• Kategorier

  • Arkiv från 5 maj 2005

  • Kalender

    september 2012
    M T O T F L S
    « Aug   Okt »
     12
    3456789
    10111213141516
    17181920212223
    24252627282930
  • free counters
  • wordpress visitor counter
  • RSS Merit Wager

En migga apropå Aftonbladets ”granskning” av Migrationsverket”

En migga skriver, efter att ha läst om Aftonbladets ”granskning” av Migrationsverket och min text Det är lite sent att stiga tidigt upp: Om Aftonbladet och miggorna här på bloggen.

Jag läste lite om Aftonbladets ”granskning”. Deras reportrar borde först sätta sig in regelverket innan de börjar granska! Vad tror Aftonbladet att det betyder att ”15-åriga Ali slipper överföring till Italien enligt Dublinförordningen”? Det betyder inte att Ali får PUT! Det betyder bara att Alis ansökan  ska prövas mot hans hemland. Det ska först utredas vilket Alis hemland är och Ali kommer antagligen också att få genomgå medicinsk åldersbedömning. Sedan utreds Alis asylskäl. Visar det sig  att Ali sannolikt är vuxen och om han dessutom inte har trovärdiga eller tillräckliga skyddsskäl mot sitt hemland kommer han att utvisas dit. Dublinärenden (som Alis ärende var, men inte längre är) utredes på ett helt annat sätt, åldern utreds inte, identiteten och hemvisten utreds inte, asylskälen utreds inte.

Man kan bara hoppas att kollegerna på Migrationsverket inte böjer sig för medierna när Alis ansökan behandlas, utan att det sker en rättvis och rättssäker prövning av densamma. Det är viktigt därför att det finns många asylsökande som säger sig vara barn och komma från Afghanistan (men varken är barn eller kommer från Afghanistan…) och det vore skadligt, rentav förödande för rättssäkerheten om Ali fick en annorlunda handläggning och bedömning av sitt ärende enbart för att Aftonbladet och andra medier skrivit om hans fall.

Men själva rubriken på Aftonbladets s.k. granskning (Äts det fortfarande tårta på Migrationsverket?) tyder på att det inte handlar om någon allvarligt menad, objektiv granskning och därmed finns det väl heller ingen anledning för tidningens ”granskare” att läsa på först. Därför tycker jag också att det är klokt av dig – och av mig och andra miggor – att inte blanda oss i denna ”granskning”!

Kommentar: Jag har lite svårt att tro att några seriösa och kunniga miggor kommer att höra av sig till Aftonbladet. Om ändå några kunniga miggor gör det så bör de se till att de inte felciteras eller felvinklas. De bör noga kontrollera att reportrarna förstår vad de säger och kräva skriftligt på att de få läsa texten och rätta felaktigheter innan deras eventuella berättelser går i tryck. Hur de ska kunna lita på att deras identiteter skyddas vet jag inte, det handlar om tillit och den tar tid att bygga upp; det räcker inte med en utsaga i tidningen om att ”Som källa är du skyddad enligt svensk lag”. Därmed inte alls sagt att man behöver misstro de aktuella reportrarna, men ju fler som hanterar uppgifter, desto större är riskerna.

Alla seriösa och kunniga miggor som berättat här på bloggen sedan 2007 och även nya miggor som vill medverka, är välkomna att fortsätta/börja skriva! Era berättelser under åren 2008-2011 finns i bokform och nästa bok skriven av kommer nästa år, 2013. Ni har på ett enastående sätt bidragit – och fortsätter att bidra – till att, under alla dessa år, göra människor medvetna om den ”asylverklighet” ni ser och upplever – på gott och ont – i er vardag och till att det finns en unik dokumentation som ingen annan i Sverige har gjort.

Och kom ihåg att Aftonbladet – och i princip alla andra ”gammelmedier” – under alla dessa år inte har låtsats om att ni miggor, och era initierade och ofta skrämmande berättelser, ens existerar!

© Denna blogg. Korta citat, med angivande av källa och länkning till detta originalinlägg, tillåtna.

