Har alla tappat analysförmågan i detta land?

Hur är det möjligt att så många svenskar står så handfallna med förvåningens fingrar i häpnadens munnar, över det ökade och ökande stödet till SD! Hur ignoranta (i betydelsen ”okunniga”) är de, egentligen? Alltså de journalister, debattörer och politiker som står där och undrar och förfärar sig? Hur är det möjligt att de inte förstår att det till stor del är på grund av dem själva (!) som stödet för Sverigedemokraterna ökar! Konstigt att de, som själva ser sig som tongivande och förmodligen också som begåvade och smarta och som har alla tänkbara plattformar till sitt förfogande, inte lyckas förstå sin förödande roll i att det går som det går i Sverige. Det är mer än skrämmande. Stackars Sverige.

Så här förvånat skriver Aftonbladet den 29 november i en artikel med rubriken Stödet till SD ökar – trots skandalerna:

Men trots att partiet genomgår sin största kris någonsin ökar man med 2,1 procentenheter i Novus senaste opinionsmätning.

Har alla tappat analysförmågan i detta land? Eller är det så enkelt att fegheten tar över och ingen vågar analysera siffrorna offentligt av rädsla för att någon ska kalla dem en massa fula ord, trots att de inte gör annat än analyserar en faktisk situation på ett rakt sätt? Borde inte de högljudda, de som hela tiden – likt Aftonbladet i sin artikel – talar i katastroftermer som ”rasistattacker” och ”rasistiska och sexistiska uttalanden” etc, kunna klara av att dra åtminstone en eller annan slutsats av att allt fler moderater och socialdemokrater upphör känna lojalitet med sina gamla partier och väljer att gå över till Sverigedemokraterna? Borde de inte kunna klara av att se, att de själva i hög grad är en del av skeendet? Journalister i Sverige är ju numera långt ifrån ”objektiva”, de verkar i stället – inte sällan –  efter egna agendor. De etiska reglerna för journalister finns ofta bara på papperet, det viktigaste för många av dem är att ha en stor bildbyline och framhäva sig själv och hur bra de är, i stället för att tona ner sin egen person och rapportera korrekt och sanningsenligt till ett folk som numera också hittar information på nätet.

Politiker är också alltför ofta tondöva, jag ska här inte relatera något ur de ganska många samtal jag haft med just den kategorin, utan bara säga att det kan vara som att tala till en vägg. För har en politiker bestämt sig för att saker och ting är på ett visst sätt, eller när deras parti har bestämt sig för en viss linje, så klarar han/hon sällan att se (eller erkänna) att saker och ting kanske i själva verket är precis tvärtom. Eller åtminstone inte just så som de vill att det ska vara. Samma sak gäller för debattörer och s.k. experter: de vandrar runt i allehanda medier och uttalar sig ofta tvärsäkert om saker de inte verkar förstå eller känna till; huvudsaken är att få synas och höras och att få fortsätta gå runt i samma kretsar där alla andra tänker och tycker ungefär likadant och har likadana godhetsstrutar på huvudet.

Här finns TV4/Novus Väljarbarometer publicerad den 29 november.

© = COPYRIGHT denna blogg. Min text är min och ska inte förvrängas, vinklas eller användas i syfte som den inte är ägnad för. Länkning till texten kan givetvis ske, men kopiering av mina texter är INTE tillåtet. Jag har inget samarbete med någon annan och skriver mina texter själv. Miggors och andras berättelser återges med deras skriftliga tillstånd. Citat ur olika medier förekommer, med länkar om sådana finns.

”Vi ska flyga till Turkiet för att ge flyktingar tak över huvudet och mat på bordet.”

Fram för fler sådana här konkreta, tydliga, raka, enkla och snabba penninginsamlingar! Jag fick kännedom om den här galan, som Syrisk-ortodoxa Ungdomsinitiativet tagit initiativ till, av Nuri Kino:

Gala för kristna i Syrien

Situationen för kristna i Syrien förvärras för varje dag. Igår sprängdes den första kyrkan. Den 1 december arrangerar Ungdomsinitiativet en välgörenhetsgala för flyktingarna.

Tio folkkära underhållare, filmvisning och mycket mer finns på programmet. Du får mat till överflöd. Du får tillfälle att bidra, att göra något, istället för att rycka på axlarna. 500 kronor, det är allt som krävs av dig, köp din biljett nu. Pengarna går oavkortat till flyktingarna.

Kom till St Jacobs katedral lördagen den 1 december kl 20.00. Alla ställer upp ideellt och underhåller dig, maten har sponsrats av bl.a. Martin Olsson. Det enda du krävs på är 500 kronor. Varför inte ha din firmas julmiddag den kvällen? Två flugor i en smäll.

Vi ska flyga till Turkiet för att ge flyktingar tak över huvudet och mat på bordet. För att vi ska lyckas måste du komma på galan. Jalla!

Hoppas galan blir lyckad och att väldigt många bidrar så att pengarna räcker till att en del av alla de syrier som flytt krig och förföljelse och har det mycket svårt, kan få lite hjälp!

© Denna blogg.

”Fattigdom kan också manifesteras på ett språkligt plan”

”Fattigdom kan också manifesteras på ett språkligt plan”, skriver den ideella organisationen Språkförsvaret i ett brev till Sveriges Television.

I just den meningen håller jag helt med; detsamma har jag sagt och skrivit många gånger. Språket är nyckeln till samhället, till livet, till gemenskapen; språket är det som gör att vi kan kommunicera med och förstå varandra. För den som lever och bor i Sverige ligger det en stor fattigdom i att inte behärska sitt modersmål (om man är svensk) eller sitt nya lands språk (om man är utlänning). Fördelarna med att tala en korrekt, nyans- och ordrik svenska är nästan oöverblickbara, och det borde vara varje människas absoluta rättighet, men också skyldighet, att få lära sig tala och skriva sitt modersmål obehindrat och väl. Och varje invandrares rättighet, men också skyldighet, att lära sig sitt nya lands språk så bra som någonsin möjligt, av bästa tänkbara och – givetvis – infödda svensklärare.

I Sverige blev svenska språket märkligt nog ett officiellt språk så sent som den 1 juli 2009! Bättre sent än aldrig, kan man väl med en stor portion välvilja säga, sedan 3,5 år tillbaka är det äntligen fastslaget i lag att svenskan är landet Sveriges officiella, nationella språk.

Språkförsvaret påpekar i sitt brev till Sveriges Television, helt riktigt, att:

I sändningstillstånden för SR, SVT och UR sägs det att dessa skall ta ett ökat kulturansvar och särskilt värna om svensk kultur och musik samt det svenska språket. Språkvårdsfrågor skall beaktas i programverksamheten.

Det tål att påminnas om! Språkförsvaret skriver egentligen för att peka på att Sveriges Television, likt NRK, borde ha översatt programmet Why povertys titel. De framhåller att samma program nyligen sändes i NRK2 under namnet ”Hvorfor fattigdom? De fattiges historie” – vad var det som hindrade Sveriges Television att använda landets officiella språk? Språkförsvaret:

Vi förstår nämligen inte varför SVT har behållit den engelskspråkiga titeln i stället för att ersätta den med ”Varför fattigdom?”.

Engelska är varken huvudspråk eller nationellt minoritetsspråk i Sverige.

Så rätt. Det ska bli intressant att ta del av svaret från Public Service-företaget.

© Denna blogg.

Allt fler asylsökande i Tyskland visar öppet sitt missnöje över dåliga levnadsvillkor

De har fått skydd i EU-landet Tyskland, men enligt vad som rapporteras av bland annat Yle och i Frankfurter Allgemeine, räcker det inte:

Allt fler asylsökande i Tyskland visar öppet sitt missnöje över dåliga levnadsvillkor. För många flyktingar har drömmen om ett bättre liv i stället betytt misär i trångbodda flyktingförläggningar och få möjligheter att rå om sitt eget liv. Med hungerstrejker och protester försöker man få sin röst hörd.

Asylsökande har ställt sig på barrikaderna och anordnar protestmarscher:

Brandenburger Tor i Berlin har under hösten varit skådeplats för flera protester. Den mest synliga var en protestmarsch på nästan 600 kilometer från staden Würzburg i södra Tyskland till huvudstaden Berlin.

