Kalevaladagen den 28 februari 2013

Citat ur Finlands ambassads nyhetsbrev 19 februari 2013:

Den finska kulturens dag, Kalevaladagen, firas den 28 februari. Dagen har fått sitt namn efter Finlands nationalepos Kalevala som sammanställdes av Elias Lönnrot. Dagen är en stor händelse i Finland och Kalevala är en symbol för nationaliteten, det egna språket och kulturen som sedermera blev grunden till den finska identiteten.

Kalevaladagen började firas i de akademiska kretsarna på 1800-talet. Den första allmänna Kalevala-festen anordnades år 1885 av Finska litteratursällskapet till bokens 50-årsdag. En anledning till att dagen blivit så stor är att Elias Lönnrot haft störst betydelse för det finska skriftspråkets utveckling näst efter Mikael Agricola, kallad det finska skriftspråkets fader.

Dagen är allmän flaggdag. Dagen firas den 28 februari till minnet av samma datum år 1835 då Elias Lönnrot daterade förordet till den första versionen av nationaleposet, den så kallade Gamla Kalevala.

Det har gått 164 år sedan den utvidgade och slutliga versionen av Kalevala kom ut.

En migga: ”Inte heller flydde han till Sverige utan han reste hit legalt efter att det första asyllandet beviljat honom både uppehållstillstånd och främlingspass!”

Ur ett inslag i Sveriges Radio – Flyktingbarn kan få söka asyl i senaste landet:

Generaladvokaten i EU-domstolen menar att det strider mot ”barnets bästa” att skicka tillbaka ensamkommande flyktingbarn till det första landet de anländer till. Han anser att det istället ska vara landet dit barnet senast kommit som ska pröva asylansökan.

Förslaget från generaladvokaten Pedro Cruz Villalón i EU-domstolen skulle innebära att hundratals ensamkommande flyktingbarn får stanna i Sverige och få sin ansökan prövad här. På Migrationsverket ser man med oro på ett sådant domslut.

– Vi ifrågasätter om det nödvändigtvis är barnets bästa att få sin ansökan prövad i det senaste landet. Det kan leda till att barnen uppmuntras åka från ena landet till det andra. Det kan vara till nackdel för barnet bästa att fatta det här beslutet, säger Therese Lindström, chef för Dublinenheten.

En migga skriver om inslaget:

Just nu lyssnar jag på ett inslag i Sveriges Radio angående ett förslag om att ensamkommande ungdomars asylskäl ska inte prövas i det första asyllandet, utan i det sista. Men hur kan man veta vilket asylland som kommer att bli det sista?

Jag undrar vilka fall har man tänkt ska omfattas av detta förslag. Bara de som ansökt om asyl, eller lämnat fingeravtryck i ett EU-land och sedan dragit vidare till ett annat EU-land? Eller även de som faktiskt beviljats asyl i det första asyllandet men som sedan rest till ett annat EU-land för att lämna in en asylansökan även där.  Asylsökande med uppehållstillstånd  i ett annat EU-land omfattas också av Dublinförordningen (förutom de som beviljats flyktingstatus i det första asyllandet).

Samma migga berättar också:

För en tid sedan träffade jag en ung man. Han kom till Sverige för drygt ett år sedan. Han påstod att han var 17 år och kom direkt från sitt hemland utanför EU och sökte asyl. Eftersom han hade lämnat fingeravtryck i ett annat EU-land så avvisades hans ansökan och han skulle överföras till det land där han först lämnat fingeravtryck i enlighet med Dublinförordningen.

Den unge mannen hävdade  att han enbart lämnat sina fingeravtryck i det andra EU-landet, att han inte ens fått ansöka om asyl där utan i stället blivit inlåst i ett fängelse som han efter åtta månader lyckades rymma ifrån och att han därefter lyckades fly till Sverige. Migrationsverket fattade beslut om att – enligt gällande lagar och regler – överföra honom till det första asyllandet, där han hade daktats (=lämnat fingeravtryck), och det landet accepterade att ta emot honom. Efter detta beslut gick han under jorden i Sverige och dök inte upp igen förrän ett år senare, när det första asyllandet inte längre ville ta emot honom. Nu skulle hans asylskäl prövas av Sverige, precis som han hade velat.

Jag fick honom på mitt bord, eftersom han enligt sina egna åldersuppgifter nu var vuxen. Under vårt samtal frågade jag honom om han kunde ge mig sitt medgivande att kontakta myndigheterna i det första asyllandet för att få information om hans ärende: Varför han inte fått ansöka om asyl, varför han hade satts i ett fängelse som han måste rymma ifrån trots att han dessutom var minderårig etc. Han gav mig inte sitt medgivande. När hans biträde frågade varför, berättade han helt plötsligt att han i det första asyllandet sagt att han var vuxen, att han hade fått ansöka om asyl där, att han inte hade suttit i något fängelse men att han tyckte att flyktingförläggningen där han fick bo var som ett fängelse. Inte heller flydde han till Sverige utan han reste hit legalt efter att det första asyllandet beviljat honom både uppehållstillstånd och främlingspass!

På frågan varför han låtsades vara minderårig när han kom till Sverige (och varför han sökte asyl i Sverige när han redan hade fått asyl i ett annat land) men inte när han kom till det första asyllandet ville han inte svara, och på frågan om varför han inte stannade i det första asyllandet där han redan ju hade fått tillstånd som alternativt skyddsbehövande, var svaret att så fort man får tillstånd i det landet så måste man lämna förläggningen och då måste man klara sig själv. Man måste försörja sig själv, det finns inga jobb eller bostäder och man får inte hämta dit sin fru om man inte har jobb och bostad…

Kommentar: Överflödig. Utom att det är svårt att förstå varför Sveriges Radio envisas med att kalla minderåriga – och påstått minderåriga – ensamkommande asylsökande för ”flyktingbarn”.

Vänligen respektera att texten är © COPYRIGHT denna blogg och inte får förvrängas, vinklas eller användas i syfte som den inte är ägnad för. Länkning till texten får givetvis ske, men kopiering av mina texter är INTE tillåtet.

Ska Sverige ha en folkdomstol?

När jag frågar folk som förfasar sig över – och motsätter sig – att människor som fått avslag på sina asylansökningar ska utvisas/lämna landet, vilka andra lagar de anser att man inte ska behöva följa i Sverige, då får jag aldrig något svar. För det tycks enbart vara utlänningslagen som de tycker att man ska kunna strunta i för ”besluten är ju så dåliga och felaktiga och orättvisa och”…

Vi ska alltså ha någon sorts ”folkdomstol” som ska bestämma att vi först ska låta Migrationsverket utreda asylärenden och fatta beslut och sedan ska beslutet kunna överklagas i en migrationsdomstol som också fattar beslut, på juridiska grunder, enligt den lag som Sveriges riksdag och regering stiftat. Och därefter – efter dessa dyra processer med allt vad de innebär av kostnader för utredare, handläggare, beslutsfattare, domare, tolkar och juridiska ombud – ska folkdomstolen (till stor del bestående av journalister och politiker) ändå bestämma att asylsökande ska ges permanenta uppehållstillstånd i Sverige, om beslutet efter den rättsliga prövningen blev ”avslag på ansökan”!

