Mediespektakel med traumatiserade svenskar

Att inte svenska journalister skäms!

Men känslor som ”skam” eller rentav ”medmänsklighet” och ”ansvar” för kollegor, nyss frigivna från ett skräckfängelse i Etiopien, finns inte inom mediekåren. Än mindre en känsla för sitt land och dess relationer till främmande makt, eller respekt för vad både den svenske utrikesministern och den svenske ambassadören gjort för att de två svenskarna skulle bli fria efter att de, olagligt, tagit sig in i Etiopien.

Hade det funnits minsta inlevelseförmåga och genuin omtanke om Martin Schibbye och Johan Persson så hade man absolut inte låtit dem, som varit med om ohyggliga saker, träda fram inför ett enormt uppbåd av medierepresentanter och först sitta i över en timme och svara på ett batteri av frågor och sedan ägna ytterligare flera timmar åt enskilda intervjuer! Hade de fått lite mer tid att tänka igenom allt och sortera sina intryck och fundera över vilket ansvar de själva borde ta, då hade de kanske svarat lite annorlunda på en del frågor vid en presskonferens. Det hela blev ganska osmakligt på grund av den helt okänsliga svenska mediekåren.

Hufvudstadsbladet skriver bland annat så här:

Martin Schibbye och Johan Persson menade ingenting av ångern i sin nådeansökan. Den vara bara en charad för att bli fria. Uttalandet lär reta upp Etiopien och kan vändas mot Sverige.

Och vidare:

Etiopiens rättssystem är ”ett jävla skämt”, sade Persson, där ”politiker skriver domarna”.

”Det kommer att bli lite pinsamt eftersom detta har förhandlats fram med svensk diplomati. Även om svenska UD inte kan stå som garant för vad Martin och Johan säger slår det indirekt tillbaka på Etiopien-Sverige-relationen när de så uppenbart bryter löftet i nådeansökan”, säger Etiopienexperten Kjetil Tronvoll.

”Etiopien blir jättebesviket. Det kan innebära ett bakslag för utrikesminister Carl Bildts förhoppningar om en ny, närmare relation till Etiopien”, bedömer Tronvoll.

Sverige är ett märkligt land. Mycket märkligt.

En före detta migga kan skriva i eget namn – och säger detsamma som miggorna sagt här på bloggen i många år…

En före detta migga, beslutsfattaren Per-Åke Fredriksson, kan skriva i eget namn sedan han slutat på Migrationsverket. På Newsmill under rubriken Asylsystemets brister måste upp på den politiska agendan påpekar han bland annat det, som hans tidigare kollegor skrivit om här på bloggen i åratal (nej, han är inte en av dem som har bidragit med texter här på bloggen):

Jag har tidigare arbetat på Migrationsverket och alla som har arbetat där har under flera år sett den utveckling som Anna Dahlberg (i sin artikel Vi måste välja väg i flyktingpolitiken i Expressen 9 september. Min anm) nu vill att fler, än bara sverigedemokrater och de som kräver en helt fri invandring, ska diskutera. Innan man diskuterar den ena eller andra vägen som Dahlberg pekar på bör man först ställa sig frågan hur man säkerställer att uppehållstillstånd tilldelas dem som vår lagstiftning avser och inga andra?

Per-Åke Fredriksson skriver i nedanstående stycke exakt det som jag själv och många miggor också sagt och skrivit under fem, sex år:

Fokus för regering och riksdag har varit att handläggningstiden för asylärenden kraftigt ska förkortas vilket således också präglar Migrationsverkets arbete. Men är snabbt verkligen alltid rätt? När det överordnade målet alltid är en kort handläggningstid blir följden ett begränsat utrymme för att utreda ärendet efter vad dess beskaffenhet kräver. Att utreda ett asylärende fullständigt genom att gå till botten med samtliga oklarheter kan vara tidskrävande arbete. Här måste våra rikspolitiker tänka ett varv till. Är det rätt att bevilja en person permanent uppehållstillstånd i Sverige trots att det finns oklarheter rörande identitet, hemvist och asylberättelse som aldrig blivit utredda bara för att hålla en kort handläggningstid?

Detta har jag också, liksom andra miggor, upprepat med en dåres envishet, år efter pr, i text efter text – och framfört till ansvariga för galenskaperna, som dock aldrig visat något intresse för bedrägerierna och lögnerna på asylområdet:

När det i praktiken har räckt med att man kan somaliska, men förövrigt haft dåliga kunskaper om de rådande förhållandena i Somalia, för att få uppehållstillstånd då öppnar man upp för möjligheten att missbruka asylsystemet för människor som talar somaliska men är hemmahörande i andra delar av världen.

Det är mycket bra att Per-Åke Fredriksson yttrar sig offentligt! Att han gör det först nu, när han lämnat det sedan länge havererade verket – det som en del miggor kallar ”Migränverket”, är fullt förståeligt i det ”klimat” som råder på asylområdet i Sverige. Hoppas bara att han inte hyser förhoppningar om att något ska ändras efter det han skrivit, för då kommer han att bli bittert besviken. Samma saker, exakt samma saker som han tar upp, har framförts både här på bloggen (som läses av de flesta av dem som har ansvar för att det blivit som det blivit).