• Kategorier

  • Arkiv från 5 maj 2005

  • Kalender

    september 2014
    M T O T F L S
    1234567
    891011121314
    15161718192021
    22232425262728
    2930  
  • free counters
  • wordpress visitor counter
  • RSS Merit Wager

    • Utan titel lördag, 6 juni, 2020
        Sedan den 5 maj 2005 har jag ideellt granskat, redovisat, översatt, kommenterat och publicerat ofta unikt material, särskilt miggornas rapportering. Om ni uppskattar texterna, informationen, rapporterna, kommentarerna, stöd gärna via Subscribe med 1 krona om dagen = 30 kronor i månaden, eller med valfritt belopp via Donate, Swish eller Bankgiro.  Alla bidr […]

Intervju med Zulmay Afzali, flykting och författare, i Deutsche Welle

mummelforlaget logo ljusgrön mindreHär kan man höra en intervju med Mummelförlagets författare Zulmay Afzali i Deutsche Welle av Lars Bevanger, den 26 september. Intervjun är på engelska.

Intervjun introduceras med orden:

I Sverige, som länge varit känt för sin ”öppna dörrar”-invandringspolitik, står medborgarna inför en ny politisk verklighet. I riksdagsvaket för två veckor sedan, fick ett starkt högerinriktat, anti-invandringsparti 13 procent av rösterna och blev landets tredje största politiska kraft.

© denna blogg.

Vidare om ensamkommande, påstått och faktiskt minderåriga asylsökande

Danmark vartannat asylbarn vuxetFristående fortsättning på inlägget Danmark: Vartannat asylbarn är i själva verket vuxet. Ur slutet på det inlägget citerar jag en före detta migga som också skrivit hundratals inlägg här på bloggen:

Det kändes rent bisarrt att sitta och utreda ”16-åringar ” som uppenbarligen var närmare min ålder än 16. På den tiden fanns det möjligheter att göra en åldersutredning, idag finns det ingen tid till sådant utan man verkar släppa igenom i stort sett alla som säger sig vara barn. Vad händer när dessa vuxna män börjar i gymnasiet och går med riktiga 16-17-åringar? Det är förfärligt som det är och det verkar inte vara någon skärpning på gång.

Samt påminna om detta:

En person som arbetar som lärare för asylsökande ”ensamkommande barn” i deras modersmål (!) säger att han kan tycka att det är märkligt att han ska undervisa ”barn” som är lika gamla som han själv. Han är 32 år… Han förstår inte varför svenskarna vill bli lurade såväl vad gäller asylsökandes ålder, identitet, nationalitet som (oftast) obefintliga asylbehov. Han mår inte bra av att spela med i den här stora farsen, säger han.

Den 25 augusti besvarade Migrationsverket några frågor angående just ”ensamkommande barn”, som de kallas i Sverige (i Finland, Danmark och Norge kallas de minderåriga…) och översände verkets Rapportering av statistik angående åldersbedömningar ensamkommande barn 2013 samt information om att ”någon liknande rapport för 2014 finns ännu inte”, trots att asylstatistik finns tillgänglig till och med 31 augusti i år.

Migrationsverket:

MIG logoStatistiken visar således att det gjorts sammanlagt 342 åldersjusteringar under 2013, vilket vid en försiktig jämförelse motsvarar ca 8,9 procent av antalet ensamkommande asylsökande barn under året. Här måste beaktas att statistiken visar händelser under en viss tidsperiod vilket inte helt är jämförbart som en andel av de asylsökande under samma period.

Åldersbedömningar 2013

Att märka är, att det i Finland och Norge vid åldersbedömningar av påstått minderåriga asylsökande framkommit – även när bedömningarna gjorts ”generöst” – att ca 66 procent under vissa år bedömts vara vuxna.

Att märka är, att det i Danmark var ca 75 procent av de påstått minderåriga asylsökande som kom till landet under de tre första månaderna 2013 som bedömdes vara över 18 år gamla.

Att märka är, att det till Sverige under år 2013 kom 3.848 personer som påstod sig vara ”barn”, det vill säga minderåriga, inte fyllda 18 år.

Att märka är, att endast 342 åldersjusteringar utan medicinsk undersökning gjordes under 2013, alltså precis som Migrationsverket anger: i 8,9 procent av fallen. Det vill säga i dessa fall måste de sökande så uppenbart ha varit långt över 18 år att en, som det heter, okulär besiktning räckte för att konstatera detta.

Migrationsverket anger att:

Den ordning som Socialstyrelsen rekommenderar – och den organisation som krävs för detta – var dock som tidigare rapporterats ännu inte på plats under 2013, varför Migrationsverket inte under året har haft möjlighet att genomföra medicinska åldersbedömningar.

Hur många år har påstått och faktiskt minderåriga sökt asyl i Sverige? Hur kan det komma sig att man i Sverige inte klarar av att göra åldersbedömningar  medan det går bra i de övriga nordiska länderna? Och är det verkligen någon enda vettig människa som på allvar tror att andelen vuxna som påstår sig vara minderårig skulle understiga 9 procent i Sverige medan den är mellan 66 och 75 procent i de nordiska grannländerna?

Jämför gärna övriga Nordens siffror med de svenska och betänk vilket ohyggligt slöseri med skattepengar  som pågår – förutom att det strider mot utlänningslagen – när man behandlar vuxna män (oftast, ibland också kvinnor) som ”barn” för 4.000, 5.000 kr/dygn; gode män, offentliga biträden, skolgång etc.

Någon ansvarig måste nog snart stå upp och ta tag i detta! Någon ansvarig måste nog snart inse att de som är vuxna men försöker ta sig in i landet på falska åldersuppgifter inte är de som man kan begära att svenskarna ska öppna sina hjärtan för. Någon ansvarig måste nog snart inse att ska man be svenskarna öppna sina hjärtan så är det för dem som söker asyl (=en fristad) och skydd undan krig och förföljelse, som styrker sin identitet,som  styrker varifrån de kommer samt har en övertygande helt, eller åtminstone delvis, styrkt asylhistoria och som då bedöms ha asyl- eller skyddsskäl.

© denna blogg. Korta citat får göras; länka i så fall till detta inlägg.

 

Danmark: ”Vartannat asylbarn är i själva verket vuxet”

Danmark vartannat asylbarn vuxetdanmarks-flagga

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

I den danska tidningen MetroExpress kunde man den 25 september läsa ovanstående rubrik, fast på danska och i artikeln följs rubriken upp:

Kan man vara 16 år och ha långt skägg?

Fler än vartannat av de asylsökande barn som kom till Danmark åren 2011 och 2012 visade sig i själva verket vara över 18 år.

Oledsagade (som man i Sverige kallar ”ensamkommande”) flyktingbarn får många fördelar och har lättare att få asyl.

I artikeln rapporteras fakta, det vill säga vad ålderstester gjorda av Retsmedicinsk Institut visat:

Statistik uledsagede flyktingebørn327 av de 637 oledsagade (ensamkommande ) flyktingbarn som kom till ett asylcenter  åren 2011 och 2012, visade sig efter rättsmedicinsk undersökning ha ljugit om sin ålder och var över 18 år – alltså 51 procent. De första fyra månaderna 2013 var tre av fyra testade flyktingbarn över 18 år, enligt Justitieministeriets årsstatistik.

