• Kategorier

  • Arkiv från 5 maj 2005

  • Kalender

    juli 2012
    M T O T F L S
     1
    2345678
    9101112131415
    16171819202122
    23242526272829
    3031  
  • free counters
  • wordpress visitor counter
  • RSS Merit Wager

Till alla er som hör av er!

Till alla er som hör av er via kontaktformuläret under Info!

Jag har försökt att hinna svara alla, men det går tyvärr inte. Tiden räcker inte till eftersom ni är så många. Därför vill jag passa på att här, via bloggen, tacka er alla så väldigt mycket för era uppmuntrande ord, tips och tankar och även ta tillfället i akt att på detta sätt bekräfta att jag läser vad ni skriver!

Asylstatistik från Sverige och från Finland första halvåret 2012

Asylstatistik för första halvåret 2012/första halvåret 2011 i Sverige och i Finland

SVERIGE
Under perioden 1 januari – 30 juni 2012 sökte 16.335 personer asyl i Sverige. Det var en ökning med 30 procent, från 12.595 jämfört med samma period föra året. 1.467 av de asylsökande var ensamkommande barn och ungdomar, en ökning med hela 52 procent jämfört med samma period förra åretdå antalet var 966.

FINLAND
Under perioden 1 januari – 30 juni 2012 sökte 1.274 personer asyl i Finland. Det var en minskning med ca 8 procent, från 1.380 jämfört med samma period förra året. 62 asylsökande var ensamkommande barn och ungdomar, en minskning med 7 procent jämfört med förra året samma period då antalet var 71.

© Denna blogg. Vid citat, var vänlig länka till originalinlägget.

Leif GW Persson i Expressen: ”Varför skaffade ni er inte en dvärghamster i stället?”

I Leif GW Perssons krönika i Expressen den 14 juli: I huvudet på en gammal gubbe berättar han de mest sanslösa historier om en hamstervärnande, f.d. polismästare i Stockholm, Carin Götblad. Bland annat:

I grunden är det ganska enkelt. I sak handlar det om att välja mellan omsorgen om en dvärghamster och 150 ouppklarade mord. Döm själva.

Den andra maj beslutade länsstyrelsen i Stockholm att omhänderta en dvärghamster och redan samma dag verkställdes beslutet av en patrull från polismyndigheten i Stockholm.

Hamstern är numera placerad i fosterhem i avvaktan på att man ska hitta en ny matte och husse åt den och den lär må alldeles utmärkt. ”Handtam och i god kondition”, enligt den omfattande utredningen.

Krönikan handlar allså om f.d. polismästaren Carin Götblad och hennes förkärlek för att rädda hamstrar framför att se till att lösa mord. Som Leif GW Persson skriver:

Hos polisen i Stockholm finns 150 ouppklarade mord som aldrig kommer att bli preskriberade och flertalet av dem samlade man för övrigt på sig under den Götbladska tiden. Sedan några år tillbaka handläggs de av en särskild Cold casegrupp vid länskriminalen i Stockholm och resurserna för det uppdraget är givetvis på en helt annan nivå än när det handlar om hästar, hundar, katter, kaniner, undulater och en och annan vanlig pytonorm.
(Läs hela krönikan, se länk ovan).

Leif GW Perssons krönika fick en del på Facebook att – som det ibland heter – ”go bananas”. Så här kommenterades den (pubiceras med allas medgivande):

G: Ja, herrejävlar…nu väntar vi bara på att hamstern kallar till presskonferens!

P: Mer pengar till polisen! Det här kan inte vara den enda vanskötta hamstern i Sverige.

V: Presskonferens vore på sin plats: Rör inte mitt husdjur!

M: Vi måste omedelbart starta organisationen FHVIS! För Hamstras Väl I Sverige!

V: Ha ha ha ha! Jag är inte så intresserad av djur.

G: Det är kränkande att folk använder ett talesätt som ”att hamstra” – det pekar ut en hel djurgrupp som osolidariska och parasitära. Jag ser hamsterns kränka ögon framför mig som den ställer den fråga vi alla måste besvara: ” Varför?”

H: Så j-a dumt att jag inte ens kommer på en kommentar…

M: Jag instämmer med G och anser att detta kränkande språkbruk ska tas upp som nummer 1 när FHVIS grundas! Och så trycker vi upp knappar där det står: ”Rör inte min hamster!”

E: Aspelut!

P: G, jag gillar inte ditt slarviga sätt att använda dig av ordet ”parasitär”. Parasiter är djur med samma värde som daggmaskar, hästar, hundar, kor och Carin Götblad.

M: Ja, G bör sopa rent framför egen dörr innan han ger sig på andra levande organismer!

G: Jag gör som SVT:s tennisexpert Janne Gunnarsson: Ber hela världen om ursäkt för mitt omdömeslösa yttrande, särskilt då alla hamstrar. Jag har inga problem med hamstrar!

E: Åjo G, lite problem med dem har du säkert!

GS: Hamstrofobi?

P: G, Nu var det parasiterna du förolämpade och som du bör be om ursäkt. Parasiterna, som för övrigt även kan tillhöra växtriket. Var är landets alla växtpoliser?

G: Min sits blir alltmer ohållbar. Det räcker inte med en pudel (f’låt alla pudlar: jag menar inte att ni är karaktärslösa och saknar civilkurage…)

M: G, menar du då att andra hundar än pudlar är karaktärslösa och saknar civilkurage? En helt oacceptabel åsikt, i så fall.

G: Då ber jag alla hundar om ursäkt…

M: Too late. Du är nu för evigt stämplad som ”hamstrofob” och ”pudelkränkare” samt som på ett oacceptabelt sätt hostilt inställd till hundar och parasiter!

G: Någon som har en tagelskjorta att låna ut?

M: Och piskor med järnspikar i!

A: Dagens höjdare, såväl vad avser artikeln som kommentarerna !

G: Helt ok, men jag vill be er alla på om ursäkt för mina omdömeslösa yttranden.

E: Ja.

A: Jag känner mig kränkt, vet inte riktigt varför det är mest en känsla. Mitt ex kallade mig för parasiten, så där har jag lite men jag tror att som etnisk svensk mitt i livet är jag lite upprörd över att det inte talas om oss. Jag hamstrar och parasiterar så mycket jag kan, var finns min röst i den här debatten? Va? Va? VA?

© Denna blogg. Korta citat tillåtna. Länka alltid till originalinlägget.

Från berusad chef 2006 till nominering till ”Årets offentliga chef 2012”

Från berusad chef 2006 till ”Årets offentliga chef 2012” – snyggt jobbat!

