• Kategorier

  • Arkiv från 5 maj 2005

  • Kalender

    februari 2013
    M T O T F L S
     123
    45678910
    11121314151617
    18192021222324
    25262728  
  • free counters
  • wordpress visitor counter
  • RSS Merit Wager

    • Utan titel lördag, 6 juni, 2020
        Sedan den 5 maj 2005 har jag ideellt granskat, redovisat, översatt, kommenterat och publicerat ofta unikt material, särskilt miggornas rapportering. Om ni uppskattar texterna, informationen, rapporterna, kommentarerna, stöd gärna via Subscribe med 1 krona om dagen = 30 kronor i månaden, eller med valfritt belopp via Donate, Swish eller Bankgiro.  Alla bidr […]

”Hele Sverige fremstår jo så ofte som en parodi.”

VG logoI artikeln Jag är inte sjuk, jag är bara svensk i norska Verdens Gang ges en bild av hur norrmännen ser på Sverige, utifrån.

Det borde vara intressant för svenskarna hur man i ett mycket nära grannland ser på deras land. Fast svenskarna är inte särskilt intresserade av hur andra ser på dem utan mer på att försöka få andra att tycka, tänka och bete sig som svenskarna. För ”blott Sverige svenska krusbär har”* och Sverige är världens solidariskaste (!) och bästa nav kring vilket alla andra borde kretsa. Så i Sverige behöver man inte ta del av vad t.ex. norrmän ser när de tittar på Sverige.

Men om man nu ändå skulle orka lyfta blicken från sin egen lilla sfär så kan man läsa artikeln i Verdens Gang och fundera åtminstone en liten aning om varför en stor tidning i ett grannland skriver som den gör. Är allt bara luftpastejer eller finns det någon sanningshalt i det som sögs?

Några utdrag ur artikeln, som förstås bör läsas i sin helhet:

Svenskene utmerker seg for tiden i sin spesialgren: Å finne ekstremisme og rasisme over alt. (Svenskarna utmärker sig numera i sin specialgren: att hitta extremism och rasism överallt.)

I artikeln talas om hur en svensk journalist i en artikel påstår att den norska debatten är rasistisk och kallar det norska kulturklimatet extremt. VG konstaterar:

Debatten er ikke rasistisk. Den handler om hva som er bra og bevaringsverdig ved norsk kultur. (Debatten är inte rasistisk. Den handlar om vad som är bra och värt att bevara i den norska kulturen.)

Så här berättar den norska journalisten som åkte till Malmö för att ”skriva om drapsbølgen der” (alltså om mordvågen där). Här har texten översatts direkt till svenska utan att ta med den norska texten, men den finns i artikeln:

Det var svårt. Tidningarna förvirrade mig. Ingen förklarade vilka de kriminella var eller vilken miljö de kom ifrån. I Sverige är signalementet på kriminella absurt diffusa. Huvudregeln är att etnisk bakgrund inte ska nämnas.

Det lossnade först när jag började åka taxi.

Taxichaufförerna berättade om gäng som slåss om territorier, illegala nattklubbar, kvinnor, smuggling. Chaufförerna beskrev de allt mer våldsamma uppgörelserna mellan de olika etniska gängen i staden.

Men forskarna hade ju sagt till mig att etnicitet var irrelevant?

En bosnisk chaufför log brett och fortsatte sin historia om gängkrigen mellan somalierna och bosnierna.

Ett sista citat (också här översatt till svenska, ursprungstexten finns i artikeln), sedan uppmanar jag intresserade (!?) att läsa artikeln i VG, norska är inte alls svårt att förstå för den som behärskar svenska:

I fjol offentliggjorde statsministerns kontor en skrivelse som var ämnad att knäcka fördomar mot invandring. Informationen var så infantil att den inte kunde förstås på något annat sätt än att det svenska departementet tror att folket är pappskallar som sväljer allt som sägs.

Mycket (det mesta) som sägs i den norska artikeln sammanfaller med mina egna observationer och vad jag har skrivit och förmedlat genom åren. Tyvärr har det klingat för döva krusbärsöron för, som * Carl Jonas Love Almqvist skriver i ”Om svenska rim”, 1838:

Carl Jonas Love AlmqvistVad bjuder oss uppriktigt Afrika?
Vad visa kan Amerika?
Vad Asien? Vad allt Europa?
Jag trotsar öppet alltihopa.
Men Skandinavien – det är alladar!
Blott Sverige svenska krusbär har.

Ett litet tillägg från Sveriges östra grannland, från en finländare som sammanfattar en tämligen utbredd syn också i Finland på Sverige, en syn som liknar den norska:

Sverige är ju världsbäst på många områden, framför allt på självgodhet, och det skapar intressanta logiska kullerbyttor. Grundinställningen är att ”det är synd om alla som inte är födda eller uppvuxna i Sverige, och de som det är synd om måste vi ju ta om hand”. Det gör också att det inte är så noga på vilka grunder man sökt sig till Sverige – det blir ju i vilket fall som helst synd om den som måste lämna landet och därför får det inte ske. Men eftersom Sverige inte har kapacitet att ta hand om alla, så vill man delegera det svenska omhändertagandet till andra länder i Europa. En annan grundinställning (som delvis står i strid mot den första) är att Sverige är rikt, och därför har man per definition resurser att ta hand om alla som kommer.

Vänligen respektera att texten är © COPYRIGHT denna blogg och inte får förvrängas, vinklas eller användas i syfte som den inte är ägnad för. Länkning till texten får givetvis ske, men kopiering av mina texter är INTE tillåtet.