Om ett inslag med Gun Holmertz i Studio Ett, efter att inslaget sänts

Läs först inlägget Om ett inslag med Gun Holmertz i Studio Ett, innan inslaget sänts.

I Studio Ett presenterades inlägget bland annat med orden:

Är kvinnor som klär sig i heltäckande slöja och män som odlar långt skägg tecken på islamism?

Inslaget var ett knappt halvhjärtat försök att ta upp en fråga som allvarligt oroar många (även Säpo). Men det var inte i närheten av det som många har väntat på länge: att medierna kunnigt, allsidigt och sanningsenligt ska belysa viktiga samhälls- och framtidsfrågor som rör asylinvandringen, mottagandet av de asylsökande och asylprocessen. Samt integrationen av dem som får uppehållstillstånd i Sverige.

Studio Etts programledare hade för liten kunskap på området (som är svårt, det medges), men främst för liten vilja att verkligen lyssna på och försöka förstå Gun Holmertz, både vad hon skrivit och vad hon sa i radio, det var uppenbart. En intresserad och engagerad journalist hade varit glad över att ha en icke-medietränad, s.k. vanlig människa med viktiga saker att säga som gäst, vilket inte sker så ofta. En gäst med förstahandsuppgifter om en allvarlig och skrämmande, rentav hotfull förändring i de lokaler där en somalisk barn- och kulturförening enligt kontraktet ska verka. Gun Holmertz berättade att lokalen blivit en mansdominerad, ibland skrämmande plats där bönemattor rullas ut i korridorer av skäggiga män med traditionell muslimsk klädsel (som kan vara tecken på att man vill visa sin fromhet, men lika väl på radikalism) och där böneutrop ljuder i gemensamma utrymmen och tv på arabiska står på hela dagarna. Här var en människa som jobbat i lokalerna i 15 år och kunde berätta att någon verksamhet för barn och unga inte bedrivs i  lokalen, vilket den är avsedd för. Men det verkade inte heller intressera programledaren.

Det fanns inget intresse hos programledarna att ens undra över vad man vet – och vad Säpo vet – om vilken typ av verksamhet som faktiskt pågår och planeras i de slutna rummen, efter att bönerna förrättats i de utrymmen som är gemensamma för flera verksamheter. Utan de barn och kvinnor som skulle få glädje och nytta av den kulturförening, Afrikas horn, som kommunen lämnat bidrag till.

Att Gun Holmertz mordhotats, lämnade programledaren tämligen oberörd, det tycktes inte enligt henne vara så mycket att uppröras över. När Gun Holmertz berättade om att hon mordhotats av en somalier i två vittnens närvaro som svar på frågan/påståendet från programledaren om att hon fått viss kritik och visst mothugg efter sin artikel i GP, tyckte programledaren att: ”Ja, det kan man ju också kalla för lite mothugg, om man säger så”. Mordhot = mothugg, enligt Public Service.

Kanske kommer reportrarna och programledarna hos SR P1 i Public Service att vara mer upprörda när/om männen, som tagit över barn- och kulturföreningen, anmäler till DO eller JO att de är diskriminerade och kränkta av Gun Holmertz. Inte alls omöjligt, känns det som, efter att ha lyssnat på inslaget i Studio Ett.

Men: ta absolut inte det som jag skriver här som absoluta sanningar, utan läs Gun Holmertzs och andras artiklar, lyssna på inslaget i SR P1 och – viktigast! – forma egna åsikter: Överdriven rädsla eller befogad varning?

© Denna blogg. Endast korta citat tillåtna.

Om ett inslag med Gun Holmertz i Studio Ett, innan inslaget sänts

Under rubriken Överdriven rädsla eller befogad varning?  förhandsinformerade Sveriges Radio P1-programmet Studio Ett på sin sajt om att man skulle ha ett inslag om det som Gun Holmertz berättade på GP Debatt den 18 juni (I GP: “Islamismen får allt större fäste i Hjällbo”), och som tycks ha kommit som en total nyhet och/eller chock för svenska journalister och politiker. Redan denna mening i sig är ett bevis på den djupa okunnighet eller (jag vet inte vilket) den fortsatta viljan att ”spela dum”, som svenska journalister (och politiker) uppvisar:

Men är hennes kritik bara generella fördomar eller har hon en poäng?

Det ska bli intressant att höra inslaget, där också  Simon Sorgenfrei, doktorand i religionsvetenskap vid Göteborgs universitet och Sanna Rayman, journalist på Svenska Dagbladet medverkar. Plus någon journalist som – givetvis – styr samtalet på sitt sätt. Ett nytt inlägg följer på bloggen efter inslaget.

