Blandade fakta från de nordiska länderna

Rigspolitiet har offentliggjort en redogörelse av antalet genomförda utvisningar av asylsökande 2013 = 1.300 personer. Det är det högsta antalet utvisade på 10 år. Särskilt många har utvisats till Afghanistan, Serbien, Kosovo, Albanien och Makedonien.
Källa: Rigspolitiet)

Asylmottagningn i Bodø har skickat ett bekymrat brev till regeringen om att asylsökande med påstått skyddsbehov reser till sina hemländer på semester. UDI (Udlendingsdirektoratet, motsvarande Migrationsverket i Sverige) har ingen översikt av hur många det handlar om. Så här skriver Beate Klette, återvändanderådgivare vid Bodø Mottagningscenter i brevet till justitieminister Anders Anundsen (Frp):

Hur farligt är det egentligen i hemlandet som gör att man kvalificerar att man får uppehållstillstånd när man bara efter några månader kan återvända dit på semester?

Hon varnar för en praxis där personer med skyddsbehov beviljats uppehållstillstånd i Norge – för att sedan direkt efter att tillstånd beviljats, resa tillbaka till hemlandet:

Det är bortom allt förnuft att samma myndighet som beviljar uppehållstillstånd på skyddsgrunder efter en mycket kort tid därefter beviljar semester medan de bor på asylmottagningen, tillbaka till det land som de angivit skyddsbehov mot.

Tone Loger Tveter, assisterande avdelningsdirektör på asylavdelningen vid UDI:

Personer som beviljats skydd har möjlighet att ansöka om korta resor till hemlandet om det till exempel sker något dramatisk i familjen. Men enligt huvudregeln är det så att de är förpliktade att inte resa tillbaka till landet som de hävdar att de har blivit förföljda i.

UDI har möjlighet att dra tillbaka uppehållstillståndet när myndigheten får reda på  att personer som hävdat skyddsbehov har rest till sina hemländer utan tillstånd. Asylsökande med uppehållstillstånd i Norge får också ett registreringsbevis som, åtminstone i teorin, ska begränsa möjligheten att resa till hemlandet. Tone Loger Tveter säger vidare:

Norge är ett land som man reser fritt ut och in i, och inte heller de som fått asyl eller uppehållstillstånd undergår någon särskild utresekontroll. UDI ska nu gå igenom rutinerna för att skaffa sig ytterligare information från asylmottagningarna som ju befinner sig närmast  problemet.

Tone Loger Tveter bekräftar att man ser allvarligt på problemet som Beate Klette beskriver.

Jag räknar med att det kommer att bli vår uppgift att undersöka detta vidare. Asylsystemet är en ordning som er ämnad för människor som har ett reellt behov av skydd och man undergräver asylinstitutet när man reser tillbaka till sina hemländer efter att man fått uppehållstillstånd.
(Källa: Venstresidas dageavis)

Kommentar: Detta har jag skrivit om – och påpekat för  bland annat ett antal riksdagsledamöter, andra politiker och journalister – under minst fem år eftersom samma sak förekommer i stor skala också i Sverige. Ett litet exempel ges här, i ett brev från en gymnasielärare i mellersta Sverige som skrivit via formuläret på Info här på bloggen:

Jag jobbar som samhällskunskapslärare i X-stad och har blivit varse en massa tokerier som övergår mitt förstånd. Jag hoppas att du kan förklara hur det egentligen går till.

Jag undervisar tre ensamkommande flyktingbarn (han menar ”påstått eller faktiskt minderåriga asylsökande, min anm.) som sagt sig vara från från Afghanistan. Alla tre åkte hem över sommarlovet, till släkten i Iran. Alla tre har sökt modersmålshjälp på persiska, ej på pashtu eller dari! Hur vanlig är persiska i Afghanistan?

Två av dessa elever har även åkt hem till Iran över jul och en kommer att åka över sportlovet. Vem bekostar dessa biljetter? De verkar inte snåla direkt, dessa elever har svindyra mobiler och märkeskläder. En av dem köpte biljetter till en familj från hans hemland Iran, som skulle åka tillbaka dit för att hälsa på. Denna familj hade fått PUT efter tre månader i Sverige! Och nu skulle de hem och hälsa på. Biljetterna kostade 26.800 kr, varifrån fick de dessa pengar?

Kommentar: Vilka tror Reinfeldt, Billström, Ullenhag & Co skrattar åt svenska myndigheter, Sveriges regering och svenska folket? Och vilka tror Reinfeldt, Billström, Ullenhag & Co knyter nävarna i byxfickorna och blir mer och mer arga och frustrerade? Det kommer att märkas vid det kommande valet. Då kommer det att vara för sent för dem som (van)styr Sverige på asylområdet.

År 2013 var i genomsnitt 3.536 asylsökande registrerade i asylmottagningssystemet. Av dessa var 95 minderåriga som anlänt utan vårdnadshavare. Enheten för minderåriga i Punkalaidun avslutade sin verksamhet i slutet av januari 2014 och förläggningen i Sjundeå avslutar sin verksamhet i slutet av april 2014. Efter avvecklingen av och platsminskningarna vid förläggningarna återstår 2.814 inkvarteringsplatser vid förläggningarna.
(Källa: Migrationsverket)

Och:

Grankulla tar i mars emot en flyktingfamilj och nu skall staden ordna en invånarkväll för att informera Grankullaborna om det här. Familjen på fyra personer har flytt från Kongo.

Om flyktingarna behöver hjälp så kan det ordnas på många sätt, så att det är grannar som hjälper och inte alltid myndigheter som gör allt.

Det säger socialservicechef Jaana Myhrberg. Hon oroar sig inte för att flyktingfamiljen skall känna sig utpekad för att staden ordnar en invånarkväll enbart för familjens skull. Och fortsätter:

Det kan kännas bra för dem. De kommer från Afrika som inte har en så individualistisk kultur. De kan till och med tycka om att de sugs in i samhället på det här viset, att folk känner dem. Jag har ingen tanke på att här skulle kastas stenar eller dylikt, utan hoppas att Grankullaborna vill ta hand om dem.
(Källa Yle)

© Copyright denna blogg. Var vänlig och kopiera inte texter utan länka till dem!

Rädda Barnen kan väl inte sanktionera sådana här dumheter?

En helt sanslös text finns att läsa på en sajt som heter Nyheter24, under rubriken Till vita antirasister: sluta splittra vår rörelse!

