• Kategorier

  • Arkiv från 5 maj 2005

  • Kalender

    december 2013
    M T O T F L S
     1
    2345678
    9101112131415
    16171819202122
    23242526272829
    3031  
  • free counters
  • wordpress visitor counter
  • RSS Merit Wager

    • Utan titel lördag, 6 juni, 2020
        Sedan den 5 maj 2005 har jag ideellt granskat, redovisat, översatt, kommenterat och publicerat ofta unikt material, särskilt miggornas rapportering. Om ni uppskattar texterna, informationen, rapporterna, kommentarerna, stöd gärna via Subscribe med 1 krona om dagen = 30 kronor i månaden, eller med valfritt belopp via Donate, Swish eller Bankgiro.  Alla bidr […]

Be my guest # 100 Zulmay Afzali

Zulmay med sin bokZulmay Afzali var tidigare under många år tjänsteman i president Hamid Karzais regering i Kabul. Han har flyktingstatus i Sverige, arbetar för tillfället som modersmålslärare i dari, skriver artiklar och föreläser.

I slutet av januari 2013 kom hans första bok – En flykting korsar ditt spår – ut på Mummelförlaget. Så snart den är översatt, senast under mars månad, beräknas hans andra bok som bland annat beskriver flykten från Afghanistan, att publiceras. Den kommer att få titeln Hederlighetens pris.

Annandag jul 2013

Skillnader

Zulmay i Kabul19 september 2008 satt jag på mitt kontor på Ministry of Counter Narcotics i Kabul, Afghanistan. Klockan var halv sex på eftermiddagen och jag gick igenom den senaste rapporten om narkotikasmugglare som hade ställts inför rätta. Tack vare dessa personers höga kontakter i presidentens palats och parlamentet, var domarna tvungna att titta bort och att släppa dem. Trots alla bevis och allt hårt polisarbete som lett fram till att smugglarna gripits. Jag var mycket frustrerad och satt och funderade över vad som skulle kunna göras för att sätta dem i fängelse för deras brott.

Inte bara just den här dagen, utan varje dag, satt jag på mitt kontor och tänkte på olika tillvägagångssätt, olika operationer som skulle kunna leda till att narkotikasmugglarna sattes bakom lås bom. Alla kände till min ståndpunkt och därför ringde min telefon ofta och obehagliga uttalanden och olika hot mot mitt liv framfördes. Det här var jag, det här var mitt liv för några år sedan.

Men livet är oberäkneligt och jag upphör aldrig att förvånas över hur det kan bli. Mitt liv idag är så annorlunda, skiljer sig så stort från det liv jag hade i Afghanistan, att det nästan inte går att förstå.

Zulmays rum i SöderköpingIdag har jag inget stort kontor, som jag hade i Afghanistan. Jag har ett litet skrivbord som står intill ett fönster i ett ganska litet rum. Jag delar rummet med fyra kvinnliga kollegor. Jag är nu lärare, ett yrke jag aldrig någonsin hade tänkt eller drömt att jag skulle ha. Men nu är jag språklärare för afghanska elever och hjälper också mina svenska kollegor i allehanda frågor och problem som rör de invandrade eleverna som läser sfi (svenska för invandrare).

Idag är mitt skrivbord i Sverige lika fullt av papper och lika rörigt som mitt skrivbord var i Afghanistan. Men papperen som ligger framför mig nu är inte listor över narkotikasmugglare och korrumperade tjänstemän eller bevis mot individer, som kan leda till åtal och fängelsedomar. Papperen som nu ligger framför mig är prov och texter från mina elever samt undervisningsmaterial och annat som rör mitt arbete som lärare.

Men också idag tänker och funderar jag mycket när jag sitter på min stol i mitt lilla kontorsrum. Inte på hur jag ska åtala narkotikabaroner utan på hur jag bäst ska förmedla kunskap till mina elever så att de får en så god bas att stå på som möjligt för att kunna integreras i sitt nya land och bli goda samhällsmedborgare i Sverige.

När jag satt ensam på mitt kontor i regeringskansliet i Afghanistan stod alltid fyra livvakter, samtliga poliser, utanför rummet. De kontrollerade alla som besökte mig innan de släpptes in. Idag, varje gång jag tittar ut genom glaspartiet i dörren till mitt lilla kontorsrum på skolan, ser jag bara elever som vill träffa mig och ställa frågor om schema eller läxor. I stället för att parlamentariker och ministrar skakar hand med mig, är det nu mina lärarkollegor och elever som gör det.

