Ekots lördagsintervju den 29 september: Erik Ullenhag

Ekots lördagsintervju den 29 september: Erik Ullenhag – hur gick det med ”Ny start för integrationen”? innehöll alla de gängse flosklerna och ministern låtsades som vanligt inte om de stora problem och slitningar som det lilla landet Sverige drabbas av när asylinvandringen blir större än i något annat land i EU. Sverige har faktiskt bara ca 4,5 miljoner människor som jobbar och betalar skatt och som ska bekosta inte bara asylinvandrarnas liv – alla aspekter av det – utan också bekosta den enorma ”invandringsindustri” som vuxit upp kring dem.

Jag tror man ändå måste se totalen. Vi har en situation där var tredje läkare, var fjärde tandläkare, över 40 procent av dem som städar hotell och kontor, är födda i andra länder. Det har gått bra för väldigt många. Den absoluta majoriteten kommer i arbete.

Stopp! Är det sant? Vilken källa har integrationsministern när han säger att ”Den absoluta majoriteten kommer i arbete”, och menar han då asylinvandrarna? Om det är sant att den absoluta majoriteten (vad nu det kan betyda – 80, 90 procent?) ”kommer i arbete” och kan försörja sig själv så är det ju alldeles lysande! Om det är så, då borde väl integrationen kunna sägas ha fungerat alldeles enastående bra. Som sagt: källa?

Det har aldrig varit så många utrikes födda som gått till jobbet som förra veckan.

Ullenhag talar hela tiden om att det är så många ”utrikes födda” som är ”sysselsatta”. Varför frågar inte en enda journalist om hur många f.d. asylsökande från länder utanför EU/EES som ingår i den här gruppen? I begreppet ”utrikes födda” ingår ju också alla finländare och en massa EU-medborgare och det är väl ganska självklart att de arbetar (snarare än hålls ”sysselsatta”). De kan inte komma hit och bli försörjda, de måste jobba, det krävs enligt lag att de ska försörja sig själva för att få uppehållsrätt i Sverige. Och varför ber ingen om en tydlig och klar förklaring till ”sysselsatt”? ”Sysselsatt” är väl inte riktigt detsamma som att ha ett arbete som man försörjer sig på? Eller?

Och varför talar Ullenhag om ”en annan typ av flyktinginvandring” när han menar anhöriga till somalier? Dessutom: börjar det inte bli tämligen riskfritt att återvända till Mogadishu så småningom? Landet har fått en ny president och sedan cirka ett år tillbaka är al-Shabaab borta från Mogadishu och sedan nyligen har de fördrivits från sitt sista fäste, Kismayo.Varför säger Ullenhag inte ett ord om det självklara i att det av precis alla anledningar – språkliga, utbildningsmässiga, kulturella etc – torde vara bättre att den oftast enda somaliern, nästan alltid en man, som befinner sig här, återförenas med fru/fruar och vanligtvis en stor barnaskara, i Somalia i stället för i Sverige? Den frågan ligger förstås mer på migrationsministern och Migrationsverket, men det finns inget som hindrar att också Ullenhag tar upp den frågan.

Och nu är det ju inte längre bara miggorna på min blogg som berättar om verkligheten (som ingen har brytt sig om under de fem, sex år de skrivit här…), utan nu hör vi också allvarlig kritik och genuin oro bland lokalpolitiker ute i landet. I lördagsintervjun med Erik Ullenhag kommer också integrationsansvarige Jan-Olof Lundgren i Borlänge, till tals:

Vi har i Sverige aldrig tagit emot så många med låg utbildning! Alltså vi vet inte hur man gör! Vi har inte resurser för det! Var ska vi få resurser till att alfabetisera på modersmål? Vi vet att snittet idag, när man kommer som nyanländ, är sju år för en man och tio år för en kvinna att komma ut på arbetsmarknaden och egen försörjning. Det var snittet. Sen vet bi också att det kommer ännu mer lågutbildade nu, så det betyder att det tar betydligt längre tid.

53 procent av de nyanlända i Borlänge är analfabeter, säger programledaren. Men Ullenhag verkar inte förstå vidden och magnituden av vad den integrationsansvarige i Borlänge och ett  stort antal kommunalråd runt om i landet säger. Han varken lyssnar eller förstår, utan trampar på i sina ullenhagsstrumpor och pratar om helt ovidkommande, eller snarare helt orealistiska saker. Hur kan han ens tro att pengar – hur mycket av våra skattepengar han än lovar vräka ut över kommunerna – ska fixa alla problem? Pengar kan inte utbilda folk! Vore ministern realistisk och brydde sig om landets framtid skulle han hålla med Jan-Olof Lundberg i Borlänge och kommunalrådet Boel Godner i Södertälje när de säger att: ”Det här fungerar inte!” I stället säger han – och detta är nästan parodiskt:

Vi får inte hamna i bilden av de somalier som nu kommer att de aldrig kan få jobb för har vi den bilden då kommer vi heller inte att lyckas.

Vilken bild ska vi ha då, med ullenhagska mått mätt? Analfabeter med stora familjer – hur lång tid tror Ullenhag att det tar för dem att först bli litterata på sitt eget språk (och var finns alla de lärarna?) och sedan bli det på ett helt annat språk med ett helt annat alfabet och en helt annan uppbyggnad (och var finns alla de lärarna?)? Och när tror Ullenhag att de som kommer till Sverige nu och är analfabeter, har lärt sig ett yrke efter att vid det laget ha vant sig vid att leva på ganska generösa bidrag i kanske 12, 15 år eller längre?

