Finländsk forskare: ”Det svenska försvarets svaghet är en säkerhetsrisk för hela Östersjöområdet..”

Inte bara på det osäkra och uruselt hanterade asyl- och migrationsområdet är Sverige en riskfaktor för stabiliteten, främst i Norden, utan också på det närmast obefintliga försvarsområdet. I en text på Yles sajt har forskaren vid Utrikespolitiska institutet i Helsingfors, Charly Salonius Pasternak, intervjuats och citerats och det är, som vanligt när det gäller finländare, raka och tydliga besked han ger:

Det svenska försvarets svaghet är en säkerhetsrisk för hela Östersjöområdet. Sverige förmår inte längre försvara sitt territorium.

Den svenska armén är i praktiken utraderad, till och med flottans modernaste fartyg saknar luftvärn, och också landets luftförsvar i övrigt är så gott som avskaffat. Sverige har bra stridsflygplan, men de förmår inte angripa markmål över stora avstånd.

Till följd av utvecklingen råder det nu svår inkonsekvens mellan Sveriges försvarspolitiska tänkande och den faktiska försvarsförmågan. Sverige har förbundit sig att stöda sina grannländer militärt om de utsätts för angrepp. Men Salonius-Pasternak säger att Sverige för ögonblicket har så få soldater, att det inte kan bli tal om att skicka dem utomlands.

Salonius-Pasternak. igen:

Sverige räknar självt alltmer med att få hjälp från utlandet, i händelse att landet angrips. Det är en ytterst riskabel politik. Dessutom saknar Sverige förmåga att ta emot hjälp, även om sådan står att få.

Att Sverige destabiliserar läget i Norden genom sin märkliga asylsläpphänthet är ett faktum som oroar inte minst Finland. Att Sverige kallar sig ”rättsstat” men skapar förvirrande nya regler (i total strid med redan befintlig utlänningslag), som ger möjlighet för personer som myndighet och domstol konstaterat inte har rätt att vistas i landet, att ändå stanna kvar, är svårbegripligt för andra länder. Sverige tillåter i praktiken illegal invandring (det hör ju var och en hur galet det låter, att en stat tillåter något som är olagligt…) av människor som landets myndigheter, riksdag, regering och folk inte har en aning om vilka de är, varifrån de är och varför de är här! Dessa okända personer, som redan i en dyr asylprocess fått avslag på sina ansökningar om att få stanna i Sverige, har av oerhört märkligt tänkande, självsvåldiga politiker getts rätt till skattefinansierad (!!!) sjukvård och skolgång. När Polisen följer utlänningslagen och utvisar – eller försöker utvisa – ett försvinnande litet antal av dem som lever i landet utan tillstånd, blir det stora demonstrationer och enorm ilska i vissa grupper – som alltså inte anser att utlänningslagen ska gälla.

Och det är inte nog med det, för det är lika illa att Sverige nedmonterat sitt försvar. Det blir alltmer otryggt för Finland (och de övriga nordiska länderna) att ha Sverige som granne, såväl ur försvars- som asylhanteringssynpunkt. Samhället blir också – det är också – synnerligen otryggt för svenskarna själva om man slår ihop de två stora katastrofala områdena: en svällande asylinvandring (med massor av outredda bedrägerier) där 94 procent av dem som kommer hit inte styrker sin identitet och det bland dem därför finns de vilkas syften med att vara här inte är kända, och ett obefintligt försvar som ju – eftersom det är obefintligt – inte kan skydda folket.

Vänligen respektera att alla texter är © COPYRIGHT denna blogg. De får inte förvrängas, vinklas eller användas i något syfte som de inte är ägnade för. Hela bloggtexter får inte användas, endast kortare citat och alltid med länkning till originaltexterna är tillåtet. Media och andra som citerar ur texterna ska ange källa.

Ur Nima Dervishs brinnande bok Ordbrand

Klicka på bilderna för större storlek.
Beställ boken här, som pappersbok eller som e-bok.

En migga: ”I själva verket finns det en hel del asylsökande i Sverige som inte vill vara här.”

En migga, delvis med anledning av texten En migga om Three amigos och att: ”Det krävs en svensk till att tro att det går att överlägset håna andra för att få dem att följa det egna.”  den 26 november:

I själva verket finns det en hel del asylsökande i Sverige som inte vill vara här. De är här för att de hade en svensk visering när de åkte till Tyskland eller något annat land där de faktiskt ville ansöka om asyl, kanske för att deras anhöriga är där. Eller också var de kanske på väg till Norge och åkte via Ryssland och Finland till Sverige där de stoppades av polisen innan de lyckades komma till Norge.

Många människor vill inte få sin asylansökan prövad av Sverige men de har inget val på grund av att Sverige enligt Dublinförordningen är ansvarigt för deras ansökan. Migrationsverket har många sökande som avviker till det land dit de egentligen ville komma och som sedan skeppas tillbaka hit igen och sedan avviker igen osv.

Det är fel att tro att alla vill till Sverige och rent felaktigt att tro att Migrationsverkets ledning skulle vilja att alla kommer hit. Varför skulle Migrationsverkets ledning  vilja det?

Kommentar: Så här kan det förstås också vara! Och än en gång finns det anledning att tacka miggorna som, oförtrutet sedan många år, berättar, informerar och rapporterar!

Vänligen respektera att alla texter är © COPYRIGHT denna blogg. De får inte förvrängas, vinklas eller användas i något syfte som de inte är ägnade för. Hela bloggtexter får inte användas, endast kortare citat och alltid med länkning till originaltexterna är tillåtet. Media och andra som citerar ur texterna ska ange källa.

En migga om Three amigos och att: ”Det krävs en svensk till att tro att det går att överlägset håna andra för att få dem att följa det egna.”

En migga:

Three amigos: Generaldirektören, Operative chefen och Rättschefen.

Sverige gick som bekant med i EU 1995. Under tiden före detta och under tiden efter detta har det varit – och är – praxis bland övriga medlemsstater att ha tillfälliga uppehållstillstånd, inte permanenta. Den här saken har passerat obemärkt hos ”Migränverket”. För de andra är ju inte Sverige.

I rådsmötet för justitie- och migrationsministrar sitter vår egen Tobias Billström. Han vill – och jag gissar att det gäller de flesta – ha inflytande och komma med lösningar som ligger nära den egna.

Men så kom Three amigos. Och tyckte tvärtom i en internationellt uppmärksammad fråga. Där det inte går att gömma sig under bordet eller hänvisa till protokollet. När anden är ur flaskan så är den.

Nu kan inte vår minister ägna sig åt ministerstyre. Men ministern som ska sitta i rådsmötena är däremot inte obekant med alla de kalla skuldror han fått. Och ministerns reflexmässiga reaktioner om att det ju i grunden är fel på alla andra gör inte saken bättre. För det krävs en svensk till att tro att det går att överlägset håna andra för att få dem att följa det egna.

Three amigos. Som nu desperat vill ha en internationell konferens i frågan. Och som fått det, av UNHCR. Tja, det är ju alltid trevligt att åka på konferenser. Men det lär först bli möjligt för grisar att flyga innan Frankrike, Storbritannien, Tyskland, Italien och Spanien – som representerar 315 av unionens 510 miljoner invånare – tycker att den svenska modellen är en bra idé. Och de mindre staterna, ja de lär följa det svenska exemplet först här helvetet frusit till. Om jag vore en gränskontrollant eller kollega i någon av de andra EU-staterna skulle jag släppa igenom alla asylsökande. Se åt ett annat håll. Sverige vill ju ha det så här så varför inte?