Det är lite sent att stiga tidigt upp: Om Aftonbladet och miggorna

Nu vill Aftonbladet att bland annat miggor ska börja kontakta dem (Äts det fortfarande tårta på Migrationsverket?) om ”hur det är att jobba på Migrationsverket” och vad miggorna vill att Aftonbladet ska granska på verket. Ett tips till Aftonbladet:

Läs denna blogg minst fem år tillbaka, under kategorin Asyl&Migration! Där finns över 2300 texter, varav närmare 2000 av miggor. Eller läs boken Inte svart eller vitt utan svart och vitt, där miggorna berättar, sida upp och sida ner!

Aftonbladet – och alla andra medier – har i alla år som miggorna rapporterat de mest hårresande saker inifrån verket, låtsats som det regnar och fortsatt med sin ensidiga rapportering. Aftonbladet – och alla andra medier – har alltför ofta rapporterat okunnigt och slarvigt (det finns självklart undantag, men de är få), vilket också en del miggor konstaterat när de skrivit till mig.

Jag har svårt att tro att särskilt många miggor kommer att vare sig vilja eller våga ta kontakt med Aftonbladet. De kommer nog inte att lita på att de verkligen förblir anonyma hur mycket kvällstidningen än utlovar källskydd. Lite komiskt är också att journalister (bl.a. sådana som kontaktat mig och velat att jag ska ge dem miggornas kontaktuppgifter!!!) klagat på att de är anonyma hos mig, på min blogg… Miggorna kan inte heller lita på att det de eventuellt skulle berätta för en reporter på Aftonbladet, skulle komma att presenteras på ett korrekt sätt – tidningens skriverier hittills har ju visat på mycket slarv och okunskap vid rapportering från asylområdet (liksom också andra medier). Aftonbladets journalistik på asylområdet har alltså tyvärr inte ingett förtroende hos miggorna.

Krister ThelinLars-Gunnar LundhNär det gäller miggornas berättelser här på bloggen, där de alltid kunnat lita på att vara anonyma, har som sagt några medier och bloggare (inte många, men det har hänt) ifrågasatt miggornas berättelser just för den anonymitet de haft när de skrivit på min blogg. De ”skeptiska” har undvikit att fundera över om Krister Thelin, domare och ledamot av FN:s kommitté för mänskliga rättigheter, och Lars-Gunnar Lundh, jurist, tidigare domare och överdirektör vid Migrationsverket verkligen skulle ha skrivit förord respektive efterord till boken Inte svart eller vitt utan svart och vitt om de inte tog miggornas berättelser på allvar. Stort tack till dem som genom sin medverkan i boken legitimerat miggornas berättelser och även gett mig, som i alla år samlat de historier som Aftonbladet och andra medier för länge sedan borde ha citerat, styrka att fortsätta att publicera de skakande berättelserna!

Hur många miggor som kommer att hörsamma Aftonbladets uppmaning är svårt att gissa. Ganska få? Några? Ingen? Att lita på en kvällstidning som i alla år rapporterat så ensidigt och ofta okunnigt, det tror jag inte att många vågar göra. Inte de kunniga som jobbat där länge, i alla fall. Inte heller tror jag att de helt vågar lita på tidningens löften om anonymitet. Därmed inget ont sagt om just de reportrar som ska syssla med granskningen, men ju fler inblandade, desto större risk för att uppgifter läcker ut. Så om denna uppmaning från Aftonbladet till miggorna att berätta kommer att få gensvar återstår att se:

Hur är det att jobba på Migrationsverket? Följs alla lagar och regler?

