• Kategorier

  • Arkiv från 5 maj 2005

  • Kalender

    juli 2012
    M T O T F L S
     1
    2345678
    9101112131415
    16171819202122
    23242526272829
    3031  
  • free counters
  • wordpress visitor counter
  • RSS Merit Wager

    • Utan titel lördag, 6 juni, 2020
        Sedan den 5 maj 2005 har jag ideellt granskat, redovisat, översatt, kommenterat och publicerat ofta unikt material, särskilt miggornas rapportering. Om ni uppskattar texterna, informationen, rapporterna, kommentarerna, stöd gärna via Subscribe med 1 krona om dagen = 30 kronor i månaden, eller med valfritt belopp via Donate, Swish eller Bankgiro.  Alla bidr […]

En migga om arbetssituationen på Migrationsverket

En migga redogör för sin arbetssituation:

Jag har återigen gjort det korkade valet att ta ut min semester under hösten och vintern! För vårt LEAN-system innebär ju att ”flödet” måste fortsätta också under sommarmånaderna, oavsett att det knappt finns någon bemanning och oavsett att det saknas beslutsfattare.

Jag har börjat undra om det är så, att det inte ingår i LEAN att man har rätt till rimliga arbetstider? Ingår det inte i LEAN att slippa sitta på jobbet till sena kvällen? Har vi, som tvingas jobba med LEAN-systemet, inte rätt att få tid att äta lunch i lugn och ro och kunna slippa föredragningar av asylärenden samtidigt som vi äter? Jag tror inte LEAN säger något om allt detta.

Vi har väl fortfarande lagstiftning avseende arbetstid och villkor på jobbet? LEAN kan väl inte smälla högre än den? Och vi som jobbar på Migrationsverket känner inte något kall, vi är vanliga tjänstemän som vill vara hemma med våra familjer efter arbetstiden och inte sitta på jobbet varenda kväll och förverkliga LEAN!

Om Migrationsverket menar att flödet ska vara detsamma oavsett att i stort sett hela personalen är på semester (inklusive ledningen) så måste Migrationsverket hitta lösningar för att det ska fungera så. Lösningar som innebär att lagregler om arbetstid och arbetsmiljö följs.

Kommentar: Skrämmande. Ur flera aspekter. Förödande för de anställda som slits och bränns ut. Förödande för alla asylsökande som i allt större skaror sker sig till Sverige och alla förväntar sig en korrekt och rättssäker asylprocess.

Läs också inlägget Migrationsverket: “Betydligt fler asylsökande väntas i år och nästa år” och fundera över om ni tror att den svenska asylhanteringen ska ha skuggan av en chans att fungera. Den fungerar ju inte ens idag.

© Denna blogg. Korta citat tillåtna. Vänligen länka alltid till originalinlägg vid citat.

Migrationsverket: ”Betydligt fler asylsökande väntas i år och nästa år”

Migrationsverket den 30 juli 2012:

Migrationsverket höjer prognosen för antalet nya asylsökande igen. Nu från 34.000 till 38.000 i år, och från 33.000 till hela 41.000 nästa år. Den förväntade ökningen, som domineras av asylsökande från Syrien, Afghanistan och Somalia, ställer nya krav på hela systemet för mottagande, bosättning, etableringsinsatser och kommunala åtgärder.

Dessutom väntas ett mycket stort antal anhöriga till, i första hand, somalier komma till Sverige i år och nästa år.

Migrationsverket:

I den förväntade ökningen av asylsökande ingår även att antalet ensamkommande barn väntas öka från 3.100 till 3.400 i år, och från 3.300 till 3.500 år 2013. Det är den högsta nivån hittills, när det gäller ensamkommande barn.

Detta och mycket mer kan var och en själv läsa om i Migrationsverkets verksamhets- och kostnadsprognos daterad 30 juli 2012. Här finns inget som någon hittat på, ingen propaganda, inget ”rasistiskt” och inget ”främlingsfientligt”, bara Migrationsverkets egna prognoser, fakta och kostnadsberäkningar. Den som är intresserad kan själv läsa och ta in uppgifterna.

En migga om när hon förstod varför utomeuropéer vill gifta sig med vilka EU-medborgare som helst utom svenska

Även en migga kan bli överraskad:

För ett antal år sedan läste jag en kontaktannons där en nigeriansk medborgare på besök i Sverige ville träffa en kvinna som var medborgare i Finland, Tyskland eller något annat EU-land (inte i Sverige), men bosatt i Sverige. Hans avsikt var seriös, såtillvida att han ville ingå äktenskap.

Jag förstod först inte alls varför den kvinna han sökte inte fick vara medborgare i Sverige och varför inga andra egenskaper än kön, medborgarskap och bosättning i Sverige var viktiga för den här kärlekssökande mannen. Men snart förstod jag.

Det är som en annan migga skrev i texten En migga om uppehållsrätt på anknytning till EU-medborgare bosatt i Sverige. Man får ett femårigt UT, utan någon som helst utredning och utan att resa till hemlandet för att ansöka om anhöriginvandring om man kan visa att man gift sig med en EES-medborgare som inte bor i sitt hemland.

Kommentar: Detta har varit väl känt bland personer från traditionella asylländer och jag har också skrivit om det här fenomenet ett antal gånger genom åren. Det här är anledningen till att utomeuropéer vill gifta sig med icke-svenska kvinnor och ofta betalar rejäla summor för att ingå skenäktenskap med finska, tyska, danska kvinnor och andra med medborgarskap i ett EES-land.

© Denna blogg. Korta citat tillåtna. Var vänlig länka till originalinlägget!

FN:s tortyrkommitté: ”Sveriges beslut att utvisa mannen till Azerbajdzjan utgör därför inget brott mot antitortyrkonventionen.”

Nyligen skrev den folkpartistiske integrationsministern Erik Ullenhag – inte som integrationsminister utan, som om han var helt separerad från den posten, som andre vice ordförande i Folkpartiet – tillsammans med två partikollegor en artikel i Expressen under rubriken Migrationspolitiken måste bli generösare. Jag kommenterade artikeln här på bloggen för att jag fann det en aning märkligt att han, enligt min åsikt, klampade in på migrationsministerns område.

Artikeln handlade om det faktum att FN:s tortyrkommitté (CAT – Committee against Torture) totalt 19 gånger underkänt svenska utvisningsbeslut. Att ett litet land som Sverige, som ofta är snabbt med att kritisera andra länders konventionsbrott, fälls upprepade gånger för brott mot tortyrkonventionen kan förstås inte anses acceptabelt. Samtidigt är Sverige ett av de länder i Europa som tar emot flest asylsökande, varvid ärenden av den här karaktären förmodligen ofta uppkommer än i länder med betydligt färre asylsökande. Men har ett land ratificerat en konvention så ska landet ifråga inte bryta mot den. Dock finns det i sammanhanget ingen som helst anledning att utropa att ”Migrationspolitiken måste bli generösare” utan det man måste fokusera på är att lagar och konventioner som Sverige förbundit sig att följa också följs.

Migrationsverket meddelade den 26 juli 2012 att FN:s tortyrkommitté den 22 maj 2012 har beslutat att det inte strider mot antitortyrkonventionen att Sverige utvisar en man till Azerbajdzjan:

Mannen åberopade att han på grund av politisk aktivitet haft svårt att finna arbete. Han hade lämnat sitt hemland då han misstänkte att polisen tänkte gripa honom på grund av deltagande i demonstrationer. CAT-kommittén noterar att mannen inte inkommit med någon bevisning om att han är efterlyst på grund av sin politiska aktivitet. Han har inte heller varit fängslad eller utsatt för våld av myndigheterna under den tid han befann sig i Azerbajdzjan.