Den 21 september 2006 sände TV3 ett program – Insider – om en chef för sprit- och öppethållningstillståndsenheten på Länsstyrelsen som favoriserade dem som bjöd henne på sprit och som behandlade andra orättvist genom att dra in tillstånden. Jag bloggade om detta den 24 september 2006 under rubriken Berusad chef för tillståndsenheten i Stockholm?.

Nu har samma person, Ann Hilmersson, som numera är administrativ chef på SHIS, Stiftelsen hotellhem i Stockholm, nominerats till Årets offentliga chef 2012 .

© Denna blogg.

En anställd vid ett hem för minderåriga och påstått minderåriga asylsökande: ”Vad som inte togs upp var det faktum att personerna i fråga i många fall måste alfabetiseras, ges grundläggande utbildning och därefter möjligen högskoleutbildning.”

En anställd vid ett hem för minderåriga och påstått minderåriga asylsökande:

Återigen ett stort tack för din insats för att bringa klarhet och balans till en annars så infekterad debatt!

Som du vet så arbetar jag fortfarande i ”integrationsträsket” som jag benämner det (och jag vill även klargöra att det finns goda exempel på hur människor som behöver skydd har gått från ”offer” till produktiva och deltagande medborgare i Sverige. Allt är som sagt var inte svart eller vitt).

Nåväl. En liten reflektion angående de ”ensamkommande barnen”. På det senaste mötet om integration som jag deltog i framförde en kommunal tjänsteman synpunkten att den förväntade anhöriginvandringen från Somalia kommer att bidra till ännu mer grus i det kommunala maskineriet. Detta för att bostadssituationen redan nu är ansträngd och om tillgängliga bostäder ute i kommunerna ska fördelas mellan redan bosatta (svenskar och invandrade svenskar), nyanlända flyktingar, ensamkommande barn och anhöriga så kommer det att leda till konflikter. Det handlar inte om någon form av smygrasism utan om rena fakta.

Att kommunala tjänstemän kan anse att det är nödvändigt att bekosta körkort åt ensamkommande asylsökande minderåriga för att förbättra deras möjlighet till anställning är säkert en god tanke, men när svenska ungdomar utan ekonomiska förutsättningar att ta körkort inte omfattas av denna generositet blir det gruff. Minst sagt.

Företrädare för det offentliga Sverige ondgör sig konstant över att ”grupper ställs mot varandra”. Jag håller med om att det är olyckligt när personer eller grupper pekas ut som ansvariga när det ju faktiskt är politikerna som beslutar om hur ekonomiska medel fördelas. Dock kan man inte komma ifrån det faktum att politik handlar om ”vem som får vad, när och hur”. Således är det uppenbart att mottagandet av flyktingar och ”ensamkommande” kostar – och kommer att kosta – mycket pengar och eftersom medlen inte är outsinliga kommer prioriteringar att behöva göras. Detta verkar ha undsluppit både ansvariga politiker och journalister, och det enda det göder är Sverigedemokraterna vilka antagligen kommer att bli tredje största parti i valet 2014.

För att återgå till mötet om ”de ensamkommande” så beskrevs detta fenomen som dels ett kvalitetstecken på den svenska migrationspolitiken men också som en potentiell vinst. Det påstås nämligen att det är driftiga människor som kommer hit. Vad som inte togs upp var det faktum att personerna i fråga i många fall måste alfabetiseras, ges grundläggande utbildning och därefter möjligen högskoleutbildning. Jag har svårt att se hur detta kan vara en vinst för Sverige men jag är som sagt var inte ekonom och dessutom är jag nöjd med att ha ett relativt välbetalt arbete utan tunga lyft och med flexibel arbetstid. Således håller jag tyst och nickar instämmande med i flosklerna som staplas på hög.

© Denna blogg. Korta citat tillåtna. Var vänlig länka alltid till originalinlägget.

En liten strimma av hopp om mer saklig och korrekt rapportering om asylområdet i svenska medier

Förutom den språkligt felaktiga rubriken Antal somaliska anhöriginvandrare väntas ta fart (”Antal” kan inte ”ta fart”…), så är texten på SR Internationals sajt bra; betydligt mer neutral och faktabaserad än mången annan rapport från Public Service.

En liten svängning i rapporteringen om asyl- och migrationsfrågor kan anas. När man läser en sådan här text så uppstår en strimma hopp (mycket liten, men dock) om att det kanske kan bli som många önskat i så många år: svenska medier börjar rapportera icke-vinklat, sakligt och så korrekt som det bara går, i stället för att sända ut floder av felaktiga, halvsanna, icke-faktabaserade artiklar och reportage som vi under åratal översvämmats – och fortfarande översvämmas – av.

Det är alltså SR International som har gjort inslagen och texten. Här ges information, fakta, berättas om prognoser och att man inte vet exakt hur det kommer att bli. Det finns en hel del saker som inte berättas i texten, men det hade blivit för omfattande att ta upp allt på samma gång. SR International kommer förhoppningsvis att ta upp också andra aspekter och fakta (som att DNA-testerna kostar 5.000 kr/st och vem som förväntas betala dem och att vi i Sverige fortfarande inte har en aning om vilka alla ”somalier” är och varifrån de faktiskt kommer eller varför de är här m.m.) vid ett senare tillfälle. Dock känns det inte som om man här medvetet (som är så vanligt) försöker dölja fakta och vilseleda läsarna/lyssnarna.

Rätt ska vara rätt! Rapporteringen ska vara faktabaserad och alla sidor ska belysas så sakligt som möjligt. Folk går inte längre på vinklade och partiska berättelser från asylområdet, det finns massor av rapportering på nätet som visar en helt annan sida än den som svenska medier försökt ”slå i” folk under många år. Under galgen kommer en förändring att behöva ske och här finns ett – ett! – gott exempel på det. Alltid en början.

© Denna blogg. Korta citat tillåtna, länka alltid till originalinlägget.

Från Migrationsverkets intranät: ”Vi har fått höra av sökande att de fått uppgifter om att bosnier beviljas uppehållstillstånd i Sverige och att många sagt upp sig från sina arbeten för att komma hit. ”

Från Migrationsverkets intranät i slutet av juni 2012:

Just nu sker en markant ökning av asylsökande från västra Balkan till Sverige. Läget vid ansökningsenheterna och bristen på boende är akut. Samtidigt inväntas en ökad inströmning från Syrien. Under tisdagen samlades verkets operativa ledningsgrupp för att diskutera vilka åtgärder som ska vidtas.

— Vi ser en mer konstant hög inströmning och fluktuation av grupper som kommer till Sverige som vi måste hantera året om. I den situation som vi står inför nu är vår prioritet att ge asylsökande tak över huvudet, ta emot och pröva ansökningar, säger Janne Wallin, chef för asylprövningen.

