”Asylområdet är knappast betjänt av fler larmsignaler, särskilt när de klingar delvis falskt.”

När det gäller den i många stycken undermåliga svenska skolan där resultaten bara blir sämre, skriver Peter Wolodarski i en mycket bra och belysande ledare i Dagens Nyheter – Lyft lärarlönen med 10 000 kronor i månaden – bland annat:

Kan vem som helst bli lärare? skrev Astrid Söderbergh Widding, rektor för Stockholms universitet, på sin blogg. Frågan var retoriskt ställd. Hon motsade inte DN:s siffror, men ville nyansera frågan: Många av dem med låga poäng misslyckas med studierna och kommer således aldrig ut i skolorna, påpekade hon. Tittar man på dem som sökt in med gymnasiebetyg ser det något bättre ut.

”Lärarutbildningen är knappast betjänt av fler larmsignaler, särskilt när de klingar delvis falskt”, avslutade rektorn sitt inlägg.

Hon har rätt i att negativa artiklar ytterligare försämrar lärarutbildningens image. Men det är inte tidningars uppgift att ta hänsyn till sådana följder. Rapporteringen måste utgå från vad som är sant och relevant, inte vad som är bra ur PR-synpunkt.

Läs gärna hela texten, den ger en komprimerad bild av det haveri som är den svenska skolan. Ovanstående citat ur Peter Wolodarskis ledare skulle dock även, till vissa delar, kunna appliceras på asylinvandringsområdet. Men där besitter medierepresentanter sällan den insikt, som man i högre grad besitter när det gäller skolan (även om den fulla vidden av det svenska skolhaveriet inte verkar ha drabbat riktigt alla än). Så här kunde delar av ovanstående citat ur ledartexten appliceras på asylområdet:

Kan vem som helst få asyl i Sverige? Undrar allt fler. Frågan är retoriskt ställd. Migrationsverket vill nyansera frågan: Många av dem utan asylskäl misslyckas med att få uppehållstillstånd och kommer således aldrig ut i samhället, påpekar verkets rättschef. Tittar man på dem som sökt sig hit med välgjorda förfalskade handlingar och genomtänkta falska asylhistorier ser det något bättre ut.

”Asylområdet är knappast betjänt av fler larmsignaler, särskilt när de klingar delvis falskt”, avslutar rättschefen sitt inlägg.

Han har rätt i att negativa artiklar ytterligare försämrar de asylsökandes image. Men det är inte tidningars uppgift att ta hänsyn till de följder deras felaktiga, vinklade och oftast ensidiga rapportering får. Rapporteringen måste utgå från vad som är bra ur PK-synpunkt.

Samma vilja att allsidigt belysa och rapportera om asylinvandringen som när det gäller skolan – båda stora och viktiga frågor för Sveriges framtid – borde givetvis råda inom medier och politik. Men det gör det inte. Det är svårt att förstå varför. Lika lite som skolelever – Sveriges framtid! – är betjänta av att man mörkar den faktiska, mycket illavarslande situationen på skolområdet, lika lite är vare sig svenska folket eller de asylsökande med faktiska asyl- och skyddsskäl betjänta av den uppsjö av felaktiga och halvdana artiklar och program om asylinvandring och utvisning av dem som inte har rätt att vistas i landet. På båda dessa områden – liksom på alla skattebekostade samhällsområden – har allmänheten rätt att få sanningsenlig och saklig information.

Vänligen respektera att texten är © COPYRIGHT denna blogg och inte får förvrängas, vinklas eller användas i syfte som den inte är ägnad för. Länkning till texten får givetvis göras, men kopiering av mina texter är inte tillåtet.

En migga: ”Man kan ju aldrig veta om alla omständigheter i detta ärende framgår av artikeln.”

Aftonbladet ägnar den 30 mars ett helt uppslag i tidningen åt en ”asylhistoria” under rubriken Sara, 31, slits från sin dotter. Efter att ha läst den kan man ställa sig en mängd frågor och även framföra funderingar som inte berörs i texten.

1) Sara fick redan hösten 2009 (1,5 år efter att hon anlände till Sverige) slutligt besked om att hon inte beviljats vare sig asyl eller uppehållstillstånd i Sverige. Hon valde att strunta i beslutet och stanna kvar, illegalt.

2) Eftersom Sara fått avslag i två instanser (Migrationsverket och migrationsdomstolen), har hennes asylhistoria aningen inte befunnits trovärdig eller inte innehållit fakta som ger rätt till skydd enligt svensk lag och internationella konventioner.

3) Sara har därefter, dvs efter att hon fått avslag på sin asylansökan dessutom skaffat barn med en svensk medborgare – trots att hon alltså vetat om att hon inte hade rätt att vistas i landet.

4) Aftonbladet skriver: ”Våldet i hemlandet räcker inte som asylskäl.” Ja, just så är det. Migrationsverket kan, med fog, ha ansett att det våld som utövades i Saras makes familj för nu tio år sedan (fem år innan hon kom till Sverige, om jag har räknat rätt) inte kan anses utgöra skäl för att hon ska beviljas asyl. Men hur det egentligen ligger till framgår ju inte av Aftonbladets artikel.

5) Aftonbladet skriver: ”Att tvingas lämna ännu en dotter är mardrömmen som inte försvinner när hon vaknar.” Ingen tvingar Sara att lämna sin dotter! Hon har givetvis full rätt att ta med sig sin dotter till sitt hemland.

6) Aftonbladet skriver: ”Att hon vistas i Sverige ­illegalt kan vara till ­hennes nackdel.” Ja, just det! Självklart är det till en persons nackdel, när hon söker uppehållstillstånd i landet, att hon brutit mot landets lagar och oavsett vad media vill få läsarna/lyssnarna/tittarna att tro så är det illegalt (=olagligt) att vistas i ett land utan tillstånd. Dessutom i många år… Man ska givetvis inte kunna ”utpressa” sig till ett uppehållstillstånd, eller få det för att man hållit sig gömd i X antal år, trots att man inte befunnits ha asyl- eller skyddsskäl.

Så här kommenterar en migga Aftonbladets artikel:

 Om Aftonbladet har återgett Sara asylberättelse korrekt, så är det inte alls förvånande att hon hon inte fick asyl. Jag antar att hon helt enkelt fick avslag på grund av bristande trovärdighet. Men om det är korrekt att Saras barn är svensk medborgare – och därmed inte kan utvisas eller krävas att det lämnar Sverige – och om barnets far inte vill ta hand om sitt eget barn så kan man tycka att det hela hanteras väl byråkratiskt när man kräver att Sara reser till sitt hemland för att därifrån ansöka om uppehållstillstånd.

Sara har rätt att få uppehållstillstånd i Sverige som ensam vårdnadshavare till ett svenskt barn.

Om Sara har pass och om hon verkligen har ensam vårdnad om sitt barn som är svensk medborgare så tycker jag att hon kunde få tillstånd utan hemresa, det finns ingen lag som hindrar detta. Men man kan ju aldrig veta om alla omständigheter i detta ärende framgår av artikeln…

Precis som miggan säger så vet man ju inte om alla omständigheter i ärendet framgår av Aftonbladets stort uppslagna artikel. Snarare kan man faktiskt ha starka skäl att anta att alla omständigheter inte framgår av artikeln. Då blir det svårt att ha en klar och tydlig åsikt/uppfattning i fallet. Och då är det också svårt att förstå vad det är Aftonbladet egentligen vill förmedla med artikeln.