Det har inte ifrågasatts att han var medlem i oppositionspartiet men mannen har inte haft någon ledande roll i partiet och befinner sig därför inte i en situation där han kommer att dra till sig uppmärksamhet vid ett återvändande. Mannen har inte heller haft någon politisk aktivitet under de år han varit i Sverige.

Kommittén finner inte att det finns anledning att tro att mannen riskerar en förutsägbar, verklig och personlig risk för tortyr om han återvänder till Azerbajdzjan. Sveriges beslut att utvisa mannen till Azerbajdzjan utgör därför inget brott mot antitortyrkonventionen.

Utrikesdepartementet skriver i ärendet, den 26 juli 2012:

Vid en sammantagen bedömning fann CAT att det inte fanns någon förutsebar och verklig risk för att klaganden skulle utsättas för tortyr vid ett återsändande till Azerbajdzjan.

Målet är nu slutbehandlat av kommittén och kommer att läggas ad acta i Utrikesdepartementet.

Även detta borde väl, i sanningens och objektivitetens namn, rapporteras om? Hittills har jag dock inte läst, sett eller hört något om det här fallet i svenska medier. Men jag kan förstås ha missat någon notis, om en sådan möjligen har varit införd någonstans.

Läs regeringens och CAT:s dokument här och här.

© Denna blogg. Var vänlig citera endast kort ur texten och länka alltid till originalinlägget.

Så här borde alla gamla få ha det!

Söndagen den 29 juli var det dags igen för ett besök hos Veikko och de andra på Suomikoti (Finlandshemmet) strax utanför Stockholm. Vädret kunde inte ha varit bättre och dagen blev lyckad.

Läs mer här om besöket och läs här om hur ålderdomshemmet (jag gillar det gamla ordet för ”äldreboende” och särskilt här eftersom det är ett hem, inte bara ett ”boende”) drivs, och om dess höga personaltäthet och vilja att ge sina gamlingar det allra bästa. Suomikoti drivs i föreningsform, eventuella vinster plöjs omedelbart tillbaka in i verksamheten och kommer de gamla till godo. Och personalen, som får extra utbildning och även lite högre lön än på andra äldreboenden.

Läs också om tipspromenaden för gamlingarna, ingen piece of cake, precis (utan Google!).

Finland: ”Målet med direktivet om påföljder för arbetsgivare är att förbjuda anställning av personer som vistas olagligt i EU-området och därmed förhindra olaglig invandring.”

i Finland meddelar:

Lagändringar baserade på direktivet om påföljder för arbetsgivare träder i kraft i augusti – påföljdsavgift för anställande av en person som vistas olagligt i landet

Republikens president stadfäste i dag en lag som möjliggör påförande av påföljdsavgift för arbetsgivare som har anställt en person som vistas olagligt i landet. Lagändringarna grundar sig på det nationella ikraftsättandet av det s.k. direktivet om påföljder för arbetsgivare och träder i kraft den 1 augusti 2012. Lagarna som berörs av ändringen är arbetsavtalslagen, utlänningslagen och lagen om utstationerade arbetstagare samt ändringarna av lagen om verkställighet av böter.

Målet med direktivet om påföljder för arbetsgivare är att förbjuda anställning av personer som vistas olagligt i EU-området och därmed förhindra olaglig invandring. För att nå detta mål förutsätter direktivet att en arbetsgivare som anställer en tredjelandsmedborgare som vistas olagligt i landet påförs en påföljdsavgift.

Till arbetsavtalslagen fogades en bestämmelse om särskild påföljdsavgift för arbetsgivare som anställer en tredjelandsmedborgare som vistas olagligt i landet. Påföljdsavgiften föreslås vara 1.000–30 .000 euro. Migrationsverket påför påföljdsavgiften och Rättsregistercentralen sköter dess verkställighet.

I utlänningslagen finns bestämmelser om att ge betänketid och bevilja uppehållstillstånd för sådan tredjelandsmedborgare som har arbetat olagligt i landet och vars fall är förknippat med särskilt utnyttjande eller som är minderårig.

Om: ”Debatten som ofta hamnar på avvägar”

Den 23 juli publicerade Gotlands Allehanda på ledarplats min text Godhet är en sak, dumhet en annan.

Först vill jag säga att det som en del skriver i kommentarsfälten efter min text om att Gotlands Allehanda skulle ha beställt texten av mig är påhittat och sålunda inte sant: ingen har bett mig skriva den; den är inte beställd av Gotlands Allehanda eller någon annan tidning! Men Gotlands Allehanda publicerade den och den fick många kommentarer.

Därefter vill jag uttrycka ett litet hopp om att det kanske snart ska gå att föra en lite mer sansad debatt och diskussion om de viktiga frågorna kring asyl och migration, efter att ha läst politiske chefredaktören Mats Linders text Debatten som ofta hamnar på avvägar (25 juli) som är ett bevis på att han förstått vad jag, på mitt finlandssvenskt osnirkliga sätt, velat förmedla. Mats Linder skriver bland annat:

Sverige behöver en konstruktiv debatt i flyktingfrågor och vi behöver debattörer som Merit Wager, som inte är så ängsliga att säga något som kan feltolkas att de inte säger något alls. Eller censurerar sig själva över gränsen till det ointressanta och utslätade.

Ingen är betjänt, allra minst flyktingarna med asylskäl, av ett debattklimat där minsta antydan till ärligt problematiserande leder till att man sorteras in bland de bannlysta. Ändå är det ofta så det blir. Vilket i längden bara gynnar dem utnyttjar flyktingfrågan för mörka syften.

Just det: ingen, allra minst flyktingarna och de asylsökande med skyddsbehov är betjänta av en feg, räddhågsen och obalanserad låtsasdebatt med högljudda, men onyanserade och ofta okunniga, röster som stämplar och anklagar varandra för än det ena, än det andra. I ett civiliserat land, en demokrati, ska man upprätthålla sina egna lagar och vara tydlig med vad som gäller. Utlänningslagen ska, precis som andra lagar, efterlevas. Och folk ska få höra både de ”vita” och de ”svarta” historierna, få allsidig information och inte undanhållas relevanta fakta och/eller föras bakom ljuset. Ansvaret för att det blir så vilar enligt min åsikt på journalister, politiker inkl riksdagens ledamöter och regeringen. Och kanske lite på mig. Och andra som har kunskap och erfarenhet på området.

Ett stort informationsansvar har faktiskt miggorna tagit när de i åratal på sin fritid skrivit och berättat om både verkets lednings och sina egna tillkortakommanden. Om sin oförmåga att bryta mönster i en struktur som numera vilar på ett koncept som kallas ”lean” och används av Toyota som implementerade det i sina bilfabriker (här finns texter på bloggen som innehåller ordet ”lean”). Om asylbedrägerier i allt större omfattning som ingen riktigt på riktigt verkar vilja ta itu med. Om svårigheter som uppstår när mellan 90 och 95 procent av alla som söker en fristad i Sverige inte visar några id-handlingar som talar om vilka de är och varifrån de kommer och hur svårt det är för handläggare och beslutsfattare på Migrationsverket att avgöra vilka som har asylskäl och vilka som inte har det under sådana premisser. Etc.

Det är inte svart eller vitt. Det är svart och vitt. Samtidigt. Och om detta må vi samtala, debattera och diskutera. Helst – om möjligt – i civiliserad ton.