Riksdagsledamoten Christian Holm, M, slår huvudet på spiken när han skriver så här på Facebook (texten publicerad med hans tillstånd):

Vet inte om jag är den enda som reagerar, men detta var nog det mest orimliga jag läst idag i alla fall. Med samma retorik bör väl då också män sluta bry sig om kvinnors rättigheter, den som inte mobbas strunta i de mobbade, heterosexuella sluta bry sig om utsatta homosexuella. Rädda Barnens Jorge Londono hade nog en tankemässig härdsmälta när artikeln skrev. Ja det kan man i alla fall hoppas, så att den liksom inte är på riktigt!

Själv undrar jag varför Rädda Barnen har låtit sitt ungdomsförbund kapas av en person med sådana här åsikter och vad som är ”vår rörelse” som inte får splittras? När blev Rädda Barnens Ungdomsförbund en fel av en rabiat ”rörelse” och inte längre en del av Rädda Barnen? Svar från Rädda Barnen måste komma, så här kan deras ungdomsförbund ju inte få kapas av personer med snedvriden syn – rentav rasistisk syn! – på andra människor!

Artikeln är illa skriven och ett hopkok av ord som man till slut inte ens vet vad de betyder och vad artikelförfattaren vill säga. Ett exempel:

I denna hets började vita antirasister trampa på rasifierade antirasister genom att påstå sig veta mer om hur det är att vara utsatta för strukturell rasism.

Sådan här smörja kan väl ändå inte Rädda Barnen ställa sig bakom!

Sedan kan man ju också ha synpunkter på det senaste modeordet (som ju egentligen inte ens finns) och som använts flitigt den senaste månaden eller så: ”rasifierad”. OBS! Den här beskrivningen står i slutet av den obehagliga artikeln som tas upp ovan:

Rasifierad – Att vara rasifierad innebär att man fysiskt uppfattas som utlandsfödd och annat än svensk. Det är en person som blir utsatt för rasism på grund av namn eller etnicitet. Även religion bidrar, som till exempel för judar och muslimer. Det är ett bättre ord än icke-vit (som förhåller sig till vit som standard) och bättre än invandrare/utlandsfödd då många som är födda i Sverige också utsätts för samma rasism som de som migrerat hit.

1) Om man är född utomlands så är man född utomlands, det har ingenting med ”rasifierad” att göra!
2) Rasism är rasism, något extra påhängsord som ”rasifierad” behövs inte.
3) Religion har ingenting med rasism att göra.
4) Om man inte är vit så är man inte vit. Det är ett faktum och har inget med ”rasism” att göra så länge inte ”vithet” eller ”svarthet” eller färg överhuvudtaget används för att skilja människor åt och behandla dem annorlunda, på ett negativt sätt. Som artikelförfattaren gör i sin text där han anser att vita inte ska få yttra sig!

Vänligen respektera att texten är © COPYRIGHT denna blogg.

I Sverige anses man alltså vara ”rik” om man lever på 20.000 kr i månaden?

Under rubriken Fler svenskar kan leva på sitt kapital berättades i SR P1 den 13 februari att 28.000 svenskar (av nära 10 miljoner invånare) kan leva på kapitalinkomster. Inräknade i dessa 28.000 är alla som tar ut – och lever på –  20.000 kronor eller mer i månaden av sina egna pengar. Det görs ett nummer av att de ”inte behöver arbeta” och om att det på något sätt är farligt och rentav skadligt för samhället att det finns så många ”rika” (är 20.000 kr i månaden alltså i Sverige tecken på att man är rik?).

Skulle det vara bättre, mindre farligt och mindre skadligt för samhället om också dessa 28.000 människorna låg samhället till last och kvitterade ut bidrag i form av av s.k. försörjningsstöd i stället? Det vill säga att andra människor försörjde dem? Eller att de levde på låga inkomster eller rentav existensminimum, hellre än att vara så rika att de kan ta ut 20.000 kronor av sina egna, egenihopförtjänade pengar varje månad? Vad är det för  inställning?

OBS! Givetvis finns det bland dessa ynka 28.000 ”rika” i Sverige också verkligt rik-rika som kan leva på betydligt mer än 20.000 kronor i månaden. De konsumerar för stora pengar, de kanske investerar i olika verksamheter och – inte minst – de betalar skatt. Så på vilket sätt det skulle kunna vara negativt är svårt att förstå.

Vänligen respektera att texten är © COPYRIGHT denna blogg.

I Dårfinkeristan den 21 februari 2014

Tillägg till/uppdatering av texten I Dårfinkeristan den 20 februari 2014.

Nu framkommer, bland annat i artikeln Malmös bilmålvakter skyldiga 168 miljoner i Sydsvenskan den 21 februari, att uttalandet av gatukontorets chef Bo Andersson om att ”Förra året gick vi miste om 42 miljoner kronor i obetalda parkeringsavgifter” inte riktigt höll. För nu har man kommit fram till att det rör sig om 168 miljoner kronor som ”vi” (skattebetalarna) gått miste om bara under förra året. Så stora skulder för obetalda p-böter och skatter har alltså, enligt dagens uppgifter, Malmös nio tyngsta bilmålvakter.

I artikeln i Sydsvenskan kan man läsa:

Den enskilt mest skuldsatte är 29-årige Ibrahim Sabih. Hans skuld hos Kronofogden för obetalda p-böter och skatter är 41,1 miljoner kronor. Sabih har enligt bilregistret 1929 bilar.

Detta verkar ha blivit ett kreativt och tämligen säkert sätt främst för en del kanske icke-integrerade (eller barn till) asylinvandrade att försörja sig på. Det är så det ser ut, åtminstone. Och detta har kanske pågått i många år och kommer sannolikt att fortsätta att fungera också i år och förmodligen även därpå kommande år. För, som kronokommissarie Christer Davidsson säger i artikeln:

Vårt system är inte byggt för så stora skulder.

Jaha. Nehej. Det är klart. Det är alltså en ohyggligt stor och omfattande och hänsynslös brottslighet som pågått och pågår. Och svenskarna, som ju inte vill kallas ”främlingsfientliga” eller något annat trist, gör inte mycket åt den. Fast det är klart: regeringen har ju ”aviserat en lagskärpning mot bilmålvakter senare i vår”… ”Aviserat”, inte ”beslutat om”. Och vad ska den ”lagskärpningen” omfatta som gör att Ibrahim Sahib med flera känner att de måste sluta med sin brottslighet som ju hittills torde ha lönat sig mycket väl?

Kanske kan regeringen sätta integrationsministern på att skapa ett pilotprojekt som gör att dessa människor blir laglydiga och trevliga och ”känner sig delaktiga i det svenska samhället”! Men kräv för Guds skull inte att de ska betala tillbaka de undanhållna 168 miljonerna till den skattekista som alla laglydiga svenskar fyller på för att pengarna bland annat ska räcka till allt som asylinvandrade behöver och kräver när de kommer till Sverige, för det skulle någon, särskilt i en del politiska partier, uppleva som kränkande och ”rasistiskt”.