Vid ansökningsenheten i Malmö har det de två sista veckorna kommit två bussar per vecka med asylsökande från västra Balkan, främst från Bosnien men även från Makedonien och Serbien. Under söndagen och måndagen anlände sammanlagt 221 personer med buss till ansökningsenheten i Malmö.

— Vi har fått höra av sökande att de fått uppgifter om att bosnier beviljas uppehållstillstånd i Sverige och att många sagt upp sig från sina arbeten för att komma hit. Vi kommer från och med nu att trycka extra på att informera alla som kommer om återvändandedirektivet och ge dem möjlighet att återta en asylansökan, säger Anna Wessel vid återvändandeenheten i Malmö.

Läs mer här:
Många asylsökande sätter press på verket – från Migrationsverkets intranät i slutet av juni 2012
Stora skillnader när det gäller hanteringen av uppenbart ogrundade asylansökningar mellan Sverige, Norge och Finland – 2 juli 2012

© Denna blogg. Vid citat (inte hela texter), vänligen länka till originalinlägget.

”Ju likgiltigare ett folk förhåller sig inför sina egna angelägenheter, desto lättare blir det ett offer för diktaturen.”

Det har varit intressant – och skrämmande – att läsa Vilhelm Mobergs bok I egen sak – Obekväma inlägg i det offentliga samtalet (i vilken det för övrigt också berättas en hel del om Finland), från 1937 fram till 1971. Och obehagligt. För det är så mycket som är minst lika sant och obekvämt och obehagligt idag som då. I förordet, skrivet av Otto von Friesen, står att läsa:

Vilhelm Moberg var obekväm. Inte för att han kunde vara hetsig och upprörd och inte bara för att han hade en vass penna. Vilhelm Moberg var principiell och han satte fingret på de ömma punkterna.

Han gisslade svensken för undersåtlighet, den svenska pressen för kryperi och överheten för korruption och vanstyre.

I kapitlet I våra egna angelägenheter (texten publicerad i Dagens Nyheter den 7 november 1947) skriver Moberg om uppkomsten av ”yrkespolitiker”:

Riksdagsmannens tjänst kommer givetvis hos oss hädanefter att bli mer eftertraktad än någonsin och just av dem som ser till dess förmåner – d.v.s. av dem som icke borde bli riksdagsmän.
———-
Genom yrkespolitikerns framträdande blir nu faran av en skråbildning uppenbar: politikerna kan bli en hierarki som helt avskiljer sig från övriga medborgare. Klyftan mellan de styrande och de styrda har redan blivit bredare, allteftersom de förra avlägsnat sig från ”civila” yrken och blivit politiker och ingenting annat, För medlemmar i ett skrå ligger självtillräckligheten nära: man anser sig vara ensam om insikter i politik. Folket ska rösta vid valen men för övrigt hålla sig tyst och stilla
———-
Men om politiken ska bli en verksamhet enbart för specialister, är detta en olycklig utveckling som endast kan minska allmänhetens politiska intresse och förbereda marken fört totalitära tänkesätt.

Ju likgiltigare ett folk förhåller sig inför sina egna angelägenheter, desto lättare blir det ett offer för diktaturen. Läs mer

Åsikts- och yttrandefrihet är inte något man har – ens om det står i grundlagen – om man inte använder sig av den

Läs först den förklarande texten Ullenhag lyssnar men hör inte (15 juni 2012).

Läs därefter också Var fanns Somaliska Riksförbundet när Gun Holmertz mordhotades av en somalisk man? (6 juli 2012) om hur en medarbetare på Sveriges Radio och Sveriges Television – Janne Gunnarsson – av en annan anställd på SVT – Per Yng – läxades upp och tvingades krypa och lägga sig mer än platt för ett totalt harmlöst och dessutom sant påpekande på sin Facebook-sida. Måtte svenska folket inse att yttrandefrihet inte längre existerar i deras land och att mellanchefer inom Public Service tar sig rätten att kontrollera och fördöma vad anställda skriver och tycker. Att Janne Gunnarsson förödmjukade sig som han gjorde är oerhört obehagligt och synnerligen illavarslande för ett land som etiketterar sig som ”fritt” och ”demokratiskt”. Var fanns förresten facket när Gunnarsson åsiktsattackerades av sin överordnade?

En bloggläsare tipsade om denna debattartikel – Växjös flyktingmottagande – i Smålandsposten och påpekade att:

Bo Franks framtid inom M-toppen ser iskall ut, men han och kommunalrådet i Katrineholm, Göran Dahlström (S) som jag kan ju kanske bilda en klubb liten i framtiden. En klubb som kanske växer…

Bo Frank, moderat kommunalråd i Växjö, säger alltså som det är, inte som han borde säga. Med anledning av de stora kostnader som mottagandet av anhöriga till asylinvandrare säger han bland annat:

Men nu är jag den som har det yttersta ansvaret både för att Växjö ska vara välkomnande och för kommunens ekonomi.

Det är inte så att man precis är van vid att någon enskild politiker ställer sig upp och faktiskt tar ansvar! Den som gör det ska givetvis inte klandras eller ”hamna i kylan”, utan uppskattas för att han tar sitt uppdrag på allvar. Dock verkar Bo Frank inte ha tänkt igenom riktigt ordentligt vad han skriver när han framhåller att:

Och att regeringen måste betala de faktiska kostnaderna för kommunen.

Varken han – eller de flesta andra som skriver och talar om den stora invandringen och dess kostnader – verkar komma ihåg att det inte är ”kommunen”, ”staten” eller ”regeringen” som betalar och bekostar någonting utan att det är de, som arbetar och betalar bland världens högsta skatter, som är kommunen, staten och även regeringen! Här behövs en annan retorik så att man inte ger sken av att det finns olika penningkistor hos kommuner, staten och regeringen där det mirakulöst nog alltid ligger en massa gullpengar som kan delas ut lite hur som helst.

Det är dock inte en dag för sent att ansvarskännande politiker, som de två kommunalråden i Katrineholm resp Växjö, börjar tala klarspråk om de enorma kostnader och de mycket stora och långvariga problem som en exceptionellt stor asyl- och anhöriginvandring av de synnerligen svårintegrerade människor som är – eller påstås sig vara – från Somalia, innebär. Därmed inte sagt att enbart somalier är svåra att integrera eller ens att alla somalier är det – det finns stora problem också med andra asylinvandrargrupper och välfungerande integration bland samtliga. Men man ska inte sticka huvudet i sanden och låtsas som om det inte är ett faktum att Sverige i början av 90-talet ansågs ha tre så kallade utanförskapsområden, medan dessa områden idag, 20 år senare är hela 160… Och alla dessa områden bebos av en överväldigande majoritet asylinvandrare från länder och kulturer mycket fjärran från Sverige och de svenska dito. Det finns inget främlingsfientligt i att påpeka dessa fakta och vare sig Janne Gunnarsson, Göran Dahlström eller Bo Frank har överträtt några befogenheter när de uttalat sina åsikter!

