• Kategorier

  • Arkiv från 5 maj 2005

  • Kalender

    augusti 2014
    M T O T F L S
     123
    45678910
    11121314151617
    18192021222324
    25262728293031
  • free counters
  • wordpress visitor counter
  • RSS Merit Wager

    • Utan titel lördag, 6 juni, 2020
        Sedan den 5 maj 2005 har jag ideellt granskat, redovisat, översatt, kommenterat och publicerat ofta unikt material, särskilt miggornas rapportering. Om ni uppskattar texterna, informationen, rapporterna, kommentarerna, stöd gärna via Subscribe med 1 krona om dagen = 30 kronor i månaden, eller med valfritt belopp via Donate, Swish eller Bankgiro.  Alla bidr […]

Följer Sverige Dublin-förordningen eller inte?

Nog är det ju märkligt om man i Sverige inte klarar att följa Dublin-förordningen, som – i korthet – innebär att en asylsökandes ansökan ska prövas i det första EU-land han/hon kommit till. Andra länder gör ju det.

migriMIG logoI Finland har i år  under perioden januari-juli 23 procent av asylbesluten varit så kallade ”Dublin-beslut”, vilket innebär att dessa personer återsänds till vad som kallas ”första asylland”. Under 2013 var andelen återsända enligt Dublin-förordningen också 23 procent.

I det svenska Migrationsverkets statistik finns inte ens några uppgifter om antalet Dublin-ärenden! Den svenska statistiken på asyl- och migrationsområdet är rörig och snårig. I Finland är den mycket klar och tydlig och lätt att förstå och följa.

Översatt till svenska förhållanden – om man antar att en lika hög andel här som i Finland är Dublin-ärenden – skulle 23 procent av alla beslut fattade under perioden januari – juli i år innebära att cirka 3.162 personer återsänts till det land där rätteligen, enligt överenskommelse, deras asylansökan ska prövas. När det gäller 2013 så är statistiken så komplicerad att jag inte för tillfället har tid att tränga igenom den. Men 23 procent är ju nästan en fjärdedel av alla asylbeslut, så var och en kan tänka sig att det rör sig om ganska många tusen personer som inte skulle ha gått igenom asylprocessen här utan i ett annat land.

Varför följer Sverige inte också Dublin-förordningen till fullo, när det alltid framhålls hur viktigt det är att följa andra direktiv, överenskommelser, förordningar och konventioner?

Till slut: Om någon undrar hur jag kom fram till att 3.162 personer skulle ha återsänts till första asylland  i år om Sverige hade följt Dublin-förordningen så gjorde jag så att jag räknade ihop antalet ”Asyl- och skyddsbehövande”, 12.827 och antalet ”Asyl – Synnerligen ömmande skäl”, 919, vilket gav 13.746 personer. 23 procent = 3.162. Eftersom jag inte kan hitta uppgifter om hur många som ansetts ha omfattats av Dublin-förordningen så vet jag förstås inte med absolut säkerhet om min uträkning är korrekt. Om jag har missförstått något så tas rättelser tacksamt emot! Den svenska migrationsstatistiken är, som sagt, en snårskog som det är mycket lätt att gå vilse i.

Senare tillägg: Här är statistik att grunna på. Den rör tiden januari-juli 2014. Enligt den ska det handla om 4338 Dublin-ärenden, alltså betydligt fler än jag uppskattade när jag jämförde med Finland. Hur många som faktiskt återsänds till första asylland enligt Dublin-förordningen vet jag dock inte.

Asylbeslut jan-jul 2014”* 1    Asylprövningen ska övertas av annan stat inom ramen för den så kallade  Dublinförordningen, det vill säga Sverige prövar inte ansökan i sak.”

 

© denna blogg.