Sedan den 5 maj 2005 har jag ideellt granskat, redovisat, översatt, kommenterat och publicerat ofta unikt material, särskilt miggornas rapportering. Om ni uppskattar texterna, informationen, rapporterna, kommentarerna, stöd gärna via Subscribe med 1 krona om dagen = 30 kronor i månaden, eller med valfritt belopp via Donate, Swish eller Bankgiro. Alla bidr […]
Så här reagerar före detta miggan Anders Thomas, som skrivit många inlägg på min blogg (och därmed också i de två böckerna Inte svart eller vitt utan svart och vitt 2008-2011, resp 2012-mars 2014):
Och så här:
Här kan man läsa miggan Anders Thomas förord till den andra boken: Inte svart eller vitt utan svart och vitt 2012-mars 2014, sidan 1 och sidan 2. Jag kan meddela att han existerade när han skrev det. Jag tror att hans familj anser att han existerar även nu. Även om riksdagskandidaten Thabo Muso inte anser att han gör det. Fast å andra sidan: han kan ju finnas ändå, men då blåljuger han. Det vet Thabo Muso. Fast han är ju samtidigt inte helt säker på om Anders Thomas och de andra miggorna (som han kallar ”påhittade”, ”horder” och ”muppar”) faktiskt finns…
Under två dygn har en jurist, tillika kandidat till riksdagen, Thabo Muso (hädanefter kallad ”TM”), ägnat sig åt fula påhopp, smutskastning, nedlåten hånfullhet och förakt samt rena lögner mot i första hand mig, i andra hand miggorna, på en Facebook-grupp med 257 medlemmar. Det är en ”sluten Facebook-grupp” som diskuterar ”det öppna samhället”, där ingen av administratörerna av gruppen har reagerat och sagt ifrån, trots att de själva skriver i sin presentation:
Ett dåligt uppförande med allmänna oförskämdheter och personangrepp modereras och kan leda till uteslutning.
(Min fetstilning).
Här är en intervju med TM:
Tillsammans med en kvinna (vars namn syns på skärmdumparna som lagts upp, som jag här i min text kallar AN) och som presenterar sig som frilansande översättare, har han alltså ägnat rätt mycket tid och kraft åt att beljuga mig och även de miggor, som enträget i sju års tid på sin fritid rapporterat inifrån Migrationsverket. Miggorna påstås blåljuga och är därmed lögnare, de existerar inte, de är ”muppar”. Ja, alltså de blåljuger, de sägs vara okunniga och de kallas nedlåtande för ”muppar”, trots att de inte existerar… Även mig kallar TM helt utan anledning för ”mupp”, förutom att han serverar lögner, påhitt och gissningar om mig, ivrigt påhejad av AN. Till saken hör att jag aldrig har haft något med någondera av dessa personer att göra.
Också Krister Thelin, som skrivit förordet till den första boken Inte svart eller vitt utan svart och vitt – 2008-2011 (läs här: sid 1 och sid 2) där miggorna berättar inifrån Migrationsverket, dras in och sägs av AN visserligen vara ”en mycket respekterad man”, men hon insinuerar ändå att han inte vet vad han skrivit förordet till och att han aldrig ens pratat med mig, eller om hon kanske menar (det syns inte i texten) att han aldrig ens pratat med någon migga! Plus att han är diskvalificerad att skriva förordet till boken för att, som hon skriver: ”han har inte själv jobbat på Migrationsverket”! Milda makter vilken logik! Med den logiken kan ju ingen uttala sig som inte har jobbat på det ställe han/hon har åsikter om! Fast med AN:s logik så borde ju då miggorna få uttala sig, de jobbar ju faktiskt på Migrationsverket!? Fast det går ju inte, de existerar ju inte! Eller snarare: de blåljuger ju. Trots att de inte existerar. Eller hur det nu var.
