• Kategorier

  • Arkiv från 5 maj 2005

  • Kalender

    november 2012
    M T O T F L S
    « Okt   Dec »
     1234
    567891011
    12131415161718
    19202122232425
    2627282930  
  • free counters
  • wordpress visitor counter
  • RSS Merit Wager

Har alla tappat analysförmågan i detta land?

Hur är det möjligt att så många svenskar står så handfallna med förvåningens fingrar i häpnadens munnar, över det ökade och ökande stödet till SD! Hur ignoranta (i betydelsen ”okunniga”) är de, egentligen? Alltså de journalister, debattörer och politiker som står där och undrar och förfärar sig? Hur är det möjligt att de inte förstår att det till stor del är på grund av dem själva (!) som stödet för Sverigedemokraterna ökar! Konstigt att de, som själva ser sig som tongivande och förmodligen också som begåvade och smarta och som har alla tänkbara plattformar till sitt förfogande, inte lyckas förstå sin förödande roll i att det går som det går i Sverige. Det är mer än skrämmande. Stackars Sverige.

Så här förvånat skriver Aftonbladet den 29 november i en artikel med rubriken Stödet till SD ökar – trots skandalerna:

Men trots att partiet genomgår sin största kris någonsin ökar man med 2,1 procentenheter i Novus senaste opinionsmätning.

Har alla tappat analysförmågan i detta land? Eller är det så enkelt att fegheten tar över och ingen vågar analysera siffrorna offentligt av rädsla för att någon ska kalla dem en massa fula ord, trots att de inte gör annat än analyserar en faktisk situation på ett rakt sätt? Borde inte de högljudda, de som hela tiden – likt Aftonbladet i sin artikel – talar i katastroftermer som ”rasistattacker” och ”rasistiska och sexistiska uttalanden” etc, kunna klara av att dra åtminstone en eller annan slutsats av att allt fler moderater och socialdemokrater upphör känna lojalitet med sina gamla partier och väljer att gå över till Sverigedemokraterna? Borde de inte kunna klara av att se, att de själva i hög grad är en del av skeendet? Journalister i Sverige är ju numera långt ifrån ”objektiva”, de verkar i stället – inte sällan –  efter egna agendor. De etiska reglerna för journalister finns ofta bara på papperet, det viktigaste för många av dem är att ha en stor bildbyline och framhäva sig själv och hur bra de är, i stället för att tona ner sin egen person och rapportera korrekt och sanningsenligt till ett folk som numera också hittar information på nätet.

Politiker är också alltför ofta tondöva, jag ska här inte relatera något ur de ganska många samtal jag haft med just den kategorin, utan bara säga att det kan vara som att tala till en vägg. För har en politiker bestämt sig för att saker och ting är på ett visst sätt, eller när deras parti har bestämt sig för en viss linje, så klarar han/hon sällan att se (eller erkänna) att saker och ting kanske i själva verket är precis tvärtom. Eller åtminstone inte just så som de vill att det ska vara. Samma sak gäller för debattörer och s.k. experter: de vandrar runt i allehanda medier och uttalar sig ofta tvärsäkert om saker de inte verkar förstå eller känna till; huvudsaken är att få synas och höras och att få fortsätta gå runt i samma kretsar där alla andra tänker och tycker ungefär likadant och har likadana godhetsstrutar på huvudet.

Här finns TV4/Novus Väljarbarometer publicerad den 29 november.
© = COPYRIGHT denna blogg. Min text är min och ska inte förvrängas, vinklas eller användas i syfte som den inte är ägnad för. Länkning till texten kan givetvis ske, men kopiering av mina texter är INTE tillåtet. Jag har inget samarbete med någon annan och skriver mina texter själv. Miggors och andras berättelser återges med deras skriftliga tillstånd. Citat ur olika medier förekommer, med länkar om sådana finns.

”Vi ska flyga till Turkiet för att ge flyktingar tak över huvudet och mat på bordet.”