Läs den danska artikeln och om ni inte förstår språket så kan ni använda er av Google translate som är till god hjälp även om det givetvis inte ger en helt korrekt översättning. Den slutar med följande konstateranden och uttalanden:

– Erfarenhetsmässigt har det visat sig, att en stor del av de asylsökande som testas, uppskattas vara vuxna. Vi ålderstestar därför, när det finns en misstanke om att den sökande inte är minderårig, säger ansvarig kontorschef Bjørn Hørning hos Udlændingeservice.
——————–
– Vi talar ju om vuxna, som försöker att inbilla myndigheterna att de är barn för att lättare få asyl, säger Dansk Folkepartis utlänningsordförande Martin Henriksen.

sveriges-flaggaI Sverige har miggor, personal på HVB-hem och privatpersoner i åratal berättat att bland de väldigt många asylsökande som kommer till Sverige och som påstår sig vara minderåriga, finns mängder av betydligt äldre personer. En person som arbetar som lärare för asylsökande ”ensamkommande barn” i deras modersmål (!) säger att han kan tycka att det är märkligt att han ska undervisa ”barn” som är lika gamla som han själv. Han är 32 år… Han förstår inte varför svenskarna vill bli lurade såväl vad gäller asylsökandes ålder, identitet, nationalitet som (oftast) obefintliga asylbehov. Han mår inte bra av att spela med i den här stora farsen, säger han.

Med hjälp av sökord som ”ensamkommande”och ”minderåriga” får man fram alla texter här på bloggen som genom åren larmat om detta och som både politiker och journalister på större medier mycket väl känner till men, av någon fullständigt outgrundlig anledning, inte låtsas om. Folket har rätt att veta, så sprid gärna länkar till miggornas texter eftersom mainstream media och de, som ska styra landet, inte tar itu med bedrägerierna!

En kommentar till ovanstående text har kommit in från en före detta migga som också skrivit hundratals inlägg här på bloggen:

Det kändes rent bisarrt att sitta och utreda ”16-åringar ” som uppenbarligen var närmare min ålder än 16. På den tiden fanns det möjligheter att göra en åldersutredning, det finns inte idag utan man verkar släppa igenom i stort sett alla som säger sig vara barn. Vad händer när dessa vuxna män börjar i gymnasiet och går med riktiga 16-17åringar? Det är förfärligt som det är och det verkar inte vara någon skärpning på gång.

Här är en bråkdel av texterna i ämnet:

Anställd vid hem för ensamkommande minderåriga asylsökande: ”Jag kan inte med gott samvete fylla i information som du vet inte är korrekt.” – 27 april 2012

Antalet asylsökande ensamkommande ”barn” skulle troligen (!) minska också i Sverige om man gjorde fler ålderstester – 19 maj 2013

En migga: ”116 av 134 påstått minderåriga bedömdes inte vara minderåriga.” – 9 oktober 2013

En anställd vid ett boende för ensamkommande ”barn”: ”Ett antal killar som på pappret är 16 år, har kommit till mig för att få hjälp med att köpa medel på apoteket för att motverka deras åldershåravfall.” – 1 december 2013

Varför anmäls inte åldersbedrägerier bland påstått minderåriga asylsökande? – 2 december 2013

En migga: ”Om Nederländerna får sin vilja fram, leder det givetvis till att minderåriga och påstått minderåriga kan åka runt hela Europa och få avslag i varje land, eller att de kan åka till flera länder och få PUT i varje land. ” – 14 januari 2014

En migga: ”Eritreaner som är 20-35 år gamla utger sig för att vara ”ensamkommande barn” för att förhindra att de återsänds till Italien. ” – 4 februari 2014

En migga: ”Men det hade varit bättre om domen kommit långt tidigare!” – 30 mars 2014

En migga om nya instruktioner från rättschefen avseende ”ensamkommande barn” – 2 maj 2014

Alla texter är © denna blogg. Ev korta citat är tillåtna, länka dock alltid till resp inlägg som det tas ur.

 

 

Söder – hata eller älska?

Södermalmsnytt om att hata SöderSamtidigt som vår lokaltidning Södermalmsnytt tutar ut sitt budskap (kan läsas här), skiner solen, parkerna är gröna och Bondens marknad är i full gång på Katarina bangata. Jag har aldrig tänkt i termer av att ”hata” eller ”älska” mina kvarter på Söder och skulle någon ha frågat så hade jag väl snarare sagt att jag älskar än att jag hatar dem.

Jag har själv bott på Söder i några decennier, redan innan det blev ”fint” att bo här. Medan grekernas svartklubb fanns kvar på hörnet av Åsögatan och Nytorgsgatan. Söders Elektriska, med det gamla paret som jobbade tills de var över 80 i butiken som de haft i över 40 år, låg på Renstiernas gata. Erik Johanssons kött- och fläskaffär fanns kvar på Renstiernas gata och dit vallfärdade människor från både när och fjärran. Pizzeria Tevere låg i nära fyra decennier vid Nytorget. Ramqvists Läderhandel låg på Folkungagatan, precis vid busshållplatsen. Där hängde rejäla långkalsonger och stod grova, handgjorda läderkängor i skyltfönstret, alltid med fint handtextad reklam för varorna på hemsnickrat rim. Och medan det ännu vimlade av vilsegångna halvalkisar, lätt psykiskt udda typer och stadsdelen hade en mycket levande och mycket genuin, lite gammaldags svensk själ.

Fortfarande finns en del av den gamla själen kvar, dock i betydligt mindre utsträckning än för bara 15, 20 år sedan. Men kvarteren där jag bor känns som en småstad i storstaden, jag känner dem som har butikerna i området, känner igen och hejar på många som bor här och trivs bra i mitt hus där det bara bor 10 personer/familjer i uppgången.

För min del tycker jag inte att det finns något att ”hata” på Söder, tvärtom. Och här är ett litet bildsvep från en septemberlördag i mina kvarter; det finns betydligt mer att älska än att hata!

Bilderna föreställer en oxel vid Axel Landquists park; Frida, 99, som handlar på Coop; folkliv på Södermannagatan; gatuburgare på Nytorgsgatan; blommor och äpplen och pumpor på Bondens marknad på Katarina bangata och Axel Landquists park.

Oxel vid parkenFrida, 99, på Coop Södermannagatan Gatuburgare på Nytorgsgatan

Bondens marknad

Bondens marknad äpplen och pumpor   27 september 2014 i min park

 

 

 

 

 

 

 

”…ingen i Finland skulle komma på tanken att beskylla Timo Soini för att vara fascist trots att även Sannfinländarna har enstaka anhängare med en brun bakgrund eller attityd.”

Hbl.fi logoPå sidan Opinion i Hufvudstadsbladet klär den finlandssvenske professorn i historia vid Helsingfors universitet, Henrik Meinander, sina åsikter och tankar, som för övrigt helt sammanfaller med mina egna, i en kanske tydligare ordskrud än jag har förmått göra de senaste åren. Även om jag har försökt. Han talar bland annat om ”intellektuell lättja och slapp retorik i diskussionen om sverigedemokrater och sannfinländare”. Själv skulle jag ha sagt ”intellektuell oförmåga och slapp retorik”, men nu är det alltså professor Henrik Meinanders ord jag citerar. Han säger vidare:

Valkampanjen inför Sveriges riksdagsval var både underhållande och tankeväckande. Underhållningen bestod främst av det fyrverkeri det fyrverkeri av raka budskap och vassa repliker som de två politiska blocken serverade i allt intensivare takt inför valdagen. Tankeväckande var igen det systematiska sätt på vilket Sverigedemokraterna endera utpekades som högerpopulister och rasister eller helt enkelt ignorerades som en politisk paria.

Och vidare:

Att utan omsvep kalla dem för populister är dock inget annat än intellektuell lättja eftersom det befriar oss från att försöka förstå vad de säger och bemöta dem med vägande sakargument.

Ur sin finländska och betydligt mindre ”hysteriska” synvinkel säger professor Henrik Meinander också:

I Sverige kallar en del vänsterfolk Sverigedemokraterna rentav för fascister, eftersom enstaka anhängare av partiet har sina rötter i diverse obskyra nazi- och fascistklickar. Även det är slapp retorik. Inte minst mot bakgrund av att många av Vänsterpartiets äldre anhängare i tiden var kommunister, det vill säga i praktiken accepterade de systematiska brott mot mänskligheten som pågick i det sovjetiska imperiet och dess östeuropeiska buffertzoner.