Vänligen respektera att texten är © COPYRIGHT denna blogg.

I Dårfinkeristan den 20 februari 2014

Jag har tidigare, i en liten serie som jag skrev för sju, åtta år sedan, kallat Sverige för Megalomanien, bland annat för dess (ofta politikers men också journalisters) överlägsna attityd (som egentligen inte bottnar i särskilt mycket…) och för att man alltid tror att allt svenskt är bäst och allt annat är sämre och t.o.m. envisas med att kalla alla invandrade för ”svenskar”. Nu lägger jag till epitetet Dårfinkeristan. För det är bara i ett Dårfinkeristan som tio medellösa personer – ”bilmålvakter” – kan stå som ägare till sammanlagt 14.000 bilar, vilket är ett faktum om man får tro denna artikel i Sydsvenskan den 20 februari: Var tionde Malmöbil ägs av en bilmålvakt.  Bo Andersson på gatukontoret:

Förra året gick vi miste om 42 miljoner kronor i obetalda parkeringsavgifter.

”Vi” som gick miste om 42 miljoner kronor är allmänheten, den skattebetalande och parkeringsbotsbetalande allmänheten! Varför tillåts sådant här ske, varför står s.k. ansvariga med häpnadens finger i förvåningens mun, uppspärrade blå ögon och armarna hängande längs kroppen och tittar på? Vad är det för dårar som styr landet och inte kan skapa ordning och reda och se till att samma regler gäller för alla i landet: får du parkeringsböter ska de betalas. Se snarast till att det blir lagligt möjligt att beslagta bilarna (det kan inte behöva utredas i tre år!) om böterna inte betalas och sälj dem sedan för att få in de pengar som ”vi”, allmänheten, går miste om när tio personer ställer sig utanför de regler som gäller för alla andra.

Vänligen respektera att texten är © COPYRIGHT denna blogg.

Till alla er som skriver till mig

Jag har sagt det förut, men det tål att upprepas:

Tack, alla ni som mejlar mig via formuläret under fliken Info!

Jag läser allt ni skriver och försöker emellanåt också svara. Tyvärr räcker tiden inte riktigt till för att hinna skriva till alla, vilket jag helst skulle vilja eftersom ni så gott som alltid skriver genomtänkt, klokt och välformulerat och borde få svar. Inte sällan andas era texter stor frustration men ändå bemödar ni er om att skriva korrekt och så sakligt ni kan. Ibland skickar ni också länkar till artiklar av olika slag som jag brukar försöka hinna åtminstone skumma igenom.

Det är både glädjande och även hoppingivande att det finns så många kloka och tänkande människor ”därute”! Att ni hör av er gör också att jag känner att jag inte skriver ”för kråkorna”.

Så, än en gång till er alla som skriver:

TACK!

Det är regeringen som är ansvarslös, inte kommunerna

Att lyssna på inslaget Lång väntetid leder till sysslolöshet i Sveriges Radio, är en frustrerande, pinsam och nästintill plågsam upplevelse. Frustrerande när man man lyssnar på Birgitta Hart Carpenter som är utvecklingsledare på Länsstyrelsen i Stockholm och samordnare för alla länsstyrelser när det gäller frågan om bosättning för asylsökande. Pinsamt, nästan plågsamt när man lyssnar på den alltid lika ”hälla vatten på en gås”-aktige integrationsministern. Man undrar först om det de säger (och även det de inte säger) är på riktigt och när man inser att det är det, så är man inte längre i Sverige utan man finner sig förflyttad till Dårfinkeristan.

Det finns inga bostäder åt alla som kommer till Sverige! Det finns inte jobb åt alla som kommer till Sverige! Bostadsbristen är stor också för den egna befolkningen som ofta får stå i bostadsköer i många år innan de, så småningom, får en bostad. Arbetslöshet råder för den egna befolkningen som behärskar språket och oftast har nödvändiga kunskaper;  hur kan man då tro att personer som det tar många år för att lära sig språket och komma in i samhället överhuvudtaget skulle kunna få jobb?

Ministern tar inget ansvar för alla sina egna pilotprojektsmisslyckanden på integrationsområdet, trots att han själv använder ordet ”ansvar” i var och varannan mening. Som när han kräver att ”kommunerna ska ta sitt ansvar” och ta emot mängder – tusentals, tiotusentals – av asylsökande trots att det alltså inte ens finns bostäder och jobb åt den svenska, befintliga befolkningen. Givetvis har varken minister Erik Ullenhag eller samordnaren Birgitta Hart Carpenter därmed några faktiska och konkreta svar på var alla dessa väntande asylinvandrare ska placeras, hur de ska komma in i det svenska samhället, hur de ska lära sig språket, hur samhällsservicen, som belastas allt hårdare, ska räcka till inte bara för dem utan också för dem som betalat skatt och levt i landet hela sina liv. Men det finns inte ett uns av självkritik eller vilja att tala klarspråk hos minister Ullenhag utan det enda han gör – vilket är synnerligen missklädsamt – är att skuldbelägga kommuner för att de inte tar emot fler och fler och fler asylsökande och placerar dem i bostäder som inte finns (och som många svenskar redan köar för sedan många år) och inte ger dem arbeten som inte finns (men som många svenskar också skulle behöva) och som asylinvandrade ändå inte skulle kunna ta även om de fanns, för att de inte har språk- och andra nödvändiga kunskaper.

Var och en kan själv lyssna till det 11 minuter långa inlägget och höra att det pratas mycket men inte sägs mycket med substans. Och fundera över vad den här situationen kan leda till, med närmare 11.000 asylsökande som beviljats PUT (permanent uppehållstillstånd) som sitter på anläggningsboenden (som det heter) och är frustrerade för att de inte kommer vidare. Och ta då med i beräkningen att det fylls på med fler och fler och fler asylsökande hela tiden…

Regeringens – inte kommunernas – ansvarslöshet på asylområdet har redan lett till upplopp, kravaller, laglöshet, frustration, segregation och farliga situationer för befolkningen. För att inte tala om mycket stora kostnader och en orimlig belastning på samhällsservice som skola och sjukvård. Från alla samhällsområden sipprar det nu ut rapporter om ohållbara situationer. Ordet ”sipprar” är korrekt i sammanhanget för att det verkligen är så att politiker och medier – som ju till största delen är de som styr vilken information de anser att allmänheten har rätt att få – står inmålade i sina hörn och om de släpper fram alla fakta som en flodvåg så blir de tvungna att komma ut ur dessa hörn. Och det slåss de med näbbar och klor för att inte behöva göra, för det skulle ju innebära att de erkände att de hade haft på sig öronproppar och skygglappar alltför länge. Att dessa människor står kvar i hörnen och trycker, det kallar jag ansvarslöshet, inte att kommuner inte kan trolla fram bostäder, skolor, sfi-kurser, jobb, samhällsservice etc!