Fram för fler sådana här konkreta, tydliga, raka, enkla och snabba penninginsamlingar! Jag fick kännedom om den här galan, som Syrisk-ortodoxa Ungdomsinitiativet tagit initiativ till, av Nuri Kino:

Gala för kristna i Syrien

Situationen för kristna i Syrien förvärras för varje dag. Igår sprängdes den första kyrkan. Den 1 december arrangerar Ungdomsinitiativet en välgörenhetsgala för flyktingarna.

Tio folkkära underhållare, filmvisning och mycket mer finns på programmet. Du får mat till överflöd. Du får tillfälle att bidra, att göra något, istället för att rycka på axlarna. 500 kronor, det är allt som krävs av dig, köp din biljett nu. Pengarna går oavkortat till flyktingarna.

Kom till St Jacobs katedral lördagen den 1 december kl 20.00. Alla ställer upp ideellt och underhåller dig, maten har sponsrats av bl.a. Martin Olsson. Det enda du krävs på är 500 kronor. Varför inte ha din firmas julmiddag den kvällen? Två flugor i en smäll.

Vi ska flyga till Turkiet för att ge flyktingar tak över huvudet och mat på bordet. För att vi ska lyckas måste du komma på galan. Jalla!

Hoppas galan blir lyckad och att väldigt många bidrar så att pengarna räcker till att en del av alla de syrier som flytt krig och förföljelse och har det mycket svårt, kan få lite hjälp!
© Denna blogg.

”Fattigdom kan också manifesteras på ett språkligt plan”

”Fattigdom kan också manifesteras på ett språkligt plan”, skriver den ideella organisationen Språkförsvaret i ett brev till Sveriges Television.

I just den meningen håller jag helt med; detsamma har jag sagt och skrivit många gånger. Språket är nyckeln till samhället, till livet, till gemenskapen; språket är det som gör att vi kan kommunicera med och förstå varandra. För den som lever och bor i Sverige ligger det en stor fattigdom i att inte behärska sitt modersmål (om man är svensk) eller sitt nya lands språk (om man är utlänning). Fördelarna med att tala en korrekt, nyans- och ordrik svenska är nästan oöverblickbara, och det borde vara varje människas absoluta rättighet, men också skyldighet, att få lära sig tala och skriva sitt modersmål obehindrat och väl. Och varje invandrares rättighet, men också skyldighet, att lära sig sitt nya lands språk så bra som någonsin möjligt, av bästa tänkbara och – givetvis – infödda svensklärare.

I Sverige blev svenska språket märkligt nog ett officiellt språk så sent som den 1 juli 2009! Bättre sent än aldrig, kan man väl med en stor portion välvilja säga, sedan 3,5 år tillbaka är det äntligen fastslaget i lag att svenskan är landet Sveriges officiella, nationella språk.

Språkförsvaret påpekar i sitt brev till Sveriges Television, helt riktigt, att:

I sändningstillstånden för SR, SVT och UR sägs det att dessa skall ta ett ökat kulturansvar och särskilt värna om svensk kultur och musik samt det svenska språket. Språkvårdsfrågor skall beaktas i programverksamheten.

Det tål att påminnas om! Språkförsvaret skriver egentligen för att peka på att Sveriges Television, likt NRK, borde ha översatt programmet Why povertys titel. De framhåller att samma program nyligen sändes i NRK2 under namnet ”Hvorfor fattigdom? De fattiges historie” – vad var det som hindrade Sveriges Television att använda landets officiella språk? Språkförsvaret:

Vi förstår nämligen inte varför SVT har behållit den engelskspråkiga titeln i stället för att ersätta den med ”Varför fattigdom?”.

Engelska är varken huvudspråk eller nationellt minoritetsspråk i Sverige.

Så rätt. Det ska bli intressant att ta del av svaret från Public Service-företaget.

© Denna blogg.

Allt fler asylsökande i Tyskland visar öppet sitt missnöje över dåliga levnadsvillkor

De har fått skydd i EU-landet Tyskland, men enligt vad som rapporteras av bland annat Yle och i Frankfurter Allgemeine, räcker det inte:

Allt fler asylsökande i Tyskland visar öppet sitt missnöje över dåliga levnadsvillkor. För många flyktingar har drömmen om ett bättre liv i stället betytt misär i trångbodda flyktingförläggningar och få möjligheter att rå om sitt eget liv. Med hungerstrejker och protester försöker man få sin röst hörd.