Dessutom: Migrationsverket samt migrationsdomstolarna har med stor sannolikhet ansett att det inte ska inte göras undantag och därmed skickas, som det alltid heter: ”signaler” ut i världen som säger att man kan söka asyl i Sverige, få avslag, ändå inte lämna landet, skaffa barn med en svensk medborgare och att då är eventuella asyllögner och illegal vistelse i landet glömda och man får uppehållstillstånd trots att man både ljugit – eller, som kanske i Saras fall – ens skäl inte räckt som skyddsgrund för uppehållstillstånd enligt utlänningslagen.

Och: Det är inte heller så, att en person alltid och automatiskt har rätt att få uppehållstillstånd i Sverige på anknytning av en anhörig. Saras medborgarskapsland Elfenbenskusten måste givetvis, när de tar emot sin egen medborgare Sara, även ta emot hennes dotter, enligt internationella folkrättsliga konventioner och – inte minst – Barnkonventionen, som också Elfenbenskusten ratificerat år 2000.

Till slut: I alla sammanhang där människor, myndigheter och lagstiftning är inblandade måste man använda både hjärta och hjärna. Alltså hjärta och hjärna. Inte bara hjärta. Inte bara hjärna. För allmänheten (som medierna väl trots allt har i uppdrag att rapportera till?) är det av största vikt att den kan lita på att den får relevant och sanningsenlig information för att kunna ta ställning och reagera på sorgliga berättelser. Att genom undanhållande av fakta eller vinklande av desamma och försöka vända sig enbart till människors hjärtan håller inte i längden. Det är dessutom djupt ohederligt. Svenska medier förvägrar i – uppskattningsvis – 99 fall av 100, den svenska allmänheten att få ta del av hela bilden när det gäller asylärenden som uppmärksammas.

Vänligen respektera att texten är © COPYRIGHT denna blogg och inte får förvrängas, vinklas eller användas i syfte som den inte är ägnad för. Länkning till texten får givetvis göras, men kopiering av mina texter är inte tillåtet.

En migga: ”Det känns nästan som att vi är med i en religiös sekt av något slag, och försöker tolka de heliga skrifterna!”

En migga, på Långfredagen:

Jag läste utlandssvenskens inlägg En utlandssvensk: ”När direktiven ifråga uppenbarligen inte ens finns nedtecknade så finns goda anledningar att dra öronen åt sig ordentligt.” om att vi miggor åtminstone borde kräva skriftliga riktlinjer från ledningen om ändrad praxis osv. Det har vi gjort, men förgäves!

I ett fall om muntligen redovisad praxisändring måste vi miggor sätta ur spel principen om att det är den asylsökande som ska göra sannolikt varifrån han eller hon kommer!  Om den sökande alltså säger att han eller hon ursprungligen kommer från landet A så måste vi tro på detta, trots att den sökande inte ens kan språket i sitt påstådda hemland. Vi kan ju nämligen inte utesluta att den sökande bott hela sitt liv illegalt i något grannland eller i något annat land. Men detta gäller bara för ett specifikt land A dit man inte kan utvisa någon, enligt den muntliga praxisändringen.

Sökande som inte säger sig komma från landet A men exempelvis från landet B, dit vi verkligen utvisar någon någon på grund av väpnad konflikt, och detta enligt internationell rätt och inte bara enligt muntliga direktiv från ledningen, ska däremot utredas mycket noggrant avseende hemvisten och det finns inga hinder att utvisa en sådan sökande till grannlandet trots påstådd livslång illegal vistelse där. Där är det plötsligt den sökande som har bevisbördan för sin hemvist…

Vill man inte gå med på dessa muntliga direktiv utan försöker argumentera ens lite grann om att vi ändå ska följa lagen,  då får man frågan från sin teamledare om man inte mår bra eller om man har någonting särskilt emot invandrare från landet A.

De RCI:er (rättsliga ställningstaganden) som finns, oavsett vad de handlar om, är så kryptiskt eller svepande skrivna, att det nu finns grupper hos oss på verket som försöker tolka dem, precis som en annan migga skrev på din blogg. Det känns nästan som att vi är med i en religiös sekt av något slag, och försöker tolka de heliga skrifterna! En annan sak är att vi har en generaldirektör som inte är intresserad av verksamheten och media får mer eller mindre bestämma hur vi ska tolka lagen…

Kommentar: Tänk tanken att det skulle se ut så här i – exempelvis – Norge. Eller i något av de övriga grannländerna Hur skulle svenska medier rapportera om det? Som en ”rättsskandal” och om att ”Norge struntar i sina egna lagar”. Och om att ”Lögnare och bedragare ges uppehållstillstånd i Norge” och ”Anställda vid Udlendingsdirektoratet upplever att de är medlemmar i en religiös sekt”. Eller: ”Anställda på UDI klagar: Högsta ledningen verkar ha checkat ut”.

Om ens en tiondel av det som miggorna troget – ofta i stor frustration, ibland i ilska och inte sällan i ren och skär vanmakt – har rapporterat om här sedan slutet av 2007, skulle ha skett i ett annat land, så hade det, som sagt, sannolikt resulterat i svarta krigsrubriker i svenska medier. Och i upprepade inslag och debatter och panelsamtal i radio och i tv-soffor och i debattartiklar och uttalanden av ”godsvenskar” och andra som hade fördömt hanteringen av det viktiga asylinstrumentet och släpphäntheten i grannlandets efterlevnad av sina egna lagar etc.

När miggorna, via min blogg och i boken Inte svart eller vitt utan svart och vitt, i en oändlig mängd texter berättar de mest hårresande sanningar inifrån en av Sveriges största och viktigaste myndigheter, då lyfter inte journalister (eller politiker) ens på ögonbrynen utan fortsätter att debattera debatten och kommentera kommentarerna om vad någon väletablerad ung man med utländsk far har skrivit och någon annan, sedan länge kulturellt och politiskt väletablerad europeisk invandrare har svarat och vad alla andra har twittrat om och… Men det haveri som Migrationsverkets verksamhet innebär – och har inneburit i många år – orkar/ids/förmår alla dessa människor inte ta itu med, det förblir orapporterat i ”gammelmedia”.

Dock: Här på bloggen kan man fortsätta att ta del av migrationshaveriet, liksom i boken som omfattar åren 2008-2011 samt i nästa bok i serien, som kommer att omfatta åren 2012-2013.

Jag har sagt det förut och säger det igen: Tack, miggor! Ni gör ett ovärderligt jobb, ni dokumenterar via bloggen och böckerna sådant som annars inte skulle komma att finnas tillgängligt för framtida forskare, när asylhaveriet i Sverige kanske tas upp till granskning om några decennier.

Vänligen respektera att texten är © COPYRIGHT denna blogg och inte får förvrängas, vinklas eller användas i syfte som den inte är ägnad för. Länkning till texten får givetvis göras, men kopiering av mina texter är inte tillåtet.

