Sverige har inte sjukdomsinvandring

Återigen rapporterar Expressen – Riad, 2, är hjärnskadad – kan ändå utvisas – om att fall där endast en del av informationen ges. Artikeln börjar så här:

Tvåårige Riad lider av vattenskalle, har allvarliga hjärnskador och är förlamad.

Familjen Bislimi hoppades på en bättre framtid för sin son i Sverige – men har fått avslag på sin ansökan om uppehållstillstånd i flera instanser.

Av artikeln, som alltså kan läsas genom att man klickar på länken ovan, framgår att familjen är från Kosovo och inte har några som helst asyl- eller skyddsskäl. Detta informerar Expressen inte om. Inte heller informerar Expressen om att Sverige inte har sjukdomsinvandring, oavsett hur grava skador någon har. Det borde man låta läsarna veta, men underlåter som så ofta att ge viktiga och relevanta upplysningar.

Allt fler fall av sjukdomsinvandring har på senare tid tagits upp i olika medier utan att man informerat läsarna/tittarna/lyssnarna om att sjukdom inte är ”asylskäl” (vilket själva ordet ”asylskäl” redan indikerar). Att Sverige skulle börja åta sig att ta emot sjuka människor och ge dem uppehållstillstånd, försörjning, bostad etc är en utopi. Det finns garanterat inte resurser till det, hur mycket Sverige än är – som Carl Bildt uttryckt det – ”en humanitär stormakt”.

Här har en familj, utan asylskäl och utan rätt att invandra i Sverige (dvs inte arbetskraftsinvandrare) redan fått vård för stora summor samt bostad och dagersättning och ombud och tolkar och kunnat överklaga till migrationsdomstol och till och med fått sitt ärende prövat av allra högsta instans, nämligen Migrationsöverdomstolen. Enligt Expressen gick också Migrationsöverdomstolen på Migrationsverkets linje och avslog ansökan i maj i år. Nämnas kan, att Migrationsöverdomstolens dom som Expressen hänvisar till, inte kan hittas vare sig i Migrationsverkets databas eller hos Domstolsverket.

Att en familj från Kosovo kommit till Sverige och, som de själva säger: ”hoppades på en bättre framtid för sin son i Sverige”, är som sagt inte skäl för asyl, enligt utlänningslagen. Ändå har generösa Sverige, den ”humanitära stormakten”, gett familjen sex månaders tillfälligt uppehållstillstånd och bekostat – och bekostar – såväl deras uppehälle som sjukhusvård dygnet runt  för den sjuke sonen.

Också SR Nyheter P4: Familj med sjukt barn riskerar utvisning rapporterar:

Enligt ett läkarutlåtande har neurokirurger i Lund gjort bedömningen att han inte kommer att överleva. Den vård han får, dygnet runt, handlar om palliativ vård – vård i livets slutskede. Trots det har Migrationsverket och Migrationsdomstolen sagt nej till uppehållstillstånd.

Det finns inget ”trots det”, myndigheterna har följt lagen. Ett barns (eller en vuxens, för den delen) sjukdom är inte grund för permanent uppehållstillstånd i Sverige för en hel familj. Migrationsverket har valt att ta till den möjlighet verket har, att skjuta upp verkställigheten så att barnet kan få den vård det inte sägs kunna få i Kosovo. De har kommit utan asylskäl och har redan varit här i drygt ett år och fått avslag på sin ansökan om att få uppehållstillstånd i Sverige. Migrationsverket har skjutit upp verkställigheten av det lagakraftvunna beslutet om utvisning till februari 2014, vilket är både generöst och humanitärt. Därefter verkställs utvisningen, om det inte är så att livsviktig vård som inte kan ges i Kosovo då fortfarande behövs. Då kan Migrationsverket besluta om ytterligare respit.