Jag fortsätter att undra: Vilka andra lagar ska vi strunta i, i vilka andra fall ska en självutnämnd folkdomstol ha veto- och bestämmanderätt över rättsväsendet?

I Sverige finns det således anarkister som vill agera folkdomstol och bestämma att man inte ska kontrollera om någon vistas här illegalt (”för det är kränkande”) och som anser att alla som vill ska få vistas här illegalt (!?). Utlänningslagens bestämmelser om att man ska lämna landet om man inte har rätt att vistas här, dem anser folkdomstolen att man ska strunta i (”för det tycker vi rättrådiga journalister och politiker och andra som utgör den nya folkdomstolen”).

Men hur ska vi göra med alla de människor som vill att alla lagar ska gälla och att det är kränkande att ha en massa människor här som inte respekterar landets lagar? Ska de tvingas acceptera en självutnämnd folkdomstol i Sverige? En folkdomstol som faktiskt förespråkar anarki eftersom den anser att man kan sätta sig över beslut i den rättsliga process i minst två instanser, som bygger på utlänningslagen. Och kan man sätta sig över en lag så kan man ju också sätta sig över andra/alla lagar. Hur? Med vapen eller med hot om stämpling som ”rasist”, ”främlingsfientlig” eller någon annan taktik?

Vänligen respektera att texten är © COPYRIGHT denna blogg och inte får förvrängas, vinklas eller användas i syfte som den inte är ägnad för. Länkning till texten får givetvis ske, men kopiering av mina texter är INTE tillåtet.

Avslag på asylansökan = man ska lämna landet

Blogginlägg nr 7000 sedan den 5 maj 2005

I Sverige diskuteras ganska livligt det faktum att regeringen gett Polisen i uppdrag att effektivisera och skynda på utvisningarna av personer som inte har rätt att vistas i landet. Jag upprepar: ”…som inte har rätt att vistas i landet”.

Utlänningslagen, stiftad av Sveriges riksdag och regering, är tydlig. 8 kap. Avvisning och utvisning, Bestämmelser som gäller både avvisning och utvisning, 18 a § stadgar:

Ett beslut om avvisning eller utvisning ska innehålla en tidsfrist inom vilken utlänningen frivilligt ska lämna landet (tidsfrist för frivillig avresa). Tidsfristen ska bestämmas till två veckor om utlänningen avvisas och till fyra veckor om utlänningen utvisas.

Det ingår i Polisens uppgifter att se till att personer som illegalt befinner sig här, lämnar landet enligt bland annat ovanstående lagparagraf. Notera att utlänningslagen gäller precis på samma sätt som alla andra lagar i Sverige. Det är inte en låtsaslag som vem som helst kan välja att bryta mot, att följa eller inte följa.

Det kan vara intressant att veta hur man ser på illegal vistelse i grannlandet Finland. Jämförelser med andra länder kan också göras, men här är det bara ett nära grannland med vilket  jämförelser görs.

Den 17 oktober 2012 meddelade Inrikesministeriet (det finns ingen migrationsminister i Finland, det är inrikesministern, Päivi Räsänen, KD, som ansvar för asyl- och migrationsfrågor) att man antagit ett åtgärdsprogram mot olaglig inresa i Finland. Programmet innehåller 21 olika åtgärder. Här är en del av vad som ska gälla:

När det gäller utlänningsövervakning uppdateras befogenheterna för polisen och Gränsbevakningsväsendet så att dessa har rätt att utföra övervakning av utlänningar i lokaler som omfattas av offentlig frid, såsom affärslokaler. Lagen om utlänningsregistret revideras så att den bättre motsvarar myndighetssamarbetets behov.

När det gäller myndighetssamarbetet strävar man efter att förbättra såväl beskickningspersonalens kunnande som samarbetet mellan myndigheterna och transportörerna. Informationsutbytet förbättras mellan socialmyndigheterna, FPA (Folkpensionsanstalten), polisen och andra myndigheter som sköter utlänningsfrågor. Gränsbevakningsväsendet stärker ytterligare sitt deltagande i gränssäkerhetssamarbetet med EU:s gränsförvaltningsbyrå Frontex.

Olaglig inresa har ökat i EU. Med olaglig inresa och vistelse i landet avses att utlänningar reser in och vistas i landet utan tillstånd. Dessa personer saknar resedokument, visering och uppehållstillstånd och får därför inte resa in eller vistas i Finland. En laglig inresa blir olaglig vistelse i landet till exempel då personen stannar kvar i landet längre än tillåtet. I offentligheten använder man ofta termen papperslösa, då man syftar på personer som vistas olagligt i landet.

Frontex statistikförde nästan 141.000 olagliga gränsöverskridningar inom EU 2011, vilket motsvarar en ökning på 35 procent jämfört med föregående år. EU:s yttre gräns passerades olagligt främst vid de yttre gränserna i Grekland, Italien och Malta. I Finland påträffades 2011 ca 3.300 personer som vistades olagligt i landet.

I mars 2012 genomfördes en utlännings-, säkerhetsanordnings- och hastighetskontrollövervakningsvecka i hela landet och emellanåt gör polisen kontroller på restauranger, hos städfirmor och på byggarbetsplatser.

Människor som påträffas och inte har rätt att vistas i Finland utvisas. Att det ingår i Polisens uppgifter att se till att landets lagar respekteras och efterlevs är en självklarhet.

Vänligen respektera att texten är © COPYRIGHT denna blogg och inte får förvrängas, vinklas eller användas i syfte som den inte är ägnad för. Länkning till texten får givetvis ske, men kopiering av mina texter är INTE tillåtet.

90 procent av de asylsökande har inga eller icke godkända id-handlingar

Statistik från Migrationsverkets årsredovisning visar att endast tio procent av de asylsökande har id-handlingar som godkänns av verket.

Citat ur Zulmay Afzalis bok En flykting korsar ditt spår:

Efter en stund kom en mörkhyad, lätt överviktig kvinna med glasögon fram och ropade ut mitt namn. ”Mr Zulmay Afzali!” Hon var mycket artig och välkomnande och behandlade mig som om hon kände mig och hade känt mig länge. Hennes vänliga sätt hjälpte mig att slappna av och att känna mig lite lugnare. Hon bad mig följa med och eskoterade mig till sitt rum. Där fanns ett skrivbord med en dator och två, eller det kanske var tre, besöksstolar. Jag satte mig i en av dem, mitt emot Migrationsverkets tjänsteman.