Asylsökande har ställt sig på barrikaderna och anordnar protestmarscher:

Brandenburger Tor i Berlin har under hösten varit skådeplats för flera protester. Den mest synliga var en protestmarsch på nästan 600 kilometer från staden Würzburg i södra Tyskland till huvudstaden Berlin.

– Den här protestmarschen har gett mig frihet. Jag har glömt myndigheterna och stressen att vara utan jobb, säger den 22-årige afghanen Ali Reza Mirzai, som kom till Tyskland för två år sen. – Jag har valt att kämpa och jag vet att jag till slut kommer att få rätt, säger Mirzai.

Den här situationen i Tyskland liknar starkt situationen i Sverige, som i förhållande till sin lilla folkmängd tar emot en enorm mängd asylsökande:

Antalet asylsökande i Tyskland ökar. Karl Kopp, Europachef vid flyktinghjälpen Pro Asyl i Frankfurt, uppskattar att man i år får in mellan 50.000 och 60.000 ansökningar*. Det här är ändå lite om man jämför med toppåren på 1990-talet, då främst krigen på Balkan förde omkring 200.000 människor per år till Tyskland.

Sedan dess har asylansökningarna minskat och beredskapen att ta emot folk har körts ner. När nu allt fler människor, speciellt afghaner, irakier och iranier, återigen tar sig till Tyskland har det här lett till att många förläggningar är fulla till bristningsgränsen och en del av invånarna tvingas bo i tält.

Med öppna ögon har svenska politiker duckat undan sitt ansvar att se längre än vad godhetsnäsan räcker. Ansvarslöst har de t.o.m. skapat regler och lagar som går stick i stäv med tidigare stiftade lagar. De har också sett mellan fingrarna med alla de tiotusentals människor som helt sonika bara stannar kvar här utan tillstånd, vilket är detsamma som att de vistas här olagligt. Där är politikerna och rättssystemet i Sverige märkligt ”generöst” och ointresserat av att bevaka sitt territorium och laglydigheten i riket – och det kommer med största sannolikhet snart att straffa sig.

– Den stora faran är att alla problem i samhället kopplas ihop med flyktingar och asylsökanden, säger Karl Kopp.

Han har tyvärr rätt. Det är förstås självklart att alla problem i samhället inte ska kopplas ihop med flyktingar och asylsökande, men det är vad som riskerar att ske när alltför många människor, som man inte riktigt vet vilka de är eller varför de har kommit och som har en helt annan kultur och bakgrund, ska inlemmas i högteknologiska och rationella samhällen (som Tyskland och Sverige).

Men politikerna i Sverige tycker att det är okej och att i princip hur många som helst kan komma och att den som stannar här olagligt också ska ha rätt till både fri sjukvård och skola (bekostad av folket, som inte tillfrågats) – trots att de alltså inte ens har rätt att vistas i landet! Svenska politikers naiva acceptans av laglöshet är inte ”godhet”, som bland annat miljöpartisterna, men också moderaterna, verkar tycka. Tvärtom. Det är en katastrof på sikt för samhället och inte minst för alla dem, som har fått asyl eller flyktingstatus på korrekta grunder och som inte kan resa tillbaka till sina hemländer. Vilket många som kanske inte borde ha fått ”skydd” mot hemlandet, gör, eftersom de kommit hit på bedrägliga grunder.

Om politiker på allvar tror, att misstron mot asylsökande kommer att minska medan de håller på och harvar med sina integrationspåhitt och sina lagar som strider mot andra lagar och indirekt godkännande av falska identiteter och påhittade historier, då kommer de ganska snart att få uppleva vad som på engelska heter: ”a rude awakening”!