Miggorna har larmat i åratal om bland annat asylbedrägerier, varför har deras information inte tagits på allvar? Och varför har man inte sett till att varenda person som inte har rätt att vistas i landet också lämnat det? Då hade antalet asylsökande kunnat vara hanterbart eftersom antalet som beviljats PUT hade varit betydligt mindre och Sverige hade inte haft tiotusentals människor i landet som befinner sig här olagligt och som ingen vet vilka de är och vad de sysslar med. Men handlingsförlamningen( och/eller oförmågan att se hur det ser ut i landet på grund av deras ansvarslöshet) är för stor hos den här regeringen och den har skapat ett instabilt och osäkert samhälle. För alla som lever här.

Lyssna också på följande klipp från SR P4 Örebro:
Dyrt när kommuner inte vill ta emot flyktingar – 17 februari 2014

Vänligen respektera att texten är © COPYRIGHT denna blogg.

Varför säger Sveriges Radios vd att hon är ”väldigt mycket emot rasism”?

Jag förstår inte varför vd för Public Service-radion, Cilla Benkö, känner sig tvungen att i en artikel på Brännpunkt i Svenska Dagbladet skriva:

Jag, med min invandrarbakgrund, är själv väldigt mycket emot rasism.

1) Hennes föräldrar flydde från Ungern 1956, själv är hon född i Sverige 1964. Varför skulle hon vara mer eller mindre ”emot rasism” med föräldrar som har flytt från ett europeiskt land åtta år innan hon själv föddes?
2) Varför behöver hon överhuvudtaget påpeka att hon är emot rasism, och: än märkligare, att hon är väldigt mycket emot rasism? I motsats till ”väldigt lite” då, eller?
3) På vilket sätt har ”rasism” något att göra med att Soran Ismail inte får fortsätta som programledare i SR? Alltså vad föranleder Benkö att överhuvudtaget nämna att hon är ”väldigt mycket emot rasism”?

Varför känner sig människor i Sverige, på alla samhällsnivåer och i alla sammanhang, tvungna att ständigt och jämt markera att de är ”emot rasism” (”väldigt mycket” eller ”väldigt lite”)? I ett av världens minst rasistiska länder är väl ändå en självklar utgångspunkt att människor inte är rasister! Därmed torde det endast vara befogat att – om man avviker från normen som innebär att man inte är rasist – skriva och tala om att ”jag är rasist”.

Benkö säger också: ”Det innebär inte att medarbetare på Sveriges Radio inte kan vara emot rasism.” Jag säger som Manuel i Pang i bygget (Fawlty Towers): ”Que?”

The Washington Post, 15 maj 2013:
A fascinating map of the world’s most and least racially tolerant countries
OneNews, Nya Zealand, kommenterar den 17 maj 2013 den internationella studien så här:
People living in Sweden were the most tolerant with 1.4% of people
not wanting to live next to someone of a different race.

Vänligen respektera att texten är © COPYRIGHT  denna blogg.

Be my guest # 101 Lasse Odrup

Gästbloggning av Lasse Odrup som efter sin pensionering från den svenska armén beslutade sig för att bli invandrare och flyttade med sin finska hustru till ett purfinskt område utanför Tammerfors, Finland.

På bilden står han vid en museal pansarvagn vid Pansarmuseet i Parola där han brukar guida svenskspråkiga grupper.

Efter trettiofyra års tjänst vid den svenska Försvarsmakten är jag statslös

Jag ska berätta om hur absurd en situation kan bli för en utlandssvensk som söker nytt pass.

Som bekant går det inte längre att ordna nytt pass vid den svenska ambassaden i Helsingfors, utan vi som bor i de nordiska och baltiska länderna måste åka till Sverige för att ordna det. Nåväl, hustrun och jag reste då till Karlstad i Sverige, min gamla hemort. Men på passexeditionen blev det tvärstopp.

– Du måste ha ett intyg från Finland som visar att du är svensk medborgare!
– Från Finland? Hur kan de veta men inte ni, att jag är svensk medborgare?
– Ja, så är det i alla fall och något pass kan du inte få utan det intyget.
– Men jag har ju ett gällande svenskt nationellt ID-kort där det står att jag är svensk medborgare?
– Ledsen, i polisens register står att du är utflyttad och det står med Röd Text!

När jag kom tillbaka till Finland uppsökte jag magistraten i Tammerfors där man skrattade gott och sade att svenskarna verkar ha dålig koll på sina egna medborgare och att jag borde ha gått till Skattemyndigheten i Karlstad i Sverige och där fått intyg på att jag är svensk medborgare.

Väl hemma igen försökte jag boka en tid i Sverige för ett nytt pass. Men eftersom mitt pass och mitt ID-kort hunnit gå ut så var det bara möjligt om min hustru följde med och kunde intyga min identitet. Fast det var också omöjligt eftersom hon är finsk medborgare och utflyttad med röd text och då går det inte. Mina föräldrar hade kunnat intyga att jag är jag, men de är tyvärr döda.

Just nu är jag efter trettiofyra års tjänst vid den svenska Försvarsmakten alltså statslös och kan bara röra mig inom Norden. Att åka till kontinenten är inte att tänka på. Enligt bestämmelserna i Schengenstaterna skall man kunna uppvisa en giltig legitimation och då duger inte mitt finska körkort.

Fast jag är ganska nöjd ändå. Med största sannolikhet får jag mitt finska medborgarskap inom kort och då är mitt ”svenska problem” ur världen.

Vänligen respektera att texten är © COPYRIGHT  denna blogg.

Walter Kolb: ”Jag skulle vilja rekommendera P1 att informera sig rent allmänt om hur det går till inför en folkomröstning i Schweiz.”

Walter Kolb, schweizare bosatt i Sverige, skriver i ett mejl (publicerat med hans tillstånd):

Åsa Romson , Mp, sa i Sveriges Radios Studio Ett den 12 februari att:

Det är anmärkningsvärt att påverka ena sidan…

Man blir alldeles matt! Jag häpnar inför indignationen över att Sverige vill påverka Schweiz att säga ja till Jas Gripen-köpet. Det är ”en demokratifara” säger P1:s reportrar hundra gånger under flera dagar. Reportrarna intervjuar schweizare på löpande band som oftast inte ens vet vad det handlar om.

