Blinkarp lilla stjärna där. Del 6.

Edward Nordén, jordbrukare och fritidspolitiker i Centerpartiet, som var med vid besöket på Blinkarps asylboende den 8 juli (läs rapporten Blinkarp lilla stjärna där del 1-5) skriver:

Efter mitt, Merit Wagers och Gunnar Axéns oanmälda besök på Attendos asylboende Blinkarp så fanns en viss förhoppning om att uppmärksamheten som följde kanske skulle kunna frammana förändringar eller åtminstone en viss insikt hos Attendo om att hålla en mer anständig nivå för de asylsökande som är inkvarterade där.

När jag nu gjort ett återbesök så framstår det som att situationen inte har blivit bättre utan snarare ännu lite sämre. Det är fortfarande minimala utrymmen, det finns fortfarande absolut inget att göra för de boende, personalstyrkan är fortfarande otillräcklig och kan omöjligtvis utföra allt de ska och det är fortfarande samma frågetecken från de asylsökande om sin status i asylprocessen.

Man förefaller även snåla in på maten och de boende klagar emellanåt på problem med vattnet etc. Issam, som var en av dem som vi träffade den 8 juli, har flyttat och ett gäng uppenbart kriminella utan asylskäl som stal från andra boende och beställde prostituerade och langade knark har slängts ut av polis. En hel del mer finns att säga, men för att inga enskilda ska råka illa ut får det räcka med detta. Jag kan dock konstatera att det är ännu sämre än när vi var där i juli och ännu mer ohållbart. Det har också kommit många fler somalier/eritreaner (kan inte avgöra) sedan senast, då vi främst träffade syrier.

Att bo ”tillfälligt” (fyra vuxna, för varandra okända män i små celliknande rum med två våningssängar) kan inte handla om 8-12 månader! Att tala om att ”det är bättre än i Syrien, Eritrea och Irak” är och förblir ett pseudoargument. Det finns klara riktlinjer kring hur ett asylboende ska vara ordnat genom ett upphandlingsförfarande och det finns ett företag i andra änden som får betalt för att hysa asylsökande under en viss anständighetsnivå.

Hur svårt är det att rätta till pågående missförhållanden och när bör den tiden löpa ut för att de ska vara rättade? Det måste väl ändå gå att få ordning på ett boende som härbärgerar människor, varav en del i tydligt utsatt situation; ett boende som ju faktiskt bekostas av skattebetalare och som styrs av direktiv och regler genom en myndighet?

Kommentar: Det var på initiativ av Edward Nordén som Gunnar Axén och jag beslöt oss för att göra ett oanmält besök på Blinkarp. Attendos ledning har uppmärksammats på rapporten Blinkarp lilla stjärna där, men någon reaktion på den har inte hörts från företaget på snart två månader.

Gunnar Axén och jag kommer att fortsätta att besöka asylboenden utan förvarning, det finns ett annat som vi tipsats om som behöver tittas till och där man behöver dokumentera ett och annat. Och få en ordning till stånd. Migrationsverket har väl ansvar för vilken typ av avtal de träffar och för att de följs?

Enligt uppgift har nu några andra medier visat intresse för Blinkarps asylboende och har därför kontaktat Edward Nordén. Vi fortsätter att rapportera och ska försöka få kontakt med Attendo för att efterhöra varför inga förbättringar – utan i stället försämringar – skett på Blinkarp.

© denna blogg. Vid ev citat, vänligen länka till detta inlägg.

 

Annikki har efter fyra års kamp fått komma till Finlandshemmet

Läs här om Annikki som äntligen, efter en kamp som tog fyra år, har fått komma till Suomikoti / Finlandshemmet!

Bilden är från SR Sisuradios intervju med en glad Annikki!

 

Upp till kamp i Södertälje # 4

Filmklipp från demonstrationen i Södertälje stadshus den 27 augusti. En lugn tillställning där omkring trettio ”brukare” (=gamla, sjuka som behöver hemtjänst) och uppåt ett trettiotal anställda protesterade mot förändringarna inom hemtjänsten som mycket djupt berör dem alla.

 

Upp till kamp i Södertälje # 3

Läs först Upp till kamp i Södertälje # 1 och Upp till kamp i Södertälje # 2.

En handläggare på Södertälje kommun skriver:

Hanteringen av hemtjänsten har varit under all kritik. Förnedrande, främst för brukare. Det är inte okej. De som drabbas mest är kvinnor som fortsätter att hjälpa sina anhöriga på bekostnad av sin egen hälsa.

