• Kategorier

  • Arkiv från 5 maj 2005

  • Kalender

    november 2012
    M T O T F L S
     1234
    567891011
    12131415161718
    19202122232425
    2627282930  
  • free counters
  • wordpress visitor counter
  • RSS Merit Wager

    • Utan titel lördag, 6 juni, 2020
        Sedan den 5 maj 2005 har jag ideellt granskat, redovisat, översatt, kommenterat och publicerat ofta unikt material, särskilt miggornas rapportering. Om ni uppskattar texterna, informationen, rapporterna, kommentarerna, stöd gärna via Subscribe med 1 krona om dagen = 30 kronor i månaden, eller med valfritt belopp via Donate, Swish eller Bankgiro.  Alla bidr […]

En migga: ”Själv är jag enbart inriktad på att göra mitt jobb, jag struntar helt i Lean och blogglåtar. Jag har som tjänsteman ett ansvar att följa de lagar och den rättspraxis som styr vår verksamhet.”

En migga berättar:

Vår GD har en egen blogg på Verksnätet. Han bloggar varje vecka och det finns möjlighet att kommentera hans texter. I slutet på sina bloggningar väljer han en ”Veckans blogglåt”,  som liksom ska passa till det ämne han skrivit om. Jag tycker att det är pinsamt, men han har väl någon tanke bakom det hela. Jag är inte så intresserad av låtar, så det är svårt för mig att säga vad meningen är.

Exempelvis bloggade han den 9 november om att ”bra beslut vilar på kunskap” och skrev också om ”migration intelligence” som en så kallad funktionalitet  som skulle göra våra prognoser mer säkra. Var, när och hur många? Alltså asylsökande som kommer hit, det är i alla som jag tolkar det. Och det är viktigt att veta, enligt GD.

Han lyfte också upp frågan om ifall det är en del av vårt (verkets) uppdrag att förebygga asylbedrägerier och frågade hur vi skulle förhålla oss till det. Sedan hänvisade han till Lille Prinsen (vad det nu kan vara, kanske en fransk barnbok?) om att göra framtiden möjlig genom att studera och analysera system, situationer och händelser och agera utifrån det – ”att göra framtiden möjlig”. Här var veckans blogglåt Lisa Nilssons ”Himlen runt hörnet”.

Dessvärre har ingen brytt sig om dessa djupa funderingar utan enbart riktat ilska mot vår GD på grund av att verket valt att konvertera några enheter inom Besök och Bosättning utan att fråga personalen om det. Det hade nog varit bättre att fråga personalen på de olika enheterna inom Besök och Bosättning om vilka som vill jobba med asyl istället för att bestämma att alla på en viss enhet måste göra detta.

Det planerade införandet av sex-dagars vecka på ansökningsenheterna har också fått många medarbetare att ilskna till. Efter deras kommentarer så har GD bloggat om att att vi inte har ett vanligt kontorsarbete utan, som jag har förstått det, nästan ett högre kall. Ett högre kall som innebär att vi anställda måste ställa upp och visa flexibilitet. Jag förstår inte varför. Varför skulle vi, som är anställda på Migrationsverket, vara så lojala mot ledningen att vi ställer upp på precis allt?

Förvisso är det ett fint uppdrag att bevilja uppehållstillstånd åt flyktingar, men är det inte lika fint att jobba i vilken myndighet som helst som har med människors ärenden att göra? Typ Skattemyndigheten, Försäkringskassan, Livsmedelsverket, Patentverket, domstolarna etc. Jag minns inte vilken blogglåt vår GD rekommenderade i denna bloggning…

Däremot minns jag att någon frågat GD (på hans blogg) om vi på asylenheterna inte kunde få sluta upp med att tala i leantermer om ”flöden”, ”mätetal” etc, eftersom vi ju ändå jobbar med människor och inte med flöden och mätetal. Frågeställaren fick dock inget svar.

En annan medarbetare skrev att hon jobbat på verket sedan 1980-talet och snart går i pension och känner sig deprimerad varje gång hon öppnar datorn eftersom där står: ”Vad kan jag förbättra idag?” Vi ska ständigt komma med förbättringsförslag för att visa att vi är ”med i matchen”, men de som faktiskt kommit med förbättringsförslag, bra eller dåliga, har aldrig fått någon respons på dem från ledningen.

Själv är jag enbart inriktad på att göra mitt jobb, jag struntar helt i Lean och blogglåtar. Jag har som tjänsteman ett ansvar att följa de lagar och den rättspraxis som styr vår verksamhet. Och det är mitt enda ansvar i allt, som jag ser det. Min uppgift är inte att skriva förbättringsförslag på min arbetstid, förslag som ändå ingen bryr sig om. Jag använder min arbetstid för att utreda och fatta beslut i asylärenden. Och jag anser inte att jag har ett mer speciellt eller annorlunda uppdrag än vilken annan statlig tjänsteman som helst.

Jag är inte besatt av mitt jobb, jag vill inte offra min fritid till att jobba hos Migrationsverket. Visst är jag flexibel men jag har inget kall. Och att döma av kommentarerna till GD:s blogg så är nog de flesta som jobbar hos oss ganska lika mig.

Kommentar: Det finns en hel del att kommentera, men jag väljer att bara kommentera en enda sak, resten får alla som läser fundera över själva. Alltså: i åratal har miggorna här på denna blogg rapporterat om de mängder av asylbedrägerierna som de ständigt möter och tvingas hantera. Politiker, media, debattörer etc har valt att inte låtsas om det som miggorna berättat. Ordet ”asylbedrägerier” används aldrig av dem. Men nu uttalas det av Migrationsverkets GD, så som miggan berättar (och som det gjorts här på bloggen sedan 2007):

Han lyfte också upp frågan om ifall det är en del av vårt (verkets) uppdrag att förebygga asylbedrägerier och frågade hur vi skulle förhålla oss till det.

Nu kan väl ändå ingen längre låtsas som om det som stått att läsa här på bloggen i hundratals inlägg, inte existerar?

© = COPYRIGHT denna blogg. Min text är min och ska inte förvrängas, vinklas eller användas i syfte som den inte är ägnad för. Länkning till texten kan givetvis ske, men kopiering av mina texter är INTE tillåtet. Jag har inget samarbete med någon annan och skriver mina texter själv eller återger miggors och andras berättelser, med deras skriftliga tillstånd.