Ledare i Hela Gotland apropå korruptionen inom Migrationsverket

I en ledare i Hela Gotland – Korruption inom asylmottagningen – den 30 januari skriver Mathias Bred bland annat:

Merit Wager gav förra året ut en bok med titeln ”Inte svart eller vitt, utan svart och vitt” (Mummelförlag 2012). I boken samlas brev som så kallade ”miggor”, anställda vid migrationsverket, har skrivit för att berätta om hur det ser ut innanför väggarna. Det är ingen munter läsning.

Boken sammanfattas i förordet som är skrivet av Krister Thelin, domare i FN:s kommitté för mänskliga rättigheter.

Thelin skriver att ”noggrannhet och kontroll får vika för en strävan efter högre ärendegenomströmning”, och att ”uppdiktade eller annars falska berättelser bestämmer utgången i tillståndsärenden”. ”Utlänningslagens villkor för uppehållstillstånd nonchaleras”.

Ärendehanteringen sköts på ett sätt som i praktiken betyder att man måste ljuga för att få uppehållstillstånd. Ljugandet har blivit standard och tjänstemännen ser genom fingrarna med det. Ett välkänt exempel är de så kallade flyktingbarnen. När myndigheterna i Norge och Finland började ifrågasätta deras berättelser kunde man konstatera att de i majoriteten av fallen varken var barn eller hade flyktingstatus.

Miggornas berättelser pekar mot att situationen är likadan i Sverige.

Sett mot bakgrunden av fusk och bedrägerier är steget till handel med uppehållstillstånd inte långt.

Här kan boken köpas som Krister Thelin skrivit förordet (och förre överdirektören vid Migrationsverket, Lars-Gunnar Lundh, skrivit efterordet) som e-bok eller pappersbok.

En migga: ”GD tycker kanske att han är väldigt generös när han befriar oss, fotfolket, från denna kollektiva skuld.”

En migga skriver, apropå inlägget om mutkolvarna på Migrationsverket, Migrationsverkets generaldirektör om mutbrotten på verket: ”Det här är oerhört tråkigt. Det är inte bra för myndighetens anseende.”:

Angående mutskandalen så har vår GD på sin blogg på vårt interna Verksnät skrivit att verkets övriga (typ 4000) anställda inte ska behöva känna skuld för att två anställda i Malmö begått mutbrott.

GD tycker kanske att han är väldigt generös när han befriar oss, fotfolket, från denna kollektiva skuld. Men varför skulle till exempel jag, som är anställd på en annan ort, känna någon skuld över vad två för mig okända personer gjort i Malmö, även om jag är anställd av samma arbetsgivare? Att dessa personer lyckats med sina brott måste bero på bristande rutiner hos Migrationsverket och det är en fråga för verkets ledning.

Kommentar: Va?

Vänligen respektera att texten är © COPYRIGHT denna blogg och inte får förvrängas, vinklas eller användas i syfte som den inte är ägnad för. Länkning till texten får givetvis ske, men kopiering av mina texter är INTE tillåtet. Jag har inget samarbete med någon annan och skriver mina texter själv. Miggors och andras berättelser återges med deras  tillstånd. Citat ur olika medier förekommer, med länkar om sådana finns.

Ny bok på Mummelförlaget: ”En flykting korsar ditt spår”

Boken En flykting korsar ditt spår av Zulmay Afzali berättar om hur han gått från regeringstjänsteman på hög nivå i Afghanistan till flykting i Sverige. Han berättar om livet som son till en far som stupade i tjänsten som polis, innan sonen var född, och en änka och ensamstående mor. Om livet först i Afghanistan, sedan i Pakistan och därefter åter i Afghanistan. Om en väg via ambitiösa studier till viktiga poster i den afghanska regeringen. Om omöjlig kärlek, om första mötet med västerlänningar och om 9/11 ur en 19-årig afghans perspektiv. Om hederlighet och om motsatsen; om beskjutning och förgiftning. Och om flykten till Sverige och ett nytt liv som börjar från noll i ett helt annorlunda land med ett nytt språk och nya förutsättningar. Och om förvåningen över den svenska rädslan att stöta sig med invandrare från utomeuropeiska länder.

På DN Kultur finns idag en artikel om Zulmay Afzali med rubriken För folket mot opium och terror. Slutklämmen i artikeln lyder:

Afzali, vars kärlek till Sverige är mindre vanlig också bland infödda, avrundar med ett par kapitel om sin tid som asylsökande i Sverige. För den som ser vår invandringspolitik i ett förklarat skimmer är detta svårsmält läsning. Två saker chockar honom: dels att Migrationsverket förbluffas då han visar sina papper – de är inte vana vid det; dels att hans afghanska vänner förväntas ljuga under utredningen. Sanningens pris i Afghanistan är förvisso högre, men det är inte alldeles kostnadsfritt i Sverige heller, det lär Afzali få erfara om han fortsätter i samma stil.

Man kan dock – måhända fåfängt – hoppas att någon ska lyssna på en utomståendes, en flyktings, faktiska upplevelser och inte ta fram storstämplarna och etiketterna som faktiskt inte alls är relevanta i hans fall.

Dessutom: främst är boken intressant, spännande och läsvärd på grund av de inblickar i livet i Afghanistan och Pakistan som ges av en högutbildad regeringstjänsteman som beviljats flyktingstatus i Sverige.

Boken kan laddas ner som e-bok eller köpas som pappersbok här, på Mummelförlagets sajt.

Migrationsverkets generaldirektör om mutbrotten på verket: ”Det här är oerhört tråkigt. Det är inte bra för myndighetens anseende.”

Tjänstemän gripna för mutbrott rapporterar bland annat Svenska Dagbladet.  Det handlar alltså om miggor som sålt ordnat falska identiteter och falska handlingar åt människor och sålt EU-uppehållsrätter och uppehållstillstånd åt dem för belopp på mellan 50.000 och 100.000 kronor. Redan i maj 2008 slog en man larm om att han uppmanats att betala mutor. Här på bloggen har både mutor och allehanda asylbedrägerier rapporterats om under fem år. Så ingen – ingen! – kan påstå att de inte vetat om det. Inte heller Migrationsverkets presstalesman Fredrik Bengtsson som nästintill yrvaket och lätt misstroende talar om mutbrotten i TV4 Nyheterna kl 22.00 den 29 januari!

Det här är oerhört tråkigt. Det är inte bra för myndighetens anseende och inte heller bra att det kan förekomma sådan här verksamhet.

Så säger Migrationsverkets generaldirektör Anders Danielsson till TT. Hur kan en generaldirektör vara så naiv och uttala sig så barnsligt?