Ullenhags – och många journalisters – helt absurda tro att det behövs en massa analfabeter och lågutbildade utomeuropeiska asylinvandrare för att ”ta hand om oss när vi blir gamla” är helt obegriplig. Fattar inte Ullenhag och okunniga journalister att asylinvandrarna också blir gamla? Också blir sjuka? Ska ännu fler analfabeter med en startsträcka på 12, 15 år tas in då för att ta hand om alla de invandrare som Ullenhag anser har behövts för att ta hand om gamla svenskar, när dessa blir gamla? De här tankarna har jag aldrig förstått överhuvudtaget. Det räcker med landets egen befolkning för att klara av att ta hand om gamla och sjuka, det finns tillräckligt många arbetslösa här som kan avkrävas samhällstjänst och göra insatser på åldringsvårdsområdet och i vården och hemtjänsten. Särskilt som gamla och sjuka absolut behöver vårdare som talar deras modersmål och förstår vad de säger och vill.

Ullenhag framhåller också ihärdigt att nyanlända asylinvandrare inte längre är beroende av socialbidrag utan nu får de någon sorts etableringsersättning också efter två år, som dock, enligt ministern, är lägre än socialbidraget vilket innebär att ”de kan behöva få kompletterande bidrag i form av socialbidrag”. Ska man skratta eller ska man gråta över sådana uttalanden? Vilken är skillnaden egentligen? Det är ju samma skattepengar, lika mycket skattepengar som betalas ut år efter år oavsett ur vilken plånbok de kommer: statlig eller kommunal! Tror Ullenhag att folk inte begriper, när han spaltar upp de belopp som ska utbetalas till alla arbetslösa asylinvandrare, att det är just skattepengar? Inte lär det väl regna manna från himlen, inte.

Och varför talar Ullenhag om ”flyktingmottagning” när majoriteten är personer som fått PUT (=uppehållstillstånd) som skyddsbehövande eller på andra grunder än flyktingskäl, d.v.s. som inte getts flyktingstatus?

Till slut: Varför berörs inte den bostadskatastrof som närmar sig med sormsteg (eller redan är här)? Ullenhag verkar nästan tro att bostäder till tiotusentals, rentav hundratusentals människor från utomeuropeiska länder, bara materialiserar sig av sig självt. 10.000, 20.000 lägenheter behövs ju bara för i år och nästa år och sedan tiotusentals nya bostäder varje år för varje års nya asylinvandrare! Tycker svenska folket, vars ungdomar står i kö för att få någonstans att bo och vars föräldrar oftast betalat skatt i hela sina vuxna liv, att det här är rättvist och, framförallt demokratiskt och i linje med ”allas lika värde”? Ullenhag har tydligen en idé om att betala (med skattepengar, what else?) kommunerna för att låta lägenheter stå tomma några månader i väntan på mängder av asylsökande (Ullenhag sa flyktingarna…), att det är ett sätt att få tag i lägenheter eftersom de kommunala bostadsbolagen inte har råd med tomma lägenheter!

Något kommunalråd gjorde ett kort inlägg om problemen. Då har Ullenhag lärt sig säga: ”Jag håller med”, men sedan bagatelliserar och pratar han bort situationen. Men vad han och journalisten diskuterar är alltså den enorma bostadsbristen i Sverige och hur man ska få ut invandrarna i lägenheter så de slipper vara kvar på Migrationsverkets boenden. Och där anser Ullenhag alltså att han, enligt ovan, har goda lösningar. Kanske blir också nästa steg det, som florerat i diverse sociala medier och som låter som en skröna men som man inte kan vara säker på om det kommer att ske i ullenhagsk regi, att man börjar expropriera svenskarnas sommarhus, alltså med tvång ta dem i besittning och hysa asylsökande där. Som sagt: det låter som en skröna, men helt orimlig kanske den tanken inte är när man i Ekots lördagsintervju hör vad Ullenhag redan har för orealistiska boendeplaner för det monumentala antalet asylinvandrare.

Några följdfrågor som Ekots lördagsintervjuare naturligtvis skulle ha ställt är:

”Hur ska detta gå? Bostadsbristen är ju lika enorm för dem som redan bor i landet. Barn tvingas bo kvar hemma tills de är uppåt 30, ibland äldre. Och – blir det inte spänningar i samhället när kommunala bostadsbolag inte har en enda lägenhet att erbjuda långtida köande, och lägenhetskösystemet är utslaget? Och hur blir stämningen bland svenskar som bara kan drömma om stora villor, när kommunerna börjar lägga deras skattepengar på att köpa villor åt stora invandrarfamiljer?”

Lyssna själva på Ekots lördagsintervju, den är skrämmande!

Kort floskelordlista:
sysselsatt
omhändertagandementalitet
fokus på jobb
sen vill jag vara tydlig med att säga
man ska komma ihåg att
vi måste hela tiden fördjupa och förändra

Till slut: Ur utlänningslagen: “…därför att Sveriges möjligheter att ta emot utlänningar blivit begränsade.”

© Denna blogg. Korta citat tillåtna. Vänligen länka alltid till originalinlägget.