”Så ditt namn är Zulmay Afzali”, sa hon, ”och du har skrivit ditt födelsedatum här. Har du några id-handlingar som bevisar vem du är?” ”Javisst”, svarade jag. Hon stirrade på mig och tystnade helt när jag lade fram flera id-handlingar på bordet framför henne. Jag undrade vad hon tänkte, varför hon reagerade som hon gjorde, så jag frågade om något var fel. ”Ingenting är fel, men vanligtvis, när vi ber att få se id-handlingar så säger den som söker asyl, att han inte har några handlingar alls. Det är den typen av svar vi brukar få. Så när du presenterar dina dokument för mig när jag ber om dem så är du unik. Ingen, alltså inte en enda person har några handlingar”, sa min handläggare och skrattade. ”Men om jag inte talar om vem jag är, hur ska ni då veta om jag ljuger eller talar sanning, hur ska ni då veta vem jag är?”, frågade jag. Hon tittade på mig och log igen och så började hon skriva in mina uppgifter på datorn.

Köp pappersboken eller ladda ner e-boken här!

© Denna blogg.

Fler Ulf Ottossson i politiken! Och färre moraltanter och -farbröder!

Jag fick upp ögonen för den centerpartistiske fritidspolitikern Ulf Ottosson från Arjeplog när jag tittade på SVT Debatt den 21 februari, som bland annat handlade om att kommunalrådet Britta Flinkfeldt-Jansson, (S) beslutat att:

Fullmäktige i Arjeplog ska införa snusförbud, något som inte fallit i god jord hos flera folkvalda.

Så här rättmätigt ironiskt skrev Eric Erfors på Expressens ledarsida den 24 februari om det hela bland annat:

Sverige behöver fler kommunalråd av Flinkfeldt-Janssons kaliber!
Detta för att vi till fullo ska inse de allvarliga rekryteringsproblem av kompetenta och omdömesgilla politiker som partierna står inför. Arjeplog har blott 3 000 invånare vilket möjligen kan förklara varför S inte lyckades hittade någon annan än denna fantastiska moralist.

Läs hela texten i Expressen under rubriken Veckans moraltant och se inslaget om snusförbudet i Arjeplog i SVT Debatt. Inslaget kan ses 125 dagar från den 24 februari och börjar ca 31:30 in i programmet.

Jag hoppas att Ulf Ottosson snusar dubbelt så mycket som förut efter att moraltant Britta gått ut med sin helt sanslösa pekpinne! Det här är så galet som något kan vara, att en moraltant i Arjeplog tror att hon kan ta sig rätten att förbjuda människor att snusa! Snusa på, Ottosson! Vi får se vad moraltant Britta då hittar på, kanske försöker hon ställa dig i skamvrån!

Fram för fler Ulf Ottosson i politiken! Och färre moraltanter och -farbröder!

© Denna blogg.

Svenska Dagbladet: En resa från Kabul till Söderköping

Två korta citat ur Svenska Dagbladets ledare En resa från Kabul till Söderköping idag:

Att Afzali alls kan berätta detta är ren och skär tur. Han skriver att han överlevde två mordförsök som skedde på grund av hans vägran att bortse från anklagelserna om att president Hamid Karzais bror, Ahmad Wali Karzai (mördad 2011), var drogbaron. Sådan principfasthet kostar. I Afzalis fall har det kostat honom möjligheten att leva i sitt hemland.
———-
Således skriver han ett par artiklar om det han upplevt som asylsökande och får genast smaka på den svenska migrationsdebatten och höra att han – en troende muslim – är både islamofob och främlingsfientlig. I själva verket är han av den enkla uppfattningen att asylrätten är för viktig för att den ska få missbrukas. Och där har han ju onekligen en poäng.

Boken heter En främling korsar ditt spår och handlar, som man kan förstå, om en ung från Afghanistan, hans barndom, ungdom, arbete i regeringen och flykt till Sverige, till ett liv som asylsökande och ”nyanländ”. Boken är översatt av mig och utgiven på mitt förlag, Mummelförlaget. Den kan beställas här.

En migga: ”Lean har inte alls satt fart på Migrationsverket.”

En migga till, apropå En migga: ”Vi lever nog inte riktigt i samma värld!” :

Lean har inte alls satt fart på Migrationsverket

Lean är ganska dött just nu, i alla fall på min enhet. Vår ledning beslutade att parkera alla ärenden där det inte fanns PUT- eller TUT-presumtion, eller som inte bedömdes som omedelbara avvisningar. Under hösten arbetade vi alltså uteslutande med syriska ärenden, somaliska ärenden och eritreanska ärenden, samt med några ärenden från Balkan där det var fråga om omedelbar avvisning. Vi fick också lägga på is andra ärenden som vi hade just då. Så småningom har vi ändå försökt beta av dem, mest genom att arbeta övertid.

De ärenden som blev parkerade kommer till oss nu och dessa ”kunder” har väntat mycket länge för att ens komma till en asylutredning, flödet stoppades av någon anledning och processen blev längre än vad det var tänkt enligt lean. Vår nuvarande GD föredrar kvantitet framför kvalitet, säger han, och tremånadersmålet på asyl är ett minne blott.

Därmed inte sagt att vi ska förhala processen. Nej, vi ska jobba häcken av oss och vara lojala. Vi ska fortfarande förklara för ledningen varför det gått så lång tid från ansökan till beslut även om det borde vara uppenbart för vår ledning varför det blivit så. Vår nya lean ska inte längre handla om tider, typ tremånadersmål, utan om ”flöden” och ”processer”. Tiden från utredning till beslut måste förkortas, även om tiden från ansökan till att komma till en asylutredning förlängts på ett icke lean-aktigt sätt. Även om flödet stoppades där så måste allting flyta på nu.

Lean är, enligt min åsikt, ett stort skämt.

Alla som ansökt om asyl före ett visst datum och som blivit parkerade, måste få beslut innan ett visst datum, vilket innebär att vi återigen kommer att fatta en hel del beslut som återförvisas eller ändras av domstolen. Sedan får vi, som fattat dessa beslut, skäll från samma personer som nekat oss ytterligare utredningar, språkanalyser eller frågor till ambassaden. Det enklaste sättet att lösa problemet och jobba enligt lean är att bevilja PUT till alla. Häromdagen var jag tvungen till att att ta itu med ett PUT-ÅTK (återkallande av permanent uppehållstillstånd). PUT hade beviljats till en förmodad eritrean efter en utredning som varade en halvtimme och inga handlingar hade presenterats.  Sedan kom det fram att personen i fråga var medborgare i annat land varför PUT återkallades. Jag tycker inte om att återkalla PUT, istället borde vi göra bra utredningar från början och bara ge asyl till dem som har rätt till det.

Vänligen respektera att texten är © COPYRIGHT denna blogg och inte får förvrängas, vinklas eller användas i syfte som den inte är ägnad för. Länkning till texten får givetvis ske, men kopiering av mina texter är INTE tillåtet.

En migga: ”Vi lever nog inte riktigt i samma värld!”