Till slut upprepar jag vad jag har sagt många gånger tidigare och som knappast går att missförstå ens av de mest ”missförståndsbenägna”:

Jag är
1) till 100 % FÖR migration (in- och utvandring)
2) givetvis FÖR skydd åt flyktingar m.fl.
3) helt EMOT asylbedrägerier

© Denna blogg. Korta citat tillåtna. Var vänlig länka alltid till originalinlägget!

En migga om uppehållsrätt på anknytning till EU-medborgare bosatt i Sverige

En migga om uppehållsrätt på anknytning till EU-medborgare bosatt i Sverige:

En annan sak som ingen – märkligt nog! – verkar reagera på är det faktum att när en svensk eller tredjelandsmedborgare gifter sig med en person som är bosatt utomlands så gäller huvudregeln i 5 kap 18 § utlänningslagen. Den säger bland annat att:

En utlänning som vill ha uppehållstillstånd i Sverige ska ha ansökt om och beviljats ett sådant tillstånd före inresan i landet. En ansökan om uppehållstillstånd får inte bifallas efter inresan.

I de fall personen, som vill ha uppehållstillstånd på anknytning till någon i Sverige, redan finns i landet så måste denne resa hem och lämna in sin ansökan där, för att sedan återvända hit när/om ansökan beviljas. Anledningen till att man har den regeln är för att det ska vara lika för alla. Den som struntar i att ansöka hemifrån ska inte komma i bättre läge än den som gör rätt från början.

Det finns dock en grupp som denna huvudregel inte gäller för och det är EU-medborgare. Om anknytningspersonen som bor i Sverige är medborgare i ett EU-land (ej svensk medborgare alltså) så behöver den person som han eller hon gifter sig med inte ansöka från hemlandet. Oavsett varifrån i världen den personen kommer ifrån. Det gäller oavsett om de inlett sitt förhållande här i Sverige, t ex efter att den nya partnern fått avslag på en asylansökan, eller om de inlett förhållandet i något annat land. Allt enligt en dom från EG domstolen. En solklar diskriminering av svenska medborgare alltså. Se EG-domstolens dom den 25 juli 2008 i mål C-127/08, Lifos 25891.

Om paret bor kvar i Sverige så får de permanent uppehållsrätt efter fem år. Det brukar ju ofta bli skriverier om de här fallen när en svensk träffar en person som fått avslag på sin asylansökan och då ska ”tvingas” åka hem till hemlandet för att lämna in en ansökan om UT på anknytning till svensken (eller tredjelandsmedborgaren). Man har svårt att acceptera detta. Varför ska det då vara mer förmånligt att gifta sig med en EU medborgare? Nordiska medborgare har ju dessutom permanent uppehållsrätt alldeles oavsett om de bott här i ett eller fem år.

Syftet med EU-direktivet är ju att EU-medborgare som är gifta med tredjelandsmedborgare inte ska diskrimineras i förhållande till den som är gift med en EU-medborgare vid flytt inom EU. Man ska kunna ta med sin make/maka till det nya landet på samma villkor. Så som lagen är skriven är det svårt att uppfatta det som att de mer förmånliga reglerna ska gälla även om det är en ny anknytning, alltså att förhållandet inte existerade i hemlandet. Det är begreppet ”följer med eller ansluter sig till” som jag syftar på.

Men nu har EG domstolen gjort din (vi hade en diskussion om detta, miggan och jag. Min anm.) tolkning och då blev det den svenska medborgaren som blir diskriminerad istället. Det är dessutom så att tredjelandsmedborgare som gifter sig med EU-medborgare med uppehållsrätt kan få uppehållstillstånd på grund av anknytning. Då kan sedan EU-medborgaren söka uppehållstillstånd på anknytning till tredjelandsmedborgaren och vips så faller kravet på egenförsörjning som annars gäller för EU-medborgare bosatt i Sverige.

Jag inser plötsligt att jag skulle kunna bli rik på en rådgivningsbyrå som ger råd om hur man kan kringgå utlänningslagen!

Ur utlänningslag ((2005:716)):

3 a kap. Uppehållsrätt för EES-medborgare m.fl.
Allmänna bestämmelser
1 § Med uppehållsrätt avses en rätt för EES-medborgare och deras familjemedlemmar att vistas i Sverige mer än tre månader utan uppehållstillstånd i enlighet med vad som sägs i detta kapitel. Lag (2006:219).   
2 § Med familjemedlem till EES-medborgare avses i denna lag en utlänning som följer med eller i Sverige ansluter sig till en EES-medborgare och som är

  • – make eller sambo till EES-medborgaren,
  • – släkting i rakt nedstigande led till EES-medborgaren eller till hans eller hennes make eller sambo, om släktingen är beroende av någon av dem för sin försörjning eller är under 21 år, eller
  • – släkting i rakt uppstigande led till EES-medborgaren eller till hans eller hennes make eller sambo, om släktingen är beroende av någon av dem för sin försörjning. Lag (2006:219).

Governing by debattartiklar and by stepping in på en annan ministers ansvarsområde

Erik Ullenhag. Foto: Johan Ödmann

Erik Ullenhag, ständigt denne Erik Ullenhag! En trevlig person privat; själv har jag träffat honom några gånger och inte haft några problem alls – tvärtom –  med denne väluppfostrat vänlige och artige man. Men att vara minister i Sveriges regering och ha en så tung portfölj som integrationsportföljen, det kräver mycket mer än att man är väluppfostrad, artig och trevlig. (OBS! Jag känner till Ullenhags bakgrund och utbildning, han har många goda kvalifikationer och lång politisk erfarenhet, men han kanske inte är riktigt rätt man på rätt plats, i en regering).

Under den tid Erik Ullenhag varit minister har debattartiklar spottats ut från hans departement i parti och minut, ofta med återanvändning av floskler som hans medarbetare kanske trott är jättesmarta och som de prackat på honom gång på gång (typ: ”600.000 utrikes födda går till jobbet varje vecka”). För han får helt säkert hjälp med artikelskrivandet. Dock – VIKTIGT! – det går aldrig att skylla på någon annan om man själv skriver under en text! Skriver man under en text så är texten ens egen. Även om andra författat den så står man själv till 100 % för innehållet.

I en ny, braskande debattartikel i Expressen – Migrationspolitiken måste bli generösare – tar idag Erik Ullenhag, integrationsminister, över också migrationsfrågorna. Hans rådgivare har huggit rejält i sten och Ullenhag har, som det verkar, inte förstått (eller inte tyckt) att han här klampar över på ett område som inte är hans, ett område som faktiskt är hans regeringskollega Tobias Billströms ansvar. För asyl- och migrationsfrågorna hör inte till Ullenhags departement, hur gärna hans rådgivare och medundertecknare än skulle önska att de gjorde det. Vore jag Tobias Billström, Sveriges migrationsminister, skulle jag vara minst sagt irriterad, för att inte säga rejält förbannad och jag skulle definitivt ha satt morgonkaffet i vrångstrupen när jag läste artikeln. Jag har inte tidigare upplevt att en minister så flagrant och okänsligt gått så långt in över gränsen på en annan ministers område. Det är svårt att förstå att ingen försökt hindra Erik Ullenhag från att offentligt försöka desavouera Tobias Billström!

Tillägg, efter att ovanstående skrivits:
På Twitter påpekar en person helt korrekt att:

Han undertecknar som vice partiledare, inte som minister.