”Oerhört tråkigt”? ”Inte bra för myndighetens anseende”? Men gode tid, här finns ju stark anledning att vara självkritisk och även rasande arg. Inte att säga att det är ”oerhört tråkigt” eller bara tänka på ”myndighetens anseende” utan också på landets framtid och på hur lagar och regler ska efterlevas. Dessutom: bedrägerier på alla plan inom asyleriet är kända av alla i Migrationsverkets ledning, av riksdagsledamöter, av regeringen, av Polisen. Varför spela förvånad?

Varför har de s.k. ansvariga i detta land inte tagit till sig det som rapporterats om sedan minst 2008? T.o.m. asylsökande har ju berättat och här på bloggen och i boken Inte svart eller vitt utan svart eller vitt har erfarna, kunniga, högutbildade miggor som jobbat länge på Migrationsverket berättat!

Det är svinaktigt mot både svenska folket och dem som är flyktingar eller skyddsbehövande, att Sveriges regering, riksdag och myndigheter, på det här området inte velat upprätthålla sina egna lagar!

Vänligen respektera att texten är © COPYRIGHT denna blogg och inte får förvrängas, vinklas eller användas i syfte som den inte är ägnad för. Länkning till texten får givetvis ske, men kopiering av mina texter är INTE tillåtet. Jag har inget samarbete med någon annan och skriver mina texter själv. Miggors och andras berättelser återges med deras  tillstånd. Citat ur olika medier förekommer, med länkar om sådana finns.

Det kom ett mejl till: ”Det vore fel att säga att inget händer på detta område!”

Jag är verkligen glad över alla kontakter med alerta bloggläsare! Ingen kan vara expert på allt och när människor läser och reagerar och har något att tillföra så är jag alltid tacksam över att de (ni!) hör av sig (er!).

Alltså. Med anledning av inlägget Det kom ett mejl: ”Jag har försökt att intressera diverse myndigheter på olika håll i Sverige om bristyrkesutbildningar …”   skriver en annan bloggläsare så här:

Angående yrkesinriktad SFI så kan jag meddela att detta redan finns på flera platser i landet och att det pågår flera initiativ på kommunal, regional och nationell nivå för att utveckla detta sätt att kombinera språk- och yrkesutbildning.

En avvägning är om yrkes-SFI ska rikta sig till personer som redan har en viss kompetens när de kommer till Sverige (alltså att man tar tillvara och vidareutvecklar tidigare erfarenheter) eller om man ska prioritera omskolning av personer som ofta är lågutbildade. En annan fråga är balansen mellan att lära sig svenska och att lära sig ett yrke – det är inte helt enkelt att kombinera detta. Ibland behövs klassrumsundervisning, ibland behövs praktik.

Angående buss- och lastbilschaufförer kan sägas att det är en kostnadsfråga. Att utbilda sig till lastbilschaufför samtidigt som man läser SFI går att göra i Stockholm, men det är flera gånger dyrare för kommunen jämfört med ”vanlig” SFI. Läs gärna mer på exempelvis http://sfx-yrke.se/

Tycker att det tidigare inlägget var viktigt men det vore fel att säga att inget händer på detta område!

Tack för din alltid lika läsvärda blogg, den är viktig och kommer bli allt viktigare framöver, spår jag.

Samma sak gäller här som i det förra inlägget, att den som vill komma i kontakt med personen som skrivit ovanstående kan kontakta mig via Info så kontrollerar jag med vederbörande om det är okej att ”para ihop” er. Skribentens slutkläm är nämligen:

Hör gärna av dig om du har några frågor om yrkesinriktad SFI!

© Denna blogg.

Det kom ett mejl: ”Jag har försökt att intressera diverse myndigheter på olika håll i Sverige om bristyrkesutbildningar …”

Det kom ett mejl från en man som verkar ha haft ”action speak louder than words” som ett äkta och levande motto:

Jag har i många år arbetat för och med invandrare och sett hur snabbt vi hamnat i ett bottenlöst träsk med en katastrofal situation som kommer att få farliga konsekvenser om inget görs för att rätta till situationen.

Medierna vill inte lyssna på oss som kan se båda sidorna av myntet. För ett par år sedan ledde jag under åtta år ett bristyrkesprogram för invandrare i Göteborg. Vi utbildade under den tiden ca 500 yrkesförare för  buss och lastbil till hedervärda yrkesmän med egen försörjning. Många av dem hade varit tio år i Sverige men nekats svensk tung körkortsbehörighet trots att de arbetat med samma sak i sina hemländer.

Vid sekelskiftet var det kris i bland annat Göteborgs lokaltrafik eftersom ett par hundra bussförare skulle avgå med pension. Arbetsförmedlingen hade vägrat att starta utbildning av detta slag eftersom ”eleverna hade inte gymnasiebetyg i svenska och engelska”. En bekant till mig, som visste att jag hade tunga behörigheter för buss och lastbil och dessutom under mitt liv rest i drygt 60 länder, lyckades övertyga Vuxenutbildningsnämnden i Göteborg att våga släppa fram mig och mina idéer och man beviljade medel till en ”provkurs” för 15 personer. Resultatet blev lysande! Sedan permanentades detta och i flera år hade vi parallella kurser för att kunna tillgodose efterfrågan.

Jag har försökt att intressera diverse myndigheter på olika håll i Sverige om bristyrkesutbildningar med ungefär liknande upplägg, men tyvärr verkar både arbetsförmedling, socialtjänst och SFI-anordnare vilja ”tjyvhålla” på mängder av invandrare som de nämnda organisationerna behöver som sin egen mångåriga födkrok, istället för att aktivt och på riktigt hjälpa människor att integreras och komma till nytta i det nya landet genom egen försörjning.

Kommentar:  Mannen som skrivit texten ovan, skrev också så här:

Hör gärna av dig om du vill diskutera någon aspekt av den sortens konkreta åtgärder som jag vid detta lag är expert på.

Om någon från integrationsminister Erik Ullenhags departement eller från utbildningsminister Jan Björklunds departement (eller någon annan med vilja att lyssna på mannen som bidrog till att utbilda 500 yrkesförare) vill komma i kontakt med skribenten så har jag hans tillstånd att ”koppla ihop” dem. Hör av er via Info så sätter jag er i kontakt med den här personen (som jag inte känner, men har mejladressen till) vars berättelse ovan visar att engagerade människor som gör något konkret är viktiga för hela samhället och alldeles särskilt när det gäller för personer som är nya i landet och behöver få göra något på riktigt och inte sitta och göda sfi-organisatörer på utdragna sfi-kurser.

© Denna blogg.

En migga: ”Åtta månader med VIS har ökat Dublinärendena markant.”

En migga har skickat information som publicerats på Migrationsverkets verksnät och säger:

Man kan ju inte låta bli att dra slutsatsen att genom åren så är det väldigt många ärenden som inte borde ha prövats av Sverige.