I en artikel i Svenska Dagbladet Näringsliv med rubriken Lean satte fart på Migrationsverket kan man bland annat läsa följande:

2010 blev Migrationsverket första myndigheten i Sverige att ta ledningsbeslut på att jobba efter Lean-principer i hela verksamheten.

Att anpassa Lean, som har sitt ursprung i biltillverkning på Toyota, till tjänsteverksamhet innebär särskilda utmaningar, insåg Monika Wendleby. Allt bygger på kommunikation och för kommunikationen hittade hon inga verktyg.

En miggas kommentar:

Vi lever nog inte riktigt i samma värld! Visst har det blivit bättre uppstyrning bland dokument och rutiner av allehanda slag, men det är givet att detta inte kan korta handläggningstiden med flera månader.

Den stora förändringen är att antalet utredningar har ökat och den tid vi lägger på varje ärende har minskat markant. Pressen på personalen att producera har ökat och gränsar mot hysteri. Det är faktiskt – om man tänker efter – respektlöst gentemot den som söker asyl.

Kommentar: Det finns en hel del texter här på bloggen om Toyotas Lean-system. Läs dem här.

Vänligen respektera att texten är © COPYRIGHT denna blogg och inte får förvrängas, vinklas eller användas i syfte som den inte är ägnad för. Länkning till texten får givetvis ske, men kopiering av mina texter är INTE tillåtet.

Politiker klagar på att Polisen gör sitt jobb

Under rubriken Politikerna kräver: Stoppa jakten på papperslösa  i Dagens Nyheter idag, ondgör sig politiker över att Polisen gör sitt jobb. Och Dagens Nyheter bidrar, genom sin rubrik, till att snedvrida vad det handlar om: att människor som vistas olagligt i Sverige ska lämna landet, inte att ”jaga papperslösa”!

När politiker och journalister (eller åtminstone tidningars rubriksättare) i skön förening agerar på detta sätt, dvs går emot att utlänningslagen efterlevs och att Polisen gör det den ska göra, då finns det anledning att undra över vilka andra lagar de tycker kan sättas ur spel? Och när det gäller politiker så kan man också undra varför de inte anser att lagar, stiftade av en demokratiskt vald riksdag, ska följas?

© Denna blogg.

Det är olagligt att vistas i ett land utan tillstånd – vare sig man gillar det eller inte

Så här presenterar SVT Debatt ett av kvällens ämnen i programmet:

Polisen i Sverige har trappat upp jakten på papperslösa – de stoppar folk på cyklar och letar efter biljettlösa resenärer i Stockholms tunnelbana. Ogiltiga färdbevis leder till kontroll av legitimation – har de rätt att vistas i landet?

Det borde stå:

Polisen i Sverige har trappat upp jakten på illegala invandrare – de stoppar folk på cyklar och letar efter biljettlösa resenärer i Stockholms tunnelbana. Ogiltiga färdbevis leder till kontroll av legitimation – har de rätt att vistas i landet?

Polisen agerar i enlighet med utlänningslagen. Den asylsökande som inte beviljats uppehållstillstånd i Sverige efter att ha fått sin sak prövad både hos Migrationsverket och i migrationsdomstol ska – inte får eller ens bör – lämna landet inom 2 -4 veckor från att han eller hon har fått beslutet, enligt 8 kap. 18 a § utlänningslagen:

Ett beslut om avvisning eller utvisning ska innehålla en tidsfrist inom vilken utlänningen frivilligt ska lämna landet (tidsfrist för frivillig avresa). Tidsfristen ska bestämmas till två veckor om utlänningen avvisas och till fyra veckor om utlänningen utvisas.

Personer som kommit till Sverige på visering, oftast för att hälsa på en släkting, måste – inte får eller bör – lämna landet inom den tid som viseringen gäller.

När människor stannar kvar i Sverige utan tillstånd och vägrar lämna landet efterlyses de av Polisen. Det är då Polisens sak att se till att de återvänder till sina hemländer vilket genomförs med tvång när människor inte frivilligt lämnar landet.

Polisen har både rätt och skyldighet att kontrollera sådana personers identitet som de av någon anledning misstänker saknar tillstånd att befinna sig i Sverige. Polisen har också fått regeringens uppdrag att intensifiera letandet efter personer som uppehåller sig illegalt i Sverige och måste ju be att få se legitimation av personer som de misstänker kan höra till den gruppen om de ska kunna kontrollera deras status. I Utlänningslagen 9 kap 9 § står bl.a.:

Kontroll under vistelsen i Sverige

9 § En utlänning som vistas i Sverige är skyldig att på begäran av en polisman överlämna pass eller andra handlingar som visar att han eller hon har rätt att uppehålla sig i Sverige.

När människor stannar kvar olagligt i åratal rapporterar medierna tyvärr ofta okunnigt eller icke korrekt om. Allmänheten får en vinklad bild av verkligheten och blir därför emellanåt upprörd när människor, som för länge sedan fått avslag på sina ansökningar om uppehållstillstånd, ska utvisas, trots att de själva valt att stanna här illegalt i många år. Som att ”familjen har bott här i sex år och nu hotas de av utvisning”. Oftast sägs inte ett ord om att de fick besked om utvisning redan efter kanske två år eller kortare tid i Sverige; inte ett ord om att de faktiskt själva valt att bryta mot svensk lag och stanna kvar utan tillstånd.

När det gäller asylområdet är mitt råd alltid detsamma till alla som ber om råd och hjälp för att, i sin tur, hjälpa asylsökande. Rådet är att man aldrig kan förlita sig enbart på sitt hjärta; det handlar alltid om både hjärta och hjärna. Hur synd man än tycker om någon som sökt asyl och fått avslag på sin ansökan, hur mycket ens hjärta än säger att ”just de här människorna som just jag har lär känna och som just jag vill ska få vara kvar, just de här människorna måste få stanna för att jag tycker det” (fastän de brutit mot lagen och stannat i landet olagligt) så förändrar det inte beslutet. Det inser man förstås om man använder hjärnan. Det finns inga lagar som enskilda kan ta i egna händer. Man kan inte säga, när någon dömts i två instanser att ”just den här människan borde inte straffas för att just jag känner honom och just jag tycker inte att just han ska straffas”. Men man kan läsa lagar och konventioner och se om det finns något som förbisetts  eller gjorts fel och som man kan åberopa.

Lagar har stiftats i den ordning som man stiftar lagar i en demokrati: av den folkvalda riksdagen och regeringen. Lagar ska efterlevas. Däremot kan man alltid arbeta för att lagar ändras.

Här kan man läsa vad Polisen själv säger under rubriken Missförstånd i debatten om utlänningskontroller. Bland annat:

Polisen verkställer utvisning- eller avvisningsbeslut när personer inte lämnar Sverige frivilligt. Sådana åtgärder sker med hänsyn till lagen och den enskilde individens rättigheter.

Vänligen respektera att texten är © COPYRIGHT denna blogg och inte får förvrängas, vinklas eller användas i syfte som den inte är ägnad för. Länkning till texten får givetvis ske, men kopiering av mina texter är INTE tillåtet.