Men Ullenhag är också integrationsminister och han klampar definitivt in på en annan ministers område, oavsett vilken titel han väljer att underteckna med. I Sverige kommunicerar ministrarna i tid och otid både med väljarna och sina regeringskollegor via media. Renhårigast och bäst hade väl varit att Ullenhag, i egenskap av integrationsminister och – om han vill ha med den titeln också – andre vice partiledare, hade sms:at eller ringt till Billström och sagt att han vill prata om migrationspolitiska frågor, särskilt då det allvarliga faktum att Sverige fällts för brott mot tortyrkonventionen. Så hade de två ministrarna – som man gör i många andra länder där det inte kommuniceras via medierna hela tiden – kunnat sätta sig och diskutera den här viktiga frågan. Det svenska sättet att hela tiden göra ”utspel” och agera medialt är inte vad jag kallar att ansvarsfullt regera. Allt behöver inte hela tiden torgföras i radio, tv, tidningar och på nätet; en del måste regeringen, ministrarna kunna diskutera sinsemellan. Och inte hugga varandra i ryggen.

Till slut:
Oavsett om Ullenhag skrev som andre vice partiledare eller integrationsminister så är han integrationsminister i Sveriges regering!

© Denna blogg. Korta citat tillåtna, men hänvisa alltid till originalinlägget.

En anställd vid ett HVB för ensamkommande minderåriga asylsökande om Laholms kommuns utvidgade ”barnbegrepp” m.m.

hvbEn anställd vid ett HVB för ensamkommande minderåriga:

Jag läste artikeln angående Laholms planering kring att ta emot barn från 16 upp till 25 år – “…åtta flyktingbarn i åldern 16 till 25 år…” Ja, vad säger man? Är det ett felskrivet av reportern? Är det som en av miggorna skrev i texten som länkas till här ovan: ett smart sätt att förlänga åldern till 25 år för att säkerställa ersättning, som ändå inte kommer att funka då Migrationsverket ersätter upp till 21 år? Jag vet faktiskt inte, men det lutar mot att kommunerna kommer att strida hårt för att behålla ersättningen.

Låt oss säga att det finns 800 hvb som tillsammans tar emot 2500 ungdomar (snarare mer). Vid ett införande av ålderstest för alla som inte visar id-handlingar, minskar asylansökningarna från ”barn” till 700 eller färre per år. Då ser man tydligt hur många anställda och arbetslösa kommunerna kommer att få. Det är en sak. En annan är det överskott som kommunerna får av ersättningen genom att hålla lönerna nere för de anställda. Ett överskott som kommunerna kan föra över till andra verksamheter som har ett underskott, t.ex vård av vuxenmissbruk eller placeringar av ungdomar med psykosociala problem i andra kommuner som kostar 3.000-5.000 kronor per dygn.

Ett HVB i min kommun gick enligt lokala medier 6 miljoner kronor i vinst det första året. De pengarna argumenterade lokala politiker fram och tillbaka om. Det är mycket pengar och definitivt en anledning till att vilja behålla ersättningen. Det är också den enda anledningen att man utökar platserna på varje boende, men behåller samma antal anställda som febrilt försöker hålla boendet flytande. Ja, det handlar om pengar i min kommun. Det finns ingen annan anledning till att man utökar platserna samtidigt som man tvingar personal att jobba mer för samma lön.

Men nu har fasaden rämnat. Lex Sara-anmälningarna rullar in på löpande band. Chefer sitter i möten och funderar vilken personal som gjort fel. Någon kommer att offras så att pengarna kan fortsätta att rulla in till kommunen.

Jag läste också om en miggas frustration över att personalen på ett boende skrattade åt Migrationsverket (En migga: “Jag tycker att detta är minst sagt märkligt, särskilt att boendets hela personal skrattar åt oss.”) då många var äldre än de påstod till handläggaren och att en syster och bror i själv verket var mor och son. Miggan kan vara lugn, det är inte hånfulla skratt utan troligtvis nervösa/frustrerande skratt och ett tydligt tecken på ett HVB utan distans till det de gör. Väldigt troligt att personalen på det hemmet har gått över en gräns och blivit kompis med de boende, vilket enbart handlar om felrekryteringer och noll ledarskap av föreståndaren.

Men miggorna bör också förstå varför man skrattar istället för att kontakta Migrationsverket: Det finns inget anonymt sätt att förmedla beteenden och oro över ålder till Migrationsverket, vilket är ett måste för personal på ett HVB!

Kommentar: Detta är en anställd, vid ett HVB-boende som berättar om hur det går till i en kommun. Var och en med minsta fantasi och inlevelseförmåga kan tänka sig hur många andra anställda vid hur många andra HVB i hur många andra kommuner som kan berätta identiska historier.

Konstaterande: I Finland visade sig 65 % av alla asylsökande som sa sig vara minderåriga, inte vara under 18 år. Överfört på Sverige – vilket inte på något sätt är orimligt, tvärtom – skulle det innebära att av dem som kommit hittills i år, 1467 (en ökning med 52 % jämfört med samma period förra året), skulle ca 515 bedömas faktiskt vara minderåriga; 952 skulle inte bedömas vara minderåriga.

Undring: Vad säger regeringen, riksdagen och allmänheten/skattebetalarna om att en kommun på ett enda kommunalt boende ”tjänar” 6 miljoner kronor på personer som söker asyl i Sverige och säger sig vara under 18 år?

© Denna blogg. Var vänlig respektera att endast korta citat får göras och att länkning till originalinlägget alltid ska göras.

Det är inte svart eller vitt utan svart och vitt. Samtidigt. I livet. I debatten. I allt.

Det är, som sagt, inte svart eller vitt utan svart och vitt. Samtidigt. I livet. I debatten. I allt. Men det verkar vara mycket svårt för det genompolitiserade och av sig självt hjärntvättade svenska folket (förstås inte alla…) i gemen att förstå. Man klistrar allehanda politiska etiketter på folk och respekterar absolut inte att alla inte har en politisk partitillhörighet, att alla inte vill placera sig i något av de svenska politikfacken. Det är både elakt och oförskämt att påstå att någon tillhör den ena eller den andra eller den tredje eller den fjärde politiska sidan när han eller hon aldrig någonsin själv uttryckt att han eller hon tillhör, vill tillhöra eller vill klassificeras som tillhörande den.

Det är också konstigt att bloggare, journalister, debattörer och politiker (inkl riksdagsledamöter!) inte kan acceptera att det faktiskt finns enskilda människor som inte representerar någon eller något annat än sig själva! Har det blivit så ovanligt i detta land att någon faktiskt är helt fristående och självtänkande? Varför känner folk ett behov av att ljuga och hitta på saker om den, som inte ingår i någon grupp och inte har någon partipolitisk hållning och tillhörighet? Är det för att en sådan fristående människa med helt egna tankar är för skrämmande och för främmande i Sverige? Och om så vore: vad är problemet – egentligen?