– Den här protestmarschen har gett mig frihet. Jag har glömt myndigheterna och stressen att vara utan jobb, säger den 22-årige afghanen Ali Reza Mirzai, som kom till Tyskland för två år sen. – Jag har valt att kämpa och jag vet att jag till slut kommer att få rätt, säger Mirzai.

Den här situationen i Tyskland liknar starkt situationen i Sverige, som i förhållande till sin lilla folkmängd tar emot en enorm mängd asylsökande:

Antalet asylsökande i Tyskland ökar. Karl Kopp, Europachef vid flyktinghjälpen Pro Asyl i Frankfurt, uppskattar att man i år får in mellan 50.000 och 60.000 ansökningar*. Det här är ändå lite om man jämför med toppåren på 1990-talet, då främst krigen på Balkan förde omkring 200.000 människor per år till Tyskland.

Sedan dess har asylansökningarna minskat och beredskapen att ta emot folk har körts ner. När nu allt fler människor, speciellt afghaner, irakier och iranier, återigen tar sig till Tyskland har det här lett till att många förläggningar är fulla till bristningsgränsen och en del av invånarna tvingas bo i tält.

Med öppna ögon har svenska politiker duckat undan sitt ansvar att se längre än vad godhetsnäsan räcker. Ansvarslöst har de t.o.m. skapat regler och lagar som går stick i stäv med tidigare stiftade lagar. De har också sett mellan fingrarna med alla de tiotusentals människor som helt sonika bara stannar kvar här utan tillstånd, vilket är detsamma som att de vistas här olagligt. Där är politikerna och rättssystemet i Sverige märkligt ”generöst” och ointresserat av att bevaka sitt territorium och laglydigheten i riket – och det kommer med största sannolikhet snart att straffa sig.

– Den stora faran är att alla problem i samhället kopplas ihop med flyktingar och asylsökanden, säger Karl Kopp.

Han har tyvärr rätt. Det är förstås självklart att alla problem i samhället inte ska kopplas ihop med flyktingar och asylsökande, men det är vad som riskerar att ske när alltför många människor, som man inte riktigt vet vilka de är eller varför de har kommit och som har en helt annan kultur och bakgrund, ska inlemmas i högteknologiska och rationella samhällen (som Tyskland och Sverige).

Men politikerna i Sverige tycker att det är okej och att i princip hur många som helst kan komma och att den som stannar här olagligt också ska ha rätt till både fri sjukvård och skola (bekostad av folket, som inte tillfrågats) – trots att de alltså inte ens har rätt att vistas i landet! Svenska politikers naiva acceptans av laglöshet är inte ”godhet”, som bland annat miljöpartisterna, men också moderaterna, verkar tycka. Tvärtom. Det är en katastrof på sikt för samhället och inte minst för alla dem, som har fått asyl eller flyktingstatus på korrekta grunder och som inte kan resa tillbaka till sina hemländer. Vilket många som kanske inte borde ha fått ”skydd” mot hemlandet, gör, eftersom de kommit hit på bedrägliga grunder.

Om politiker på allvar tror, att misstron mot asylsökande kommer att minska medan de håller på och harvar med sina integrationspåhitt och sina lagar som strider mot andra lagar och indirekt godkännande av falska identiteter och påhittade historier, då kommer de ganska snart att få uppleva vad som på engelska heter: ”a rude awakening”!

* Till Sverige beräknas ca 44.000 asylsökande komma i år, nästa år ca 54.000, d.v.s. nästan lika många som till Tyskland. Tyskland har över 82 miljoner invånare, Sverige ca 9,5 miljoner…

Läs artiklar i FAZ här:
Ein Urteil und seine Folgen – 15 oktober 2012
EU will gegen Missbrauch des Asylrechts vorgehen  – 25 oktober 2012
Das Hungern hat ein Ende – 2 november 2012
Auf dem Rücken der Asylbewerber – 22 november 2012

Notera att mina texter inte kan användas för att späda på invandrarfientlighet eller negativitet mot asylsökande! Tvärtom. De ska läsas precis som de är och inte vinklas hitåt eller ditåt. Läs mer här.

Jag välkomnar idag, som jag alltid har gjort, en human och så rättvis asylpolitik och -hantering som möjligt. Det  innebär, att de som bevisligen har asyl- eller skyddsskäl ska ges en fristad – ibland tillfällig, ibland permanent. Det jag vänder mig emot – nu som tidigare – är riksdagens och regeringens undvikande att ta ett genuint och starkt ansvar för asylhanteringen. Det är dem, inte människor som söker ett bättre liv, som man bör rikta eventuell frustration eller ilska mot.

© = COPYRIGHT denna blogg. Min text är min och ska inte förvrängas, vinklas eller användas i syfte som den inte är ägnad för. Länkning till texten kan givetvis ske, men kopiering av mina texter är INTE tillåtet. Jag har inget samarbete med någon annan och skriver mina texter själv. Miggors och andras berättelser återges med deras skriftliga tillstånd. Citat ur olika medier förekommer, med länkar om sådana finns.

En migga: ”Själv är jag enbart inriktad på att göra mitt jobb, jag struntar helt i Lean och blogglåtar. Jag har som tjänsteman ett ansvar att följa de lagar och den rättspraxis som styr vår verksamhet.”

En migga berättar:

Vår GD har en egen blogg på Verksnätet. Han bloggar varje vecka och det finns möjlighet att kommentera hans texter. I slutet på sina bloggningar väljer han en ”Veckans blogglåt”,  som liksom ska passa till det ämne han skrivit om. Jag tycker att det är pinsamt, men han har väl någon tanke bakom det hela. Jag är inte så intresserad av låtar, så det är svårt för mig att säga vad meningen är.

Exempelvis bloggade han den 9 november om att ”bra beslut vilar på kunskap” och skrev också om ”migration intelligence” som en så kallad funktionalitet  som skulle göra våra prognoser mer säkra. Var, när och hur många? Alltså asylsökande som kommer hit, det är i alla som jag tolkar det. Och det är viktigt att veta, enligt GD.

Han lyfte också upp frågan om ifall det är en del av vårt (verkets) uppdrag att förebygga asylbedrägerier och frågade hur vi skulle förhålla oss till det. Sedan hänvisade han till Lille Prinsen (vad det nu kan vara, kanske en fransk barnbok?) om att göra framtiden möjlig genom att studera och analysera system, situationer och händelser och agera utifrån det – ”att göra framtiden möjlig”. Här var veckans blogglåt Lisa Nilssons ”Himlen runt hörnet”.

Dessvärre har ingen brytt sig om dessa djupa funderingar utan enbart riktat ilska mot vår GD på grund av att verket valt att konvertera några enheter inom Besök och Bosättning utan att fråga personalen om det. Det hade nog varit bättre att fråga personalen på de olika enheterna inom Besök och Bosättning om vilka som vill jobba med asyl istället för att bestämma att alla på en viss enhet måste göra detta.

Det planerade införandet av sex-dagars vecka på ansökningsenheterna har också fått många medarbetare att ilskna till. Efter deras kommentarer så har GD bloggat om att att vi inte har ett vanligt kontorsarbete utan, som jag har förstått det, nästan ett högre kall. Ett högre kall som innebär att vi anställda måste ställa upp och visa flexibilitet. Jag förstår inte varför. Varför skulle vi, som är anställda på Migrationsverket, vara så lojala mot ledningen att vi ställer upp på precis allt?

Förvisso är det ett fint uppdrag att bevilja uppehållstillstånd åt flyktingar, men är det inte lika fint att jobba i vilken myndighet som helst som har med människors ärenden att göra? Typ Skattemyndigheten, Försäkringskassan, Livsmedelsverket, Patentverket, domstolarna etc. Jag minns inte vilken blogglåt vår GD rekommenderade i denna bloggning…

Däremot minns jag att någon frågat GD (på hans blogg) om vi på asylenheterna inte kunde få sluta upp med att tala i leantermer om ”flöden”, ”mätetal” etc, eftersom vi ju ändå jobbar med människor och inte med flöden och mätetal. Frågeställaren fick dock inget svar.

En annan medarbetare skrev att hon jobbat på verket sedan 1980-talet och snart går i pension och känner sig deprimerad varje gång hon öppnar datorn eftersom där står: ”Vad kan jag förbättra idag?” Vi ska ständigt komma med förbättringsförslag för att visa att vi är ”med i matchen”, men de som faktiskt kommit med förbättringsförslag, bra eller dåliga, har aldrig fått någon respons på dem från ledningen.