Jag skulle vilja rekommendera P1 att informera sig rent allmänt om hur det går till inför en folkomröstning i Schweiz. Båda nej och ja-sidan brukar vara mycket aktiva. Det anordnas möten, trycks pamfletter, publiceras annonser och samlas namnteckningar på gator och torg. Påverkan? – Ja.  Demokratifara – Nej. Tvärtom. Det är just detta som schweizarna uppfattar som demokrati – att få uttrycka sina åsikter och att få välja själva. Precis som att välja mellan Coca Cola och Pepsi Cola – som båda försökt påverka oss sedan hundra år. (USA-intressen blandar sig i vårt val av Cola-dryck!)

Alla lobbyister i Bryssel, från LRF till Svenskt Näringsliv – en demokratifara? Otillbörlig påverkan? De politiska partiernas valbroschyrer som kommer med posten – en demokratifara? Otillbörlig påverkan? Alla helsidesannonser i våra tidningar? Otillbörlig påverkan?

Självklart vill Sverige och SAAB att schweizarna köper Jas-Gripen!!! Och så hoppas också fransmännen med sitt plan Rafale och amerikanerna med sitt F/A-18 Hornet och om de också lobbade för – och gör så fortfarande i Bern.

Kommentar: Ja, vad är problemet med att ett land vill sälja sina produkter? Särskilt om de har varit fruktansvärt dyra (skattepengar) att utveckla och tillverka… Det ligger väl i varje svensk medborgares intresse att svenska produkter säljs utomlands, det är verkligen svårt att förstå vad SR P1 egentligen menar med sitt ”avslöjande”.

Vänligen respektera att alla texter är © COPYRIGHT denna blogg.

En migga: ” En annan form av hot som inte varit – eller är – särskilt lustiga är hoten från asylsökande om självstympning.”

Apropå texten Dödshot riktas mot personalen skriver en migga:

Hot finns

Det har alltid funnits hot mot myndigheten. Men när jag började i det här gebitet var hoten på den nivån att man kunde ruska dem av sig och berätta om dem som lustiga episoder. När hoten var helt malplacerade alltså. En annan form av hot som inte varit – eller är – särskilt lustiga är hoten från asylsökande om självstympning. Dels för att det gäller en person som faktiskt kan ta sig till att göra sig själv och samtidigt andra illa – och dels för att det finns en tråkig underton av utpressning. Hot om självstympning ska ur den berördes synvinkel helst leda till att Migrationsverket gör något åt det. Och detta ”göra något åt det” är att bevilja PUT.

Och sedan känns det lite övermaga att slå på trumman för hot mot den egna arbetsplatsen när andra myndigheter som delar ut ersättningar och bidrag – Försäkringskassan och socialförvaltningarna för att nämna de närmast berörda – också har hotbilder i ökande antal mot personalen. De är väl också värda något, eller hur?

Fast nu är det varken lustigt eller tragiskt längre. Hoten som har uppmärksammats kommer inte längre enbart från sökande utan också från grupper som tydligen gett sig själva rätten att göra lite vad som helst.

Och det är självklart för jävligt att ingen velat ta i det här tidigare. Om det berör en tidningsredaktion, ett polishus, en domstol eller en politiker så blir reaktionerna självklara och snabba. Så sker däremot inte när det gäller ”vanliga myndigheter”. Under de senaste fem åren kan jag dra mig till minnes
– en gisslantagning med vapen i arbetslokalen (utförd av en asylsökande)
– en grov misshandel mot en kollega (utförd av okända)
– mordbrand mot arbetslokalen (utförd av okända)
– fritagningar med vapen (utförda av okända)
– ett skriftligt dödshot (från okända), där det gick att förstå från vilken krets hotet kom och det var riktat mot en namngiven kollega
– en hotfull besökare som skrämde en gravid kollega till tårar (en asylsökande).

De två sistnämnda fallen gjorde mig mest förbannad. Därför att chefen i fallet med det skriftliga dödshotet inte ville polisanmäla förrän facket la sig i saken. Och för att chefen i det andra fallet till en början försökte tona ner saken. Ur hans synvinkel – han är själv från ett land som har hög asylinströmning i Sverige – så var det tydligen mest synd om hotaren. Inte den gravida kollegan som hade fått ångesttankar om missfall…

Jag har många kollegor som har hemliga telefonnummer. Så var det inte för ett decennium sedan.

Kommentar: Migrationsministern skriver endast om vandalisering och dödshot från vänsterextremistiskt håll. Men läser vad man miggan säger så stämmer det inte. Återigen har halva sanningen utelämnats. Varför? För att allmänheten inte tål den? Vem har bestämt att det är så och vad är det för mening med att man ska berätta halva sanningen och undanhålla resten? Hot och trakasserier och vandalisering är lika vidrigt från vilket håll det än kommer och inga förövare ska ”skyddas” genom att de inte ens nämns.

Vänligen respektera att alla texter är © COPYRIGHT denna blogg.

Dödshot riktas mot personalen

Visst, bästa migrationsminister Tobias Billström, visst är det ”ett angrepp på demokratin” när Migrationsverkets lokaler vandaliseras, rutor krossas, däck skärs sönder, brandattentat utförs och dödshot riktas mot personalen. Och, som du skriver:

Så ser vardagen ut för anställda och asyl- sökande på Migrationsverket. Bara under 2012-2013 har Migrationsverket utsatts för över 50 attentat.

Men det berör mig mycket illa att i den ohyggliga uppräkningen i ministerns debattartikel ligger ”dödshot mot personalen” inbäddat bland allt annat brottsligt som begås. Som om dödshot låg på samma nivå som sönderskurna däck!

Den som har följt min blogg och läst miggornas hårresande berättelser inifrån sin arbetsplats under mer än sex år, är inte ett dugg förvånade över att det som ministern tar upp sker. Och att döma av vad miggorna berättar så torde mörkertalet vad gäller hot mot dem vara mycket stort. Många är livrädda också för att anmäla hoten och till och med trakasserier som de faktiskt råkar ut för. För de vet att polisen inte klarar av att skydda dem och att de som hotar inte har några skrupler utan hinner sätta hoten i verket innan polisen ens har hunnit öppna sina datorer för att knacka ner en anmälan.