Antagligen är detta skälet till att ingen i Finland skulle komma på tanken att beskylla Timo Soini för att vara fascist trots att även Sannfinländarna har enstaka anhängare med en brun bakgrund eller attityd.
————————–
Vilseledande begrepp gör det svårare att föra en konstruktiv samhällsdebatt om hur Sverige och Finland borde tackla de utmaningar som vi idag står inför.

Allt detta har även jag förfäktat i många år. Dessvärre går det i Sverige inte att föra sådana här resonemang. Här klarar man inte att, som man gör i Finland och som professor Meinander också visar, se nyktert och klart på den situation som råder utan tar den lätta, den fega och felaktiga vägen ut genom att ständigt förhålla sig till landets nu tredje största parti på ett sätt som nästintill ter sig intelligensbefriat, inte bara som intellektuell lättja. Det intelligensmässiga och intellektuella haveriet kan komma att få ännu fler svenskar att rösta på Sverigedemokraterna i nästa val. Partiet kan bli störst eller näststörst. Sker det så är det – i demokratins namn – helt rätt eftersom det är folkets vilja. Då är det ju de facto en sverigedemokratisk politik som folket vill ha. Och i en demokrati handlar det om vad folket vill, inte vad ett antal personer som ser sig som någon sorts ”folkuppfostrare” tycker.  Och det sker också, i så fall, till mycket stor del för att alla andra riksdagspartier ägnat sig åt just det som den finlandssvenske professorn kallar ”vilseledande begrepp” och ”intellektuell lättja”.

Kommentar: Artikeln kan tyvärr inte länkas till eftersom man måste ha ett digitalt konto hos Hufvudstadsbladet för att läsa den. Jag kan dock uppmana alla svenskar (i alla fall många som vill råda bot på sin intellektuella lättja) att skaffa ett sådant. Det kan man göra här.

© denna blogg. Vid ev korta citat, vänligen länka till det är inlägget.

 

Norsk författare: ”Hur det går för andra generationens invandrare följs upp av forskningen i både Norge och Danmark. I Sverige registreras dessa som ‘födda i landet’, alltså som etniska svenskar.”

norges-flaggaDen norska författaren, skribenten och förstelektorn vid Markedshøyskolen, Elin Ørjasæter, skriver på Brännpunkt i Svenska Dagbladet den 23 september i en artikel med rubriken Sverige vet inte vad invandringen kostar bland annat:

Svenska politiker vet inte vad de pratar om. Svenska forskare levererar nämligen inte relevanta data.

Hon fortsätter:

De två forskarna vid Statistisk sentralbyrå följer upp punkt efter punkt: Att jämföra invandringen i Norden är inte möjligt eftersom svenska forskare antingen inte har eller är inte villiga att presentera exakta data. ”Svenska myndigheter och Statistiska centralbyrån publicerar ogärna uppgifter om utlandsföddas deltagande i arbete och utbildning fördelat på ursprungsland”, heter det i artikeln.

Brännpunkt InvandringHur många gånger har jag inte försökt hitta uppgifter i svensk statistik som finns i de övriga nordiska länderna? Det går helt enkelt inte! I Danmark kan man till exempel ta del av statistik över – som det heter i artikeln som kan läsas utdrag ur i inlägget Dansk läkare: ”Vi behöver en omvärdering av många av de invandrare som kanske av misstag beviljats ​​förtidspension.” –  hur många icke-västliga personer som lever på förtidspension och av det dra vissa slutsatser eller förändra en del kriterier. Något liknande har jag aldrig hört talas om i Sverige (om någon vet var sådana uppgifter kan finnas, mejla gärna via Info).

Elin Ørjasæters uttalande: ”Svenska politiker vet inte vad de pratar om. Svenska forskare levererar nämligen inte relevanta data” stämmer.

Tidigare hoppades miggorna, som levererat hundratals texter till den här bloggen (som blivit till, hittills,  två böcker) och jag, att fakta och berättelser ur den verklighet som handläggare och beslutsfattare vid Migrationsverket beskrev, skulle få politiker och även journalister att lyssna och politiker att omsätta det de fick reda på i handling och förändra det som var fel. De senaste åren, under Reinfeldts allt mer despotiska styre och efter de märkliga uppgörelserna mellan M och MP, har vi insett att vi hoppats förgäves.

Så för något år sedan beslöt vi att vi fortsätter att dokumentera, skriva, rapportera, men helt utan hopp om att nutida beslutsfattare och medierepresentanter ska ta till sig de ingående beskrivningarna av asylbedrägerier, falska identiteter och falska asylhistorier etc som beskrivs, och som beskrivits under många år. I stället skriver och dokumenterar vi vad som händer för att framtida forskare ska ha hjälp av dokumentationen när de försöker analysera och förstå vad som hände när Sverige valde en helt annan väg och blev ett helt annorlunda land än de övriga nordiska länderna. Vi kan bara hoppas att framtida forskare ska vara mer intresserade än dagens dito när det gäller att se verkligheten, inte göra sitt yttersta för att dölja den.

© denna blogg. Vid ev kort citat ur texten, vänligen länka till detta inlägg.

 

Dansk läkare: ”Vi behöver en omvärdering av många av de invandrare som kanske av misstag beviljats ​​förtidspension.”

danmarks-flaggaHenrik Day Poulsen, specialläkare i psykiatri, skriver bland annat följande i danska Berlingske den 23 september (översatt från danska):

Berlingske kunde under helgen visa att nästan en tredjedel av alla invandrare från Libanon och Bosnien får förtidspension. Veckobrevet Måndag Morgon kunde i veckan upplysa om en explosion i kostnaderna för icke-västerländska invandring.

100 asylsökande, främst från Syrien, anländer varje dag till Danmark. För att erhålla förtidspension måste man lida av en allvarlig fysisk eller psykisk sjukdom som i stort sett gör det omöjligt att utföra ett arbete. Alla behandlingar måste vara uttömda.

Så vilka är dessa sjukdomar som drabbar en tredjedel av alla palestinier och bosnier? Vad är det som gör att just dessa människor har en sådan vacklande hälsa jämfört med alla andra folk? Har de ett speciellt virus som vi inte känner till?

Henrik Day Poulsen är självkritisk:

Vems fel är det då, att så många lever av passiv försörjning?  Naturligtvis har personen,som tar emot förtidspension på felaktig grund, själv en stor del av skulden. Men min egen profession, läkarna, är den största boven. För vi förbereder de uttalanden och intyg som ligger till grund när kommunerna beviljar förtidspension.

I artikeln Den mystiske indvandrervirus skriver den danske läkaren också om kostnader som skenat iväg (Udgifterne til indvandrere er eksploderet, 19 september) och om att han läst hundratals intyg från kollegor. Och avslutar sin artikel:

Så om det inte är så att vissa invandrare från icke-västliga länder har en tidigare oupptäckt bräcklig hälsa eller lider av sjukdomar som danska läkare inte känner till, så finns det ingen medicinsk förklaring till den extremt höga förekomsten av förtidspensionering bland ickevästliga invandrare. Läkarföreningen har hittills varit tyst. Sundhetsstyrelsen har varit tyst. Under tiden fortsätter pengarna att forsa ut ur statskassan.

Vi behöver en omvärdering av många av de invandrare som kanske av misstag beviljats ​​förtidspension. De som verkligen är sjuka, ska få behålla sin pension. De som den tilldelats den på felaktig grund, ska ut på arbetsmarknaden. Dålig integration är ingen ursäkt för att inte arbeta. Min uppmaning till politikerna är att man ska gå igenom gått igenom många invandrare som lever på förtidspension och inhämta en second opinion. Vi har inte råd att inte göra det.