Förr, för inte så länge sedan och med i princip samma lagstiftning som idag, gavs då och då vård i Sverige åt svårt sjuka utländska barn och vuxna utan uppehållstillstånd, förutsatt att de faktiska kostnaderna inte belastade svenska skattebetalare. Det hände många gånger att insamlingar startades för att kunna hjälpa svårt sjuka att få vissa operationer eller viss vård här, varefter de återvände till sina hemländer. Det är inget som hindrar t.ex. Expressen att dra i gång en sådan insamling där de som så önskar kan bidra till att tvåårige Riad får den vård han behöver. Många skulle säkert gärna lämna en slant, svenskarna är generösa och har stora hjärtan.

Men sjukdomsinvandring via asylsystemet är alltså inte en möjlighet för sjuka människor eller människor med sjuka barn.

I texten Utlänningslagen medger inte sjukdomsinvandring skrev jag den 5 juni 2009 om ett liknande fall och utvecklade också mer utförligt vad utlänningslagen stadgar. Jag avslutade texten:

Man får, som medmänniska och läkare, självklart aldrig visa en dödssjuk eller svårt skadad människa på porten. Men det är en helt annan sak än att människor ska beviljas permanenta uppehållstillstånd i Sverige med allt vad det innebär, för att de behöver sjukvård.

Vänligen respektera att alla texter är © COPYRIGHT denna blogg. De får inte förvrängas, vinklas eller användas i något syfte som de inte är ägnade för. Hela bloggtexter får inte användas, endast kortare citat med länkning till originaltexterna är tillåtet. Media och andra som citerar ur texterna ska ange källa! (OBS! Gäller givetvis också svenska journalister.)

En migga: ”Det går alldeles utmärkt att enligt utlänningslagen återkalla ett tillstånd som delats ut efter bedrägeri. Men vi sysslar inte med sådant här på verket.”

En migga skriver:

Fenomen i rötmånaden

För ett år sedan såg det ut som om Alliansen skulle skänka bort regeringsinnehavet till valet 2014. Sedan dess har de stundtals uppträtt som prinsessor på ärter. Nu står de som åsnan mellan två hötappar.

När en Allians bestående av fyra partier först tränger ihop sig i den socialliberala mittfåran – begreppet liberal är nästan på utdöende i den svenska politiken – och därmed lämnar ena flygeln fri för ett numer, enligt titeln, socialkonservativt parti, och samtidigt gör upp med ett miljöparti vars modus operandi är att attackera till och med de egna uppgörelserna så fort de hamnat på pränt för att vara ”för lite” eller ”fel” – ja då har man nästan skjutit sig själv i foten. Men jag undrar ändå hur den partistrateg resonerade som fick statsministern att offentligt slå fast att Alliansen hellre stöder vänsterblocket än tar stöd från SD.  Syftet var ju hyfsat klart – att försöka förmå väljare att inte proteströsta på SD. Fast om den snuggan slår tillbaka? Om väljarna istället uppfattar det som att en röst på Alliansen är en bortkastad röst? När moderater inte längre ser det som lönt mödan att stödrösta på KD och C? Utan tvivel är man inte klok.

Och det kan inte vara lätt att samtidigt försöka göra något alls åt invandring och integration. När moderater försöker höja ribban i försörjningskraven så kontrar de små partierna med att det är ”orimligt” och ”främlingsfientligt”. Och då är ändå de befintliga försörjningskraven så utformade att de bara omfattar så många anknytningspersoner i Sverige som går att räkna på ena handens fingrar – våra försörjningskrav omfattar nämligen inte några familjemedlemmar alls. Det är bara anknytningspersonen som ska visa att han eller hon för egen del lever på existensminimum – och det gäller bara vid första beslutet. Om den berörde dagen efter att sju familjemedlemmar fått PUT medger att hans anställningsbevis är ett falsarium och att hans lägenhet i själva verket innehas av en kompis sker ingen sanktion. LEAN kallar vi det för på Migrationsverket. Det går alldeles utmärkt att enligt utlänningslagen återkalla ett tillstånd som delats ut efter bedrägeri. Men vi sysslar inte med sådant här på verket. På en del enheter inom verket – och jag ska inte vara så snäll att jag berättar vilka – är det till och med officiellt att man inte utreder eventuella återkallelser.