En migga: ”Vi ska vara lojala och påtala mediernas felaktiga rapportering”

En migga berättar förvånansvärda saker:

Migrationsverkets generaldirektör (GD) besökte vår enhet för några månader sedan och påpekade då att alla vi som jobbar på verket har en plikt och ett ansvar att påtala felaktigheter i medias rapportering. Själv var jag på semester då, men enligt mina arbetskamrater sade han att vi måste vara lojala och om vi ser att media rapporterar felaktigt så måste vi påtala detta på olika sätt. Om han menade i form av insändare eller artiklar vet jag inte.

Men jag kan ju knappast mejla till en kvällstidning och röja sekretessbelagda uppgifter i någons ärende som en journalist har missat! Så exakt vad GD menar med att vi alla har en plikt att vara lojala och sprida information om verket och påtala felaktigheter i medierna, det vet jag inte.

Kommentar: Det ter sig en aning svårbegripligt vad Migrationsverkets högste chef menar med att miggorna (anonymt eftersom de självklart inte vill riskera att bli hotade eller värre) har en plikt att påtala journalisters felaktiga rapportering. De skulle få inrätta en rätt stor avdelning för rättelser av alla felaktigheter i media för att hinna med det… GD:s uttalande ter sig än märkligare i ljuset av att han själv inte vill lyssna på sina anställda för att de är anonyma för honom, läs texten Migrationsverket agerar på anonyma tips men dess generaldirektör vill inte lyssna på anställda som är anonyma! Om man kräver lojalitet av sina anställda så borde man väl också själv vara lojal och ge de anställda credit för vad de rapporterat inifrån verket under mer än fem år. Dubbelmoralen är så dubbel den kan vara.

Vänligen respektera att texten är © COPYRIGHT denna blogg och inte får förvrängas, vinklas eller användas i syfte som den inte är ägnad för. Länkning till texten får givetvis ske, men kopiering av mina texter är INTE tillåtet.

En migga: ”Nu stämmer inte längre kartan och verkligheten, för det står inte i regelverket att alla har en självklar rätt att bo i Sverige.”

En migga skriver, bland annat apropå texten Migrationsverket agerar på anonyma tips men dess generaldirektör vill inte lyssna på anställda som är anonyma, följande:

Svarte Petter

I den berömda sagan är de vuxna antingen upptagna med att sy kejsarens kläder eller sjunga klädesplaggens lov. Tills det lilla barnet säger att kejsaren faktiskt är naken. Sensmoralen är sedan att det lilla barnet inte får stryk för sina ord utan att de vuxna närmast gapar i munnen på varandra när de bekräftar att det stämmer. För som flockmentaliteten är beskaffad och när anden väl kommit ut ur flaskan så vill ingen vara den som gapar sist.

Om arton månader kommer Sverigedemokraterna att befästa sin ställning i Sveriges riksdag och på andra platser. Det finns i dagsläget inget som hindrar det. Trots att en av de stora snackisarna under det senaste halvåret varit filmen om hur två framstående personer i det partiet uppfört sig som aspackade fotbollshuliganer, så ökar stödet för partiet, numera socialkonservativt. Med nästan monopol på att prata om invandring och integration. Och det är fortfarande nästan som spel mot öppet mål när de marknadsför sin ställning: de är ”de enda som vågar tala om saken för resten av etablissemanget spelar under täcket och vilseför befolkningen”.

Resten av etablissemanget spelar inte under täcket, det måste sägas. Däremot sitter den mestadels på läktaren.

Så vad ska skrivas efter nästa val? Det är kanske dags att börja fila på formuleringarna. Man kan ju alltid hävda att det ligger ett fel av något slag i väljarkåren. Men med tio procent eller mer av röstetalet går stödet för SD inte att avfärda som utslag av sekterism eller som att några få är missnöjda. Det är inte heller särskilt produktivt att avfärda väljare som ignoranta. Dessutom visar alla opinionsundersökningar att det inte finns någon egentlig motvilja mot invandring, tvärtom. Det vill säga, invandring som följer det regelverk som samma personer i opinionsundersökningarna varit med om att rösta fram. Kartan bör stämma med verkligheten.

Man kan ju titta lite på hur retoriken ser ut i medierna själva – och bland de ”kulturpersoner” som har en självskriven plats där. Ty retoriken säger att någon ”hotas av utvisning” eller ”riskerar att kastas ut”. Nu stämmer inte längre kartan och verkligheten, för det står inte i regelverket att alla har en självklar rätt att bo i Sverige. Det stämmer inte heller när det talas om stängda gränser. Det hade stämt om förra årets beviljade uppehållstillstånd varit 1.100, eller 11.000. Nu var det däremot 110.000. Det stämmer inte heller att invandringen består av akademiker och yrkesutbildade: de största grupperna består av icke utbildade människor som i många fall dessutom är analfabeter på sitt eget språk.  När karta och verklighet inte stämmer överens blir folk frustrerade eller irriterade. Ty väljarkåren är inte korkad.

Man kan också titta på politikerna. Det är klart att här finns en beröringsångest. Om vi exempelvis (som idag) ska ha ett försörjningskrav för anhöriga som omfattar en procent och varje ökning anges som främlingsfientlig så är det dessutom något fel på den skala som kartan är gjord efter. Och när kommunpolitiker säger att ”nu finns det faktiskt inte plats för fler” och de då får höra att det är fel på kommunerna, ja då är det nog så att kartan dessutom har fått fel på väderstrecken.

Och om det ovanstående är för jobbigt att ta i så har jag ett enkelt förslag. Skjut på Migrationsverket istället. Bara för att många i demokratins namn vill att det inte ska spela någon roll varför vi ska ha bosättning i Sverige, eller om de vill öka eller minska i någon riktning, så består verket av tjänstemän. Och det finns ingen politiskt lagd beställning som säger till Migrationsverket att ta det ena men inte det andra. Det finns inte något inskrivet i lagstiftningen om att verket ska tänka efter kvantitet och inte kvalitet. Alla berättelser och torra fakta som finns går att härleda till oss (anställda på  migrationsverket). Det är vi som gör detta. Våra namn står på besluten. Och vi har chefer som har chefer som har chefer.

De enheter som sysslar med arbetstillstånd har aldrig fått någon politisk order om att blunda ens för en enkel passkontroll. Inte heller de som sysslar med tillstånd för gäststuderande. Inte heller de som ska hantera ansökningar från ”barn” – när våra grannländer visar vad som hände där när de införde enkla kontroller (antalet ”barn”, dvs personer under 18 år minskade med uppåt 60 procent). Eller familjeanknytningar.