* Till Sverige beräknas ca 44.000 asylsökande komma i år, nästa år ca 54.000, d.v.s. nästan lika många som till Tyskland. Tyskland har över 82 miljoner invånare, Sverige ca 9,5 miljoner…

Läs artiklar i FAZ här:
Ein Urteil und seine Folgen – 15 oktober 2012
EU will gegen Missbrauch des Asylrechts vorgehen  – 25 oktober 2012
Das Hungern hat ein Ende – 2 november 2012
Auf dem Rücken der Asylbewerber – 22 november 2012

Notera att mina texter inte kan användas för att späda på invandrarfientlighet eller negativitet mot asylsökande! Tvärtom. De ska läsas precis som de är och inte vinklas hitåt eller ditåt. Läs mer här.

Jag välkomnar idag, som jag alltid har gjort, en human och så rättvis asylpolitik och -hantering som möjligt. Det  innebär, att de som bevisligen har asyl- eller skyddsskäl ska ges en fristad – ibland tillfällig, ibland permanent. Det jag vänder mig emot – nu som tidigare – är riksdagens och regeringens undvikande att ta ett genuint och starkt ansvar för asylhanteringen. Det är dem, inte människor som söker ett bättre liv, som man bör rikta eventuell frustration eller ilska mot.

© = COPYRIGHT denna blogg. Min text är min och ska inte förvrängas, vinklas eller användas i syfte som den inte är ägnad för. Länkning till texten kan givetvis ske, men kopiering av mina texter är INTE tillåtet. Jag har inget samarbete med någon annan och skriver mina texter själv. Miggors och andras berättelser återges med deras skriftliga tillstånd. Citat ur olika medier förekommer, med länkar om sådana finns.

En migga: ”Själv är jag enbart inriktad på att göra mitt jobb, jag struntar helt i Lean och blogglåtar. Jag har som tjänsteman ett ansvar att följa de lagar och den rättspraxis som styr vår verksamhet.”

En migga berättar:

Vår GD har en egen blogg på Verksnätet. Han bloggar varje vecka och det finns möjlighet att kommentera hans texter. I slutet på sina bloggningar väljer han en ”Veckans blogglåt”,  som liksom ska passa till det ämne han skrivit om. Jag tycker att det är pinsamt, men han har väl någon tanke bakom det hela. Jag är inte så intresserad av låtar, så det är svårt för mig att säga vad meningen är.

Exempelvis bloggade han den 9 november om att ”bra beslut vilar på kunskap” och skrev också om ”migration intelligence” som en så kallad funktionalitet  som skulle göra våra prognoser mer säkra. Var, när och hur många? Alltså asylsökande som kommer hit, det är i alla som jag tolkar det. Och det är viktigt att veta, enligt GD.

Han lyfte också upp frågan om ifall det är en del av vårt (verkets) uppdrag att förebygga asylbedrägerier och frågade hur vi skulle förhålla oss till det. Sedan hänvisade han till Lille Prinsen (vad det nu kan vara, kanske en fransk barnbok?) om att göra framtiden möjlig genom att studera och analysera system, situationer och händelser och agera utifrån det – ”att göra framtiden möjlig”. Här var veckans blogglåt Lisa Nilssons ”Himlen runt hörnet”.

Dessvärre har ingen brytt sig om dessa djupa funderingar utan enbart riktat ilska mot vår GD på grund av att verket valt att konvertera några enheter inom Besök och Bosättning utan att fråga personalen om det. Det hade nog varit bättre att fråga personalen på de olika enheterna inom Besök och Bosättning om vilka som vill jobba med asyl istället för att bestämma att alla på en viss enhet måste göra detta.

Det planerade införandet av sex-dagars vecka på ansökningsenheterna har också fått många medarbetare att ilskna till. Efter deras kommentarer så har GD bloggat om att att vi inte har ett vanligt kontorsarbete utan, som jag har förstått det, nästan ett högre kall. Ett högre kall som innebär att vi anställda måste ställa upp och visa flexibilitet. Jag förstår inte varför. Varför skulle vi, som är anställda på Migrationsverket, vara så lojala mot ledningen att vi ställer upp på precis allt?

