier:

DNA kommer att tas på den som söker och matchas med ”garanten” i Sverige av SKL. Får man då tillstånd att komma till Sverige så får man ta sig hit på egen bekostnad (eller på lånade pengar).

Det sägs nämligen att kommunerna ske ge någon form av lån till somalier som är i Sverige, vilka sedan ska betalas tillbaka på X antal år. Men dessa personer lever ju på bidrag som de får av skattebetalarna och om de här personerna får lån som ska betalas av så är det ju vi skattebetalare som står för lånet och då hamnar ju kostnaden för att få hit de anhöriga på *trumvirvel* oss skattebetalare. Snacka om win-win eller lose-lose situation..

© Denna blogg. Endast korta citat – inte hela texter, tillåtna. Var vänlig länka alltid till originalinlägget vid citat ur texter på denna blogg.

En migga om socialsekreterare som vill vara ”snälla” mot vuxna som bedrar och utnyttjar asylsystemet när de utger sig för att vara minderåriga

En migga reagerar på Det kom ett mejl från en anställd på ett HVB-hem. Del 2.:

Jag kan inte förstå varför personalen på HVB-hem inte kan rapportera om att det finns vuxna asylsökande män bland de asylsökande ensamkommande minderåriga som ska bo i dessa hem! Har inte personalen också ett ansvar, framför allt med tanke på dem som faktiskt är minderåriga och som bor på samma hem?

Socialsekreterares ovilja att på begäran av Migrationsverket lämna in en uppskattning om en persons ålder, baserad på iakttagelser som denne socialsekreterare med hög utbildning och gedigen erfarenhet om barn och ungdomar måste ha gjort under sina samtal med den sökande, är också mycket svår att förstå. Det är total tystnad som råder. Varför? Är det kanske för att man som socialsekreterare  vill vara selektivt ”snäll”? Snäll mot vuxna som bedrar och utnyttjar asylsystemet när de utger sig för att vara minderåriga, samtidigt som man faktiskt är allt annat än ”snäll” när det gäller vuxna som redan bor i Sverige och inte är asylsökande. Människor som ansöker om ekonomiskt bistånd på grund av arbetslöshet eller sjukdom.

Läkarintyg viftas bort och en sjuk person kan hamna på gatan eftersom socialen vägrar ge bistånd till hyran etc. Barnfamiljer vräks från sina lägenheter för att de ej förmått att betala hyran och människor som enligt socialtjänstlagen har rätt till skälig levnadsnivå (existensminimum) hänvisas till Frälsningsarméns soppköer. Av samma socialsekreterare som så snällt och generöst anser att de inte ska samarbeta med Migrationsverket för att få bort vuxna män från HBV-hemmen där varje dygn kostar långt mer än på ett trestjärnig hotell.

Kommentar: Ja, vad ska man säga? Att Sverige är ett konstigt land har sagts så många gånger att det mist sin betydelse. Att många asylsökande, som ljuger om ålder och annat, skrattar åt lättlurade svenskar har också sagts otaliga gånger. Inte heller det bekommer svenskarna. Man kan trampa på dem hur mycket som helst och de är ändå ”snälla” och ”generösa” – i fel sammanhang. Och, som jag sagt så många gånger förr, det är inte de som kommer hit och luras som man i första hand ska klandra, det är alla dem som låter bedrägerier och lögner fortgå.

© Denna blogg. Korta citat tillåtna. Länka alltid till originalinlägget.

På Newsmill: ”Illegala flyktingar hotar Europas säkerhet”

Zulmay Afzali, tidigare regeringstjänsteman i Afghanistan, skriver på nyhetssajten Newsmill under rubriken Illegala flyktingar hotar Europas säkerhet:

Jag är själv flykting, men jag är bekymrad över att många människor som kommer till Sverige och söker asyl, gör det på falska grunder.