Själv är jag enbart inriktad på att göra mitt jobb, jag struntar helt i Lean och blogglåtar. Jag har som tjänsteman ett ansvar att följa de lagar och den rättspraxis som styr vår verksamhet. Och det är mitt enda ansvar i allt, som jag ser det. Min uppgift är inte att skriva förbättringsförslag på min arbetstid, förslag som ändå ingen bryr sig om. Jag använder min arbetstid för att utreda och fatta beslut i asylärenden. Och jag anser inte att jag har ett mer speciellt eller annorlunda uppdrag än vilken annan statlig tjänsteman som helst.

Jag är inte besatt av mitt jobb, jag vill inte offra min fritid till att jobba hos Migrationsverket. Visst är jag flexibel men jag har inget kall. Och att döma av kommentarerna till GD:s blogg så är nog de flesta som jobbar hos oss ganska lika mig.

Kommentar: Det finns en hel del att kommentera, men jag väljer att bara kommentera en enda sak, resten får alla som läser fundera över själva. Alltså: i åratal har miggorna här på denna blogg rapporterat om de mängder av asylbedrägerierna som de ständigt möter och tvingas hantera. Politiker, media, debattörer etc har valt att inte låtsas om det som miggorna berättat. Ordet ”asylbedrägerier” används aldrig av dem. Men nu uttalas det av Migrationsverkets GD, så som miggan berättar (och som det gjorts här på bloggen sedan 2007):

Han lyfte också upp frågan om ifall det är en del av vårt (verkets) uppdrag att förebygga asylbedrägerier och frågade hur vi skulle förhålla oss till det.

Nu kan väl ändå ingen längre låtsas som om det som stått att läsa här på bloggen i hundratals inlägg, inte existerar?

© = COPYRIGHT denna blogg. Min text är min och ska inte förvrängas, vinklas eller användas i syfte som den inte är ägnad för. Länkning till texten kan givetvis ske, men kopiering av mina texter är INTE tillåtet. Jag har inget samarbete med någon annan och skriver mina texter själv eller återger miggors och andras berättelser, med deras skriftliga tillstånd.

Vemodig julbasar på Suomikoti (Finlandshemmet)

Sedan Veikko Virtanen gick bort för en och en halv månad sedan har jag inte varit på Suomikoti. Jag tvekade också inför besöket idag, eftersom sorgen efter allas vår underbare Veikko är så tung och att komma dit och veta att han inte skulle vara där var svårt att tänka sig. Men Pentti, Veikkos son som jag alltid brukat besöka Veikko tillsammans med, hade lovat hämta Annikki (som efter hård kamp i nåder får stå i kö till Suomikoti) till årets julbasar och klarade han av det så skulle väl jag också göra det.

Det blev ändå en fin tripp och trevligt att träffa personalen, som alla talade så varmt om Veikko och att även de sörjde honom. Dessutom, som en extra bonus, följde Annikkis hemtjänstvårdare (eller vad det heter), den fantastiska Bahra, med. En mer dedikerad och ombryende hemtjänstperson än hon finns inte! Hon hade, på sin egen tid (som så ofta) sovit över hos Annikki och gett henne mycket mer tid än hon får betalt för. Hon sa, att de futtiga timmar i veckan som Annikki tilldelats långt ifrån är tillräckliga och att hon, av ren medmänsklighet, inte kan lämna Annikki ensam så mycket. Heder åt Bahra som ger Annikki det som Annikki, efter nästan 50 års skattebetalande, har rätt till och som svenska staten har åtagit sig att tillhandahålla men tyvärr inte gör: en god omsorg och en trygg ålderdom.

Pentti och jag fick en liten pratstund på tremanhand med den nya föreståndaren Virpi Johansson, som kom efter Katriina Åberg som gick i pension. Det var trevligt att knyta den kontakten och vi sa, som vi alltid brukar, att: Kampen går vidare!

Här är bilder från utflykt till julbasaren på Suomikoti. Texter syns om man för muspekaren över bilderna. Dubbelklicka för att förstora bilderna.

En skrift om Veikko och alla som stöttade och hjälpte honom – från 22.000 följare på Facebook till flera ministrar i Finland och dito i Sverige samt Finlands president – finns att hämta i iBooks (sök på Veikko Virtanen) för dem som har iPad och att ladda ner som pdf för dem som inte har iPad.

Lägg ner Maria Elementarskola!

Många gånger genom åren har jag uppmanat rektor Märta Franson på Maria Elementarskola, att lägga ned skolan. Första gången var en tid innan det nya friskolesystemet infördes. Att en privatskola, som då i över 100 år varit helt fristående och aldrig tagit emot medel från stat och kommun, skulle klara att övergå till att bli en ”friskola”, var jag övertygad om inte skulle fungera. Och jag vet att Märta Franson, som funnits på skolan sedan 1948, kände tvekan inför att gå över till ett friskolesystem Men hon hade inte förmågan att tänka sig in i hur hennes skola skulle påverkas av att inlemmas i det allmänna skolsystemet.

En av de senaste gångerna som jag uppmanade henne att lägga ner sin skola, var den 6 juli 2011 – Lägg ner Maria Elementarskola. Nu! Jag gav rådet i all välmening, vilket man ser om man läser texten (där det också finns länkar till diverse andra texter om skolan och den turbulens som rått där under ett antal år).

Det är mycket tråkigt att rådet inte hörsammats, så att skolan hade kunnat upphöra på Märta Fransons eget initiativ och gå i graven med flaggan åtminstone nästan i topp. Det kommer inte att gå att driva Maria Elementarskola vidare i den anda och på det sätt som den skapades för och som dess stadgar anger. Det insåg jag som sagt redan 1991, för mer än 20 år sedan, då jag första gången uppmanade Märta Franson att allvarligt överväga att lägga ner.

Att det nu är så illa som bland annat tidningen Södermalmsnytt skriver i nr 47, 24 – 30 november 2012, måste väl ändå äntligen få Märta Franson, stiftelsen Maria Elementarskolas ordförande, att inse att spelet är förlorat och att hennes livsverk bör avslutas. Och ett fantastiskt och enastående livsverk har det varit, särskilt under hela den långa tid, drygt 105 år, som skolan var helprivat.

Läs artikeln här.

Och, än en gång uppmanar jag Märta Franson: Lägg ner Maria Elementarskola!

© = COPYRIGHT denna blogg. Min text är min och ska inte förvrängas, vinklas eller användas i syfte som den inte är ägnad för. Länkning till texten kan givetvis ske, men kopiering av mina texter är INTE tillåtet. Jag har inget samarbete med någon annan och skriver mina texter själv eller återger miggors och andras berättelser, med deras skriftliga tillstånd.

En migga: ”Migrationsverket har att följa vad lagstiftaren bestämt. Och Mona Salin får väl anses höra till gruppen lagstiftare…”

En migga om artiklar i dagstidningar om homosexuella och HIV-smittade afrikaner som söker asyl i Sverige (bl.a. Torka Karims tårar i Expressen):

Artiklar i dagspressen är svåra att kommentera eftersom de i princip aldrig berättar hela sanningen. Vi ser dock att fler och fler afrikaner åberopar homosexualitet som grund för sina asylansökningar. Personer med HIV har sökt i många år, men med gällande lagstiftning kan de inte beviljas uppehållstillstånd. Bromsmediciner finns ju, men de är dyra och kostnaden kan vi inte ta hänsyn till enligt lagstiftaren. Och Mona Salin får väl anses höra till gruppen lagstiftare… Migrationsverket har att följa vad lagstiftaren bestämt. En mer framgångsrik väg för Karims vänner är således att de bidrar ekonomiskt till hans medicinering.

Och en glimt av läget och om personalsituationen på Migrationsverket:

Någon sjudagarsvecka blir det inte på Migrationsverket, men schemalagd arbetstid för personal på ansökningsenheterna (folk söker ju asyl alla dagar i veckan) och på ansökningsboendena (de tillfälliga boendet av vandrarhemskaraktär som erbjuds direkt vid ansökan). Rekrytering av ny personal är i full gång, men det tar ju tid så något resultat ser man inte än. En positiv sak är definitivt att visstidsanställda får tillsvidareanställningar.

