I Barnkonventionen talas inte om skolplikt

Att, som Lotta Edholm, skolborgarråd i Stockholm, och Helene Odenljung, kommunalråd i Göteborg (båda FP) vinkla det som om Barnkonventionen stadgar att alla barn ska gå i skolan (skolplikt). Det är inte alldeles hederligt att låta påskina att Barnkonventionen stadgar att det ska råda skolplikt när det ju inte alls står så. De skriver på DN Debatt Stockholm under rubriken ”Religiösa barn ska inte befrias från skolplikten”:

Även Barnkonventionen slår fast att alla barn har rätt till utbildning och i konventionen kan vi läsa att:

”Undervisningen bör förbereda barnet för livet, utveckla respekt för mänskliga rättigheter och fostra i en anda av förståelse, fred, tolerans och vänskap mellan folken.”

Barnkonventionen stadgar alltså inte att det ska råda skolplikt! Den stadgar just det som står här ovan om undervisningen, inte att den måste ske i vissa lokaler tillhandahållna av staten eller kommunen. Däremot stämmer det, i Sverige, enligt svensk lag (och många i-länder), som debattörerna skriver:

Barn har inte bara rätt till sin skolgång – kommunen har en skyldighet att se till att alla barn får tillgång till den.

Det är just det som är kärnan i det hela: att barn har rätt till undervisning!

I Sverige (och andra i-länder) gäller att undervisningen ska ske enligt den läroplan och de kriterier som gäller och att elevernas kunskaper ska testas för att man ska kunna fastställa att de når upp till den nivå och håller den standard som krävs enligt läroplanen.

En del människor tycks på fullt allvar tro att om man – som i Finland – har läroplikt så kommer en massa religiösa människor att hemskola sina barn. Men det faller ju på sin egen orimlighet! Hur många människor har förmåga och tillräckligt med kunskaper för att klara att undervisa sina barn enligt läroplanen så att de, termin efter termin, kan uppvisa de resultat som krävs? De torde vara ytterst få i detta land… Allra minst kan en massa religiösa människor, särskilt inte med rötter i andra länder och utan kunskaper om vad som krävs att alla barn ska lära sig enligt den svenska läroplanen, hålla sina barn hemma och undervisa dem i alla ämnen. Det är helt absurt att ens tänka tanken. Men de få – mycket få – människor som både vill och kan hemskola sina barn ska, enligt Barnkonventionen – och precis som i Finland – få göra det. Det ska inte vara staten eller en del politikers och andras åsikter om vad de tycker är viktigt som ska styra.

Kort om läroplikten i Finland (Wikipedia):

I Finland finns inte skolplikt men däremot läroplikt. Läroplikten gäller från det år man fyller 7 tills utbildningens lärokurs har fullgjorts, dock högst tio år. För barn som på grund av funktionsnedsättning eller sjukdom inte antas klara lärokursen på nio år börjar läroplikten ett år tidigare, förskolan (motsvarande förskoleklass i Sverige) är för dem obligatorisk och läroplikten varar liksom för övriga högst till det år då de fyller 17.

Vanligtvis uppfylls läroplikten genom att man går den nio år långa grundskolan, men läroplikten kan utföras på annat sätt. I så fall ansvarar föräldrarna för att barnet lär sig det som grundutbildningen förutsätter (enligt de nationella grunderna för läroplanen; en egen läroplan får göras upp). Hemkommunen skall övervaka elevens framsteg, men är inte skyldig att erbjuda de förmåner som hör till skolgång i kommunal skola. 400–600 barn undervisas hemma (2011). Barn som haft hemmaundervisning måste göra ett test för att få ett intyg över avklarad läroplikt.

Det kan också vara på sin plats att påminna om föräldrarnas rätt enligt Barnkonventionen, viken sällan framhålls i Sverige i samband med att man hänvisar till den:

Artikel 5: Föräldrarnas ledning
Konventionsstaterna skall respektera det ansvar och de rättigheter och skyldigheter som tillkommer föräldrar eller där så är tillämpligt, medlemmar av den utvidgande familjen eller gemenskapen enligt lokal sedvänja, vårdnadshavare eller andra personer som har lagligt ansvar för barnet, att på ett sätt som står i överensstämmelse med den fortlöpande utvecklingen av barnets förmåga ge lämplig ledning och råd då barnet utövar de rättigheter som erkänns i denna konvention.

Jag har i min text ovan inte tagit ställning för eller emot hemskolning. Min text är ett försök att reda ut begreppen. I ett fritt land (där man också ständigt hänvisar till Barnkonventionen) kan staten inte sätta sig över föräldrarätten. De försvinnande få föräldrar som kan och vill hemskola sina barn, som alltså kan ge dem den undervisning som läroplanen kräver, ska kunna göra det. Svenska politikers eller debattörers tankar och åsikter om vad skolan ska syssla med (”socialisera” barnen, se till att de umgås med barn från olika folkgrupper etc),  ska inte tillmätas avgörande betydelse utan det ska vara föräldrarnas önskan och förmåga som ska gälla.

 © = COPYRIGHT denna blogg. Min text är min och ska inte förvrängas, vinklas eller användas i syfte som den inte är ägnad för. Länkning till texten kan givetvis ske, men kopiering av mina texter är INTE tillåtet. Jag har inget samarbete med någon annan och skriver mina texter själv eller återger miggors eller andras berättelser, med deras skriftliga tillstånd.