• Kategorier

  • Arkiv från 5 maj 2005

  • Kalender

    juli 2014
    M T O T F L S
     123456
    78910111213
    14151617181920
    21222324252627
    28293031  
  • free counters
  • wordpress visitor counter
  • RSS Merit Wager

    • Utan titel lördag, 6 juni, 2020
        Sedan den 5 maj 2005 har jag ideellt granskat, redovisat, översatt, kommenterat och publicerat ofta unikt material, särskilt miggornas rapportering. Om ni uppskattar texterna, informationen, rapporterna, kommentarerna, stöd gärna via Subscribe med 1 krona om dagen = 30 kronor i månaden, eller med valfritt belopp via Donate, Swish eller Bankgiro.  Alla bidr […]

Blinkarp lilla stjärna där. Del 4.

Attendo logotypeLäs först: Besök i Skåne på två sinsemellan mycket olika boenden, Blinkarp lilla stjärna där. Del 1., Blinkarp lilla stjärna där. Del 2. och Blinkarp lilla stjärna där. Del 3.

Skranglig utemöbelSyrier utanför boendetVi träffade alltså på Blinkarp ett antal syriska män (se tidigare inlägg) och dessutom en, bara en, kvinna som kom ut en stund och satte sig med oss vid den skrangliga, delvis trasiga och färgavflagnade ”bordbänken” bakom ett av de fyra husen. Jag ska här återge vad de sa, berättade, frågade. Det blir ingen sammanhängande berättelse utan en blandad kompott av vad vi fick höra. Vi var ju tre personer som besökte asylboendet: Gunnar Axén, riksdagsledamot och ordförande i riksdagens socialförsäkringsutskott som bland annat hanterar migrationspolitiska frågor, Edward Nordén, jordbrukare och fritidspolitiker i Centerpartiet i Svalövs kommun och jag. Vi samtalade dels alla i en större grupp; dels samtalade vi alla tre besökare enskilt med flera av männen. Och med kvinnan.

Det vi möttes av först, som också påpekas i Blinkarp lilla stjärna där. Del 1. var stor tacksamhet från alla över att Sverige tagit emot dem. De uttryckte alla en känsla av trygghet och frihet, att de inte var rädda för att något våldsamt skulle drabba dem. De bjöd oss varmt välkomna in i huset, som under kortare tid för en del, längre tid för andra, var och varit deras hem i Sverige. De bodde alla i huset Östan, som var ett av de fyra väderstreckshusen grupperade runt en innergård. Den enda kvinnan vi träffade bodde i ”familjehuset” Nordan.

Något som flera påpekade var att de kände en stilla förtvivlan över att inte få lära sig svenska. Issam, som jag vill minnas har varit på Blinkarp i fyra, fem månader, har knappt träffat några svenskar alls och inte lär sig fler svenska ord än ”tack” och ”hej”. Varken han eller de andra hade en aning om hur Sverige är uppbyggt och fungerar, hurudana svenskarna är, vad som förväntas av dem i – och av – det svenska samhället. Blandade uttalanden, ömsom återgivna på den engelska några av dem talade, ömsom översatta till svenska. En av männen, Issam, som också är den som uttalar sig i videoklippet längst ner, efter texten:

I have my permit to stay already, but I am still here and not learning anything. I want learn Swedish, I want to meet Swedish people, I want to work.

Jag beklagade att han, som redan har PUT måste gå kvar på Blinkarp utan att lära sig något alls om det land han nu ska leva i men förklarade också att det helt enkelt inte finns bostäder åt alla som kommer. Det visste han redan och hade också förståelse för det, men tyckte att Sverige inte automatiskt skulle bevilja alla som säger sig fly från krig och våld i Syrien PUT utan utreda alla ordentligt. Annars blir det för dyrt och för farligt för Sverige. Och själv längtade han ut, bort från Blinkarp och att starta ett liv i vad som nu ska vara hans hemland.

Den enda kvinnan vi träffade:

I want leave this place. Look my face, very bad (pekar på utslag på halva ansiktet)! I must leave, go from here. Very bad. Mosquitoes!

