Seminarium på Finlands ambassad om ”det finska skolundret”

Vad ligger bakom framgångarna för det finska skolsystemet? Det var frågan som ställdes och besvarades vid ett intressant seminarium på Finlands ambassad den 8 oktober. Professor Pasi Sahlberg, chef för Centret för internationell mobilitet och internationellt samarbete CIMO, som skrivit boken Finnish lessons – What can the world learn from educational change in Finland? gav en bakgrund till det finska skolsystemet (här finns en recension i Dagens Nyheter). I den efterföljande diskussionen deltog svenska Skolverkets generaldirektör Anna Ekström och frågor från publiken fanns också tid med.

Pasi Sahlberg talade bland annat om hur många andra länder (inklusive Sverige) talar om att de ska ha ”världens bästa skola”. Den ambitionen har Finland aldrig haft (men är nu ansedd som världens bästa…). Där har man haft ambitionen ”en bra skola i hela landet för alla barn”. Vidare talade han om den längre och betydligt mer krävande lärarutbildningen i Finland och om att lärarna är suveräna i sina klassrum, att skolan aldrig diskuteras i valrörelser eller andra politiska sammanhang eftersom den inte alls är politiskt kontroversiell (som den är i Sverige, t.ex.).

Han förklarade med den här bilden (klicka för att förstora!) hur Finland sett och ser på skolan och den så viktiga utbildningen. Finlands ambition är den som kvinnan håller upp, många andra länders -med mycket sämre skolresultat – ambition är den som mannen håller upp.

Lyssna här på en del av allt som Pasi Sahlberg hade att säga:

Och lyssna här på något av vad Anna Ekström, generaldirektör för svenska Skolverket hade att säga:

Några av Pasi Sahlbergs bilder – som säger mer än tusen ord – finns nedan. Klicka på dem för att göra dem större så att det bättre går att se vad de visar!

En migga: ”Nuvarande system är INTE rättssäkert!”

Alla texter är © denna blogg. Endast korta citat tillåtna. Vänligen ange alltid källan och länka alltid till originalinlägget!

En migga:

Under sommaren infördes ett system på Migrationsverket där asylansökningsenheterna i princip inte ställde någon annan fråga till den sökande än om han hade något särskilt önskemål om offentligt biträde och hur det var med hälsan. Sedan fick personen en kallelse till en handläggare direkt i handen.

På asylprövningsenheten ska en teamledare bedöma behovet av offentligt biträde (alla har nämligen inte rätt till det, eller ens behov av det). Men utan annat underlag än rena personuppgifter så är det inte så lätt. Teamledaren tvingas grunda sin bedömning på nationalitet och inte på behov. Nåväl. Sedan kommer det offentliga biträdet och den asylsökande till Migrationsverket för utredning. Utredningen får ta max 2, 5 timme. Varken biträdet eller handläggaren har en aning om vad personen kommer att åberopa för eventuella asyl- eller skyddsskäl. De har således inte kunnat förbereda sig alls inför mötet. Är det en politiker, en analfabet från en bergsby, en hög militär eller vad, som de ska möta?

Var och en förstår säkert att det kan behöva läsas på en del fakta inför samtalet om relevanta frågor ska kunna ställas. För att bokningssystemet ska fungera måste handläggaren hantera alla förekommande länder eftersom det är första lediga tid som bokas utan hänsyn till handläggarens förkunskaper. Sett ur den sökandes perspektiv kan detta system i bästa fall innebära att han eller hon får ett uppehållstillstånd han inte borde ha fått, men det kan lika väl innebära motsatsen. Denna ordning har nu förlängts på obestämd tid på grund av den stora inströmningen asylsökande som är mer än 100 procent större nu än för ett år sedan, inte 50 procent som Caroline Henjered, verksamhetschef för område mottagning påstår i dagens nyhetssändningar!

Sedan ska vi prioritera PUT-ärenden, men verkligheten är den att eftersom kommunerna inte klarar sitt åtagande så blir väldigt många människor kvar i Migrationsverkets boenden lång tid efter att de beviljats PUT. Platsbrist var det innan; nu blir det garanterat knökfullt! Nu är det ju så att den handläggare som anser att han eller hon behöver ytterligare tid för utredning för att kunna avgöra sitt ärende kan kalla personen och biträdet på nytt. För att undvika detta har man dock en listig ”spärr” i det fantastiska LEAN-systemet! Nämligen: handläggaren ska ha tre utredningstillfällen i veckan.

Ett utredningstillfälle är den utredning som bokas från ansökningsenheten och det kan vara en singelperson eller en familj. All tid utöver detta som handläggaren själv kallar till möten eller använder för sina ärenden, läggs ovanpå. Det innebär en medveten – eller omedveten? – spärr mot att kalla till kompletterande utredning. Arbetsbördan gör att handläggaren helst avstår. Situationen kan vara den att man har tre familjer att utreda på en vecka. Beroende på hur gamla barnen är så kan det innebära att man sitter tre hela dagar bara i utredningar. Sen ska protokoll skrivas, en massa administrativt arbete och kontroller göras osv. Förutom allt detta förväntas handläggaren dessutom skriva lika många beslut som han/hon har utredningar, annars blir det balanser (eftersläpningar).

Att inget biträde har JO anmält detta är för mig ett under. Antigen ska vi göra detta på riktigt eller så kan vi väl ha fri invandring eller hur har politikerna tänkt sig det hela? Nuvarande system är inte rättssäkert!

Kommentar: Den här miggan hoppas förstås på för mycket. Ingen har ju hittills tagit tag i problemen som varit stora i åratal, och som nu blivit elefantiasiska. So why now? Har man bestämt sig för att stå med huvudena nerborrade i sanden och strunta i hur lagarna (inte) efterlevs och vilka som kommer in i landet och varför, så kan man ju inte plötsligt dra upp huvudena och öppna ögonen och erkänna att man haft fel och att man misskött sina skatteavlönade ämbeten på alla inblandade nivåer. Hellre får allt braka samman totalt och de inre spänningarna öka i landet och skattemiljarder flyta in i en oöverblickbar asyl- och integrationsindustri där en riksdagsledamot kan sälja sin skattefinansierade verksamhet för bl.a. asylboenden för minderåriga och tjäna en kvarts miljard kronor…  än att man erkänner sin okunnighet och/eller dumhet! Och riksdags- och myndighetschefslönerna och löner till andra ansvariga, politiskt såväl som på andra områden (betalat av skattebetalarna), rullar ju in på kontona ändå, så varför bry sig?