Kommentar: Hur ser det ut i Sverige? Vilken eller vilka läkare har sett samma sak här? Eller är Sverige så annorlunda från Danmark att en liknande samhällsekonomiskt förödande misshushållning med mänskliga och ekonomiska resurser inte förekommer här?

© denna blogg. Vid ev kort citat ur texten, vänligen länka till inlägget.

Det var en gång en svensk/israel och en iranier/svensk…

…som hade många spännande åsikter och tankar och kunde sätta dem på pränt. Vilket de också gjorde. På Mummelförlaget. I varsin bok.

Läs här några uppfriskande (!?) utdrag ur deras böcker!
Böckerna kan beställas här som pappers- och e-böcker.

hq_ilan_framsidaOrdbrand omslag framRGB

 

I år kommer ca 68.000 asylsökande att inte uppvisa pass när de söker asyl i Sverige

Det kom ett mejl från en bloggläsare:

Apple MailDet är lätt att fundera utifrån denna artikel – Förnekade sin identitet – avslöjad av fingeravtryck – i Dalademokraten den 19 september 2014, om vilken koll eller avsaknad av kontroll vi har på våra gränser. Misstänkt våldtäktsman i England hittas i Sverige under annat namn. Med bättre koll på att en asylsökande verkligen är den som den påstår sig vara och agera utifrån det så tror jag inte det blir mer än 13 % för SD vid nästa val.

Kommentar: Att asylsökande styrker sin identitet borde vara en självklarhet. Men något sådant krav ställs inte i Sverige; här ska man göra sin identitet ”trovärdig” och/eller ”sannolik” och det vet människor i de länder utanför Europa varifrån flest asylsökande kommer. De vet att i Sverige går det att få både permanent uppehållstillstånd i falsk identitet och med falsk asylhistoria och att bli svensk medborgare efter åtta år utan att ha styrkt vem man är eller varför man kom hit.

MIG logoSå här ser statistiken från Migrationsverket gällande asylsökande som inte uppvisat passhandling ut för de senaste fem åren plus 2014:

saknade passhandling

Dessa siffror, kombinerade med Migrationsverkets statistik över antalet asylsökande under samma tid, visar att

2009 var antalet asylsökande 24.194.
22.984 av dem saknade passhandling.

2010 var antalet asylsökande 31.819.
29.910 av dem saknade passhandling.

2011 var antalet asylsökande 29.648.
26.980 av dem saknade passhandling.

2012 var antalet asylsökande 43.887.
39.498 av dem saknade passhandling.

2013 var antalet asylsökande 54.259
49.376 av dem saknade passhandling.

2014, t.o.m. 31 augusti, var antalet asylsökande 50.175.
Prognosen, som kan komma att överstigas, anger att
antalet asylsökande för hela året blir ca 80.000.
Av dem saknar då 68.000 passhandling.

© denna blogg.

”Det skulle ju kunna gynna Sverigedemokraterna”

Sedan flera år tillbaks vidtas inga åtgärder mot den organiserade människosmugglingen i Sverige, trots att den omsätter flera miljarder. Den organiserade människosmugglingen har i praktiken fått amnesti och får härja fritt. Detta trots att utlänningslagen bygger på att vi ska ha en reglerad och kontrollerad invandring.

Dagens Samhälle debatt logoOvanstående är ett utdrag ur artikel Människosmugglare tillåts härja fritt i Sverige i Dagens Samhälle, skriven av gränspolisen Göran Larsson. Han skriver vidare:

I år förväntas 100.000 personer söka asyl i Sverige. De som använt sig av människosmugglare har ofta förstört sina id-handlingar eller lämnat tillbaka förfalskade id-handlingar till smugglarna för återanvändning. De allra flesta är sedan ”papperslösa” när de anländer till Sverige och säger ordet asyl till polisen eller Migrationsverket. De uppger sedan en identitet, men kan inte bevisa den eftersom det saknas handlingar.

I många år har miggorna varnat för asylbedrägerier och för människosmugglare och för en massa annat som den humanitära stormaktens ledare Reinfeldt (och alla andra partiledare också) valt att strunta i.

Också gränspoliser har skrivit på bloggen om hur grovt kriminella (mördare, våldtäktsmän etc) släpps rakt ut på gatan efter avtjänat straff för att det inte finns en säkert fungerande samordning mellan polisen och dem som ska transportera iväg dessa brottslingar som i sina domar dömts också till utvisning.

Äsch, sådant har inte regeringen befattat sig med, det skulle ju kunna ”gynna Sverigedemokraterna”, som är det ständiga mantrat som ursäktar att man låter Sverige intas av människor som inte har någon som helst anledning eller rätt att befinna sig här. Så det här är absolut inget nytt – och borde inte vara nytt för dem som under åtta år suttit och förvaltat galenskaperna och tillåtit att de fortgått och ökat. Men de har valt att låtsas som det regnar eftersom ett annat förhållningssätt hade kunnat ”gynna Sverigedemokraterna”. Och ingen kommer att göra något nu heller, för man kan inte göra något i Sverige som kan ”gynna Sverigedemokraterna”. Och att upprätthålla lag och ordning är i Sverige kan man inte göra på asylområdet eftersom det skulle kunna ”gynna Sverigedemokraterna”.

Så ser det ut i vad Fredrik Reinfeldt under sin tid som statsminister utropat till humanitär stormakt. Bland folket som levt under hans regim i åtta år har begreppet inte fått fäste, där används allt oftare och allt högre – efter att ha startat som sällan hörda viskningar – det mycket starka ordet ”landsförräderi”.

Läs också bland annat dessa texter:
En gränspolis: ”Underligt nog jobbar både Migrationsverket och polisen utifrån samma lagstiftning. Vi har också samma uppdragsgivare, folket och regeringen. Ändå blir det så fel.” – 12 december 2012
En gränspolis: ”Min reflektion efter ett halvår i denna verklighet är: Folk måste få veta!” – 16 januari 2013
Fakta och sanningar försvinner inte hur mycket man än låtsas som om de inte existerar. – 19 januari 2013
Om det inte är sekretessbelagt för Skatteverket att till medier lämna ut inkomst- och avdragsuppgifter för svenskar och andra som har laglig rätt att bo och arbeta här så kan knappast andra lagar och regler gälla för illegala invandrare. – 2 juli 2013
En migga: ”Han eller hon låtsas ha varit gömd i Sverige hela tiden och det går inte att bevisa eftersom personer med uppehållstillstånd i Schengen får resa mellan länderna utan att detta registreras.” – 10 oktober 2013
Myndigheter måste samköra register! – 7 december 2013
En migga: ”Men mannen har faktiskt redan flyktingstatus i ett annat EU-land sedan flera år tillbaka!” – 30 januari 2014

Och här finns alla de – hittills – 2.793 texterna under kategorirubriken Asyl&Migration (inklusive miggornas berättelser).

© denna blogg. Korta utdrag tillåtna, men länka alltid till originalinlägget så att hela kontexten finns tillgänglig för den som läser.

En migga: ”För EU-staten Sverige som hägrar där borta vid horisonten har en asylprövning som kallas ”migration” som betyder befolkningsmetod och som innehåller ”PUT med helpension”. Vilket de andra EU-staterna inte erbjuder. För de andra EU-staterna har asylprövning.”

Förhoppningsvis är framtida forskare tacksamma för att miggorna under så många år har berättat – och fortsätter att berätta – om hur det sett ut och ser ut på den kaotiska asylmarknaden i Sverige under tiden från slutet av år 2007 och framåt. Då kommer miggornas långvariga skrivande på sin fritid åtminstone till någon nytta, förutom förstås att bloggläsarna ju lär sig en del. Nutida politiskt ”ansvariga” har i alla fall hittills under hela Alliansregeringens åtta år i regeringsställning och lika många år med majoritet i riksdagen, inte brytt sig om de ofta rent hårresande rapporterna.