Läs artikeln! Zulmay Afzali säger detsamma som miggorna sagt i åratal och som inga s.k. ansvariga någonsin lyssnat på – eller brytt sig om. Här kommer en person helt utifrån, en muslim från Afghanistan med bakgrund som hög tjänsteman i Hamid Karzais regering, en man som – till skillnad från hundratals och tusentals andra asylsökande – styrkt sin identitet och beviljats flyktingstatus (inte enbart uppehållstillstånd) i Sverige och bekräftar miggornas berättelser och det, som väldigt många vet men inte vill tala om.

Tror svenska politiker och journalister att svåra frågor försvinner om de tar på sig skygglappar och öronproppar? När de börja inse att problem inte försvinner för att man låtsas som om de inte finns? Borde inte den som kallar sig ”förtroendevald” försöka motsvara första ledet i ordet? Och borde inte den som kallar sig ”journalist” beskriva verkligheten allsidigt och så korrekt som möjligt, inte så som han/hin själva önskar att verkligheten ska vara?

© Denna blogg. Vid citat (alltså citat, inte hela texter!), vänligen länka alltid till originalinlägget.

”Akta er för två hål i väggen!”

Den 8 maj höll Skattebetalarna (tidigare Skattebetalarnas förening) årsstämma och styrelsens ordförande Dick Kling sa många tänkvärda saker, varav detta var det kanske mest skrämmande, man visste inte riktigt om man skulle skratta eller gråta.

Akta er för två hål i väggen! Där rinner det ut:
• energiskatt
• kärnkraftsskatt
• fastighetsskatt
på elproduktionsanläggningar
• kväveoxidskatt
• svavelskatt
• koldioxidskatt
• elsäkerhetsavgift
• nätövervakningsavgift
• elberedskapsavgift
• elcertifikatavgift
• moms på elen
• moms på skatterna!

Dick Kling sade också:

Vi har en offentlig sektor som gång på gång visar att varje försök att komma tillrätta med slöseri leder till sämre samhällsservice, eller – i värsta fall – ännu värre slöseri.

När kommuner ska spara på skattebetalarnas pengar blir resultatet ofta vanskötta åldringar i stället för ökad effektivitet. När Försvarsmakten ska spara pengar skjuts viktiga investeringar på framtiden så att försvaret inte kan fullgöra sina uppgifter. När verksamheter knoppas av för att öka effektiviteten sker det till underpriser som i realiteten innebär att skattebetalarnas tillgångar skänks bort.

Jag tror inte att politiker och tjänstemän medvetet vill att det ska svida i skinnet på människor om de snålar med skatterna. Men ändå är det just så många har lärt sig att uppfattat det. Sparsamhet med skattemedel har blivit synonymt med nedskärningar – inte med ökad effektivitet. Privatiseringar av verksamheter har blivit synonymt med dåliga affärer och klipp för privata företag.

Och fortsatte:

Den socialdemokratiske socialministern Gustav Möller myntade uttrycket ”Varje förslösad skattekrona är en stöld från folket”. Det har sedan citerats av mängder av politiker. Men om de nu verkligen menar något med det borde de väl också se till att denna stöld får några konsekvenser. Tjuvar brukar ju sättas i fängelse – om de upptäcks. Men slöseri med skattepengar får ytterst sällan, om än någonsin, några allvarligare konsekvenser för de ansvariga.

I Stockholm såldes för några år sedan vårdcentralen Serafen till de anställda för 700 000 kronor. I år såldes vårdcentralen vidare för 20 miljoner kronor. Kanske hade produktivitet och lönsamhet ökat under de här åren. Eller också, och mest sannolikt, såldes verksamheten alldeles för billigt. Miljontals kronor av våra pengar slösades bort i en vansinnigt dålig affär. Och tyvärr vimlar det av sådana här exempel.

Tibble gymnasium såldes för 9 miljoner till rektorn och en ekonomilärare. Två år senare värderades skolan till 40 miljoner. Uppenbarligen kunde ekonomiläraren sin sak, men det kan man knappast säga om Täby-politikerna som sålde.

