Debatt mellan en f.d. migga och en advokat som varit offentligt biträde många asylärenden

Bloggningen En migga: ”Han är över 30 år gammal och kan alltså inte tala sitt modersmål, nämligen språket i landet Y, trots att han påstår att Y är hans hemland där han vistats innan han kom till Sverige.” initierade en sprakande debatt på Facebook. Efter att ha inhämtat de främsta debattörernas tillstånd att publicera deras texter, gör jag det här, så att fler kan ta del av dem. Allsidighet och raka och tydliga åsikter främjar debatten och ökar kunskapen och får människor att tänka till.

Anna Dahlbom, advokat:
Jag måste säga att jag reagerar på ”ett cyniskt biträde som tycker att ju fler meningslösa utredningar vi på Migrationsverket tvingas göra på skattebetalarnas bekostnad, desto bättre för hans plånbok”.

Nu går det i och för sig inte att utläsa om ombudet ifråga är advokat. Är han advokat har han dock en skyldighet att företräda klientens intressen. Om klienten inte vill genomföra en språkanalys och hävdar att han skulle bli traumatiserad av detta, är det så att säga bara att argumentera i detta. Sen är det ju upp till Migrationsverket att insistera på det ändå.

Vad jag har mycket svårt att förstå är dock varför man inte gör det enkelt för sig och undersöker passet och konstaterar (troligtvis) att det är äkta. Man har uppenbarligen bedömt det som äkta tidigare så varför inte nu? Jag har lite svårt för myndighetsrepresentanter som inte gör sitt jobb utan försöker skylla på andra när det inte går vägen. Gör om och gör rätt men skyll inte på biträdena som gör sitt jobb är min kommentar till detta. Att människor ljuger för att få stanna i Sverige är väl i sig inte särskilt uppseendeväckande, det händer ju rätt ofta. Det är väl inte svårare än att genomskåda det, meddela avslag och gå vidare till nästa ärende. Så varför ens bli upprörd?

Det är för övrigt som att åklagare skulle bli upprörda över att misstänkta ljuger. De flesta misstänkta hävdar sin oskuld in i det sista. Skulle åklagarna då bli upprörda över oss försvarsadvokater för att vi gör vårt jobb som försvarar de som senare kanske visar sig ljuga? Nej, de gör sitt jobb, lägger fram bevisen mot klienten och sen döms personen ifråga om åtalet är styrkt. Om Migrationsverket inte vågar ifrågasätta är det något fel i systemet. Men ibland firar man med tårta när man utvisar någon så det är nog något som är fel åt båda hållen.

Anders Thomas, f.d. migga:
Innan jag bytte jobb var jag på Migrationsverket i åtta år och har sett och hört de märkligaste saker. Till dessa hör tyvärr att några av dina kollegor drar ut på ärenden genom att komma med nya uppgifter, ändra uppgifter, komplettera och kräva nya utredningar. Ibland har man krävt språkanalys som inte behövs, ibland har man talat emot en absolut nödvändig språkanalys. För att inte tala om hur man motsätter sig åldersutredningar.

Många gånger verkar det som om man inte arbetar i klientens intresse utan helt i sitt eget, eller sin plånboks. Dock ska det sägas att de flesta biträden är bra och verkligen gör sitt jobb. Att jämföra handläggare på Migrationsverket med åklagare funkar inte riktigt, eftersom den åtalade har rätt att vara ovarsam med sanningen i domstol.

Vid en asylutredning går man alltid in med förutsättningen att den sökande talar sanning. Lögnerna kostar tid och pengar som man hade kunnat lägga på något annat. Och man får faktiskt inte ljuga vid en asylutredning. Jag blev inte arg över att de ljög, utan för att de trodde att jag skulle gå på det, en ren förolämpning mot min intelligens. Många biträden bromsar de sökande när de spårar ur och förlorar all trovärdighet, men en del sitter bara och håller med.

Finlands statsminister: ”Tolerans betyder inte att man lägger ner sina egna traditioner av artighet gentemot andra traditioner. Ingen i den här världen gör på det sättet.”

Nu tjafsar man i Sverige igen om skolavslutningar i kyrkor och en myndighet, Skolverket, bidrar till att döda en gammal fin svensk tradition genom att bestämma att präster inte får agera som präster i sina egna kyrkor utan skolornas rektorer ska bestämma vad som ska sägas där, något som för vem som helst (inte minst för prästerna!) ter sig mycket märkligt. Läs och lyssna bland annat på Sveriges Radio P1:s sajt under rubriken Präster stänger kyrkan för avslutning.

Återigen kommer ljuset från öster! Så här tydligt yttrade sig Finlands statsminister  i december 2010, med anledning av att man i skolor och daghem funderat kring jul- och sommaravslutningar i kyrkor:

Tolerans betyder inte att man lägger ner sina egna traditioner av artighet gentemot andra traditioner. Ingen i den här världen gör på det sättet.

På Jyrki Katainens sista mening kan man svara: ”Utom i Sverige”. Sverige skiljer ut sig här som på så många andra områden, jämfört med andra länder. Ett land som nedmonterar sin egen kultur och sina egna traditioner blir ett land utan sammanhållande kitt, utan gemensam bas för det folk det önskar ska leva i fred och demokrati. Sverige är redan ett splittrat land och ju fler av landets kulturella yttringar och traditioner man slår sönder, desto mer splittrat blir det. De allra flesta elever och lärare som firar skolavslutningar i kyrkor får med sig ljusa och vackra minnen för livet. Den som vill känna sig ”religiös” kan göra det medan den som inte vill det bara kan njuta av en vacker, högtidlig ”festlokal” –  ofta med väldigt fin akustik – och av vackra sommarsånger.

Finlands statsminister säger också att han själv utan vidare skulle låta sina egna barn delta i till exempel hinduiska eller arabiska traditioner om familjen bodde utomlands – förutsatt att de inte tvingades till religionsutövning. Han önskar att skolorna och daghemmen i Finland efter den här debatten inte ska hysa det minsta tvivel om vad som är tillåtet och vad som inte är det.

Statsminister Katainen:

Ingen får tvingas till religionsutövning, och alla har rätt att låta bli att delta i traditioner som kränker deras religionsfrihet.

Alltså: Den, som av någon outgrundlig anledning inte vill vara med och fira skolavslutningar i någon av Sveriges många, vackra kyrkor behöver inte göra det. De (troligen tämligen få) som avstår, får vänta medan de andra gör det och sedan sammanstråla med sina klasser efter avslutningen. Så enkelt är det.

Till slut: Här och här kan man se bilder från skolavslutningen i Finska kyrkan i Stockholm den 4 juni 2010.

Var vänlig respektera © denna blogg och länka alltid till originalinlägget vid citat.