En migga skriver dagarna efter riksdagsvalet den 14 september:

profileJag stannade som sagt hemma på valdagen. För vilket jag har lite dåligt samvete. Men sagt är sagt och därmed gjort.

När statsministern uppmanade folket att öppna sina hjärtan gick min egen gissning om SD´s kommande andel av röstetalet från 10 till 15 %. För ett värre exempel på politiskt självmord var svårt att hitta. I min värld var det anledningen för en del bekanta att öppet bekänna att de skulle rösta på SD. Och mina bekanta är inte lågutbildade arbetslösa utan akademiker i medelklassmiljöer.

Nu – det vill säga denna vecka – finns i alla fall embryot till en debatt utan förtecken. Den har börjat i SvD. Jag läser att integrationsfrågan ses som knäcken i gröten. Migrationsfrågan är fortfarande tabu. Bättre än inget och bättre sent än aldrig, fast i det här fallet är det nog försent ändå.

För den politiska realiteten är denna. Det är inte september 2010 utan september 2014. SD har suttit i riksdagen i 4 år, inte 4 dagar. Och medan allianspartierna trängt in sig själva på samma kvadratmeter så tronar SD ensamt till höger. Såsom ett socialkonservativt parti. Vilket jag måste erkänna är en klatschig beteckning (sug på ordet socialkonservativ och fantisera om ordets innebörd). Och ju mer tiden går desto mer försvinner arvet. Vem lägger idag Vänsterpartiet till last att en gång ha varit bekännande kommunister och kramat såväl Sovjetunionen som Kina? Inte många. Inte jag själv i varje fall, det skulle bara vara småaktigt.

Jag läser en del försäkrande röster om att 87 % vill annorlunda än SDs väljare, så därför finns ett brett underlag för att mobilisera. Och att det är business as usual även om SD skulle få 49 procent. Alldeles riktigt, majoriteten bestämmer. Som politiska betraktare däremot känner till: med det tresiffriga antal politiska frågor av olika slag som avgörs varje vecka uti regering och parlament så finns det ingen samsyn hos övriga för att klara detta. Det räcker med nuvarande nivå hos SD för att ställa till med kaos.

Så det är alltså integration som ska bli grejen? Bra bra, men bara hälften. Så i väntan på att det går ännu mer åt helvete 2018 – och under eventuella nyval innan dess – tänker jag nu inte på integrationsfrågan utan migrationsfrågan. Det vill säga de regler som gör att en individ, som lagspråket, säger ansöker om en förmån och efter en prövning/utredning får svaret ja eller nej. Och jag undrar vad en opinionsundersökning skulle berätta om folk fick svara ja eller nej på frågan ”har Sverige en reglerad invandring?” Frågan ska vara lätt att besvara. Svaret är ja. Men bakgrundsbruset gör att ett ja lätt blir ett nej.

Ta det vedertagna språkbruket som exempel. ”Hotas av utvisning”, och ”riskerar utvisning” brukar det heta. Vilket säger att utgångspunkten är att alla har rätt att leva här lagligt och att detta bara kan ändras om en myndighet eller domstol begår övergrepp. Vilket i minsta fall är skadeståndsgrundande. Och detta är inte ett språkbruk som finns hos engagerade föreningar och hos enskilda bloggare utan hos nyhetsankare inom public service. ”Ingen människa är illegal” är en omhuldad slogan. Som betyder att människor per se har rätt att bo här lagligt, inte de människor som uppfyller kraven. ”Vårt mål är fri invandring” heter ett annat, vilket åtminstone säger oss att vi inte har det idag men att det är dit vi ska. Fast ingen har riktigt berättat hur det ska gå till.

En annan intressant fråga som skulle vara trevlig att få belyst är denna. Vad skulle en opinionsundersökning visa, om folk fick svara ja eller nej på frågan ”är asylrätten en eftersträvad migrationsform?”

Frågan ska vara lätt att besvara. Svaret är trots allt nej. Men bakgrundsbruset gör att ett nej lätt blir ett ja. För vi har en integrationsminister som säger att det handlar om migration i form av arbetskraftsinvandring och vi har kommunpolitiker som är övertygade om att detta är migration i form av arbetskraftsinvandring och vi har alla de slag av debattörer som säger att detta är hur vi kan och ska befolka Sverige. Trots att asylprövning handlar om en nödåtgärd, när vi under speciella omständigheter prövar rätten för en människa att lämna en viss plats på jorden. Migration i sin riktiga och normala och vanliga form, det är rörelser inom arbetsmarknad och annan form av försörjning, det har blivit rörelsen för studerande, och det är rörelsen för deras familjer. Men så fast sitter det i språkbruket numer att migrationen handlar om asyl och deras familjeåterförening att detta enbart kommer att ta minst 4 år till att rätta upp. Så fast sitter det i medvetandet, att det helt saknar betydelse att Sverige är det enda land inom EU som använder sig av permanenta tillstånd och inte tillfälliga. Så fast sitter det i medvetandet, att det nu visserligen reflekteras över hur många som tar sig till Sverige men inte vad som hände på vägen dit. För enda möjligheten för en asylsökande att komma direkt till Sverige går via vissa flyglinjer och undantagsvis med båt. Annars måste den berörde ha passerat mellan 1 och 5 andra EU-stater på vägen hit. Och ergo sagt nej till att söka skydd där. För EU-staten Sverige där borta vid horisonten har en asylprövning som kallas migration och som här betyder befolkningsmetod och som innehåller PUT med helpension. Så får man se sen om det blev bra eller dåligt. Vilket de andra EU-staterna inte har. För de andra EU-staterna har asylprövning.

Jag kan hålla på en stund så här, men jag ska avsluta med en betraktelse om Migrationsverket. Och – vilket ju är den första gången på länge – till och med försvara myndigheten. För i bruset av en reglerad invandring som tydligen är oreglerad och en asylprövning som tydligen är migration och försörjningskrav som vi ska ha fast inte har och identitetskrav som vi ska ha fast egentligen inte ha – och med det sedvanliga tugget om rasism och främlingsfientlighet och iskyla och omänsklighet – och en storlek på migrationen som fortfarande är tabu så gissar jag trots allt att utöver integration så kommer Migrationsverket att hamna under luppen under den kommande mandatperioden. Och då inte för att vi är för hårda utan för att vi är för mjuka. För det är lättare att ta i det än i den politiska och allmänna inställningen till vad som egentligen är migration och vad konsekvensen är av att köra ett ensamt race inom EU. Och när betraktarna då står där och hittar tidsbegränsade antaglighetsutredningar och närmast omvänd bevisbörda i fråga om identitet och en del verktyg som heter DNA eller kontroll av id-handlingar eller skelettröntgen och som visserligen finns men som sällan används och rättsliga ställningstaganden som på verkstadsgolvet blivit till hopsnickrade exempelbeslut som snabbt går att använda och handläggare som visserligen är jurister men som hade varit bättre betjänta av att ha lärt sig skriva maskin (eftersom allt handlar om att spara tid) och kohorter av experter som gömmer sig bakom varandra och chefer som tror att det handlar om kvantitet och inte kvalitet så ska ni få en fråga av mig. Som lyder som följer: Vad fan hade ni förväntat er?

Kommentar: Nej.

© denna blogg.

Hur många decennier ska det ta…

…innan  journalister, opinionsbildare, politiker och andra lär sig?

Framsida miggbok 1 2008-2012Framsida miggbok 2012-mars 2014I snart åtta år har miggorna rapporterat och jag kommenterat asylhanteringen och annat kring asyl och migration här på bloggen. Vi har bemödat oss om att använda korrekt vokabulär och skilja på asylsökande och flyktingar, på ”papperslösa” och personer som vistas här illegalt, på ”ensamkommande barn” och påstått och faktiskt minderåriga som söker asyl. Och på ”migrationspolitik” och ”invandringspolitik” kontra ”asylhantering” och ”asylprocess”.