I Årsta avknoppades 4förskolor för 635 000 kronor till Kulturkrabatens förskolor AB. Det var vad de begagnade inventarierna värderades till. Åtta månader senare var bolaget skuldfritt och förskolechefen som köpt kunde ta ut 3,2 miljoner i vinst och 900.000 kronor i styrelsearvoden och pensionsavsättningar till sig och sina familjemedlemmar. 28.000 kronor av vinsten återinvesterades. Det är inte bara ekonomilärare som kan räkna till sin egen fördel.

Vantörs hemtjänst såldes till cheferna för 69 500 kronor. Nio månader senare redovisade företaget en vinst på fyra miljoner. Enligt en ekonomie doktor Tomas Hjelström borde företaget ha kostat 20 miljoner kronor. Nu kan man ju inte alltid lita på ekonomie doktorer, men det verkar ju ändå ha varit en sällsynt dålig affär för oss skattebetalare.

Utlåning av rullstolar, kryckor och andra hjälpmedel i norra Stockholm beräknas ge Sodexo en vinst på 300 miljoner kronor under en fyraårsperiod. Nu kommer landstinget inte att förlänga avtalet och det är ju bra. Bara det inte innebär att verksamheten i stället drivs i egen regi av landstinget. Det gör man i södra Stockholm och där har inkallade konsulter räknat ut att kostnaderna hade kunnat vara 40 miljoner kronor lägre per år.

Jag är inte mycket för föreningar, jag tycker att det finns alldeles för många som verkar vara helt onödiga. Men ni som tycker att ordförande Dick Kling i Skattebetalarna säger det ni själva tänker och tycker kan välja att gå med i Skattebetalarna. Det kostar 390 kronor per år och då får man bland annat tidningen Sunt Förnuft och kan ringa skattejuristerna på kansliet upp till fyra gånger per år.

Och, till slut: titta på det här korta videoklippet som gjorts för att illustrera en av många saker som Skattebetalarna belyser för att visa vart skattepengar  går…

Del ur en miggas berättelse: ”Av en slump kommer sedan hans rätta identitet fram, åtta år efter att han ansökt om asyl.”

Här följer ett kortare avsnitt ur en längre text av en migga. Resten kommer i nästa bok, men detta är – borde vara – viktigt för ”de ansvariga” att känna till. Därför publiceras detta utdrag ur texten nu:

Byta spår är i alla fall extremt enkelt. Ett exempel från verkligheten.

En asylsökande utan id-handlingar påstår sig komma från en diktatur dit Sverige oftast inte utvisar någon. Men han behärskar inte landets språk och han vet ingenting om landet. Flera språkanalyser görs ändå, och det visar sig att den sökande sannolikt hör hemma i en demokrati, tillika ett semesterparadis. Två gånger försöker man verkställa utvisningen av honom dit. Men eftersom han saknar id-handlingar och vägrar öppna munnen vid ankomsten till landet, tas han inte emot där.

Av en slump kommer sedan hans rätta identitet fram, åtta år efter att han ansökt om asyl. Nu finns det till och med passkopior som visar vem han faktiskt är. Först nekar han, men sedan medger han att det är han som visas på passkopiorna och att han kom till Sverige med visering år 2003 och att han inte har några som helst asylskäl. Men nu vill han byta spår! Han har etablerat kontakter med flera arbetsgivare och också arbetat (illegalt, givetvis) under sin långa vistelse i Sverige. Det finns minsann många som vill anställa honom.

Den här personen måste ha kostat svenska skattebetalare minst en miljon kronor. För kost och logi i drygt åtta år, för otaliga kostsamma processer på verket och minst tre processer i domstolen, två misslyckade verkställighetsförsök, vistelser i förvaret etc.

Det känns inte rätt att han nu kan tillåtas stanna i Sverige, efter alla bedrägerier och de kostnader han åsamkat samhället. Dessutom utan att först återbetala till staten (skattebetalarna) det han kostat hittills, genom sitt asylbedrägeri.

Vi måste börja polisanmäla asylbedragare! Inte ge dem uppehållstillstånd som tack för att de ljuger och bedrar sig in i landet och kostar stora pengar som vi alla måste betala. Möjligheten att polisanmäla finns, enligt lagen, det är bara att tillämpa den.