Skärmdumparna med vad som bitvis nästan kan ses som snudd på besatthet av mig – vilka språk jag översätter från, var jag har bott och inte bott, hur mitt namn har transkriberats till arabiska av Saudiarabian Airlines (!!!?) etc – kommer snart att kunna läsas i sin helhet av den som vill och som kanske tycker att en riksdagskandidat ska hålla sig för god för den typen av retorik som TM ägnar sig åt. För att texterna inte ska bli för långa och ohanterliga kommer skärmdumparna att göras till pdf:er som man kan klicka fram och läsa och själv bilda sig en uppfattning om. Jag ger här bara några få exempel på vad TM och AN har skrivit.
Påhoppen, smutskastningen, svartmålandet utan grund dokumenterat i skärmdumpar, samt mina kommentarer, kommer som sagt att så småningom läggas upp i sin helhet här på bloggen. Det tar lite tid att hantera den stora floden av påhopp, medvetna missförstånd, invektiv och vad som av en advokat anses kunna klassificeras som förtal – uppemot 30 A4-sidor.
Information 1: Den Stephen som nämns i TM:s inlägg är en av medlemmarna i gruppen, som också utsatts – och utsätts – för slevslängar av dryghet och arrogans, främst av TM. Även Stephens inlägg finns givetvis med i skärmdumparna som så småningom kommer att läggas upp.
Information 2: Namn och bild på administratörerna och medlemmarna i den här gruppen är offentliga och ligger öppna för alla att ta del av.
Jag lyssnade på nätet på det första programmet i Danmarks Radio24syv:s serie Danmarks Röst, där Mikael Jalving samtalade med Gunnar Sandelin och där även Fredrick Federley medverkade kort. Programmet var det mest lyssnade på av alla i går.
Det jag slogs mest av när jag lyssnade var tonen hos programledaren, så olik den ofta lätt hätska och grötmyndiga tonen hos svenska program- och debattledare. Och avsaknaden av det lite svårdefinierbara begreppet ”politisk korrekthet”, helt enkel avsaknaden av underliggande politiska hänsyn och ”fingrar-i-luften”. Tonen och atmosfären var en helt annan än i svenska motsvarande program (oavsett ämne). Det fanns en respekt för den medverkande och en genuin nyfikenhet hos Mikael Jalving, som man alltför sällan upplever i svensk radio (däremot i finsk och finlandssvensk). Han lät Gunnar Sandelin tala till punkt och avbröt inte hela tiden på ett oartigt och abrupt sätt som svenska journalister och programledare så ofta gör (för att de hellre vill höra sina egna röster?). Mikael Jalving var också, till skillnad från väldigt många av sina svenska kollegor, ordentligt påläst.
Gunnar Sandelin kom alltså till tals utan att avbrytas av en självhävdande, lätt uppblåst programledare och utan att behöva höra de gängse, ofta insinuanta standardfrågorna som så gott som alltid ställs av svenska journalister när det handlar om någon som är kritisk till den stora asylinvandringen till Sverige (men inte bara då). Och lyssnaren leddes inte av programledaren till att ”tycka som man ska tycka” (i Sverige). Det fanns hos Jalving – till skillnad från hur det hade varit med en svensk programledare – ingen önskan om att prompt manifestera sin egen åsikt och ”sätta dit” sin gäst för det denne sa och tyckte. Lyssnaren fick helt enkelt ta till sig det som sades och själv bilda sig en uppfattning, helt utan de i Sverige ständigt närvarande pekpinnarna.
Talande var också det lilla avsnitt där Jalving berättade om den svenska sågningsreaktionen i Aftonbladet, redan innan programmet sänts! Och oartigheten (fegheten?) hos den som sågat programmet totalt utan att ha hört det, som inte ens brydde sig om att svara på en inbjudan från Jalving att komma och tala om det i Danmarks Röst!
Den som vill kan ställa in öronen på förutsättningslös lyssning och efter att ha hört programmet själv bilda sig en egen uppfattning om det. Det är ju lättare att ha en uppfattning efter att man har hört det än att, som recensenten i Aftonbladet, ha starka åsikter om det innan det ens sänts…
Den som vill kan ställa in öronen på förutsättningslös lyssning och efter att ha hört programmet själv bilda sig en egen uppfattning om det. Det är ju lättare att ha en uppfattning efter att man har hört det än att, som recensenten i Aftonbladet, ha starka åsikter om det innan det ens sänts…
Merit Wager 
