”En migga: ”En sak är säker. Det är aldrig fel på tevesoffornas megafoner.

En migga:

Svinhugg går igen

Ett av de mer infantila inslagen i frågor om migration och integration är det om ifall glaset kan bli fullt eller inte. För det är det etablerade Sveriges ”Bedrock principle” att det inte finns något som helst tak för hur mycket invandring som går att hantera. Så ser det ut i kommentarer från politiker, i kommentarer i media, i kommentarer från kulturpersonligheter och kolumnister, från kyrkan, etc osv. Och – vilket är det mest infama av allt – samma personer som sitter och gapar och skriker om att det inte finns något som helst tak måste sedan hitta någon annan att skylla på när det går snett. Vilket det nu gör. I landet med en självbild som inte stämmer med kostymen.

Märkligt. Alltså måste det i Sverige fungera alldeles utmärkt även om vi skulle ha en bruttoinvandring som uppgår till, låt säg 200.000 per år. Eller 300.000. Eller 400.000.

1) Så därför är det fel på EU (eller möjligtvis Rumänien) när landets kommuner – och polisen – inte vill kännas vid lokala ordningsstadgor.
2) Det är också fel på EU när inte alla EU-stater vill ge PUT på skyddsskäl, vilket bara Sverige gör. Och vilket bara Sverige kommer att göra.
3) Det är fel på ledarna för Storbritannien och Tyskland när de inte vill göra som Migrationsverkets GD tycker.
4) Det är självfallet alltid fel på Migrationsverket och Migrationsdomstolarna – trots att myndigheter och domstolar har en tillämpning som är generösare än vad lagstiftningen säger.
5) Det är fel på samhället när arbetslösheten är hög bland alla invandrare – för det kan ju aldrig ha något att göra med den nästan obefintliga bildningen hos stora invandrargrupper idag. Jag kan ju i och för sig backa i den frågan om någon visar mig alla dessa civilingenjörer och sjuksköterskor som sägs komma från Somalia, Kurdistan och Afghanistan – för det jag kan visa på idag är att bildningsnivån här ligger på ett antal veckor eller några enstaka år i grundskola.
6) Och det är förstås fel på kommunerna som säger att nu är glaset fullt.

En sak är säker. Det är aldrig fel på tevesoffornas megafoner.

Kommentar: Ingen.

Vänligen respektera att alla texter är © COPYRIGHT denna blogg.

En migga: ”Men mannen har faktiskt redan flyktingstatus i ett annat EU-land sedan flera år tillbaka!”

En migga skriver:

En berättelse ur vår verklighet

En kvinna med två barn ansöker om asyl. Hon kommer från ett land från vilket man får asyl oavsett vad man säger.  Hon säger i alla fall att hon ansöker om asyl eftersom hennes make avvek från sin militärtjänst efter att ha varit på permission hos henne och barnen. Myndigheterna ville genast fängsla kvinnan men hon lyckades fly med barnen till Sverige. Hon lyckades också träffa en smugglare omgående och få ett falskt pass.

Så, från att hon träffat sin make senast till att hon ansökte om asyl i Sverige hade det bara gått cirka fyra veckor och hon misstänkte att hon hade blivit gravid med sin make under hans permission, innan han försvann. Hon hade ingen aning var maken kunde vara men hon misstänkte att han var död. Hon fick PUT.

Några månader senare ansöker en man om asyl. Han berättar att han flytt från ett militärfängelse och att han sedan letat efter sin hustru och barn. Från anhöriga har han hört att de kan vara i Sverige. Migrationsverket finner att mannens hustru och barn är i Sverige och att de är identiska med ovanstående kvinna och hennes barn.

Alla är glada till en början, men innan mannens ärende avgjorts kommer det fram att han faktiskt redan har flyktingstatus i ett annat EU-land sedan flera år tillbaka! Det här kommer fram genom att gränspolisen kontaktar Migrationsverket i och med att mannen rest hit med sitt resedokument som han fått från det europeiska landet där han har flyktingstatus.

Först nekar mannen till det hela och menar att någon annan måste ha angett hans namn och lämnat in fingeravtryck och hans foto för att få resedokument i det andra europeiska landet, eftersom han kommer direkt från hemlandet. Men till slut erkänner han och det kommer även fram att hans fru och barn hade fått visering för att åka till det andra EU-landet som anhöriginvandrare. Men eftersom mannen saknade arbete där och då han hade hade hört att det var bättre bidrag  i Sverige och att asylsökande från deras land snabbt fick PUT i Sverige så hade han skickat sin familj vidare hit. Han hade själv rest med dem hit och tillbringat lite tid med dem och  gjort sin hustru gravid innan han åkte tillbaka till sitt hem i det andra EU-landet. Han fick inte asyl i Sverige men med stor sannolikhet är han här nu, på grund av anknytning till sin familj.

Kommentar: Inte kan väl det goda och generösa Sverige kräva att familjen ska återförenas i det land där maken redan har fått PUT, så grymma kan man väl ändå inte vara? Äsch, lite (mycket!) sådana här bedrägerier får man väl räkna med i den solidariska och humanitära stormakten Sverige, det får folket lov att tåla. I landet där politiker stiftar lagar som de sedan själva agiterar mot och anser att de inte ska behöva följas. I landet där det ju ändå alltid är synd om alla som inte är svenskar!

Om människor ljuger som hästar travar ljuger och undanhåller att de redan fått det skydd de säger sig behöva i ett annat EU-land, men vet att de blir försörjda av andra människor i Sverige, ja då får man väl förstå att de ljuger och bedrar lite. Man ska helst se lite mellan fingrarna med lögnerna för, som sagt: det är ju alltid synd om alla som inte är svenskar och Sverige har väl plats för och råd med lite fler människor som inte har några som helst skäl att befinna sig i landet. Lite solidaritet måste man kunna kräva av svenska skattebetalare!!! För Sverige är ju så rikt och svenska skattebetalare kan gott försörja asylbedragare också. Allt annat är rasistiskt och främlingsfientligt. I Sverige, Landet Tvärtemot!

Vänligen respektera att alla texter är © COPYRIGHT denna blogg. De får inte förvrängas, vinklas eller användas i något syfte som de inte är ägnade för. Hela bloggtexter får inte användas, endast kortare citat och alltid med länkning till originaltexterna är tillåtet. Media och andra som citerar ur texterna ska ange källa.

En migga: ”Det var vår GD som ordnade alltihop, med PUT och trafikstockningar in i kommunerna och internationella huvudskakningar och annat.”

En migga skriver:

Vår kära ledning på Migrationsverket – som ju kom på att som enda myndighet i hela EU ge PUT på skyddsskäl till medborgare i Syrien – är redan upphovet till att vår lika käre migrationsminister möter kalla skuldror och inget annat bland sina ministerkollegor. Eller att vi nog kommer att möta en ny istid innan övriga EU-stater börjar med PUT (permanent uppehållstillstånd) på skyddsskäl. Vilket de aldrig har gjort. Och vilket inte krävs enligt EU-direktiven.

Det var också så att vår käre operative chef nyligen blev intervjuad i brittiska BBC – med anledning av att Storbritannens premiärminister gett kalla handen till diverse propåer – och försökte få intervjuaren att förstå att den som inte gör som Sverige gör, den är det något fel på.

Ett litet kuriosum är att de nissar som försöker försvara vad som händer i Sverige också försöker gömma sig bakom Tyskland. Nu ger inte Tyskland PUT på skyddsskäl, och Tyskland har redan meddelat att deras glas är fullt. Och deras glas blev fullt vid en lägre nivå än Sveriges. Man ska kanske komma ihåg att befolkningstalet i Tyskland överstiger 80 miljoner…

Nu har i alla fall vår käre GD (generaldirektör) skrivit en flammande appell i tidningen Advokaten. Lägg märke till brösttonerna och darret på stämbanden. Det var vår GD som ordnade alltihop, med PUT och trafikstockningar in i kommunerna och internationella huvudskakningar och annat. Och nu ska återigen och enligt legaldefinitionen någon annan städa upp, för annars kommer framtida generationer att vara hårda i sina domar. Vilket alltså betyder att resten av EU ska städa upp efter svenska Migrationsverkets GD. För det kan ju aldrig vara något fel på megafonen…

Här följer delar av gästkrönikören, Migrationsverkets GD Anders Danielssons text Vi befinner oss återigen vid en tidpunkt då beslutsamhet är avgörande i Advokaten nr 1/2014, hela texten kan/bör läsas här, på sidan 26.