När ska medier sluta skriva missvisande braskande rubriker som: ”Familjen hotas av utvisning”, när det handlar om människor som ofta i flera omgångar genomgått dyra och utdragna asylprocesser såväl hos Migrationsverket som i migrationsdomstol och har fått avslag varje gång? Det korrekta är att ange att ”Familjen kommer nu att utvisas”; något ”hot” finns inte utan beslutet är fattat av myndigheten Migrationsverket och en migrationsdomstol, som är del av svenskt rättsväsende, och ska efterlevas precis som andra lagligt fattade beslut och avgivna domar.

Det är svårt att förstå varför just svenska journalister inte klarar att lära sig de olika begreppen och att rapportera korrekt och faktabaserat. Direkt efter valet kunde man till exempel också ta del av texter och radio- och tv-inslag där journalister och andra skribenter menade att ”folk har röstat på SD för att de är är missnöjda med migrations/invandringspolitiken”. Det är ju inte sant, folk är främst är missnöjda med att gällande utlänningslag inte tillämpas, alltså inte med ”politiken”. Man kan uppenbarligen få vara hur okunnig och slarvig som helst som journalist (inte undra på att föraktet för den yrkesgruppen ökar…) och debattör på asyl- och migrationsområdet. Och även hur vilseledande som helst. Varför är det så svårt att lära sig att politiken anger inriktningen, lagstiftarna anger hur politiken ska tolkas och implementeras på ett rättsligt, icke-politiskt plan och lagen tolkas och implementeras sedan – i asyl- och migrationsärenden – av Migrationsverket och migrationsdomstolarna.

Är det inte dags efter två decennier med enormt stor asylinvandring till Sverige, att de som skriver och talar om den, börjar använda korrekta ord och begrepp och börjar bemöda sig om att rapportera och diskutera de här frågorna sakligt och faktabaserat?

© denna blogg. Vid ev kort citat, vänligen länka till detta inlägg så att läsaren kan ta del av hela resonemanget och inte bara av den som citerar utvalda delar.

Moderaterna är ”ett parti som ska driva opinion”!

Tino Sanandaji Ulrika KarlssonSe först detta nio minuter långa klipp från SVT-programmet Gomorron Sverige, som sändes den 18 september (tillgängligt till den 18 september 2015).  Tino Sanadaji, Institutet för Näringslivsforskning, och riksdagsledamoten Ulrika Karlsson, M, ansvarig för frågor om demokrati och mänskliga rättigheter i sitt partis riksdagsgrupp, medverkar och samtalar om varför Moderaterna tappat så mycket i det nyss avhållna riksdagsvalet.

Det märks inte en tillstymmelse till självrannsakan hos M genom Ulrika Karlsson, som jag för övrigt själv haft förmånen att agera asylombud tillsammans med för åtta, tio år sedan och vars engagemang på individnivå, för enskilda asylsökande, jag respekterar. Om hon – vilket man måste utgå från med tanke på hennes uppgift i riksdagen – verkligen för M:s talan, vilket innebär att M fortsätter gå den väg som starkt bidragit till att SD, med stöd av bl.a. ex-moderater, fördubblade sitt väljarstöd, då är det precis så illa som de f.d. M-väljarna och många andra har sagt och varnat för!

M har lidit ett rätt ordentligt nederlag (ett förlorat val) men är ändå så tondövt och struntar uppenbarligen helt i sina väljare – och de fakta Sanandaji presenterar. I stället framhåller partiet att: ”Moderaterna är ett parti som driver opinion” och det kommer med stor sannolikhet att förpassa det till gruppen ”småpartier” vid nästa val (under eller kring 10 %), medan SD seglar förbi och blir andra största parti i Sveriges riksdag. Notera att jag skrev detta idag, den 18 september 2014, fyra dagar efter årets riksdagsval…

Dessutom: När började politiska partier existera för att ”driva opinion”??? Hittills har det väl ändå varit så att partier, som ju består/borde bestå av tämligen likatänkande, även kallade ”medlemmar”, presenterat sina program, sina ideologiska och andra inriktningar och vad just de vill åstadkomma för landets och folkets bästa. Sedan har människor som hållit med i det mesta i partiets program röstat på det och partiets uppgift och uppdrag har varit att utföra det de lovat väljarna som röstat på det.  Men enligt M:s nya giv är de:

Vi är ett parti som ska driva opinion.

Därmed skiljer M sig från alla andra politiska partier i Sveriges riksdag och är inte längre ett traditionellt politiskt parti utan mer av en PR- och lobbyorganisation. Och även om det är trist för väljarna så är det ändå bra för dem att veta. Det hade varit bra för väljarna att veta det före den  14 september, men inte för M för då hade väljarstödet rasat ännu mer, till förmån för andra partier, bland dem SD.

Slutreflektion: En eloge till programledaren (vars namn jag inte vet och som jag inte heller kan se på programsidan, tyvärr) för att han lät de båda medverkande komma till tals och även tala till punkt och inte avbröt dem med förnumstiga utan enbart relevanta frågor. Tonen var normal och man fick som tittare/lyssna och ta till sig bådas argument och fakta utan störande moment. Ett riktigt bra inslag!

Tillägg efter att ovanstående publicerats från personer som inte riktigt håller med mig i min syn på ”att driva opinion. Först min syn:

Jag har alltid tänkt och trott att det är ungefär så här: partier uppkommer genom att människor som tänker, tycker och vill samma sak, går samman kring en ideologi och skriver ett program för sin politik. Sedan presenteras det hela och man hoppas att så många som möjligt ska vilja bli medlemmar som möjligt och rösta på partiet. När programmet är klart går man till val på det och då vet folk vad det är de röstar på. Jag har aldrig tidigare hört någon partiföreträdare tala om att ”driva opinion”, för mig låter det som något en lobbyorganisation sysslar med. Ett politiskt parti ska veta var det står. Så har jag tänkt.

En person som inte håller med säger:

Aha, jag tolkar det verkligen som att ”vi står för något även om opinionen drar åt ett annat håll”. Driva opinion = stå för något (på politiska). Det vill säga inga konstigheter. Varför ska partier annars finnas?

En annan person som inte heller håller med säger:

Klart partier och politiker ska driva/påverka/leda opinion – tyvärr är det för många politiker som tror att opinionen enbart är till för att lyssnas på, vilket lätt gör dem till vindflöjlar. ”Sedan presenteras det hela”, är också en del av att driva opinion. I opposition finns dessutom inte mycket annat att göra. För övrigt, ideologin och programmen förändras och utvecklas löpande i alla partier. Din kommentar ”då vet folk vad det är de röstar på” skulle jag nog också ifrågasätta. Folk kan i bästa fall rösta på en inriktning, en karaktär eller en samling värderingar. Men eftersom vi har koalitioner nästan överallt kan ingen veta vad de röstar på. Omvärldsfaktorer som förändras gör också att inte ett aldrig så färdigt program är hugget i sten – det blir ofta omprioriteringar.

Så här blir det när sansade människor kommenterar och förklarar. Man får sig tankeställare och ändrar sig kanske helt eller åtminstone delvis. Eller inte alls. Men man får alltid anledning att fundera över sina egna funderingar och åsikter och det kan aldrig vara annat än positivt. Så jag tackar dem som kom med ovanstående inpass!

© denna blogg. Detta är mina tankar, min text. Förvrängning eller vinklingar av vad jag skriver är inte tillåtet, däremot korta citat med åtföljande länkning till detta inlägg så att var och en kan lösa exakt vad jag skriver och inte någon annans tolkning av det.

Ur Hederlighetens pris: ”I Peshawar i kväll ska vi träffa lite folk som bokar människosmugglare, vi får höra vad de har att säga.”