Läs artikeln ”Allt fler får det allt sämre i utsatta bostadsområden” av Lars Leijonborg, Nyamko Sabuni och Mauricio Rojas på DN Debatt den 25 mars 2006. Några nya rapporter (de senaste sex åren, efter 2006) om dessa utanförskapsområden har jag inte kunnat hitta. Om någon känner till om det gjorts några sådana så meddela gärna via Info-sidan där det finns ett kontaktformulär här på bloggen!

Och läs de många gånger mycket skrämmande berättelser som miggorna förmedlat under många år, i boken Inte svart eller vitt utan svart och vitt. den som har läst boken kan aldrig påstå att ”det hade jag ingen aaaning om”!

OBS! För större bild, klicka bilden!

© Denna blogg. Notera: endast korta citat är tillåtna. Var vänlig länka alltid till originaltexten.

EMN: Skenäktenskap vanliga i EU-länderna

Skenäktenskap är en del av vardagen inom familjeåterförening i EU-länderna, men deras omfattning är svår att bevisa på grund av brist på jämförbar statistik, konstateras i Europeiska migrationsnätverket EMN:s syntesrapport Misuse of the Right to Family Reunification. Med skenäktenskap avses ett äktenskap som har ingåtts i syfte att kringgå bestämmelser om inresa eller vistelse i ett land, dvs. endast för att maken ska få uppehållstillstånd.

Antalet fall med misstanke om skenäktenskap varierade i EU-länderna och Norge mellan 35 och 1.740 fall 2011. Samtidigt varierade antalet avslagsbeslut på grund av skenäktenskap i EU-länderna mellan 5 och 990.

Rapporten bygger på nationella undersökningar i 24 medlemsstater och Norge, som utredde omfattningen av skenäktenskap och felaktiga anmälningar om föräldraskap som lämnats i anslutning till ansökan om uppehållstillstånd.

Skenäktenskap har vanligen ekonomiska motiv. Å andra sidan har man också observerat tecken på skenäktenskap som ordnats av organiserade kriminella grupper.

EU-länderna bekämpar missbruk på grund av skenäktenskap genom att koncentrera sin undersökning till avgångsländernas beskickningar, där sökande av uppehållstillstånd intervjuas och handlingarnas äkthet undersöks. I en del länder kan polisen undersöka lägenheter, arbetsplatser eller skolor för personer som misstänks för skenäktenskap. Vid undersökningen jämförs även uppgifter om äktenskap och samboende som lämnats till kommunala register med de uppgifter som lämnats till immigrationsmyndigheterna. En skenäktenskapsundersökning inleds exempelvis om anknytningspersonen tidigare ingått flera kortvariga äktenskap eller ett skenäktenskap.

Om misstanken om skenäktenskap konstateras vara grundad och anknytningspersonen har vilselett myndigheterna, varierar straffen i EU-länderna mellan fem års ovillkorlig fängelse till böter på 15.000 euro. Ansökan om uppehållstillstånd på grund av familjeband för den som ansökt om uppehållstillstånd avslås eller återkallas i regel.

I Finland fattar Migrationsverket årligen cirka 250 avslagsbeslut på grund av skenäktenskap. Polisens beslut ingår inte i denna uppskattning. (Min anm.: Hur många som avslås i Sverige är inte känt). Enligt 36 § i den gällande utlänningslagen kan uppehållstillstånd vägras om det framgår att det anmälda äktenskapet har ingåtts i avsikt att kringgå bestämmelserna om uppehållstillstånd.

Finland bekämpar missbruk i uppehållstillståndsprocessen i huvudsak före utlänningens inresa. Noggrann kontroll av ansökan om visum och uppehållstillstånd har konstaterats vara till stor hjälp i bekämpningen av missbruk.

Hur Sverige kontrollerar, bestraffar, agerar i fall där skenäktenskap misstänks eller konstateras känner jag inte till, men hoppas att någon eller några miggor som känner till förfarandet, hör av sig och berättar!

Källor: EMN, Finlands migrationsverk.

Finland: Det minskade antalet asylsökande syns i antalet platser på förläggningarna

Det minskade antalet asylsökande har påverkat antalet inkvarteringsplatser på förläggningarna sedan 2010. År 2011 anlände 3.088 asylsökande till Finland, vilket är cirka en fjärdedel mindre än året innan. Under de första fyra månaderna 2012 har antalet asylsökande minskat med 14 procent jämför med samma period i fjol.

Under de första fyra månaderna i år uppgick antalet inkvarteringsplatser till 3.169 inkvarteringsplatser, medan motsvarande antal var 3.669 i början av 2011 och 4.639 i början av 2010.

En migga: ”Varför fortsätter svenska medier att rapportera felaktigt?”

Vid det här laget, med flera decennier av asylinvandring, borde man kunna kräva mer av den svenska journalistkåren – och av svenska tidningars ansvariga utgivare! – än att de publicerar sådant som den artikel som publicerades i Aftonbladet den 3 juli, med den icke-korrekta rubriken Mamma utvisas – utan sin dotter!

En migga påpekar det som står under punkterna 1-5.

Fakta

1. Kvinnan utvisas inte utan sin dotter. Det står henne fritt att ta med sig dottern. Det finns inget utvisningsbeslut gällande dottern, men heller inget förbud för henne att följa med sin mamma.

Maken säger till Aftonbladet: ”Vi kan inte resa förrän tidigast i höst”. Som om hans ord stod över lagen, som om det var hans sak att bestämma. En dialog med myndigheterna kan han ha, och diskutera tidpunkten för resan, men när det kommer till kritan så är det givetvis myndigheterna – i detta fall Polisen – som bestämmer, inte en enskild person. Dessutom: han måste inte följa med, det är inte han som ska utvisas.

2. Att det skulle vara farligt att vistas i irakiska Kurdistan idag är inte sant. Fullsatta plan går i skytteltrafik mellan olika destinationer i Sverige och just detta område där läget är stabilt och lugnt (läs gärna Tiina Kantolas berättelser från sina två år som bosatt och anställd i Erbil), vilket borde vara väl känt också för Aftonbladet.