Inom migrations- och asylområdet finns en rad milstolpar, såväl nationellt som på EU-nivå. Den nya svenska instans- och processordningen för utlänningsärenden som trädde i kraft 2006 hör otvivelaktigt till dessa. Sista byggstenen i det nya gemensamma europeiska asylsystemet som kom på plats så sent som i juni 2013 markerar likaså en viktig inledning till ett nytt skede.
——————–
I snart femtio år har Sverige visat prov på beredskapen och förmågan att finna konkreta och fungerande lösningar för att människors rättmätiga behov av skydd ska tillgodoses. Vid varje kulminerande kurva i statistiken har också röster i samhällsdebatten värderat och betygsatt Sveriges mottagande på skalan från förtjänstfullt till ansvarslöst. Andra har tyckt det har varit i underkant. Någonstans mellan ytterlighetens röster återkommer frågan i en eller annan form, och i mer eller mindre uttalade ordalag. Varför ska Sverige ta så stort ansvar? Senast i versionen: Varför ger Sverige syrier permanent uppehållstillstånd?

Svaret är naturligtvis att vi är skyldiga att ge skydd åt dem som riskerar sitt liv och sin frihet. De människor som flytt från Syrien har gjort det för att överleva. Vare sig om destinationen är Sverige, Tyskland eller övriga Europa är orsaken densamma: att de har gett sig av för att de inte kan vara kvar i regionen där de befinner sig eller återvända till Syrien utan att riskera livet. I förarbetena till utlänningslagen förklaras varför permanent uppehållstillstånd ska ges. Det ger en möjlighet att etablera sig och att bidra till samhället i motsats till att endast förvaras under den tid en långdragen konflikt pågår. Dessutom möjliggör permanent uppehållstillstånd familjeåterförening vilket i sin tur motverkar människosmuggling. Familjemedlemmarna får därigenom en legal väg in i Europa.
——————–
Migrationsverkets kanske viktigaste uppgift är att vara en garant för att människor med skyddsbehov får sina rättigheter tillgodosedda. Det sker dock inte godtyckligt. Inte sällan hamnar Migrationsverket i skottlinjen mellan olika grupperingar där vissa tycker att vi är för generösa och andra för restriktiva. Därför måste vi från tid till annan påminna om att vårt arbete styrs av lagar och förordningar som bestäms av riksdag och regering och att myndigheten har att följa internationella konventioner och folkrättsliga förpliktelser. Detta leder till att tillämpning och tolkning av gängse regelverk ger ett rent praktiskt och faktiskt ansvar för våra bedömningar; bedömningar av personers skyddsbehov och asylskäl, säkerhetslägen och konflikters varaktighet.

Sedan konfliktens början har över 30.000 människor från Syrien sökt sin tillflykt till Sverige. I spåren av det syriska flyktingmottagandet följer ett ansvar för hela samhället för mottagande och etablering. Detta kan aldrig underskattas, lika lite som den tvingande nödvändigheten att agera låter sig bortförhandlas. Men sällan har migrationsfrågorna varit så tydligt kopplade till ideologiska utgångspunkter och politiska värderingar som i dag. Detta samtidigt som behovet för ökad solidaritet inom EU på asylområdet kanske aldrig varit så brännande som nu. För varje dag i våldets tecken synes lösningen på Syrienkonflikten flyttas allt längre bort.

Den verkliga betydelsen av Sveriges ställningstagande, dess inverkan på övriga medlemsstater och dess innebörd för syriska flyktingar låter sig visas först den dagen vi inte längre befinner oss i utmaningens direkta motljus.
——————–
Vad som däremot låter sig konstateras är att framtida generationer kommer att se tillbaka på vår tid och fälla sin dom över alla dem som hade medlen att lindra mänskligt lidande.

Kommentar: Läs hela texten och tänk och begrunda själva! Särskilt kring varför ett enda EU-land skiljer ut sig bland 28 EU-länder. Och om det är 27 länder som agerar felaktigt och ett land som har rätt, eller om det möjligen kan vara tvärtom.

Vänligen respektera att alla texter är © COPYRIGHT denna blogg. De får inte förvrängas, vinklas eller användas i något syfte som de inte är ägnade för. Hela bloggtexter får inte användas, endast kortare citat och alltid med länkning till originaltexterna är tillåtet. Media och andra som citerar ur texterna ska ange källa.

Man kan skriva och publicera precis vad som helst i svenska tidningar

Begreppsförvirringen är stor i den här okunnigt, slarvigt och därmed vilseledande skrivna kolumnen, som Aftonbladet utan att blinka publicerar den 29 januari: Rikemanskommuner måste ta mer ansvar! Ett exempel:

I år har Finland lovat att ta emot 500 asylsökande syrier jämfört med de 60.000 som Sverige räknar med att ta hand om. Det är en skam och avslöjar en påfallande främlingsfientlighet hos våra närmaste grannar.

Helt fel! Skribenten blandar ihop asylsökande med kvotflyktingar. Sanningen är att Finland tar emot – i proportion till sin folkmängd – exakt lika många kvotflyktingar – som Sverige. Sverige tar emot ca 1900 kvotflyktingar, Finland tar emot 1050. Av dessa har Finland beslutat att under 2014 ”öronmärka” 500 kvotflyktingplatser för syrier.

Det är också en nedlåtande syn på människor som skribenten ger uttryck för när hon skriver ”som Sverige räknar med att ta hand om”. I andra länder räknar man med att de som behöver skydd kan ”ta hand om” sig själva efter att de getts möjligheter till språkundervisning och ett mottagande som går ut på att de ska integreras i och anpassa sig till det land som har tagit emot dem. Man har inte den storsvenska attityden som går ut på att ”vi svenskar vet bäst, vi kallar alla som kommer för svenskar för det är ju det finaste man kan vara (fast bi ser dem förstås inte som svenskar på riktigt). Klart att vi, världens generösaste och finaste folk ska ta hand om dem”.

Kolumnisten blandar ihop begreppen (och siffrorna) så det står härliga till och verkar inte veta skillnaden på asylsökande, personer som ges flyktingstatus och kvotflyktingar. Och har dessutom mage att tala om att det minsann i andra länder (som inte är lika ”solidaaaariska” och ”generöööösa” som Sverige) finns en påfallande främlingsfientlighet!  Vad hon egentligen grundar ett så grovt påstående på framgår inte, annat än att hon i sin förvirrade text tycks mäta andra länders efterlevnad av sina lagar med Sveriges men inte kunna dra relevanta slutsatser av detta. Hon nämner till exempel inte att man i andra länder följer sina utlänningslagar (som för övrigt till mycket stor del är desamma som i Sverige) och inte accepterar falska asylhistorier eller att man stannar olagligt i landet när man har fått avslag på sin asylansökan. Tvärtemot hur man gör i Sverige.

I texten påstår skribenten att ett antal kommuner är ”en skam som svärtar ner bilden av ett Sverige som ett generöst och solidariskt ­mottagarland”. Skribenten pekar också ut Täby som ”en av landets mest invandrarfientliga kommuner”, utan att kunna presentera någon faktisk grund för ett så otrevligt påstående. Annat än att skribenten tycker att kommunen är ”invandrarfientlig” för att där inte finns bostäder åt det stora antal människor som varje år anländer till Sverige och som förväntas snabbt ges bostäder, plats i skolor, sjukvård, jobb etc i landet. Men om det helt enkelt inte finns bostäder så är det ju knappast ”invandrarfientligt” att inte ta emot asylinvandrare! Det vore nog mer ”fientligt” att ta emot människor som inte kan få någonstans att bo! Eller menar skribenten att man ska agera ”svenskfientligt” och kasta ut – vart? – de svenskar som bor i Täby för att ge plats åt asylinvandrare?

Slutklämmen i texten är så ointelligent och ogenomtänkt att den inte ens är värd att kommentera: ”Men är det någon kommun som har råd att bygga ­bostäder åt flyktingar så är det väl Täby.”

Så här skriver en svensk som har flytt(at) till Finland i ett mejl:

Jag visste inte att jag bodde i ett så främlingsfientligt land som Finland men nu har jag äntligen fått veta vilket uselt land jag lever i!  Ändå kallar kolumnisten i Aftonbladet dem som kommer till Sverige och får permanenta uppehållstillstånd för ”bördor”, vilket är märkligt. Vanligtvis brukar invandrare beskrivas i andra termer, åtminstone de som kommer från länder utanför Europa…

Och så här skriver en migga:

Jag blir så fruktansvärt trött på den människan. Hon har verkligen hittat ett forum där hon får synas och höras och har man inget annat att skriva om, så skriv något om Sveriges obegripligt rasistiska flyktingpolitik! Som faktiskt är den mest rasistiska i hela världen, om man undantar Finland, Norge och några andra länder. Att ”rika” kommuner redan betalar en stor del av de ”fattiga” kommunernas mottagande av asylsökande genom skatteutjämningssystemet tänker hon inte på. Och att de små kommunerna faktiskt numera i stort sett lever på den statsfinansierade invandringsindustrin nämner hon inte heller.

Jag blir så trött på att det skriks om rasism och orättvisor så fort detta område diskuteras. Diskuteras är ju fel ord, för det är just det det inte gör, det framförs bara en massa åsikter, inte sällan helt utan substans. När ska folk sluta lyssna på detta och börja inse att det inte är hållbart i längden, det vi håller på med?