Om vi kunde få stopp på alla ogrundade ansökningar från Balkan så kanske vi klarar de stora inströmning vi har idag, men det verkar gå trögt att dra tillbaka viseringsfriheten för dessa länder. Media framställer det som att det bara är romer från Balkan som söker, men så är inte fallet. Det handlar om arbetslösa personer från alla etniska grupper som lurats att tro att det i Sverige finns jobb och bostad om man söker asyl.

Det är inte rimligt att svenskar åker till Norge för att försörja sig, medan svenska staten ska försörja arbetslösa personer utan skyddsbehov från t.ex. Balkan! Det är en vårdslös hantering av skattemedel av betydligt värre art än om polisen från äta julbord för några hundralappar.

Kommentar: Överflödig. Texterna talar för sig själva.

© = COPYRIGHT denna blogg. Min text är min och ska inte förvrängas, vinklas eller användas i syfte som den inte är ägnad för. Länkning till texten kan givetvis ske, men kopiering av mina texter är INTE tillåtet. Jag har inget samarbete med någon annan och skriver mina texter själv eller återger miggors och andras berättelser, med deras skriftliga tillstånd.

Sluta upp med Vet Bästerbergeriet

Apropå Bengt Westerbergs (och regeringens) utredning ”Främlingsfienden inom oss” (finns att ladda ner här) uppstår en del frågor. Bland annat :

•  Vad är ”främlingsfientlighet”?
•  Varför får man inte hysa fientlighet mot främlingar i Sverige
(om man nu gör det)?

Att ställa sig avvaktande (rädd, fientlig etc) gentemot just främlingar är ju något som ligger nedärvt hos människan – av naturliga orsaker. Sedan urminnes tider har det varit sunt att hysa viss misstänksamhet mot dem man inte känner och att uppleva en vilja att beskydda och försvara sina närmaste och sitt revir.

Om en människa känner sig fientligt inställd mot främlingar så gör den det. Det måste ju vara tillåtet för människor att känna sig fientligt inställda till både främlingar och bekanta! Svenska staten kan inte tro att den kan ta sig rätten att bestämma och reglera vad människor ska känna och tycka. Staten kan inte ha rätt att ens försöka hjärntvätta människor.

Bengt Westerberg säger:

En grundläggande princip i internationella mänskliga rättighetskonventioner liksom i svensk lagstiftning är att alla, utan åtskillnad, ska ha lika rättigheter och möjligheter.

Om människor är ”främlingsfientliga” (exakt vad BW menar med det vet jag inte), så betyder det väl inte att den svenska lagstiftningen förändras utan den gäller ju oavsett hur ”främlingsfientlig” någon är.

Ju fler Vet Bästerberg-typer i regering, riksdag och utredningsväsende politiserar och problematiserar allt i människors liv, desto värre kommer det att bli. Människor revolterar mot ständiga pekpinnar och allt mer ingående och omfattande reglerande av deras tyckande, tänkande och kännande.

I stället för det numera så vanliga tjatet om ”främlingsfientlighet”, ”rasism”, ”islamofobi” som vi ständigt matas med och som människor påstås hysa även när de inte alls gör det, borde man göra något helt annat:

Lägg ner kränkthetsindustrin! Lär människor att sluta upp att påstå att de är kränkta för minsta lilla. Lär människor att ibland slå dövörat till, bita ihop och gå därifrån när någon säger något de inte gillar. Man måste inte reagera eller överreagera på vartenda korkat ord eller i ilska uttalat tillmäle!

Lästips: Ingen tar skit i de lättkränktas land.

Nyanlända asylsökande lär sig mycket snabbt att deras bästa valuta är att dra fram rasist – främlingsfientlighets – islamofobi-kortet när svenskar inte gör som de vill eller de inte får som de vill. Det är förnedrande för dem och förödande för oss att bland det första de lär sig är att förminska sig själva och se, ofta sunt skeptiska svenskar, som allt detta. På samma sätt som svenskar kan känna sig allt mellan lätt avvaktande och ganska starkt emot människor från helt andra kulturer, med främmande språk och helt annorlunda och okända traditioner, kan också de nyanlända asylsökande känna likadant gentemot svenskarna. Det är helt naturligt och mer vanligt än ovanligt. En sund skepticism, en avvaktande hållning eller rentav en rejäl misstänksamhet är som sagt helt naturlig och normalt och kan inte lagstiftas eller utbildas bort. Det har alltid – och kommer alltid – att finnas. Hos alla människor.

Bäst är att sluta upp med alla dessa utredningar, påbud och stämplanden av människor som uttrycker skepticism eller oro. Låt integrationen eller assimiliationen (det måste vara upp till varje enskild att välja väg) och den ömsesidiga respekten, närmandet till ”de främmande” ske i sin egen takt – från ömse håll. Statliga påhitt och påbud och framstressande av en integration som bevisligen tar flera generationer, gör bara människor irriterade. Och med ökad irritation finns risk att klyftor och misstänksamhet mellan folkgrupper ökar. Minskar gör de i alla fall inte.

© = COPYRIGHT denna blogg. Min text är min och ska inte förvrängas, vinklas eller användas i syfte som den inte är ägnad för. Länkning till texten kan givetvis ske, men kopiering av mina texter är INTE tillåtet. Jag har inget samarbete med någon annan och skriver mina texter själv eller återger miggors och andras berättelser, med deras skriftliga tillstånd.

En utlandssvensk ser på Sverige från sitt nya hemland i Europa

En utlandssvensk skriver:

Här kommer några tankar från det utländska träd där jag sitter med en kikare och tittar på ankdammen Sverige. Kanske måste man titta på Sverige från utlandet för att se hur absurd den svenska politiken är. Förutom jag, som gör det i blygsam skala, så finns till exempel Tino Sanandaji som är ekonom med en massa examina på ett universitet i Chicago. Han bloggar här.

Den 9 november skrev Miljöpartiets Åsa Romson och Mehmet Kaplan en debattartikel – Vi missar fördelarna som invandringen ger – i Svenska Dagbladet. Jag ska inte säga något vare sig för eller emot det de propagerar för. Däremot vill jag ta upp hur. Med anledning av något just Sanandaji skrivit på sin blogg som gör att jag inte längre litar på siffror som presenteras i debattartiklar.

Det är nämligen så att man börjat försöka att bevisa olika saker med hjälp av siffertrixande. Sanandaji avslöjar hur integrationsminister Erik Ullenhags ”600 000 invandrare går till jobbet varje dag” inte riktigt stämmer om man ser lite annorlunda på siffran. Samt att det Ullenhag säger om att ”aldrig förr har så många invandrare gått till jobbet” och att ”antalet invandrare som har ett jobb har ökat de senaste sex kvartalen” låter bra men är fullständigt intetsägande som bevis på att invandrare skulle jobba mer. Sanningen är den att antalet invandrare har ökat i landet och då ökar förstås antalet som går till ett jobb. Om man däremot räknar på rätt sätt, i procent, så är procenten invandrare med jobb idag lägre än för fem år sedan. Ullenhag ljuger inte här, för han säger antal och kan fortsätta se lika troskyldig ut, men hur många vanliga läsare tänker på att han säger antal och inte procent?

Sedan skriver Sanandaji:
”They include people aged 65-74 in the data. Since there are far fewer retire-aged immigrants than retired-aged native Swedes, the immigrant numbers appear better. They also don’t separate non-European immigrants (the group which has problems in the labor market) from Nordic immigrants, whom we all know are doing fine. Instead  of comparing immigrants and native Swedes they compare immigrants with the total population (which includes immigrants!). This is despite the fact that data is available for native Swedes.”

Erik Ullenhag, integrationsministern, och andra svenska politiker trixar med siffror och det är fullkomligt klart att de gör det medvetet. Då undrar man varför? För att dölja en verklighet för svenskarna, en verklighet Ullenhag med flera inte vill att de ska se? En verklighet det hörs fler och fler röster om, som påpekar att den finns och att nu sätts alla klutar in för att tysta dessa röster. En bra metod gentemot de statistiktroende, och ack så rationella svenskarna, är att göra det med siffror.

Men varför dölja? Den frågan lämnar jag lite öppen – men jag tror att ett svar är, att nu är farten så hög att ekipaget inte går att stoppa utan att en del ramlar av och skadar sig.