Förvisso är det ett fint uppdrag att bevilja uppehållstillstånd åt flyktingar, men är det inte lika fint att jobba i vilken myndighet som helst som har med människors ärenden att göra? Typ Skattemyndigheten, Försäkringskassan, Livsmedelsverket, Patentverket, domstolarna etc. Jag minns inte vilken blogglåt vår GD rekommenderade i denna bloggning…

Däremot minns jag att någon frågat GD (på hans blogg) om vi på asylenheterna inte kunde få sluta upp med att tala i leantermer om ”flöden”, ”mätetal” etc, eftersom vi ju ändå jobbar med människor och inte med flöden och mätetal. Frågeställaren fick dock inget svar.

En annan medarbetare skrev att hon jobbat på verket sedan 1980-talet och snart går i pension och känner sig deprimerad varje gång hon öppnar datorn eftersom där står: ”Vad kan jag förbättra idag?” Vi ska ständigt komma med förbättringsförslag för att visa att vi är ”med i matchen”, men de som faktiskt kommit med förbättringsförslag, bra eller dåliga, har aldrig fått någon respons på dem från ledningen.

Själv är jag enbart inriktad på att göra mitt jobb, jag struntar helt i Lean och blogglåtar. Jag har som tjänsteman ett ansvar att följa de lagar och den rättspraxis som styr vår verksamhet. Och det är mitt enda ansvar i allt, som jag ser det. Min uppgift är inte att skriva förbättringsförslag på min arbetstid, förslag som ändå ingen bryr sig om. Jag använder min arbetstid för att utreda och fatta beslut i asylärenden. Och jag anser inte att jag har ett mer speciellt eller annorlunda uppdrag än vilken annan statlig tjänsteman som helst.

Jag är inte besatt av mitt jobb, jag vill inte offra min fritid till att jobba hos Migrationsverket. Visst är jag flexibel men jag har inget kall. Och att döma av kommentarerna till GD:s blogg så är nog de flesta som jobbar hos oss ganska lika mig.

Kommentar: Det finns en hel del att kommentera, men jag väljer att bara kommentera en enda sak, resten får alla som läser fundera över själva. Alltså: i åratal har miggorna här på denna blogg rapporterat om de mängder av asylbedrägerierna som de ständigt möter och tvingas hantera. Politiker, media, debattörer etc har valt att inte låtsas om det som miggorna berättat. Ordet ”asylbedrägerier” används aldrig av dem. Men nu uttalas det av Migrationsverkets GD, så som miggan berättar (och som det gjorts här på bloggen sedan 2007):

Han lyfte också upp frågan om ifall det är en del av vårt (verkets) uppdrag att förebygga asylbedrägerier och frågade hur vi skulle förhålla oss till det.

Nu kan väl ändå ingen längre låtsas som om det som stått att läsa här på bloggen i hundratals inlägg, inte existerar?

© = COPYRIGHT denna blogg. Min text är min och ska inte förvrängas, vinklas eller användas i syfte som den inte är ägnad för. Länkning till texten kan givetvis ske, men kopiering av mina texter är INTE tillåtet. Jag har inget samarbete med någon annan och skriver mina texter själv eller återger miggors och andras berättelser, med deras skriftliga tillstånd.

Vemodig julbasar på Suomikoti (Finlandshemmet)

Veikko sommaren 2012Sedan Veikko Virtanen gick bort för en och en halv månad sedan har jag inte varit på Suomikoti. Jag tvekade också inför besöket idag, eftersom sorgen efter allas vår underbare Veikko är så tung och att komma dit och veta att han inte skulle vara där var svårt att tänka sig. Men Pentti, Veikkos son som jag alltid brukat besöka Veikko tillsammans med, hade lovat hämta Annikki (som efter hård kamp i nåder får stå i kö till Suomikoti) till årets julbasar och klarade han av det så skulle väl jag också göra det.