Och när ska de stora mediebolagen inse att de är Sverigedemokraternas absolut bästa valarbetare? Med tanke på att de varje dag trummar in SD:s budskap i svenska folket så verkar det vara en bit kvar till den insikten. Det är ju ironiskt att samma medier som nu arbetar för fulla segel mot SD, är samma medier som har lärt oss att betrakta allt de säger med den allra största skepsis.

Vänligen respektera att alla texter är © COPYRIGHT denna blogg.

”Så länge det råder demokrati i Sverige och kyrka (religion) och stat är separerade finns det således ingen som helst anledning att behandla muslimer som annorlunda, särskilda.”

Idag skriver Zulmay Afzali i Folkbladet om hur märkligt han finner det att man ens diskuterar vem som ska representera muslimska väljare i Sverige. Bland annat skriver han:

Jag har försökt läsa mig till, men även frågat personer som känner till svensk lagstiftning om det finns någon paragraf i konstitutionen som stadgar att muslimer som kommit hit och blivit svenska medborgare, eller muslimer som är födda här och är svenska medborgare, inte får rösta i val eller kandidera till politiska poster. Jag har funnit att det inte finns några sådana exkluderande paragrafer.

Så länge det råder demokrati i Sverige och kyrka (religion) och stat är separerade finns det således ingen som helst anledning att behandla muslimer som annorlunda, särskilda.

Om – däremot – Sverige har för avsikt att ändra sina lagar och bli en religiös, kristen stat, då måste man också tänka på att muslimer och andra religiösa minoriteter bör ges rätt till representation i viktiga politiska sammanhang, i proportion till sin storlek. Alltså på samma sätt som islamiska stater ger religiösa minoriteter representation i sina politiska församlingar.

Som troende muslim finner jag det lätt frustrerande att man ens kommer på tanken att diskutera vem som ska representera Sveriges muslimska väljare. Det är lika främmande och ovidkommande som att diskutera vem som representerar Sveriges judiska väljare. Att ständigt tala om muslimer som lever här som någon sorts homogen massa, skadar samhället eftersom det delar befolkningen i olika grupper. Det är också förnedrande för mig som muslim, som vill bidra enligt mina egna, individuella förutsättningar och inte låta mig representeras av någon eller några andra muslimer.

Läs hela artikeln med rubriken Unkna frågor om muslimer på Folkbladets online-sajt.

Zulmay Afzalis första bok – En flykting korsar ditt spår –
har getts ut i pappersformat och som e-bok av Mummelförlaget
och kan beställas här.

Hans andra bok  – Hederlighetens pris – kommer i slutet av februari.

En migga: ”Det finns ingen nationell överenskommelse mellan Sverige och Rumänien om att vi står för den offentliga sektorn för Rumäniens medborgare.”

Apropå inlägget ”Man måste ha tillstånd för att samla in pengar.” (24 januari) skriver en migga:

Så, det var väl intressant att se hur det i en kommun (Södertälje) finns en lokal ordningsstadga som numera efterlevs. Jag väntar nu på att få se samma hända i storstäderna. Fast det blir nog till att vänta förgäves – storstadspolitikerna har målat in sig i sin egen retorik, om att det är någon annan som ska göra något.

Annars var väl uttalandet i en debattartikel från en Stockholmspolitiker härförleden – om att skicka räkningen till Rumänien – det hittills mest korkade. Det finns ingen  nationell överenskommelse mellan Sverige och Rumänien om att vi står för den offentliga sektorn för Rumäniens medborgare. Så rumänska regeringen skrattar nog åt ett sånt uttalande. Och varför skulle Rumänien – om det fanns en sådan överenskommelse – betala för det svenska prisläget? Rumänien har ett helt annat (dvs mycket lägre) prisläge än vi. Och det vara mer korkat än vanligt att dra några paralleller till eventuell sjukvård – som kan ske på överenskommelse mellan två stater och där den avsändande staten står för kostnaden – för att försöka ge något slags substans till uttalandet.

Kommentar: Politiker är alltför ofta lite för snabba med att kasta ur sig lite vad som helst som de tycker låter bra. Ett tips är att kontrollera saker och ting innan man bara går ut och ”tycker” för att synas och höras i medierna. Och det skulle kanske inte skada om journalister och debattredaktörer skärpte sig lite också.

Vänligen respektera att alla texter är © COPYRIGHT denna blogg.

En migga: ”Det var gott om retoriska blindskär här, minst sagt.”

På Expressens debattsida, under rubriken Migrationsverkets krav är orimliga, skriver Magnus Lundgren, projektledare Schysst Framtid och Johannes Wohlert, sportchef Uppsala basket en text som kan få vem som helst att bli upprörd. Att Keith Wright, den unge amerikanen som fått uppehållstillstånd i Sverige för att spela basket för Uppsala Basket, får inte, som skribenterna framställer det ”inte ställa upp på Schysst Framtids värderingar och också vara delaktig i arbetet ute i skolorna”. Men den uppmärksamme läsaren inser att artikeln är både oklar och ofullständig. Innan man, som nu sker på allehanda sociala medier tar upp ”Migrationsverkets orimliga krav” så bör man ta reda på lite mer. Gärna innan man ”rasar”…

Magnus Lundgren och Johannes Wohlert har goda intentioner och tanken att en ung, framgångsrik basketspelare ska vara ute i skolor och agera positiv förebild för unga är det ju ingen som kan tycka annat om än att den är mycket bra. Men självklart – det borde alla de som nu ”rasar” på sociala medier över Migrationsverkets hemskhet inse – är det inte så att en myndighet kan förbjuda någon att vara ute i skolor och agera förebild! Inte ens en amerikan som spelar basket. Efter konsultation med några miggor har följande försök till förklaring inkommit från en av dem:

Det var gott om retoriska blindskär här, minst sagt. Vad har Uppsala Baskets framgångsrika arbete med ungdomar och Keith Wrigths examen med det hela att göra? Ingenting, givetvis. Men det ger förstås en effektiv bakgrund till det som skrivs.

Ett arbetstillstånd ges enligt lagen enbart för det arbete som anges i ansökan, ingenting annat. Det reglerar inte ideellt arbete. Om Migrationsverket har fått intrycket att Keith Wrights arbete inom Schysst framtid inte är ideellt så beror det troligen på en av två saker:

1. Det är inte ideellt.

2. Man har framställt det för Migrationsverket som att det inte är ideellt. I artikeln sägs ju att det ingår som en del av hans avtal: ”Vi måste bokstavligt talat stryka alla delar i kontraktet som handlar om att Schysst Framtid….” Man har alltså angett till Migrationsverket att han är kontraktsbunden att arbeta med annat än idrottsutövande. Och det står antagligen inte i hans ansökan om arbetstillstånd, att hans kontrakt även omfattar detta arbete. Men det får vi ju inte se, så det vet vi inte. Det är endast en kvalificerad gissning från min sida.

Jag förstår inte heller varför man skriver en artikel i Expressen om detta, istället för att reda ut det direkt med Migrationsverket, när felet med största säkerhet ligger på en själv? Kommer Expressen att publicera förklaringen som Schysst Framtid kommer att få av Migrationsverket? Det tror jag av någon anledning inte.

Kommentar: Man ska inte skrika så högt om Migrationsverkets hemskhet innan man har tagit del av hela historien. Man ska inte gå på ofullständiga berättelser på debattsidor och tro att det som skrivs där är hela sanningen. Ska man ”rasa” över något just i det här fallet så är det väl att skribenterna inte berättar hela historien, eller rättare sagt: berättar glidande och utan att ta med alla fakta.

Skulle miggans påpekanden inte alls stämma så är skribenterna välkomna att förklara den faktiska grunden till att Keith Wright förbjuds att – utan att få betalt – vara förebild i svenska skolor. Rätt ska vara rätt.

Vänligen respektera att alla texter är © COPYRIGHT denna blogg. De får inte förvrängas, vinklas eller användas i något syfte som de inte är ägnade för. Hela bloggtexter får inte användas, endast kortare citat och alltid med länkning till originaltexterna är tillåtet. Media och andra som citerar ur texterna ska ange källa.

Svenskarna är inte rasistiska

I en artikel på Svenska Dagbladets ledarsida skriver Zulmay Afzali den 26 januari under rubriken Nej, svenskarna är inte rasister! om att han aldrig mött rasism bland svenskar (men desto oftare hos sina landsmän och andra asylinvandrade) och om vad han anser vara den förödande svenska vänligheten. Ur artikeln:

Jag visste inte vad jag skulle tro. Jag hörde bara negativa åsikter om svenskar, aldrig något positivt. I april 2011 fick jag flyktingstatus och skulle nu, i praktiken, få erfara hur rasistiskt folket i mitt nya land var.
———-
Nu har jag bott tre år i Sverige och har en helt annan bild av svenskar än de flesta asylinvandrare som jag träffar och pratar med har. Sedan ett år har jag ett bra jobb som lärare och försörjer mig själv. Från min första dag i en sfi-klass med svenska lärare, på resor med bussar och tåg, i butiker och på caféer, hos svenska familjer som jag lärt känna – överallt har jag observerat hur svenskar beter sig. Hittills har jag inte en enda gång mött något som kommer i närheten av rasism bland svenskar.