Men i stället för att i första hand lyfta fram och fördöma de fruktansvärda dåden mot en svensk statlig myndighet och de vidriga dödshoten mot människor som utför sitt arbete; och i stället för att tillsätta mer kompetenta poliser att utreda och skydda de dödshotade som arbetar på Migrationsverket, uttrycker ministern oro för att:

…nykomna syriska asylsökande tvingas sitta i lokaler som ser ut som om kriget gått fram i dem.

Han undrar också, bekymrat:

Frågan är vilket första intryck de får av Sverige?

Svaret är väl givet: Ett korrekt intryck!

I varje annat land skulle de egna medborgarnas väl och ve sättas i första rummet. I varje annat land skulle dödshot mot statliga tjänsteman vara något man skulle göra allt för att stoppa och det som man främst skulle oroa sig för. Inte vad syriska asylsökande får för intryck av landet ifråga eller om de tvingas sitta i vandaliserade lokaler!

Ministern skriver visserligen:

Arbetet med att bekämpa de som förstör och hotar måste därför intensifieras.

Men det har ju varit känt under lång tid att både vandalisering och dödshot förekommer, så varför har ”arbetet med att bekämpa dem som förstör och hotar” inte ”intensifierats för länge sedan? Jag kan bara säga att vore jag migga så skulle jag inte gå till jobbet innan min säkerhet garanteras av den stat jag tjänar!

Vänligen respektera att alla texter är © COPYRIGHT denna blogg.

En migga kommenterar en kommentar av Fredrick Federley

Först skrev en migga texten En migga: ”Det var vår GD som ordnade alltihop, med PUT och trafikstockningar in i kommunerna och internationella huvudskakningar och annat.”. Den kommenterades av Fredrick Federley i inlägget Kommentar av Fredrick Federley. Här följer en kommentar till kommentaren av samma migga som skrev den ursprungliga texten:

Fredrick Federley har fel på flera punkter. Det finns en – och kommer som landet ligger bara att vara en – EU-stat som ger PUT till syrier. Sverige. Om Federley tror något annat har han missat hela debatten. Eller ens vad syftet med vår GDs artikel var, nämligen att peka att på  att det vi i Sverige gör det gör ingen annan.

Det finns inte heller någon annan EU-stat som praktiserar något system med att tillfälliga uppehållstillstånd – vilket alltså är var övriga praktiserar – efter en tid och med någon slags automatik ger PUT. Tyskland exempelvis hade sökande på Duldung tio år efter att det sista kriget på Balkan upphört. Och vad gäller vidarebosättning – som alltså handlar om uttagning via UNHCR och inte berör de som söker asyl på plats – så gav Storbritannien senast kalla handen.

Tack till miggan med lång och gedigen erfarenhet och kunskap på asylområdet och till Fredrick Federley, riksdagsledamot och migrationspolitisk talesperson, C, för att de kommenterar – var och en efter sin kunskap och erfarenhet – de här frågorna (med utgångspunkt från Migrationsverkets GD Anders Danielssons artikel i tidningen Advokaten). Förhoppningsvis bidrar de till att få er, som läser de bådas inlägg, att förstå hur svårt och nästintill ogenomträngligt asylinvandringsområdet är. Och nu får ni tänka, tycka, tro vad ni vill eller – helst – försöka ta reda på vad som egentligen är rätt och vad som är fel. Eller snarare: vad som är lite mer rätt och vad som är lite mer fel… Lycka till!

Vänligen respektera att alla texter är © COPYRIGHT denna blogg.

Kommentar av Fredrick Federley

Här följer, i tweet-form, några kommentar av Fredrick Federley, riksdagsledamot, C,  till vad en migga skriver i texten En migga: ”Det var vår GD som ordnade alltihop, med PUT och trafikstockningar in i kommunerna och internationella huvudskakningar och annat.”  den 30 januari. Tweetsen publiceras med hans tillåtelse.

Nämnas kan att Fredrick Federley är en god vän till mig. En vän som jag har – och under de senaste sju åren har haft – många goda, intressanta och givande diskussioner med och som det alltid går att prata med, också när vi har olika åsikter, vilket ju händer! Vi har också tillsammans agerat ombud åt Thanh Qang Tran. Läs hela historien om honom här, eller bara några inlägg som till exempel:

Mer om vietnameserna – 29 juni 2007
Matpengar och reskort till Thanh – 5 juli 2007
Thanh fick åka till MIG en gång till… – 8 april 2008

Här är tweetsen, där Fredrick Federley kommenterar  – något rumphugget pga tweetsens begränsande format – vad miggan har skrivit (se länk i första meningen, högst upp). Om miggan som skrivit texten det handlar om, vill kommentera är vederbörande förstås också välkommen att göra det!

Att nöja sig med en låg utbildningsnivå är katastrofalt för landet och folket

Under rubriken Bilden av skolan har blivit missvisande skriver Torbjörn Sjöström, vd på analys- och konsultföretaget Novus, på Brännpunkt i Svenska Dagbladet den 4 februari bland annat:

En majoritet av föräldrar med barn i grundskolan anser att deras barn lär sig det som kan förväntas. Det borde ge en mer rättvisande bild av skolan än en internationell studie och enskilda missförhållanden. En klar majoritet, 70 procent, av föräldrarna anser att deras barn får den kunskap som de förväntar sig. Endast 11 procent svarade att förväntningarna uppfylldes till mycket eller ganska låg grad.

Att en majoritet av svenska föräldrar med barn i grundskolan anser att deras barn lär sig det som kan förväntas kan väl knappast vara av någon reell betydelse, särskilt inte med tanke på att dessa föräldrar ju faktiskt ofta själva gått just i den, med internationella mått mätt, dåliga svenska skolan… På vilket sätt kan han då tycka att deras åsikter vad gäller utbildning och om vad man behöver kunna för att klara sig i arbetslivet och i världen har någon relevans? I Sverige kan man klara sig med svaga kunskaper och med ofta obefintlig allmänbildning och vetskap om omvärlden, det ser vi exempel på varje dag. Men så fort man tar ett steg utanför Sveriges gränser är kraven andra och där ligger personer som gått i skola i Sverige generellt sett ofta efter och anses ha examina som inte har någon högre status och relevans.