Reportern på Aftonbladet skriver att kvinnan ”vistats en period i Sverige utan papper”. Men det stämmer ju inte heller, hon har ju vistats här olagligt i många år! När man gör det, d.v.s. bryter mot lagen och stannar i landet utan tillstånd, då har man enligt utlänningslagen inte möjlighet att beviljas undantag från regeln om att uppehållstillstånd på anknytning måste sökas från hemlandet. Det borde också kvinnans offentliga biträde känna till – han måste ju kunna läsa och tolka lagen och ge asylsökande och andra som vill få uppehållstillstånd i Sverige korrekt information när han företräder dem.

3. Att få besökstid på svenska ambassaden i Teheran tar inte alls flera månader, dessutom kommer processen med hennes ansökan att gå fort eftersom hon har barn med en svensk medborgare.

4. Hon har inte ”vistats en ­period i Sverige ­utan ­papper”, hon har varit i Sverige illegalt, i flera år!

5. Om hon gifte sig för två år sedan så skulle hon nu ha haft sitt uppehållstillstånd nu, om hon hade brytt sig om att följa svensk lagstiftning och rest hem och sökt uppehållstillstånd på grund av anknytning till sin make, som ju är svensk medborgare.

Varför är det så svårt för svenska journalister, som ju knappast är mer obegåvade än folk är mest, att lära sig vad Sveriges utlänningslag stadgar och att den inte kan ändras hur som helst för att man tycker att den är stelbent eller rentav ”orättvis”? Vad är det som gör att man rapporterar osakligt och inkorrekt i fall efter fall efter fall? Nonchalans?

© Denna blogg. Korta citat tillåtna, vänligen länka till originalinlägget.

En SCB-medarbetare: ”Här jobbar jag i månader med att ta fram statistik och så finner någon resultaten ‘olämpliga’ och statistiken hamnar i källaren!”

Det kom ett mejl från en utlandssvensk som läst inlägget Var fanns Somaliska Riksförbundet när Gun Holmertz mordhotades av en somalisk man?:

Jag tackar dig för ditt utmärkta inlägg om Janne Gunnarssons ”rasistiska” uttalande !

Jag ser på svenska TV-sändningar hur ”viktig yttrandefriheten är!” Och så hyttar man åt en tenniskommentator som på sin privata Facebook-sida yttrar saker som är kända för alla, och fordrar att han kryper till korset för att få behålla jobbet!

”Frågan är om Janne Gunnarsson får följa med till London”, meddelar hans överordnade. Otroligt vidrigt ! Vad är det för demokrati vi har när Gunnarsson nu ser sig nödgad till nästintill självutplåning genom att meddela:

”Jag vill be alla somalier och alla andra om ursäkt för mitt oerhört omdömeslösa inlägg.”

Desperationen hos Gunnarsson märks i ”och alla andra”. Vilka är dessa ”alla andra”? Eller är det någon form av universalbrasklapp så att om nu mitt i OS i London en eskimå anmäler sig kränkt så har Gunnarsson redan i förväg urskuldat sig och får stanna kvar?

Varför måste vi jämt hyckla om win-win-situation och hur det berikar oss? Varför kan vi inte öppet medge att somaliskt näringsliv ser lite annorlunda än svenskt och att det därför kan vara lite svårt att få tag i lämpliga jobb till somalier, varför de flesta är hänvisade till socialbidrag en viss (?) tid.

Sedan förstår jag inte hur folk som flytt undan säker (?) död / förföljelse / tortyr / hunger och fått en fristad i Sverige överhuvud taget kan bli ”diskriminerade” av en tenniskommentators återgivande av bekanta fakta på sin blogg ?

Jag var en tid inne på SCB:s sida om socialbidragens fördelning och fann då en viss slagsida i denna. Slagsidan var så eklatant att SCB tog tag i saken och löste problemet tämligen elegant: genom att helt sonika sluta med statistiken 2010 !

Att statistiken fram till 2009 ligger kvar är förvånande. Kommer SCB nu att ”be utlandsfödda och alla andra om ursäkt”? Jag vill här också nämna att jag förra året träffade en frustrerad SCB-medarbetare. Frustrationen berodde på att ”här jobbar jag i månader med att ta fram statistik och så finner någon resultaten ‘olämpliga’ och statistiken hamnar i källaren !”

Apropå ”rasism”, ur Katrineholms-Kuriren i mars 2012:
Höjd kommunalskatt. Uppsägningar av kommunalt anställda.

Det är vad socialnämndens ordförande Pat Werner (S) befarar om inte staten kompenserar kostnaden för mottagandet av uppemot 400 somalier.

Är ordförande Pat Werners uttalande sålunda rasistiska ? Har Somaliska Riksförbundet krävt en officiell ursäkt här ?

© Denna blogg. Endast korta citat tillåtna. Vid citat, var vänlig länka till originalinlägget!

En migga: ”…då är det bättre att rättssäkerheten och lagen får stryka lite på foten. ”

En migga:

Syrier som befinner sig i Sverige som asylsökande eller som före detta asylsökande som inte verkställts eller som befinner sig här av någon annan anledning (exempelvis på tidsbegränsat uppehållstillstånd, TUT) ska nu få stanna. De som har hållbara individuella skyddsskäl får PUT, liksom barnfamiljer. Alla andra, det vill säga personer som bedöms sakna individuellt skyddsbehov, får TUT för tre år. På grund av ”väpnad konflikt”.

Det är lite udda att bevilja TUT på tre år! Det normala är ett eller två år. Jag är inte Sveriges utrikesminister, men jag har mycket svårt att tro att konflikten i Syrien inte skulle lösas inom ett år. Syrien är inget Somalia utan ett strategiskt viktigt land för USA, EU etc.

Antagligen anser verksledningen att det inte är förenligt med LEAN att försöka få dessa personer att inkomma med hemlandspass innan de får TUT. Handläggningstiderna blir ju så långa då; då är det bättre att rättssäkerheten och lagen får stryka lite på foten. Med denna inställning kommer vi att ha ytterligare en massa ID-lösa personer i Sverige, med TUT. Några av dem är från Syrien, andra inte – det har vi ingen aning om. Många främlingspass kommer i omlopp och byter ägare mot pengar.

© Denna blogg- Vid citat, var vänlig länka till detta inlägg.

Var fanns Somaliska Riksförbundet när Gun Holmertz mordhotades av en somalisk man?

I en artikel i Aftonbladet den 5 juli kräver Somaliska Riksförbundet genom sin vice ordförande Asha Ismail att SVT:s tennisexpert Janne Gunnarsson ”ska framföra en officiell ursäkt” efter ett uttalande som de kallar ”rasistiskt”. Så vad har då Janne Gunnarsson sagt som är ”rasistiskt”, som kräver en ”officiell” (?) ursäkt? Jo, han har skrivit följande på sin Facebook-sida, sedan han fick veta att regeringen inte vill lägga pengar på att Sverige ska få stora internationella mästerskap:

Pengarna räcker inte när vi ska ge 27.000 nyinflyttade somalier socialbidrag!!! Puh.