En mycket intressant och mycket viktig information är denna:

Hittills har drygt 90 procent av alla träffar i VIS-databasen gällt personer vars ärenden — sett till tidsaspekten — skulle kunna bli Dublinärenden. Övriga träffar kan också vara värdefulla för asylhandläggaren eftersom de då får kännedom om visum, foto, passuppgifter m.m.

Här följer delar av informationen. Namnen på dem som uttalar sig är borttagna:

Åtta månader med VIS – Visa Information System – har ökat Dublinärendena markant
I mitten av maj 2012 fick Migrationsverkets asylprocess tillgång till VIS-databasen. Sedan dess skickas alla fingeravtryck av asylsökande automatiskt dit. Det har hittills resulterat i knappt 1.400 träffar som i sin tur lett till cirka 700 Dublinärenden. Utan VIS hade Migrationsverket inte hittat de här ärendena och kunnat handlägga dem enligt Dublinförordningen.

Hittills har förfrågningarna i dessa ärenden resulterat i att 365 personer har accepterats för överföring till ett annat Schengenland. Detta antal kommer med all sannolikt att öka eftersom det finns en viss eftersläpning i processen. I dagsläget har Migrations­verket i 61 förfrågningar fått svaret att det aktuella landet inte accepterar överföringen.

En annan effekt av träffarna i VIS är att verkets personal som hand­lägger asylärenden som gäller ensamkommande barn får uppgifter om deras ålder.

VIS är alltså Schengen­ländernas gemensamma system för visum. I dagsläget innehåller VIS-databasen visum­ansökningar från drygt 2,2 miljoner människor. De sparas där i fem år. VIS har varit igång sedan oktober 2011. Schengenländernas utlandsmyndigheter i Nordafrika var de första som blev upp­kopplade mot VIS-databasen. Sedan dess har VIS införts även på utlandsmyndig­heterna i Mellanöstern, Gulfstaterna, Iran och på den arabiska halvön. Det innebär att alla som söker visum till Schengenområdet på utlandsmyndigheter i dessa länder lämnar fingeravtryck, person­uppgifter och foton som skickas till VIS-databasen.

Under 2013 ska VIS tas i drift på utlandsmyndigheterna i resten av Afrika, Sydamerika, Sydostasien, Centralasien och Palestina. Enligt planerna kommer resten av världen, bland annat ”visumtunga” länder som Ryssland, Kina och Turkiet, att kopplas upp mot VIS under 2014.

Det tar bara några minuter för Migrationsverket att få besked om en asylsökandes fingeravtryck finns i VIS-databasen. Det innebär att den sökande har eller har haft visum till Schengenområdet och att något annat land därmed är ansvarigt för att pröva hans eller hennes asylansökan med stöd av Dublin­förordningen.

Hittills har drygt 90 procent av alla träffar i VIS-databasen gällt personer vilkas ärenden skulle kunna bli Dublinärenden. Övriga träffar kan också vara värdefulla för asylhandläggaren eftersom de då får kännedom om visum, foto, passuppgifter m.m.

Migrationsverket sparar mycket pengar genom att mottagnings- och biträdeskostnaderna minskar för de sökande som förs över till andra Dublinstater. En analys har gjorts om vilken nytta Migrationsverket har av VIS. Man räknar med att verket i runda tal sparade 20 miljoner förra året och att besparingen 2013 blir 40 miljoner — och då handlar det enbart om minskade mottagningskostnader.

Vänligen respektera att texten är © COPYRIGHT denna blogg och inte får förvrängas, vinklas eller användas i syfte som den inte är ägnad för. Länkning till texten får givetvis ske, men kopiering av mina texter är INTE tillåtet. Jag har inget samarbete med någon annan och skriver mina texter själv. Miggors och andras berättelser återges med deras  tillstånd. Citat ur olika medier förekommer, med länkar om sådana finns.

Det liknar gravt tjänstefel och ”strunta-i-ansvarsattityd”

Exakt detta (läs artikeln ”Sverige borde ha visumtvång” i Barometern) har jag skrivit om i fem år på min blogg och i min bok Inte svart eller vitt utan svart och vitt! Under fem år har miggorna rapporterat om asylbedrägerier, jag har publicerat deras autentiska historier och vad de med egna ögon och öron sett och hört – inga medier har tagit upp dem! Några få riksdagsledamöter med genuin vilja att ta in allsidig information och inte bara springa med blött finger i pk-luften, har hört av sig. Heder åt dem som försöker tänka på landets och de asylsökandes bästa. Men de är mycket få… Hade de, som styr landet, lyssnat så hade Sverige inte befunnit sig i den krissituation som landet nu befinner sig i.

Kommunalrådet Lisbeth Lennartsson (C) på Öland:

– Visst ska vi ta emot och skydda dem som flyr från krig, det är självklart. Men när en del utnyttjar Sveriges frikostiga asylsystem blir situationen ohållbar.

Lisbeth Lennartsson berättar om hur hon sett att flyktingpolitiken fungerar.

– Det kommer ett antal människor som utnyttjar systemet genom att dyka upp i Sverige och söka asyl. De vet att de inte kommer att få asyl och när de bott här en tid, och fått lite pengar, så åker de iväg innan utvisningsbeskedet kommer. Då kan de komma tillbaka nästa år och göra samma sak.”

Det finns hundratals berättelser om detta i boken Inte svart eller vitt utan svart och vitt. Har riksdagsledamöter och regeringsföreträdare och Migrationsverkets ledning läst boken, läst berättelserna? Om svarte är ja, varför har de inte agerat? Om svaret är nej, varför har de inte tagit del av vad högutbildade, kompetenta anställda vid Migrationsverket berättat? Det liknar gravt tjänstefel och ”strunta-i-ansvarsattityd”oavsett om svaret är ja eller nej!

Till slut ett citat ur en recension av boken Inte svart eller vitt utan svart och vitt, ur Dagens Juridik den 5 april 2012:

Alla politiker, jurister, debattörer, chefer och samhällsmedborgare som vill debattera och diskutera migrationspolitik är skyldiga att läsa den här boken. Jag går så långt att jag säger att den som inte läst de här texterna, har inte skaffat sig rätten att ha några åsikter om den svenska migrationspolitiken. Jag kan garantera att de som är emot invandrare och invandring har oerhört bra koll på migrationshaveriet i svensk politik. De kommer läsa boken och använda Migrationsverkets handläggning som argument emot en human flyktingpolitik. Alla vi som vill se en human och fungerande migrationspolitik är därför skyldiga att med öppna ögon se verkligheten som den ser ut. Bara då går det att göra något åt det.
———–
För dig som har eller vill skaffa dig en åsikt om svensk migrationspolitik och som är beredd att brottas med dina förutfattade meningar rekommenderar jag att skaffa den här boken omgående.