I OP-ED-artikeln i Svenska Dagbladet den 5 februari med rubriken Vinnande koncept på nära håll, skriver minoritetssamordnaren, folkhögskoleläraren och översättare Marjaana Lehmonen Nilsson om ett antal i Sverige befintliga skolor där Novus eller något annat liknande företag knappast skulle hitta föräldrar som skulle säga att de ”anser att deras barn lär sig det som kan förväntas” om deras barn gick i svensk skola! Det handlar alltså om föräldrar vilkas barn går i sverigefinska skolor och artikelförfattaren påpekar:

I Sverige finns väl fungerande grundskolor där så gott som alla elever når gymnasiekompetens. Undervisningsgrupperna är små, lärarna är välutbildade och engagerade. En del av dem har fått sin utbildning i ett land där inte ens 10 procent av dem som söker sig till lärarhögskolan kommer in. Dessutom har de genomgått lämplighetstester. De har alltså verkligen velat bli lärare och befunnits lämpliga. Det här antagningsförfarandet bidrar till att man i lärarutbildningen får in personer som har den naturliga auktoritet som behövs för att åstadkomma arbetsro i klassrummet.

Ett stort misstag som länge gjorts på skolområdet i Sverige är att man nöjt sig med medelmåttighet och till och med accepterat undermålighet. Man nöjer sig med sakernas tillstånd (i decennier…) i stället för att skruva upp kraven på både lärare och elever och säga:

”Våra unga kommer inte att kunna hävda sig i konkurrens med resten av världen om vi inte ser till att de får en betydligt bättre utbildning än de får idag. Och betydligt bättre lärarutbildning så att lärarna har kunskaper och kompetens att utbilda våra barn och unga”.

Man kan börja med att studera de sju sverigefinska grundskolorna som finns i Sverige.

”De är rumänska medborgare. De borde inte luras med löften om lättförtjänta pengar utan arbete i andra länder.”

Rumäniens ambassadör har helt rätt när hon, i en debattartikel i Dagens Nyheter ned rubriken ”Att tillåta tiggeri försvårar för romerna att integreras”  bland annat skriver:

Det är viktigt att gatutiggeriet inte uppmuntras i Sverige. I detta ligger en möjlighet för svenska kommuner att förbjuda gatutiggeri om andra åtgärder för att lösa problemen inte hjälper. Tiggeri är förbjudet, inte bara i Rumänien, utan även i ett antal andra EU-länder som exempelvis Danmark och Nederländerna. Att tillåta gatutiggeri i vissa EU-länder, däribland Sverige, underlättar inte Rumäniens ansträngningar att åstadkomma social integration och ökad anställningsbarhet.

Vidare borde den humanitära stormakten Sverige någon gång stiga ner – åtminstone för en stund – från sina höga hästar och ta till sig vad andra, inte lika pompösa stater har att säga. Och till exempel lyssna när Rumäniens ambassadör framhåller att:

Vår grundinställning är att de rumänska romerna först och främst måste integreras in i det rumänska samhället och inte tigga på gatorna någon annanstans. De är rumänska medborgare och, oberoende av sin etnicitet, lika viktiga för Rumänien som övriga medborgare. De borde inte luras med löften om lättförtjänta pengar utan arbete i andra länder. De romer som är medborgare i ett EU-land och därmed är europeiska medborgare, har rätt till allt vad detta innebär, även att slå sig ner i ett annat EU-land förutsatt att de har ett arbete och inte ligger samhället till last.

Kommentar: Det på alla sätt ovärdiga, stötande och även ibland rent påträngande tiggeriet på gatorna måste upphöra. Läs nedan hur man tagit stöd i ordningsstadgan för att sätta stopp på den här ”verksamheten” och gör lika över hela landet!

”Man måste ha tillstånd för att samla in pengar.” – 24 januari 2014

Läs också:
En migga: ”Det finns ingen nationell överenskommelse mellan Sverige och Rumänien om att vi står för den offentliga sektorn för Rumäniens medborgare.” – 28 januari 2014

Vänligen respektera att alla texter är © COPYRIGHT denna blogg.

Runebergsdagen 2014

Sven Duva

Idag firas Runebergsdagen i Finland, till minne av nationalskalden Johan Ludvig Runeberg som skrev Finlands nationalsång Vårt land och Fänrik Ståls sägner. Det är i år 210 år sedan han föddes i Jakobstad, Finland.

Ofta firas dagen med runebergstårtor (ett slags bakelser) och diverse aktiviteter som skådespel och litterära aftnar runtom i landet. Här kan man läsa på Yles svenska sidor om firandet i Borgå: Runebergsdagen firas dagen lång.

”Sverige är ett land byggt på migration”. Idag stadfäster Moderaterna denna nya definition av Sverige.

Sverige är ett land byggt på migration. Säger Moderaterna. En sensationell nyhet, en helt ny syn på landet, ett uttalande som faktiskt innebär en helt ny definition av Sverige! Den här nya definitionen av landet Sverige – eller av systemet Sverige (PM Nilsson, Dagens Industri den 3 januari: Sverige är ett system mer än ett folk) – ingår i det nuvarande (än så länge) regeringspartiets ”nya förslag kring hur arbetet för integration och mot diskriminering kan stärkas”.

Sverige är ett land byggt på migration. Inte på tidigare och nuvarande generationer svenskars hårda arbete och kreativa entreprenörskap, utan på migration.

Sverige är ett land byggt på migration. Sverige måste vara det enda landet i världen – Sverige är ofta unikt! – som är ”ett land byggt på migration”!

Sverige är ett land byggt på migration. Efter att den första chocken efter att ha läst det uttalandet har lagt sig, kommer insikten: ”Ja, men det är ju sant! Så är det ju! Asyl- och integrationsindustrin i Sverige måste vara en av de största i världen, om inte den största, i varje fall räknat per capita!” Frågan om hur länge skattepengarna ska räcka till att upprätthålla den här nya definitionen av systemet Sverige talas det inte om. Överhuvudtaget. För det är främlingsfientligt att ens andas om att det som den arbetande och skattebetalande delen av invånarna drar in i skatter, knappast kan räcker till allt och alla. Inte nu och än mindre i framtiden.

 Sverige är ett land byggt på migration. På några få decennier har Sverige blivit ”ett land byggt på migration” och idag stadfäster Moderaterna den definitionen av landet/systemet. Tillfrågades folket? Har folket någon talan nu, när det största regeringspartiet konstaterar att så är det bara? Och att:

Det är viktigt att inte stänga gränserna bara för att det i dagsläget råder en ekonomiskt svår situation i Europa.

I andra EU-länder, som inte är humanitära stormakter som Sverige och som inte har en omfattande asyl- och migrationsindustri som Sverige, och därmed inte är länder byggda på migration, säger kanske deras regeringar:

Det är viktigt att inte stänga gränserna för faktiskt skyddsbehövande, men att med kraft motarbeta asylbedrägerier när det faktiskt i dagsläget råder en ekonomiskt svår situation i Europa.