Och när jag pratar med honom lägger han till:

Jag påstår inte att det inte finns någon rasism alls i Sverige, så är det förstås inte. Rasism och rädsla för ”det främmande” finns i mindre eller större utsträckning i alla samhällen. Men jag aldrig mött eller sett vare sig rasism eller, vad som också påstås vara vanligt här: främlingsfientlighet. Och jag anser att svenskarna borde sluta acceptera att kallas ”rasister” och ”främlingsfientliga” när det inte stämmer att de är det.

Zulmay Afzalis nästa bok – Hederlighetens pris – kommer i februari och handlar om flykten från Afghanistan till Sverige. Hans tredje bok kommer att handla om den första tiden som nykommen med flyktingstatus i Sverige, och den första – En flykting korsar ditt spår – kan man läsa mer om på olika ställen på den här sidan, och beställa som pappers- eller e-bok här.

© Denna blogg.

Hur många gånger behöver det sägas att Sverige inte har sjukdoms- eller sjukvårdsinvandring?

Återigen tar media, i detta fall Sveriges Radio, i ett inslag – Pojke skickas till Irak trots stort vårdbehov – upp ett solklart fall av försök till sjukdoms & vårdbehovsinvandring, och undviker  att klart och tydligt informera om att sådan invandring, som samtidigt skulle innebära att det sjuka barnet och dess familj skulle försörjas av skattebetalarna i Sverige, förutom att de skulle erhålla skattefinansierad, dyr vård, inte existerar enligt den svenska utlänningslagen! Dessutom ljuger Sveriges Radio medvetet (varför?) i sin rubrik, pojken skickas inte tillbaka till Irak av Migrationsverket, utan till Polen, det första EU-land familjen kom till. Det är ju uttryckligen familjen själv som önskar att Migrationsverket ska bekosta deras resa hem till Irak!

Hur behjärtansvärt och sorgligt det än är med sjuka barn (och vuxna) i världen så finns det ingen, vare sig laglig eller ekonomiskt hållbar, möjlighet för Sverige att ta emot, ordna bostäder, försörja och vårda dem här. Var och en som ärligt och uppriktigt tänker på saken inser att så är fallet. Varför spär då medierna ständigt på med den här typen av berättelser? Vilket är syftet? Varför rapporterar svenska medier om detta och många andra liknande fall på ett sätt som är ägnat att få människor att tycka att ”Migrationsverket är elakt” när verket följer gällande lagstiftning?

Den, enligt Sveriges Radio, kurd-irakiske pappan säger mycket tydligt och klart till reportern att:

Jag kom till Sverige för att min son skulle få nödvändig läkarvård och sjukhusvård, varför annars lämna mitt hemland?

Man kan undra vem som har fått honom att tro att man kan komma hit och begära, nästintill kräva, att få uppehållstillstånd, bostad, försörjning och vård i Sverige bara för att man dyker upp här? Mannen säger vidare:

Alla som vi har träffat i Sverige har varit hjälpsamma och välvilliga, men inte Migrationsverket som inte ens har gett mig en chans att överklaga beslutet.

Men varför skulle svenska skattebetalare ta på sig extra kostnader för ytterligare processande och förhalningar i ett solklart ärende?

Nä det gäller vattenskalle (jag har själv träffat familjer med barn som haft sådan) så gäller generellt följande (källa Wikipedia):

Symptomen av hydrocefalus avhjälps genom att en shunt opereras in. Man opererar in en tunn slang från insidan av skallbenet, ut genom ett hål i kraniet och ner i bukhålan. På så sätt minskar trycket i nervsystemet och patienten kan därigenom leva ett nästan normalt liv.

Tillståndet vattenskalle (hydrocefalus) är inte särskilt ovanligt och kan alltså behandlas lika väl i EU-landet Polen som familjen närmast kommer ifrån som i Irak eller i Sverige. Det lär dessutom också vara vanligt förekommande just i länder i Mellanöstern, vilket torde innebära att man är van att hantera den.

Att man inte kan söka sjukdoms /& vårduppehållstillstånd i Sverige är dock – oavsett allt annat – ett absolut faktum. Det borde Public Service ha informerat allmänheten – i vars tjänst Sveriges Radio ju ska vara – om på det allsidiga och korrekta sätt som de enligt sitt sändningstillstånd ska göra.

Läs också:
Utlänningslagen medger inte sjukdomsinvandring – 5 juni 2009
En migga kommenterar inlägget ”Utlänningslagen medger inte sjukdomsinvandring” – 9 juni 2009
Ännu en gång: Sverige har inte sjukdomsinvandring – 12 december 2009
En migga om ”sjukdomsinvandring” – 14 augusti 2010
Man kan inte ”asyl”invandra till Sverige för att få ett bättre liv eller för att få sjukvård – 14 mars 2013
Sverige har inte sjukdomsinvandring – 28 augusti 2013 (också om en pojke med vattenskalle)
Än en gång: Sverige har inte ett asylsystem för sjuka och misshandlade – 7 oktober 2013
SR:s reportrar verkar – så låter det i inslaget i alla fall – tycka att om sjukvård i hemlandet är dyrt så ska människor utan asylskäl få stanna i Sverige, där reportrarna verkar tro att vården är mycket billigare! – 8 november 2013
En migga undrar och reflekterar – 8 november 2013

Vänligen respektera att alla texter är © COPYRIGHT denna blogg. De får inte förvrängas, vinklas eller användas i något syfte som de inte är ägnade för. Hela bloggtexter får inte användas, endast kortare citat och alltid med länkning till originaltexterna är tillåtet. Media och andra som citerar ur texterna ska ange källa.

”Man måste ha tillstånd för att samla in pengar.”

Ur en artikel i Länstidningen i Södertälje:

Tre personer som tiggde i Södertälje centrum greps av polis för att de brutit mot de lokala ordningsstadgarna.

På tisdagen greps tre personer som satt och tiggde i centrum, för brott mot kommunens lokala ordningsstadgar.

– Där finns en paragraf* om att man måste ha tillstånd för att samla in pengar. Personerna greps för att de inte har hemvist i riket, så de kunde förhöras och lagföras för att ha brutit mot den. Efter förhör beslutade åklagaren att ge dem ett bötesbelopp på 800 kronor vardera, berättar Caroline Aspegren, gruppchef på närpolisen i Södertälje.

Enligt Caroline Aspegren är inte gripandet en del av någon särskild insats mot tiggeriet i Södertälje.

– Vi har rapporterat dem som brutit mot ordningsstadgarna, helt enkelt. Vi får in många klagomål om tiggarna och försöker kommunicera med dem direkt på plats att det inte är tillåtet, säger Caroline Aspegren.

Det är på tiden att polisen agerar i enlighet med gällande lag! Och att lagen gäller för alla är ett faktum som man i Sverige emellanåt verkar vilja glömma bort eller inte låtsas om, vilket är förödande om man samtidigt önskar hög laglydighet i landet.

Det har tyvärr utvecklats en märklig ordning bland svenska politiker som går ut på att de ständigt kommunicerar via debattartiklar och utspel i sociala medier om vad de tycker, personligen. Högljutt protesterar de mot att svensk lag tillämpas på asylområdet och även i övrigt ofta när det handlar om utländska medborgare. I stället för att värna om både att lag och ordning upprätthålls för landets egen befolkning (medborgare och personer med rätt att uppehålla sig i landet).

* Samma paragraf gäller också i andra kommuner:

I Stockholm föreskrivs följande med stöd av 1 § Förordning (1993:1632) med bemyndigande för kommuner och länsstyrelser att meddela lokala föreskrifter enligt ordningslagen (1993:1617)

14 §
Polismyndighetens tillstånd krävs för insamling av pengar i bössor eller liknande, om insamlingen inte utgör led i en tillståndspliktig allmän sammankomst eller offentlig tillställning.

När insamlingen sker i samband med framförande av gatumusik krävs tillstånd endast om gatumusikanten eller medhjälpare har för avsikt att gå runt bland publiken och samla in pengar.

I Malmö föreskrivs i lokal ordningsstadga för Malmö kommun att

12 §
Polismyndighetens tillstånd krävs för insamling av pengar i bössor eller liknande om insamlingen inte utgör led i en tillståndspliktig allmän sammankomst eller offentlig tillställning.

I Göteborg föreskrivs i lokal ordningsstadga för Göteborgs kommun att

10 §

För insamling av pengar i bössor och liknande, som inte utgör led i en tillståndspliktig allmän sammankomst eller offentlig tillställning, krävs tillstånd av polismyndigheten.

