Om lynchjustis och om utsättande av människor för fara. Med mera.

Sverige blir bara mer och mer apart för varje dag som går. Landet, folket, riksdagen, regeringen, medierna rör sig åt ett helt eget håll, allt längre bort från övriga nordiska länder. Delvis torde detta bero på den låga status som bildning och allmänbildning och utbildning har i Sverige; men en allmän ”avempatisering” och hårdhet har också brett ut sig. Och inte minst hänsynslösa medier bidrar till att samhällsklimatet blir alltmer bistert, otrevligt och rent av farligt.

Svärord är inte vanliga på den här bloggen. Man ska – så långt det är möjligt – kunna uttrycka sig utan svärord, fula ord, nedsättande benämningar (om de inte är sanna, förstås), men nu måste det ändå sägas:

Fy fan för Expressen! Och fy fan för den här gruppen som tagit sig rätten att förstöra människors liv på oklara grunder (=rätt mycket eget tyckande).

Expressen har definitivt gått för långt (är det enligt lag tillåtet att anklaga människor för rasism eller stämpla dem som ”hatare” och nagla fast dem vid offentlighetens skampålar, eller är det förtal?), när de hängt ut privatpersoner som kommenterat på olika sajter. Ett lågvattenmärke utan like och något som kommer att göra att tystnaden i det allt märkligare landet Sverige bara blir större, att nävar knyts i byxfickor och att de åsikter som inte får uttryckas offentligt längre efter att åklagaren/domaren Expressen har visat var skåpet ska stå, går under jorden och att Sverige blir ännu farligare än det redan är. Och allt mer DDR-liknande. OBS! Nu talar jag inte om sådant som sägs och skrivs som faller under paragrafer i lagen om ”hets mot folkgrupp” utan om åsikter som kanske inte gillas av alla, men som ändå är tillåtna.

En bekant till mig – en totalt orasistisk människa – mejlar idag och berättar att han hängts ut som ”näthatare” av den här gruppen som Expressen samarbetar med. Detta för att han ibland gått in på sajten Avpixlats kommentarsfält och försökt hyfsa debatten! Han har själv nära anhöriga med mörkhyade barn, som har fått höra att de är värdelösa för att de är mulatter (!) och att oavsett hur väl de än klarar sig i skolan och i livet så spelar det ingen roll, de är ändå mindre värda. Den här typen av hatiska påståenden – och andra – har alltså min bekant och hans nära anhörigas familj mött i decennier. Nu har han själv hängts ut av dårar som inte verkar förstå vad de gör och som får stöd av en av landets största tidningar! Det är ju helt uppåt väggarna! Liksom, by the way, att den saklige och realistiske bloggaren Johan Westerholm tydligen (enl uppgifter på Twitter) också finns med på de här självsvåldiga personernas listor! Så här skriver han bland annat på sin blogg:

Vad är då min position? Jag har en vilja att försöka diskutera invandring och flyktingpolitik men det är hart när omöjligt. Det har hänt att jag utan att veta det blivit omnämnd och tolkad på Avpixlat och bara att bli det har gjort att jag, utan att vilja det själv, blivit exkluderad i den interna debatten. Debatten drivs nu av ytterligheterna i svensk politik och alla som försöker ta en mellanposition eller försöka resonera kring utmaningarna blir snabbt kapade eller fördömda som orena av endera sidan.

Detta har gjort att jag nu sedan en tid övervägt att lämna debatten helt och så blir det nog. Att riskera bli exkluderad av mina egna är ett för högt pris att betala och jag kommer aldrig att kunna ge SD rätt. De står i grunden för en annan människosyn vilket Expressens granskning visat på. Även Expos reportage om avhoppare vittnar om en rasistisk sektkultur som genomsyrar partiet. Det är tråkigt att behöva lämna debatten. Med detta så känns det som att jag gav upp och det är väl så. Och vilka var det som vann på detta? De som önskar se ett polariserat politiskt landskap. Mittfältet är handlingsförlamat och det är bara de våldsbejakande extremerna som rör på sig. Och i själva sakfrågan? Där har ingenting hänt och ingenting kommer hända eftersom näthatet och polariseringen driver de få som vågar och orkar stå kvar till extremerna eller, som med mig, till tystnad och uppgivenhet.

Och det var väl där jag landade till slut. Numera ytterligare en i raden som blev tyst, uppgiven och bitter. Och ni kan för en stund försöka tänka på vilka krafter som vinner på det i det lite längre perspektivet.

Förstår inte folk hur farligt det är – och hur fel! – när det gör sig själva till både polis och åklagare och även till domare över andra människor?det är katastrofalt att journalister är så kortsynta och inskränkta i ett land som har alla de viktiga friheterna inskrivna i sin grundlag: åsikts-, yttrande- och tryckfrihet!  För hette det: ”Expressen – om sanningen ska fram!”. Nu gäller inte den devisen längre, nu handlar det om ”Expressen – hänger ut oskyldiga människor och förstör deras liv”. Och vart tror dessa självutnämnda åsiktstystare att de hatiska åsikterna tar vägen? Inte försvinner de i tomma intet! De kommer att finna andra vägar och bli mer slutna och ingen kommer att veta vad de hittar på och när de dyker upp.

Johan Westerholm, som jag inte känner, men vars inlägg jag har läst då och då (ganska sällan, får erkännas, men ändå) vill jag be:

Sluta inte skriva! Om vettiga människor inte vågar uttrycka vettiga åsikter på ett sakligt sätt längre så blir det ännu mer olidligt i den här ankdammen än det redan är. Så bäste Johan Westerholm: tänk om!

Och så här avslutar min bekant, som jag nämnde tidigare, sitt mejl till mig:

Jag är inte rädd för om Expressen kommer hem till mig eller för att min arbetsgivare sparkar mig. Det enda jag har skrivit på Avpixlat har varit ägnat MOT rasism. Vad jag däremot ÄR rädd för, är att vissa personer som nu, tack vare den här researchgruppen vet vem jag är, kommer att trakassera min familj och mina barn.

Vem tar ansvar för om det sker? Expressen? Researchgruppen?

Till slut: Det låter ju fint, det som den här gruppen själv påstår att dess plattform består av, nämligen att de bland annat ska:

• Värna det demokratiska samhället och den journalistiska traditionen att granska makten.
• Värna om de pressetiska spelreglerna.

Men inte är det väl bara ”makten” de granskat? Och inte har de väl ”värnat om de pressetiska reglerna” (och det har Expressen inte heller gjort)? Och inte är det väl förenligt med ”demokrati” att nagla fast människor som uttryckt åsikter – misshagliga eller icke – vid skampålar? Eller är det bara jag som inte förstår att i det nya Sverige har svart blivit vitt och vitt blivit svart?

Tillägg: Läs min vän och Mummelförlagets författare Nima Dervishs text Stolta ”rasister” och skamliga ”journalister”. Och läs hans angelägna och ständigt aktuella texter i boken Ordbrand!

Vänligen respektera att alla texter är © COPYRIGHT denna blogg. De får inte förvrängas, vinklas eller användas i något syfte som de inte är ägnade för. Hela bloggtexter får inte användas, endast kortare citat och alltid med länkning till originaltexterna är tillåtet. Media och andra som citerar ur texterna ska ange källa.