Det blev ändå en fin tripp och trevligt att träffa personalen, som alla talade så varmt om Veikko och att även de sörjde honom. Dessutom, som en extra bonus, följde Annikkis hemtjänstvårdare (eller vad det heter), den fantastiska Bahra, med. En mer dedikerad och ombryende hemtjänstperson än hon finns inte! Hon hade, på sin egen tid (som så ofta) sovit över hos Annikki och gett henne mycket mer tid än hon får betalt för. Hon sa, att de futtiga timmar i veckan som Annikki tilldelats långt ifrån är tillräckliga och att hon, av ren medmänsklighet, inte kan lämna Annikki ensam så mycket. Heder åt Bahra som ger Annikki det som Annikki, efter nästan 50 års skattebetalande, har rätt till och som svenska staten har åtagit sig att tillhandahålla men tyvärr inte gör: en god omsorg och en trygg ålderdom.

Virpi Johansson och Pentti Virtanen 25.11 2012Pentti och jag fick en liten pratstund på tremanhand med den nya föreståndaren Virpi Johansson, som kom efter Katriina Åberg som gick i pension. Det var trevligt att knyta den kontakten och vi sa, som vi alltid brukar, att: Kampen går vidare!

Här är bilder från utflykt till julbasaren på Suomikoti. Texter syns om man för muspekaren över bilderna. Dubbelklicka för att förstora bilderna.

En skrift om Veikko och alla som stöttade och hjälpte honom – från 22.000 följare på Facebook till flera ministrar i Finland och dito i Sverige samt Finlands president – finns att hämta i iBooks (sök på Veikko Virtanen) för dem som har iPad och att ladda ner som pdf för dem som inte har iPad.

Annikki skriver i gästbokenJulbasarbordAtt köpa på julbasarenKaffe med jultårrta och inköpta karelska piroger Pentti och TomPirkko SinkkonenFestsalen, där julbasaren hölls, utifrån 25.11 2012

Lägg ner Maria Elementarskola!

Märta FransonMånga gånger genom åren har jag uppmanat rektor Märta Franson på Maria Elementarskola, att lägga ned skolan. Första gången var en tid innan det nya friskolesystemet infördes. Att en privatskola, som då i över 100 år varit helt fristående och aldrig tagit emot medel från stat och kommun, skulle klara att övergå till att bli en ”friskola”, var jag övertygad om inte skulle fungera. Och jag vet att Märta Franson, som funnits på skolan sedan 1948, kände tvekan inför att gå över till ett friskolesystem Men hon hade inte förmågan att tänka sig in i hur hennes skola skulle påverkas av att inlemmas i det allmänna skolsystemet.

En av de senaste gångerna som jag uppmanade henne att lägga ner sin skola, var den 6 juli 2011 – Lägg ner Maria Elementarskola. Nu! Jag gav rådet i all välmening, vilket man ser om man läser texten (där det också finns länkar till diverse andra texter om skolan och den turbulens som rått där under ett antal år).

Det är mycket tråkigt att rådet inte hörsammats, så att skolan hade kunnat upphöra på Märta Fransons eget initiativ och gå i graven med flaggan åtminstone nästan i topp. Det kommer inte att gå att driva Maria Elementarskola vidare i den anda och på det sätt som den skapades för och som dess stadgar anger. Det insåg jag som sagt redan 1991, för mer än 20 år sedan, då jag första gången uppmanade Märta Franson att allvarligt överväga att lägga ner.

Att det nu är så illa som bland annat tidningen Södermalmsnytt skriver i nr 47, 24 – 30 november 2012, måste väl ändå äntligen få Märta Franson, stiftelsen Maria Elementarskolas ordförande, att inse att spelet är förlorat och att hennes livsverk bör avslutas. Och ett fantastiskt och enastående livsverk har det varit, särskilt under hela den långa tid, drygt 105 år, som skolan var helprivat.

Läs artikeln här.

Och, än en gång uppmanar jag Märta Franson: Lägg ner Maria Elementarskola!

© = COPYRIGHT denna blogg. Min text är min och ska inte förvrängas, vinklas eller användas i syfte som den inte är ägnad för. Länkning till texten kan givetvis ske, men kopiering av mina texter är INTE tillåtet. Jag har inget samarbete med någon annan och skriver mina texter själv eller återger miggors och andras berättelser, med deras skriftliga tillstånd.