Jag förklarade för kvinnan som vill bort från myggorna, att hon inte kan undkomma dem någonstans i Sverige och att vi alla drabbas av myggbett. Förmodligen har ingen i Sverige talat om för henne att man här inte får dödliga sjukdomar av myggor, vilket man kanske riskerar att få i hennes hemland, och att hennes oro var obefogad. Men eftersom det sällan finns någon att tala med och ställa frågor till så kände hon panik över sina myggbett.

En av männen svarade på frågan: ”Vad gör ni här på vintern”, apropå att de berättat att de inte hade vinterkläder:

Stay inside. Boring when long winter.

Att de fick mat varje dag var de tacksamma för, men jämförde samtidigt med ett annat boende där de sett att de asylsökande fick på platsen lagad mat och fick ta mat själva. Det fick de inte göra på Blinkarp (läs tidigare texter i serien). Och efter att ha sett miljön och även maten som serverades kunde vi konstatera att så skulle vi inte vilja ha det i månader… Jag skulle nog inte ens vilja äta av den ditkörda (sex mil…) och snabbuppvärmda maten en enda gång.

Ett problem som ökar isoleringen är att Blinkarp ligger en bra bit utanför byn och det finns ingen kollektivtrafik. En minibuss kör från från Blinkarp till ICA fyra dagar i veckan, mellan klockan 09.30 och klockan 11.00. På frågan när de kör tillbaka fick vi svaret:

No. They not drive back. We walk 35 minutes. In summer OK. In winter not good.

Fredagar, lördagar och söndagar går ingen minibuss alls till ICA. Men det verkade inte bekymra männen nämnvärt, de har ändå inte pengar att köpa något för så det spelar inte så stor roll, menade de.

Det är också svårigheter med att komma i kontakt med vården för dem som har fysiska eller psykiska problem. De boende på Blinkarp får ca 750 kronor i månaden som ska räcka till allt. Det kostar att åka till läkare, det kostar att gå till läkare. Det kostar att ringa till läkare och det är samtidigt omöjligt att ringa och boka tid hos läkare när man inte talar svenska och inte heller engelska. Inte ens om man talar halvdålig engelska blir man förstådd. I Attendos åtagande ingår inget annat än att tillhandahålla mat och husrum, vilket innebär att de inte, mer än i undantagsfall, hjälper någon att få kontakt med vårdcentral eller läkare.

Önskemål om wifi framfördes, som det var nu – det kunde jag själv konstatera – så fungerade det svajigt och främst strax utanför Attendos och Migrationsverkets gemensamma kontor. Att ha ett datorrum hade varit trevligt, det finns på många andra asylboenden. Kanske skulle det vara svårt att få det att fungera med tidsbokningar så att alla får tillgång till datorer, men en del har egna datorer med sig och mobiltelefoner som kan användas för surfning så om det åtminstone fanns tillgång till trådlöst internet så skulle det betyda mycket.

Margareta Nyström vice vd AttendoLite storstilat skriver Attendos vice vd Margareta Nyström så här på Attendobloggen under rubriken ABT Röstånga ska vara välkomnande och tryggt:

Medarbetarna står regelbundet för transporter in till lokalsamhället och hjälper till med att översätta brev, skjutsa föräldrar med små barn, gravida kvinnor och äldre vid behov. Tillsammans med Röda Korset delar vi regelbundet ut kläder när det behövs. Boendet erbjuder även gym, biljard/pingisrum, aktiviteter som syftar till att öka trivseln samt trådlöst nätverk. Vi har regelbunden samverkan med Röda Korset, Polisen, skolan och Migrationsverket.

Pingis och biljardÖppettiderAtt ”medarbetarna regelbundet står för transporter in till lokalsamhället” har kommenterats ovan. Det trådlösa nätverket har också kommenterats, det fick i alla fall inte jag med min senaste modell av iPhone kontakt med annat än precis utanför kontoret, men det svajade och kontakten bröts titt som tätt. Något gym såg vi inte till men det är möjligt att det finns ett sådant. Om det finns och om det är i samma skick som biljard/pingisrummet så kan man förstå om det inte frekventeras särskilt ofta…

Det upplevs som problematiskt att Migrationsverket inte finns på plats trots att det bor 135 asylsökande (ibland fler, enligt männen), om man nu inte räknar de två timmarna på måndagar, förstås…

Attendos vice vd skriver så vackert om det här boendet. Har hon varit där? Har hon sett biljard/pingis-rummet? Har hon sett bespisningslokalen (jag kan inte kalla det matsal…) och provsmakat maten? har hon suttit på den rangliga utemöbeln bakom huset Nordan? Har hon pratat med de boende om hur de klassificerar boendet, särskilt de som kunnat jämföra med andra boenden som får samma ersättning från Migrationsverket per plats som Attendo?

