Om: ”Debatten som ofta hamnar på avvägar”

Den 23 juli publicerade Gotlands Allehanda på ledarplats min text Godhet är en sak, dumhet en annan.

Först vill jag säga att det som en del skriver i kommentarsfälten efter min text om att Gotlands Allehanda skulle ha beställt texten av mig är påhittat och sålunda inte sant: ingen har bett mig skriva den; den är inte beställd av Gotlands Allehanda eller någon annan tidning! Men Gotlands Allehanda publicerade den och den fick många kommentarer.

Därefter vill jag uttrycka ett litet hopp om att det kanske snart ska gå att föra en lite mer sansad debatt och diskussion om de viktiga frågorna kring asyl och migration, efter att ha läst politiske chefredaktören Mats Linders text Debatten som ofta hamnar på avvägar (25 juli) som är ett bevis på att han förstått vad jag, på mitt finlandssvenskt osnirkliga sätt, velat förmedla. Mats Linder skriver bland annat:

Sverige behöver en konstruktiv debatt i flyktingfrågor och vi behöver debattörer som Merit Wager, som inte är så ängsliga att säga något som kan feltolkas att de inte säger något alls. Eller censurerar sig själva över gränsen till det ointressanta och utslätade.

Ingen är betjänt, allra minst flyktingarna med asylskäl, av ett debattklimat där minsta antydan till ärligt problematiserande leder till att man sorteras in bland de bannlysta. Ändå är det ofta så det blir. Vilket i längden bara gynnar dem utnyttjar flyktingfrågan för mörka syften.

Just det: ingen, allra minst flyktingarna och de asylsökande med skyddsbehov är betjänta av en feg, räddhågsen och obalanserad låtsasdebatt med högljudda, men onyanserade och ofta okunniga, röster som stämplar och anklagar varandra för än det ena, än det andra. I ett civiliserat land, en demokrati, ska man upprätthålla sina egna lagar och vara tydlig med vad som gäller. Utlänningslagen ska, precis som andra lagar, efterlevas. Och folk ska få höra både de ”vita” och de ”svarta” historierna, få allsidig information och inte undanhållas relevanta fakta och/eller föras bakom ljuset. Ansvaret för att det blir så vilar enligt min åsikt på journalister, politiker inkl riksdagens ledamöter och regeringen. Och kanske lite på mig. Och andra som har kunskap och erfarenhet på området.

Ett stort informationsansvar har faktiskt miggorna tagit när de i åratal på sin fritid skrivit och berättat om både verkets lednings och sina egna tillkortakommanden. Om sin oförmåga att bryta mönster i en struktur som numera vilar på ett koncept som kallas ”lean” och används av Toyota som implementerade det i sina bilfabriker (här finns texter på bloggen som innehåller ordet ”lean”). Om asylbedrägerier i allt större omfattning som ingen riktigt på riktigt verkar vilja ta itu med. Om svårigheter som uppstår när mellan 90 och 95 procent av alla som söker en fristad i Sverige inte visar några id-handlingar som talar om vilka de är och varifrån de kommer och hur svårt det är för handläggare och beslutsfattare på Migrationsverket att avgöra vilka som har asylskäl och vilka som inte har det under sådana premisser. Etc.

Det är inte svart eller vitt. Det är svart och vitt. Samtidigt. Och om detta må vi samtala, debattera och diskutera. Helst – om möjligt – i civiliserad ton.

Till slut upprepar jag vad jag har sagt många gånger tidigare och som knappast går att missförstå ens av de mest ”missförståndsbenägna”:

Jag är
1) till 100 % FÖR migration (in- och utvandring)
2) givetvis FÖR skydd åt flyktingar m.fl.
3) helt EMOT asylbedrägerier

© Denna blogg. Korta citat tillåtna. Var vänlig länka alltid till originalinlägget!

En migga om uppehållsrätt på anknytning till EU-medborgare bosatt i Sverige

En migga om uppehållsrätt på anknytning till EU-medborgare bosatt i Sverige:

En annan sak som ingen – märkligt nog! – verkar reagera på är det faktum att när en svensk eller tredjelandsmedborgare gifter sig med en person som är bosatt utomlands så gäller huvudregeln i 5 kap 18 § utlänningslagen. Den säger bland annat att:

En utlänning som vill ha uppehållstillstånd i Sverige ska ha ansökt om och beviljats ett sådant tillstånd före inresan i landet. En ansökan om uppehållstillstånd får inte bifallas efter inresan.