Politiker och journalister – och andra som deltar i debatten och samtalen kring den ojämförligt mycket stora asylinvandringen till Sverige – har under många år följt vad miggorna (och jag) skrivit om detta område här på bloggen men valt att inte låtsas om de ofta hårresande historier som berättats. Historier som skulle få ansvarskännande politiker och dito journalister i nästan vilket land som helst att genast reagera. Dock alltså inte i Sverige.

Men både de ovannämnda kategorierna, liksom den svenska allmänheten borde väl åtminstone vara intresserade av att ta del av vad en flykting (alltså en person med flyktingstatus) har att berätta? Eller? Hur ska man kunna styra ett land och ska man kunna rapportera allsidigt och sanningsenligt om verkligheten i detsamma om man ställer sig med huvudena i sanden och bara vill höra talas om – och själv tala och skriva om – det som man en gång har bestämt ska vara ”verkligheten”?

Samtliga var alltså pakistanier, men när de väl kom till sina destinationer i Europa skulle de alla ljuga och säga att de var från Afghanistan. För att ”bevisa” det skulle de tala den pashto som talas i Pakistan (men inte i Afghanistan) och det skulle räcka mer än väl som ”bevis”.

Läs här fler utdrag ur Zulmay Afzalis andra bok Hederlighetens pris, som beskriver hans flykt från Afghanistan till Sverige, som förresten inte alls var hans mål från början.

Zulmay Afzalis första bok heter En flykting korsar ditt spår och handlar om hans liv och uppväxt i Afghanistan och Pakistan och hans arbete för president Hamid Karzai i den afghanska regeringen. Här kan man läsa utdrag ur den.

lq_omslag_zulmaihq_Hederlighetens pris omslag

En bok som många skulle ha nytta av att läsa…

ilan_omslag…är Frommare kan ingen vara – texter om blågul renlärighet och ett land på glid!

Läs mer om den och om dess författare (och andra böcker och författare) här!

Klicka på bilden till vänster för att läsa baksidestexten.

Med förvåningens finger i häpnadens mun

Val 2014Den 15 september vaknade vi upp till ett nytt Sverige. Ett rörigare land som ska styras av en tämligen sansad man och hans parti som dock tyvärr blir beroende av makthungriga småpartister vilkas tankevärldar är ganska snäva, men som absolut vill ha ministerposter främst för sin egen skull, inte Sveriges. Den nya regeringen Löfven (om det blir en sådan, det vet man ännu inte med säkerhet) kommer att ständigt behöva käbbla med de små, ge efter, vika sig, släppa egna idéer för att få igenom ens det minsta lilla. Och strax utanför den här gruppen sitter ett moloket Moderaterna som mist sin stora makt, och de andra Allianspartiernas representanter på nya oppositionsstolar i riksdagen och får trycka lite si och lite så på voteringsknapparna i kammaren.

Samtidigt hörs från olika märkligt yrvakna håll röster som undrar vad som hände när det skrällde till och Sverigedemokraterna mer än fördubblade sin väljarbas. Fortfarande kallas de i media för ”bruna”, ”rasistiska” och ”främlingsfientliga”, samtidigt som kommentatorer offentligt, bland dem Pär Nuder, S, framhåller att de inte tror att de 13 procent som röstade på SD är ”rasister”.  Men hur ska man ha det? Menar man att dessa 13 procent inte är rasister men ändå röstar på ett ”brunt”, ”rasistiskt” och ”främlingsfientligt” parti? Men varför skulle så många icke-rasister rösta på ett ”brunt”, ”rasistiskt” och ”främlingsfientligt” parti? Om man istället anser att SD trots allt inte är ett ”brunt”, ”rasistiskt” och ”främlingsfientligt” parti, varför benämner man det då så, varför behandlas det då inte som ett parti bland andra riksdagspartier? Något haltar betänkligt i de krumbuktiga resonemangen.

En och annan kommentator, som står där med förvåningens finger i häpnadens mun, menar att man nog nu bör börja ta SD på allvar och ta reda på varför så många valt att rösta på dem. Och det surras om ”integrationen” och om att ”ta folks oro på allvar”. Det är helt obegripligt, och även mycket oroande, att riksdagsledamöter, ministrar, statsråd och journalister inte har haft – och inte har – förmågan att analysera och förstå att detta skulle ske! Att de fortfarande idag efter att SD har fått stöd av 13 procent av alla röstberättigade i valet, inte förstår vad det är folket hoppas att det partiet ska kunna påverka som inget annat parti har gjort. Alltså att minska antalet asylsökande och det hårda tryck det sätter på hela landet när de facto okontrollerbara och enligt Migrationsverket snart helt ohanterliga mängder människor på kort tid ”invaderar vårt land”, som en socialdemokrat som valde att rösta på SD, sade till mig.

MIG logoI snart åtta år har anställda vid Migrationsverket i hundratals texter här på bloggen och i två böcker berättat om asylbedrägerierna. De, som bidrar till att det till Sverige kommer mer än tre gånger så många människor och söker asyl som det kommer till Norge, Danmark och Finland tillsammans. Trots att dessa länders lagstiftning är mycket lik den svenska och trots att de följer samma konventioner som Sverige. 85 procent av alla som i Sverige söker den förmån och rättighet som det innebär att få asyl (av latin asy’lum, fristad, tillflyktsort), presenterar inga eller falska id-handlingar, många har redan uppehållstillstånd och därmed skydd, i andra EU-länder. En del är terrorister och islamister, andra är kriminella på flykt undan straff i hemländerna eller personer med gott om pengar som vill få ett nytt liv i Sverige med allt ”fritt”: sjukvård, bostad och utbildning för barnen. Allt detta utan att vara tvungna att arbeta, vilket de måste i andra EU-länder. Men Migrationsverket hinner inte utreda alla som anländer.

Att man i Sverige har låtit – och låter – den undermåliga asylhanteringen pågå, till stor skada för landet, folket och för dem som verkligen behöver skydd i enlighet med utlänningslagens paragrafer, är både en skam och helt förödande för landets framtid.

Varför har man inte lyssnat på dem som kan och vet, nämligen handläggarna och beslutsfattarna på Migrationsverket som sitter dag ut och dag in och försöker hantera den aldrig sinande utan ständigt ökande strömmen av människor som vill till Sverige? Sveket mot folket är stort och det är lika stort mot de flyktingar som Sverige kunde ha tagit emot på ett värdigt sätt om man gjort som i sina nordiska grannländer: följt sin egen utlänningslag och sett till att de som inte har asyl- eller skyddsskäl ges avslag och lämnar landet.

© denna blogg. Korta citat tillåtna; länka alltid till ursprungstexten.

 

Eftervalsdyningar

Eftervalsdyningar

Det mesta har hela tiden handlat – och tycks fortfarande göra det!? – om vad man ska göra ”för att inte knuffa väljarna i SD:s famn”, det vill säga man har talat om symtomen, inte om problemet/sjukdomen. Alla, så gott som utan undantag, i offentligheten förfasar sig över det hemska i att 13 procent av de röstberättigade (närmare 800.000, läste jag någonstans) röstat på SD. Så gott som alla söker svaren på detta på fel ställen. Och kommer upp med förklaringar om ”växande klyftor” och ”dåliga resultat i skolan” och ”utanförskap”. Ja visst, men allt detta är ju – återigen – symtom, inte ”sjukdom”! Symtom som uppkommer på grund av något. Och det är detta ”något” som svenska journalister och de flesta svenska politiker antingen helt enkelt inte har förmågan att se (och då ska de inte vara politiker eller journalister) eller ser, men vägrar lägga upp på bordet av anledningar som är höljda i dunkel, för att inte säga i totalt mörker (och då ska de inte heller vara politiker eller journalister).

Hur skulle det vara att nu, äntligen (chansen har funnits i fyra år!) börja tala om vad det egentligen är som gör att så många söker sig till SD? Eller ska man verkligen tassa runt och floskla på i fyra år till och sedan förfasa sig i ännu högre tonläge över att SD får 20 procent eller mer av rösterna i valet 2018?