Läs också:
Endast ett upplyst folk kan och vågar begagna sig av sin grundlagsstadgade rätt till åsikts-, yttrande- och tryckfrihet! – 24 juni 2012
I Sverige gäller Yttrandefrihetsgrundlagen (1991:1469)  – 25 juni 2012
Det har länge varit hög tid att dra upp huvudena ur sanden… – 26 juni 2012
Zulmay Afzali, f.d. regeringstjänsteman i Afghanistan: “Jag blev chockad när jag fick höra att Gun Holmertz blivit hotad för det hon skrev! “  – 28 juni 2012

I Finland: 65 procent av de påstått minderåriga asylsökande var över 18 år

Apropå beslutet om ålderstester av påstått minderåriga asylsökande i Sverige

I SR P1 rapporteras om de ålderstester som Socialstyrelsen fastslagit ska kunna användas för att bedöma ungefärlig ålder på de asylsökande, som säger sig vara minderåriga.Det första som händer när detta blir känt är, att diverse organisationer önskar att ännu fler kostnadskrävande moment införs i processen: att man ska kunna överklaga ålderstesterna! Nog borde väl de sökande själva veta hur gamla de är och kunna styrka det! Och om de inte gör det och ålderstesterna visar att de ljuger om sin ålder, då ska det räcka. Märkligt är att inga medier, organisationer eller politiker tycks anse det självklara, nämligen att Sverige inte ska acceptera lögner och bedrägerier i asylprocessen.

Det torde vara ungefär samma typer av unga som söker asyl i Sverige som i Norge och Finland, där ålderstester redan gjorts under en längre tid. Om man tänker sig att man applicerar de finska och norska resultaten (65 procent icke minderåriga) i Sverige, skulle ca 35 procent av 2657, d.v.s. endast ca 930 av de påstått minderåriga som sökte asyl 2011, betecknas som minderåriga. Av hittills i år (t.o.m. maj 2012) inkomna asylansökningar är 1210 från påstått minderåriga. Om ca 35 procent av dem är under 18 år, innebär det att ca 425 är minderåriga. När ålderstesterna sållat bort dem som ljuger om sin ålder, kommer de som faktiskt är minderåriga att kunna tas emot i kommunerna utan problem och kostnaderna för minderåriga som ska gå igenom asylprocessen, kommer att minska med åtskilliga hundratals miljoner kronor .

Finland
I januari 2010 rapporterade Yle (Alaikäisten turvapaikanhakijoiden tulva tyrehtyi – ung Inströmningen av minderåriga asylsökande upphörde):

Antalet ensamkommande minderåriga asylsökande till Finland minskade kraftigt förra året (2009) jämfört med året innan. En av anledningarna till minskningen är de skärpta ålderstesterna.

Enligt utredningsledaren vid Helsingfors utlänningspolis, Arvo Mäntykenttä, visade sig 42 av 63 testade, alltså 65 procent, vara äldre än 18 år. Han säger:

Vanligtvis är de som uppträder som minderåriga 19-20 år gamla. En del är dock betydligt äldre. En av dem som vi utredde, som sade sig vara 16 år, kunde vi till slut avslöja var 29 år gammal.

Antalet asylsökande som påstår sig vara minderåriga har också minskat markant, eftersom man nu vet i de stora asylländerna att ålderstester görs och att det inte är någon idé att försöka ljuga om sin ålder i Finland. Hittills i år (t.o.m. maj 2012) har totalt 37 som säger sig vara minderåriga sökt asyl.

Norge
I Norge hade 717 ensamkommande minderåriga sökt asyl i Norge t.o.m. november 2011. Som jämförelse kan nämnas att år 2009 sökte 2500 ensamkommande minderåriga asyl (Udlendingsdirektoratet 2.12 2011). Hittills i år (t.o.m. maj 2012) har 353 personer, som säger sig vara minderåriga, sökt asyl i Norge.

Läs också:
Finland och Norge: allt färre ensamkommande minderåriga. I Sverige ökar de kraftigt. – 4 mars 2012
40 procent går till 5 procent – 24 mars 2012
”I t.ex. Sverige är man intresserade av det finska systemet och har varit i kontakt med inrikesminister Päivi Räsänen (kd) om detta. Inrikesministeriet har översänt begärd information till grannen i väster.” – 19 maj 2012