Three amigos. Som drar med sig resten av sitt entourage ner i jönseriet. Verksamhetsområdeschefen för Mottagning uttalade sig nyss internt och uttryckte sin stora förvåning. Över att det är så många – numer drygt 10000– som sitter fast i Migrationsverkets asylboenden och som inte kommer ut i kommunerna. Så här skulle det ju inte vara, uttryckte hon med höjda ögonbryn. Och underlät att nämna att kommunerna inte har några platser att erbjuda så att det passar Three amigos. Regeringen får väl under nästa år upphäva det kommunala självstyret i boendefrågorna så att Three amigos får fortsätta med sitt.

Three amigos. Chefsamigon själv har blivit så desperat så att han vill skicka Migrationsverkets personal till missioner i Turkiet, Egypten, Jordanien. Där de kan sitta och ta emot ansökningar från familjemedlemmar. Det här förslaget har stött på en del lama protester från de andra chefsfåren som påpekat att Migrationsverket inte kan ägna sig åt myndighetsutövning utomlands. Men om Three amigos kan köra över resten av EU-familjen så är ju de egna leden en munsbit. Vi får se vad som händer.

Så, i en EU-familj som i bästa fall bara skakar på huvudena och bland kommuner som blir allt mer och mer irriterade och bland en personal som nu ska jobba skift för att klara av stolligheterna från Three amigos, vem ska få julklapparna?

Jag tycker nog att vi i personalen är värda att få dem. För likt kamikazepiloter följer vi Three amigos ner i avgrunden.

Vänligen respektera att alla texter är © COPYRIGHT denna blogg. De får inte förvrängas, vinklas eller användas i något syfte som de inte är ägnade för. Hela bloggtexter får inte användas, endast kortare citat och alltid med länkning till originaltexterna är tillåtet. Media och andra som citerar ur texterna ska ange källa.

”Det finns absolut ingen anledning till oro”

”Det finns absolut ingen anledning till oro” är ett budskap som regeringar och andra ansvariga brukar sända ut när det är riktigt stor fara å färde. När det de facto finns stor anledning till oro, således. Men folket ska lugnas  (särskilt ett valår…) och när ”det finns ingen anledning till oro” upprepas som en absolut sanning från dem som man ska/borde kunna lita på, ja då låter sig folket lugnas.

De gravt oroande uppgifter som via miggor funnit sin väg ut på denna blogg sedan slutet av 2007, har en del självständigt tänkande människor tagit till sig och insett att det finns anledning till oro. Men de allra flesta har inte påverkats av vad de personer (miggor, HVB-personal, anställda vid asylboenden, folk ute i vad som blivit ”asylindustrin”, socialtjänstemän m.fl. i ”utanförskapsområden” etc) som bäst känner till vad som sker på asylinvandringsområdet har att berätta. För ”det finns absolut ingen anledning till oro” är budskapet som i princip oemotsagt (annat än i små snabbt ”rasist”-stämplade inlägg här och där) trummats ut under mycket lång tid av dem, som kallas ”förtroendevalda” och av mediekåren, som tycks agera mer eller mindre med en röst och en penna (eller dator). Till slut tror man inte längre sina egna ögon och öron, litar inte på sina egna upplevelser, utan tar in det budskap som de ”ansvariga” tutar ut. Det brukar i andra sammanhang kallas falsk propaganda. Men inte i Sverige. Här gäller ”det finns absolut ingen anledning till oro” som en osann sanning som folket ska ta till sig som en absolut sanning.

Det kaxiga Magasinet Neo (som kallar sig ”Sveriges bästa samhällsmagasin” och kanske också är det?) har på nätet lagt ut den intervju – Misslyckandet kommer att få katastrofala följder – som chefredaktören Paulina Neuding gjorde med Niall Ferguson i somras (om jag förstår det hela rätt). Han presenteras så här:

Niall Ferguson är historieprofessor på Harvard, bästsäljande författare, tidigare rådgivare åt republikanske presidentkandidaten John McCain i valkampanjen 2008, och brukar ha en given plats i rankningar av världens mest inflytelserika tänkare.

En hel del av vad han säger har också miggor, jag själv och andra gett uttryck för här på bloggen. Bland annat säger Niall Ferguson att vi i Sverige håller på att skapa en permanent klass av människor som aldrig kommer att kunna försörja sig. Städerna hotar att explodera i våld. Och:

– En viktig sak som saknas i diskussionen, och det är den absolut största svårigheten de skandinaviska länderna står inför, är den totalt misslyckade integrationen av invandrare. Och detta är ett så katastrofalt misslyckande att det inte bara kan betraktas som ett sidospår. Det är en central utmaning för den skandinaviska välfärdsmodellen. Detta riskerar att utvecklas till en verklig kris, till och med ett hot mot stabiliteten i ett land som Sverige.

Men: ”Det finns absolut ingen anledning till oro”! Och tro inte att Erik Ullenhag, Sveriges integrationsminister håller med om det som sägs om ”den totalt misslyckade integrationen” (se längre ner)! Inte ens när ni, bästa medborgare, med egna ögon ser, med egna öron hör och själva upplever upplopp i en mängd av så kallade utanförskapsområden (= omskrivning för vad man tidigare kallade ”invandrartäta områden”) finns det anledning till oro. Det är nog bara pojkstreck när man tänder eld på andras egendom som bilar och bostadshus och kontor och skolor; när man hotar och kastar sten på polis, brandkår och ambulanser. Det är unga som är rastlösa, det måste man förstå. De visar sin frustration genom att sätta skräck i andra människor, förstöra deras egendom och hota dem. Det anses i Sverige vara något vi laglydiga icke-våldsamma får leva med. Polisen tycks mer eller mindre maktlös och dessa våldsverkare inser att de har makt och kan göra vad som helst, några konsekvenser får det inte. För bor man i ”utanförskapsområden”så kan man göra som man vill och helt enkelt sätta sådan skräck i det svenska samhället att det inte vågar/förmår ta itu med våldet och förstörelsen. Men, kom för Guds skull ihåg:

Det finns ingen anledning till oro!

Förresten går ju Sveriges integrationsminister Erik Ullenhag just idag, den 25 november, ut (bland annat i Sveriges Radio) med ett nytt ”det finns absolut ingen anledning till oro”-budskap:

Av 230.000 nya jobb som skapats sedan 2006 så har hela 160.000 gått till utrikes födda. Bara 70.000 av de här nya jobben har gått till svenskfödda. Det här handlar om att vi har nått de grupper som har stått längst från arbetsmarknaden. Det är en väldig framgång.