Påsk 2013

Till påsken hör inte bara vanliga ägg utan också Fazers mignonägg – handgjorda sedan 1896. De brukade ligga i barndomens äggkorg, målade eller färgade som alla andra ägg. Så fick man ta ett ägg och hade man tur kunde det vara ett mandel- och nötnougatfyllt mignonägg.

Läs mer på Fazers sajt!

Liksom Fazers mignonägg är en del av min barndom så är också den traditionella pashan som min ryska farmor brukade tillaga en del av den. Rena kaloribomben, men sådant tänkte ingen på. Och den är inte precis någon snabb & lätt-rätt heller, den tar två dagar att göra. Men den är himmelskt god!

Här är receptet:
* 3 burkar kvarg (750 g)
* 3 äggulor
* 2 dl socker
* 110 g smör
* 1 liten burk smetana
* 75 g skållad, mald mandel
* 50 g vaniljsocker
* 50 g korinter

Rör äggulorna med hälften av sockret. Rör smöret med resten av sockret. Blanda allt med kvarken, tillsätt mandel, vaniljsocker, korinter och smetana.Värm upp massan i kastrull tills den sjuder. Rör flitigt under upphettningen. Låt svalna och häll smeten i en pashaform klädd med fuktig gasväv. Stjälp upp pashan följande dag och dekorera med färsk frukt.

Memma äts också till påsk. Denna mörkbruna kompakta rätt tillagas på rågmjöl, malt och sirap och har ätits i Finland i mer än 300 år. Memma nämns första gången i litteraturen så tidigt som år 1700. Då skrev Daniel Jusenius om en mörkt brun, sällsynt söt “gröt” som åts till påsk till minne av den osyrade degen. Enligt Jusenius beskrivning stektes “gröten” i ugn i näverformar. Än idag är memma förpackad i askar med nävermönster.

Memma är fettsnål och full av mineraler och fibrer. Äts med iskall gräddmjölk och lite strösocker till påsk. Den är ganska så mastig så man ska inte äta för mycket… Memma finns att köpa i många svenska livsmedelsaffärer så för den som vill/vågar pröva på den här finska specialiteten går det utmärkt att göra det.

GLAD PÅSK!

En gränspolis i Stockholm om muntliga direktiv

En gränspolis skriver, apropå texten En migga om motstridiga direktiv om hur de ska hantera homo- och bisexuella:

Med anledning av att det ges muntliga direktiv hos Migrationsverket

Inom gränspolisen har vi också fått muntliga direktiv efter överenskommelser på chefsnivåer. Gränspolisen får inte kontrollera personer som plankar i tunnelbanan. Detta trots att det finns stöd i lag att reagera på personer som begår brott.

Någon rasprofilering har inte förekommit. Etnicitet är oviktigt för mig i mitt jobb.

© Denna blogg.

En utlandssvensk: ”När direktiven ifråga uppenbarligen inte ens finns nedtecknade så finns goda anledningar att dra öronen åt sig ordentligt.”

Kommentar: Miggor, men också andra, inte minst s.k. ansvariga! Reagera gärna och kommentera nedanstående! Skicka i så fall meddelande via formuläret på Info!

En utlandssvensk skriver, med anledning av texten En migga om motstridiga direktiv om hur de ska hantera homo- och bisexuella:

Jag reagerade på blogginlägget om miggan som avhandlade ämnet ”motstridiga direktiv”. Miggan berättade om hur saker hade beslutats muntligen på något chefsmöte, varefter det utgick direktiv om si och så. Dessa direktiv förväntades miggorna följa. Direktiv i all ära, men samtidigt heter det ju att…

…land ska med lag byggas.

För mig verkar det som om Sverige i mångt och mycket inte längre styrs baserat på lagen. I stället styrs landet baserat på något som man kan kalla ”direktiv”, ”föreskrifter”, ”anvisningar” eller något liknande.

Men ett direktiv är inte lag. Förvisso kan man ha direktiv, men ett direktiv kan aldrig ges högre prioritet än ett lands lag. Jag tror att Sverige generellt har givit diverse direktiv högre prioritet än lagen.

När direktiven ifråga uppenbarligen inte ens finns nedtecknade så finns goda anledningar att dra öronen åt sig ordentligt. Det är klart orimligt av ledningen att begära att handläggare på Migrationsverket ska basera beslut på ren hörsägen. Handläggarna måste basera besluten på lagen.

Muntliga överenskommelser som kanske togs inne på något anonymt chefsmöte vid någon okänd tidpunkt av någon okänd chef… sådant duger ju inte att basera några som helst beslut på. Om Migrationsverkets ledning beter sig på det viset kan ledningen knappast anses åtnjuta legitimitet.

Kan miggorna kräva att cheferna visar upp lagstöd för de överenskommelser som gjorts inne på chefsmötena?

Vad skulle hända om miggorna kräver att cheferna visar upp de lagparagrafer som ligger till grund för de senaste direktiven?

Riskerar miggorna avsked om de börjar ställa sådana krav på cheferna?
Har någon försökt?

Vänligen respektera att texten är © COPYRIGHT denna blogg och inte får förvrängas, vinklas eller användas i syfte som den inte är ägnad för. Länkning till texten får givetvis göras, men kopiering av mina texter är inte tillåtet.

En migga: ”Det är då mycket lätt för en expert att hänvisa till att saken egentligen ska hanteras av en annan expert som hänvisar till att saken egentligen ska hanteras av en annan expert osv.”

En migga skriver:

Favorit i repris

2004 – det känns som om det var hundra år sedan! – fick Statskontoret i uppdrag att se över hur det stod till på Migrationsverket när det gäller rättslig styrning och tydlighet och liknande. Rapporten (kallad ”Tydligare styrning av Migrationsverket” nr 2004:20) som kom i september 2004, var en sågning av grövsta kaliber.

På den tiden var verket indelat i regioner och utan någon styrning alls från en centralt placerad elefantkyrkogård som gick under namnet ”Praxisenheten”. För att råda bot på detta hade det bildats ”samordningsgrupper” där företrädare för regionerna kunde träffas och prata av sig under ledning av en expert från nämnda elefantkyrkogård. Experten hade oftast inget mandat att bestämma något utan höll i mötet och skrev protokollet. Om jag inte minns fel så hade dessa samordningsgrupper till sist blivit 26 (!) stycken, som agerade utan inbördes struktur och det blev en slags dragkamp mellan regionerna. Det borde också den förstå, som försöker skapa en organisation, att om det finns 26 sådana grupper så kommer ofelbart några att tala om samma sak. När Statskontoret sågat verket jäms med knäskålarna, ombildade sig verket i rekordfart och kom ut med den nya organisationen i form av verksamhetsområden under en centralt placerad Rättsenhet.

Och nu är vi tillbaka där vi var för ett decennium sedan. Vi har en ofantlig organisation med ett helt verksamhetsområde som kallar sig för ”Rättslig styrning”, vi har särskilda enheter för tillbedjan av guden LEAN, verksamhetsområdena Asyl och BBM har vardera cirka 40 egna ”experter” och stabsråttor, det finns projektgrupper högt och lågt, och nu sysslar också de olika avdelningarna med egen ”rättslig styrning” (eller ska jag säga ”Operation Försök Att Lista Ut Vad De Där Uppe Egentligen Menar”). Det ser kort sagt ut som en parodi på kommunistisk styrning med revirtänkande och med rädslan för att stå med Svarte Petter.