Vänligen respektera att texten är © COPYRIGHT denna blogg och inte får förvrängas, vinklas eller användas i syfte som den inte är ägnad för. Länkning till texten får givetvis ske, men kopiering av mina texter rakt av är INTE tillåtet.

Sent ska syndarn vakna. Mycket sent. För sent?

I en artikel i Sydsvenskan anges att statsminister Fredrik  Reinfeldt nu säger det självklara: att s.k. papperslösa – alltså personer utan tillstånd att vistas i landet – ska återvända till sina hemländer. Han säger det som miggorna och även jag i åratal sagt här på bloggen:

Sverige måste ha en reglerad invandring för att klara en human asylpolitik. Därför avfärdar han Centerns förslag om fri invandring. Därför vill han skärpa försörjningskravet för anhöriga. Och därför ger han poliser som letar upp papperslösa fullt stöd.

Nog är det oerhört sent han vaknar, Sveriges statsminister! Och nästan makabert att han först nu, 2013 – efter åratal av hej & hå-politik inte minst från hans eget partis sida – tycker att Sverige ska följa sin egen utlänningslag! I artikeln sägs också:

Efter Migrationsverkets prognoser om en kraftigt ökad ström av asylsökande från Syrien till Sverige nästa år – och dessutom fler anhöriginvandrare från Somalia – säger Reinfeldt nu att det är naturligt att folk oroar sig för hur samhället påverkas.

Varför har regeringen inte lyssnat på miggorna, vilkas berättelser publicerats både här och i boken Inte svart eller vitt utan svart och vitt i många år? Och varför har den gjort märkliga överenskommelser med ett litet parti i riksdagen, överenskommelser som går stick i stäv med lagen, stick i stäv med det statsministern nu säger: att personer utan tillstånd att befinna sig i Sverige ska lämna landet och resa hem?

I artikeln sågar Fredrik Reinfeldt också Centerns utspel i deras idéprogram:

Det är naturligtvis fritt för dem att uttrycka det. Jag tror inte på det. Om vi skulle säga att all vår skattefinansierade välfärd står öppen för vem som helst, utan några som helst inpasseringskrav, då tror jag det skulle leda till väldigt stora strömmar.

Just det! Det har sagts av många, år efter år efter år. Men Moderaterna (och andra) har inte lyssnat, inte ens låtsats om att det redan kanske är nästan så, i ett land där mellan 90 och 95 procent av dem som söker asyl inte bekräftar sin identitet eller vilket land de kommer ifrån.

Sent, mycket sent, ska syndarn vakna. Kanske för sent.

Vänligen respektera att texten är © COPYRIGHT denna blogg och inte får förvrängas, vinklas eller användas i syfte som den inte är ägnad för. Länkning till texten får givetvis ske, men kopiering av mina texter rakt av är INTE tillåtet.

Om den finska tv-serien ”Finland är svenskt”

Skriver idag en artikel på Newsmill, som har getts rubriken Finland bär även den svenska identiteten med jämnmod. Kort utdrag:

Henrik Meinander, professor i historia vid Helsingfors universitet, konstaterar lugnt och korrekt att ”Finlands relation till Sverige är speciell. Finland hörde till Sverige och Sverige hörde till Finland. I sexhundra år var vi ett gemensamt rike.” Han framhåller också det faktum att någon större debatt (allra minst ”aggressiv”) inte pågår i finländska riksmedier utan att det är på sociala medier som åsikter och synpunkter luftas. På frågan från reportrarna i den svenska Aktuellt-studion om huruvida Meinander tror att debatten kommer att komma upp i de traditionella medierna, svarar han att det kan hända, men att den då kommer att bli betydligt mer sansad.

Historien är som den är. Den kan inte skrivas om. Men den kan förstås uppfattas olika av olika människor.

Språkförsvaret fick inget gehör hos Granskningsnämnden för radio och tv

Den 29 november 2012 publicerade jag inlägget ”Fattigdom kan också manifesteras på ett språkligt plan” . I slutet av texten skrev jag:

Det ska bli intressant att ta del av svaret från Public Service-företaget.

Nu har svaret kommit. Det här meddelar Språkförsvaret:

Granskningsnämnden avslog anmälan – se beslutet här. Granskningsnämnden använder sig av ett standardiserat svar och ger ingen konkret motivering i varje enskilt fall. Det vet vi, eftersom enskilda medlemmar har skickat in anmälningar mot andra program. Vi anser att detta tyder på en långt gången nonchalans och kommer att försöka beivra det på lämpligt sätt, exempelvis genom att gå högre upp i beslutshierarkin.

Granskningsnämnden borde förstås granska också hur svenska språket hanteras, åtminstone i Public Service. I sändningstillståndet står:

Alltså borde det ingå i Granskningsnämndens uppgifter att också granska språkvårdsfrågor. Ändå lyder slutklämmen i dess odaterade beslut:

En ordförande i granskningsnämnden har beslutat att din anmälan inte kommer att prövas av nämnden.

En person – anonym, märkligt nog! – meddelar sitt enväldiga beslut. Som inte är något annat än ett beslut om att inte fatta ett beslut eller ens avge ett yttrande av något slag.

© Denna blogg.

Finland: Våldsam extremism hotar för närvarande inte statens säkerhet, men på lokal och individuell nivå kan högerextremism och våldsam islamisk extremism likväl medföra hot mot säkerheten.

Risken för våldsam extremism i Finland är liten, enligt en lägesrapport som presenterats av Inrikesministeriet. Våldsam extremism hotar för närvarande inte statens säkerhet, men på lokal och individuell nivå kan högerextremism och våldsam islamisk extremism likväl medföra hot mot säkerheten.

Förekomsten av högerextremism som helhet betraktat är liten. Någon omfattande våldsam verksamhet har inte framkommit. Till sin natur är brotten ofta spontana och saknar planmässighet.

Enligt lägesrapporten är risken för att organiserade radikala islamiska grupper utför terrordåd i Finland fortsättningsvis liten, eftersom våldsamma radikala islamister inte betraktar Finland som något betydande fientligt mål. Eventuella lindrigare uttrycksformer av våldsam islamisk extremism, såsom religiöst motiverade våldshandlingar inom olika sammanslutningar eller gärningar som riktar sig mot barnens frihet, har inte tidigare granskats ur denna synvinkel i Finland. Enligt den uppskattning som presenteras i rapporten är andelen dold brottslighet stor i dessa fall.