När jag läste MP:s debattartikel i SvD så tänkte jag alltså på Sanandaji. Trixar Romson och Kaplan med siffrorna som Sanandaji avslöjat att Ullenhag gör? Stämmer det t.ex. som Romson och Kaplan skriver:

Men faktum är att andelen utlandsfödda svenskar med en eftergymnasial utbildning på minst tre år var 14 procent 2006, och 2011 hade andelen ökat till 17 procent. Motsvarande siffror för inrikes födda är lägre: från 11 till 13 procent.

Tar man hänsyn till att före 70-80-talen var det betydligt ovanligare bland svenskar med högskola/universitet. Man kunde gå från 9:an direkt till ett jobb. Vad skulle hända om man jämförde grupperna i åldersspannet 20-50 år var för sig? Räknar man in svenska pensionärer bland gruppen inrikes födda för att hyfsa till statistiken? So sorry, men det skulle inte förvåna mig, jag vågar snart inte längre lita på en enda siffra som jag läser.

Jag anser att det startat ett slags ”statistikfäktning” på debattsidorna och i tidningar och tv, bland politiker och journalister, och att vi läsare måste bli mycket bättre på att ifrågasätta all statistik. En hel del av den verkar vara, om inte lögnaktig så tillrättalagd. Än en gång – hur många vanliga läsare lägger märke till att Ullenhag säger antal och inte procent? Hur många förstår att de riskerar att blir manipulerade genom siffertrixande?

Kommentar: Så här funderar alltså en utlandssvensk som dels följer med vad som händer i hans gamla hemland; dels har en viss, hälsosam distans till det tack vare att han bor i ett annat EU-land och ser på sitt hemland med lite andra ögon.

 © = COPYRIGHT denna blogg. Min text är min och ska inte förvrängas, vinklas eller användas i syfte som den inte är ägnad för. Länkning till texten kan givetvis ske, men kopiering av mina texter är INTE tillåtet. Jag har inget samarbete med någon annan och skriver mina texter själv eller återger miggors och andras berättelser, med deras skriftliga tillstånd.

Den illegala invandringen har minskat inom EU

Ur Europeiska Migrationsnätverkets (EMN) syntesrapport från oktober 2012:

Den illegala invandringen har minskat inom EU till följd av konjunkturnedgången. Det förekommer dock regionala skillnader då den arabiska våren som började år 2011 fortfarande inverkar på flyttningsrörelsen i Mellanöstern. Detta framgår av Europeiska Migrationsnätverkets syntesrapport Practical Measures to reduce Irregular Migration. Syntesrapporten baserar sig på nationella undersökningar i 22 EU-medlemsländer. Undersökningarna genomfördes år 2011.

Med olagliga invandrare avses i regel tredjelandsmedborgare som har rest in i landet med hjälp av smugglare eller kriminella grupper. Olagliga invandrare är också personer som har vistats lagligt i landet men som överskrider tidsfristen för den lagliga vistelsen samt personer som har beordrats att lämna landet.

Av de nordiska länderna uppgav Sverige det största antalet olagliga invandrare (20.765). Inom EU observerades det lägsta antalet olagliga invandrare i Danmark (400), Lettland (130) och Luxemburg (0).

Kort ur rapporten:

Antal tredjelandsmedborgare som nekats inresa vid resp nordiskt lands yttre gräns under 2011:
Sverige 155
Norge 150
Danmark 115
Finland 1.795

Enligt uppgift från Inrikesministeriet i Finland uppgick kostnaderna för återsändande och deportation av tredjelandsmedborgare år  2010 till €2.5 miljoner (drygt 22 miljoner kronor). Uppgifter om dessa kostnader anges också i rapporten av en del andra länder (Spanien, Malta, Nederländerna, Tjeckien), dock inte av Sverige.

Och:

Att man i Finland avlägsnar asylsökande som fått slutgiltiga negativa beslut har bidragit till att minska antalet asylsökande utan skäl (”failed”) som sedan fortsätter till andra EU-medlemsstater för att där söka asyl*. Detta gäller 2010 och 2011.

* Dublin-förordningen stadgar att en tredjelandsmedborgare som har sökt asyl och fått avslag inte därefter får söka asyl i någon annan medlemsstat.

Här finns syntesrapporten Practical Measures to reduce Irregular Migration (på engelska, alltså).

 © = COPYRIGHT denna blogg. Min text är min och ska inte förvrängas, vinklas eller användas i syfte som den inte är ägnad för. Länkning till texten kan givetvis ske, men kopiering av mina texter är INTE tillåtet. Jag har inget samarbete med någon annan och skriver mina texter själv eller återger miggors och andras berättelser, med deras skriftliga tillstånd.

Sänkta krav är ingen lösning

Den 19 november skriver jag i Nya Wermlandstidningen, under rubriken Sänkta krav är ingen lösning, bland annat:

I stället för att ta krafttag för att lyfta kunskaps- och kompetensnivån hos så många som möjligt i en starkt konkurrensutsatt värld, väljer man att sänka den för alla (utom de redan lågt presterande).

Det är skrämmande hur lågt kunskap tycks värderas i ett land där politiker av alla färger och former så ofta orerar om att Sverige ska ha ”världens bästa skola”! Dessutom – som så ofta – man säger en sak och gör en annan…

Varför är det så svårt för svenska medier att lära sig skilja på ”asylsökande” och ”flykting”?

Aftonbladet skriver osakligt/okunnigt i artikeln Resultatet – ett fiasko. Hur är det med researchen på den tidningen, egentligen? Och vad menar de med ”flyktingpolitiken”? Den har ju alltid varit mycket generös: varenda person med flyktingskäl har fått asyl! Misstag kan givetvis i något eller några fall ha begåtts precis som i allmänna domstolar, men generellt har alla med flyktingskäl alltid fått asyl i Sverige! Asylsökande utan flyktingskäl kan få PUT (permanent uppehållstillstånd) av andra orsaker, men de är alltså inte flyktingar i lagens mening och de får då självklart inte heller alltid PUT. Detta borde Aftonbladet – och andra medier – vid det här laget känna till! En enkel kontroll på Migrationsverkets sajt, under ordförklaringar, ger information om vem som är flykting:

Flykting
Utlänning som har sökt asyl och fått tillstånd att som flykting bosätta sig i Sverige, se Genève-konventionen. Jämför även med Asylsökande, Kvotflykting och Skyddsbehövande.

Vem som är asylsökande förklaras så här på samma sajt:

Asylsökande
En utländsk medborgare som tagit sig till Sverige och begärt skydd mot förföljelse, men som ännu inte fått sin ansökan slutligt prövad av Migrationsverket och/eller migrationsdomstol. Jämför med Flykting och Kvotflykting.

Som sagt: Man borde kunna begära av stora medier som har redaktioner med anställda som kan ta fram fakta, att de rapporterar korrekt och enhetligt och inte använder egna definitioner av ord och begrepp för sina läsare/tittare/lyssnare.

Under tiden 1 januari – 31 oktober 2012 beviljade Migrationsverket asyl/PUT i 32 procent av alla asylärenden (gällande vuxna) som avgjordes under den tiden. ? procent av beviljade uppehållstillstånd var beslut om flyktingstatus. Alltså ansågs ? procent (=?? personer) vara flyktingar. OBS! Frågetecknen står där för att det inte längre går att utläsa dessa siffror i Migrationsverkets statistik fr.o.m. år 2009. År 2005 ansågs 790 personer ha flyktingskäl, 2006 var det 963, 2007 var det 1134 och 2008 ansågs 1934 personer vara flyktingar. Därefter upphörde, såvitt det gått att utröna, informationen från Migrationsverket om hur många personer som ansetts vara flyktingar och därmed  beviljats flyktingstatus. Varför Migrationsverket otydliggjort sin statistik är inte känt.

Det skulle vara på sin plats att Aftonbladet förklarade vad de menar med denna mening i sin artikel:

Men under SD:s två år i riksdagen har den ­svenska flyktingpolitiken i stället blivit allt mer generös.

Källa? ”Allt mer generös” – jämfört med när? Och om det är just och enbart det ganska snäva området ”flyktingpolitiken” som har blivit ”allt mer generös” (än när, alltså), vad säger då Aftonbladet om asylhanteringen, som ju är det praktiska och faktiska resultatet av såväl asyl- som flyktingpolitiken? Politik är ju en sak, en statligt verks myndighetsutövning, som styrs av lagar och förordningar, en helt annan.