Ska vi nu hjula och slå volter av lycka för att utrikes födda får jobb i större utsträckning än svenskar (eller ska man säga ”svenskfödda” som i citatet, för att vara korrekt)? Det är sannerligen inte lätt att hänga med i den för tillfället korrekta vokabulären eller i vad som för tillfället är korrekt att tycka. Plötsligt får/ska vi alltså ställa grupper mot varandra: utrikes födda mot svenskar/svenskfödda! Men det var ju inte tillåtet för en tid sedan? Så förvirrande. Det var ju absolut tabu att tala om utrikes födda kontra svenskar, man fick inte ställa grupper mot varandra. Man fick inte ens antyda att en somalier eller irakier (förlåt: personer med somalisk eller irakisk bakgrund) som varit i Sverige i tre år inte skulle vara svenskar! Nu får man alltså göra det, nu är de somalier och irakier igen, i statistiken över hur många utrikes födda som fått jobb de senaste sju åren!? Som sagt: vare sig vokabulären, eller innehållet och andemeningen i den, är lätt att hänga med i, det som är korrekt idag är inkorrekt i morgon. Och Gud nåde den som yttrar sig offentligt och felaktigt råkar använda ord och begrepp som plötsligt satts i ”karantän”, lagts i malpåse eller ”uppdaterats”, han eller hon riskerar att stämplas som precis vad som helst (främst något på -fob eller -ist).

Niall Ferguson (läs hela texten, den är lång!) säger också så här i intervjun i Magasinet Neo:

– Utöver detta (bl.a. valutaunionen i EU. Min anm.) har man katastrofen med icke-integrerade invandrare. Låt mig vara tydlig med det här: Jag är invandrare själv, och jag har inget emot invandring. Problemet med Europa är att man inte kan hantera och integrera invandrare. Och det här misslyckandet kommer att ha katastrofala följder framöver, utan tvivel. Jag tror inte det finns något som oroar mig mer. När jag ser hur europeiska städer har utvecklats, ser jag enbart problem framför oss. Och, du vet, det vi såg i Stockholms förorter nyligen är bara ett mycket begränsat exempel på den typ av problem vi kommer att få se i större städer framöver. Tänk bara på Paris.

Risken finns att vi kommer att se konflikter mellan etniska grupper. Vi skapar multietniska städer i multikulturalismens namn, och i takt med att dessa städer får större problem med sin ekonomi blir klyftorna djupare. Och här finns en risk att alienerade och delvis radikaliserade andra och tredje generationens invandrare kommer i konflikt med en utsatt vit underklass. Detta händer redan i England, och man kan se de första tecknen på detta i Skandinavien.

Det som är verkligt häpnadsväckande för mig är hur oförmögen den europeiska eliten är att hantera detta. Och de ursinniga försöken att stigmatisera dem som försöker ta upp problemet. De blir utpekade som islamofober eller rasister.

Men, kom ihåg, gott folk:

Det finns absolut ingen som helst skugga av anledning till någon som helst oro. Överhuvudtaget.

Vänligen respektera att alla texter är © COPYRIGHT denna blogg. De får inte förvrängas, vinklas eller användas i något syfte som de inte är ägnade för. Hela bloggtexter får inte användas, endast kortare citat och alltid med länkning till originaltexterna är tillåtet. Media och andra som citerar ur texterna ska ange källa.

Varför kallas en självmordsbombare från Beirut i en artikel i Expressen för ”Skärholmenkillen”?

Det finns en del att  undra i fallet med mannen från Libanon  – som reportern väljer att kalla honom – ”Skärholmenkillen”. Artikel i Expressen: Han dödade 27 i dådet  – bodde i Sverige.

– Vi tog honom till Sverige för att komma bort från den religiösa miljön i Libanon, säger självmordsbombarens morbror till Expressen.
—–
Mouin fick uppehållstillstånd i Sverige. Hans släktingar försökte få honom att ändra livsstil.
—–
Men han hade svårt att anpassa sig. Han bytte mellan olika arbeten och hade svårt att stanna på samma jobb någon längre tid.

Följande undringar infinner sig:

1) Kan man numera bara ”ta” till Sverige någon från ett utomeuropeiskt land, för att vederbörande ska komma bort från en ogynnsam miljö?
2) På vilka grunder fick den här ”Skärholmenkillen” uppehållstillstånd? Arbete i enlighet med utlänningslagens regler?
3) Om man erbjuder en person arbete så kan personen ifråga få – om allt sker enligt utlänningslagen – arbetstillstånd för högst två år med uppehållstillstånd knutet till arbetet. Man kan inte utan vidare byta arbete (som ”Skärholmenkillen” verkar ha gjort några gånger) utan ska, som huvudregel, ha samma arbete under de första två åren.

Migrationsverket anger att för att få arbetstillstånd ska man:

•  ha ett giltigt pass
•  ha erbjudits ett arbete med arbetsvillkor som är i nivå med svenska kollektivavtal eller vad som är brukligt inom yrket eller branschen
•  ha erbjudits lön som är i nivå med svenska kollektivavtal eller vad som är brukligt inom yrket eller branschen
•  ha blivit erbjuden ett arbete i sådan omfattning att lönen är minst 13 000 kronor i månaden före skatt

Under de första 24 månaderna gäller arbetstillståndet bara hos den arbetsgivare och för det yrke som står i ditt beslut. Skulle du få ett nytt arbete under den här tiden ska du lämna in en ny ansökan om arbetstillstånd. När du har lämnat in din ansökan kan du börja arbeta hos din nya arbetsgivare innan du fått beslut under förutsättning att du ansökt innan ditt tidigare tillstånd gått ut.

Någon förklaring kring hur den här mannen ”togs” hit och hur han kunde ha ett antal olika arbeten ges inte i artikeln. Kanske sökte han nya  arbetstillstånd varje gång han bytte jobb, även om det inte förefaller särskilt troligt eftersom den proceduren torde ta rätt lång tid och inte vara helt enkel. Man kan också undra varför mannen kallas ”Skärholmenkillen” när han ju var från Beirut…

Migrationsverkets kontroll av personer som söker asyl eller skydd, liksom av dem som söker arbete, är under all kritik och har så varit så länge myndigheten funnits. Migrationsverkets oförmåga att se till att utlänningslagen efterlevs och dess vindflöjelliknande agerande (som bl.a. medför att de böjer sig när mediestormar blåser upp*), skadar landet inte bara kortsiktigt utan även långsiktigt. För alltid, faktiskt. Att en myndighet med så dålig koll (läs berättelser sex år tillbaka under Asyl&Migration!) de facto har getts rätten att besluta över Sveriges framtid är skrämmande och i andra länder skulle det vara otänkbart. Men i Sverige går det bra, med regeringens och riksdagens goda minne.

Notera: Släktingarna i Sverige hade säkert goda intentioner, det är inte den som ifrågasätts.

* En migga: När media uppmärksammar asylärenden där någon ska utvisas så brukar det hamna hos ”svåra gruppen” som vips hittar nya omständigheter som inte var kända sedan tidigare och så kan man bevilja uppehållstillstånd. En feg lösning som inte anstår en rättsstat, men Migrationsverkets ledning tycker väl att de räddar ansiktet på något sätt.

Vänligen respektera att alla texter är © COPYRIGHT denna blogg. De får inte förvrängas, vinklas eller användas i något syfte som de inte är ägnade för. Hela bloggtexter får inte användas, endast kortare citat och alltid med länkning till originaltexterna är tillåtet. Media och andra som citerar ur texterna ska ange källa.

Finland: Lagförslag om skyddsgrundsdirektivet på remiss

Inrikesministeriet har sänt sitt utkast till regeringens proposition om skyddsgrundsdirektivet på remiss. I skyddsgrundsdirektivet fastställs vem som kan få internationellt skydd i EU-länderna. I direktivet bestäms också om rättigheter och förmåner för dem som får internationellt skydd och anknyter till lagstiftningshelheten om ett gemensamt europeiskt asylsystem.

