Man kan skriva och publicera precis vad som helst i svenska tidningar

Begreppsförvirringen är stor i den här okunnigt, slarvigt och därmed vilseledande skrivna kolumnen, som Aftonbladet utan att blinka publicerar den 29 januari: Rikemanskommuner måste ta mer ansvar! Ett exempel:

I år har Finland lovat att ta emot 500 asylsökande syrier jämfört med de 60.000 som Sverige räknar med att ta hand om. Det är en skam och avslöjar en påfallande främlingsfientlighet hos våra närmaste grannar.

Helt fel! Skribenten blandar ihop asylsökande med kvotflyktingar. Sanningen är att Finland tar emot – i proportion till sin folkmängd – exakt lika många kvotflyktingar – som Sverige. Sverige tar emot ca 1900 kvotflyktingar, Finland tar emot 1050. Av dessa har Finland beslutat att under 2014 ”öronmärka” 500 kvotflyktingplatser för syrier.

Det är också en nedlåtande syn på människor som skribenten ger uttryck för när hon skriver ”som Sverige räknar med att ta hand om”. I andra länder räknar man med att de som behöver skydd kan ”ta hand om” sig själva efter att de getts möjligheter till språkundervisning och ett mottagande som går ut på att de ska integreras i och anpassa sig till det land som har tagit emot dem. Man har inte den storsvenska attityden som går ut på att ”vi svenskar vet bäst, vi kallar alla som kommer för svenskar för det är ju det finaste man kan vara (fast bi ser dem förstås inte som svenskar på riktigt). Klart att vi, världens generösaste och finaste folk ska ta hand om dem”.

Kolumnisten blandar ihop begreppen (och siffrorna) så det står härliga till och verkar inte veta skillnaden på asylsökande, personer som ges flyktingstatus och kvotflyktingar. Och har dessutom mage att tala om att det minsann i andra länder (som inte är lika ”solidaaaariska” och ”generöööösa” som Sverige) finns en påfallande främlingsfientlighet!  Vad hon egentligen grundar ett så grovt påstående på framgår inte, annat än att hon i sin förvirrade text tycks mäta andra länders efterlevnad av sina lagar med Sveriges men inte kunna dra relevanta slutsatser av detta. Hon nämner till exempel inte att man i andra länder följer sina utlänningslagar (som för övrigt till mycket stor del är desamma som i Sverige) och inte accepterar falska asylhistorier eller att man stannar olagligt i landet när man har fått avslag på sin asylansökan. Tvärtemot hur man gör i Sverige.

I texten påstår skribenten att ett antal kommuner är ”en skam som svärtar ner bilden av ett Sverige som ett generöst och solidariskt ­mottagarland”. Skribenten pekar också ut Täby som ”en av landets mest invandrarfientliga kommuner”, utan att kunna presentera någon faktisk grund för ett så otrevligt påstående. Annat än att skribenten tycker att kommunen är ”invandrarfientlig” för att där inte finns bostäder åt det stora antal människor som varje år anländer till Sverige och som förväntas snabbt ges bostäder, plats i skolor, sjukvård, jobb etc i landet. Men om det helt enkelt inte finns bostäder så är det ju knappast ”invandrarfientligt” att inte ta emot asylinvandrare! Det vore nog mer ”fientligt” att ta emot människor som inte kan få någonstans att bo! Eller menar skribenten att man ska agera ”svenskfientligt” och kasta ut – vart? – de svenskar som bor i Täby för att ge plats åt asylinvandrare?

Slutklämmen i texten är så ointelligent och ogenomtänkt att den inte ens är värd att kommentera: ”Men är det någon kommun som har råd att bygga ­bostäder åt flyktingar så är det väl Täby.”