Men integrationsministern kungjorde härförleden att det nu ska ställas krav på dem som får PUT i asylprocessen, att de åtminstone ska göra något för att uppnå egen försörjning. I nådens år 2013. För det har nämligen inte funnits några krav tidigare. Så det var väl bra att det blev medgivet – det har på sina håll ansetts som främlingsfientligt att ens peka på den rätt märkliga skillnad som gäller mellan landets egna medborgare och dem som får PUT i asylprocessen – man kunde ju tänka sig att det förnuftiga vore att kravnivåerna skulle vara detsamma. Det har varit så fult, så fult med krav. Men bättre sent än aldrig.

Sedan finns det ett tveeggat svärd som seglat upp som argument i debatten – den att vi absolut måste ha invandring för att lösa problemet med en åldrande befolkning. Om argumenten bara hade varit de som följer grundlagarna för en liberal marknadsekonomi – att flöde av varor, tjänster, kapital, arbetskraft, företagsetableringar och studerande ökar tillväxten – hade det ju varit gott och väl.  Vad anhängaren av dogmen om att arbetskraftsinvandrare ska lösa äldres problem inte verkar ha tänkt på är att även invandrare blir äldre. Om ett land har ett födelsetal på 2,1 – vilket Sverige nästan har – så reproducerar befolkningen sig. Är talet lägre går det åt helskotta. Men är talet högre måste alla därpå kommande generationers tal också bli högre för att klara den ökande och åldrande befolkningen – det är enkel matematik. Högre och högre och högre som i ett pyramidspel. Tills någon generation till sist förlorar. Det finns – förutom att försöka vässa själva pensionssystemet – bara tre bra sätt för att komma till rätta med att vi blir 90 år istället för 75: högre förvärvsgrad före pension, högre pensionsålder, och – det smärtsammaste av allt – högre pensionsavsättningar. Det sista samma som minskade löneökningar. Fast det är väl med den här debatten som med miljön – det är något som ligger i framtiden och därför ointressant.

Att ställa grupper mot varandra är också ett värdeladdat begrepp. Sådant sker dagligen och stundligen i politiken – bättre vägar eller fler lärare, sänkta brytpunkt för statlig skatt eller sänkt skatt för pensionärer. På invandringens område är det däremot absolut tabu – här får vi inte ställa grupper mot varandra. I am confused… Regeringen har i flera år tagit finansiering av Migrationsverket från budgeten för utlandsbiståndet, så att det blivit färre skolor och vattenreningsanläggningar i Sudan mot fler totalförsörjda i Rinkeby. Så om vi inte ska ställa grupper mot varandra har jag ett förslag – återställ budgeten för u-landsbistånd och låt Migrationsverket köra sin verksamhet på löpande räkning. Då försvinner visserligen en god portion av det utlovade reformutrymmet, men det kan det väl vara värt för att följa en princip?

Och jag tror slutligen inte att vare sig Danderyd eller Vellinge ramlar baklänges av att den statliga etableringsersättningen ska bli mindre i de kommuner som tar emot få asylinvandrare. Eller att ersättningen ska betalas ut under längre tid än två år. De kommuner däremot som tar emot många ser nog snarare den här utlovade moroten – högre ersättning till dem som tar emot många – som betalning av en redan förfallen skuld. Det har gått lång tid sedan det gick att integrera någon på två år eller fyra år eller sex år.

Kommentar: Ingen. Det som sagts i texten ovan har sagts med stor tydlighet i en välskriven och kunnig text. En text som i andra länder skulle skaka om de flesta, särskilt politiker i riksdag och regering.

Vänligen respektera att alla texter är © COPYRIGHT denna blogg. De får inte förvrängas, vinklas eller användas i något syfte som de inte är ägnade för. Hela bloggtexter får inte användas, endast kortare citat med länkning till originaltexterna är tillåtet. Media och andra som citerar ur texterna ska ange källa! (OBS! Gäller givetvis också svenska journalister.)