För detta får han, en vuxen, myndig man i ett land med åsikts-, yttrande- och tryckfrihet inskriven i grundlagen, också en rejäl åthutning av sin chef på SVT Sport, Per Yng, (läs artikel i tidningen Resumé):

Det är helt oacceptabelt att uttrycka sig på det viset. Just att ställa en av de svagaste grupperna vi har i det här samhället mot stora idrottsevenemang, det är en jämförelse som inte låter sig göras överhuvudtaget.

Vad menar han? Självklart kan man ställa kostnader mot kostnader, det görs ofta i olika sammanhang. Varför det skulle vara ”helt oacceptabelt” är en gåta.

Den vuxne, myndige Janne Gunnarsson, har, trots sin yttrandefrihet, nu tagit bort sitt inlägg på Facebook och sägs vara djupt ångerfull. Hans chef, en annan vuxen, myndig man uttalar sig som om det gällde ett litet barn och säger offentligt att det faktum att Gunnarsson nu djupt ångrar sig ”är en förmildrande omständighet”. Och om Gunnarsson inte hade förödmjukat sig och sagt att han är djupt ångerfull, vad hade hänt då? Då hade det ju inte funnits någon ”förmildrande omständighet”.

Är Sverige en lekstuga? Är Sverige ett land där vuxna, myndiga människor kan/får använda sin yttrandefrihet eller är det ett land där vuxna människor sitter i sandlådan och leker med hink och spade? Vad är det som gäller i Sverige: lagen eller chefer som tar sig rätt att kontrollera anställdas Facebook-sidor och läxa upp dem för att de uttryckt en åsikt, som dessutom vilar på faktamässig grund? Och hur tänkte Somaliska Riksförbundet? Vad var det i Janne Gunnarssons uttalande på hans Facebook som var ”rasistiskt” egentligen?

För två veckor sedan mordhotades frivilligorganisationen Caritas verksamhetsansvariga i Hjällbo, Gun Holmertz, 74, efter att hon skrivit en debattartikel – Islamismen får allt större fäste i Hjällbo – på GP Debatt. I Studio Ett berättar hon själv att hotet uttalades av en somalisk man i närvaro av två vittnen.  Var fanns/finns Somaliska Riksförbundet i detta fall? Har förbundet officiellt och offentligt uttalat sin avsky och sitt fördömande av den man som mordhotade Gun Holmertz? Fast mordhot är ju förstås inte ”rasistiskt”…

Till sist vill jag citera en klok och självständigt tänkande journalist, skribent och redaktör, Sakine Madon, som sa så här i TV4 Ung 2012 från Almedalen den 4 juli om att hon inte vill bli särbehandlad på grund av att hon inte är svensksvensk:

Det här med särbehandling är lite av kärnan i det jag tycker är problemet med vår integrationspolitik. I stället för att behandla alla lika så har man hittat på olika system och projekt och insatser som är riktade till människor bara för att de har en viss etnicitet eller religiös bakgrund. Det tycker jag är fel. Behandla alla lika så är det mycket bättre.
———-
Hela det här tänket om att invandrare måste särbehandlas är i sig rasistiskt. Tittar man på partiprogrammen för de olika partierna så finns det med. För att någon har ett företag och råkar ha invandrarbakgrund så måsten den människan särbehandlas. Det menar jag också är rasism, bara lite svårare att upptäcka.

Jag är – och har under många år varit – av exakt samma åsikt som den Sakine Madon för fram. Så enkelt är det: behandla alla lika! Och, vill jag lägga till: folk borde sluta upp med att leta efter saker och situationer att känna sig kränkta av! Man måste inte bli hysterisk för minsta lilla och kräva officiella ursäkter och – vilket är vanligt – skadestånd etc för att folk säger vad de tycker, tänker eller tror! Rasism, diskriminering och kränkningar är allvarliga saker som inte ska utnyttjas för att någon sagt att en stor andel av en viss grupp asylinvandrade uppbär socialbidrag, särskilt inte om det är sant.

Efter att ovanstående skrivits, kommer också information om att SVT-experten kan få sparken. Det räcker inte med att Gunnarsson i det närmaste krälar i stoftet för att han uttryckt en åsikt som knappast någon annanstans än i Sverige skulle få folk att ens höja på ögonbrynen. Han har nu, offentligt, sagt:

Jag vill be alla somalier och alla andra om ursäkt för mitt oerhört omdömeslösa inlägg.

I lekstuge-Sverige (eller värre: det allt mer totalitära Sverige) sker nu följande, enligt tidningen Resumé:

SVT sänder tennis härnäst i OS. Frågan är om Janne Gunnarsson får följa med till London. Per Yng, projektledaren för OS Åsa Edlund, och evenemangschefen Kjell Andersson ska hålla överläggningar under de närmaste dagarna.

– Vi måste värdera hur stor skada som är skedd. Vi kommer med ett besked på måndag eller tisdag, säger Per Yng till Resumé.

Tre människor sätter sig nu till doms över en fjärde. Ingen av de tre har rättslig bakgrund men de skapar en egen ”tyckardomstol” där de ska avgöra Janne Gunnarssons framtida liv, tillhörighet och inkomst på grundval av att han på sin Facebook-sida skrev:

Pengarna räcker inte när vi ska ge 27.000 nyinflyttade somalier socialbidrag!!! Puh.

Alla som anser att de grundlagsstadgade rättigheterna vad gäller åsikts-, yttrande- och tryckfrihet också ska gälla i praktiken och inte bara när Sverige är ute i världen och skryter om sin demokrati och dessa rättigheter”, måste böra reagera. Nästa gång drabbar lekmannagodtycket någon annan. Och någon annan. Och några andra. Allt fler.

 

© Denna blogg. Korta citat tillåtna, länka alltid till originalinlägget.

Gun Holmertz-affären på Newsmill – Holmertz hotas och tystas efter sin artikel

Statssekreterare Pål Lønseth, Norge: ”Vi ska bevilja dem som har behov av internationellt skydd asyl. Det är inte så, att alla som kommer från ett land som Somalia har behov av det.

Sverige tar emot tiotusentals somalier utan id-handlingar och utan att man vet var de faktiskt kommer ifrån. I Norge, däremot, ska man börja utvisa somalier.

I Norge förbereder regeringen ett återtagandeavtal med Somalia gällande somaliska asylsökande. Det innebär att asylsökande från Mogadishu och södra Somalia kan återsändas med tvång om de inte självmant återvänder efter avslag på asylansökan. Somalierna utgör den största gruppen asylsökande till Norge. Totalt kom 1422 asylsökande från Somalia till Norge 2011.