Det här är inte ett enstaka fall.

© Denna blogg.

”Gugglår i mosan”

Jan-Erik Andelin, ledarskribent och journalist på Borgåbladet, har skrivit denna underfundiga, så typiskt ordhalsbrytande finlandssvenska text, som jag bara inte kan undanhålla mina bloggläsare. Med hans och tidningen Borgåbladets tillstånd återger jag den här. Bry er inte om att ni kanske inte förstår vartenda ord utan ta in det ni förstår och känn er lite finlandssvenska medan ni gör det!

Gugglår i mosan
(”mosan” uttalas ”måsan”, alltså mossan”, fast med enkelt ”s”)

I Helsingfors blev det inget Guggenheim. Konsulter som hade räknat med feta arvoden hade redan guggat sina händer. Tills de gröna och vänstern anade gugglor i mossen.

Annat är det i Borgå. Här invigde vi precis vår konstfabrik, Skuggenheim. Nästa steg är att Gasum målar sina cisterner i Tolkis som planeter och himlakroppar och kallar det Kuggenheim.

Bra idé att hitta på ett slagkraftigt namn och sälja det, tänkte Greegär, Carola och Föjsföriståndarn häromkvällen i Föjsbookin på Facebook.

Man kunde kalla svenska enhetsskolor Pluggenheim och ta betalt för det. Eller kalla distansgymnasiets östnyländska elevförening Pluggin heim.

Tandläkarna kan ha sin egen kedja, Gluggenheim. Hemtjänsten kan köra ut mat under varumärket Tuggenheim. Systerbolaget som kommer med städare, borstar och trasor är Gnuggenheim.

För Paavo Väyrynens intressekontor runtom i riket föreslås Muggenheim. Ett skolhem med gammaldags uppfostringsmetoder blir naturligtvis Luggenheim.

Skärgårdsmuseet i Rönnäs kan bli Vassruggenheim, och när det igen ska fällas skog och byggas i Sköldvik kan vi ha barackbyn Kalhuggenheim.

Över från skogsbruk till jordbruk. Föjsbookskommittén föreslår till ett rimligt pris den EU-anpassade svingården Suggenheim.

Fast åter till konsten. ”Sku man vara rikit leetvitu”, sa Greegär, skulle man ställa ut ett par tusen apelsiner i en lokal och kalla museet Skörbjuggenheim. ”He sku vara liite sliik tär påstmådernt absurdium”.

Visst kan man bygga billigare för konsten än för 140 miljoner, tyckte Föjsbookin-kommittén. En liten paviljong med terrass och några tavlor på taket – Njuggenheim. Kostar inte kulturminister Arhinmäki ett duggenheim.

Eller bygg en enklare plåthall på Skatuddskajen och kalla den Hallen Kallela.
Någon av våra finsmakare inom internationell konst släppte visst en liten fjärt av förtrytelse i en paneldebatt häromdagen. ”Han kan ha glöömi pluggen heim”, sa en i kommittén plötsligt.

© Borgåbladet

Här kan man läsa flera texter av Jan-Erik Andelin!

För intresserade: Finlandssvensk ordbok.

En migga: ”Utgår vår arbetsgivare från att vi jobbar bättre när vi sitter i glasburar utan revir, att resultaten blir bättre då, så tror jag att arbetsgivaren har fel. Många kommer att sluta, sjukskrivningarna kommer att öka.

Utdrag ur en ny text av en migga som reagerar med anledning av att det ska införas kontorslandskap på Migrationsverket trots de grannlaga och sekretessbelagda akter miggorna handskas med. Och om korkade rutiner. Hela texten kommer i nästa bok.