De stackars gnuerna på savannen resonerar som så, att det finns en ”safety in numbers”, när de ängsligt ser hur lejonen lurar i gräset. Samma sak gäller på Migrationsverket med denna absurda expertorganisation. För när det går dåligt eller blir jobbigt, eller när experterna börjar fantisera om hur tidningsrubrikerna ska se ut, ja då slår flockinstinkten till. Alla drar sig inåt i flocken. Det är då mycket lätt för en expert att hänvisa till att saken egentligen ska hanteras av en annan expert som hänvisar till att saken egentligen ska hanteras av en annan expert osv.

För att vara tillbedjare av LEAN måste jag säga att det står illa till med tron hos dem som står närmast gudomen.

Kommentar: Är det någon som hör – läser – vad miggorna skriker/skriver?

Vänligen respektera att texten är © COPYRIGHT denna blogg och inte får förvrängas, vinklas eller användas i syfte som den inte är ägnad för. Länkning till texten får givetvis göras, men kopiering av mina texter är inte tillåtet.

Huru fördomsfulla äro svenskarna?

Det har blivit uppenbart under de senaste dagarnas upprörda, nästan minister-avgångskrävande debatt att man inte får tala om hår- och ögonfärg i Sverige eftersom det – i Sverige – anses ”rasistiskt” att göra det. Jag sätter citattecken runt ordet eftersom jag (som icke-svensk) omöjligt kan begripa hur det skulle kunna vara ”rasistiskt” att tala om hur folk ser ut.

Kan det möjligen vara så att svenskarna, de som anger tonen i offentligheten (främst journalister och politiker), själva är så fördomsfulla att de tror att om man talar om att någon är mörkhyad och/eller har svart hår och bruna ögon så ”diskriminerar” man den arma stackaren för att hon/han inte är lika ”fiiiiin” som de tonangivande (OBS! Jag har medvetet använt ordet ”tonangivande” i stället för ”tongivande”), som själva oftast är blonda och blåögda?

Jag förundras också alltid över fördomsfullheten och den lite herrefolksaktiga inställningen som svenskar visar upp när de kallar oss invandrare som bor här för ”svenskar”. Trots att jag vet att väldigt många (kanske rentav de flesta?) av oss inte alls uppfattar oss som ”svenskar”. Men det är ju så fiiiint att vara svensk, så att tala om finnar, irakier, afghaner, greker, serber och annat ”löst folk” blir i sig – i svenska ögon – kränkande. I stället för att låta oss vara turkar, amerikaner, jemeniter och vad vi nu är – som bor i Sverige och/eller har svenskt medborgarskap!

Vi är blonda, vi är blåögda. Vi är svarthåriga och vi är mörkögda. Rödhåriga. Grönögda. Inget konstigt med det. Vi är finnar, iranier, tyskar, polacker, kurder. Och det är tamejfasen lika ”fiiiint” att vara blond och blåögd från Vitryssland som svarthårig och brunögd från Chile (och vice versa)!

Låt oss vara det vi är och låt oss använda de utmärkta svenska ord som finns för att beskriva oss i stället för att försöka göra oss alla till ”svenskar” – vilket vi ju inte är! Men vill några från Demokratiska Republiken Kongo eller från Norge eller från vilket land som helst – och med vilken hår- och ögonfärg som helst – kalla sig ”svenskar” så låt dem göra det! Vi andra är det vi är. En del av oss kan till och med lägga till ”…och jag är svensk medborgare”, medan en del inte ens vill ha svenskt medborgarskap.

Sluta tro att ni svenskar vet bäst vad alla vi invandrare vill, sluta lägga er ”rasistiska” fördomsfullhet på oss alla, som om vi var en enda stor klump vars högsta önskan är att definieras som ”svenskar”!

OBS! På förekommen anledning och för att förekomma att alla svenskar känner sig hopbuntade med alla andra och dragna över samma kam, vill jag påpeka att ovanstående givetvis inte gäller varenda svensk! Men väldigt många tar sig rätten att tolka vad invandrare ska känna sig som, och tror att alla invandrares högsta önskan är att få bli ses som ”svenskar”!

Vänligen respektera att texten är © COPYRIGHT denna blogg och inte får förvrängas, vinklas eller användas i syfte som den inte är ägnad för. Länkning till texten får givetvis göras, men kopiering av mina texter är inte tillåtet.

”Gör Malmö till en fristad för papperslösa”, förslag från en jurist, tillika filosofie doktor

I en artikel i Sydsvenskan den 24 mars – Gör Malmö till en fristad för papperslösa – läser jag en helt text med ett helt osannolikt förslag av en jurist och filosofie doktor (!) vid namn Anna Lundberg. Den texten visar att långa studier som resulterar i fina titlar inte alltid är en garanti för att man förmår tänka klart. Hon skriver om

…en migrationspolitik som producerar papperslösa.

Hur kan en jurist och filosofie doktor (eller överhuvudtaget någon?) skriva något sådant? Vi har en utlänningslag, demokratiskt stiftad av riksdag och regering. Den ger människor rätt att söka skydd från förföljelse och krig och att få sin sak prövad i två instanser (i vissa fall i tre instanser, men det är ovanligt). Att 90-95 procent av alla som söker ”asyl” i Sverige inte visar id-handlingar eller visar falska sådana, är väl knappast ”migrationspolitikens” fel? Det är inte Sverige och den svenska migrationspolitiken som ”producerar papperslösa”! Så hur tänkte hon här?

Anna Lundberg skriver:

…göra Malmö till en fredad zon där papperslösa kan uppehålla sig och vara säkra på sin trygghet.

Och hur kan en  jurist och filosofie doktor – på fullt allvar verkar det som – tycka att vi ska strunta i utlänningslagen i en hel, stor svensk stad (Malmö), dit kanske 50.000 eller fler ”papperslösa” ska strömma in? Och vad menar hon att de ska göra där? Och ska deras avslag på ansökan om uppehållstillstånd inte betyda något alls? Varför ska de då gå igenom en dyr asylprocess? Ska de alltså aldrig utvisas utan leva i Malmö illegalt? Hur länge då? Vilka ska försörja dessa människor i fristaden Malmö? Det är ju alltid lätt att spotta ur sig ogenomtänkta förslag…

Är det så här det ska bli i framtiden? Är det sådana här huvudlösa förslag – som kanske rentav genomförs! – vi ska påtvingas, om/när allt fler inom rättsväsendet börjar tycka att vi kan strunta i en del lagar som riksdag och regering stiftat? Och – just i det här uppåtväggarnaförslaget – vad tror Anna Lundberg att svenskarna i Malmö tycker om det? De kommer ju att tvingas flytta från staden, som – på alla sätt – blir ”laglöst land”.

Vad är det för fel på detta land och dess folk som så starkt skiljer sig från sina grannländer och andra demokratier inom EU? Hur kunde Sverige bli så apart?

 Vänligen respektera att texten är © COPYRIGHT denna blogg och inte får förvrängas, vinklas eller användas i syfte som den inte är ägnad för. Länkning till texten får givetvis göras, men kopiering av mina texter är inte tillåtet.