Några av mina enkla recept – som man kunnat ta del av här på bloggen i många år – är bland annat:

  • läs och begrunda på djupet vad miggorna berättar – och berättat i åratal
  • studera asylstatistiken för de nordiska grannländerna som har nästan identisk lagstiftning som Sverige och fundera på om det är Norge, Danmark och Finland som gör fel eller möjligen, kanske, eventuellt den humanitära stormakten itself
  • lyssna på lokalpolitiker i kommuner i landet som inte klarar bördan av en ständig inströmning av människor utan en aning om hur man lever i Sverige och utan att det finns skolor, sjukvård, bostäder åt alla som kommer
  • lyssna på folks oro över den stora ”asyl”invandringen* till Sverige som nu också starkt har börjat oroa grannländerna.

Vad är det som är så svårt med det?

* Citattecknet kring ordet ”asyl” får sin förklaring om man läser vad miggorna rapporterat under många år om asylbedrägerierna. Det är där det måste bli ordning! Den huvudlösa hetsen att snabbutreda (=knappt utreda alls eftersom det kommer så många att proceduren forceras) måste få ett slut och man måste i Sverige, som faktiskt också har en skyldighet att tänka på sina grannländers säkerhet och framtid, börja följa lagen och inte bygga på med en massa undantag genom mer eller mindre plötsliga och mer eller mindre godtyckliga, oftast helt onödiga ”rättsliga ställningstaganden” som till viss del sätter lagen, eller åtminstone dess intentioner, ur spel. Sverige ska inte heller fortsätta att bevilja permanent uppehållstillstånd och medborgarskap åt människor som inte styrker sin identitet (människors oro över vilka som släppts, och släpps, in är i allra högsta grad berättigad, fråga Säpo!) och därmed inte heller sin asylhistoria. Uppehållstillstånd som getts på falska grunder ska dras tillbaka och de som har fått avslag på sina ansökningar ska lämna landet och inte kunna stanna kvar illegalt. Allt detta gynnar landet, folket och de faktiska flyktingar som är i behov av skydd.

Framsida miggbok 1 2008-2012Framsida miggbok 2012-mars 2014Läs här på bloggen under Asyl&Migration, ta del av vad som finns dokumenterat sedan snart åtta år i en evig ström av rapporter från miggor (finns också samlat i två böcker – Inte svart eller vitt utan svart och vitt – som direkt kan laddas ner som e-böcker för 30 kr styck), HVB-personal på boenden för påstått (majoritet?) och faktiskt (minoritet?) minderåriga asylsökande, från poliser som hanterar utlänningsärenden med flera. Dessa berättelser har tigits ihjäl alldeles för länge, hade man inte tigit ihjäl dem så hade kanske (troligen!) det politiska landskapet idag sett helt annorlunda ut. Till gagn och nytta för alla som bor i Sverige.

© denna blogg. Korta citat tillåtna, länka alltid till det här inlägget.

 

I ett grannland hade ett valresultat som det svenska varit ett plättkalas

BBL Om valresultatet efter ett riksdagsval i Finland hade varit detsamma som i Sverige i söndags hade regeringsförhandlingarna i Finland varit lätta som plättar.

På Ständerhuset hade socialdemokraterna – åtminstone så här långt i finländsk tradition – tagit sina 32 procent av rösterna och lagt ihop dem med det största högerpartiets 23 procent. Så hade man, lätt som på Ikea, fått en stomme för ytterligare en finländsk blåröd regering.

Med det valresultatet hade småpartierna i Finland med sina stöd om fem till sju procent kunnat förhandla in sig i regeringen om de hade velat, och om de stora hade tyckt att de hade behövt dem för en bra majoritets skull.

Så skriver Jan-Erik Andelin i finlandssvenska Borgåbladet. Läs hela artikeln här.

En ”nytysk” kommenterar

Min rapporterande och kommenterade ”nytyske” – med svenskt språkbruk –  vän, i själva verket en ”svensk boende i Tyskland, skriver:

Tysklands flaggaNima skriver mig ur hjärtat ! Komplett !

”Det var inte Åkesson som ledde SD till seger utan Ullenhag, hijabuppropet, blindhet inför politisk islam, snack om coaching till svenska IS-sympatisörer, Hizb-u-Tahrirs flygbladsdelande utanför Medismoskén, allt ifrågasättande och förminskande av svensk kultur, Schymans förnekande av hederskultur, etc (listan är mycket lång) som gjorde det.”

Exakt! Det var detta grandiosa hycklandet kryddat med ”allas lika värde” (som man omedelbart själv motbevisade), som gav SD röster.

Vi följde förresten valvakan på TV4 och blev här ytterst förvånade då man apropå SDs framgångar meddelade att ”det blåser högervindar i Europa och i delstatsval i Tyskland har nazistpartiet fått över 10%”.

Jag meddelar härmed att det inte var så ! Det handlade om det eurokritiska partiet ”Alternative für Deutschland” som betecknas som ett konservativt/liberalt missnöjesparti. I en delstat (Thüringen) fick NPD 3,6% och hamnade under spärren.

Kommentar: Okunniga och slarviga svenska journalister går det 13 på dussinet, tyvärr. Tack för rättelsen från ”nytysken”. Inte för att jag tror att någon drar någon lärdom av den..

© denna blogg.

Be my guest # 102 Nima Dervish

Nima DervishOrdbrand omslag framRGBGästbloggning av Nima Dervish som skrivit boken Ordbrand som kom hösten 2013 på Mummelförlaget. Kan köpas i pappersformat och som e-bok bland annat här. Mer om Nima Dervish och hans presentation av sig själv kan man läsa här.

 

Söndag kväll den 14 september direkt efter riksdagsvalet

Ända sedan förra valet och egentligen innan dess, 2009, har jag sagt att de som ivrigast försökt bekämpa SD också har varit sämst på det. Tidigare i år sa jag att SD kommer få 20% i valet. Det var lite för högt, det blev 13% . Trots allt bekämpande ökade de alltså med över 7%.

När jag ser sossar gråta på valvakan tycker jag synd om dem, men en sida av mig vill örfila och skaka dem: ”Lär er nån gång! Gör rätt till nästa gång.”

SD är ett av Sveriges minsta och mest lättlösta problem. Allt man behövde göra var att erkänna att SD, trots att det är ett kefft parti, har vissa poänger. Medge att de har en poäng när de har det, medge att problem finns, visa en seriös och resolut vilja att ta tag i de problemen istället för att bara leverera floskler: få resultat och gör SD överflödig för deras väljare.

Det enda de rödgrönrosa behövde göra var att komma med argument istället för okvädingsord, komma med nyktra analyser istället för dumsnälla floskler, komma med lugn istället för hysteri, vuvuzelor, skrik och stenkastning.

Det var inte Åkesson som ledde SD till seger utan Ullenhag, hijabuppropet, blindhet inför politisk islam, snack om coaching till svenska IS-sympatisörer, Hizb-u-Tahrirs flygbladsdelande utanför Medismoskén, allt ifrågasättande och förminskande av svensk kultur, Schymans förnekande av hederskultur, etc (listan är mycket lång) som gjorde det.

Se på er själva: Har ert agerande gett önskat resultat? Eller det motsatta? Var det smart att tjata om SD precis hela jävla tiden? Var det smart att skrika ”rasist” istället för att knäcka med argument? Var det smart att kasta tårta, hota eller försöka sätta eld på politikers hus? Var det smart att kalla folk för husneger etc? Var det smart att försöka tysta icke-SD:are med ”guilt by association”? Ledde mantran om ”vatten på SD:s kvarn” eller ”fiske i grumliga vatten” någonvart?

Ni lärde inget från valet 2010 och här står vi i kväll och ni gråter.

Lär er. Lär er! Lär er! Gör om och gör rätt till 2018.

© denna blogg och Nima Dervish.