Politiker som anser att lagar och regler inte ska följas för att de, personligen, inte tycker det, ska man inte rösta på. Sådana maktfullkomliga politiker bidrar starkt till att skapa anarki i samhället och om väljarna inte vill ha ett samhälle där enskilda politiker lägger sig i och anser att man kan bryta mot gällande lagar och ordningsstadgor för att de, personligen, inte gillar dem så är det just anarki de skapar. Var och en som ska rösta i riksdagsvalet bör noga ta reda på (googla, t.ex.) om det finns politiker i det parti man tänkt rösta på, som förespråkar att stiftad lag och beslutade ordningsstadgor inte ska gälla. Rösta inte på den politikern och rösta inte på det parti han/hon representerar!

Språkligt klarläggande
LT skriver ”ordningsstadgarna”, jag skriver det korrekta ”ordningsstadgorna” – bara så att förvirring inte uppstår för att ordet är skrivet olika i citatet ur tidningen och i min text.

.

.

.

© Denna blogg.

De många utanförskapsområdena upplevs inte som om de ligger i Sverige

”Biskopsgården känns inte som Sverige”, säger boende där.

Reportaget i Uppdrag granskning i SVT1 den 22 januari berättar inget som folk inte redan känner till. Om någon tror att Biskopsgården är en ovanlig förort i Sverige så har den fel. Om någon tror att våldet, kriminaliteten, främlingskapet och den stora skillnaden mellan svenskar och utomeuropeiska invandrare kommer att försvinna i Sverige så har den fel. Det bevisas ju av verkligheten och måste därför sägas. Och om någon tror att en fortsatt mycket stor (överlägset störst per capita i EU) asylinvandring till Sverige av ofta outbildade och lågutbildade (det finns fakta om asylsökandes utbildningsnivå) asylsökande verkligen är positivt när det varken finns jobb eller boende åt alla som kommer, så har den fel.

Janna Atta tycker inte att det känns som hon bor i Sverige längre. När hon berättar för bekanta i sitt hemland om situationen så tror de inte på henne, så är det inte i Sverige. Och trots 24 år i Sverige känner hon sig inte svensk. (Ur UG)

Det här har politikerna, främst den ytterst ansvariga regeringen (både S tidigare och Alliansen nu) inte velat låtsas om under de decennier som dessa ”utanförskapsområden” vuxit i rasande fart – och permanentats. Politiker som knappast har ”markkontakt” men ändå tar sig rätten att styra och ställa i folkets namn, tar inte sitt uppdrag som representanter för folket på allvar.

Mauricio Rojas och Folkpartiet rapporterade 2004 att det 1990 fanns tre (3!) s.k. utanförskapsområden i Sverige, områden där hälften av den arbetsföra befolkningen inte hade jobb. 2004 var antalet utanförskapsområden 136, 2006 lär antalet ha ökat till 156. Det går knappt att räkna ut hur många tusen procents ökning det är… Och i många av de områdena är arbetslösheten dessutom betydligt högre än 50 procent. Och efterb2006 ville (vågade?) man inte längre räkna antalet utanförskapsområden i Sverige, för då slutade man med det. det kallas ”huvudet i sanden” eller ”det jag inte ser det finns inte”.

De politiker som har styrt Sverige under den här tiden har misslyckats kapitalt och någon verklig insikt märks ingenstans, än mindre kan man skönja ens ett hopp om konkret handling.

Integrationsminister Erik Ullenhag upprepar samma medvetna eller omedvetna osanningar eller menlösheter i UG som vanligt. Men vad ska han säga? Han fortsätter ju bara som vanligt vilket innebär att  han låtsas att han tror att han faktiskt har ”vänt en nedåtgående spiral”, som han säger. Något som inte särskilt många andra ser och tror. Detta för att det är så här oansvariga politiker agerar: de agerar inte för landets och folkets bästa utan för sitt eget och sitt partis bästa, därför tillrättalägger och förvrider de sanningen så att det ska passa den bild de vill låtsas är sann. Det verkar faktiskt som om väldigt många politiker lider av en blandning av makthunger och megalomani! Att titta och lyssna på integrationsministern upplever jag som nästan plågsamt pinsamt.

Läs också:
”Tryggheten tål inte ökande utanförskap”  – 15 november 2009 (4,5 får sedan…)
Fem dödsskjutningar i Malmö på en månad – ingen enda av dem är uppklarad – 3 januari 2012 (två år sedan…)

© Denna blogg.

”Solidaritet ska löna sig”

Ur en artikel – Ullenhag: ”Solidaritet ska löna sig” – i Svenska Dagbladet idag om att kommuner ”ska pressas” att ta emot fler asylsökande:

Kommuner som i förhållande till sin folkmängd tar emot fler flyktingar ska få högre ersättning än kommuner som tar emot få.

”Solidaritet ska löna sig”, sade integrationsminister Erik Ullenhag (FP) när han på en presskonferens i augusti presenterade förslaget.”

Kommentar:

1) Sverige är nog unikt på det här området (också), när en minister anser att ”solidaritet” är något som kan köpas, belönas! Ordet får här en helt annan innebörd än det har i andra länder, när en minister är beredd att med pengar belöna ”solidaritet”, medan ”solidaritet” normalt innebär en frivillig, icke penningeftertraktande rörelse underifrån, utgående från människors äkta engagemang.

2) Det sitter 10.000 asylsökande med permanenta uppehållstillstånd, PUT, på asylboenden i landet, som det inte finns bostäder åt (det finns inga bostäder åt människor som stått i bostadsköer i åratal och ibland decennier, heller). Och det kommer ständigt flera asylsökande. Hur mycket ”solidaritetspengar” skattebetalarna än, via Ullenhag, delar ut så kommer ju varken antalet bostäder eller jobb att öka så att de räcker till den redan stora skaran som det varken finns bostäder eller arbete åt. För att citera den ständigt upprepade frågan i det populära tv-programmet På spåret: Vart är vi på väg?

Tillägg från en bloggläsare:

Om nu solidaritet ska löna sig lokalt borde det också löna sig nationellt. D.v.s. att EU ersätter Sverige fullt ut ekonomiskt för den, i förhållande till den svenska populationen och i förhållande till flertalet andra EU-länder, omfattande invandringen och det generösa asylmottagandet och anhöriginvandringen (som en följd av PUT), och den utan jämförelse stora omfattningen av ”ensamkommande barnen” (som jag förstår i inte ringa omfattning består av ”ensamskickade unga män” i övre tonåren, eller äldre).

Läser att ca 10.000 asylsökande, som endera erhållit temporärt eller permanent uppehållstillstånd, finns kvar på Migrationsverkets asylboenden, främst beroende på bostadsbrist inom kommunerna och som tveklöst kommer att kosta miljarder kronor att komma till rätta med. Om nu det ens går, och bostäder och pengar är enda problemet. Såvitt jag förstår kräver det också att kommunerna kan uppbåda tillräckligt med ”familjehem” främst för de yngsta.

© Denna blogg.

En migga: ”Det handlar alltså om romer.”

En migga:

De andra

En konsekvens av den svenska självgodheten är den svenska fegheten. För när det egna fögderiet enligt legaldefinitionen alltid är fritt från skuld och bäst i världen så uppstår skrattretande företeelser när trumpeterna i tevestudions soffor och inför tv-kameror och i ledarstick försöker hitta just någon annan. Som ska göra det.

Det handlar alltså om romer.

Och där slog ryggmärgsreflexerna till med hastigheten hos en högenergilaser. Hos alla som läser detta.

2008 var frågan aktuell i Uppdrag granskning och SVT Debatt och de större dagstidningarna. Det slutade med att åtta barnfamiljer från Rumänien i en av landets största städer fick gå före i bostadskön, fick totalförsörjning utan några krav på motprestation inklusive gratis sjukvård och skola. Idag, drygt 5 år senare, är det 2 av de vuxna som har deltidsjobb. En del står och spelar på gatan och mottar samtidigt försörjningsstöd. Några har blivit utvisade på grund av brott.

Surt, sa räven om rönnbären – när detta spred sig och ytterligare långt många fler rumänska EU-medborgare dök upp. Och de efterkommande blev rättmätigt förvånade eftersom de inte fick någon totalförsörjning.  De första hade varit med i TV, och möjligen hade eftertänksamhetens kranka blekhet drabbat de ansvariga efter detta. Eftersom alla efterkommande fick veta att det inte bara var att dyka upp och få allt serverat.

Ja, fast sedan skulle ju givetvis polisen och Migrationsverket göra saken värre än vad den redan var.  Genom att i samråd hitta på eländigt ihopsnickrade brottsbestämmelser – som inte ens fann i lagen – och komma med ännu sämre underbyggda grunder för frihetsberövanden och sedan bussa ut folk på rekordtid. För den som minns så var det stort rabalder sommaren 2010, när franska myndigheter rev läger och skjutsade hem folk. Vad åskådarna just då inte visste var att det som pågick i Sverige var långt värre än det som pågick i Frankrike: i Frankrike gällde det att riva kåkstäder och husvagnsparker som var illegalt uppförda på annans mark och sedan på undertecknade avtal få folk att återvända till hemländerna – dessutom med en mindre summa pengar på fickan. Frivilligt återvändande. Det var inte vad som skedde i Sverige… Och Migrationsverket har fortfarande i sitt regelverk att sådana här olagligheter är tillåtna (noter: ”olagligheter är tillåtna”!) – trots att EU-kommissionen i möte med verket den 11 oktober 2010 uttryckte sig i klara och tydliga ordalag och trots att till och med regeringen tillsatte en utredning för att få alla att hålla sig till EUs regelverk. Vilket alltså inte skedde. Alltså att alla höll sig till regelverket.