Sverige är ett ganska trångsynt, enkelspårigt land med lågt i tak – trots all mångkultur! Läs gärna David Eberhards bok Ingen tar skit i de lättkränktas land. På ytan verkar det inte så, på ytan är det ett fritt och öppet land, en demokrati, frihetens stamort på jorden där alla får tänka och tala fritt. Men under ytan, när man skrapar på den, så framträder ett land där det gäller att inte sticka ut, inte ha tydliga och raka åsikter om de skiljer sig (ens det minsta) från gängse, någonstans ifrån påbjudna, åsikter. I varje fall ska de inte yttras offentligt. Det har många fått erfara. Och tystnat. Många väljer att aldrig ens försöka säga något som avviker från gruppens eller ”samhällets” eller vissa kretsars (det är diffust och lite svårt att förklara i ord) gångbara ståndpunkter och åsikter. De vill inte bli utstötta ur flocken. Man kan dock undra vad det är som gör att folk anser det värt att tillhöra en sådan flock; en flock som kräver lydnad, likriktning och samma åsikter hos alla för att man ska få vara med…

När det gäller det i Sverige så svårdiskuterade ämnet ”invandring” så har jag sett många människor stötas ut ur sina ”flockar”, fråntas sin tillhörighet och samhörighet och etiketteras med för dem själva obegripliga etiketter. Detta enbart för att de inte jamat med i samma tonart som alla de andra flockdjuren. Om jag kunde nämna namn skulle många bli chockade (eller tro att det inte var sant) över att få veta i vilka kretsar, vilka människor som far så illa i den mer och mer totalitära anda som smugit sig på svenska folket de senaste 10, 15 åren. Jag vet inga andra länder (utom diktaturstater) som behandlar människor, särskilt oliktänkande eller bara rakt-på-sakiga, som man gör i Sverige. Samtidigt som man låtsas och försöker hålla uppe skenet att Sverige är en demokrati där åsikts- och yttrandefrihet råder.

Att tänka själv, att vilja vända och vrida på frågor, att ta reda på fakta är inte populärt i svenska flockar. Alltså om man avviker från den upptrampade stig där alla andra går; all de som tillhör grupperingar som etiketterar sig som ”liberaler”, ”feminister”, ”nya moderater”, ”socialdemokrater”, svenska kyrkan-kristna, andra kristna, politiska partier, s.k. ideella organisationer etc, etc, etc. Skriverierna är ofta råa, smädelserna likaså, tonen otrevlig och invektiven obegripliga för den som drabbas av dem.

På migrationsområdet, särskilt asylområdet, är det i Sverige (inte i andra länder) oerhört svårt för människor att ta sig fram oskadda eftersom det är som ett minerat fält där det närsomhelst kan smälla om man råkar sätta så mycket som en enda tå på fel ställe. Jag har jag själv genom alla år försökt vara tydlig:

Jag är
1) till 100 % FÖR migration (in- och utvandring)
2) givetvis FÖR skydd åt flyktingar m.fl.
3) helt EMOT asylbedrägerier

Vad kan det vara som är svårt att förstå i det? Ändå tar sig för mig helt okända människor rätten att påstå att jag ”indoktrinerar svenska ungdomar” via boken som jag skrivit tillsammans med två redaktörer (ca 26, 27 sidor text) om Migration – så funkar det (alltså om in- och utvandring) och att jag därmed är ”på den onda sidan” (vad som nu menas med det…). Medan andra lika felaktigt och slarvigt okunnigt påstår att jag är emot invandring och förmodligen tillhör något obskyrt parti eller dito grupp (NEJ! Jag tillhör inget parti och ingen grupp!) och inte är ”på den goda sidan” (vad som nu menas med det…).

Jag upprepar att jag är
1) till 100 % FÖR migration (in- och utvandring)
2) givetvis FÖR skydd åt flyktingar m.fl.
3) helt EMOT asylbedrägerier

Jag upprepar att

Jag tillhör inget parti, ingen grupp, ingen organisation och är inte finansierad eller köpt av någon.

Man kan undra om det jag har skrivit här också kommer att förvridas och förvrängas, citeras felaktigt, kommenteras oförskämt och/eller okunnigt?  Kanske – kanske!!! – upphör de med dem. och väljer ett mer civiliserat sätt att skriva/debattera. Det vore bra för debattklimatet i ”Du gamla, du fria, du fjällhöga Nord”!

© Vänligen respektera att mina texter är mina texter! Citera gärna korta stycken – inte hela texten! – och länka till originalinlägget. Tack!

En annan migga om ”Rättsligt ställningstagande angående vilket ansvar som följer när Dublinförordningen inte längre är tillämplig”.

En annan migga apropå inlägget En migga: “Varför kommer man till Sverige och ansöker om asyl trots att man redan har fått asyl i ett annat EU-land?”  :

Innebörden i ett nytt rättsligt ställningstagande från Migrationsverket är, att i de fall en person som ska överföras till ett annat EU-land för prövning av sin asylansökan håller sig undan så att den maximala tidsfristen för överföring löper ut (18 månader) så måste Sverige pröva ansökan. Så långt är allt gott och väl men det betyder också att om den asylsökande befinns ha ett skyddsbehov gentemot sitt hemland så ska vi bevilja uppehållstillstånd i Sverige oavsett om personen redan har uppehållstillstånd i en annan EU-stat eller ej!

Vi har alltså sökande som åberopar skyddsbehov gentemot sitt hemland, t.ex. Eritrea eller Somalia, som egentligen är bosatta med permanenta uppehållstillstånd i exempelvis Italien. Kanske har de varit det i många år. Dessa beviljas då uppehållstillstånd som skyddsbehövande i Sverige trots att de redan är skyddade i ett annat EU land!

De enda som är undantagna är de med flyktingstatus i ett annat EU-land. Deras ansökan kan vi avvisa med motiveringen att de redan är skyddade. Alternativt och övrigt skyddsbehövande kan alltså få ”skydd” i flera EU stater samtidigt! Rimligen kan man ju tycka att det bara är de som är bosatta i hemlandet som kan tänkas ha ett behov av skydd gentemot detsamma.

Att läsa: Rättsligt ställningstagande angående vilket ansvar som följer när Dublinförordningen inte längre är tillämplig. Rättschefens rättsliga instruktion talar sitt tydliga språk, vi miggor behöver inte hitta på någonting. Verkligheten överträffar dikten flera gånger om! Och tyvärr verkar det som om migrationsministerns departement saknar handlingsförmåga.

Frågan bli på nytt synnerligen aktuell nu när vi ska bevilja TUT på tre år till syrier. Min poäng är inte att jag vill påstå att människor från vissa länder är ohederligare än andra. Människor är sig lika över hela världen, många är rötägg, många – kanske de flesta – är bra människor. Men det är inget argument för att låta bli att täppa till luckor i lagen som möjliggör bedrägerier.

Kommentar: Redan nu kommer det till Sverige många ”socialinvandrare” från andra EU-länder där de har fått asyl eller uppehållstillstånd. De kommer med falska identiteter och påhittade asylhistorier och berättar förstås inte att de redan har uppehållstillstånd i ett EU-land. En del säger dock rent ut att: ”Det är så dyrt i Italien (eller något annat land, min anm) och man måste jobba där och allt kostar. I Sverige behöver man inte jobba. Man får pengar av staten och man får bostad och barnen får gratis utbildning”.

Var i utlänningslagen står det att Sverige har infört ”ekonomisk försörjningsinvandring” för personer som redan har fått sitt skyddsbehov tillfredsställt i ett EU-land? Ingenstans. Men i sitt rättsliga ställningstagande ger Migrationsverket nu klar och tydlig information till alla hugade som tycker det är för dyrt och jobbigt att leva i de EU-länder där de beviljats uppehållstillstånd på grund av skyddsbehov gentemot sina hemländer

En migga: ”Varför kommer man till Sverige och ansöker om asyl trots att man redan har fått asyl i ett annat EU-land?”