När det gäller religiös radikalisering som leder till våldsam extremism utgörs ett särskilt orosmoment enligt rapporten av sådana unga muslimska invandrare i andra och tredje generationen som inte helt identifierar sig med den finländska kulturen men inte heller identifierar sig med föräldrarnas kultur. I fråga om dessa unga ökar utslagning risken för religiös radikalisering. Diskriminering och rasism samt erfarenheter av samhälleligt utanförskap i allmänhet ökar risken för invandrare med muslimsk bakgrund att radikaliseras.

Inrikesministeriet tillsatte den 4 oktober 2012 ett nationellt samarbetsnätverk för förebyggande av våldsam extremism. Nätverket har till uppgift att bl.a. följa upp situationen i fråga om den våldsamma extremismen i Finland och internationellt, förmedla information till olika myndigheter, ta initiativ till effektivisering av det förebyggande arbetet och årligen utarbeta en uppföljningsrapport.

Inrättandet av samarbetsnätverket ansluter sig till programmet för den inre säkerheten.

Källa: Inrikesministeriet

En migga: ”De hade inga politiska problem. De ville bara, helt enkelt, till väst”.

En migga som alla borde lyssna på:

Jag läste en miggas kommentar om regleringsbrevet från ledningen: En migga: ”Givet är dock att den takt vi hittills hållit inte är rättssäker.” Jag har också tagit del av det. Kontentan är att vi nu inte längre ska bry oss om handläggningstiderna, dvs varje ärende måste inte längre avgöras inom 90 dagar utan nu ska vi mer tänka på ”rättssäkerheten” och ”processen” – vad det senare  nu betyder. Antagligen betyder det att vi ska sluta skriva klent underbyggda utvisningsbeslut som sedan återförvisas av domstolarna och måste börjas om. Vissa av dem kan också få negativ uppmärksamhet i media. Däremot kan vi fortsätta med att skriva positiva beslut utan någon som helst kontroll, vare sig från överinstans eller media.

Ingen som jobbat några år, åtminstone inte på min asylenhet, brydde sig om 90-dagarsregeln. Vi har alltid brytt oss mer om rättssäkerheten. Men dessvärre gör det en stor skillnad för den asylsökande vilken enhet som handlägger hans eller hennes ärende och till och med vilken handläggare tar sig an ärendet. Pinnar betyder mest, fortfarande, och för en nyanställd på Migrationsverket ter det sig svårare att skriva ett avslag än att skriva ett PUT.

Som beslutsfattare blir man tvungen att förkasta en hel del PUT-förslag från handläggare som inte ens funderat över huruvida den sökande verkligen kommer från det land han eller hon påstår sig komma ifrån. Som ett exempel:

En sökande med falskt id-kort fick PUT för sig själv och sina barn som skyddsbehövande, men inte från vår enhet. Maken var försvunnen. Handläggaren i fråga hade noterat att id-kortet var falskt men inte ställt några som helst frågor om det. För handläggaren räckte det att personen kunde tala språket i sitt påstådda hemland. Ett språk som talas i ett flertal närliggande länder också. PUT beviljades.

Ett snabbt pinne, tre pinnar faktiskt. Den sökande som hade fått PUT kunde inte söka anhöriginvandring för maken för då krävs det pass och i och med att maken visat upp sitt pass vid en ambassad hade lögnen spruckit. Kanske hade även hennes och barnens tillstånd återkallats. Så maken kommer då hit som asylsökande. Han har rymt från ett fängelse. Med sig har han ett falskt id-kort och en massa universitetsbetyg/diplom som är utfärdade i ett annat land än id-kortet. Han lämnar en del förklaringar om gäststudier i det andra landet som skedde innan han åkte hem, fick sitt id-kort och hamnade i fängelse.

Men vi är inte nöjda. Jag frågar honom om jag kan sända en ambassadfråga om honom till det landet där han bedrev sina universitetsstudier. Och den frågan skulle handlat om huruvida han är medborgare där. Han vägrar. Vilket i sig innebär att han var medborgare i det landet. Till slut medgav han det också. Hela hans familj var medborgare i ett land där de levde, i mitt tycke, som överklass. De hade inga politiska problem. De ville bara, helt enkelt, till väst.

Det var för sent (!?) att återkalla hans hustrus och barnens PUT så han fick PUT på anknytning.

Frågor – o.s.a.:
1) När Aftonbladet skrev om Migrationsverket påstod ledningen där att man inte hade något ”pinnsystem”: ”Migrationsverket arbetar inte utifrån någon pinnjakt. Alla ärenden ska utredas på ett sådant sätt att det fattas beslut som ligger i linje med den svenska utlänningslagstiftningen,” skrev presschefen Fredrik Bengtsson i ett mejl till Aftonbladet. Detta har motsagts av miggor här på bloggen i många år, de har alla berättat om just ett sådant system. Varför finns denna diskrepans mellan vad ledningen och personalen säger?
2) Varför – varför? – accepteras i Sverige bevisat falska id-kort som grund för PUT?
3) Mycket beror på var man söker asyl, vem som blir ens handläggare, beslutsfattare och biträde. Asyllotteriet fortsätter som det gjort under de drygt 15 år jag sysslat med asyl- och flyktingärenden. Varför tillåts det?
4) Man kan undra vilken typ av brott hade mannen begått i hemlandet, som gjorde att han dömdes till fängelse? Varför ska Sverige ge en brottsling med falska handlingar PUT?

I fem år har o.s.a., alltså ”om svar anhålles” – gällt för miggornas rapporter här på bloggen. Till vanlig hyfs, vett och etikett hör att man svarar. Men ”de ansvariga” tycker inte att de behöver göra det…

Vänligen respektera att texten är © COPYRIGHT denna blogg och inte får förvrängas, vinklas eller användas i syfte som den inte är ägnad för. Länkning till texten får givetvis ske, men kopiering av mina texter är INTE tillåtet. Jag har inget samarbete med någon annan och skriver mina texter själv. Miggors och andras berättelser återges med deras  tillstånd. Citat ur olika medier förekommer, med länkar om sådana finns.

En migga: ”Givet är dock att den takt vi hittills hållit inte är rättssäker.”

En migga skriver:

På Migrationsverket pustar vi nu ut efter att ha ansträngt oss till det yttersta för att nå målen för år 2012, dvs målen gällande antal utredningstillfällen och beslut.

Nu är det nytt år och nytt regleringsbrev och mindre detaljerad styrning från regeringen. Vi får väl se vad det innebär.

Givet är dock att den takt vi hittills hållit inte är rättssäker.

Vi lägger ner mindre och mindre tid på varje ärende. Ledningen inbillar sig att vi jobbar smartare, men det är nog marginellt. Å andra sidan så blir de asylsökande ju kvar i landet oavsett vilket beslut de får…

Kommentar: Överflödig.