Vi ska också mista våra rum och finnas i ett ”kontorslandskap” med glasväggar, där arbetsgivaren har fullständig kontroll över oss. Vi kan inte ta emot telefonsamtal där. Därför kommer vi att utrustas med mobiltelefoner och varje gång någon sökande eller ett biträde ringer så ska vi bege oss till ett ”samtalsrum” där vi först måste starta datorn för att se vilket ärende samtalet gäller. Det kommer att låta som i Babels torn i det rummet ifall det finns fler än en dator där. Beslutsfattare som dagligen och stundligen måste lyssna på handläggares föredragningar eller ge dem råd måste tillsammans med handläggaren bege sig till ett särskilt ”föredragningsrum”. Där kommer det att låta likadant.
———————
Det är bara idiotiska förslag från anställda som ledningen hittills har hakat på. Exempelvis att skicka sms till alla sökande (numera nedlagt), viseringsfrågor till ambassader från ansökningsenheten i alla ärenden (oavsett om den sökande visat någon id-handling).

En del ambassader blev riktigt sura och slutade t. o.m. att svara på befogade och relevanta viseringsfrågor från Migrationsverkets asylprövningsenheter i ett senare skede. Inte undra på det, då de drunknade i frågor om identitetslösa personer som tagit sig till Sverige och som påstod sig komma från ett land som de inte kommer ifrån när allt kommer omkring, utan från ett helt annat land.

© Denna blogg. Länka alltid till originalet vid citat.

Miggan, vars text är den första publicerade i boken ”Inte svart eller vitt utan svart och vitt” kommer med nya förutsägelser

Den här texten är skriven av samma kunniga, kompetenta migga som var den, som skrev den allra första texten i boken Inte svart eller vitt utan svart och vitt den 4 januari 2008. Nu skriver han igen, och gör nya förutsägelser. Var och en kan fundera över om det, som han skrev för nästan 4,5 år sedan, på något sätt slagit in och har relevans och sedan fundera över ifall det han skriver om nedan eventuellt kan stämma för de närmaste åren och nästa val år 2014.

Den som gapar över mycket…

Boken ”Inte svart eller vitt utan svart och vitt” börjar med en förutsägelse från 2008 att Sverigedemokraterna skulle komma in i riksdagen till 2010. Jag minns när jag skrev den spådomen. Den var inte helt revolutionerande: bruttoinvandringen var då stabiliserad på ett sexsiffrigt tal varje år. Så jag har en inte helt revolutionerande tanke för år 2012 och inför valet 2014. Den är att Sverigedemokraterna sitter kvar tryggt 2014. Och att Alliansen får lämna ifrån sig regeringsmakten. Och att Alliansen inte kommer att göra en omprövning av sin politik förrän till valet 2018.

Bakgrunden för min tanke är att:
• det finns i hela EU ingen stat som har högre invandring per capita än Sverige – eller en större frånvaro av försörjningskrav. Vi har försörjningskrav på papperet, men de är ett teorem som handlar om några få procent anknytningspersoner och aldrig själva de anhöriga. Nu är teoretiskt nästan 20.000 anhöriga från Somalia på väg hit – och deras behov av försörjning kommer att vara så gott som hundraprocentigt
• den reformerade arbetskraftsinvandringen är inne på sitt fjärde år och har mest negativ publicitet
• det börjar bli uppmärksammat att en rund fjärdedel av alla ”ensamkommande barn” i EU tar sig till Sverige. Det börjar bli uppmärksammat att dessa barn i bästa fall är tonåringar. Det är ännu inte uppmärksammat att dessa barn trollar fram en hel familj ur hatten när de väl fått PUT. Det är en lång väg från att börja uppmärksamma något till att göra något
• asylinströmningen ökar stadigt. Vi har samtidigt en finanskris och inget utrymme för egna reformer
• och inte minst, Sverigedemokraterna ligger stadigt runt 5 % i väljarstöd trots att de håller sig nästan helt passiva. De gör verkligen knappt något alls
• och absolut inte minst: Sverigedemokraterna har 2 år på sig att ”hotta upp” profilen ”socialkonservativa värderingar”. När sedan Alliansen gör vad den kan för att ställa sig i mitten så är det inte alla Alliansväljare som är nöjda med den rockaden. När dessa väljare står kvar där de står, finns det bara ett parti i närområdet kvar att rösta på  – SD. Och Alliansen får trängas i mitten, med alla andra. Kämpa om procent för att klara sig.