I de fall personen, som vill ha uppehållstillstånd på anknytning till någon i Sverige, redan finns i landet så måste denne resa hem och lämna in sin ansökan där, för att sedan återvända hit när/om ansökan beviljas. Anledningen till att man har den regeln är för att det ska vara lika för alla. Den som struntar i att ansöka hemifrån ska inte komma i bättre läge än den som gör rätt från början.

Det finns dock en grupp som denna huvudregel inte gäller för och det är EU-medborgare. Om anknytningspersonen som bor i Sverige är medborgare i ett EU-land (ej svensk medborgare alltså) så behöver den person som han eller hon gifter sig med inte ansöka från hemlandet. Oavsett varifrån i världen den personen kommer ifrån. Det gäller oavsett om de inlett sitt förhållande här i Sverige, t ex efter att den nya partnern fått avslag på en asylansökan, eller om de inlett förhållandet i något annat land. Allt enligt en dom från EG domstolen. En solklar diskriminering av svenska medborgare alltså. Se EG-domstolens dom den 25 juli 2008 i mål C-127/08, Lifos 25891.

Om paret bor kvar i Sverige så får de permanent uppehållsrätt efter fem år. Det brukar ju ofta bli skriverier om de här fallen när en svensk träffar en person som fått avslag på sin asylansökan och då ska ”tvingas” åka hem till hemlandet för att lämna in en ansökan om UT på anknytning till svensken (eller tredjelandsmedborgaren). Man har svårt att acceptera detta. Varför ska det då vara mer förmånligt att gifta sig med en EU medborgare? Nordiska medborgare har ju dessutom permanent uppehållsrätt alldeles oavsett om de bott här i ett eller fem år.

Syftet med EU-direktivet är ju att EU-medborgare som är gifta med tredjelandsmedborgare inte ska diskrimineras i förhållande till den som är gift med en EU-medborgare vid flytt inom EU. Man ska kunna ta med sin make/maka till det nya landet på samma villkor. Så som lagen är skriven är det svårt att uppfatta det som att de mer förmånliga reglerna ska gälla även om det är en ny anknytning, alltså att förhållandet inte existerade i hemlandet. Det är begreppet ”följer med eller ansluter sig till” som jag syftar på.

Men nu har EG domstolen gjort din (vi hade en diskussion om detta, miggan och jag. Min anm.) tolkning och då blev det den svenska medborgaren som blir diskriminerad istället. Det är dessutom så att tredjelandsmedborgare som gifter sig med EU-medborgare med uppehållsrätt kan få uppehållstillstånd på grund av anknytning. Då kan sedan EU-medborgaren söka uppehållstillstånd på anknytning till tredjelandsmedborgaren och vips så faller kravet på egenförsörjning som annars gäller för EU-medborgare bosatt i Sverige.

Jag inser plötsligt att jag skulle kunna bli rik på en rådgivningsbyrå som ger råd om hur man kan kringgå utlänningslagen!

Ur utlänningslag ((2005:716)):

3 a kap. Uppehållsrätt för EES-medborgare m.fl.
Allmänna bestämmelser
1 § Med uppehållsrätt avses en rätt för EES-medborgare och deras familjemedlemmar att vistas i Sverige mer än tre månader utan uppehållstillstånd i enlighet med vad som sägs i detta kapitel. Lag (2006:219).
2 § Med familjemedlem till EES-medborgare avses i denna lag en utlänning som följer med eller i Sverige ansluter sig till en EES-medborgare och som är – make eller sambo till EES-medborgaren, – släkting i rakt nedstigande led till EES-medborgaren eller till hans eller hennes make eller sambo, om släktingen är beroende av någon av dem för sin försörjning eller är under 21 år, eller – släkting i rakt uppstigande led till EES-medborgaren eller till hans eller hennes make eller sambo, om släktingen är beroende av någon av dem för sin försörjning. Lag (2006:219).