Aftonbladets reportrar kan ju, som sagt, börja med att läsa vad miggorna i sex år rapporterat här och som Aftonbladet under alla år hittills struntat i och låtsats som berättelserna, den ena mer hårresande än den andra, inte existerar. Och betänka vad som sägs i denna recension av boken med miggornas berättelser, publicerad i Dagens Juridik den 5 april 2012:

Alla politiker, jurister, debattörer, chefer och samhällsmedborgare som vill debattera och diskutera migrationspolitik är skyldiga att läsa den här boken. Jag går så långt att jag säger att den som inte läst de här texterna, har inte skaffat sig rätten att ha några åsikter om den svenska migrationspolitiken. Jag kan garantera att de som är emot invandrare och invandring har oerhört bra koll på migrationshaveriet i svensk politik. De kommer läsa boken och använda Migrationsverkets handläggning som argument emot en human flyktingpolitik. Alla vi som vill se en human och fungerande migrationspolitik är därför skyldiga att med öppna ögon se verkligheten som den ser ut. Bara då går det att göra något åt det.
———–
För dig som har eller vill skaffa dig en åsikt om svensk migrationspolitik och som är beredd att brottas med dina förutfattade meningar rekommenderar jag att skaffa den här boken omgående.

Det är ett mycket viktigt folkbildande arbete miggorna har gjort när de, år ut och år in, här på bloggen (och i bokform, även som e-bok) på sin fritid skrivit och berättat vad de sett, hört, upplevt på sin arbetsplats: Migrationsverket. Det borde ha uppmärksammats, inte tigits ihjäl av Aftonbladet och andra medier! Men förutom de recensioner som citeras här, har svenska medier bemött miggornas historier med tystnad, vilket jag kan tycka är en skam och ett hån mot miggorna. Och odemokratiskt. Att bara rapportera ensidigt och inte visa att här finns ”den andra sidans” version av skeenden på asylområdet är inte god journalistik. Att tro att miggorna nu, gladeligen, ska börja rapportera till samma tidning som ignorerat deras berättelser i så många år, är kanske lite naivt.

Miggor! Socialsekreterare, HVB-personal och ambassadanställda!

Fortsätt att, med förtroende och fortsatt garanti om total anonymitet, skriva här på bloggen! Era berättelser läses av oerhört många – inte minst av en mängd journalister som låtsas att de inte gör det – och av politiker i regering, riksdag och på kommunal nivå. Nästa bok med era berättelser kommer att publiceras 2013, antingen på våren eller direkt efter sommaren. Allt ni har berättat kommer att bevaras för eftervärlden och ingen kommer att kunna säga att han inte visste hur det såg ut på asylområdet i Sverige på 2000- och 2010-talen. Tack för ert förtroende och tack för att ni skriver!

© Denna blogg. Korta citat tillåtna, länka dock alltid till originalinlägget!

Tips till lättkränkta: humor!

De lättkränkta afrosvenskarna och andra som ständigt letar efter saker att känna sig diskriminerade för eller kränkta av borde lära av Zahra Abdulla i Finland:

Jag skulle gärna dela ut fler om jag hade råd! Folk skrattar så de viker sig dubbelt,” säger Zahra Abdulla i tidningen Ilta-Sanomat. ”Mig stör inte bilden av flickan med de tjocka läpparna. Jag tycker inte det är rasism, jag tycker det är humor.

Notera hennes humorvapen, som hon har i handen: Fazers lakritsstång med den gamla logon, skapad i en annan tid: år 1927.

Läs mer om Zahra, som kandiderade till riksdagen två gånger – med kunskap och – viktigt! – humor:

Inför riksdagsvalet i Finland – Zahra Abdulla, – 11 mars 2007
Zahra Abdulla kandiderar för De gröna till Finlands riksdag – 17 april 2011

© Denna blogg. Korta citat tillåtna. Länka alltid till originalinlägget.

En migga: ”Jag kan rekommendera dem som inte läst FN:s barnkonvention att göra det.”

En migga skriver, apropå de allt mer vansinniga turerna i fallet med lilla Haddile, två år:

Del 1
Stackars det lilla barnet Haddile som utnyttjas fullt ut av medier och andra!

Migrationsverkets rättschef fick svettas rejält vid ett möte i kyrkan i den by där Haddile bor med sina fosterföräldrar. Det spelade ingen roll vad han sade, han dömdes ändå ut som en omänsklig människa. Av någon präst som inte har en susning om vad detta ärende handlar om, men som är beredd att ge Migrationsverket en kurs i medmänsklighet.