I Afghanistan kritiserades jag för att jag ansågs vara mycket tuff när det gällde lagar och efterlevnaden av dem. Jag fick också kritik för att jag inte visade respekt för äldre regeringstjänstemän och parlamentariker (vilket jag inte gjorde för att de var korrupta – och fortfarande är). Kritiken mot mig i Afghanistan, missnöjet mot mig för att jag inte följde deras normer, ledde till att jag utsattes för flera mordförsök, som jag hade den stora turen att överleva. I Sverige kritiseras jag också av en del för mina åsikter, men det sker på det demokratiska sätt som jag tycker så mycket om! När jag läser igenom de artiklar jag skrivit (se nedan) och tar del av den både positiva och negativa kritik jag fått, blir jag glad. Jag lär mig av den, behöver inte vara rädd för den.

I Sverige har jag skrivit en bok (En flykting korsar ditt spår), något jag aldrig har drömt om att jag skulle göra. Allt jag gör här i Sverige är sådant som inte fanns i min tankevärld, som jag aldrig trodde att jag skulle vara med om. Ofta, när jag vaknar på morgonen och ska gå till mitt arbete i skolan, känns det som om jag drömmer. När jag ska öppna dörren för att gå ut tror jag för en kort sekund att där står fyra livvakter. Men när jag väl tar klivet ut ur lägenheten känner jag mig lugn och säker, jag kan promenera till min arbetsplats utan att känna ständig oro. Ibland händer det ändå att jag kastar blickar över axeln, av gammal vana, för att se efter så att ingen förföljer mig. Då säger jag till mig själv: ”Zulmay! Du är inte regeringstjänsteman! Dina elever väntar på dig, inte ministrar. Ingen kommer att hota dig.” Det ger mig stark kraft och god energi och får mig att le medan jag går mot skolan.

Och inne i skolbyggnaden kan jag röra mig fritt. Jag kan prata med vem jag vill. Jag kan äta och dricka kaffe med vänner, kollegor.

Jag vill ta tillfället i akt så här under julhelgen att tacka dig, Merit Wager, som har integrerat mig och gjort mig till den jag är i Sverige idag. Att jag idag är lärare, att jag har skrivit artiklar och en bok och snart en bok till, är för att hon hela tiden har trott på mig. Hon sa: ”Zulmay, du kan!”. Många gånger tänkte jag att ”det gör jag inte alls. Jag kan inte skriva, jag kan inte bli lärare”. Men hon stod fast vid ditt: ”Zulmay, du kan!”. Och hon hade rätt.

Det är något speciellt med Merit Wager. Hon har stor kunskap om vad som sker i samhället, hennes skriverier och hennes mod är en stor inspiration för mig. Det ger mig kraft och vilja att skapa ett bra liv och bidra i samhället i mitt nya land. Också mina kollegor i skolan som stöttat mig hela tiden och mina sfi-lärare har betytt mycket för mig när det gäller att finna min plats i mitt nya hemland, Sverige.

Jag önskar alla svenskar ett Gott Nytt År 2014!

En av flera texter skrivna om innehållet i boken En flykting korsar ditt spår: Från Kabul till Söderköping, Svenska Dagbladet den 24 februari 2013 .
Vi muslimer bör ta avstånd från islamisterna – Newsmill 23 april 2013
Inte självklart att just tolkarna bör ha asyl
– Newsmill 8 april 2013
Misstankar om islamisk extremism i Europa kan inte viftas bort – Newsmill 10 mars 2013
Det finns ingen möjlighet att integrera så många människor – Newsmill 8 februari 2013
Islamister som hotar oliktänkande ska inte representera mig – Newsmill 28 juni 2012
Islamistisk radikalism en klart närvarande fara – GP 17 juni 2012
Så besöker falska flyktingar landet de fått skydd ifrån – Newsmill 21 maj 2012
Illegala flyktingar hotar Europas säkerhet – Newsmill 8 maj 2012
Vänligen respektera att texten är © COPYRIGHT  Zulmay Afzali och denna blogg.