 © = COPYRIGHT denna blogg. Min text är min och ska inte förvrängas, vinklas eller användas i syfte som den inte är ägnad för. Länkning till texten kan givetvis ske, men kopiering av mina texter är INTE tillåtet. Jag har inget samarbete med någon annan och skriver mina texter själv eller återger miggors och andras berättelser, med deras skriftliga tillstånd.

Rättsmedicinalverket räknar med att göra runt 10.000 DNA-analyser av anhöriga till asylsökande under 2012

Apropå SR Ekots nyhetsinslag med rubriken Ökning av dna-tester gällande anhöriginvandring.

Information på Migrationsverkets sajt:

Om Migrationsverket bedömer att en DNA-analys skulle kunna bidra till att styrka släktskapet så kommer den sökande att erbjudas en DNA- analys.

”Erbjudas”? Det är – medvetet eller omedvetet – tämligen oklart uttryckt. Betalar var och en sina egna DNA-analyser eller betalas de av skattebetalarna i Sverige? Det står inte: ”…så kommer den sökande att erbjudas en, för den sökande, kostnadsfri DNA- analys…”, det ger trots allt en indikation om att dessa analyser faktiskt betalas av dem som söker tillstånd att komma till Sverige. Men, ska det visa sig efter en del efterforskning, den slutsatsen är felaktig…

I sammanhang där människor ansöker om en förmån hos en svensk myndighet (och att permanent uppehållstillstånd är en sådan kan knappast någon förneka!) är det normalt den sökandes skyldighet att bevisa och visa varför han anser att han ska ges den förmånen. Därmed är det också den sökande som ska bekosta de provtagningar, intyg eller andra dokument som behövs för att göra ansökan.

I Ekot i Sveriges Radio berättar Kerstin Montelius, genetiker vid Rättsmedicinalverket:

Hittills i år har mellan sex och sju tusen analyser gjorts och innan året är slut räknar man med att göra runt 10.000. Framförallt handlar det om personer från Somalia, men också från Afghanistan.

Hittills i år har mellan sex och sju tusen analyser gjorts och innan året är slut räknar man med att göra runt 10.000. Framförallt handlar det om personer från Somalia, men också från Afghanistan.

Den som fått asyl i Sverige får lämna DNA-prov och resten av familjen utomlands går till någon av Sveriges ambassader och proverna skickas sedan hit.

Hon berättar också att:

Alla analyser görs två gånger för att undvika fel.

Rättsmedicinalverket meddelar som svar på en fråga kring de dubbla analyserna:

Att proven körs två gånger oberoende av varandra är inte en extra kostnad som tillförs utan en kvalitetssäkring som ingår i priset.

Efter kontroll i Rättsmedicinalverkets årsredovisning gällande 2011 finns följande information om kostnaderna DNA-analyserna:

När det gäller anhöriginvandringen handlar det alltid om ”förälder- och släktärenden”. Majoriteten av de 10.000 analyserna torde alltså kunna hänföras till dessa. Om man ändå räknar bort t.ex. 1.000 och anser dem vara ID-ärenden (estimerat, eftersom det inte gått att hitta någon uppdelning av hur många som hör till den ena resp den andra kategorin), blir kostnaderna enligt 2011 års priser (om de har höjts för 2012 går inte att utläsa):

9.000 x 6.200 kronor = nästan 56 miljoner kronor
1.000 x 4.000 kronor = 4 miljoner kronor
Summa = 60 miljoner kronor

Till slut kan också nämnas, att Migrationsverket anger följande i sin prognos från maj 2012 under rubriken Faktorer som talar för fler asylsökande till Sverige från Somalia/Afrikas Horn:

Den nya domen från Migrationsöverdomstolen slår fast DNA-analys som styrker föräldraskapet kan godtas som skäl nog att bevilja familjeåterförening även om identiteten i övrigt inte kan styrkas. Den nya praxisen skapar nya möjligheter till familjeåterförening för somaliska barnfamiljer och ökar därmed drivkraften för migration. Motsvarande praxis finns inte i andra europeiska mottagarländer av somaliska asylsökande.

Enligt vad Migrationsverket anger i stycket ovan, förekommer det endast i Sverige att man ger permanenta uppehållstillstånd och livstids försörjning åt människor som man inte ens från början med säkerhet vilka de är, varifrån de kommer eller varför de kommer, och därmed förstås inte heller om de verkligen har asyl- eller skyddsskäl. Dessutom ges permanenta tillstånd och försörjning åt deras makor/makar och barn. Och svenska skattemedel bekostar t.o.m. DNA-analyserna… Man kan undra varför Sverige ensamt har valt att agera på detta sätt?

 © = COPYRIGHT denna blogg. Min text är min och ska inte förvrängas, vinklas eller användas i syfte som den inte är ägnad för. Länkning till texten kan givetvis ske, men kopiering av mina texter är INTE tillåtet. Jag har inget samarbete med någon annan och skriver mina texter själv eller återger miggors och andras berättelser, med deras skriftliga tillstånd.

Röda Korset anser att utlänningslagens krav för familjeåterförening av asylsökande är ”absurda och orimliga”

Röda korset framför i ett pressmeddelande den 13 november som sin åsikt att återförening av asylinvandrade i Sverige och deras familjer stoppas av ”absurda hinder och orimliga beviskrav” och skriver bland annat:

Kraven på samstämmighet i utredningar för att få göra dna-analys är orimligt höga och andra byråkratiska hinder ökar risken för godtyckliga beslut.

Men vänta nu: Inte kan det väl anses orimligt eller absurt att människor som ansöker om att få permanenta uppehållstillstånd i Sverige, med allt vad det innebär, bevisar att de uppfyller utlänningslagens krav på så enkla och basala saker som att visa vilka de är och att de faktiskt är släkt med dem de påstår sig vara släkt med?! Och att de kan redogöra samstämmigt för sina förhållanden och relationer! Är det inte dags att sansa sig lite och ordentligt tänka igenom vad man säger? Alltså innan man gör det.

Det stärker inte precis Röda korsets trovärdighet i Sverige (som redan är naggad i kanten inte minst p.g.a. allehanda ekonomiska utsvävningar) att de kör sådana här utspel. I stället borde de ju – om de anser att man inte ska behöva visa vilka man är som asylsökande eller vilka man faktiskt är nära släkt med eller lämna samstämmiga redogörelser – ta upp dessa frågor med lagstiftarna. Om svenska Röda korset  anser att utlänningslagen i Sverige ska ändras så ska de inrikta sig på att få en sådan ändring till stånd i stället för att kasta ut orealistiska påståenden och krav som faktiskt innebär att de tycker att Migrationsverkets tjänstemän ska strunta i vad som stadgas i utlänningslagen. I en rättsstat ska lagar följas. Att en stor ideell organisation som Röda korset tycker att det är orimligt och absurt att kräva att utlänningslagen, precis som alla andra lagar, efterlevs, är märkligt.

Dessutom: Röda korset säger ingenting om att den så viktiga familjeåterföreningen ofta mycket väl kan ske i det land där familjemedlemmarna, faktiska och påstådda, finns. När t.ex. en somalisk man, som jobbar som tidningsbud och delar en trea i Rinkeby med fem andra somaliska män, vill återförenas med fru och sex barn som sedan åtta år bor i Kenya, då kan ju faktiskt mannen mycket snabbt och enkelt återförenas med familjen där den befinner sig (autentiskt exempel ur nyhetsförmedlingen i år). Han kan knappast försörja sig själv och ytterligare sju familjemedlemmar i Sverige och har inte ens en bostad att erbjuda familjen medan det i Kenya, där den somaliska ”kolonin” är stor, kan finnas helt andra möjligheter för honom att klara detta. OBS! Det här är bara ett av många exempel där återförening med familjen mycket väl kan ske i hemlandet eller det land familjen vistas i.

När det handlar om familjeåterförening så finns det ingen lag som säger att den måste ske just i Sverige. Finns familjemedlemmar till en f.d. asylsökande i Sverige i ett land eller område gentemot vilket den inte har några asyl- eller skyddsskäl så torde en återförening där inte sällan vara att föredra framför att flytta dem till Sverige. I varje fall borde förstås möjligheterna till återförening i hemlandet, eller i ett annat land där familjemedlemmarna befinner sig, alltid övervägas.