Nåväl. Nu äro de ännu många fler, de romska unionsmedborgarna på gatorna uti EU-staten Sverige. Och så ska det inte vara, om detta är alla överens. Och förslagen haglar. Kommunpolitiker som inte vill ta konsekvenserna skyller på regeringen och på EU. En större stad vill istället ge alla totalförsörjning! En debattör vill straffbelägga givandet av pengar till tiggare – vilket torde vara lagtekniskt omöjligt eftersom gåvor till att börja med inte är skattepliktiga. Och vad var och gör med sin egen egendom är som bekant upp till var och en. Många debattörer pekar på de berörda länderna – ungefär som att de borde åka hit och ägna sig åt myndighetsutövning här.

För att göra en lång historia kort. Det är inte fel på EU, utom att de gemensamma institutionerna kan sätta större press på de berörda EU-staterna Rumänien och Bulgarien. Fast att få deras levnadsstandard kompatibel med vår lär ta några decennier. Det är inte fel på regeringen. Det är faktiskt inte fel på polisen och Migrationsverket heller. För så länge dessa människor inte är dömda för brott eller börjar leva på ersättningar och bidrag så finns det ingen anledning att börja tänka i termer om utvisning. Och de berörda lever inte på bidrag, för med undantag för dem som blev kända genom TV för fem år sedan och med undantag för dem som nu kan se fram emot totalförsörjning uti staden Malmö (om nu det verkligen kan genomföras) så är det inte någon som får bidrag. Förutom möjligen något litet bidrag för jourboende eller någon hemresa. Vilket faller inom regelverket för det tillåtna.

Nej, eftersom alla verkar vara överens att det inte är önskvärt med människor som tigger på gatorna så är det faktiskt kommunerna som har bollen på sin planhalva.  Och lösningen sitter i deras lokala ordningsstadgor. Som inte är svårare att förstå än reglerna för torghandel. Tillstånd krävs – och den som inte har det åker på avhysning och vite. Plus det enkla faktum att det inte finns några som helst hinder vare sig i EUs regelverk eller i Sveriges Rikes lag att avhysa dem som smällt upp bopålarna på någon annans mark. Alltså: Tillstånd krävs för musicerande och liknande på gator och torg. Lätt som en plätt. Och den som blivit avhyst några gånger ger till sist upp.

Fast hur var det nu? Jo, just detta är tydligen/kanske inte tillåtet att diskutera? Här i Sverige alltså. För det stämmer inte med Sverigebilden av ryggmärgsreflexerna att döma.

Men då är ju spelbordet lagt. Det enda konkreta som svenska myndigheter kunde göra – förutom att bli offentlig sektor för EU genom att erbjuda de berörda totalförsörjning – låg just i de lokala ordningsstadgorna. Så om detta nu inte är aktuellt så önskar jag att alla trumpeter i tevesoffor och annorstädes i fortsättningen håller käften. Så får det vara som det är. För detta eviga gapande med pekpinnar riktade mot någon annan som ska göra något ger bara ett infantilt och fegt intryck.

© Denna blogg.

Muslimska väljare – liksom alla andra väljare – representeras av dem som folket i landet valt

Inför den alerta och opinionsstarka tankesmedjan Timbros kommande evenemang Vem representerar Sveriges muslimska väljare? kan man rent spontant undra varför man i Sverige tror att just muslimer skulle vilja ha, eller behöva, speciella företrädare. Hur Timbro tänker i frågan ska dess panel bestående av

•  Ivar Arpi, rapportförfattare och skribent
•  Tommy Möller, professor i statsvetenskap Stockholms universitet
•  Kent Persson, partisekreterare Moderaterna
•  Bosse Ringholm, f.d. finansminister

ge svar på.

Sverige är ett land med ett antal politiska partier som ska representera hela befolkningen i landet, däribland såväl judar som kristna, muslimer, buddhister, sikher och ateister. En demokrati med drygt nio miljoner invånare som – enligt konstitutionen, lagstiftningen och traditionen – har en så kallad värdegrund.

Muslimska asylinvandrare (vilket den absoluta majoriteten muslimer i Sverige är) som sökt och fått skydd här, ska bli, sägs det alltid, en integrerad del av det svenska samhället. Många av dem vill det också, även om det tyvärr inte gäller alla, vilket man bör vara ärlig och konstatera. Huvudinriktningen bör vara att de, som av olika skäl invandrat till Sverige, ska bli en del av – och därmed också representeras av – det svenska samhället. Allt annat är vansinne och kommer att skapa ännu mer oro, splittring och segregation än vad som redan är fallet.

Zulmay Afzali, själv muslim, har i sin artikel Islamister som hotar oliktänkande ska inte representera mig på Newsmill den 22 april 2013 fört fram att just det, att han själv vill vilja vem han ska representeras av, precis som svenskarna. Jag ser ingen med hans bakgrund i den panel av – säkert på alla andra sätt – förtjänstfulla personer, som Timbro satt samman. Överhuvudtaget är varken han eller ett stort antal andra muslimer intresserade av att klumpas ihop till en enhet. Ska man inte lyssna på dem? Vet svenskar alltid bäst? I en kommande text här på bloggen utvecklar Afzali själv sin syn på frågan.

Till slut: Nog kan det tyckas en aning konstigt att det finns svenskar som faktiskt ännu efter decennier av stor muslimsk invandring tror, att det finns något som heter ”muslimska väljare”? Det är ju lika konstigt som att tro att det finns ”kvinnliga väljare”! Dessutom faktiskt nedvärderande mot muslimer som alla dras över en kam trots att skillnaderna mellan dem är precis lika stor som mellan svenskar (kristna, judar, ateister etc).

Min uppfattning – efter nära två decenniers erfarenhet av asylinvandrare, bland annat som asylombud i 14 år – är, att det, som personer med faktiska flykting- eller skyddsskäl vill är att få leva i fred och trygghet i landet Sverige, i den demokrati som skapats och byggts av svenskar genom decennier. Och representeras av folket i det land de fått en fristad i.

Kommentar: I programförklaringen sägs att rapportförfattaren:
”kritiserar det identitetspolitiska tänkande som är vanligt förekommande och argumenterar för att representation i en demokrati bör handla om politiska åsikter och målsättningar, inte om grupper och erfarenheter”
och att:
”En central slutsats av rapporten är att partierna bör vara återhållsamma med att ge legitimitet åt religiösa organisationer som säger sig representera större grupper än de har mandat för”
Varför behöver så självklara saker ens tas upp till diskussion? Och varför sätter man en rubrik som får varenda människa som läser den att tänka i helt andra banor än dem Timbro egentligen menar/vill att man ska tänka i?

© Denna blogg.

Översättning och redigering av nya böcker

Klicka på bilden för mer info!

Klicka på bilden för mer info!

Anledningen till att aktiviteten här på bloggen varit lite låg under några dagar är inte att det inte finns något att skriva om, för det gör det!

Anledningen är i stället att tiden går åt till att översätta och redigera Zulmay Afzalis nya bok, Hederlighetens pris (efterföljaren till En flykting korsar ditt spår), som förhoppningsvis ska kunna komma ut strax efter mitten av februari. Samtidigt sammanställs också nästa migg-bok (efterföljaren till Inte svart eller vitt utan svart och vitt), som också är tänkt att komma ut under den senare hälften av februari.

Miggor! Fortsätt att skriva och berätta! Så blir det ytterligare en bok, en tredje, som dokumenterar era upplevelser, erfarenheter och det ni ser, hör och upplever som handläggare och tjänstemän på den svajande myndigheten Migrationsverket! Den första har lästs av många, den andra (som alltså kommer i februari) kommer att läsas av ännu fler och en tredje bok kommer också att få en stor läsekrets.

Så era berättelser behövs! De behövs för att dokumentera det synnerligen röriga och världsunika sätt som inget annat land för död och pina vill ta efter. Det ni miggor berättar och som dokumenteras på bloggen och sedan i böcker, är till stor del sådant som
•  sittande regering
•  journalister som inte vill se mer än en sida av asylhanteringen
•  frivilligorganisationer som är upptagna med att vara ”goda” så till den grad att deras insatser riskerar att bli kontraproduktiva
•  kommunpolitiker som sliter med hur de ska klara den enorma tillströmningen av människor från främmande kulturer
•  allmänheten
inte vill ta till sig trots att mängder av fakta finns att ta del av, och som man i vilket annat land som helst i världen hade valt att hantera.

Här kan ovannämnda – och fyra andra intressanta och läsvärda – böcker köpas!

© Denna blogg.