Vem i riksdagen sade till Migrationsverkets anställda att strunta i sådant som godkända adoptioner och erkända vårdnadsdomar, att strunta i vems barn det egentligen är man söker tillstånd för? Eller det faktum att snart är den tid helt förbi när återkallelser av felaktiga uppehållstillstånd gjorde, för även om det anges i lagen att det ska göras, så är det ju inte LEAN. Eller asylprövningen. Det heter numera LEAN, det vi arbetar med på Migrationsverket, inte ”reglerad invandring”!

I PowerPointpresentationerna och i stapeldiagrammen saknas faktorn ”innehåll”. Kvalitet tar nämligen (för lång) tid.

En sak som givetvis gör det svårsmält för media att attackera Migrationsverket från rätt håll – istället för den numera rätt utnötta främlingsfientliga vinkeln – är vad konsekvensen blir. Hade Migrationsverket skött sitt uppdrag hade det inte varit 110.000 uppehållstillstånd förra året. Det hade istället varit kanske 90.000. Med den skillnaden då att karta och verklighet skulle ha stämt bättre överens. Och vi är fortfarande störst inom EU när det gäller invandring. Då finns inte grogrunden för ett av momenten i det som göder Sverigedemokraterna, nämligen ett utbrett missbruk. Resten, om invandringen ska öka eller minska, dvs gå i den ena eller den andra riktningen; om det ska vara med eller utan arbete; med eller utan utbildning eller med eller utan tryggad försörjning, det är en politisk process och inte ett tjänstemannamässigt avgörande.

Detta kan läsaren tills vidare bara få veta här på denna blogg, för Migrationsverkets generaldirektör hävdar att det är inte hans bord utan sådant som ska hanteras av hans chefer och experter. Då är i alla fall vår generaldirektör trygg – han har ungefär 200 chefer och experter som står mellan honom och ”verkstadsgolvet”. Och där är det lika svårt att komma igenom med synpunkter som det en gång var för en islamiskt troende att klara sig ifrån Inkvisitionen.  Dessutom anser generaldirektören att den som inte delar LEAN – det vill säga Migrationsverkets uppfattning om vad detta är – kan söka sig någon annanstans (läs Migrationsverket agerar på anonyma tips men dess generaldirektör vill inte lyssna på anställda som är anonyma).

Så mitt tips blir att i september nästa år pekar ni på Migrationsverket. Det hade ni också gjort om ni fått veta att det inom Försäkringskassan skulle anses som onödigt att undersöka eventuellt fusk med assistansersättning, eller om det inom Skatteverket skulle hållas som slöseri med tid att följa upp misstänkta skattebrott i vissa branscher.  För konsekvenserna i de fallen blir nämligen att förtroendet för socialförsäkringen respektive finansieringen av det allmänna blir ifrågasatt eller sedd med skepsis.

Kommentar: Det är mycket svårt att förstå att den högste ansvarige på ett av de statliga verk (om inte det statliga verk) som är mest omdiskuterat, kritiserat och kostsamt inte läser vad hans personal skriver! Många mejl har rasslat in via Info, från för mig nya miggor som inte skrivit tidigare och som är förtvivlade alt. förbannade över att deras GD inte bryr sig om att ta del av de oerhört viktiga historier som andra miggor berättat och berättar. Och över att han tycker att ”om man inte trivs med jobbet och arbetsuppgifterna så kanske man ska se sig om efter något annat”!

Vänligen respektera att texten är © COPYRIGHT denna blogg och inte får förvrängas, vinklas eller användas i syfte som den inte är ägnad för. Länkning till texten får givetvis ske, men kopiering av mina texter är INTE tillåtet.

Migrationsverket svarar inte

Fyra gånger sedan den 12 februari har jag skickat samma begäran om offentliga uppgifter från Migrationsverket men ännu inte fått den begärda informationen!

Enligt förvaltningslagen (1986:223) under rubriken Myndigheternas serviceskyldighet, 4 § fastslås att frågor från enskilda skall besvaras så snart som möjligt. ”Så snart som möjligt” anses vara en dag eller två om frågan/begäran är tämligen enkel, annars kanske tre, fyra dagar. Jag har väntat på de uppgifter jag behöver i sex arbetsdagar!

Hur ska jag få de uppgifter jag efterfrågar, som jag tidigare år har fått snabbt och utan problem men som nu behöver uppdateras? Måste jag anmäla Migrationsverket till JO?

© Denna blogg.

En f.d. migga: ”Man kan inte hantera två tankar på en gång, det uppstår kognitiv dissonans.”

Rubrik i pappers-DN den 15 februari: ”Billström lovar stoppa slavkontrakten” (annan rubrik på nätet). Det handlar om arbetskraftsinvandring från utomeuropeiska länder, som debatterades i riksdagen i går. Men ingen säger något om vilka åtgärder som ska vidtas för att stoppa (och i förekommande fall bestraffa) utomeuropeiska invandrare i Sverige som säljer falska arbetsintyg för skyhöga belopp och lurar hit sina landsmän!

Anders Thomas, som tidigare under många år arbetat på Migrationsverket, kommenterar:

Det här är ett typexempel på vad en tidigare kollega kallar ”kognitiv dissonans”. Invandrare är per definition alltid offer för det svårt strukturellt rasistiska och segregerande svenska samhälle. Plötsligt visar det sig att samma personer å det grövsta utnyttjar ett svenskt system som visar sig vara inte ett dugg strukturellt rasistiskt.

Nu står vi inför ett dilemma. Offret har blivit förövare, genom att utnyttja ett system som inte alls är exkluderande, utan tvärtom visar sig vara mycket generöst och välkomnande. Och då ställs den enkla världsbilden helt på huvudet. Svart byter plats med vitt. Man blir förvirrad och använder sig av en primär stressreaktion: man flyr.

Man flyr in i tystnad, för nu blev det för svårt. Man kan inte hantera två tankar på en gång, det uppstår kognitiv dissonans. För tydligen är det så, att om man medger att det finns invandrare som utnyttjar såväl systemet som sina landsmän, då säger man att alla invandrare gör så, och då går man SD:s ärenden och då är man en fullblodsrasist. Och som sådan är man utestängd från föreningen för inbördes beundran. Vem skulle våga det?

Vänligen respektera att texten är © COPYRIGHT denna blogg och inte får förvrängas, vinklas eller användas i syfte som den inte är ägnad för. Länkning till texten får givetvis ske, men kopiering av mina texter är INTE tillåtet.

En migga: ”Sådana råd brukar man ge till tjänstemän i korrupta länder…”

En migga reagerar:

När jag läser det du skriver på bloggen – Migrationsverket agerar på anonyma tips men dess generaldirektör vill inte lyssna på anställda som är anonyma – så blir jag besviken på vår nye generaldirektör. Man tycker att en gammal Säpochef skulle reagera med förlängda märgen när han får höra talas om fusk och bedrägerier! Om han påstår att han inte hört något om detta så är det väl för att han inte vill höra något.