Vänligen respektera att texten är © COPYRIGHT denna blogg och inte får förvrängas, vinklas eller användas i syfte som den inte är ägnad för. Länkning till texten får givetvis ske, men kopiering av mina texter är INTE tillåtet. Jag har inget samarbete med någon annan och skriver mina texter själv. Miggors och andras berättelser återges med deras  tillstånd. Citat ur olika medier förekommer, med länkar om sådana finns.

Fakta och sanningar försvinner inte hur mycket man än låtsas som om de inte existerar.

I Sverige är man mästare på att se saker och ting i antingen svart eller vitt, inte som både och eller något mittemellan. Och mästare på att blunda för sanningar och fakta; på att utelämna dem, när det inte passar den bild av ”verkligheten” som en viss grupp – eller vissa grupper – har bestämt ska gälla. Man vill inte låtsas om existensen av sanningar och fakta som man inte gillar och som förs fram för att de är viktiga och för att de är just sanningar och fakta. Strider de mot godsvenskarnas* egna bilder om hur det borde vara, inte om hur det är, ja då ska de helst undanhållas och utelämnas.

I fina rum, ofta med fin teknik och fina Power Pointpresentationer, med fina moderatorer och fina inspelningar av alltihop som genast läggs ut på internet, samlas godsvenskar till seminarier och hearings och konferenser om ”fri invandring”, ”mäns våld mot kvinnor” med mera. Likasinnade – alltså personer som håller med om det som de redan på förhand vet att de kommer att få höra – strömmar till. Gemensamt för dem är ofta att de inte ser – eller vill se – vad som sker utanför deras fina rum, som en följd av den mycket stora invandring av människor som myndigheterna (och därmed folket) ofta inte har en aning om vilka de är, eller varför de är här. Och gemensamt för dem är också att de inte vill se hedersvåldet för vad det är och för vad det kan få för konsekvenser när man inte kallar det vid sitt rätta namn.

Många godsvenskar verkar också på sin höjd bara ha läst om dem, som deras seminarier handlar om, eller träffat dem under snabba studiebesök på platser där dessa människor bor och lever; de verkar sällan ha umgåtts med dem och lärt känna dem och deras tankevärld ”på riktigt”.

Godsvenskar vill alltså varken se farorna med fri eller för stor utomeuropeisk invandring till ett litet land (läs gärna Det har miggorna larmat om i fem år. Och fortsätter att larma…), eller acceptera sanningar och fakta om hedersvåld, hedersmord och hederskultur. De verkar tro – eller vilja tro – att allt detta kan trollas bort genom att som ett mantra upprepa att ”vi behöver mer folk i Sverige” och genom att man låtsas som om hederskulturen inte existerar bland många av de allt fler ”fria invandrare” som kommer till Sverige.

Godsvenskarna, de som minglar i finrummen och håller seminarier under ordnade former där alla tycker likadant  med mycket små avvikelser och som sedan åker hem till sina all white communities, verkar tro att sanning och fakta försvinner, går upp i rök, för att de inte låtsas om dem.

Om just hedersvåldet skriver Sakine Madon i Expressen den 19 januari under rubriken Sluta blunda för hedersförtrycket, bland annat:

Vad som däremot inte hjälper är när makthavare relativiserar bort hedersvåldet eller misstänkliggör dem som berättar, vilket märkligt nog fortfarande görs från vänster till höger.

Och om den mycket stora asylinvandringen skriver Migrationsverket så här:

Sverige fortsatte också att vara det europeiska land som i absoluta tal tog emot flest ensamkommande asylsökande barn. Sett utifrån det totala antalet asylsökande (närmare 44.000, en ökning med 48 procent jämfört med 2011) var Sverige det land som tog emot flest sökande — efter Tyskland och Frankrike som tog emot cirka 64 000 respektive 60 000 asylsökande under 2012 (preliminära siffror).  .

Här på bloggen och i boken Inte svart eller vitt utan svart och vitt, berättar främst miggor men också gränspoliser, socialsekreterare, HVB-personal, sfi-lärare, ambassadpersonal om asyl- och integrationshaveriet utan att godsvenskarna reagerar. Det stör den bild de har skapat åt sig själva och envist håller fast vid oavsett hur många väl insatta, seriösa och kunniga människor som berättar om den allt svårare situation i landet som deras ignorans har skapat och fortsätter att skapa. Läs t.ex. Expressens artikel Fler politiker stöder Franks flyktingkritik (jag beklagar, som så ofta, den urusla och felaktiga rubriken – det är väl knappast flyktingarna eller de asylsökande som kritiseras…). Fler liknande fakta- och sanninsgbaserade ”uppror” börjar tränga fram nu, också i gammelmedia, och går inte längre att stoppas av godsvenskar.

Det finns inget främlingsfientligt, rasistiskt eller islamofobiskt i att rapportera och diskutera allsidigt och sakligt. Eller i att se till att landets utlänningslag efterlevs. Asylsökande som uppfyller lagens krav ska antingen beviljas asyl (flyktingar) eller uppehållstillstånd (skyddsbehövande enligt angivna kriterier). Och hedersvåld ska kraftfullt bekämpas genom tydlig information till dem som beviljats uppehållstillstånd i Sverige och genom extra stränga straff, följda av utvisning för dem som begår sådana brott.

*godsvenskar är ett begrepp jag härmed myntar för att, med ett enda ord, kunna beskriva (stämpla) dem som agerar enligt devisen (som de själva ofta inte ens är medvetna om): ”Jag vill så väl, men det blir så fel”. Alltså lite på samma sätt som godsvenskar i ett samlingsord benämner (stämplar) människor, som inte håller med om deras lätt utopiska budskap, som ”främlingsfientliga”. 

Det har miggorna larmat om i fem år. Och fortsätter att larma…

”Flyktingpolitiken i dag har gått fullständigt överstyr, säger moderate kommunalrådet i Växjö”, Bo Frank till Expressen.

Men det är inte flyktingpolitiken som gått fullständigt gått överstyr, det är asylhanteringen som har totalhavererat. Politiken i sig är det inget större fel på och inte heller på utlänningslagen. Men industrin kring en hantering som tar emot och processar ett mycket stort antal människor (under flera år över 90 procent, tidvis så många som 95 procent)som säger sig vara i behov av asyl men inte kan visa vilka de är eller varifrån de faktiskt kommer. Och – som Migrationsverket skriver:

Sverige — ett primärt mottagarland i Europa

Totalt 7.814 syrier sökte asyl i Sverige och under året fick drygt 5 000 syrier tillfälligt eller permanent uppehållstillstånd. Sverige befäste därmed sin roll som ett primärt destinations- och mottagarland för asylsökande syrier i Europa. Sverige fortsatte också att vara det europeiska land som i absoluta tal tog emot flest ensamkommande asylsökande barn. Sett utifrån det totala antalet asylsökande var Sverige det land som tog emot flest sökande — efter Tyskland och Frankrike som tog emot cirka 64.000 respektive 60 000 asylsökande under 2012 (preliminära siffror).

