En migga: ”…och prästen köpte berättelsen med hull och hår och gick sedan omkring och mässade om ”mirakel”.

En migga:

Plocka fram slumptalsgeneratorn!

En ung man som enligt egen uppgift är 15 år gammal söker asyl i Sverige och kommer – givetvis! – från Ghazni i Afghanistan. Pappa död, mamma och syskon spridda för vinden och kanske i Iran, kanske i Pakistan, kanske döda. Med LEAN får han PUT. Ja, det här är den typen av fall där verkets styrfunktion kan lägga hur mycket tid som helst på att läsa statistik och skicka pressande mejl om ”varför blir det inte klart?” osv. Det tar nämligen 4 månader och 7 dagar innan ynglingen fått sitt PUT som skyddsbehövande.

Sedan dyker en kvinna med två barn upp. Det ovanliga i det här fallet är att det tar 14 månader innan de står vid dörren till svenska ambassaden i Teheran – det vanliga är att det tar ett kvartal. Kvinnan säger sig vara mor till ynglingen i Sverige, de har varit helt separerade från varandra och inte vetat var de funnits eller om de levt – men en vän till sonen dök plötsligt upp och hade med sig sonens telefonnummer. Så mamma kunde ringa sin son.

Här är det slut i ambassadutredningen. Förmodligen tänkte ambassadtjänstemannen att ”har jag hört den förut?” och bara skrev ner vad kvinnan sa rakt upp och ner.

För hur stor är sannolikheten för att X, som inte vet var Y är, och att Y som inte vet var X är, kan få kontakt med varandra genom att en vän till X bara dyker upp på farstukvisten till Y i Teheran och har ett telefonnummer i handen?

Det finns fortfarande inga dokument om denna familj, så om de är släkt med varandra och hur gamla de är, är tillsvidare höljt i dunkel…

Fast en av de bästa versionerna hittills är den om en kvinna som kommit från Somalia och tappat hela sin familj, men ett år senare när hon satt på ett kafé i Köpenhamn så kunde hon, av konversationen från dem som satt vid bordet intill, sluta sig till att de exakt beskrev hennes familj. Med telefonnummer och allt. Hon lyckade sälja in den storyn till en präst i vårt område i Sverige – och prästen köpte berättelsen med hull och hår och gick sedan omkring och mässade om ”mirakel”.

En sak som däremot inte behöver en slumptalsgenerator är att Sverigedemokraterna ligger stadigt på 6 % eller drygt det. Och då skulle de egentligen vara borta från horisonten för länge sedan. De gör nämligen inget förutom producerar skandaler och tappar politiker i kommuner och landsting – förutom att de har invandringen i ett stadigt grepp. En sak jag allt oftare hört under det senaste halvåret är hur till och med invandrare är missnöjda med invandringspolitiken. Vore det inte ödets ironi om nu till och med människor bördiga från andra länder skulle börja rösta på SD?

Kommentar: Miggorna bidrar till att – åtminstone inför framtida historieskrivning – visa vad de sett, hört och upplevt genom sina berättelser, här på bloggen. Det oerhört trista är, att deras berättelser inte tas upp lika starkt och på samma nivå som berättelser från asylsökande som medierna ofta publicerar; det finns ju faktiskt fler än en sida på det här området. Och att inte ansvariga i riksdag och regering är mer intresserade av vad de statliga tjänstemännen, högutbildade och med lång erfarenhet av beslutsfattande i asyl- och migrationsärenden, har att säga är tjänstefel.

© Denna blogg. Vid citat, vänligen länka alltid till originalinlägget.