I utlänningslagens 5 a kap. Tredjelandsmedborgares ställning som varaktigt bosatta i Sverige, 2 §, står:

För att beviljas ställning som varaktigt bosatt i Sverige skall sökanden fullt ut kunna försörja sig och sin familj med egna medel så att grundläggande behov av uppehälle och bostad är tillgodosedda.

Och i samma lag, 5 kap.  3b § – Uppehållstillstånd på grund av anknytning -står:

Uppehållstillstånd på grund av anknytning till en person enligt 3 eller 3 a § får beviljas endast om den person som utlänningen åberopar anknytning till kan försörja sig och har en bostad av tillräcklig storlek och standard för sig och utlänningen. Lag (2010:175).

En hel del undantag från försörjningskravet görs, men detta är vad lagen stadgar.

 © = COPYRIGHT denna blogg. Min text är min och ska inte förvrängas, vinklas eller användas i syfte som den inte är ägnad för. Länkning till texten kan givetvis ske, men kopiering av mina texter är INTE tillåtet. Jag har inget samarbete med någon annan och skriver mina texter själv eller återger miggors och andras berättelser, med deras skriftliga tillstånd.

Justitiedepartementets skrivelse om 2012 års redogörelse för tillämpningen av lagen om särskild utlänningskontroll

Justitiedepartementet presenterade den 14 november en ny skrivelse: 2012 års redogörelse för tillämpningen av lagen om särskild utlänningskontroll. Där kan man bland annat läsa:

Enligt lagen ska en utlänning kunna utvisas om det är särskilt påkallat av hänsyn till rikets säkerhet, eller om det med hänsyn till vad som är känt om personens tidigare verksamhet och övriga omständigheter kan befaras att personen kommer att begå eller medverka till terroristbrott enligt 2 § lagen (2003:148) om straff för terroristbrott eller försök, förberedelse eller stämpling till sådant brott. Det krävs inte att personen i fråga tillhör en viss organisation för att lagen om särskild utlänningskontroll ska kunna tillämpas. Lagen kan tillämpas även vid befarad brottslig gärning i en främmande stat.

I redogörelsen för hur lagen om särskild utlänningskontroll tillämpats under tiden 1 juli 2011 till 30 juni 2012, alltså under ett år, informerar justitiedepartementet att:

Regeringen har fattat ett beslut med stöd av lagen under tidsperioden från och med den 1 juli 2011 till och med den 30 juni 2012. Beslutet innebar avslag på ett överklagande av ett beslut om utvisning. När det gäller detta ärende kan följande nämnas.

Migrationsverket beslutade i december 2010 att en person skulle utvisas från Sverige men beviljade samtidigt personen ett tidsbegränsat uppehållstillstånd eftersom det bedömdes föreligga verkställighetshinder. Beslutet överklagades till regeringen och Migrationsverket överlämnade handlingarna i ärendet till Migrationsöverdomstolen för yttrande. Domstolen yttrade sig i maj 2011. Regeringen avslog överklagandet i december 2011.

Det innebär att det under ett helt år funnits – eller uppdagats – ett enda fall där lagen om särskild utlänningskontroll tillämpats. Mellan åren 1991/1992 och 2010/2011, under 20 år, har lagen tillämpats sammanlagt 36 gånger.

Under rubriken Utvecklingen av den internationella  terrorismen i skrivelsen, berättas bland annat följande:

Bland de mer uppmärksammade islamistiskt motiverade attentaten under det senaste året är attentatet mot den amerikanska ambassaden i Sarajevo i oktober 2011 och den serie attentat som ägde rum i Toulouseområdet i mars 2012 då tre franska militärer och fyra civila med judisk bakgrund dödades. Under samma tidsperiod har personer misstänkta för attentatsplanering gripits i exempelvis Sverige, Danmark, Tyskland och Storbritannien. Fallen påvisar en variation beträffande val av mål och tillvägagångssätt. När det gäller aktörer finns det exempel på såväl grupper som ensamagerande individer.

I Norge utfördes i juli 2011 två omfattande attentat med i första hand anti-islamska förtecken. Gärningsmannen i Norge förefaller ha planerat och genomfört attentaten ensam.

Hösten 2010 höjdes hotnivån avseende terrorism i Sverige från lågt till förhöjt hot, dvs. från två till tre på en femgradig skala. Det förekommer fortsatt terroristrelaterade aktiviteter med bäring på Sverige som föranleder en förhöjd hotnivå varför denna bedömning kvarstår (november 2012). Våldsfrämjande islamistiska extremister i Sverige och utomlands har i högre grad än tidigare pekat ut Sverige som legitimt mål för attentat. Upplevda kränkningar av islam och svensk truppnärvaro i Afghanistan har liksom tidigare använts som motiv för att legitimera attentat i Sverige.

Ytterligare en del om internationell terrorism kan läsas i skrivelsen, som slutar med detta stycke:

Säkerhetspolisens arbete mot terrorism under perioden har i hög grad inriktats på att avbryta attentatsplanering i Sverige. Säkerhetspolisens förebyggande arbete har även bidragit till att avvärja attentat utomlands. Terrorhändelserna i bl.a. Sverige (december 2010) och Norge (juli 2011) har gjort hotet från bl.a. våldsbejakande extremism och terrorism mycket påtagligt. För att ge Säkerhetspolisen möjlighet att vidareutveckla arbetet mot terrorism och genomföra förstärkningar av skyddet för vitala funktioner i samhället gör regeringen ytterligare satsningar på Säkerhetspolisen.

Säkerhetspolisens anslag ökades med 85 miljoner kronor 2012. I budgetpropositionen har regeringen föreslagit att anslaget ska ökas med 42 miljoner kronor 2013. Anslaget beräknas därefter öka med 43 miljoner kronor 2014 och 51 miljoner 2015.

Här finns justitiedepartementets skrivelse 2012/13:43 i sin helhet: 2012 års redogörelse för tillämpningen av lagen om särskild utlänningskontroll.

Migrationsverket meddelar att somaliers asylansökningar nu prövas individuellt (som alla andra) och att PUT inte längre beviljas automatiskt

Den 2 september 2012 skrev jag texten Snart slut på automatiska PUT för alla som säger sig vara från Somalia? Den 5 juli 2012 togs samma fråga upp – Statssekreterare Pål Lønseth, Norge: ”Vi ska bevilja dem som har behov av internationellt skydd asyl. Det är inte så, att alla som kommer från ett land som Somalia har behov av det. – om att det knappast längre fanns skäl för personer från Somalia att automatiskt beviljas PUT.

Idag, den 13 november 2012, bekräftar Migrationsverket i ett pressmeddelande att det nu

bedömer att situationen i södra och centrala Somalia inklusive Mogadishu inte lägre har karaktären av väpnad konflikt. Säkerhetsläget har blivit stabilare och de regelrätta striderna i landet har upphört.

Därmed upphör möjligheten för alla som kommer – eller de många som säger sig komma – från Somalia, att mer eller mindre automatiskt beviljas PUT. I stället kommer Migrationsverket att, som för alla andra asylsökande, göra individuella prövningar av eventuella asylskäl, och konstaterar:

Eftersom situationen i Somalia fortfarande är osäker med svåra motsättningar prövas varje enskilt ärende och som i alla ärenden som gäller behovet av internationellt skydd sker detta enligt en särskild ordning. Migrationsverket ska först pröva om den sökande är flykting, därefter om han eller hon är alternativt skyddsbehövande och först i tredje hand ska verket pröva om bestämmelsen om övrig skyddsbehövande kan tillämpas.

Migrationsverkets rättsliga ställningstagande angående religion som asylskäl

Om Migrationsverkets nya rättsliga ställningstagande angående religion som asylskäl inklusive konvertering daterat den 12 november 2012.

Att beviljas asyl eller uppehållstillstånd i Sverige för att man till exempel har – eller påstår sig ha – konverterat från islam till kristendom sedan man anlänt till Sverige, eller för att man säger sig ha konverterat redan i hemlandet, är inte lätt. Tvärtom. Det slår ställningstagandet fast. Där slås bland annat fast att:

När det gäller religiös diskriminering konstaterar Migrationsverket att enbart det faktum att det i hemlandet inte existerar platser för tillbedjan, att vissa religiösa riter inte får utföras (på grund av att de strider mot allmän ordning och säkerhet, egen eller andras hälsa och moral, andras fundamentala rättigheter och friheter), att viss klädsel eller hårbeklädnad är påbjuden/förbjuden, att identitetskortet i hemlandet inte innehåller rätt uppgift om en persons religion, att man inte kan antas till vissa arbeten/utbildningar eller att andra troende inte finns på hemorten normalt sett inte är tillräckligt för att grunda förföljelse.