Sverige har ca 9,5 miljoner invånare, Tyskland har 82,2 miljoner och Frankrike 61,5 miljoner… Vem som helst kan inse att det inte kan fungera. Vem som helst borde ha kunnat se det redan för många år sedan att det inte kan fungera…

Miggorna har rapporterat och larmat om haveriet på asylområdet här på bloggen i mer än fem år. Fyra av dessa år 2008-2011 finns dokumenterade i denna bok som både finns som pappersbok och som e-bok att laddas ner direkt. Men trots att miggorna är högutbildade och har anförtrotts synnerligen viktiga uppdrag som handläggare och beslutsfattare på asylområdet och verkligen vet vad de talar om, så ignoreras deras berättelser av journalister, regeringen och av riksdagsledamöterna. Samtliga dessa tre grupper sviker till viss del sina uppdrag medan miggorna tar ansvar för asylprocessen i ett allt mer pressat läge så gott de kan! Migorna tar sig till och med tid att skriva och berätta hur det går till på deras arbetsplats Migrationsverket och hur asylbedrägerierna står som spön i backen. Det är faktiskt upprörande att ”ansvariga” (???)  inte tar deras hårresande och skakande berättelser till sig och ser till att de ges stöd i sin önskan att hantera asylärendena i enlighet med lagar och konventioner och inte som på ett löpande band på avdelningen Blunda och bevilja, som de själva kallar Område Asyl.

Så här skrev förresten en skribent och författare (alltså inte en migga) i ett mejl idag, apropå hur ensidigt medierna rapporterar och hur litet ansvar landets politiskt ansvariga tar på området asyl & migration:

Jag tror det är psykologiskt på ett plan. Någonstans knackar verkligheten dem på axeln, men de vågar inte vända sig om och se hur den ser ut. Därför går de till ytterligheter åt motsatt håll. Det har med livslögn att göra och att det är så oerhört smärtsamt att ge upp det man tror på och att inse att man har haft fel i så mycket som man byggt sin världsbild på. Minns Kirunasvenskarna som utvandrade till Sovjet på 20- och 30-talen och dem som lyckades överleva och återvända. Deras forna kommunistpartikamrater frös ut dem när de försökte tala om hurudant det ”socialistiska paradiset” varit i verkligheten. Man sade att de ljög när återvändarna berättade. De forna vännerna orkade inte se sanningen, bli av med sina illusioner. Varför är vissa människor så dragna till utopier och önsketänkande? För att det gör en kaotisk värld begriplig, tror jag själv är svaret.

Vänligen respektera att texten är © COPYRIGHT denna blogg och inte får förvrängas, vinklas eller användas i syfte som den inte är ägnad för. Länkning till texten får givetvis ske, men kopiering av mina texter är INTE tillåtet. Jag har inget samarbete med någon annan och skriver mina texter själv. Miggors och andras berättelser återges med deras  tillstånd. Citat ur olika medier förekommer, med länkar om sådana finns.

Migration 2011 och 2012 i fyra nordiska länder

Sverige
Drygt 17.400 personer fick under jan-dec 2012 uppehållstillstånd av skyddsskäl, 1328 av dem fick det på grund av synnerligen ömmande omständigheter. Det är 37 procent fler än 2011.

Antalet asylsökande ökade också kraftigt, från 29.648 år 2011 till närmare 44.000 föregående år, en ökning med 48 procent.

Läs ett sammandrag på Migrationsverkets sajt under rubriken Drygt 111.000 personer fick uppehållstillstånd 2012.

Finland
1441 personer fick uppehållstillstånd (jan-nov 2012) av humanitära och skyddsgrundande skäl, 1611 personer fick under samma period avslag. Under hela 2011 (jan-dec) beviljades 1.271 uppehållstillstånd och 1890 personer fick under samma period avslag.

Antalet asylsökande under tiden jan-nov 2012 var 2890 och under hela året 2011 (jan-dec) 3088.

Norge
7210 personer fick uppehållstillstånd (jan-nov 2012) av skyddsskäl. Under hela 2011 (jan-dec) fick 6470 person uppehållstillstånd.

Antalet asylsökande under perioden jan-nov 2012 var 8921 och under hela året 2011 (jan-dec) 9053.

Danmark
2279 personer fick uppehållstillstånd (jan-nov 2012) av skyddsskäl. Under hela 2011 (jan-dec) fick ca 1250 personer uppehållstillstånd.

Antalet asylsökande under period jan-nov 2012 var 3806, och under hela året 2011 (jan-dec) 3800.

Statistik kan vara snårig. Det är alltid bra att själv gå till källan/källorna för att kontrollera viktiga uppgifter. På det här området går det inte att jämföra allting exakt rakt av eftersom statistiken är lite olika presenterad i respektive land. Siffrorna torde dock med allra största säkerhet vara korrekta så som de redovisas ovan (annars skulle jag inte publicera dem).

En gränspolis: ”Min reflektion efter ett halvår i denna verklighet är: Folk måste få veta!”

En gränspolis skriver igen. Läs först hans tidigare inlägg: En gränspolis: ”Underligt nog jobbar både Migrationsverket och polisen utifrån samma lagstiftning. Vi har också samma uppdragsgivare, folket och regeringen. Ändå blir det så fel.” (12 december 2012).

Jag känner att jag åter måste ”lätta på trycket” och skriva till Dig. Tycker att Din blogg verkligen speglar verkligheten.

Återigen, hela migrations- och integrationsapparaten är skjuten i sank. Det är inte konstigt att 56 procent är oroade för de stora flyktingströmmarna (läs här). Min reflektion efter ett halvår i denna verklighet är: Folk måste få veta!

Jag tänker nu på alla dem som fått arbets- och uppehållstillstånd. I stort sett alla dem jag kommit i kontakt med har tidigare sökt asyl i Sverige och fått avslag. Sen börjar det. Överklagande till instans efter instans. Efter några år då beslutet om utvisning vunnit laga kraft tar det ytterliga ett år innan ärenden överlämnas till polisen.

I de fall, mycket få, där polisen verkställer utvisningen av vederbörande dyker han eller hon upp med ett arbets- och uppehållstillstånd efter bara några månader. Inte sällan visar det sig att den sökande uppträtt med en annan identitet då han sökt asyl.

För att få ett arbetstillstånd måste man få ett anställningserbjudande. Vid kontroll av aktuell firma visar det sig att man har en mycket låg omsättning i förhållande till antalen anställda.