I förordningen om bestämmandet av den ansvariga staten (Dublin II) bestäms vilket land som har ansvaret för att pröva en ansökan om internationellt skydd som lämnats inom medlemsstaternas område.

Genom Eurodacförordningen har man inrättat ett fingeravtryckssystem (Eurodac), vars huvudsakliga syfte är att effektivisera tillämpningen av förordningen om bestämmandet av den ansvariga staten.

Målet med propositionen om skyddsgrundsdirektivet är att inom Europeiska unionen fastställa en enhetlig definition av statusen för dem som får skydd. Målet är dessutom en enhetlig status för flyktingar och personer som beviljats alternativt skydd samt ett enhetligt innehåll i det beviljade skyddet i enlighet med direktivet.

Projektet inleddes med en utredning om skyddsgrundsdirektivet våren 2013. Utöver skyddsgrundsdirektivet ska även direktivet om asylförfaranden samt förordningen om bestämmandet av den ansvariga staten och Eurodacförordningen behandlas inom ramen för projektet. Till lagstiftningshelheten om ett gemensamt europeiskt asylsystem hör också det omarbetade mottagandedirektivet, men dess genomförande verkställs inom ramen för ett annat projekt eftersom effekterna av direktivet huvudsakligen hänför sig till mottagningslagen.

Bestämmelserna i den gällande utlänningslagen i Finland motsvarar redan i huvudsak direktivet. Det är dock nödvändigt att till vissa delar precisera utlänningslagen i enlighet med vad som anges i direktivet. Avsikten är att lagändringarna ska träda i kraft senast 2015.

Källa: Inrikesministeriet

Ur två nyss utkomna och två snart kommande böcker på Mummelförlaget

För en månad sedan kom de här två – sinsemellan mycket olika –  intressanta böckerna ut på Mummelförlaget. Klicka på omslagens framsidesbilder för att läsa utdrag respektive bok. De finns att beställa här i pappersform och som e-böcker.

Snart kommer två nya böcker ut, precis lika olika och precis lika intressanta som de ovanstående två. Klicka på bilderna för korta utdrag.

Twitterflöde

Endast ca 17 procent av svenskarna är aktiva på Twitter medan ca 55 procent har Facebook, enligt en studie man kunde läsa om häromdagen (minns inte var). Inte vet jag om fler blir intresserade av Twitter efter det här inlägget, men detta – bland mycket annat – twittras och tweetas det om i mitt twitter-flöde idag:

Fredrik Johansson ‏@FrHaJo
Debatten om vad man i media kallar SD är journalistisk hybris. Man tror att det egna språket o de egna åsikterna direkt formar samhället.

Eva Cooper ‏@coopereva
Inte helt lätt det här med samtyckeslagstiftning.

Svenska Yle Nyheter ‏@svenska_yle
MTV3: Polischefen Aarnios fru häktad.

Christian Bertell ‏@KiksBert
Finländskt julbord erbjuder också nåt som kan uppröra islamofoberna: Plommonhalvmånar!

P1 Morgon ‏@SR_P1morgon
Nästan hälften av kvinnorna har en pension under fattigdomsnivån.

Helen Törnqvist ‏@HelenTornqvist
Så sympatisk Alice Munro i #Babel #Kultur.

Pamela Collin ‏@CollinAnnie
Ett journalistiskt haveri i en demokrati om journalister missuppfattar sin roll o underskattar läsare/lyssnare.Kan tänka själv.

Lars Tidén ‏@lakritshandel
Lakrits är gott varje dag. 🙂 Sötmandel överdragen med choklad rullad i salmiakpulver!

Hufvudstadsbladet ‏@hblwebb
De populära gelenaglarna kan utgöra en risk för föderskor, skriver Savon Sanomat.

widar andersson ‏@widarandersson
Folkbladet – Partiet som vill mer än väljarna.

YB Södermalm ‏@YB_Sodermalm
Tycker att ordningsvakter har ett mycket otacksamt och mycket utsatt jobb i en mycket påfrestande miljö. Avundas dom inte.

Caspian Rehbinder ‏@crehbinder
– Stefan Löfven, står Socialdemokraterna till vänster eller höger om Moderaterna? – Det vet jag inte riktigt. Vad betyder höger och vänster?

Kent Persson (M) ‏@kentpersson
Bloggar om att vårt besked gäller. Vi kommer inte samarbeta eller göra oss beroende av SD.

För den som är intresserad är det lätt att gå med: logga bara in på twitter.com.

Ordbrand = ord i brand

Alla – i alla fall väldigt många – borde läsa Nima Dervishs utmärkta bok som kom ut på Mummelförlaget för en månad sedan!

Ofta – senast i dessa dagar – blir man påmind om hans vassa penna (eller hjärna, egentligen) och hans klara ögon och hans förmåga att formulera och beskriva också komplicerade resonemang på ett sätt som blir (lätt)begripligt.

Nima Dervish skriver den 16 november, på sin blogg, under rubriken Röda dagar, med anledning av att Vänsterpartiet recyclar ett gammalt S-förslag (som inte ledde någonvart) om att införa muslimska högtidsdagar i den svenska kalendern. Det skriver han också om i sin samhällskritiska bok som spänner över många år men där många texter är precis lika aktuella idag som de var för ett, två eller tre år sedan.

Och samma dag, den 16 november, skriver Nima Dervish på sin blogg också en annan text – Oskakad och störd – om en fråga (läs själva!) som också, precis som frågan om röda dagar, varit aktuell tidigare och som han också tar upp i sin bok.

Samtidigt vill jag uppmana till läsning av Nimas bloggtext Ordbrand – om valet av förlag. Det gläder mig att Nima valde Mummelförlaget som förläggare av boken och särskilt glad blir förläggaren (!) av orden:

En viktig aspekt var att jag visste att Merit har cojones (eller borde jag säga sisu?) och inte skulle vilja fega, censurera, frisera eller tona ned någon av texterna.

samt, förstås, av omdömet:

Som om det inte vore nog är hon en sjuhelvetes korrläsare, noggrann och snabb.

Mummelförlaget proudly presents också två andra förnämliga författare, Zulmay Afzali och hans En flykting korsar ditt spår, samt Aniram Niletram vars Annorstädes också borde läsas av alla! Också boken med berättelser inifrån Migrationsverket, där miggor berättar, Inte svart eller vitt utan svart och vitt är väl värd att läsa för den som vill ha en allsidigare bild av asylhanteringen i Sverige än vad svenska medier ger.

Inom en mycket snar framtid kommer ytterligare  två nya böcker (mer om dem senare) ut på Mummelförlaget:

Jag träffade en eldsjäl idag

På ett tidigt julmingel idag, den 14 november, råkade jag oförhappandes och genom en god vän, träffa en man som heter Jonas Paulman. Han berättade att han växte upp under svåra missförhållanden, omhändertagen (!) inom barnavården, och att han är en av de 688 personer som som staten bad om ursäkt till, i samband med vanvårdsutredningen. Jonas berättar att han i sina svåraste stunder – när han inte hade någon som kramade honom eller som han kunde krama – gav sig ut i skogen, till träden. Där kände han tröst.