Anita Dorazio, (årets svensk för några år sedan) har också yrat om asylsökandes rättigheter (trots att detta fall ej handlar om asyl) och hon och många andra som uttalar sig menar att de stödjer sina uttalanden på Barnkonventionen. För dem som inte läst Barnkonventionen, inklusive prästerna och Dorazio, så kan jag jag bara rekommendera att de gör det eftersom:

Barnkonventionen sätter barnens rätt till sina föräldrar allra högst.

Principen om att barn har rätt till sina föräldrar och att föräldrarna har rätt till sina barn är helig, enligt Barnkonventionen. Barnkonventionen är ett resultat av ett samarbete mellan många länder där en del av länderna inte alls är eniga om Sveriges sätt att skilja barn från sina föräldrar genom omhändertagande i enlighet med LVU. För inte alls länge sedan kallades Sverige för ”Barn-Gulag” på grund av att socialtjänsten tog barn från föräldrarna på basis av rykten etc. Och detsamma pågår ju fortfarande. Därmed givetvis inte sagt att det var fel att ta Haddile från mannen som inte var släkt med henne och som inte ens tog hand om henne på ett acceptabelt sätt. Däremot är det helt i linje med Barnkonventionens principer (vilka socialtjänsten verkat strunta i) att eftersöka Haddiles mor.

Haddiles mor har rätt att få tillbaka sin dotter om hon är kapabel till detta (vilket är en fråga för de sociala myndigheterna i familjens medborgarskapsland Frankrike), och hon äger också rätten att avstå från sin dotter genom att låta den svenska fosterfamiljen adoptera henne eller ta hand om henne tills hon, mamman, är kapabel att ta hand om sin dotter.

Om Haddile skulle få stanna kvar hos sin fosterfamilj tills mamman visat att hon kan ta hand om henne är det en fråga för svenska och franska myndigheter att lösa. Mellan två EU-länder är det inte svårare än att Haddile får stanna hos sina svenska fosterföräldrar, hon får umgås med mamman genom att mamman reser till Sverige eller genom att Haddile reser till Frankrike. Och så småningom kanske de återförenas.

I tv-programmet Debatt tog man in en människa, en man, som påstås vara den som tog hand om Haddile efter att mamman övergivit henne. Denne man är densamma som som inte tagit hand om bebisen Haddile på ett bra sätt (hon var undernärd och hade en skallfraktur när hon lämnades till sjukhuset, fyra månader gammal). Han uppmanades att ringa till ett telefonnummer i utlandet som påstods gå till Haddiles mamma. Om Migrationsverket och socialtjänsten har haft tillgång till telefonnummer till Haddiles mamma och dessutom hennes adress, hur kommer det sig då att ingenting hänt på två år?

En kvinna ska ha kontaktat svenska ambassaden och sagt sig vara Haddiles mamma, något som UD inte bekräftat. Jag tror att det kan komma att finnas fler kvinnor som ger sig ut för att vara mammor till Haddile på grund av all den smaklösa publicitet som detta fall fått och i och med den (brist på) pressetik som råder i Sverige. Snart får väl vilken kvinna som helst från Algeriet eller Frankrike komma till Debatt eller ge intervjuer till kvällspressen och påstå sig vara Haddiles mamma utan att någon kontrollerat om det finns substans i deras påståenden.

Kommentar: Jag har skrivit om lilla Haddile och socialtjänstens tillkortakommanden i några inlägg här på bloggen (scrolla ner så finns de där). Jag vill gärna citera vad miggan skriver ovan, och som jag också påpekat otaliga gånger:

”Haddiles mor har rätt att få tillbaka sin dotter om hon är kapabel till detta (vilket är en fråga för de sociala myndigheterna i familjens medborgarskapsland Frankrike), och hon äger också rätten att avstå från sin dotter genom att låta den svenska fosterfamiljen adoptera henne eller ta hand om henne tills hon, mamman, är kapabel att ta hand om sin dotter.”

