En gränspolis: ”Min reflektion efter ett halvår i denna verklighet är: Folk måste få veta!”

En gränspolis skriver igen. Läs först hans tidigare inlägg: En gränspolis: ”Underligt nog jobbar både Migrationsverket och polisen utifrån samma lagstiftning. Vi har också samma uppdragsgivare, folket och regeringen. Ändå blir det så fel.” (12 december 2012).

Jag känner att jag åter måste ”lätta på trycket” och skriva till Dig. Tycker att Din blogg verkligen speglar verkligheten.

Återigen, hela migrations- och integrationsapparaten är skjuten i sank. Det är inte konstigt att 56 procent är oroade för de stora flyktingströmmarna (läs här). Min reflektion efter ett halvår i denna verklighet är: Folk måste få veta!

Jag tänker nu på alla dem som fått arbets- och uppehållstillstånd. I stort sett alla dem jag kommit i kontakt med har tidigare sökt asyl i Sverige och fått avslag. Sen börjar det. Överklagande till instans efter instans. Efter några år då beslutet om utvisning vunnit laga kraft tar det ytterliga ett år innan ärenden överlämnas till polisen.

I de fall, mycket få, där polisen verkställer utvisningen av vederbörande dyker han eller hon upp med ett arbets- och uppehållstillstånd efter bara några månader. Inte sällan visar det sig att den sökande uppträtt med en annan identitet då han sökt asyl.

För att få ett arbetstillstånd måste man få ett anställningserbjudande. Vid kontroll av aktuell firma visar det sig att man har en mycket låg omsättning i förhållande till antalen anställda.

När vi poliser anmäler dessa omständigheter till Migrationsverket får vi oftast höra:

”Vi kan inte göra något, han har ett giltigt tillstånd.Vi får kalla vederbörande till samtal.”

Om det visar sig att något tidigare sökt asyl under falsk identitet, varför får han/hon ett AT/UT (arbets- och uppehållstillstånd)? Migrationsverket känner till omständigheten.

Om nu en annan myndighet (Polisen) upptäcker missförhållandet, varför agerar man då inte direkt? Min uppfattning är att Migrationsverkets personal är överbelastad och sliter ont. Kontrollen blir bristfällig.

Kort och gott. Systemet är som uppbyggt för fusk. Det värsta är att fusket premieras i form av utfärdade tillstånd.

Varför rapporterar inte media om detta? Det skulle vara århundradets scoop. Undrar vad JO skulle säga?

Kommentar: År efter år efter år berättar – förutom gränspoliser – miggor, HVB-personal, socialsekreterare, sfi-lärare, ambassadpersonal och andra här på bloggen de mest hårresande historier från asylområdet, sådant som i vilket annat land som helst skulle leda till åtgärder eller åtminstone reaktioner från ansvarigt håll, alltså från riksdag, regering och myndigheter. Och medierna skulle rapportera. I Sverige är klimatet sådant att ingen av dessa rapportörer kan/vågar uttala sig offentligt eftersom de då obönhörligen skulle stämplas med den främlingsfientlighetsstämpel som drabbar många som berättar det de berättar, hur sant det än är och hur viktigt det än är. Och trots att man på ansvarigt håll förstår och vet att det som berättas här på bloggen är med sanningen överensstämmande så låtsas man inte om det utan fortsätter att styra skutan Sverige ut på allt mer villande hav. Den fråga som sysselsatt mig i flera år och som jag aldrig lyckats finna ett svar på är varför?

© = COPYRIGHT denna blogg. Min text är min och ska inte förvrängas, vinklas eller användas i syfte som den inte är ägnad för. Länkning till texten kan givetvis ske, men kopiering av mina texter är INTE tillåtet. Jag har inget samarbete med någon annan och skriver mina texter själv. Miggors och andras berättelser återges med deras  tillstånd. Citat ur olika medier förekommer, med länkar om sådana finns.