Lean-miggor om sina ”kunder”

Vad sysslar de med egentligen på Migrationsverket? Det är en myndighet, inte en Toyota-fabrik! Så här skriver miggor på verkets lean-center (bara det: en myndighet med ett ”lean-center”!!!):

Vem är vår kund?
För oss på Migrationsverket är migranten vår slutkund, den vi ska fokusera på i vårt dagliga arbete. Slutkunden är den vi skapar värde för och som är skälet till att vi existerar. Det är migranten som vänder sig till oss för att få ett beslut som är förutsättningen för utförandet av våra tjänster.

Kommentar: När man läser denna gallimatias är det nästan så man inte tror att det år på riktigt! Skattebetalare bekostar sådan här – ursäkta språket: bullshit. Med regeringens goda minne! Hur många tomtar omkring och kostar skattepengar på det där Toyota-centret och spottar ur sig sådana här dumheter? Vad har ovanstående text kostat totalt? Varför koncentrerar man sig inte helt på sina uppgifter – som att avgöra asyl- och viseringsärenden, besluta i frågor om anhörig- och arbetskraftsinvandring m.m. – och och låter bli att skriva diverse handböcker och obegripliga texter om ”kund” och ”slutkund” och ”skapa värde för”?

© Denna blogg.

En migga om motstridiga direktiv om hur de ska hantera homo- och bisexuella

Kommentaren brukar jag vanligtvis lägga efter texten. Men den här gången kommer kommentaren först.

Kommentar: Nu lär det väl/borde det väl ändå bli lite fart också på andra skribenter och journalister som sedan länge följer miggornas berättelser här på bloggen, men som sedan lika länge (fem år…) inte låtsas om att de finns. Det brukar ju bli lite fart när det handlar om homo- och bisexuella. Eller?

En migga:

Överlag får vi ständigt motstridiga direktiv från olika delar av vår allt mer svällande ledning som består av avdelningschefer, experter och grupper som skapats för att lära oss sådant som oftast går helt emot de RCI:er (rättsliga ställningstaganden) som vi får från vår Rättsenhet. Eftersom dessa är ganska oläsliga (svårbegripliga) så har det nu bildats grupper för att granska RCI:erna och lämna förbättringsförslag gällande dem, i sann Lean-anda. Och vi som jobbar med frågorna hoppas att Rättsenheten ska ta till sig kritiken…

Ena veckan ska vi göra si, andra veckan ska vi göra så. Ingen av alla dem som läxar upp oss  och talar om för oss hur vi ska göra, vill av någon anledning (!?) sätta sina funderingar på pränt, exempelvis via Verksnätet eller genom ett exempelbeslut i Lifos. Nej, det enda vi får veta – muntligt – är att någon på chefsmötet har sagt så här och därför ska vi göra så som den personen sagt, tills det kommer en annan person på nästa chefsmötet som säger något annat.

Ett exempel på de motstridiga anvisningarna (eller vad man ska kalla dem) är följande:

ANVISNING 1 FRÅN LEDNINGEN
Om de sökande kommer från länder där homosexualitet (särskilt manlig homosexualitet) enligt lagen bestraffas med dödsstraff eller långt fängelsestraff  och om de säger att de är homo- och bisexuella så ska vi utan vidare godta deras uppgift om den sexuella läggningen. Men om deras berättelse om hur de fick problem inte är trovärdig så kan vi avslå ansökan.

ANVISNING 2 FRÅN LEDNINGEN (RCI)
Vi måste våga ifrågasätta den sökandes uppgift om sin sexuella läggning om hans berättelse inte håller ihop etc. Och skriva rakt ut i beslutet att den sökande inte gjort sin läggning sannolik.

ANVISNIG 3 FRÅN LEDNINGEN
Vi får aldrig ifrågasätta någons sexuella läggning, bara bedöma hans berättelse och håller den inte måttet så behöver vi inte fundera över hans sexualitet. Bara avslå.

ANVISNING 4 FRÅN LEDNINGEN
Om någon säger att han eller hon är homosexuell så måste vi utreda när personen upptäckte sin läggning och hur han eller hon försökte leva ut den, men vi ska inte lägga så mycket vikt vid detta eller den övriga berättelsen därför att personen ifråga kanske skäms över sin läggning och till och med har ljugit ihop hela sin asylberättelse. Vi ska på något sätt ändå avgöra om personen kan vara homo- eller bisexuell. Och när vi förstått detta med vår inbyggda, underförstådda radar så ska vi bevilja personen PUT om han eller hon kommer från ett land där homosexualitet är strängt  förbjudet. Exempelvis Uganda. Och i sammanhanget är det också viktigt att påpeka att även en man som har hustru och barn innerst inne kan vara homo- eller bisexuell och även om han aldrig  utövat sin läggning i hemlandet eller haft några som helst problem där så kan inte PUT nekas honom för att han nu vill leva ut sin läggning.

Anvisningar 1, 3 och 4 finns ingenting skrivet om, utan de är åsikter från olika håll, från de grupper och personer som är ovanför för oss vanliga handläggare.

På ett annat sätt än förut är vi enskilda handläggare och beslutsfattare skyddslösa. Vi fattar våra beslut enligt lagen och enligt  de riktlinjer som vi fått från vår ledning. Exempelvis har vi en Landinformationsenhet (LIFOS) där de som jobbar är avlönade för att lägga in rapporter om hur det går till i olika länder.  Sedan vill ingen av vår ledning eller från LIFOS stå för våra beslut helt plötsligt. Rapporterna från LIFOS är gamla, de har utraderats nyligen,  eller också  så har man helt enkelt fattat fel beslut. Att man fattar fel beslut kan väl ske men om domstolen också fattar fel beslut och om överdomstolen inte heller ger prövningstillstånd ska man då fortfarande hacka på verket?  Om det inte ens räcker med treinstansprövning för att den asylsökande ska få sin rätt, vad ska vi då införa?  En folkdomstol av olika tyckare på DN eller på Facebook?

 Vänligen respektera att texten är © COPYRIGHT denna blogg och inte får förvrängas, vinklas eller användas i syfte som den inte är ägnad för. Länkning till texten får givetvis göras, men kopiering av mina texter är inte tillåtet.

Rikssvenske Lasse Odrup i Finland: ”Sverige är i vissa stycken ett väldigt hårt och oförlåtande land.”

Rikssvenske Lasse Odrup som bor i Finland sedan många år och ser med alltmer finländska ögon på sitt forna hemland, mejlar idag:

Jag tycker att Sverige mer och mer liknar 30-talets Sovjetunion där en enkel felsägning kunde innebära att man miste arbetet, bostaden och i värsta fall livet. Den första signalen var att kollegorna slutade hälsa på dig eller att en artikel dök upp i Pravda som kritiserade dig. Sedan drogs kampanjen i gång med beskyllningar om högeravvikelse eller trotskism och förstod man då inte vad klockan var slagen så var man riktigt dum eller troskyldig.

I Sverige sätts ingen i läger, men när väl anklagelsen om ”rasism” en gång kastats fram, då vet man att ödet blir detsamma som i Moskva 1930 frånsett straffets hårdhet. Man har sagt något felaktigt. Det räcker i dagens Sverige som skäl för utstötning ur folkgemenskapen.

Sverige är i vissa stycken ett väldigt hårt och oförlåtande land.

Kommentar: Det Lasse skriver är skrämmande. Och sant.