I Sverige skulle ett sådant uttalande troligen falla under rubriken ”rasistiskt” eller ”främlingsfientligt”…

Sverige är ett land byggt på migration. Kommentarer till innehållet i Moderaternas förslag, som har rubriken Ett öppet Sverige, följer i kommande text.

Vänligen respektera att alla texter är © COPYRIGHT denna blogg. De får inte förvrängas, vinklas eller användas i något syfte som de inte är ägnade för. Hela bloggtexter får inte användas, endast kortare citat och alltid med länkning till originaltexterna är tillåtet. Media och andra som citerar ur texterna ska ange källa.

En migga: ”Eritreaner som är 20-35 år gamla utger sig för att vara ”ensamkommande barn” för att förhindra att de återsänds till Italien. ”

En migga berättar om ett av många sätt som utomeuropéer tar sig in i Sverige på:

Om man kommer från Eritrea så får man PUT. Men om man först har ansökt om asyl  i Italien, då ska ansökan enligt reglerna prövas där, om man är vuxen. Är man ett barn, dvs under 18 år, så ska ansökan numera prövas av Sverige.

Eritreaner som är 20-35 år gamla utger sig för att vara ”ensamkommande barn” för att förhindra att de återsänds till Italien. Migrationsverket förser dessa vuxna människor med en god man och de får plats i dyra ungdomsboenden.

Eftersom det råder tveksamhet kring deras ålder så måste åldern utredas av Migrationsverket. Då görs en medicinsk åldersbedömning som visar att personen är vuxen. Därefter skrivs åldern upp från påstått 17 år till 18 år – detta trots att personen snarare är 25 år eller äldre. Personen får lämna ungdomsboendet, mister sin gode man och  får ett beslut som innebär att han eller hon ska återvända till Italien som är det land där hans asylansökan ska prövas.

Därefter avviker personen. Antingen åker han/hon tillbaka till Italien eller tillbringar tid med sina anhöriga i  Sverige. Efter att tidsfristen  för att överföra personen till Italien passerats, söker personen på nytt asyl i Sverige.  Nu får han/hon asyl inom en vecka eftersom alla  eritreaner får PUT utan individuella skäl.

Kommentarer:
Villkoren är ju, som bekant, betydligt generösare och kravlösare i Sverige än i till exempel Italien, det är därför vuxna eritreaner ljuger om sin ålder och som de stannar kvar i landet illegalt och väntar ut att tiden för överföring till Italien där asylansökan ska processas, har gått ut.

Är det här förfarandet för att ta sig in i det generösa försörjningslandet Sverige acceptabelt? Vad säger statsministern i den humanitära stormakten Sverige?

Vänligen respektera att alla texter är © COPYRIGHT denna blogg.

”Om situation är som på det boendet vill jag hellre åka till Syrien.”

SR P4 Skaraborg rapporterar om syrier som tagit sig till Sverige för att söka asyl, men som är missnöjda med förhållandena här. Läs och lyssna på inslaget här.

Läs också artikeln Förflyttade mot sin vilja i Skaraborgs Läns Tidning.

Ja, vad ska man säga? Varifrån ska boenden, som motsvarar de asylsökande krav och önskemål och som gör att de vill stanna i Sverige (?), skakas fram när det helt enkelt inte finns bostäder åt alla som kommer? Och hur stort är syriernas behov av permanenta uppehållstillstånd (vilket Sverige är enda landet i världen som beviljar syrier) om de hellre åker tillbaka till Syrien för att boendet här inte uppfyller de krav (!!) de ställer? En av de asylsökande syriska kvinnorna säger:

Om situation är som på det boendet vill jag hellre åka till Syrien.

Det står dem givetvis fritt. Det kommer ju knappast att bli bättre eller lättare för dem att anpassa sig till livet här om de har en verklighetsfrämmande och negativ attityd från början. Sverige är ju inte något turistmål där man som asylsökande, som ju hävdar skyddsbehov och därför söker skydd här, kan ställa krav på vad som ska tillhandahållas och vilken standard de skyddssökandes boende och mat ska ha när de kommer hit.

Med detta sagt behöver det också påpekas att det finns både dåliga och snudd på undermåliga boenden som snabbt smällts upp för att 1) ägarna ska tjäna en rejäl hacka och 2) för att strömmen av asylsökande är så enorm till Sverige, Det finns helt enkelt inte faktisk och praktisk möjlighet att vare sig på kortare eller längre sikt inlemma dem alla i ett litet land med färre än 10 miljoner invånare. Dessutom ett land där det inte ens finns bostäder eller jobb ens åt den egna befolkningen.

Jag upphör aldrig att förvånas, inte ens efter att ha följt asylinvandringsfrågorna i snart 20 år!  Jag upphör inte att förvånas över kraven från dem som söker sig hit – och som lurats tro att de kommer till paradiset – och inte heller över handfallenheten hos svenskarna som tror att alla asylsökande 1) är fattiga och outbildade och 2) har asylskäl.

När ska alla ögon, öron och sinnen öppnas i detta land? När ska myndigheter och andra involverade i asylinvandringen (snart sagt hela folket, på olika sätt) börja förstå att asyleriet är en jätteindustri och att allt sannerligen inte är svart eller vitt utan i allra högsta grad svart och vitt. Samtidigt. Och när ska någon ta krafttag på området för att se till att det blir ordning och reda, att utlänningslagen följs och att alla som inte beviljats rätt att vistas här lämnar landet och inte tillåts bygga upp farliga parallellsamhällen?

När det gäller de människor som omtalas i SR P4 Skaraborgs rapport så måste de ges en realistisk bild av vad som gäller och vad som väntar dem i Sverige. Och få tydlig information om att krav på boendestandard och mat etc inte kan ställas av dem, utan att de måste anpassa sig till det land dit de valt att söka sig.

Till slut: Att Migrationsverket inte klarar av situationen med de stora skaror människor som anländer hit, det har stått klart under lång tid. Ingen – inte heller regering och riksdag – kan påstå sig ha varit ovetande om att läget skulle bli (och nu är) katastrofalt. Personalen på Migrationsverket tvingas hafsa igenom ansökningar om uppehållstillstånd och risken att det blir felaktiga beslut är mycket stor. Någon tillsyn av asylboendena utförs inte, efter att Migrationsverket har godkänt dem. Skolorna klarar inte av alla nya elever, sjukvården belastas, det finns inte bostäder och det finns absolut inte arbete åt alla som kommer, och man kan med fog undra varifrån pengar till att försörja, hysa, utbilda och vårda alla dessa människor ska tas. Legitima frågor, legitim oro.

Vad säger statsministern i den humanitära stormakten Sverige?

Vänligen respektera att alla texter är © COPYRIGHT denna blogg.