En migga om att asylsökande påstår att de är 14 år

En migga med anledning av inlägget Skakande berättelse från en familjehemsförälder för påstått eller faktiskt minderåriga asylsökande pojkar och män:

Med anledning av inlägget som bland annat handlade om unga asylsökandes påståenden att de är 14 år

Är man under 14 år, exempelvis säger sig fylla 14 år veckan efter att man gjort sin asylansökan, daktas man inte heller. En sökande som jag träffade och som var 22-30 år – oklart vilket eftersom han var lite svävande på den punkten och hade flera parallella identiteter och flera ansökningar inlämnade samtidigt – fick avslag och ansökte sedan om asyl som 13-åring, nästan 14-åring. Till en början gick det bra men sedan förstod MIG att han var äldre, han daktades och avslöjades.

Kommentar överflödig.

© Denna blogg! Korta citat tillåtna. Länka alltid till originalinlägget.

Skakande berättelse från en familjehemsförälder för påstått eller faktiskt minderåriga asylsökande pojkar och män

Det kom ett mejl som började så här:

Jag läser din blogg varje dag med stort intresse och glädje över att någon vågar och kan yppa sanningen. Ingen annanstans förekommer en sådan saklig redovisning av fakta från olika källor, utan att förfalla till främlingsfientlighet. Samtidigt är det beklämmande att fakta inte kan framföras, diskuteras och hanteras politiskt utan att den som gör det döms ut, föraktas, förtalas och fryses ut. Sverige är inget samhälle där oönskade fakta kan framföras öppet.

Mejlet kom från en familjehemsförälder för påstått och faktiskt minderåriga asylsökande som berättar en skakande, men för många välkänd historia, nedan. För att personens text ska kunna publiceras har personen ställt som absolut krav att få vara anonym. Dock har personen skrivit i eget namn till mig, så att jag vet vem personen är. Jag kommer givetvis att respektera personens önskan. Här är familjehemsförälderns berättelse:

Jag är sedan ett antal år familjehem för bland annat ensamkommande flyktingbarn, främst från Afghanistan. De kommer dock inte direkt från Afghanistan, utan från Iran, alla vid olika tillfällen.

Samtliga har berättat i princip samma historia om varför de kom till Sverige: en väpnad attack genomfördes mot deras by eller hem i Afghanistan, familjen skingrades och ingen vet vart de andra tog vägen. En snäll kompis eller avlägsen släkting till den döda fadern eller familjen hjälpte dem, tog dem till Iran och betalade resan till Sverige. Historien om vilken resa de har gjort, vad som hände på resan lyder alltid:

att de plötsligt befann sig i Sverige, att fadern är död, att de inte har någon kontakt med varken mamma, syskon eller andra släktingar, att de inte vet när de är födda men att mamma någon gång råkade säga till dem att de var 14 år, att de aldrig har gått i skolan och att de kommer från en viss del av Afghanistan där väpnad konflikt råder.

Givetvis finns inga ID-handlingar eller pass. Inte heller telefonnummer eller adress till mamma, mobilen tappades alltid i vattnet mellan Turkiet och Grekland eller liknande. Inte någon har kommit ihåg några telefonnummer. De dyker alltid upp i samband med att de erhåller PUT och någon snäll kompis eller landsman plötsligt hittar och ger dem numret hem till mamma.

Själva biljetten till Sverige kan kosta olika mycket men det verkar som om runt 50.000-100.000 kr är vanligt. De som verkligen är yngre (under 18 år)  kommer sällan ensamma, de har oftast en äldre följeslagare med sig, antingen en släkting, vän till familjen eller förälder. Dessa brukar dyka upp efter PUT, företrädesvis i någon annan svensk stad. Ofta har familjen lånat hela eller delar av summan i olika omgångar och de måste givetvis återbetalas.

PUT-processen går idag rasande snabbt. Migrationsverket hinner inte göra de kontroller de borde göra. Samtliga har fått PUT, klass G och samtliga har varit mycket missnöjda med den klassningen. Den innebär att de inte har flyktingstatus, inte anses skyddsbehövande, utan har fått stanna på grund av särskilt ömmande skäl, det vill säga såsom varande minderåriga utan att kunna återföras till sina föräldrar eller andra släktingar. Några seriösa försök att hitta anhöriga och arbeta för en återförening i boendelandet har inte gjorts, varken av Migrationsverket eller socialtjänsten. Klassningen innebär också svårigheter att få svenskt främlingspass, ta hit sina anhöriga med mera.