Verdens Gang berättar om ett möte i slutet av juni mellan statssekreterare Pål Lønseth och Somalias inrikesminister, Abdisamad Mo’allin Mohamud. Statssekreterare Pål Lønseth:

Jag vill ha tvångsåtersändande till Somalia. I gengäld har vi sagt att vi kan komma överens om att stötta goda projekt i Somalia. Det är en positiv utveckling där, men det är alltför tidigt att säga när vi kan börja tvångsåtersända människor dit.

Vi ska bevilja dem som har behov av internationellt skydd asyl. Det är inte så, att alla som kommer från ett land som Somalia har behov av det. De får avslag idag. Det vi önskar skapa är en ordning för frivilligt återvändande, men också kunna återsända med tvång.

Till Sverige väntas under året och nästa år tiotusentals somaliska asylsökande och anhöriga till asylsökande som har fått uppehållstillstånd här. Sverige torde vara det enda landet där man anser att så gott som alla som påstår sig komma från Somalia mer eller mindre automatiskt ska ges permanenta uppehållstillstånd.

Läs hela artikeln i Verdens Gang: Nå vil regjeringen kaste ut somaliere med tvang.

En socialsekreterare, del 2: ”Framtidens historiker lär få en del att fundera över.”

En socialsekreterare, del 2:

Undrar just om folket (och politikerna och journalisterna) vet att det förekommer specialimport av totalförlamade stackare som utan tjafs, direkt efter ankomsten, klassas som kategori 1 enligt LSS (lag (1993:387) om stöd och service till vissa funktionshindrade)?

Importörerna kan därefter anställa sig själva som personliga assistenter (25.000-30.000 spänn i månaden) utan att göra ett smack, eftersom den importerade får sitta för sig själv i en rullstol i ett hörn och skita ner sig tills knappt öronen sticker fram.

Personen tas alltså till Sverige på anknytningsbasis, vilket innebär att uppehållstillståndet finns inklistrat i passet redan före inresan. Efter ankomsten tar man vederbörande till Skatteverket och skriver in henne eller honom i Sverige, varefter personen efter några dagar får sitt personnummer. Därefter är det dags att skriva in sig i Försäkringskassan och sedan uppsöka närmaste vårdcentral för en första kontakt med den svenska sjukvården där man inte kan göra annat än att konstatera att personen är a) totalt funktionshindrad och b) i behov av 24/7-omhändertagande avseende personlig hygien, m.m. Därmed blir det så småningom ett LSS-ärende där vederbörande själv får avgöra vilka som ska bli hans eller hennes personliga assistenter.

Försäkringskassan utbetalar en klumpsumma om cirka 250 kr/timmen för beviljad tid, vilket kan innebära årliga miljonbelopp eftersom den funktionshindrade kan behöva anställa 15-20 personer för att täcka veckans alla timmar, sjukdomar, semestrar, etc.

LSS introducerades för 20 år sedan. Systemet var då kostnadsberäknat till 3 miljarder/år. I dag kostar den sammanlagt cirka 30 miljarder… Under senare år har ett stort antal grova bedrägerier avslöjats (googla exempelvis på ”kaninmannen”), och polisen (i Halmstad om jag minns rätt) uttalade i pressen för något eller några år sedan att de bedömde att cirka 1/3 av allt LSS-bistånd var bedrägligt.

En person jag känner till var dels livrädd för att berätta om hur han/hon behandlades eftersom han/hon var rädd för att bli återsänd till hemlandet. Samtidigt blev personen så illa behandlad att han/hon inte stod ut längre. Ett riktigt dilemma. Sekretess och etik förhindrar mig från att ge fler detaljer än så. Ärendet blir därmed oidentifierbart, men kan användas för att i allmänna ordalag illustrera ett gravt missförhållande.

Den svenska migrationspolitiken innebär en naivitet av aldrig tidigare skådat slag. Den innebär vidare att 94-åriga mormödrar ska avvisas till ett ovisst öde i Ukraina samtidigt som vi låter förhärdade kriminella stanna oavsett vad de ställer till med.

Framtidens historiker lär få en del att fundera över.

Jag får ibland kortvariga anfall av ”jag-ska-fan-i-mig-försöka-ändra-på-det-här”. I samband med ett sådant engagerade jag mig partipolitiskt i någon utsträckning (vilket kostade x antal så kallade vänner), men för det mesta har jag resignerat och tänker att historien får ha sin gång. I vilket fall bor jag i Sverige bara på halvtid, och vill det sig riktigt illa kan jag således betrakta de rykande ruinerna på bekvämt och säkert avstånd.

Kommentar/reflektion: Det är svårt att tro att det är så här svenska folket vill ha det. Jag känner inte till något annat folk än svenskarna, som skulle acceptera utbredda bedrägerierna på asyl- och migrationsområdet och stor respektlöshet för svenska lagar, beslut och domar. Inget enda folk i hela världen! Men i Sverige vill folket tydligen betala bland världens högsta skatter för att bekosta identitetslösa människors bedrägerier som kostar miljarder och åter miljarder. Hur kan ett folk vara så aningslöst och oengagerat? Och hur kan ett folk acceptera så icke-ansvarstagande myndighetspersoner,  riksdagsledamöter och regeringsmedlemmar?

Dessutom (och det är viktigt!): Galenskaperna drabbar de asylsökande hårt som inte ljuger, som inte bedrar, som inte förfalskar, som inte utnyttjar, som inte struntar i landets lagar och som har asyl- eller skyddsskäl och får stanna i Sverige på grund av dem! De blir dragna över samma kam som lurendrejarna och bedragarna och avogheten mot dem, som inget ont gjort, ökar. Och så är jag tämligen övertygad om att större delen av svenska folket inte vill att det ska vara.

© Denna blogg. Endast korta citat tillåtna. Vänligen länka alltid till originalinlägget.

En socialsekreterare, del 1: ”Hela företeelsen kan nog inte beskrivas på ett bättre sätt än som ett av världshistoriens större bedrägerier. Bernard Madoff inräknad.”

Från en socialsekreterare, del 1:

Jag förstår ”miggornas” situation. Som socialsekreterare har jag ofta haft initiala samtal med så kallade ”ensamkommande flyktingbarn”. Ibland, eller till och med ofta, kommer känslan över mig att jag deltar i en teaterföreställning. Jag har en roll, ”barnet” en annan och tolken en tredje.

”Barnet” (oftast en ung man cirka 18-22), berättar sin rövarhistoria, jag nickar instämmande och förstående även om pjäsen ibland övergår i ren fars, och den stackars tolken sitter på sin stol och vrider sig som en mask på kroken.