© Denna blogg.

Peter Santesson om de afghanska tolkarna

Ett välkommet, nytänkande,  konstruktivt och någotsånär realistiskt förslag gällande tolkar i Afghanistan, från Peter Santesson! Citat ur hans text Lösningen på problemet med afghanska tolkarna:

Men den som borde överväga möjligheter är Försvarsmakten själv! Det är de som anställt tolkarna och som nu avslutar anställningen och vill lämpa över ansvaret för tolkarna på andra myndigheter. Försvarsmakten kan lösa situationen tämligen enkelt och för en billig peng. Säg inte upp tolkarna. Erbjud dem enkla anställningar till avtalsenliga löner i Sverige, så kan de komma till Sverige inom ramen för arbetskraftsinvandringens regler. Hur enkelt som helst. Lönekostnaden skulle ligga på ca sju miljoner kronor om året för de 24 tolkarna. Det blir knappast mycket billigare att låta dem komma som flyktingar, och deras tillvaro skulle bli sämre.

Kostnaden för tolkarnas fortsatta försörjning och skydd är en naturligt och förutsägbar del av Afghanistaninsatsen. Då bör kostnaden ligga på Försvarsmaktens budget för insatsen.

Kommentarer: Tanken är alltså god. Men:

• Man ska dock ha i åtanke att det i framtiden kommer att bli en hård kamp, kanske ibland på liv och död, om tolkuppdrag för den svenska försvarsmakten om/när det blir känt ute i världen att man är garanterad ett liv i Sverige om man har jobbat som tolk för den svenska försvarsmakten!

• Var ska gränsen dras för vilka som ska erbjudas jobb och bostad etc i Sverige efter avslutat uppdrag? Ska man ha tolkat två dagar, två månader eller två år?

• Vem ska ta på sig försörjningsansvaret om tolken t.ex. har åtta barn? Det ingår inte enligt utlänningslagen, att samhället försörjer familjen när man kommer som arbetskraftsinvandrare.

• Arbetskraftsinvandring är omgärdad av en egen lagstiftning som bland annat anger att man beviljas TUT (tillfälligt uppehållstillstånd) i fyra år och först därefter kan ansöka om PUT (permanent uppehållstillstånd). Man måste hela tiden ha arbete och hela tiden försörja sig själv, annars upphör TUT som ju gavs enbart som ett tillstånd för arbete. Klarar men inte jobbet, begår man brott eller händer det något annat som gör att ”arbetslinjen” inte kan upprätthållas så har man inte rätt att få stanna i Sverige hur mycket man än varit tolk i Afghanistan.

Det är således en hel del att tänka på innan man går vidare. Men det finns anledning att lyfta på hatten för Peter Santesson som tänkt nytt och fritt och som för fram ett förslag som låter betydligt bättre och mer realistiskt än att afghanska tolkar ska kunna komma till Sverige på något annat sätt!

Vänligen respektera att texten är © COPYRIGHT denna blogg och inte får förvrängas, vinklas eller användas i syfte som den inte är ägnad för. Länkning till texten får givetvis ske, men kopiering av texterna är inte tillåten.

Utdrag ur Zulmay Afzalis bok / Excerpts from Zulmay Afzalis’ book

Läs mer här.

Read more here.

En f.d. migga: ”Vad är det då migrationsministern har sagt som är så fasansfullt, så groteskt hemskt att han måste stå och bli smutskastad av sin chef i TV?”

En f.d. migga reflekterar över drevet mot migrationsminister Billström och om varför så mycket är ”rasistiskt” nuförtiden:

Det är väl ingen som har lyckats missa drevet mot Tobias Billström, den i mina ögon ende politiker som har stått upp mot den ström av dumhet som har karaktäriserat invandringsdebatten under senare tid. Tonläget har hela tiden höjts för att nu nästan nå ett crescendo då media, proffstyckare och politiker nått en ohelig liberal/vänster-koalition med Miljöpartiet som domptör av hela cirkusen.

Billström är den ende som har vågat tala klarspråk när det gäller invandringen. Han har varit ärlig i sitt uppsåt och har hållit fast vid att svensk lag går före åsikter. Han har klart och sakligt stått emot alla anklagelser om att han, Migrationsverket, ja hela Sverige är djupt rasistiskt. Och för detta har han nu belönats med giftkoppen. Han har inte ännu tvingats att dricka den i botten, men nog står han och håller i den. Tvekar kanske om det inte vore lika bra att dricka den i botten och avsluta alltihop. Och vem är det som bjudit honom denna bittra dryck? Jo, hans egen chef, statsministern. Som borde, likt varje god chef ska göra, stå bakom sin medarbetare och försvara honom som person, men förklara att handlingen var fel.

Vad gör Reinfeldt i detta läge, när han hade kunnat rädda sin minister? Han står i TV och säger att Tobias Billström har agerat fel, att han har uttryckt sig olämpligt. Inte att agerandet har varit fel, eller att vissa uttalanden har varit olyckliga. Vad är det då migrationsministern har sagt som är så fasansfullt, så groteskt hemskt att han måste stå och bli smutskastad av sin chef i TV? Jo, att:

”Ibland har vi bilden av att personen som är gömd bor hos en trevlig blond svensk dam i 50-60-årsåldern som vill hjälpa till. Men det är ju inte så. De allra flesta bor hos sina landsmän som inte alls är blonda och blåögda”.

Jag kan för mitt liv inte hitta något felaktigt i detta, det är ju sant! Är det rasistiskt att påpeka att de flesta illegala invandrare, som håller sig undan svensk lag, inte är blonda och blåögda och troligtvis blir hjälpta av sina landsmän? Varför måste vi prompt blunda för verkligheten? Varför måste röstläget vara så högt och varför måste mantrat vara ”rasist, rasist, rasist”?

Och till sist ännu en fråga: Varför är det ”De kränktas kör” som sätter agendan, som får leda debatten och formulera problemen ivrigt påhejade av medie- och kulturfolk och den tidigare nämnda oheliga alliansen mellan liberaler och vänsterfolk dit jag räknar Miljöpartiet? Dessa talar om vad som är rätt att tycka, och tycker du inte så, ja då är du rasist. Och ingen vill ju vara rasist, så det är bäst att tycka rätt. Det tycker jag är förfärligt.

Vänligen respektera att texten är © COPYRIGHT denna blogg och inte får förvrängas, vinklas eller användas i syfte som den inte är ägnad för. Länkning till texten får givetvis ske, men kopiering av texterna är inte tillåten.

En migga: ”How’s that working for you?”

En migga skriver, apropå drevet mot migrationsminister Tobias Billström

How’s that working for you?

är en så kallad catch-phrase av tevepsykologen Phil McGraw, Dr Phil. Passar bra just nu.

Uppgörelsen med Miljöpartiet skulle neutralisera Sverigedemokraterna. Och skulle SD:s opinionssiffror stå sig – de ligger just nu på 9 till 11 procent beroende på opinionsinstitut – så dubblar de sina mandat till valet 2014.