Som vuxen bestämde sig Jonas Paulman för att försöka vända sina negativa erfarenheter kring sin uppväxt. Nu cyklar, paddlar och springer han land och rike runt och föreläser för barn och vuxna och visar också sin utställning om den förlorade barndomen och om föreningen som han har grundat: Barnens träd för barns rättigheter. 62 träd har det blivit hittills, 62 Barnens träd runtom i landet. Minst 100 ska det bli, säger Jonas Paulman.

Barnens träd uppmärksammar FNs barnkonvention och tanken är, att träden ska planteras av barn och symbolisera alla barns rätt till en värdig barndom, i enlighet med barnkonventionen.

Jonas Paulman har också skapat fina julkort. Jag säger ”skapat” för att originalen inte är enbart målade utan utklippta, klistrade och målade och sedan tryckta, förstås. De kostar 50 kronor för fyra dubbelvikta kort, jag köpte åtta för 100 kronor. Den som vill köpa hans julkort – de är ju jättefina, som man ser här nedan!  – kan skicka ett mejl till honom på adressen: jonas@barnenstrad.se!

Hur många gånger ska man kunna söka uppehållstillstånd efter avslag efter avslag efter avslag?

Familjen kom till Sverige från Kosovo första gången år 2002, innan Rion var född. De har sökt och överklagat Migrationsverkets beslut sex gånger och levt som gömda i fyra år. Svenska myndigheter finner inga skyddsskäl för föräldrarna, men när det gäller barn ska myndigheten ta hänsyn till deras anknytning till Sverige. Den är stark eftersom de gått hela sin skoltid här och alla barnen känner sig som svenska.

Så rapporterar SVT Västnytt den 14 november i inslaget Utvisningsbeslut skickades till femåring. Lyssnar man på reportern så låter det lite som om det finns en indignation över den situation hon rapporterar om. Inte över att en familj, som redan för elva år sedan inte befanns ha skäl att beviljas uppehållstillstånd, är tillbaka igen – eller fortfarande är kvar – i landet efter sex avslag hos både Migrationsverket och i migrationsdomstol. Nej, utan för att utvisningsbeslutet av misstag – beklagligt men inte världens undergång – skickades i en femårig sons namn! Och – och detta är det märkligaste – för att familjen har struntat i svenska lagar och beslut och ogrundat, enligt myndighet och domstol, återigen söker uppehållstillstånd men inte får det!

Vad är det som är så svårt att förstå?
•  Att Sverige – med bland världens generösaste asylsystem – inte ger bostad, skola, försörjning, utbildning åt personer utan laglig rätt att befinna sig här?
•  Att man inte kan ansöka om uppehållstillstånd en sjunde och en åttonde gång baserat på att man ju redan sökt så många gånger och varje gång fått avslag, för att man själv anser att man – oavsett sex avslag – ändå ska ha rätt att leva i Sverige?

Mamman i familjen säger att hon ”förstår inte hur Migrationsverket resonerar” som inte låter henne och hennes familj stanna i Sverige. Hur är det möjligt att ingen, under elva långa år, har lyckats förklara för henne att det finns en utlänningslag i Sverige som stadgar vilka kriterier som ska vara uppfyllda för att man ska beviljas asyl eller uppehållstillstånd i Sverige? Och att hon och hennes familj inte uppfyller dem? Och att det inte finns en paragraf i denna lag som säger att ju fler gånger man belastar asylsystemet och ansöker om något man redan en, två, tre, fyra, fem och sex gånger har fått ”nej” på, desto mer rätt har man att ändå, till slut, få uppehållstillstånd?

I slutet av texten på SVT Västnytts hemsida meddelar SVT Västnytt (Public Service…) att:

Västnytt kommer att sända live från protesterna klockan 14.30 på torsdagen.

Varför bedömer Public Service att det ligger i allmänhetens (the publics) intresse att ta del av protester mot att svenska myndigheter och domstolar följer en lag, stiftad av Sveriges regering och riksdag? Varför bedömer Public Service att det ligger i allmänhetens (the publics) intresse att ta del av sådana protester när allmänheten (the public) redan informerats om att familjen sex gånger fått ”nej” på sin ansökan om att få uppehållstillstånd i Sverige?

En lärare talar indignerat om ”orättvisor som är helt uppåt väggarna” i inslaget. Vilka ”orättvisor” hon talar om är svårt att veta. Att myndighet och domstol sex gånger avslagit ansökan från en familj utan lagenligt grund att beviljas uppehållstillstånd? Är det det som hon anser är ”orättvist”? I så fall har hon inte förstått vad lagar står för, och att lagar ska följas i en civiliserad stat. Man kan inte bara tycka något och mena att ens eget tyckande ska upphäva demokratiskt stiftade lagar; hur skulle det se ut om man faktiskt började tycka att det eller det lagenliga beslutet är ”orättvist” och vägrade följa beslut/domar? Det skulle bli kaos och anarki.

Till slut: Det är i första och största hand varje utländsk familjs – inte Sveriges – sak att se till sina barns bästa (samma sak gäller givetvis också svenska familjer, men just här handlar det om en utländsk familj som sökt sig till Sverige och begärt att få uppehållstillstånd och vistats här illegalt under – som det får förstås – längre perioder). Och den här familjen har i ca tio år vetat att den inte får bosätta sig här. Sverige har varit tydligt.

Vänligen respektera att alla texter är © COPYRIGHT denna blogg. De får inte förvrängas, vinklas eller användas i något syfte som de inte är ägnade för. Hela bloggtexter får inte användas, endast kortare citat och alltid med länkning till originaltexterna är tillåtet. Media och andra som citerar ur texterna ska ange källa.

Vi lever i Sverige, inte i Mellanöstern – det kan inte vara så svårt att hålla i minnet

Läs artikeln Att vägra ta kvinnor i hand måste få konsekvenser (DN Debatt 13 november 2013.

Att fackförbundet Kommunal inte agerat för sin medlem, kvinnan, är upprörande. Det kostar ca 500 skattade kronor att vara medlem i Kommunal! Varför vill någon vara med i Kommunal och betala så mycket av sina nettopengar om de inte lyfter ett finger när man blir felaktigt behandlad?

Ur artikeln, som länkas till ovan:

Är en muslimsk mans vägran att ta en främmande kvinna i hand en handling som sedd isolerad är nära förbunden med islam? Nej. Många muslimer skakar hand med kvinnor, och lagen om religionsfrihet kan förstås inte täcka varje personlig tolkning av en trosuppfattning. Det skulle bli omöjligt att navigera i samhället om varje enskild individ kunde åberopa religionsfriheten för sina egna tolkningar och ställningstaganden i olika frågor.

En annan fråga som inställer sig är hur konsekvent kommunen är. Skulle den som vägrar ta svarta i hand på grund av ideologisk övertygelse ha fått skadestånd? Skulle en konservativ pingstvän som vägrar skaka hand med homosexuella ha fått skadestånd? Kommunen får naturligtvis inte behandla olika religioner olika. Kommunen måste tydliggöra sin principiella hållning.

Dessutom blev kvinnan felaktigt bestraffad av kommunen. Hon fick en skriftlig varning som nu kommer att följa med henne i cv och referenser. Det är förstås oacceptabelt. Det är anmärkningsvärt att fackförbundet Kommunal inte har agerat kraftfullt för kvinnans sak. Det borde de göra. Hur som helst måste kommunen korrigera sitt misstag, återta den skriftliga varningen och be kvinnan om ursäkt.