I vilket fall som helst så bör han väl veta så mycket nu, efter intervjun i Kristdemokraternas tidning, att han inser sin skyldighet gentemot skattebetalarna att kontrollera om det finns substans i det som vi miggor påstår. Det är ju sannerligen ett märkligt uttalande att de som reagerar på alla bedrägerier ska söka sig ett annat jobb! Sådana råd brukar man ge till tjänstemän i korrupta länder…

Kommentar: Helt överflödig.

Vänligen respektera att texten är © COPYRIGHT denna blogg och inte får förvrängas, vinklas eller användas i syfte som den inte är ägnad för. Länkning till texten får givetvis ske, men kopiering av mina texter är INTE tillåtet.

Miggor om att Migrationsverket agerar på anonyma tips men dess generaldirektör vill inte lyssna på anställda som är anonyma

Foto: T Stjepic

När förre Säpo-chefen Anders Danielsson tillträdde som ny generaldirektör för Migrationsverket skickade jag honom min bok, Inte svart eller vitt utan svart och vitt – miggor berättar. I boken berättar, som titeln anger, miggor (anställda vid Migrationsverket) inifrån verket om vad de ser, hör och upplever (här finns en recension av boken i Dagens Juridik). Förordet är skrivet av en domare och ledamot av FN:s kommitté för mänskliga rättigheter, Krister Thelin, och efterordet av en jurist och tidigare domare och överdirektör vid Migrationsverket, Lars-Gunnar Lundh. Det fanns alla anledning att tro att den person som utsetts till det svåra uppdraget som generaldirektör för en av de mest omtalade och påpassade myndigheterna i landet skulle finna det både viktigt och intressant att ta del av vad hans underlydande skrivit och berättat om under fyra år. Och i tron att miggornas ofta hårresande, alltid informativa texter har lästs av deras högste chef har jag, som samlat in och gett ut berättelserna, levt ända fram till nu. Ända tills jag fick veta, att generaldirektör Anders Danielsson sagt när han intervjuades av redaktionssekreteraren Maria Wilhelmson från Kristdemokraternas tidning. Hon hade med sig boken Inte svart eller vitt utan svart och vitt – miggor berättar, och berättar så här:

Jag frågade om han läst boken. Nej, svarade han, och det tänkte han inte göra heller. Vad skulle han göra med anonyma vittnesmål? Han tyckte inte heller att det var på generaldirektörsnivå att göra något åt dessa vittnesmål. Han märkte inte av något missnöje, så vad skulle han göra? Lean, som ju är Migrationsverkets arbetssätt, är bra och rättssäkert. Det försämrar inte processen, tar bara bort ställtiderna, eller vad de nu kallas.

Dessutom sa han att, precis som titeln på boken anger, så är ingenting svart eller vitt. Det görs individuella prövningar och det är alltid två handläggare som avgör. Han sa också att om man inte trivs med jobbet och arbetsuppgifterna så kanske man ska se sig om efter något annat.

Om arbetet på Migrationsverket, både det egna och de anställdas, sa han att det är svårt, utsatt och mycket kontroversiellt och att ”det är inget jobb man blir hjälte på trots att Sverige är bäst i världen både när det gäller att ta emot flyktingar och hur vi gör det. Damned if you do, damned if you don’t. Vi förtjänar bättre anseende.”

Generaldirektörens inställning, så som han ger uttryck för den i intervjun är minst sagt förvånande och att han inte vill ta till sig viktiga berättelser inifrån det verk han är satt att vara högste ansvarig för, är häpnadsväckande. Fick han och hans underlydande på Säpo aldrig ta del av anonyma historier och tips? Eller fick de det, men brydde sig inte om dem, gick inte vidare? På Migrationsverket, hans nuvarande arbetsplats, berättar anställda – miggor – i alla fall att:

Vi får ofta tips. Om tipslämnaren vill vara anonym så får han eller hon vara det. Vi har inte rätt att efterforska vem som har telefonnumret som tipslämnaren ringer ifrån, utan skriver bara en tjänsteanteckning om vad som kommit fram under samtalet. Kommer det fram fakta, exempelvis att den asylsökande som tipset gäller heter något annat, har visering, har skengift sig och egentligen bos hos sin man som också har skengift sig etc, så kan vi kontrollera det. Om tipslämnaren skriver ett brev där det står att ”jag heter XX men vill vara anonym” så förblir han tyvärr inte anonym eftersom vi måste lägga in brevet i akten. Det har hänt att tipslämnare (som nästan alltid är nära släkt med de sökande) blivit misshandlade av de sökande på grund av tipsen (som hade bäring). Men även om man är anonym så kan man givetvis råka illa ut som tipsare eftersom den sökande lätt kan räkna ut vem tipsaren är, i alla fall om det handlar om identitet, familjeband etc och i synnerhet om vi får in en passkopia med den sökandes rätta namn, rätta medborgarskap etc. Vi kontrollerar bara tips som innehåller uppgifter som går att kontrollera. Som ett exempel kan jag nämna ett tips som handlade om att en asylsökande var identisk med en av tipsaren namngiven person som tidigare, under ett annat namn och med annat medborgarskap hade fått tillstånd som gäststuderande i Sverige. Det fanns foton att jämföra i båda ansökningarna och de föreställde, enligt SKL, samma person. Den sökande nekade till en början men erkände sedan att han de facto var identisk med den gäststuderande.

Jag vill förtydliga att vi är skyldiga att ta med även anonyma tips i de ärenden det gäller. Vi är också skyldiga att följa upp dessa tips genom att utreda om det finns någon bäring i dem. Om vi inte kontrollerar dem så begår vi tjänstefel.

En annan migga skriver:

Vi både kan och ska följa upp tips, även anonyma. Myndighetsutövning handlar om att främja rättigheter, beivra missbruk, och göra detta snabbt och säkert. Tyvärr har dock Lean skapat en miljö där det ska gå snabbt, inget annat.

Man tar ju upp berättelser av anonyma människor också i traditionella medier, inte minst i Aftonbladets serie där Migrationsverket granskades. Generaldirektören borde inse att miggorna riskerar hot och värre, om de går ut med sina namn. Han borde också känna till att en del av hans anställda har hotats, hängts ut på nätet, fått besök i hemmen där de bor med sina barn etc, bland annat av asylsökande som nekats uppehållstillstånd och av släktingar till asylsökande som fått avslag på sina ansökningar. Han borde känna till att det även gjorts polisanmälningar i vissa fall.

Som högsta chef på en annan statlig myndighet vet man att myndigheter ska agera på anonyma tips och anmälningar om de inte verkar helt uppåt väggarna. Man vet också – eller borde förstå – vad anställda riskerar genom att gå ut offentligt. Med tanke på detta borde man inte vifta bort och förringa vad anställda på ens myndighet år efter år berättar i skydd av den anonymitet de har lagstadgad rätt till och som kallas meddelarfrihet. I stället för att säga – som om personalen var hur lätt utbytbar som helst – att: ”Om man inte trivs med jobbet och arbetsuppgifterna så kanske man ska se sig om efter annat” , så borde generaldirektören vara stolt över att han har engagerade medarbetare som, på sin fritid, tar sig tid att berätta hur det är på deras arbetsplats, hans myndighet! Dessutom – om han läst miggornas berättelser skulle han veta det – så är det oerhört svårt och tidskrävande att lära upp nya handläggare och beslutsfattare, så han borde verkligen inte önska att de som påtalar felaktigheter och sådant som kan förbättras, ska se sig om efter andra jobb (vilket i och för sig många redan säger sig göra)!

