”Som journalister har vi misslyckats när sådant här inträffar.”

Som reporter på SVT Uutiset skulle jag bli förbannad över att min chef uttrycker sig som hon gör i artikeln Man kastade sten mot SVT-reportrar i Husby i Expressen (om chefen är korrekt citerad, vilket man aldrig säkert vet med medierna…)! Enligt Expressen säger Elina Majakari, ansvarig utgivare för SVT:s finska redaktion:

Som journalister har vi misslyckats när sådant här inträffar.

1) Vad då ”som journalister har vi misslyckats”???
2) Var Elina Majakari själv där eftersom hon säger ”vi”?
3) På vilket sätt – förklara! – har Uutisets reportrar misslyckats om de blir kastade sten på???

Reportrarna ska ges fullt stöd av sin chef, inte anses ha misslyckats när de, lugnt och sansat, är ute i en svensk (?) förort för att göra ett rutinjobb. Elina Majakari säger ju själv: ”Jag skulle inte skicka vem som helst till exempelvis Husby”. Hur kan hon då tycka att Uutisets reportrar ”har misslyckats”?

Är det aldrig någon i detta land – inte ens en finländare som Elina Majakari – som kan stå upp och lägga skulden där den hör hemma: hos den/dem som kastar stenarna?

Tillägg
Kommentarer från bloggläsare på ovanstående:

Du har så rätt. Slutklämmen i Expressen:

”Händelsen är anmäld till arbetsmiljöverket. Dock har ingen polisanmälan gjorts.”

visar med all önskvärd tydlighet att grundproblemet handlar om dålig arbetsmiljö för journalisterna, vilket jag kräver att någon gör något åt! Att problem uppstod där och då, berodde i sin tur på att de uppenbarligen skickade dit ”vem som helst”, vilket de ju inte borde ha gjort.

Det som får mig att meditera är Mme Majakaris slutkläm:

”Vi borde verka mer även i förorterna och inte bara vistas där som besökare, men det är lättare sagt än gjort.”

Jag håller med till minst 100 % att ”det är lättare sagt än gjort”, eftersom jag inte alls förstår vad hon menar. Överlag är det rätt så vanligt att journalister kommer till ett ställe – förort eller inte – på uppdrag för att det händer eller hänt något där. Som ”besökare” om man så vill.

Vänligen respektera att texten är © COPYRIGHT denna blogg och inte får förvrängas, vinklas eller användas i syfte som den inte är ägnad för. Länkning till texten får givetvis göras, men kopiering av mina texter är inte tillåten. Vid citat, var vänlig ange källa!

En migga: ”Det är synd att Migrationsverket blivit en tummelplats för karriärsugna småpåvar som har mycket ytliga kunskaper om asylrätt med mera.”

En migga kommenterar vad andra miggor berättar i Aftonbladet om att ”Cheferna är diktatoriska”. Det handlar om att ”chefer på Migrationsverkets förvar i Göteborg säger upp timanställda och anklagar fast anställda för tjänstefel”.

Jag känner igen detta. Jag blir också hela tiden ifrågasatt av teamledare på order av någon småchef som flåsar henne eller honom i nacken och frågan är alltid densamma: ”Varför är inte det här ärendet avgjort ännu?” Och trots att jag sedan förklarar för dem att jag faktiskt måste få tillräckligt med underlag för att avgöra ärendet – det kan handla om språkanalys, ambassadfråga osv – så får jag alltid svaret att jag tänker fel, att alla ärenden är enkla och alla ärenden ska avgöras snabbt. Då ber jag oftast teamledaren att lyfta ärendet från mig och ge det till någon annan som kan avgöra det så snabbt som cheferna önskar. Det sker dock sällan. Vid ett tillfälle hände det och sedan gick det tre månader. Då fick jag fick tillbaka ärendet i samma skick som jag hade lämnat över det tre månader tidigare, eftersom det inte gick att avgöra utan en ambassadförfrågan…

Det är synd att Migrationsverket blivit en tummelplats för karriärsugna småpåvar som har mycket ytliga kunskaper om asylrätt med mera.

Miggan kompletterar sin kommentar med följande:

Jag har jobbat på Migrationsverket i mer än tio år nu och under senare tid – efter lean – har det verkligen urartat. För en tid sedan läste jag på din blogg ett inlägg från en annan migga som så träffsäkert skrev om en mängd pärmbärare som numera utgör staben i olika ledningsgrupper och andra grupper vilka jag ens inte orkar komma ihåg namnen på men som då och presterar små häften med powerpoint som vi ska gå genom på våra möten och försöka finna någon visdom i. Jag kastar dem direkt i papperskorgen eftersom de inte tillför någonting. Vi är liksom därhän igen att vi måste uppfinna hjulet själva  och jobba häcken av oss för att försöka vara lean, samtidigt som en massa anställda som kunde göra åtminstone någon nytta, producerar powerpointhäften till ingen nytta.

Inlägget, som miggan hänvisar till i stycket ovan är: En migga ger råd till GD för Migrationsverket: ”Inför LEAN. Bland dina byråkrater. Och sluta inte förrän det bara återstår en person för en arbetsuppgift. Så inget mer av fem byråkrater för en arbetsuppgift där samtliga gett sig själva fribrev att inte jobba.” Det är skrämmande läsning, som så mycket som miggorna berättar här på bloggen.

Vänligen respektera att texten är © COPYRIGHT denna blogg och inte får förvrängas, vinklas eller användas i syfte som den inte är ägnad för. Länkning till texten får givetvis göras, men kopiering av mina texter är inte tillåten. Vid citat, var vänlig ange källa!