Som ordspråket säger: ”Den som gapar över mycket mister ofta hela stycket”.

© Denna blogg. Endast korta citat är tillåtna. Var vänlig länka alltid till originalinlägget vid citat eller referat.

Idag har jag bloggat i sju år!

Min allra första bloggning, den 5 maj 2005, var denna: Arbetsmiljöproblem.

Det är idag exakt sju år sedan jag började blogga. Sedan dess har jag publicerat 6.630 inlägg vilket betyder att jag producerat 2,7 texter i genomsnitt varje dag, vardag som helgdag, under 2457 dagar. Nära 3 blogginlägg vareviga dag!

Min första text i berättelsen om den lilla kvartersbutiken Vickys Livs på Skånegatan, skrev jag den 12 maj 2005  under rubriken Vickys Livs – bröderna Olsson, som jag också kom att göra en dokumentärfilm om (med hjälp av Stefan Erdman). Den visades flera gånger i TV8 och  finns uppladdad i tre delar på Youtube.

Under rubriken Be my guest har många intressanta människor skrivit texter genom åren: Fredrik Westerlund, Nuri Kino, Niklas Nordström.och många andra.

Under rubriken Seven Spirit Bay skrev jag om en fantastisk resa till just Seven Spirit Bay på The Coburg Peninsula i Australien – en once in a lifetime-upplevelse!

Om Asyl&Migration har jag, asylsökande, en del andra men främst miggor,  skrivit 2181 inlägg. Det blir i genomsnitt 0,9 inlägg per dag. varje dag i sju år.

Finland, finlandssvenskt, finskt är en annan kategorirubrik med många inlägg: 1.329 stycken under sju år, vilket innebär ca 0,6 inlägg varje dag, i helg och söcken, under sju år.

De 61 texterna under kategorirubriken Tvångsomhändertagande av barn var inte bara texter, de var också en tung kamp med riktiga insater (alltså inte bara skriverier) som även Magda Ayoub var inblandad i och som jag inte hade klarat utan henne.

En enormt tung kamp var också det man kan läsa om under kategorirubriken Vietnamesen. Där blev det 107 inlägg totalt, men antalet dokument och sidor som jag skrev till Migrationsverket och diverse andra myndigheter var minst lika många.

Sju år är en lång tid. Jag ser tillbaka på den här tiden och är själv förvånad över den mängd texter – nära tre i genomsnitt varje dag under alla år – som jag och andra skrivit och är glad över all feed back, alla tips, alla intressanta och ibland svåra berättelser som jag fått ta del av. Mycket har inte publicerats på bloggen heller, utan jag har hanterat en del svåra frågor/fall i det tysta.

Alla er som bidragit på olika sätt tackar jag djupt! Och alla er som velat läsa texterna på bloggen samtid & framtid vill jag också tacka så mycket. Det har varit – och det är – roligt att se att så många läser och även att så många hör av sig, när jag av den anledning som anges här inte kan tillåta öppna kommentarer.

Jag fortsätter att blogga och jag hoppas att ni fortsätter att läsa!

Regeringen och riksdagen vill inte ta till sig bevisen för vilket kaos de har skapat – och skapar

I en text den 12 januari 2012: F.d. migga, nu anställd vid Skatteverket: “Att kontrollen är mer än bristfällig i många fall vet jag, men att det inte görs någon kontroll alls kom verkligen som en chock.” skrev en migga bland annat:

Jag ringde till universitetet i staden där de är folkbokförda och de hittade två av dem direkt. Jag fick rådet att ringa till Verket För Högskoleservice, VHS, och kontrollera om de hade mer information om de övriga sex. Det visade sig att de sex återstående personerna inte överhuvudtaget var antagna till något universitet eller högskola i Sverige! Men för att få uppehållstillstånd så måste de ju ha visat upp ett antagningsbesked för Migrationsverket!!?? För att få folkbokföra sig måste de visa upp ett antagningsbesked för Skatteverket! Ingendera myndigheten kollar alltså i sin tur upp dessa handlingar mot aktuellt lärosäte eller VHS!