En migga rapporterar om något som väl ändå svenska medier borde ta upp! Eller, förresten: varför skulle de göra det? Här kan man i alla fall läsa miggans rapport:

Nu är det klart! Personer från vissa länder, vi kan nämna Somalia som ett exempel även om det finns fler länder, får nu PUT som skyddsbehövande i Sverige även om de redan har PUT som skyddsbehövande i ett annat EU-land!

Om deras ärenden handläggs enligt Dublinförordningen och de får ett beslut om att de ska överföras till det landet där de alltså har tillstånd, behöver de bara hålla sig undan ett tag. Efter det kan de ansöka om asyl på nytt och de får då PUT i Sverige också. Om livet i Sverige inte tilltalar dem kan de eventuellt ansöka om asyl i ett nytt EU-land och få PUT även där. Förutsatt att andra länder är lika generösa som Sverige, vilket de troligen inte är.

Varför kommer man till Sverige och ansöker om asyl trots att man redan har fått asyl i ett annat EU-land? Enligt de sökande själva kommer de av ekonomiska skäl. Socialbidraget är ju så snålt tilltaget i de krisande ekonomierna i södra Europa. Det är en rimlig förklaring. Samtidigt är det lite orättvist att fattiga medborgare från dessa länder inte får vistas i Sverige i mer än tre månader utan arbete eller tryggad försörjning och de får inte heller några bidrag.

Bärplockare från Bulgarien, gatumusikanter från Rumänien och byggnadsarbetare från forna öststater är hänvisade till välgörenhet och härbärgen om de inte lyckas med att försörja sig medan asylsökande med uppehållstillstånd i EU-länder får PUT, bostad, skolgång, föräldrapenning, pension och socialbidrag.

Kommentar: Ingen. Var och en får tänka, tycka, tro och kommentera själv. Det ska bli intressant att se när och om detta kommer att kommenteras eller på annat sätt tas upp i ”mainstream media”…

© Denna blogg. Var vänlig ange källa vid citat och länka till originalinlägget.

”Migration – så funkar det”

Information till er som hört av er och till andra som kanske hade tänkt höra av sig:

Jag har fått ett antal mejl från olika personer om skolmaterialet Migration – så funkar det (kan laddas ner i sin helhet) – ett häfte om 54 sidor varav drygt hälften är bilder och knappt hälften är text.

Folk undrar om jag är författare till texterna, om det ”verkligen” är jag som har skrivit dem. Jag vet inte varför man frågar om det, det står ju mycket tydligt angivet att det är jag som har skrivit texterna. Johan Hedin och Tobias Wahlqvist har valt bilder att illustrera med och fungerat som redaktörer.

Texten om migration riktar sig till elever i grundskolans åk 7-9. Skolmaterialet är tänkt att ge en redogörelse för invandringens, utvandringens och återvandringens betydelse för Sverige under lång tid. Meningen är att lärare som använder det ska låta det fungera som samtalsunderlag. Komplexa frågor har inga enkla svar. Eleverna kommer att komma till olika slutsatser oavsett vad vi, som utvecklat materialet, har tänkt. Att bidra till diskussion är positivt och viktigt. Och nödvändigt.

Med migration menas alltså emigration och immigration. Frivillig migration är positivt. Att tvingas fly är inte positivt men ibland nödvändigt och den som uppfyller kraven för att beviljas asyl eller uppehållstillstånd enligt gällande lagar och konventioner måste beredas detta. På asylinvandringsområdet finns dock väldigt mycket som måste bli bättre.

Läs gärna min bok Inte svart eller vitt utan svart och vitt (finns också som e-bok) där miggor berättar inifrån Migrationsverket och om Tove Lifvendahls bok Från sagoland till framtidsland (och läs boken!)

© Denna blogg. Vid citat, var vänlig länka till originalinlägget.

En migga: ”Jag tycker att detta är minst sagt märkligt, särskilt att boendets hela personal skrattar åt oss.”

En migga om nya, innovativa fall av asylbedrägeriförsök:

En kvinna från landet X, född 1983, kom hit som hustru till en utbytesstudent från samma land. Hon har sedan sökt asyl och då låtsats vara en flicka från landet Y, född 1994, tvångsgift, våldtagen och kränkt och trakasserad på alla sätt.

Kvinnan har konfronterats med uppgiften om att vi på Migrationsverket vet vem hon är. Hon har polisanmälts och kastats ut från ungdomsboendet. Själv nekar hon till att hon skulle vara den här kvinnan från landet X som kom hit som hustru till en utbytesstudent och är född 1983. Men det var uppenbart till och med för hennes biträde och gode man (som hon inte längre har) att hon antingen var kvinnan från landet X eller också måste hon ha en tvillingsyster som hon inte vetat om, i samma land. Ett absurt förslag att återförena dessa två tvillingsystrar lades fram av den gode mannen.

Ett annat fall handlar om ett ”syskonpar” från landet Z. Systern påstods vara 17 år och brodern 15 år. Under verkets utredning var ”systern” draperad i slöja. En del av ansiktet syntes ändå och asylhandläggaren tyckte att hon verkade äldre än hon uppgav. Det fanns ingenting mer än det att ta på och därför beslöts att hon skulle skickas för medicinsk åldersutredning. Men innan det hann ske berättade den gode mannen (i det här fallet den onde mannen…) för verket att det faktiskt rör sig om en mor och en son och att hela ungdomsboendet vet om detta och skrattar åt oss på Migrationsverket. Jag tycker att detta är minst sagt märkligt, särskilt att boendets hela personal inte meddelar oss vad de vet och att de skrattar åt oss.

Information: Vilka länder det rör sig om i de här fallen är känt för mig, men för att det inte ska finnas någon risk för att personerna ska kunna identifieras anges de inte.

© Denna blogg. Korta citat tillåtna. Vänligen länka alltid till originalinlägget

”…åtta flyktingbarn i åldern 16 till 25 år…”

Många illa skrivna texter och felaktiga rapporter på asylområdet har man kunnat ta del av genom åren. Det här är inget undantag. det är i själva verket helt horribelt!

I artikeln Ensamma flyktingbarn får bo i paviljonger i Hallandsposten den 20 juli 2012 kan man bland annat läsa följande:

Avtalet med Migrationsverket innebär att kommunen förbinder sig att ta emot åtta flyktingbarn i åldern 16 till 25 år med början den 1 oktober i år.

Och:

– Förutom barnen kommer där också att finnas personal dygnet runt, säger Erland Björkman.

Så: Nu klassificeras alltså unga asylsökande män (som det oftast handlar om, mer sällan kvinnor) från olika länder i Mellanöstern och Afrika som både ”flyktingar” trots att de är asylsökande och som ”barn också mellan 18 och 25 års ålder! BARN?! Svenskar är inte barn från 18 år och uppåt, de är myndiga individer med ansvar för sina liv, gäller alltså inte samma sak för asylsökande män och kvinnor mellan 18 och 25 år gamla?

Är det faktiskt vara så att det finns en ny klassificering – kanske efter en överenskommelse mellan Alliansen och Miljöpartiet? – av män och kvinnor som tar sig hit från Afghanistan, Irak, Syrien, Iran, Somalia etc? En klassificering som säger att dessa ska kallas ”flyktingbarn” och behandlas och få kosta de enorma summor som asylsökande minderåriga faktiskt kostar – mellan ca 150.000 kronor och ända upp till nästan en halv miljon kronor i månaden enbart för boendet? Har myndighetsåldern ändrats för alla utrikes födda och gäller det retroaktivt för dem? Eller gäller det ”bara” dem som kommit i år? Hallandsposten är i så fall först ute med nyheten.