Del 2
Och eftersom det är så hjärtskärande med alla barn som ”inte får stanna” så har Aftonbladet den 28 september kommit med en annan Öppen Granskning.  En kvinna från Kazakstan (?) som måste fly till Sverige därför att hon anklagades för att ha stulit pengar från sin arbetsplats (?). Givetvis flydde hon till Sverige, illegalt också med ett pass som smugglaren skaffat henne. Men i Sverige tvingades hon att bli prostituerad. Givetvis kontaktade hon inte polisen, men när hon flydde på natten så råkade hon träffa en kvinna som talade hennes språk. Hon vet inte var hon har varit och kan inte säga någonting om det till polisen, men hon föder ett barn och någon av hennes svenska kunder måste vara pappa till det lilla barnet som nu utvisas till Kazakstan med henne.

Migrationsverket tror inte alls på den här historien, och det gör inte  jag heller. Varför skulle man fly från Kazakstan till Sverige med falska papper om man var orättvist, eller med rätta anklagad för att stulit pengar som hotellreceptionist? Och på vilket sätt skulle det kunna ge asyl?  Och även om allt detta hade hänt, varför vill man inte åka hem från ett land där en massa hemskt har hänt en? Om man nu vill ta hand om sitt barn, som hon verkar vilja, varför skulle det vara bättre för henne och barnet i Sverige? I Kazakstan kan man mycket väl leva som ensamstående mor och vill man inte det så finns det barnhem i Kazakstan också.

Kommentar: Den här senaste historien är ett exempel på ett fall som inte har något med asyl att göra överhuvudtaget, hur tragiskt det än är ur mänsklig och medmänsklig synpunkt. Det verkar som om medierna, som tar upp dessa fall, tror att den svenska utlänningslagen är som ett mycket elastiskt gummiband som alltid kan användas i sorgliga eller besvärliga fall gällande människor som tagit sig till Sverige. Men man kan faktiskt inte få asyl i Sverige för att man har det besvärligt i sitt hemland; för att man har stulit – eller har anklagats för att ha stulit – på sin arbetsplats i Kazakstan! Nu måste nog ändå media och svenska folket sansa sig lite grann!

© Denna blogg. Vid korta citat, vänlige länka alltid till originalinlägget!

SVT Debatt om lilla Haddile

SVT Debatt kritiseras hårt efter debatten om tvååriga Haddiles öde. På sociala medier förekommer ord som ”redaktionellt haveri” och ”oetiskt och integritetskränkande ”.

Det kan man läsa i artikeln Kritikstorm efter SVT Debatt om Haddile, 2. Jag håller inte med i kritiken. Jag är av motsatt åsikt och tycker att det var bra att Debatt-redaktionen fattade beslutet att lyssna på och låta mannen, som uppger sig heta Adam Abdelghani, komma till tals i en direktsändning där ingen kan vinkla eller förvränga hans ord;  klippa och utelämna en del av vad han säger.

Debatt den 28 september 2012 (tillgängligt 113 dagar från sändningsdatum).
Eftersnack

Trots att vi inte kan vara 100 procent säkra på att det han säger verkligen stämmer. Men det går ju mycket lätt att kontrollera och förmodligen är några hyenor från några av kvällsblaskorna redan på väg till Algeriet för att kasta sig över kvinnan som sägs vara Haddiles mamma och vräka på med bilder och skandalrubriker, som vanligt. Jag skulle absolut föredra att slippa läsa om svenska journalisters jakt på henne, det räcker med att myndigheterna nu äntligen måste se till att det blir ordning i den här historien. Vi behöver inte fler mediala övertramp, d.v.s. fler felaktiga, okunniga och sensationslystna artiklar och radio- och tv-inslag!

Det verkliga haveriet, det som jag påpekat från dag 1 när den sorgliga historien om den lilla tvååringen i familjehemmet i Broby började haussas upp till orkanstyrka av alla medier i landet, det är att socialtjänsten inte gjort sitt jobb och letat efter flickans föräldrar, främst hennes mor. Läs texterna Hjärta och hjärna och Reaktion på inlägget  ”Hjärta och hjärna”.

I haveriet ingår också att många riksdagsledamöter omedelbart började prata om ”lagändringar” och överhuvudtaget uttalade sig i detta enskilda ärende utan annat att gå på än tidningsskriverier andra medierapporter! Och sådana människor ska vara lagstiftare! Det är skrämmande.