Här skrev den kvinna, som blev utsatt för felaktig bestraffning, Annika Wadsö, åtminstone då arbetsledare i Trollhättans kommun, själv om detta på SVT Debatt under rubriken Att vägra ta en kvinna i hand är alltid en jämställdhetsfråga (30 maj 2013). Jag håller inte med om rubrikens påstående, men dels sätter inte skribenten själv rubriken, det gör SVT (!); dels är det så Annika Wadsö uppfattar det hela och hon har förstås full rätt att ha sin åsikt.

Det var förvaltningschefen Said Niklund som fattade beslutet att Trollhättans stad skulle använda Trollhättebornas skattepengar till att den muslimske mannen som visat respektlöshet mot kvinnan, 30.000 kronor. I en krönika i GP den 23 maj 2013 – Utan gränser inga friheter – kan man läsa följande:

När mannen sökte en praktikplats förklarade en kvinnlig arbetsledare för honom att han måste kunna ta alla i hand. För det fick arbetsledaren en varning. När Diskrimineringsombudsmannen kopplades in valde Trollhättans kommun att betala skadestånd för att slippa en process.

– Utifrån rättsläget har en person som missgynnats genom sin religion rätt till skadestånd, förklarade kommunens förvaltningschef Said Niklund för TTELA.

Stolligt är bara förnamnet. Religion är inte det samma som varje med religion motiverat krav.

Krönikan slutar, helt korrekt:

Självklart får kvinnors rätt till likabehandling med män inte inskränkas av en man som fått för sig att hans gud förbjuder honom att ta kvinnor i hand.

Kommunal borde skämmas. Trollhättans förvaltningschef likaså. Se till att Annika Wadsö ges full upprättelse, det var inte hon som gjorde fel! Vi lever i Sverige, inte i Mellanöstern – det kan inte vara så svårt att hålla i minnet.

Vänligen respektera att alla texter är © COPYRIGHT denna blogg. De får inte förvrängas, vinklas eller användas i något syfte som de inte är ägnade för. Hela bloggtexter får inte användas, endast kortare citat och alltid med länkning till originaltexterna är tillåtet. Media och andra som citerar ur texterna ska ange källa.

Mingel med Mummelförfattare

Den 9 november, vid ett lyckat FB-mingel med många deltagare
på ett fik på Söder i Stockholm,
var också fyra av Mummelförlagets författare närvarande:

Zulmay Afzali (En flykting korsar ditt spår)
Aniram Niletram (Annorstädes)
Merit Wager (Inte svart eller vitt utan svart och vitt)
David Eberhard (vars bok kommer snart)
Nima Dervish var närvarande genom sin bok (Ordbrand).

Nima Dervish

David Eberhard

Merit Wager

Zulmay Afzali och Aniram Niletram

En migga om en osaklig, delvis felaktig och klart ofullständig text om en fembarnsfamilj från Algeriet

En migga kommenterar en osaklig, delvis felaktig och klart ofullständig text om en fembarnsfamilj från Algeriet, som florerar i sociala medier (läs inlägget Om en historia som sprids via Facebook först):

Alltså, den här historien om pojken från Algeriet, som är född i Sverige!

Jag fick migrän redan efter att jag hade läst halvvägs i Malin Hedbloms FB- status. Men då jobbar jag ju också på ”Migränverket”, vilket är vad grupper som anser att ingen ska få asyl i Sverige kallar oss. De hatar oss för för att vi beviljar asyl, andra hatar oss för att vi inte beviljar asyl hela tiden och i alla ärenden.

Aldrig gör vi rätt, vi på Migrationsverket, vilket tydligt framgår av Malin Hedbloms status. Det är enligt henne inte OK att prata med en liten kille om fritidsintressen för att få honom slappna av. Det är enligt henne inte OK att skaffa en neutral tolk. Det är enligt henne inte OK att säga till Malin Hedblom att hon inte ska berätta det som pojkens mamma ”glömt”.

Vad skulle Malin, som ombud eller vän, kunna berätta om mammans liv i Algeriet? Hur skulle hon kunna berätta det som mamman inte ens själv minns? Bodde Malin Hedblom med familjen i Algeriet?

En annan sak som jag reagerade på var att pojken skulle vara statslös eftersom han var född i Sverige och familjen är ”gömd” här!

Ett barn som föds utanför sitt hemland blir inte statslöst bara på grund av att hans föräldrar vägrar visa upp sina identitetshandlingar och vägrar kontakta ambassaden inför ett utvisningsbeslut.

Statslöshet är ett vedertaget begrepp inom folkrätten och det handlar om personer vilkas länder upphört att existera eller om att personer fråntagits sina medborgarskap. När det gäller det första så kan jag inte komma på någon annan grupp än palestinier. När det gäller det andra så har det funnits chilenare som fråntogs sina medborgarskap 1973  i och med kuppen och vilkas barn då föddes som statslösa, exempelvis i Sverige. Men dessa chilenare fick så småningom svenskt medborgarskap och när diktaturen avskaffades i Chile fick de även medborgarskap i Chile. Det finns också feylikurder från Irak som Saddam fråntog deras medborgarskap och som är statslösa.

Men den här pojken är inte statslös bara för att hans mamma och Malin Hedblom tycker att han är det! Jag förstår inte vad Malin Hedblom vill säga egentligen – förutom att Migrationsverket är dåligt, därför att anställda på ansökningsenheten hade handskar på sig, vilket de givetvis hade på grund av att de håller på med kemiska medel – och för att de inte lät Malin Hedblom prata, inte köpte att pojken var ”ensamkommande”, vilket han ju på inget sätt var. Och sedan köpte verket inte heller ”statslösheten”. Varför skulle Migrationsverket ha gjort det?

Dessutom berättar hon: ”Zaki ritar en teckning. Handläggaren beundrar Zakis teckning, förstår hon inte att dinosaurien Zaki tecknat är Migrationsverket”. Herre Du min skapare vilken dramatik! Hur skulle Zaki kunna veta någonting om Migrationsverket överhuvudtaget om han är sju år och aldrig har varit hos Migrationsverket förut?

Och inte ett ord om varför den här familjen fortfarande är här, trots att de för fyra år sedan fick avslag på sin ansökan om uppehållstillstånd. Eftersom de inte har asylskäl kan de kanske ta fram sina pass och börja jobba, så kanske de kan ”byta spår” och få personnummer som ”alla andra har”. Visst har familjen söta barn, men är det ett skäl till att de ska få PUT utan skäl? Det finns en massa andra ”gömda” människor som inte har barn eller vilkas barn inte är lika gulliga… Alltså, nej…vilket trams!

Kommentar: Ska man agera i asylärenden så räcker det inte med att använda hjärtat. Hjärnan måste vara med, i minst lika hög grad. Annars riskerar man att göra mer skada än nytta för de människor, vilkas fall man så innerligt gärna vill engagera sig i. Och: det går faktiskt att förstå miggornas frustration också, om man bara tänker efter bara lite, lite grann.

Vänligen respektera att alla texter är © COPYRIGHT denna blogg. De får inte förvrängas, vinklas eller användas i något syfte som de inte är ägnade för. Hela bloggtexter får inte användas, endast kortare citat och alltid med länkning till originaltexterna är tillåtet. Media och andra som citerar ur texterna ska ange källa.