Så här skriver en svensk som har flytt(at) till Finland i ett mejl:

Jag visste inte att jag bodde i ett så främlingsfientligt land som Finland men nu har jag äntligen fått veta vilket uselt land jag lever i!  Ändå kallar kolumnisten i Aftonbladet dem som kommer till Sverige och får permanenta uppehållstillstånd för ”bördor”, vilket är märkligt. Vanligtvis brukar invandrare beskrivas i andra termer, åtminstone de som kommer från länder utanför Europa…

Och så här skriver en migga:

Jag blir så fruktansvärt trött på den människan. Hon har verkligen hittat ett forum där hon får synas och höras och har man inget annat att skriva om, så skriv något om Sveriges obegripligt rasistiska flyktingpolitik! Som faktiskt är den mest rasistiska i hela världen, om man undantar Finland, Norge och några andra länder. Att ”rika” kommuner redan betalar en stor del av de ”fattiga” kommunernas mottagande av asylsökande genom skatteutjämningssystemet tänker hon inte på. Och att de små kommunerna faktiskt numera i stort sett lever på den statsfinansierade invandringsindustrin nämner hon inte heller.

Jag blir så trött på att det skriks om rasism och orättvisor så fort detta område diskuteras. Diskuteras är ju fel ord, för det är just det det inte gör, det framförs bara en massa åsikter, inte sällan helt utan substans. När ska folk sluta lyssna på detta och börja inse att det inte är hållbart i längden, det vi håller på med?

Och när ska de stora mediebolagen inse att de är Sverigedemokraternas absolut bästa valarbetare? Med tanke på att de varje dag trummar in SD:s budskap i svenska folket så verkar det vara en bit kvar till den insikten. Det är ju ironiskt att samma medier som nu arbetar för fulla segel mot SD, är samma medier som har lärt oss att betrakta allt de säger med den allra största skepsis.

Vänligen respektera att alla texter är © COPYRIGHT denna blogg.

”Så länge det råder demokrati i Sverige och kyrka (religion) och stat är separerade finns det således ingen som helst anledning att behandla muslimer som annorlunda, särskilda.”

Idag skriver Zulmay Afzali i Folkbladet om hur märkligt han finner det att man ens diskuterar vem som ska representera muslimska väljare i Sverige. Bland annat skriver han:

Jag har försökt läsa mig till, men även frågat personer som känner till svensk lagstiftning om det finns någon paragraf i konstitutionen som stadgar att muslimer som kommit hit och blivit svenska medborgare, eller muslimer som är födda här och är svenska medborgare, inte får rösta i val eller kandidera till politiska poster. Jag har funnit att det inte finns några sådana exkluderande paragrafer.

Så länge det råder demokrati i Sverige och kyrka (religion) och stat är separerade finns det således ingen som helst anledning att behandla muslimer som annorlunda, särskilda.

Om – däremot – Sverige har för avsikt att ändra sina lagar och bli en religiös, kristen stat, då måste man också tänka på att muslimer och andra religiösa minoriteter bör ges rätt till representation i viktiga politiska sammanhang, i proportion till sin storlek. Alltså på samma sätt som islamiska stater ger religiösa minoriteter representation i sina politiska församlingar.

Som troende muslim finner jag det lätt frustrerande att man ens kommer på tanken att diskutera vem som ska representera Sveriges muslimska väljare. Det är lika främmande och ovidkommande som att diskutera vem som representerar Sveriges judiska väljare. Att ständigt tala om muslimer som lever här som någon sorts homogen massa, skadar samhället eftersom det delar befolkningen i olika grupper. Det är också förnedrande för mig som muslim, som vill bidra enligt mina egna, individuella förutsättningar och inte låta mig representeras av någon eller några andra muslimer.

Läs hela artikeln med rubriken Unkna frågor om muslimer på Folkbladets online-sajt.

Zulmay Afzalis första bok – En flykting korsar ditt spår –
har getts ut i pappersformat och som e-bok av Mummelförlaget
och kan beställas här.

Hans andra bok  – Hederlighetens pris – kommer i slutet av februari.