Utifrån de nationella målen för jämställdhetspolitiken (bland annat ska man minska gratis hemarbete), bryter Södertälje bryter mot riktlinjerna totalt. Södertälje befolkningen har dåligt folkhälsa och de värst drabbade, nationellt och lokalt är kvinnor. De lider både av fysiskt och psykiskt ohälsa på grund på grund av stress för att de dubbeljobbar. När de jobbar så mycket gratis så blir de sjuka oftare, får sämre lön och sämre pension.

Politiker måste ta ansvar och tänka långsiktigt, alla gynnas av att ha betalt arbete i slutändan. Det Södertälje kommun måste göra är förbättra sin administration och ha mer koll på brukarna. Dessutom ska det vara noll tolerans för fusk som det har varit, men de hemtjänstföretag som sköter sig ska få vara kvar. De firmor som kommunen nu har kvar är det på kommunens villkor, brukare får inte välja själva om de vill ha dem som utförare. Det är sjukt och förnedrande att inte även Omtanke får vara kvar. Ge inte upp”

Jag vill tillägga att också min egen mamma är ett offer för allt detta. Jag ser hur hon sliter i sitt jobb och efter jobbet kommer hem till min mormor som har kol och är i behov av hjälp med allt. Sedan springer hon vidare till min sjuka morbror som har genomgått en stor operation och legat på sjukhuset i tre månader. Nu är han hemma men behöver hjälp med väldigt mycket. Jag ser hur hon bryts ner sakta men säkert. Om hon sjukskrivs kommer hon att stå med skitlön när hon har dubbeljobbat fysiskt förutom den mentala och psykiska pressen.

© denna blogg.

 

Följer Sverige Dublin-förordningen eller inte?

Nog är det ju märkligt om man i Sverige inte klarar att följa Dublin-förordningen, som – i korthet – innebär att en asylsökandes ansökan ska prövas i det första EU-land han/hon kommit till. Andra länder gör ju det.

I Finland har i år  under perioden januari-juli 23 procent av asylbesluten varit så kallade ”Dublin-beslut”, vilket innebär att dessa personer återsänds till vad som kallas ”första asylland”. Under 2013 var andelen återsända enligt Dublin-förordningen också 23 procent.

I det svenska Migrationsverkets statistik finns inte ens några uppgifter om antalet Dublin-ärenden! Den svenska statistiken på asyl- och migrationsområdet är rörig och snårig. I Finland är den mycket klar och tydlig och lätt att förstå och följa.

Översatt till svenska förhållanden – om man antar att en lika hög andel här som i Finland är Dublin-ärenden – skulle 23 procent av alla beslut fattade under perioden januari – juli i år innebära att cirka 3.162 personer återsänts till det land där rätteligen, enligt överenskommelse, deras asylansökan ska prövas. När det gäller 2013 så är statistiken så komplicerad att jag inte för tillfället har tid att tränga igenom den. Men 23 procent är ju nästan en fjärdedel av alla asylbeslut, så var och en kan tänka sig att det rör sig om ganska många tusen personer som inte skulle ha gått igenom asylprocessen här utan i ett annat land.

Varför följer Sverige inte också Dublin-förordningen till fullo, när det alltid framhålls hur viktigt det är att följa andra direktiv, överenskommelser, förordningar och konventioner?

Till slut: Om någon undrar hur jag kom fram till att 3.162 personer skulle ha återsänts till första asylland  i år om Sverige hade följt Dublin-förordningen så gjorde jag så att jag räknade ihop antalet ”Asyl- och skyddsbehövande”, 12.827 och antalet ”Asyl – Synnerligen ömmande skäl”, 919, vilket gav 13.746 personer. 23 procent = 3.162. Eftersom jag inte kan hitta uppgifter om hur många som ansetts ha omfattats av Dublin-förordningen så vet jag förstås inte med absolut säkerhet om min uträkning är korrekt. Om jag har missförstått något så tas rättelser tacksamt emot! Den svenska migrationsstatistiken är, som sagt, en snårskog som det är mycket lätt att gå vilse i.

Senare tillägg: Här är statistik att grunna på. Den rör tiden januari-juli 2014. Enligt den ska det handla om 4338 Dublin-ärenden, alltså betydligt fler än jag uppskattade när jag jämförde med Finland. Hur många som faktiskt återsänds till första asylland enligt Dublin-förordningen vet jag dock inte.

”* 1    Asylprövningen ska övertas av annan stat inom ramen för den så kallade  Dublinförordningen, det vill säga Sverige prövar inte ansökan i sak.”

 

© denna blogg.