Medierna var helt hysteriska och lade upp listor där de, okritiskt och okunnigt, uppmanade allmänheten att skriva på upprop som Stoppa utvisningen av tvååriga Haddile och Skriv på för att Haddile ska få stanna, för att bara nämna två. Folk drogs in i något som liknade masshysteri och skrev under på mediernas listor trots att de rimligtvis inte hade någon faktisk kunskap om, eller insikt i, fallet. Okritiskt lär, enligt uppgift, långt över 100.000 människor ha skrivit under på de olika listorna som figurerade i olika tidningar.

Sverige är inte alltings nav! Det handlar – vilket jag tror jag har upprepat minst femhundra gånger i olika sammanhang den senaste tiden – om ett barn som är fransk medborgare och en mamma som socialtjänsten struntat i att leta efter, trots att den enligt lag är skyldig att göra så. Om det stämmer som mannen som framträdde i SVT Debatt berättade: att han flera gånger försökt få kontakt med socialtjänsten och Migrationsverket för att förklara att det finns en mamma, att hennes kontaktuppgifter är kända, att hon vill ha tillbaka sitt barn, att det inte finns någon hotbild mot henne, ja då är det helt enkelt gräsligt. Talar han sanning, vilket verkar rimligt även om allt han berättade ännu inte är bekräftat, så har socialtjänsten i Lund allvarligt skadat lilla Haddile och även psykiskt på ett oförlåtligt sätt stressat den familj hon bott hos under närmare två år. Det är oförlåtligt! De skyldiga bör ta time out. För gott.

Till slut: Ingen kan i det här skedet veta med absolut säkerhet att allt mannen som medverkade i SVT Debatt berättade, stämmer. Dock ämnar jag, tills motsatsen eventuellt är bevisad, anta att hans berättelse är sann. Och hoppas att den är det.

© Denna blogg. Korta citat tillåtna. Vänligen länka till originalinlägget.

Reaktion på inlägget ”Hjärta och hjärna”

Läs först inlägget Hjärta och hjärna.

Ganska omgående efter att ovanstående text publicerats, kom följande meddelande från en migga:

Du har helt rätt när det gäller Haddile.

Enligt min mening skulle barnet ha skickats till de franska sociala myndighetrérna så snart det kunde ske. Det var de som sedan skulle ansvara för att återförena mor och barn. Ingenstans i media har jag sett att man redogjort för vad lagen säger. Man bara hänvisar till ”barnets bästa”!

Men Migrationsverket och socialtjänsten har ju att hålla sig till svensk lag. Vad hade man sagt om det varit en svensk kvinna som i Frankrike fött ett barn och lämnat det? Hade vi då ansett att det var självklart att franska myndigheter skulle adoptera bort barnet och inte ens kontakta släktingar i Sverige?

Mest fundersam blir jag av dessa uttalanden i Aftonbladet,  från en advokat som anser sig vara ”expert”  på utlännings-och vårdnadsärenden.

Kommentar: Jag vet att det jag skriver i inlägget Hjärta och hjärna är rätt och att jag uttrycker det på det sätt som ansvarskännande medier borde ha gjort i stället för att huvudlöst lägga ut listor för populistiska ”Haddile måste få stanna i Sverige”, utan att ge folk korrekt bakgrundsinformation. Folk som skriver under dessa listor känner ju inte till de faktiska omständigheterna, de kan inte lagstiftningen, de förstår ofta inte ens att det här inte handlar om ett barn till någon asylsökande. Journalisterna borde skämmas!

Notera att jag, precis som alla andra kännande och empatiska människor, önskar allt gott och rätt för det lilla barnet! Men för att det ska bli så, då måste svenska myndigheter göra rätt. Och det har socialtjänsten inte gjort på hela den tid som Haddile levt hos sina fosterföräldrar. Skäms, socialtjänsten, som behandlat hennes fall och därmed henne annorlunda än svenska barn!