En annan sak som man kan undra över är detta, som också står i artikeln i Hallandsposten:

Ett annat frågetecken som återstår att räta ut är bostadsfrågan för flyktingbarnen när de är färdiga att gå vidare från mottagningsboendet.

Ordnar kommunerna boenden också åt svenskar, 18-25 år gamla, när de är färdiga att gå vidare från hemmaboendet? Eller är det särbehandling av en viss grupp som gäller? Är det lagligt?

Kommentar från en annan migga, den 21 juli 2012:

De är smarta där nere i i Laholm. Nu när ålderstester riskerar att visa att det sällan handlar om ”barn” så förlänger man raskt åldersgränsen till 25. På så sätt garanterar kommunen att statliga pengar rullar in till kommunen och arbetstillfällen säkras.

© Denna blogg. Korta citat tillåtna. Var vänlig länka alltid till originalinlägget.

Olika ”värdegrunder” för svenskar och invandrare från utomeuropeiska länder

I Sverige, jämställdhetens förlovade land, år 2012, säger en somalier i Hjällbo i en artikel i GöteborgsPosten så här (och han är inte ensam om denna syn på kvinnor…):

Kvinnorna är bättre på att inte slösa tid på att göra ingenting, de är hemma och gör viktigare saker. Vi har aktiviteter för bara kvinnor. I islam ska inte kvinnor umgås med män. Jag tar gärna ut min fru och fikar på stan och sedan går vi hem ihop. Varför ska hon umgås med andra män?

I Sverige råder olika jämställdhetsstandarder för svenskar och utomeuropeiska invandrare och ingen verkar tycka att det är oacceptabelt! Men om en svensk skulle yttra sig så här och behandla sin fru på detta sätt, då skulle journalister, politiker, debattörer, Gudrun Schyman och FI och Grupp 8 och massor av andra reagera och definitivt finna det oacceptabelt. När det är somalier och andra invandrare – ja, då är det ingen som träder fram och med kraft säger ifrån att ”I Sverige gäller jämställdhet mellan män och kvinnor. Punkt. Slut.” Märkligt…

Inte undra på att kvinnojourerna är överbelastade när det svenska samhället tillåter den här typen av medeltida syn på och agerande mot kvinnor!

Läs mer bland annat här om Gun Holmertz m.fl. i frågan om verksamheten hos föreningen Afrikas horn i Hjällbo.

© Denna blogg. Var vänlig länka till originalinlägget vid ev citat.

En migga: ”Sverige får neka uppehållstillstånd i anknytningsärenden även om parterna är gifta, om förhållandet inte framstår som seriöst.”

En migga om det som ministrarna kallar ”kärleksinvandring, men som ofta är allt annat än det:

Jag förstår inte vad Sabuni och Ullenhag hoppas uppnå genom att föreslå att ”importerade fruar” ska erbjudas kurser om hur svenska samhället fungerar? (Läs deras debattartikel Bättre stöd för kärleksinvandrare). Ordet ”erbjudas” innebär att deltagandet är frivilligt. Vad jag har hört en del av  dessa kvinnor berätta så har de knappt fått lämna hemmet för sin make. Om de inte tvingats att arbeta svart som städerskor eller på skumma massageinstitut. Ofta har de inte fått delta i undervisning i  svenska heller.

Det verkar mer som att de svenska – och utländska män med PUT i Sverige – som importerar fruar hit för att sedan misshandla och kränka dem, är i behov av en kurs om mänskliga rättigheter och svensk lagstiftning. De tycks inte veta att det är brottsligt att misshandla sin hustru, att våldtäkt inom äktenskap också är brottsligt och att man inte är tillåtet att låsa in en annan människa, inte ens sin utländska hustru. Sverige är ett land där inte ens hundar får låsas in utan måste lämnas till hunddagis eller dagmatte medan matte eller husse arbetar.

Dessa fruimporterande män behöver dock ingen utbildning i utlänningslagen eftersom de redan är experter i den lagstiftningen och utnyttjar alla luckorna i den å det grövsta.

Jag kan inte se varför en man som gång på gång gifter sig med en utländsk kvinna och sedan hämtar henne hit och begår brott mot henne innan hon slängs ut – ofta långt innan hon fått PUT – måste få fortsätta med detta i all oändlighet!? Sverige får neka uppehållstillstånd i anknytningsärenden även om parterna är gifta, om förhållandet inte framstår som seriöst.

Ofta är det enbart den sökandes avsikter som läggs till grund för ansökan och inte referentens när man prövar seriositeten (en prövning som dock sällan sker nuförtiden…). Men man måste väl ändå kunna utgå från att den sökande har någon kännedom om mannen som hon gift sig med och att individen har ett visst ansvar själv också. Som att hon kommer att bli den femte kvinnan som mannen (som inte så sällan psykiskt sjuk eller har kriminellt förflutet) tar till Sverige. Även om Migrationsverket inte får avslöja sådant för den sökande bör det väl förutsättas att i ett seriöst förhållande har den sökande fått kännedom om detta genom referenten. Det ligger i sakens natur att en man och kvinna, ifall de har ett seriöst förhållande, talar med varandra.

Försäkringar från den sökande om att mannens förflutna inte spelar någon roll måste tas med en nypa salt. För många fattiga kvinnor är kanske målet att försöka stå ut i två år i ett äktenskap med en man som misshandlar, utnyttjar och kränker dem. Och kanske tror de till och med att de får stanna i Sverige även om mannen kastar ut dem före två-årsgränsen. Ska dessa kvinnor överhuvudtaget utbildas så måste den utbildningen ske redan i samband med att de ansöker om uppehållstillstånd,  innan de kommit till Sverige. Och i deras fall ska utbildningen enbart handla svensk utlänningslag så att de får veta hur rättslösa de kommer att bli i Sverige om förhållandet inte fungerar. Jag vet med bestämdhet att i många fall hade dessa kvinnor inte kommit  hit om de hade fått denna information innan, exempelvis från svenska ambassaden.

Även om alla män – och kvinnor också, för den delen-  har rätt att gifta sig hur många gånger de vill och man inte heller får neka vare sig psykfall eller notoriska hustrumisshandlare rätten att gifta sig gång på gång, så finns det ändå, utan att lagen behöver ändras, möjlighet att sätta stopp på den typ av hustruimport som för det mesta resulterar i mänskliga tragedier och ogrundade asylansökningar.

Tjugo- trettioåriga män av utländsk bakgrund som bor hemma hos mamma och saknar inkomst och flickvän ska inte heller utan vidare få ta hit någon kvinna från det forna hemlandet bara för att mamman tycker att det är dags för sonen att gifta sig med någon som tar hand om hans tvätt och lagar maten åt honom. Saknar man inkomst och lägenhet bör man få avslag på ansökan om att ta hit en hustru.

I en studie om svenska gymnasieelevers inställning till sex och samliv som jag läste nyligen, tillfrågades många elever om hur de kommer att välja sin framtida partner. Killar med utländsk (afghansk, arabisk, somalisk) bakgrund ansåg det viktigt att flickan de gifter sig med förstår att hon måste lyda sin make och någon sådan flicka kan de inte finna i Sverige. Inte ens bland sina egna landsmän då deras flickor redan hade ”förstörts av det svenska samhället” (!!?) och dessa är lika ”dåliga” som de svenska flickorna, som man visserligen kan tänka sig att umgås med, men inte gifta sig med.