Om en historia som sprids via Facebook

Det sprids en text på bland annat Facebook, en historia om en familj från Algeriet som inte lämnat landet när de fick besked om att de inte får stanna i Sverige. I texten finns både luckor och felaktigheter.

Personen, som skriver under rubriken ”Mysteryshopper på Migrationsverket” (?!), berättar hur hon följt med en algerisk familj (som levt i Sverige illegalt i tre år) till Migrationsverket för att söka ”asyl” (vet hon ens vad ordet ”asyl” faktiskt betyder?) åt en av familjens sjuåriga söner.

Bland annat anges här att barnen är ”statslösa” för att de är födda i Sverige. Men de föds inte ”statslösa”, de föds som algeriska medborgare till algeriska föräldrar som inte har rätt att vistas i Sverige. Man behöver ju bara tänka sig att två svenska föräldrar vistas illegalt i Algeriet och får barn där: inte blir deras barn statslösa för det, de föds givetvis som svenska medborgare oavsett omständigheterna.

Hela den här historien, som många okritiskt verkar ta till sig, sprids alltså i sociala medier och till den har även lagts en ”Petition för att Zaki ska få stanna i Sverige”. Men ingenting berättas om föräldrarna och de andra barnen, en hel familj från Algeriet, varför den har kommit till Sverige eller varför den inte har lämnat Sverige när den i två instanser har fått avslag på sin asylansökan som alltså inte har ansetts utgöra grund för permanent uppehållstillstånd. Och inte heller står det helt klart vilka asylskäl skribenten anser att det skulle det kunna finnas för en sjuåring vars föräldrar inte befunnits ha asylskäl…

Det saknas alltså en hel del uppgifter i den här historien och en del uppgifter ter sig rentav felaktiga. Det hänvisas inte heller till någon grund för varför personen som skrivit texten, anser att en fembarnsfamilj från Algeriet utan asylskäl (redan prövade i två instanser) efter tre års illegal vistelse i landet borde ges permanent uppehållstillstånd i Sverige…

Hjärta. Men också hjärna. Och faktakoll. Det behövs när man engagerar sig i asylärenden. Komplett, korrekt och relevant information måste presenteras för att den som tar del av historierna ska kunna bilda sig en egen uppfattning baserad på alla fakta. Dessutom krävs respekt för den i demokratisk ordning stiftade utlänningslagen.

Vänligen respektera att alla texter är © COPYRIGHT denna blogg. De får inte förvrängas, vinklas eller användas i något syfte som de inte är ägnade för. Hela bloggtexter får inte användas, endast kortare citat och alltid med länkning till originaltexterna är tillåtet. Media och andra som citerar ur texterna ska ange källa.

En migga: ”Det har inneburit att vi i många fall inte lyckats avsluta de ”parkerade” ärenden ännu.”

En migga berättar:

Hösten 2012, eller kanske redan på sommaren 2012 – jag minns inte exakt när det var- ”parkerades” ärenden var som rörde syrier, eritreaner, barnfamiljer och omedelbara utvisningar. Dessa utreddes inte förrän på våren och sommaren 2013. Det var inte riktigt ”lean”…

Och inte blev det bättre sedan, eftersom syrierna fortsatte att komma och inströmningen inte annars heller minskade. Det har inneburit att vi i många fall inte lyckats avsluta de ”parkerade” ärenden ännu. Det har varit närmast omöjligt eftersom de förväntas att vi jobbar med de nya, ”lättare” ärendena: utreder dem och fattar put-beslut nästan omgående. Det hela blir inte heller bättre av att ju längre ett ärende ligger, desto mer komplicerat riskerar det att bli. Det kan tillkomma ‘sur place-verksamhet, sjukdomar, anknytningar, nya skäl av olika slag.

Kommentar: ”Gamla” ärenden skapar problem på många sätt, just så som miggan berättar. Människor utan asyl- eller skyddsskäl, dvs utan någon som helst rätt att beviljas permanenta uppehållstillstånd, blir kvar och utvisas inte snabbt som de borde. Ofta blir hela bygder och små och stora medier sedan inblandade när den lagenliga utvisningen ska ske.

Utlänningslagen sätts ur spel eftersom Migrationsverket inte hinner/kan/orkar ta itu med mängden av asylansökningar som rasar in och det innebär ett ännu större kaos och ännu fler asylbedrägerier och –  i vissa fall – mänskliga tragedier där det, som miggan framhåller, kan ha tillkommit skäl som gör att personen som enligt lag skulle ha utvisats för flera år sedan, nu inte längre kan utvisas. På så sätt – det förstår var och en – skapas en annan, ny typ av försörjningsinvandring i Sverige, som inte har stöd i lagen och som inte är bra för landet och inte heller för dem som söker asyl och har genuina flykting- eller skyddsskäl.

Vänligen respektera att alla texter är © COPYRIGHT denna blogg. De får inte förvrängas, vinklas eller användas i något syfte som de inte är ägnade för. Hela bloggtexter får inte användas, endast kortare citat och alltid med länkning till originaltexterna är tillåtet. Media och andra som citerar ur texterna ska ange källa.

En migga: ”Vi har en asylprövning som nästan exklusivt handlar om att göra en snabb bedömning av en pratbubbla.”

En migga skriver så här apropå vad Migrationsverkets generaldirektör uttalat i Sydsvenskan, läs En migga: ”Jo, tjena! Snacka om snömos, ordbajseri, eller kalla det vad du vill!” och En migga: ”Om det vore någon ordning så skulle vi polisanmäla alla brott mot utlänningslagen som vi stöter på…” :

Epitafium

”Migrationsverket ska bli bättre på att förebygga korruption. Rutinerna ska skärpas, bifallen granskas lika noga som avslag, fler avgöranden tas som tvåmansbeslut. Detta är nödvändigt för att återställa förtroendet för Migrationsverket.”

Säger vår GD. Som varit – och är – chef för detta. Då bör väl vår GD också ta konsekvenserna av det som pågår och avgå!

Först har vi asylprövningen. Med enorma nyanställningar under de senaste två åren. Hög personalomsättning på grund av stressen. Och en asylprövning som samtidigt ska bära Migrationsverkets, och numera Sveriges, myndighetsmässiga favoritprojekt på sin rygg – nämligen den byråkratindustri som kallas LEAN. För det var inom svensk asylprövning som denna företeelse började, och den sprider sig som en cancer till Försäkringskassan och Arbetsförmedlingen och vårdcentraler.

”Se så bra det går för Migrationsverket!” utropar tillskyndarna. Ja, snabbt går det på vissa håll – men kvaliteten har åkt ner i källaren.  Vi har tidsbegränsade utredningar här på asylprövningen, därför går det snabbt. Och det vi bedömer är korta pratbubblor här på asylprövningen, därför går det snabbt. Och så lite tid som möjligt lägger vi på kompetenshöjning, så snabbt går det.

Jag upprepar: Vi har tidsbegränsade utredningar här.

Och en asylprövning som nästan exklusivt handlar om att göra en snabb bedömning av en pratbubbla. Så mycket utbildning i bevisvärdering och länderkunskap blir det inte – däremot blir det många fler PowerPointpresentationer om ett eller annat ”värde för slutkunden” och liknande.