Till sist Maria Wilhelmson som intervjuade generaldirektören igen:

När jag frågade honom om hur han såg på boken och alla vittnesmål svarade han att han inte tänkte läsa och att så länge ingen sa något direkt till honom så fanns det ingen anledning att bry sig. Och ingen har sagt något till honom.

Det är lite konstigt trots allt. Att all den kritik från miggorna som publicerats inte märks av inom Migrationsverkets väggar.

Maria Wilhelmsons material, som inte varit publicerat någon annanstans, är publicerat med hennes tillstånd.

Vänligen respektera att texten är © COPYRIGHT denna blogg och inte får förvrängas, vinklas eller användas i syfte som den inte är ägnad för. Länkning till texten får givetvis ske, men kopiering av mina texter är INTE tillåtet.

En migga: ”Märkligt att ingen verkar göra samma reflektion som du.”

En migga skriver, apropå texten Arbetsförmedling i Etiopien?!:

Det är många som bloggat om artikeln i Svenska Dagbladet. Arbetsförmedlingen kanske borde försöka hjälpa dem som finns här först, tycker många. Nu verkar inte alla ha förstått att dessa personer – i Etiopien – redan har fått uppehållstillstånd som anhöriginvandrare och att de kommer att bli arbetsförmedlingens bekymmer i vilket fall som helst.

Det är dock märkligt att ingen verkar göra samma reflektion som du gör i din text! Visserligen är ambassaden i Addis närmaste ställe för somalier att lämna in ansökan men är det rimligt att tro att de kommer direkt från Somalia? Hela Ogadenprovinsen i Etiopien befolkas av somalier, men de är etiopiska medborgare. Är det verkligen somalier med etiopiska medborgarskap i Etiopien som behöver vår hjälp?

Vänligen respektera att texten är © COPYRIGHT denna blogg och inte får förvrängas, vinklas eller användas i syfte som den inte är ägnad för. Länkning till texten får givetvis ske, men kopiering av mina texter är INTE tillåtet.

Gutta cavat lapidem eller Miggorna borde få Stora Journalistpriset!

Sakta men säkert tränger miggornas berättelser sedan mer än fem år här på bloggen och i boken Inte svart eller vitt utan svart och vitt fram. Som till exempel i ledaren Asylrätt och dimridåer i Gotlands Allehanda den 9 februari. En migga skrev nyss, i inlägget En migga: ”Jag har så svårt att förstå det kontroversiella i att försöka komma åt fusk och bedrägerier.”:

Men ingen verkar vara intresserad av att ta till sig vad vi har att säga. Hallå, är det någon som hör mig?

Att miggorna har rapporterat månad ut och månad in, år ut och år in, är en enorm bedrift! Knappt en enda gång under de mer än fem år de skrivit har deras insatser fått vare sig den uppmärksamhet eller den uppskattning de är värda. I en demokrati ska information ges allsidigt och det har miggorna, som de absolut enda i detta land, bidragit med sedan slutet av år 2007! De har alla skrivit på sin fritid, de har bemödat sig om att beskriva sin verklighet och vad de möter i den på ett så sakligt och korrekt sätt som möjligt. Hundratals och åter hundratals berättelser har de orkat teckna ned: lång och korta, hårresande och hemska, sorgliga, tragikomiska, tragiska. Genom åren är jag den enda som har tackat dem och sagt att det de gör är en viktig gärning både för dem som läser denna blogg och för framtida forskare som inte behöver förlita sig enbart på journalisters ensidiga och oinsiktsfulla (undantag finns givetvis, men de är få) rapportering från området ”invandring”.

Miggorna borde få Stora Journalistpriset!

Nu skriver i alla fall Gotlands Allehanda (se ovan för länk) bland annat följande:

Merit Wager ger på sin blogg röst åt tjänstemän vid Migrationsverket som berättar hur flyktingar med verkliga asylskäl tvingas till mycket långa väntetider eftersom tjänstemännens tid går åt till asylsökande som saknar identitetshandlingar eller har falska sådana.

Gutta cavat lapidem (Droppen urholkar stenen)!

Vänligen respektera att texten är © COPYRIGHT denna blogg och inte får förvrängas, vinklas eller användas i syfte som den inte är ägnad för. Länkning till texten får givetvis ske, men kopiering av mina texter är INTE tillåtet.

En migga om arbetsförmedling i Etiopien

Text med anledning av information i Svenska Dagbladet – Arbetsförmedlingen öppnar i Addis:

Fundering: Eftersom de anhöriga är i Etiopien, inte i Somalia och inte i fara, och det ofta handlar om fru och tre-åtta barn, varför hjälper inte svenska myndigheter i stället maken (som är den som oftast är här) att återvända och förenas med sin familj i det land där denna familj oftast bott i många år? Vore det inte på många sätt (kanske alla) främst bättre men också billigare att en person återförenas med de tre, fyra, nio eller fler familjemedlemmar som sedan länge finns i ett land där de inte är hotade och som de inte har asyl- eller skyddsskäl skäl gentemot, ett land där de förstår språket och kulturen, än att den stora familjen kommer hit till utanförskap och arbetslöshet?

Jag kan redan nu gissa hur det här projektet kommer att falla ut och hur det kommer att beskrivas om två år. Jag är övertygad om att jag då kommer att ha anledning att säga: ”Vad var det jag sa!”!

Så här kommenterar en migga ovanstående:

Det är många som har bloggat om artikeln i Svenska Dagbladet. Arbetsförmedlingen kanske borde försöka hjälpa dem som finns här först, tycker många. Nu verkar man dock inte ha förstått att dessa personer redan har fått uppehållstillstånd och kommer att bli arbetsförmedlingens bekymmer i vilket fall som helst.

Men det är märkligt att ingen verkar göra samma reflektion som du!

Visserligen är ambassaden i Addis närmaste ställe för somalier att lämna in sina ansökningar, men är det rimligt att tro att de kommer direkt från Somalia? Hela Ogadenprovinsen i Etiopien befolkas ju av somalier, men de är etiopiska medborgare. Är det verkligen meningen att vi ska ta emot somalier från Etiopien inom asyl- och anhörigsystemet, är det verkligen de som behöver skydd i Sverige?

Kommentar: Ingen.

Vänligen respektera att texten är © COPYRIGHT denna blogg och inte får förvrängas, vinklas eller användas i syfte som den inte är ägnad för. Länkning till texten får givetvis ske, men kopiering av mina texter är INTE tillåtet.