Miljöpartiets talesman tyckte exempelvis i Agenda den 10 mars att utlänningslagen inte fungerade som den var tänkt att fungera – för det är alldeles för många sjuka och barnfamiljer som inte får PUT. Tja, det finns en undersökning på just detta med begreppet ”synnerligen ömmande omständigheter” – eller ”humanitära skäl” som det tidigare hette – och den undersökningen visade tydligt att Migrationsverket och migrationsdomstolarna är ”snällare” i sin bedömning än vad lagstiftaren avsett. Fast den undersökningen kanske är rasistisk?

Jag har letat i mitt minne efter en omtalad film som handlar om just två asylsökande som gömmer sig och som reser runt i Sverige och stöter på olika företeelser. I den kritikerrosade filmen finns en episod med ett kvinna – blond och blåögd – som inrett källaren till familjens villa för boende åt dem som gömmer sig. Synd att den filmen är rasistisk. Filmmakarna får väl helt enkelt lämna tillbaka priserna.

How’s that working for you?

Kommentar: Filmen som miggan talar om är en tv-serie som sändes 2000 och heter Det nya landet.

Vänligen respektera att texten är © COPYRIGHT denna blogg och inte får förvrängas, vinklas eller användas i syfte som den inte är ägnad för. Länkning till texten får givetvis ske, men kopiering av texterna är inte tillåten.

Nu går drevet igen, för några ords och tonfalls skull

Sverige är ett mycket märkligt land. På många sätt. Det sätt man hanterar människor på – politiska makthavare men också andra som av någon anledning inte faller mediekåren på läppen – när de inte använder exakt ”rätt” vokabulär och inte beter sig som en luktfri, nästintill omänskligt felfri robot, är ytterst obehagligt. Så som människor jagas är helt osannolikt och saknar motstycke i demokratiska länder. De, som hamnat utanför den mer eller mindre outtalade men ändå i högsta grad existerande ”pk-normen”, drevjagas och får springa som skadskjutna rådjur tills de stupar. Kanske – men bara kanske – klarar de sig om de gör avbön på ”rätt” sätt (enligt medierna), trots att de inte gjort något annat än sagt som det är. Men att ”säga som det är” innebär i Sverige inte detsamma som i andra länder. I Sverige kan några få ord nästan döda en människa; i varje fall döda hans eller hennes karriär och arbetsliv och i vissa fall förstöra hans mentala hälsa.

Nu drevas det riktigt rejält mot migrationsminister Tobias Billström för något som man i andra länder inte ens begriper vad som är ”fel”, vad det är som den svenske ministern sagt och gjort som nu gör att alla medier svallar över. ”Grovt klavertramp”, sade man i TV4 Nyheterna och samma typer av anklagelser hörs och kan läsas i så gott som alla svenska medier just nu. Så vad – exakt vad – är det för fruktansvärda saker migrationsministern har sagt? Ja, enligt den inspelning (lyssna på hela inslaget!) som den intervjuande reportern gjorde av sitt samtal med Billström så föll ministerns ord exakt så här:

Ibland har vi bilden av att personen som är gömd bor hos en trevlig blond svensk dam i 50-60-årsåldern som vill hjälpa till. Men det är ju inte så. De allra flesta bor hos sina landsmän som inte alls är blonda och blåögda.

Är man rasistisk, främlingsfientlig, ond och borde fördrivas från samhällsgemenskapen om man helt enkelt står som barnet i H C Andersens saga om kejsarens nya kläder och undrar vad det är man ska ”rasa” över? Är det fel – analogt med att svart = vitt och vitt = svart – att tycka att det är galet att personer som gått igenom en kostsam asylprocess i enlighet med sin rätt att söka asyl, och fått avslag på sin ansökan och ska lämna landet, inte gör det? Är det fel att påstå att medelålders svenska kvinnor (ofta blonda = faktum) är bland dem som av genuin medmänsklighet och i djup tro om att de gör rätt, gömmer personer som inte har rätt att visats här (= faktum)? Eller att många göms av människor som utnyttjar dem (= faktum), men att många också göms av släktingar som inte utnyttjar dem (= faktum)?

Följande berättar författaren Nuri Kino, tidigare också verksam som journalist och mångfaldigt prisbelönt med allt från Guldspaden till Ikarospriset och European Parliament´s Journalist price m.m.:

Hon var en svensk, alkoholiserad, bitter kvinna som skrek glåpord mot alla med mörkt hår. Allt var de mörkhårigas fel. ”Jävla svartskallar, komma hit och …”.

Idag har hon slutat dricka och röka. Hon äter hälsosamt, är till och med ute och går några gånger i veckan. Tillsammans med sina hyresgäster. För i hennes tre rum och kök bor nu några av ”de där svartskallarna”. En ensamstående man bor på hennes köksgolv. En familj med två barn bor i det ena rummet och en annan familj i det andra. Den blonda svenska damen bor i det tredje rummet.

Och hon, en blonda svenska damen, får ungefär 10.000 kronor i hyra varje månad. Hon får hemlagad mat tre gånger om dagen. Och sällskap. Trevligt sådant. I Mellanöstern är man ju uppfostrad att respektera äldre – på ett annat sätt än i Sverige – och man gör ju kher genom att hjälpa henne. Kher, välgörenhet …

En bloggläsare skriver bland annat detta, ett utdrag ur ett längre mejl här, med anledning av den senaste tidens debacle kring REVA, illegala invandrare, migrationsministern etc.:

”Papperslösa flyktingar” (de är ju varken papperslösa eller flyktingar…) är personer som fått avslag på sin asylansökan och vägrar godta beslutet och lever här illegalt. Det finns också andra som lever illegalt i landet: personer som besöker Sverige för att hälsa på släktingar eller för att bedriva kriminalitet, vare sig det gäller att tigga under falska premisser, bedriva brott i form av rån eller ägna sig åt trafficking. Det verkar inte finnas någon balanserad och saklig information någonstans. Jag blir trött. Jag sympatiserar verkligen inte med SD men gissar att de kommer att få väldigt bra resultat i valen 2014. Och den här sortens argumentation har hjälpt till.

En läsare av boken Inte svart eller vitt utan svart och vitt som jag korresponderat med, skriver, med anledning av en fruktansvärt obehaglig bild och text som florerat i sociala medier (som jag inte vill ska synas på min blogg, men som kan ses här):

Undrar om det är möjligt att relativisera Förintelsen på ett mer ointelligent sätt? Men det visar väl bara hur snabbt idioti får grepp om människor som saknar kunskap, kontext och begrepp. Ta del av diskussionen i kommentarerna på bilden. Mycket upplysande (och deprimerande). Och den ene efter den andre borgerliga FB-kontakten jag har delar bilden och tycker den är lysande…

Vad är det för fel på svenskarna? Hur kunde det gå så snabbt, på bara några decennier, att folk tappade både vett och sans? Att så många inte förmår tänka självständigt utan gladeligen hakar på nästan vilka galenskaper som helst? Hur ska vi kunna leva tillsammans och hur ska vi kunna leva i fred i ett land där viljan att ständigt hitta någon att hacka på och ”dreva” mot är så stor och människor är så lättpåverkade?