Men att:

Dessa omständigheter kan dock få betydelse som en del av en sammanvägd bedömning om effekterna av dem tillsammans med annan allvarlig diskriminering anses vara en inskränkning av det religiösa uttryckssättet som utgör en allvarlig risk för personens frihet och fred.

I Migrationsöverdomstolens (MiÖd) dom MIG 2011:29 konstateras (det handlade om en afghansk man som sade sig ha konverterat till kristendomen efter att han kom till Sverige):

Vid prövningen av om en utlänning gjort sannolikt att hans konversion från en religion till en annan är äkta i den bemärkelsen att den grundar sig på en genuin personlig, religiös övertygelse ska en individuell bedömning göras i enlighet med den handbok och de riktlinjer som Förenta nationernas flyktingkommissarie gett ut. En samlad bedömning ska göras av de omständigheter under vilka konversionen kommit till stånd och av om personen vid en återkomst till hemlandet kan antas komma att leva som konvertit. När det handlar om konversion efter det att utlänningen lämnat sitt ursprungsland påkallar trovärdighetsfrågan extra uppmärksamhet.

MiÖd konstaterar:

Vid sin prövning konstaterar Migrationsöverdomstolen inledningsvis att en generell risk för förföljelse och för omänsklig eller förnedrande behandling eller bestraffning av konvertiter i Afghanistan föreligger. Under förutsättning att mannen kan göra sannolikt att hans konversion är genuin är han berättigad till uppehållstillstånd.

”Naturligtvis står jag för mina åsikter. Jag känner mig trygg här i Finland.”

Apropå det trångsynta debattklimatet i Sverige och det faktum att mycket av vad som sägs och skrivs här ska silas genom diverse pk-silar innan det kan presenteras så urvattnat att ingen kan känna sig ”kränkt”, skriver Lars Odrup, rikssvensk och bosatt i Finland sedan många år, följande:

Tack och lov bor jag inte i Sverige! Dessbättre bor jag i ett land där man inte ser rasister, rasism och fascism överallt.

Orsaken till det nyktrare debattklimatet i Finland är förmodligen att man fört en ansvarsfull migrationspolitik och inte låtit känslorna ta överhanden. I Sverige verkar det däremot vara viktigt att positionera sig som god, snäll, fördomsfri och välkomnande mot allt och alla. Den som inte gör det blir lätt stämplad som rasist och sedan var den personen ute ur ”debatten”.

Eftersom jag aldrig avslöjar identiteten på de personer som skriver till mig utan deras tillstånd – och aldrig heller lägger ut mejl eller meddelanden utan tillstånd – frågade jag förstås Lars Odrup om jag fick publicera vad han skrev till mig och om han i så fall också gav tillstånd till att hans namn angavs eller om han ville kallas ”en svensk bosatt i Finland” eller liknande. Hans svar var att det gick bra att publicera vad han skrivit och:

Naturligtvis står jag för mina åsikter. Jag känner mig trygg här i Finland.

Här finns fler texter av Lars Odrup på bloggen, genom åren.

 © = COPYRIGHT denna blogg. Min text är min och ska inte förvrängas, vinklas eller användas i syfte som den inte är ägnad för. Länkning till texten kan givetvis ske, men kopiering av mina texter är INTE tillåtet. Jag har inget samarbete med någon annan och skriver mina texter själv eller återger miggors och andras berättelser, med deras skriftliga tillstånd.

Om rapporten ”Misuse of the Right to Family Reunification”

De flesta länder som är med i EMN – European Migration Network – verkar ha tagit upp rapporten Misuse of the Right to Family Reunification (Missbruk av rätten till familjeåterförening) via sina migrationsmyndigheter eller på andra sätt. På svenska Migrationsverkets sajt kunde jag dock inte hitta den. Om jag har fel så får någon från Migrationsverket gärna höra av sig, så rättar jag uppgiften.

Rapporten från juni 2012 går i alla fall ut på att identifiera omfattningen av två av de områden där missbruk förekommer, nämligen skenäktenskap och falska påståenden om föräldraskap. Rapporten uppvisar tydlig bevisning så långt det är möjligt samt inkluderar tillgänglig statistik om de här typerna av missbruk, och information hur man tar itu med dem i olika länder.

Det är en lång rapport och den är på engelska. Var och en kan själv läsa den eller leta efter den på svenska (jag har inte hittat den). Här följer några korta blandade textstycken om Finlands agerande och syn på missbruket av rätten till familjeåterförening. Det finns inte tid och resurser att översätta mer ur rapporten. Urvalet av vad som presenteras här är därför ytterst begränsat men bland annat nedanstående slår rapporten fast:

Finland har skapat specifika mekanismer för att förhindra den här typen av missbruk, speciellt trafficking av barn via falska intyg om föräldraskap. Finska migrationsverket har till exempel utsett en sambandsofficer vid Finlands ambassad i Addis Abeba med primär uppgift att arrangera och genomföra intervjuer samt undersöka familjeband. När fosterbarn sägs finnas i en familj som söker familjeåterförening med en person i Finland, går man noga igenom familjens levnadshistoria. Om personen i Finland aldrig har nämnt vissa barn eller fosterbarn i sin egen asylansökan nekas uppehållstillstånd baserat på familjeband.

Angivande av falsk ålder har konstaterats vara ett problem i Finland. Det har också upptäckts fall där tredjelandsmedborgare har använt falska läkarintyg om icke-existerande graviditeter för att skaffa uppehållstillstånd åt påstådda ”fäder”.

Finland bekräftar förekomsten av missbruk genom ”skenadoptioner” och beskriver en situation där en individ påstås vara ett fosterbarn, men där detta ”barn” i själva verket är en andra hustru eller en tjänsteflicka i familjen. Dessa fall innehåller element av trafficking.

Finland utför också bedömningar av varje äktenskap som påstås ha ägt rum utomlands genom att kontrollera relevanta register i de olika länder som är aktuella liksom all dokumentation om sådant som äktenskap, skilsmässa och dödsbevis via National Bureau of Investigation’s forensic laboratory. I Finland föranleder även tiden för giftermålet i förhållande till när resehandlingar utfärdades en utredning.

Första halvåret 2012 nekade Finland 250 uppehållstillstånd vid upptäckt av skenäktenskap

Finland hänvisar också till en form av missbruk som kallas ”fenomenet ankarbarn”, där ett ensamkommande minderårigt barn sänds till Finland mot sin vilja för att skaffa uppehållstillstånd och sedan ansöka om tillstånd för hela familjen på grund av familjeband. Denna form av missbruk innehåller kringgående av regler för att ha rätt att resa in i landet och trafficking av kvinnor och barn, och är särskilt vanligt i asylprocessen.

I Finland bestäms straffet för skenäktenskap med utgångspunkt från vilka brott som begåtts, som till exempel förfalskning, företeende av falska dokument eller annan kriminell aktivitet. Dessa handlingar bestraffas enligt landets gällande lag.

För uppvisande av falska dokument till en myndighet kan straffet vara böter eller fängelse i upp till sex månader; för invandring på förfalskade handlingar eller genom falska muntliga uppgifter utdöms böter eller döms till fängelse i 1-2 år och för brott mot registrering böter eller upp till tre år i fängelse. Om agerandet resulterar i svår skada för en annan individ eller om det är en del av organiserad brottslighet gäller böter och fängelse i upp till sex år.

Kommentar: Notera gärna att ovanstående är hämtat ur en officiell rapport från EMN – European Migration Network – och att det handlar om fakta och inte tyckande eller troende.

 © = COPYRIGHT denna blogg. Min text är min och ska inte förvrängas, vinklas eller användas i syfte som den inte är ägnad för. Länkning till texten kan givetvis ske, men kopiering av mina texter är INTE tillåtet. Jag har inget samarbete med någon annan och skriver mina texter själv eller återger miggors och andras berättelser, med deras skriftliga tillstånd. © = COPYRIGHT översättning: Merit Wager.