Vi spelar våra roller enligt det givna manuskriptet, och som professionell gör jag allt och lite till för att ”sextonåringen” skall få ett så fint och värdigt mottagande i Sverige som möjligt.

Och så gör så gott som alla andra professionella i denna charad i massformat. Vi är lojala mot förvaltningen och ”systemet”, vi blandar inte in privata värderingar och uppfattningar i vårt arbete och vi gör – kort och gott – det som förväntas av oss och på ett så bra sätt som möjligt. För det är den svenska förvaltningstraditionen som vi skall vara stolta över!

Våra privata funderingar ger vi uttryck för på ett demokratiskt sätt och via valurnorna.

Skillnaden mellan mig och ”miggorna” är att jag ofta har facit, d.v.s. när de bara hade en gnagande misstanke om att A och B nog inte var far och dotter så vet jag (genom deras färska personbevis något år efter PUT) att de egentligen är gifta.

Eller att C över en natt blir 5 år äldre (efter ett besök på Skatteverket = folkbokföringsmyndigheten där han kunde visa upp riktiga ID-handlingar som rent mirakulöst kommit tillrätta). Och så vidare.

Hela företeelsen kan nog inte beskrivas på ett bättre sätt än som ett av världshistoriens större bedrägerier. Bernard Madoff inräknad.

© Denna blogg. Korta citat tillåtna. Vänligen länka till originalinlägget

Om ett inslag med Gun Holmertz i Studio Ett, efter att inslaget sänts

Läs först inlägget Om ett inslag med Gun Holmertz i Studio Ett, innan inslaget sänts.

I Studio Ett presenterades inlägget bland annat med orden:

Är kvinnor som klär sig i heltäckande slöja och män som odlar långt skägg tecken på islamism?

Inslaget var ett knappt halvhjärtat försök att ta upp en fråga som allvarligt oroar många (även Säpo). Men det var inte i närheten av det som många har väntat på länge: att medierna kunnigt, allsidigt och sanningsenligt ska belysa viktiga samhälls- och framtidsfrågor som rör asylinvandringen, mottagandet av de asylsökande och asylprocessen. Samt integrationen av dem som får uppehållstillstånd i Sverige.

Studio Etts programledare hade för liten kunskap på området (som är svårt, det medges), men främst för liten vilja att verkligen lyssna på och försöka förstå Gun Holmertz, både vad hon skrivit och vad hon sa i radio, det var uppenbart. En intresserad och engagerad journalist hade varit glad över att ha en icke-medietränad, s.k. vanlig människa med viktiga saker att säga som gäst, vilket inte sker så ofta. En gäst med förstahandsuppgifter om en allvarlig och skrämmande, rentav hotfull förändring i de lokaler där en somalisk barn- och kulturförening enligt kontraktet ska verka. Gun Holmertz berättade att lokalen blivit en mansdominerad, ibland skrämmande plats där bönemattor rullas ut i korridorer av skäggiga män med traditionell muslimsk klädsel (som kan vara tecken på att man vill visa sin fromhet, men lika väl på radikalism) och där böneutrop ljuder i gemensamma utrymmen och tv på arabiska står på hela dagarna. Här var en människa som jobbat i lokalerna i 15 år och kunde berätta att någon verksamhet för barn och unga inte bedrivs i  lokalen, vilket den är avsedd för. Men det verkade inte heller intressera programledaren.

Det fanns inget intresse hos programledarna att ens undra över vad man vet – och vad Säpo vet – om vilken typ av verksamhet som faktiskt pågår och planeras i de slutna rummen, efter att bönerna förrättats i de utrymmen som är gemensamma för flera verksamheter. Utan de barn och kvinnor som skulle få glädje och nytta av den kulturförening, Afrikas horn, som kommunen lämnat bidrag till.

Att Gun Holmertz mordhotats, lämnade programledaren tämligen oberörd, det tycktes inte enligt henne vara så mycket att uppröras över. När Gun Holmertz berättade om att hon mordhotats av en somalier i två vittnens närvaro som svar på frågan/påståendet från programledaren om att hon fått viss kritik och visst mothugg efter sin artikel i GP, tyckte programledaren att: ”Ja, det kan man ju också kalla för lite mothugg, om man säger så”. Mordhot = mothugg, enligt Public Service.

Kanske kommer reportrarna och programledarna hos SR P1 i Public Service att vara mer upprörda när/om männen, som tagit över barn- och kulturföreningen, anmäler till DO eller JO att de är diskriminerade och kränkta av Gun Holmertz. Inte alls omöjligt, känns det som, efter att ha lyssnat på inslaget i Studio Ett.

Men: ta absolut inte det som jag skriver här som absoluta sanningar, utan läs Gun Holmertzs och andras artiklar, lyssna på inslaget i SR P1 och – viktigast! – forma egna åsikter: Överdriven rädsla eller befogad varning?

© Denna blogg. Endast korta citat tillåtna.

Om ett inslag med Gun Holmertz i Studio Ett, innan inslaget sänts

Under rubriken Överdriven rädsla eller befogad varning?  förhandsinformerade Sveriges Radio P1-programmet Studio Ett på sin sajt om att man skulle ha ett inslag om det som Gun Holmertz berättade på GP Debatt den 18 juni (I GP: “Islamismen får allt större fäste i Hjällbo”), och som tycks ha kommit som en total nyhet och/eller chock för svenska journalister och politiker. Redan denna mening i sig är ett bevis på den djupa okunnighet eller (jag vet inte vilket) den fortsatta viljan att ”spela dum”, som svenska journalister (och politiker) uppvisar:

Men är hennes kritik bara generella fördomar eller har hon en poäng?

Det ska bli intressant att höra inslaget, där också  Simon Sorgenfrei, doktorand i religionsvetenskap vid Göteborgs universitet och Sanna Rayman, journalist på Svenska Dagbladet medverkar. Plus någon journalist som – givetvis – styr samtalet på sitt sätt. Ett nytt inlägg följer på bloggen efter inslaget.

Läs också:
Endast ett upplyst folk kan och vågar begagna sig av sin grundlagsstadgade rätt till åsikts-, yttrande- och tryckfrihet! – 24 juni 2012
I Sverige gäller Yttrandefrihetsgrundlagen (1991:1469)  – 25 juni 2012
Det har länge varit hög tid att dra upp huvudena ur sanden… – 26 juni 2012
Zulmay Afzali, f.d. regeringstjänsteman i Afghanistan: “Jag blev chockad när jag fick höra att Gun Holmertz blivit hotad för det hon skrev! “  – 28 juni 2012