© Denna blogg. Korta citat tillåtna. Vänligen länka alltid till originalinlägget.

Hjärta och hjärna

Apropå att en JO-anmälan ska lämnas in av riksdagsledamoten Staffan Danielsson, C, (läs Haddile 2 år, barnets rätt? Jag JO-anmäler!, vill jag påpeka följande:

1) Barnkonventionen är inte svensk lag.

2) Man kan inte ta en fransk medborgares (eller ens en svensk medborgares!) barn och låta ett svenskt par adoptera det, på det sätt som allmänhet och media lite huvudlöst kräver. De biologiska föräldrarna måste givetvis ge sin tillåtelse till en adoption, det är ju deras barn (oavsett om de övergett barnet). Någon kanske minns den skandal det blev för ett antal år sedan när media rapporterade om svenskar som adopterat barn i olika ”adoptionsländer” utan tillstånd av de biologiska föräldrarna. ”Handel med barn”, kallades det då.

3) Lilla Haddile är alltså medborgare i ett annat EU-land. Det är ett faktum som man inte kan bortse från i Sverige. Sverige kan aldrig ta sig rätten att agera som om det hade ”överhöghet” över ett annat lands medborgare. Det finns nationella och internationella lagar som reglerar vad som gäller för medborgare i olika länder. Barnet är inte medborgare i Sverige, det är fransk medborgare, hur mycket välmenande människor än försöker bortse från detta faktum

4) En del blandar t.o.m. in asyllagstiftningen i fallet med lilla Haddile! Det är helt uppåt väggarna, den gäller givetvis inte här eftersom det inte handlar om ett asylärende!

5) Att just i det här fallet skälla på Migrationsverket är faktiskt inte riktigt rättvist. Verkets anställda gör absolut fel ibland (hur ofta vet jag inte), men här har de inte gjort fel!

6) Om socialtjänsten hade gjort sitt jobb och behandlat lilla Haddile på samma sätt som de enligt lag ska behandla ett svenskt barn (göra allt för att hitta föräldrarna och  arbeta för ett återförenande av föräldrar och barn), så hade allt kanske varit frid och fröjd idag. Då hade man kanske hittat mamman (som lär ha eftersökt sitt barn för ett år sedan) och kanske antingen kunnat återförena mor och barn eller modern kanske hade gett sitt tillstånd till den svenska familjen att adoptera hennes dotter. Risken finns förstås också att läget hade varit detsamma som idag, men då hade i alla fall svenska myndigheter agerat korrekt och enligt gällande lagar.

7) Hade allt gjorts rätt från början och man inte hade hittat mamman, så hade man kanske vid det här laget kunnat inleda diskussioner med franska myndigheter om hur den lilla franska medborgaren ska behandlas. Kanske ger fransk lag möjlighet åt deras myndigheter att tillåta att Haddile får stanna i Sverige.

Jag har två motton. Det ena, som är applicerbart här, är hjärta och hjärna. Att rusa iväg och skrika om orättvisa och  felaktiga beslut etc utan att ta reda på fakta och gällande lagar verkar var lite ”typiskt svenskt”. Men man kan inte springa omkring som huvudlösa hönor, det handlar faktiskt om ett litet barn och hennes liv och framtid! Det är mycket bra att människor reagerar, bryr sig, visar empati, men det är inte bara hjärtat som ska styra om man vill åstadkomma något vettigt. Vill man det så är det nog bra att läsa in sig, ta reda på, skaffa sig kunskap om det man agerar för, det vill säga: det är bra att parallellt använda hjärnan.

Läs förresten gärna också det finska krigsbarnet Tapani Rossis gästinlägg – han skriver direkt från sitt hjärta, av egen erfarenhet.

Till slut: Om någon migga eller  jurist (många miggor är ju också jurister…) eller någon annan expert vet – alltså vet och inte tror – att något jag tar upp under punkterna 1-7 är felaktigt så är jag tacksam att få veta det (skicka meddelande via Info) så att jag kan rätta till den eventuella felaktigheten.

© Denna blogg. Korta citat tillåtna. Var vänlig länka alltid till originalinlägget.