Flera av syrierna – även de som ännu inte fått PUT (permanent uppehållstillstånd) – undrade varför Sverige tar emot och ger PUT så lättvindigt åt alla som säger sig vara syrier från Syrien. ”Alla människor i Syrien behöver inte lämna landet”, påpekade de. ”Det finns lugna delar av landet också, Migrationsverket borde kontrollera varifrån folk kommer och varför de kommer”, tyckte männen, ”inte bara lättvindigt låta alla få stanna”. Och:

There are the criminals and the terrorists also coming to the Sweden. Maybe he has killed someone or done robbery or any bad things. What you think he will do in the Sweden? You think he will be good? Why the Sweden Migration not check everybody? This no good. No good for Sweden!

Och:

Why Sweden not send back the Palestinian not coming from the  Syria? They not Syrians, they not come from the Syria! Also coming real Syrians but they have already the permit long time in Italy and Germany and other country in the Europe. They come for the benefits in the Sweden only. They want the Sweden pay for the houses and the food and children school, everything. Why the Sweden not sending them back? Too many people coming to the Sweden. Not good. Not good at all.

Dessa män, mitt ute i ingenstans på den skånska landsbygden, sa exakt detsamma som miggorna har skrivit i otaliga texter här på bloggen. Ljuger alla? Är det bara Fredrik Reinfeldt och de världsfrånvända miljöpartisterna som vet vad som händer på asylområdet? Och Migrationsverkets aningslösa och ansvarslösa ledning som beslöt bevilja alla syrier och många ”syrier” PUT i Sverige – som enda land i EU, i hela världen? I stället för att, som utlänningslagen stadgar, utreda varje fall enskilt och ge dem TUT (tillfälliga uppehållstillstånd) och återsända alla asylbedragare till de länder där de redan har PUT eller – i vissa fall till och med medborgarskap! – så att de inte stannar här och belastar det knakande asylsystemet så att det brister helt.

I nästa del berättas lite om stölder och annan brottslighet, om vårt besök hos Polisen och om de uppgifter vi fått fram vad gäller falsklarm från Blinkarp och kostnader för dessa. Och en glimt från vårt korta besök på hemmet för minderåriga, ensamkommande asylsökande mitt i Svalöv.

P.S. Elektroingenjören, som hade visum till Tyskland i sitt pass och därför ska sändas dit för asylprövning i enlighet med Dublinförordningen, var sorgsen. Han undrade varför han inte skickas till Tyskland utan hålls kvar i Sverige – ”and costing money for the Swedish people”, som han sa. Han var fullt införstådd med att reglerna var som de var och ville komma iväg eftersom han förstod att han inte skulle få PUT i Sverige. Han tyckte att tid slösades när han inte fick sina handlingar tillbaka och inte skickades för asylprövning till Tyskland… ”Why?”, undrade han, ”why they keep me here and not send me to Germany?”. Vad skulle jag svara?

Issam Alo:

Översättning: Jag heter Issam Alo, jag är från Syrien och har varit här i cirka fyra månader. Jag ser att många människor kommer till Sverige, de vill bo i Sverige. Jag vet inte om de har skäl att vara i Sverige, det finns många som inte har några skäl för att få stanna här. De kommer för att de vill bo här, jag vet inte varför regeringen tillåter att de bor här. Jag hoppas att regeringen fattar beslut gällande människorna som bor här (på Blinkarp. Min anm.) så att de kan leva sina liv och gå i skolan och komma i kontakt med svenska folket.
OBS! Alla fotografier tagna och publicerade med tillstånd av de män vi träffade. Alla namn som nämns är autentiska och alla har gett tillstånd till att de anges. ”We are in Sweden now, we are not afraid”, sa de. Skön inställning, men den kommer de att få revidera så småningom…
© denna blogg. Vi ev kort utdrag ur texten, var vänlig länka till detta inlägg.