En migga: ”Om Nederländerna får sin vilja fram, leder det givetvis till att minderåriga och påstått minderåriga kan åka runt hela Europa och få avslag i varje land, eller att de kan åka till flera länder och få PUT i varje land. ”

En migga:

Nu är det så, att Nederländerna inte vill ta emot ensamkommande minderåriga asylsökande som faktiskt redan har fått sina asylansökningar prövade där och sedan ändå valt att åka vidare till Sverige.

Nederländernas tolkning av EU-domstolens dom från förra året – att ensamkommande minderåriga har rätt att få sin ansökan prövad i det sista asyllandet – är nämligen den, att dessa ensamkommande minderåriga måste få sin ansökan  prövad på nytt (!) om de väljer att åka till Sverige efter att de redan fått sin ansökan prövad i Nederländerna. Och naturligtvis tycker svenska Röda Korset osv detsamma. Man ska, enligt dem inte överföra minderåriga från Sverige till något annat europeiskt land oavsett om de fått PUT eller avslag där! Detta eftersom ”det kan vara jobbigt för de minderåriga att åka tillbaka till de europeiska länder där de fått sina asylansökningar prövade”.

Detta – om Nederländerna får sin vilja fram, leder det givetvis till att minderåriga och påstått minderåriga kan åka runt hela Europa och få avslag i varje land, eller att de kan åka till flera länder och få PUT i varje land.  Så ser det ju redan också ut för vuxna asylsökande eftersom de avviker på en gång när det kommer fram att de har ett pågående asylärende, ett tillstånd eller ett avslag i något annat land och de håller sig undan så länge att de inte längre kan överföras till det första landet där de ansökt om asyl då tidsfristen för överföreningen passerats.

Kommentar: Dårskaperna inte bara fortsätter, de eskalerar.

Vänligen respektera att alla texter är © COPYRIGHT denna blogg. De får inte förvrängas, vinklas eller användas i något syfte som de inte är ägnade för. Hela bloggtexter får inte användas, endast kortare citat och alltid med länkning till originaltexterna är tillåtet. Media och andra som citerar ur texterna ska ange källa.

En migga: ”Då vet väl politikerna inte vad de ska göra med skattepengarna?”

En migga, apropå den allt märkligare synen i Sverige på personer som vistas olagligt i landet:

När det gäller personer som vistas illegalt (som ofta kallas ”papperslösa”) i Malmö så har jag sett ett nyhetsinslag med en kommunalpolitiker som berättade att Malmö med hänvisning till Barnkonventionen avser att ordna bostad och bidrag till papperslösa barnfamiljer, så den uppgiften stämmer.

De kanske har en massa skattepengar över i Malmö? De kanske inte har några bostadslösa, inga missbrukare, inga fattigpensionärer? Sådant som våra skattepengar brukar användas till. Alla har kanske jobb också. Då vet väl politikerna inte vad de ska göra med skattepengarna?

Faktum är att jag undrar om dessa kommunalpolitiker överhuvudtaget vet och förstår att ”papperslösa” vistas här illegalt? De kanske på fullt allvar tror att alla har rätt att vistas i Sverige och att det är bara id- handlingar de här personerna saknar (eller inte vill visa…). Kommunalpolitiker kan ju vem som helst bli. Det krävs ingen utbildning alls för det ansvarsfulla uppdraget.

LO ville ju förresten ett tag att papperslösa, alltså ”illegalister” (en annan benämning av ”papperslösa”), skulle få vara med i facket och få avtalsenliga löner, så det finns ingen hejd på enfalden i landet Sverige.

Hur ser migrationsministern och andra relevanta ministrar på Malmös initiativ, månntro? Märkligt nog verkar inte förslagen från Malmöpolitikerna ha väckt någon större debatt, men det är klart att den som tycker att man ska använda skattemedel på något annat sätt är ju rasist. Det förstår ju alla och det vill ju ingen vara. Magiskt ord det där ”rasist”. Väldigt användbart om man vill få tyst på någon…

Läs också ledartexten i Smålandsposten den 5 januari: Malmö skadar asylsystemet, där skribenten Marcus Svensson framhåller:

Vi har och bör ha en generös asylpolitik i Sverige. Men för att principen om reglerad invandring ska kunna upprätthållas krävs att avslag på ansökan om uppehållstillstånd respekteras. Ett beslut om avvisning eller utvisning måste därför leda till att utlänningen lämnar landet. I första hand ska det ske på frivillig väg, med stöd av Migrationsverket. I andra hand är det polisens ansvar. Kommuner har inte till uppgift att medverka till avvisningar, men de ska heller inte försvåra dem.

Och läs: Sverige: ”Skolgång och försörjningsstöd kan snart erbjudas även till fattiga barn från Östeuropa.”

Vänligen respektera att alla texter är © COPYRIGHT denna blogg. De får inte förvrängas, vinklas eller användas i något syfte som de inte är ägnade för. Hela bloggtexter får inte användas, endast kortare citat och alltid med länkning till originaltexterna är tillåtet. Media och andra som citerar ur texterna ska ange källa.

Sverige: ”Skolgång och försörjningsstöd kan snart erbjudas även till fattiga barn från Östeuropa.”

Gäller nu inte Sveriges utlänningslag eller den överenskommelsen om reglerna för den fria rörligheten inom EU som också Sverige har undertecknat längre? När ändrades de? Föregicks förändringarna av någon debatt där valboskapen, även kallad ”folket” fick komma till tals? Kan kommuner i Sverige fatta egna beslut om att deras invånare via sina skatter ska ”erbjuda fattiga EU-migranter en del av de förmåner som nu erbjuds papperslösa”  i strid med vad som gäller i lagar och överenskommelser? Ska vi ha ett ”Sveriges förenta kommuner” där varje kommun och/eller landsting gör lite som den/det vill? Och utan att ens fråga dem som ska betala?

I en artikel i Sydsvenskan den 5 januari (EU-migranter kan få samma förmåner som papperslösa) rapporteras bland annat följande:

Även EU-migranter kan komma att få ta del av samma samhällsstöd som papperslösa. Skolgång och försörjningsstöd kan snart erbjudas även till fattiga barn från Östeuropa.

På flera svenska orter överväger man att erbjuda fattiga EU-migranter en del av de förmåner som nu erbjuds papperslösa.

Kommentar: Först har man i Sverige skapat lagar som ger asylsökande och andra som stannat kvar trots avslag på begäran om uppehållstillstånd och därmed vistas olagligt i Sverige, förmåner som inte ens svenskar som arbetar och betalar skatt har (se texten längre ner). Sedan har man också skapat regler som torde gå på tvärs med den överenskommelse om fri rörlighet som gäller för EU-medborgare inom EU och som har tillkommit för att underlätta för dem som vill flytta och arbeta eller studera i ett annat EU-land än sitt eget. Inte för personer som varken har arbete, som inte kan försörja sig på annat sätt eller ens har någon bostad. Så här sammanfattar en före detta migga, som nu arbetar på ett annat statligt verk, det hela i ett mejl:

Som jag har förstått det, efter att ha pratat om detta med kollegor som är väldigt duktiga på uppehållsrätt, så har man som EU-medborgare med uppehållsrätt inte rätt att uppbära socialbidrag.

Om man gör det så faller nämligen uppehållsrätten eftersom personen inte har tillräckliga medel för att försörja sig.

Den kommun som beviljar socialbidrag (försörjningsstöd) till en EU-medborgare med uppehållsrätt begår alltså ett brott mot överenskommelsen om reglerna för den fria rörligheten.

Men nu har man ju bestämt sig för att alla ska få ta del av den svenska välfärden, utom svenska gamla, barn, sjuka, de med psykisk ohälsa eller annan problematik:

•  ”Papperslösa” får tandvård, som jag fick betala 5000 kronor för, gratis.
•  Unga med psykisk ohälsa får vänta för att asylsökande med trauman går före.
•  Ungdomar får inte bostad eftersom bostäderna behövs för nyanlända från en mängd olika länder.
•  Mina barn får inte jobb för att en landsman till ägaren av ett företag är beredd att ta jobbet för halva lönen. Svart.

Sverige är till för alla som kommer hit, inte för oss som bor här. Nu blev jag lite bitter, men det kan inte hjälpas.

Kommentar: Den humanitära stormakten Sverige är unik. Här skapas lagar, regler och överenskommelser som går emot redan befintliga lagar, regler och överenskommelser. Och nu ska uppenbarligen också ”fattiga barn från Östeuropa”, med sina föräldrar, kunna både bli försörjda (av skattebetalare i Sverige) och få ”fri” (men dyr!) skolgång som ska bekostas av skattebetalare i Sverige.

Man kan också undra över hur det är möjligt att man i en svensk kommun som till exempel Malmö kan fatta beslut om att betala ut socialbidrag (försörjningsstöd) till familjer som fått avslag på sina asylansökningar!!??! Alltså personer som inte har laglig rätt att vistas i Sverige och som snarast ska lämna landet! Hur är det möjligt att man inte ser till att de, som inte har uppehållstillstånd lämnar landet i stället för att ge dem som är här olagligt bidrag, skolgång, sjukvård och tandvård? Ingår det på något sätt i det kommunala självbestämmandet att man kan sätta sig över landets utlänningslag och använda skattepengar till att bekosta allt detta för personer som inte respekterar landets lag?