I SR Ekot har det rapporterats om en del av vad den svenska, totalt obegripligt stora acceptansen av tiotusentals asylsökande utan id-handlingar också bland annat för med sig:

Just nu pågår ett stort antal utredningar på Skatteverket som rör falska identiteter. Bedragarna kan ha hittat på en person, stulit en levande persons uppgifter eller man förfalskat ett pass eller andra handlingar som legat till grund för id-kort.

Exakt hur många falska identitetshandlingar som upptäckts är svårt att säga, men Pia Bergman på Skatteverket ser en tydlig ökning av förekomsten av falska identiteter. Detta kan ha att göra med myndigheternas samverkan kring den grova organiserade brottsligheten.

Därför kommer Skatteverket nu att utvärdera sina rutiner för att kunna stoppa bedrägerierna.

– Nu tittar vi över hur alla rutiner ser ut runt detta för att se om vi själva eller tillsammans med lagstiftaren, kan göra några ändringar som utan att påverka de som har rätt till en identitetshandling med eller utan fullständiga handlingar kan skiljas från dem som är här av kriminella skäl.

Sverige skiljer sig från andra rättsstater där det krävs att den som beviljas inresa i landet och, i fall där man söker asyl, beviljas uppehållstillstånd i landet ska styrka sin identitet. Det krävs i och för sig även här enligt utlänningslagen, men av någon outgrundlig anledning har man lättat på det absoluta kravet och det räcker numera – i Sverige – med att ”göra sin identitet sannolik”. Plats för stort skratt. Mindre lockande till skratt är, att till följd av den svenska underlåtenheten att säkra vilka som ges uppehållstillstånd och försörjning i landet, kan samma person söka asyl (ett allt mer irrelevant ord i sammanhanget, eftersom det allt oftare inte handlar om asyl utan om försörjning eller finns andra syften) flera gånger. Även om han, så småningom, upptäcks och faktiskt utvisas, så har han då kunnat vistas här länge och kostat en hel del. Han har också missbrukat asylinstrumentet på många sätt, inte minst genom att offentliga biträden, migrationsverkets tjänstemän (=miggorna) och migrationsdomstolarnas tjänster tagits i anspråk till stora kostnader och samtidigt till förfång för de allt färre med faktiska asyl- och skyddsbehov som också kommer hit och som dessa resurser borde ha kommit till godo.

Det finns många exempel på bedrägerier som medierna aldrig rapporterar om. Berättas det ändå något om bedrägerier eller annat som har med den tämligen okontrollerade asylinvandringen att göra, så är det oftast med en ton av att det alltid är ”synd om” dem som kommer hit och ”visserligen har de egentligen inte rätt att vara här, men…” och så radas en mängd skäl upp till varför de ändå måste få stanna trots att de ljugit, bedragit och gjort allt för att missbruka det svenska systemet. Det finns fall där medierna har förespråkat att våldtäktsmän och andra grova våldsbrottslingar (t.ex. personer som sparkar ihjäl eller svårt skadar helt oskyldiga människor) ska få leva i Sverige och bli försörjda av svenskar, däribland offren för deras brott! Detta sker ibland av ren okunskap för att journalisterna inte orkat läsa alla handlingar eller inte förstått dem (!?) och ibland för att det bara är så i en del journalisters föreställningsvärld, att utomeuropéer som tagit sig hit med gudagiven rätt ska få leva just här, trots att han begått grova och grymma brott här.

Miggorna berättar hårresande historier i boken Inte svart eller vitt utan svart och vitt, det är bara att läsa och ta till sig. Även regeringen och riksdagen borde läsa deras berättelser, men de vill inte ta till sig bevisen för vilket kaos de har skapat – och skapar. De  begraver huvudena i sanden så länge det går. Tills det är för sent. Då kan det bara bli värre och varningarna om att Sverige som rätts- och välfärdsstat helt kommer att upphöra, besannas.

© Denna blogg. Var vänlig respektera att endast korta citat får göras och att länkning alltid ska ske till originaltexten för undvikande av att mina texter används i syften som inte är mina.