När vi poliser anmäler dessa omständigheter till Migrationsverket får vi oftast höra:

”Vi kan inte göra något, han har ett giltigt tillstånd.Vi får kalla vederbörande till samtal.”

Om det visar sig att något tidigare sökt asyl under falsk identitet, varför får han/hon ett AT/UT (arbets- och uppehållstillstånd)? Migrationsverket känner till omständigheten.

Om nu en annan myndighet (Polisen) upptäcker missförhållandet, varför agerar man då inte direkt? Min uppfattning är att Migrationsverkets personal är överbelastad och sliter ont. Kontrollen blir bristfällig.

Kort och gott. Systemet är som uppbyggt för fusk. Det värsta är att fusket premieras i form av utfärdade tillstånd.

Varför rapporterar inte media om detta? Det skulle vara århundradets scoop. Undrar vad JO skulle säga?

Kommentar: År efter år efter år berättar – förutom gränspoliser – miggor, HVB-personal, socialsekreterare, sfi-lärare, ambassadpersonal och andra här på bloggen de mest hårresande historier från asylområdet, sådant som i vilket annat land som helst skulle leda till åtgärder eller åtminstone reaktioner från ansvarigt håll, alltså från riksdag, regering och myndigheter. Och medierna skulle rapportera. I Sverige är klimatet sådant att ingen av dessa rapportörer kan/vågar uttala sig offentligt eftersom de då obönhörligen skulle stämplas med den främlingsfientlighetsstämpel som drabbar många som berättar det de berättar, hur sant det än är och hur viktigt det än är. Och trots att man på ansvarigt håll förstår och vet att det som berättas här på bloggen är med sanningen överensstämmande så låtsas man inte om det utan fortsätter att styra skutan Sverige ut på allt mer villande hav. Den fråga som sysselsatt mig i flera år och som jag aldrig lyckats finna ett svar på är varför?

© = COPYRIGHT denna blogg. Min text är min och ska inte förvrängas, vinklas eller användas i syfte som den inte är ägnad för. Länkning till texten kan givetvis ske, men kopiering av mina texter är INTE tillåtet. Jag har inget samarbete med någon annan och skriver mina texter själv. Miggors och andras berättelser återges med deras  tillstånd. Citat ur olika medier förekommer, med länkar om sådana finns.

MSB: ”En klar majoritet, cirka 80 procent, anser att Sverige bör ha ett militärt försvar.”

Myndigheten för samhällsskydd och beredskap redovisar i sin undersökning Opinion 2012 bland annat att

tre av fyra svenskar oroas av organiserad internationell brottslighet. Det är en ökning jämfört med 2011 års mätning. Oro över relationerna mellan den muslimska världen och den kristna världen har också ökat till 73 procent. Användandet av jordens naturresurser på tredje plats oroar två av tre i undersökningen.

Andelen som är mycket eller ganska oroade för relationen mellan den kristna och muslimska världen är 73 procent, motsvarande andel 2011 var 58 procent. Andelen som är mycket eller ganska oroade för stora flyktingströmmar har ökat från 43 procent till 56 procent mellan 2011 och 2012.

Vidare visar undersökningen att

en klar majoritet, cirka 80 procent, anser att Sverige bör ha ett militärt försvar. Den försvarsaspekt som flest bedömer ha mycket stor betydelse för trovärdigheten är, i likhet med tidigare undersökningar, förmågan att försvara hela landet.

Kommentar: Konstigt, men det ter sig som om de styrande går åt ett håll och folket åt ett annat, och det på flera samhällsområden.

Läs hela Opinion 2012.

Det är Polisens skyldighet att utvisa personer som inte har rätt att vistas i landet

Läs först: I Migrationsverkets och Polisens uppdrag ingår att utvisa personer utan tillstånd att vistas i landet (13 januari).

På Studio Etts sida, SR P1 (Public Service, alltså), uttrycker man sig så här:

I Skåne växer upprördheten mot polisens nya, mer offensiva sätt att jaga papperslösa flyktingar, alltså personer som saknar tillstånd att stanna i Sverige men har gått under jorden.

”Jaga papperslösa flyktingar”?! Inte ett ord är korrekt!

Polisen ”jagar” inte utan har i uppdrag, enligt svensk lag, att se till att personer som inte har laglig rätt att vistas i Sverige lämnar landet.

”Papperslösa” – hur då? Man har rest till Sverige med pass, alltså är man inte ”papperslös”, man har helt enkelt inte befunnits ha rätt att beviljas uppehållstillstånd.

”Flyktingar”? Nej! Flyktingar får asyl. Asylsökande som får avslag är inte flyktingar utan just asylsökande som inte befunnits ha skäl att få skydd i Sverige och som därför ska lämna landet. Att man i Public Service påstår att Polisen ”jagar papperslösa flyktingar” är inte bara häpnadsväckande utan också felaktigt.

Inte undra på att det förekommer så många missförstånd och att folk blir förvirrade när medierna inte – inte ens Public Service! – vet vad de talar om och ständigt använder ord och begrepp felaktigt och vilseledande. Att svenska  journalister – trots att Sverige under flera decennier tagit emot ett mycket stort antal flyktingar och asylsökande – fortfarande inte har orkat bry sig om att lära sig vare sig vokabulären eller hur utlänningslagen ser ut och fungerar är skandalöst!

Kommentar: I ett humant samhälle finns medmänsklighet och vilja att hjälpa människor som har det svårt. Det är aldrig negativt att man, som så många gör, efter bästa förmåga vill hjälpa asylsökande som fått avslag på sina ansökningar. Och det finns också en del man kan göra för människor som är förtvivlade över att de inte fått rätt att stanna i Sverige. Man kan finnas där som vän och till exempel samla in en slant så att de har en liten summa att leva av när de kommer till sina hemländer. Man kan hålla kontakt med dem när de har återvänt. Men att aktivt uppmana människor att illegalt stanna i Sverige och leva under den psykiska press det innebär att vara gömd och utlämnad åt andras godtycke, är däremot inte medmänskligt. Om någon själv väljer att leva så, då är det hans/hennes val, men av egen erfarenhet från tiden som asylombud vet jag vilket helvetiskt liv det är och skulle aldrig uppmana någon att stanna i landet illegalt.

© = COPYRIGHT denna blogg. Min text är min och ska inte förvrängas, vinklas eller användas i syfte som den inte är ägnad för. Länkning till texten kan givetvis ske, men kopiering av mina texter är INTE tillåtet. Jag har inget samarbete med någon annan och skriver mina texter själv. Miggors och andras berättelser återges med deras skriftliga tillstånd. Citat ur olika medier förekommer, med länkar om sådana finns.