Och asylområdet är verkligen en industri! En självförverkligande, ryggkliande, alltid-sig-själv-närmast- industri. Sex verksamhetsområden ska leda fyra verksamhetsområden (!). Och de fyra ledda verksamhetsområdena har skapat egna byråkratier (!!) Och sedan var vi ett tresiffrigt antal hang arounds på verkstadsgolvet (!!!), som på papperet har sin plats i prövningen men som i verkligheten bara sticker fram nosen när det är dags för något möte. Eller projekt. Anything goes om du hamnat i LEAN-värmen. Då kan du motivera en heltidstjänst med att vara med på fem eller sex samordningsmöten per helår.

Och det lustigaste av allt är att mycket som Verksamhetsområdet för Asylprövning et consortes gör, sker på bekostnad av det verksamhetsområde som mätt i antal beslut har en sexsiffrig produktion (!!!) varje år. Det är BBM (Besök, Bosättning, Medborgarskap) jag talar om. Som Migrationsverkets lednings- och styrfunkton försöker ignorera. För det blir nästan som att betrakta ett parallellt universum.

Vår ledning tog bort kärnan i denna verksamhet i november 2012, när 2 1/2 enheter i storstäderna blev tvångskonverterade till asylprövning. Där försvann ryggraden. Så deras ärenden blev istället skickade till ”landsbygdsenheterna”. Som inte fick några extra resurser. Och som staplar ärendena på hög i väntan på bättre tider. Och som inte håller utredningar vid misstänkta bedrägerier och sådant, för det blir för jobbigt att kalla de berörda till sig. Ett verksamhetsområde som i flera år fått agera budgetregulator för resten. Där en ökande mängd ärenden konstant fått mötas av samma eller mindre personal så att det idag är beslut av en ensam tjänsteman i 9 fall av 10 eller 19 fall av 20. Och inte ens det räcker för att hålla flödet stången. Så idag finns här handläggningstider på 6 månader, 12 månader 15, månader, 18 månader. Surfa runt på Migrationsverkets hemsida och läs om väntetiderna – det är ingen rolig läsning.

Så GD ska nu öka antalet beslut som tas av två tjänstemän och samtidigt se till att kvaliteten höjs – och han har dessutom redan piskan från JO över sig om att göra något åt de fantastiska väntetiderna.

I min värld ser detta ut som tillräckliga skäl för en avsättning.

Kommentar: Axelryckning. Kasta händerna upp i luften. Sucka.

Vänligen respektera att alla texter är © COPYRIGHT denna blogg. De får inte förvrängas, vinklas eller användas i något syfte som de inte är ägnade för. Hela bloggtexter får inte användas, endast kortare citat och alltid med länkning till originaltexterna är tillåtet. Media och andra som citerar ur texterna ska ange källa.

En migga undrar och reflekterar

En migga undrar och reflekterar också kring Sveriges Radios rapportering (läs inlägget här):

När det gäller familjen Karimanovic så saknas fler pusselbitar i Studio Etts inslag än bara vad de hade för asylskäl när de kom till Sverige från Kosovo år 2010!

Kosovo blev ju en självständig stat 2008.

– Varför utvisas en familj från Kosovo till Serbien?
– Varför skulle Serbien ta emot den här familjen?
– Varför skulle svenska myndigheter ge familjen ”lite pengar handen” för att de ska ta sig till Kosovo med buss?
– Varför åker inte familjen till Kosovo där de hör hemma och har rätt tills sjukvård utan hyr istället ett rum hos en serbisk kvinna som städar på flygplatsen?
– Varför betala massa pengar för pojkens sjukvård i Serbien närde har rätt till sjukvård i sitt eget land?

Det kanske finns jättebra förklaringar till allt det här, men varför tas det inte bakgrunden upp i Sveriges Radio? Jag tror att de som rapporterat om pojkens sjukdom säkert har tagit del av hela ärendet och då borde de också ha förklarat hela bakgrunden!

Vänligen respektera att alla texter är © COPYRIGHT denna blogg. De får inte förvrängas, vinklas eller användas i något syfte som de inte är ägnade för. Hela bloggtexter får inte användas, endast kortare citat och alltid med länkning till originaltexterna är tillåtet. Media och andra som citerar ur texterna ska ange källa.

SR:s reportrar verkar – så låter det i inslaget i alla fall – tycka att om sjukvård i hemlandet är dyrt så ska människor utan asylskäl få stanna i Sverige, där reportrarna verkar tro att vården är mycket billigare!

Apropå inslaget Avvisning av Dejan till Serbien i SR Studio Ett den 7 november:

Det är märkligt att Public Service-reportrarna  i sitt inslag inte säger ett enda ord om varför fyrabarnsfamiljen Karimanovics kom till Sverige! De säger inte ett enda ord om varför familjen sökt asyl här, alltså vad den åberopat som asylskäl, och glider med bara några få ord över att familjen snabbt fick avslag på sin ansökan som alltså inte ansågs vara asylgrundande och att de därmed skulle lämna landet, men ändå valde att stanna kvar illegalt och gömma sig.

Utlänningslagen ger inte rätt till uppehållstillstånd som asyl- eller skyddsbehövande  i Sverige utan asyl- eller skyddsskäl, och man kan inte, efter avslag, gömma sig och sedan anse att man ändå bör få uppehållstillstånd i Sverige. Att barn blir sjuka när föräldrarna – trots snabbt utvisningsbeslut – väljer att gömma sig, är inte heller grund för uppehållstillstånd. inget av detta sägs det något om i reportaget.

Den ena reportern som intervjuar Migrationsverkets representant verkar tro – eller låtsas tro, jag vet inte vilket – att om vård för sjukdom i hemlandet kostar mycket pengar så ska – eller åtminstone borde – det vara Sveriges ansvar att ge människor utan skäl att beviljas uppehållstillstånd ”billigare” vård här. Kanske vet reportern inte heller att vården nog torde vara minst lika dyr här som i Serbien? Vård kostar pengar i alla länder och att den gör det utgör alltså i inte grund för uppehållstillstånd i Sverige. Att det skulle bli ohållbart att införa ”sjukvårdskostnadsuppehållstillstånd” för dem som inte har råd att bekosta vård i sina hemländer förstå nog de allra flesta.

Det verkar som om de två reportrarna, som gjorde inslaget och genomförde intervjun, personligen anser att om människor utan asylskäl utvisas, så är det fel om de inte har råd att betala vad vård kostar i deras hemländer. Dock torde Public Services uppdrag vara att allsidigt och korrekt belysa samhällsfrågor m.m., inte att sända vinklade och ofullständiga reportage. Eller har regleringsbrevet från regeringen nyligen ändrats?

Notera: Det är givetvis synd om familjen som är fattig och har ett svårt liv i Serbien. Att inte tycka det är att ha ett hjärta av sten. Men det är inte bara med hjärtat man ska rapportera för licenspengar utan också med hjärnan. Det är synd om alla andra familjer som lever som den här familjen, i sina hemländer. Men – helt krasst – familjens situation (och dess avsaknad av asylskäl) ger dem inte rätt till uppehållstillstånd i Sverige.

Vänligen respektera att alla texter är © COPYRIGHT denna blogg. De får inte förvrängas, vinklas eller användas i något syfte som de inte är ägnade för. Hela bloggtexter får inte användas, endast kortare citat och alltid med länkning till originaltexterna är tillåtet. Media och andra som citerar ur texterna ska ange källa.