Jag talade om allt detta med en klok vän som jag hyser stor respekt för. Han sa att han – och många med honom – anser att migrationsministern låtit nedlåtande och att han hade gjort bort sig rejält. Han hade inte så mycket att säga om vad ministern sagt utan mera om hur han sagt det. Vi respekterar att vi tycker olika, jag bemödar mig också om att förstå varför min vän tycker som han gör. Och här ligger kanske kärnan i det hela: att människor måste lära sig att det är okej att tycka olika, måste lära sig att acceptera att människor upplever och ser på saker och ting olika. Att det inte finns någon enda levande människa som kan ”please all”. Att man inte kan hålla på och bli ”kränkt” för allt som inte passar exakt in i ens egen mall eller ens eget synsätt. Och – det är viktigt! – människor måste också, tyvärr, lära sig att det hör livet till att ingen – ingen! – kan undgå att emellanåt faktiskt bli kränkt, men att man inte dör av det.

Om nu ”blodtörstiga” och utmärkelsehungriga journalister lyckas dreva bort Tobias Billström från migrationsministerposten (en man som har stor kunskap på sitt område) och lyckas få honom utbytt mot någon annan (vem har kunskaper för att klara jobbet?), hur länge tror mediemaktmänniskorna då att den personen står pall? Hur snabbt ska de dreva bort honom/henne för några ord eller tonfalls skull? Nu har ju migrationsministern bett om ursäkt (obegripligt varför), vilket kanske tillfredsställer mediemänniskorna och hans politiska motståndare. Operation utslätning, desinficering och dammsugning av minsta tydlig eller för någon enda individ kontroversiell åsikt och därpå följande robotifiering har påbörjats och redan passerat första stadiet. Synd. Många säger ofta lite lättvindigt att: ”Vi har de politiker vi förtjänar”. Nej, så är det inte! Vi har de politiker medierna gör dem till. Jag vill inte att sådana politiker, sådana ministrar ska styra Sverige!

Till slut:

Till Aftonbladet sa en medierådgivare (!) följande, och Aftonbladet publicerade det glatt:

Det här med ”blond och blåögd” är ju rasism.

Nu fattar jag absolut ingenting!

Vänligen respektera att texten är © COPYRIGHT denna blogg och inte får förvrängas, vinklas eller användas i syfte som den inte är ägnad för. Länkning till texten får givetvis ske, men kopiering av texterna är inte tillåten.

En migga: ”Var det så här arbetskraftsinvandringen var tänkt att fungera?”

En migga berättar:

En syrier berättade för mig idag att det kostar 50.000 kronor att få ett arbetstillstånd med ett fejkat jobb. Gammelmedia vill förstås få det till att det handlar om elaka svenskar som lurar utlänningar, men det är en ömsesidig överenskommelse parterna emellan. ”Arbetgivaren” får sina pengar och ”arbetstagaren” får sitt uppehållstillstånd.

Erbjudandet om arbete är ju inte bindande för någondera parten så det är en riktigt bra affär. Arbetstagaren kommer till Sverige och söker asyl eller socialbidrag. Alla som är folkbokförda i en kommun kan ju söka socialbidrag…

Jag förstår att syrier gör vad de kan för att ta sig ifrån landet, men var det så här arbetskraftsinvandringen var tänkt att fungera? Tilläggas bör kanske att det inte bara är syrier som kommit på detta, det är många andra som kommit på samma sätt att ta sig in i Sverige.

Kommentar: Det här är förstås inget att låtsas om, liksom inte heller något annat som miggorna rapporterar om. För det här är ju bara en migga som berättar om verkligheten, rakt på sak, utan att flumma till och bortförklara och utan att använda Språkformuleringsföreträdarnas korrekta ordlista.

Här kan man läsa om ordlistan som många säkert väntar på.

Vänligen respektera att texten är © COPYRIGHT denna blogg och inte får förvrängas, vinklas eller användas i syfte som den inte är ägnad för. Länkning till texten får givetvis ske, men kopiering av texterna är inte tillåten.

En migga: ”Vi är skyldiga att anmäla brott, men…”

En migga replikerar på inlägget Gäller lagen om förfalskningbrott alla? Dvs gäller svensk lag lika för alla?:

Vi som jobbar på Migrationsverket är, liksom andra tjänstemän, skyldiga att anmäla alla brott vi stöter på i tjänsten och det gör vi, om vi hinner. Vår arbetsbelastning är extremt hög så detta är något som tyvärr ligger långt ner på prioritetslistan.

Jag  tror att de flesta försvarar sig med att polisen i alla fall inte skulle driva saken…

Kommentar: Sverige – en rättsstat? I Sverige – lagen är lika för alla?

© Denna blogg.

Språkformuleringsprivilegieföreträdarna borde ge ut en egen godkänd ordlista

SAOL – en ordlista som inte gäller fullt ut.

Jag har tidigare påpekat det, jag gör det igen: journalister och politiker som tagit sig språkformuleringsprivilegiet borde ge ut en av dem godkänd ord- och begreppslista på asyl- och migrationsområdet, så att de som vill uttrycka sig korrekt (enligt dem), vet vad som gäller. Så att de, som inte vill hamna utanför det stora goda vi:et som språkformuleringsprivilegieföreträdarna utgör, vet vad de kan/får och inte kan/får säga och skriva.

Följande ord och begrepp är jag tämligen säker på inte bör ingå i ”det goda vi:ets” vokabulär:
Mörk. Svart. Blond. Blåögd. Vi. Dom. Utlänning. Illegal. Olaglig. Avslag. Utvisa. Enligt utlänningslagen. Analfabeter. Falsk asylhistoria. Förfalskade dokument. Respektera avslagsbeslut. Lämna landet. Utvisas.

Följande är jag osäker på om de kanske kan/får användas eller ej:
Asylinvandrare. Invandrare. Ensamkommande påstått minderåriga asylsökande. Utländsk härkomst/bakgrund. Utomeuropeisk härkomst/bakgrund. Svenskar (i betydelsen icke utländsk härkomst). Rättssäker (asylprocess). Eget ansvar.

Bland ord och begrepp som kan/får och rentav bör användas torde återfinnas:
Asylrätt. Allas lika värde. Människovärde. Inhuman asylpolitik. Ensamkommande flyktingbarn. Ingen människa är illegal. Gömda. Segregation. Orättvist. Utanförskap.

Jag, som har svenska som modersmål och anser mig behärska det väl, hänger inte med i nyspråket på asyl- och migrationsområdet, det språk som vänds och vrids och vinklas så till den milda grad att svart blir vitt och vitt blir svart. Jag kommer dock själv aldrig att använda en ord- och begreppslista av den typ jag efterlyser eftersom jag tycker att det är katastrofalt att förvränga ord och begrepp så som många aktörer på asyl- och migrationsområdet gör. Men listan behövs för alla dem som är osäkra och rädda för att uttrycka sig felaktigt, och som inte för sitt liv vill riskera att bli anklagade för att vara ”rasister”, ”islamofober”, ”främlingsfientliga” etc. Också de orden används förresten av det goda vi:et med nya betydelser och innebörder och tarvar ordentliga förklaringar i Språkformuleringsföreträdarnas korrekta asyl- och migrationsordlista 2013. Listan bör uppdateras varje år eftersom nya förbjudna resp tillåtna ord och begrepp ständigt tillkommer och försvinner.

P.S. Det finns förstås en lista över ordförklaringar som Migrationsverket har sammanställt, men den är inte något som alla journalister och alla politiker anser sig behöva behärska när de talar och skriver om asyl- och migrationsfrågor.

© Denna blogg.