Till slut kan man undra vad tidningen Sydsvenskan menar med följande text i ovannämnda artikel:

De som står utan flest rättigheter är de som är papperslösa eller EU-migranter utan uppehållsrätt. De riskerar ständigt att förpassas ur landet.

Känner deras reportrar inte till att man inte får vistas i ett land (inte ens i Sverige) utan tillstånd? Att det inte är en ”rättighet” att först gå igenom en dyr asylprocess, meddelas avslag på sin ansökan och sedan ändå, i strid med lagligt bindande beslut, helt sonika stanna kvar? Och vad menas med att ”de riskerar ständigt att förpassas ur landet”? Den som inte har tillstånd att bosätta sig i landet riskerar inte att förpassas, utan ska lämna det! Precis som vilken svensk eller annan medborgare som helst måste lämna ett land där han eller hon inte har uppehållstillstånd eller annan rätt att uppehålla sig!

OBS! Om något i den här bloggtexten är faktamässigt felaktigt eller det föreligger några missförstånd – det är lätt att missförstå saker när journalister rapporterar som de gör – så tas rättelser tacksamt emot via kontaktformuläret under Info!

Vänligen respektera att alla texter är © COPYRIGHT denna blogg. De får inte förvrängas, vinklas eller användas i något syfte som de inte är ägnade för. Hela bloggtexter får inte användas, endast kortare citat och alltid med länkning till originaltexterna är tillåtet. Media och andra som citerar ur texterna ska ange källa.

Migrationsministern om afghanska tolkar och den svenska asyllagstiftningen

Apropå frågan om afghanska tolkar och deras eventuella rätt att beviljas asyl eller uppehållstillstånd i Sverige, skrev Zulmay Afzali, afghan och före detta regeringstjänsteman i Afghanistan, bland annat så här på Newsmill den 7 april 2013: Inte självklart att just tolkarna bör ha asyl. (Artikeln verkar inte finnas kvar på nätet):

Lokala tolkar, som bland annat svenskarna använt sig av, löper enligt min åsikt och såvitt jag känner till, inte större risker än vilka medborgare i Afghanistan som helst. Till exempel butiksinnehavare som säljer sina varor och produkter till internationella styrkor och diplomater stationerade i Kabul eller till soldater i Mazar-i-Sharif; restaurangägare som säljer kebab till utländska soldater och journalister oavsett var de befinner sig i landet – de löper alla risker för att de betjänat fienden. Ska svenska Migrationsverket bevilja asyl åt halva Afghanistan?

Läs också Röster, åsikter, tyckanden gällande afghanska tolkar som jobbat åt svenska trupper i Afghanistan (8 april 2013).

Migrationsminister Tobias Billström står ganska ensam upp och försöker hålla fram vikten av att man i Sverige följer svensk asyllagstiftning. Det känns ibland som om han står och spottar i mycket hård motvind, ja rentav i storm. Och att hans ord om rättssäkerhet och tal om att följa den lag som stiftats på demokratisk väg fullständigt drunknar i alla märkliga vindar som med varierande styrka blåser i det svenska samhället. Läser man miggornas berättelser (Inte svart eller vitt utan svart och vitt 2008-2011, nästa bok, 2012-2013, kommer i februari 2014) under de senaste sex åren ser man tydligt hur verket allt mer börjat leva sitt eget liv, inte alltid i enighet med lagar och konventioner utan genom egna, påhittade ”rättsliga direktiv” och genom att rapportera oklart och otydligt till sin uppdragsgivare, regeringen (migrationsministern).

På Svenska Dagbladets Brännpunkt, under rubriken Rättssäkerheten måste alltid sättas främst (med anledning av en tidigare artikel), skriver migrationsministern den 9 januari bland annat:

Det råder ingen tvekan om att tolkarna har en mycket betydelsefull roll vid internationella insatser där svensk trupp deltar.
——————–
Samtidigt är det nödvändigt att klargöra att svensk asyllagstiftning inte tar sin utgångspunkt i insatser som gjorts eller kommer att göras för att främja svenska intressen. Svensk asyllagstiftning har sitt ursprung i internationella konventioner och utgår från den enskildes hotbild och skyddsbehov. Den individuella prövningen är en grundsten.

I detta har migrationsministern helt rätt. De fyra artikelförfattarna, vilkas text han svarar på och kommenterar, ser ensidigt på frågan, som så många andra när det handlar om en av de viktigaste samhälls- och framtidsfrågorna i Sverige: asylinvandringen. Det som Tobias Billström säger är något som både miggorna och många andra också har påpekat i åratal:

Det behöver finnas ett regelverk för asylprövning som är hållbart över tid. Det kan inte skifta i sin grundläggande karaktär, exempelvis från principen om individuella asylskäl till kollektiva lösningar.

Vi är det tredje största asyllandet i EU och vi har det största antalet kvotflyktingar i EU. Men rättssäkerheten måste alltid sättas i främsta rummet. Då måste politiska beslutsfattare också stå upp för detta. I slutändan är det en trovärdighetsfråga.

Det är länge sedan den svenska asylhanteringen ägde trovärdighet. Tyvärr. Att migrationsministern uttalar sig som han gör är förstås bra, men när man tvingas skrika i 40 sekundmeter så går orden inte fram utan studsar tillbaka och hörs inte all.. Tyvärr.

Vänligen respektera att alla texter är © COPYRIGHT denna blogg. De får inte förvrängas, vinklas eller användas i något syfte som de inte är ägnade för. Hela bloggtexter får inte användas, endast kortare citat och alltid med länkning till originaltexterna är tillåtet. Media och andra som citerar ur texterna ska ange källa.

”Migranterna reste som en del av en pågående process av avsiktlig avvisning till Sverige.”

Är detta sant eller är det ytterligare en del av de fejkade nyheter som vi på senare tid blivit vana vid att vi måste förhålla oss till?

Låt oss – tills motsatsen eventuellt är bevisad – utgå från att det som både Jerusalem Post och Haaretz rapporterar är sant. Här är ett kort citat ur artikeln Asylum seekers: What would Gideon Sa’ar say about growing old in prison, not working, studying? i Jerusalem Post:

A few dozen Eritrean migrants have relocated to Sweden in recent weeks following an agreement reached between Jerusalem and Stockholm, the Interior Ministry reported on Tuesday. The Interior Ministry said that the migrants left as part of the “ongoing process of willful deportation to Sweden.”

Översatt till svenska:

Några dussin eritreanska migranter har flyttat vidare till Sverige de senaste veckorna, i enlighet ed en överenskommelse mellan Jerusalem och Stockholm, meddelade inrikesministeriet i tisdags (7 januari). Inrikesministeriet sa att migranterna reste som en del av en ”pågående process av avsiktlig avvisning till Sverige.”

Och så här rapporterar Haaretz i artikeln Sweden accepts dozens of Eritrean asylum seekers from Israel:

As a strike by tens of thousands of African asylum seekers against Israel’s migration policies entered its third day on Tuesday, Interior Minister Gideon Sa’ar announced that dozens of Eritrean asylum seekers had left Israel voluntarily in recent weeks for Sweden.

The announcement did not specify the number of those who had left for Sweden. The majority were apparently women, many of whom had been victims of torture and human trafficking and who had been imprisoned in Israel for a long time.

Sweden agreed to take them in response to a special request by the UN Refugee Agency (UNHCR) and to include them in a resettlement plan, due to their special circumstances.

Översatt till svenska:

På tredje dagen av strejker mot Israels migrationsregler bland tiotusentals afrikanska asylsökande, meddelade inrikesminister Gideon Sa’ar att dussintals eritreanska asylsökande har lämnat Israel frivilligt de senaste veckorna och rest till Sverige.

Det exakta antalet som hade lämnat Israel för Sverige angavs inte. Majoriteten var uppenbarligen kvinnor, varav många hade utsatts för tortyr och trafficking och som hade varit fängslade i Israel under lång tid.

Sverige gick med på att ta ansvar för dem efter en särskild begäran från UNHCR om att inkludera dem i en omflyttningsplan, på grund av de speciella omständigheterna.

Var och en får ta till sig denna information som den vill. En brasklapp är dock på sin plats i dessa dagar av fejkade historier: det här kanske inte alls är sant trots att två ledande israeliska tidningar skriver om det. Men man kan alltid fråga regeringen, då kanske man får ett sanningsenligt svar.

Vänligen respektera att alla texter är © COPYRIGHT denna blogg. De får inte förvrängas, vinklas eller användas i något syfte som de inte är ägnade för. Hela bloggtexter får inte användas, endast kortare citat och alltid med länkning till originaltexterna är tillåtet. Media och andra som citerar ur texterna ska ange källa.