Endast ett upplyst folk kan och vågar begagna sig av sin grundlagsstadgade rätt till åsikts-, yttrande- och tryckfrihet!

Om vikten av att vara upplyst och inte svälja vad som helst som politiker och media försöker tuta i folket! Fyra vitt skilda avsnitt om detta följer här:

AVSNITT 1
Den 27 juni 2012 fyller tv-journalisten Janne Josefsson 60 år och omskrivs på Dagens Nyheters familjesida den 24 juni. När jag läser den texten, drar jag mig till minnes vad han sa i en intervju i Helsingborgs Dagbladet – Mannen bakom avslöjandena –  den 10 februari 2008 och inser att inte ens han, den uppburne och prisbelönte reportern, har lyckats påverka sina kollegor när det gäller den rapportering han så skarpt kritiserade då, för snart 4,5 år sedan. Han sa bland annat:

Jag jobbade på Sveriges Radio från mitten av 70-talet och det var fantastiskt. Men jag var med om att man svartlistade folk. De som ville föra ett resonemang om flyktingmottagning var rasister. Var man emot dagis var man en fascist. Det var skrämmande.

Janne Josefsson, som i många år arbetat som granskande reporter på Uppdrag granskning i Sveriges Television, framhöll att en av anledningarna till det låga förtroendet journalister har hos allmänheten beror på den bristande rapporteringen från baksidan av det mångkulturella samhället:

Flykting- och invandrarfrågan är det största journalistiska sveket som min generation journalister genomfört i det här landet. Vi har inte på ett seriöst och trovärdigt sätt beskrivit vilka oerhörda problem som finns i ett mångkulturellt samhälle. Jag tillhör dem som försvarar det mångkulturella samhället. Men vi som försvarat det har ju förskönat det. Det är otroliga saker som har hänt i arbetarförorterna, där en trappuppgång på några år kunde förvandlas, medan vi stämplade rasist i pannan på de som protesterade och sedan själva förskansar oss i områden långt bort från flyktingar och invandrare.

Som sagt: inte mycket har hänt på området på de drygt fyra år som gått sedan Janne Josefsson kritiserade sina kollegor. Ändå har också, under samma tid och till och med betydligt längre, miggor rapporterat här på bloggen om bedrägerier, fusk, hopplöshet, lagvrängningar av Migrationsverkets ledning och en massa annat (nu även samlat i boken Inte svart eller vitt utan svart och vitt). Här är bara en enda av de hundratals och åter hundratals berättelser som miggorna skrivit genom åren:

AVSNITT 2
En migga: ”Varför mörkas det när VI råkar illa ut?”, den 17 september 2011 :

Huvudsaken tycks vara att man kämpar för att personer som aldrig styrker sin identitet, personer som vistas här illegalt och personer som ibland lämnat sina hemländer p.g.a. att de begått brott där, tas om hand här också när de fått avslag på sina ansökningar om uppehållstillstånd.

Nu vill regeringen också ge sjukvård och rätt till skolgång och (indirekt) rätt att arbeta svart åt alla dessa okända personer som själva numera kan välja att, i strid mot lagen, stanna i Sverige. Och därmed ges också de personer som så vill, möjlighet att fortsätta att trakassera de handläggare och beslutsfattare som avslagit deras ansökningar.

Läs hela texten, den är inte bara skrämmande utan rent upprörande. På vilket annat område skulle myndighetspersonal kunna attackeras, hotas, misshandlas och få sina arbetsrum och apparater sönderslagna utan att någon brydde sig?

Läs den omskakande boken Inte svart eller vitt utan svart och vitt, där berättelser av främst miggor, samlats under åren 2008-2011! Här finns några recensioner.