Många gånger har jag undrat över vad dessa flickor, som tidigare inte varit i Sverige men plockas hit av unga utländska män – ofta sedan länge utvandrade kusiner – egentligen vet om Sverige. I anknytningsutredningar som är gjorda av ambassaderna har de berättat att maken som bor i Sverige är en viktig person och får ”lön från svenska regeringen”! Alltså socialbidrag, sjukbidrag eller pension… I och för sig är det naturligt att dessa kvinnor inte kan föreställa sig varför staten skulle betala pengar för någon som saknar jobb då sådant är helt främmande i deras länder. Därför har det fått för sig att deras make måste vara en viktig, högt uppsatt och kanske också förmögen person i Sverige.

Det kommer inte att fungera, det som Sabuni och Ullenhag nu hittat på!

© Denna blogg. Var vänlig länka till originalinlägget vid ev citat.

En migga: ”Sanning eller konsekvens?”

En migga skriver.

Sanning eller konsekvens?

En asylsökande är per journalistisk definition alltid utsatt, alltid från de värsta krigshärdarna och alltid på gränsen till självutplåning genom att han eller hon ”hotas av utvisning” eller ”riskerar att kastas ut”.  Synd att samma journalister inte uppmärksammat att migrationsdomstolarna hittills i år bara bifallit 7 procent av asylsökandes överklaganden. Om 93 % nu inte uppfyller kraven för asyl eller uppehållstillstånd, medan journalisterna ständigt ropar ”Vargen kommer!”, vad händer då till sist med begreppet ”asylsökande”?

En familjemedlem som vill ansluta sig till någon här i Sverige är per journalistisk definition alltid utsatt, så oerhört förälskad, så lidande och så illa behandlad. Synd att samma journalister inte uppmärksammat att migrationsdomstolarna hittills i år bara bifallit 3 procent av familjemedlemmarnas överklaganden. Om 97 procent nu inte uppfyller kraven men journalister ropar ”Vargen kommer!”, vad händer då till sist med begreppet ”familjemedlem”?

En invandrare i Sverige – med vilket journalister menar personer från Asien, Afrika och möjligen Sydamerika – är per journalistisk definition i själva verket en hjärnkirurg som är diskriminerad på arbetsmarknaden. Synd att samma journalister inte uppmärksammat att vi på Mugrationsverket samtidigt skriver ut arbetstillstånd för brinnande livet! Om det nu finns otaliga invandrare som inte har jobb efter flera år i Sverige men personer som sitter i andra länder som kan ordna jobb på några veckor utan att ens vara här, vad händer då till sist med hela integrationsdebatten?

Och vad händer med det heligaste av allt heligt, barndebatten, om det nu efter åldersbedömningar visar sig bli samma resultat i Sverige som i alla andra länder: nämligen att de flesta av ”barnen” inte alls är barn utan unga män? Kommer det då en ny svekdebatt eller konspirationsteori som säger att dessa stackars unga män i själv verket är tvingade till att blåljuga inför det hemska Sverige?

© Denna blogg. Vid citat, länka alltid till originalinlägget!

I världen: ”Lebanese man planned attacks on Israelis”. I Sverige: ”Svensk man kan ha haft planer på attack mot israeler”.

Svenska Dagbladet:
Svensk man häktad på Cypern
En 24-årig svensk man har häktats på Cypern, och förhörs av cypriotisk polis då man misstänker att han kan ha haft planer på en attack mot israeliska turister på ön, enligt nyhetsbyrån Reuters.

The Jerusalem Post:
‘Cyprus: Lebanese man planned attacks on Israelis’
Young Lebanese national arrested while holding a Swedish passport, details about Israeli tourists, media in Cyprus report.

An attack against Israeli tourists in Cyprus appears to have been preempted by the arrest of a Lebanese man who had been tracking Israelis on the island, Cypriot security authorities revealed on Saturday.

Al-Arabiya:
Cyprus detains Lebanese man for allegedly plotting attack on Israeli interests
Cypriot police are questioning a 24-year-old foreigner arrested last week who may have been plotting an attack on Israeli tourists visiting the Mediterranean island, media reported on Saturday.

The man, thought to be a Swedish passport holder of Lebanese decent, was arrested on July 7 and was being detained following remand hearings held behind closed doors, Sigma TV reported. He has not been charged with any offence.

Helsingin Sanomat:
Kyproksella pidätetyllä terroriepäillyllä myös Ruotsin passi
Kyproksella pidätettiin viime viikolla libanonilaismies terrori-iskun valmistelusta epäiltynä. Sanomalehti Haaretzin lainaamien kyproslaislehtien mukaan mies oli Libanonin kansalainen, mutta hänellä oli myös Ruotsin passi.

Översättning:
Den terrorismmisstänkte på Cypern har även svenskt pass
På Cypern greps förra veckan en libanesisk man misstänkt för förberedelse av terroristbrott. Enligt tidningen Haaretz, som citerar cypriotiska tidningar, är mannen libanesisk medborgare, men han har också ett svenskt pass.

Cyprus Mail:
Lebanese man suspected of trying to carry out terrorist attacks
A Lebanese man in custody on suspicion of involvement in possible terrorist attacks on Israeli interests had a remand order against him renewed for another another seven days by Limassol district court on Friday, reports said yesterday.

Endast i svenska medier kallas mannen ”svensk”. I alla andra länder är han ”en libanes som också innehar svenskt medborgarskap”. Han är alltså libanes för att det är hans första och ursprungliga medborgarskap. Det är så man ser det i andra länder. Varför man i Sverige prompt vill kalla en terrorist (från Libanon, med libanesiskt och svenskt medborgarskap) för ”svensk” är lite svårt att förstå.

Att det svenska medborgarskapet redan har devalverats och blir allt mindre värt är ett faktum. Ju oftare ”svenskar” misstänks, grips och/eller åtalas och döms för terroristbrott, desto sämre rykte får Sverige. Ändå insisterar man här på att tala om ”svenskar” som planerat att halshugga journalister i Köpenhamn och kasta ut deras huvuden på torget, ”svenskar” som tränar för Al Shabaab i Somalia, ”svenskar” som grips i Irak och andra Mellanösternländer för olika brott och nu en ”svensk” som misstänks för planering av terroristbrott mot israeler på Cypern.

I Finland, England, Frankrike, Tyskland skulle man knappast vilja kalla en libanes, somalier eller medborgare i något annat land för finsk, engelsman, fransman, tysk etc när han/hon misstänks för – eller har begått – grova brott eller planerat terroristbrott. Men i Sverige är en terroristmisstänkt libanes med svenskt medborgarskap ”svensk”. Varför?

Tankeexperiment för svenskar:
Många svenskar flyttar till Spanien, Thailand och andra länder. Emigrerar, alltså.  Efter ett antal år kan de bli medborgare i sina nya länder och väljer kanske att bli det om de, samtidigt, kan behålla sitt svenska medborgarskap.

Fråga 1: En svensk man som också fått thailändskt medborgarskap begår ett allvarligt brott, kanske narkotikarelaterat, och fallet blir mycket uppmärksammat i svenska och internationella medier. Kommer man i Sverige – i svenska medier – att kalla mannen för ”thailändaren med svenskt ursprung”?

Fråga 2: En svensk kvinna, bosatt på Kanarieöarna, döms för att ha mördat sin man. Hon är född med svenskt medborgarskap och har förvärvat spanskt. Kommer man i Sverige – i svenska medier – att kalla henne för ”spanjorska med svensk bakgrund”?

© Denna blogg. Korta citat tillåtna, vänligen länka till originalinlägget.