• Kategorier

  • Arkiv från 5 maj 2005

  • Kalender

    oktober 2014
    M T O T F L S
     12345
    6789101112
    13141516171819
    20212223242526
    2728293031  
  • free counters
  • wordpress visitor counter
  • RSS Merit Wager

    • Utan titel lördag, 6 juni, 2020
        Sedan den 5 maj 2005 har jag ideellt granskat, redovisat, översatt, kommenterat och publicerat ofta unikt material, särskilt miggornas rapportering. Om ni uppskattar texterna, informationen, rapporterna, kommentarerna, stöd gärna via Subscribe med 1 krona om dagen = 30 kronor i månaden, eller med valfritt belopp via Donate, Swish eller Bankgiro.  Alla bidr […]

Finland. Ny förvarsenhet för asylsökande i Joutseno.

I Finland har man i dagarna öppnat sin andra slutna enhet för asylsökande, motsvarande det som i Sverige kallas ”förvar”. Det är ett gammalt men helt renoverat fängelse i Joutseno i östra Finland som nu ska hysa asylsökande som fått avslag på sina ansökningar och ska lämna landet, samt för personer som inte styrkt sin identitet.

Lekplats i JoutsenoSkärmdump från Yle.

Här finns rum med plats för en eller två personer och även två familjerum, alla med kylskåp. Det finns internet, 50 tv-kanaler, utelekplats och lekrum inomhus.

De flesta som hålls förvarstagna här och i den andra förvarsenheten Krämertskog, är asylsökande som har fått avslag på sin asylansökan och som myndigheterna befarar ska rymma (enligt Yle). Andra är papperslösa vilkas identitet måste fastställas. Lauri Perälä, som ansvarar för den nya förvarsenheten i Joutseno:

De är inte misstänkta eller dömda för något brott utan de väntar här på att myndigheterna ska fatta ett beslut och verkställa det. Det kan gälla verkställandet av utvisningen och arrangemangen av hemresan. De som är tagna i förvar på grund av att deras identitet inte är fastställd kan gå fria igen då identiteten klarnat.

Villkor för tagande i förvar i FinlandI Joutseno finns trettio platser av vilka tio är reserverade för asylsökande som är särskilt sårbara, som kvinnor och barn. Till den nya enheten har man rekryterat personal som dels sköter övervakningen och säkerheten men också fungerar som socialarbetare eller terapeuter.

Likheterna mellan den slutna enheten och ett fängelse är många – det är galler för fönstren och de som är satta i förvar får inte röra sig fritt. Fängelsebyggnaden är också noggrant bevakad med övervakningskameror.

Enligt Finlands utlänningslag, precis som enligt Sveriges dito, ska den som har fått avslag på sin asylansökan lämna landet. Det ska inte gå att stanna i landet utan tillstånd och om man anser att risk föreligger för att en asylsökande som fått avslag ska hålla sig undan utvisning tas han/hon i förvar i väntan på att utvisning kan ske. När det gäller asylsökande utan identitetshandlingar så kan sådana personer också tas i förvar för att man under den tiden ska kunna fastställa hans/hennes identitet och vilket land han/hon kommer ifrån inför en kommande asylprocess.

Alla minderåriga som kommer ensamma till Finland och som utvisas, hamnar i något skede på en sluten enhet (förvar). Tiden för förvarstagandet kan variera från några dagar till ett halvår.

Joutseno förvarsenhet Skärmdump från YleSkärmdump från Yles sajt.

En migga som inte jobbar i generaldirektörens stab: ”…regelverket är tyvärr väldigt lätt att missbruka.”

Läs först inläggen Ett inte helt lättbegripligt svar från en migga ”som jobbar i generaldirektörens stab” och Ett inte helt lättbegripligt svar från en migga ”som jobbar i generaldirektörens stab” forts.

En migga – som inte jobbar i generaldirektörens stab – skriver följande:

profileProblemet med principen om ”säkert tredje land” är att den kan utnyttjas av till exempel syriska medborgare som är bosatta i andra länder och således inte lider av krigets härjningar. De får asyl i Sverige och med stor sannolikhet i andra EU-länder också. Det blir så för att man bedömer en fiktiv situation av att personens uppehållstillstånd skulle löpa ut i bosättningslandet och inte förnyas och personen skulle kunna utvisas. Man måste ju fundera över om det alltid är rimligt. Den som är varaktigt bosatt i ett land får ju ett behov av asyl först om uppehållstillstånd i det landet landet löper ut. Stabspersonens beskrivning av regelverket är korrekt men regelverket är tyvärr väldigt lätt att missbruka.

Kommentar: Sverige måste vara dårarnas paradis på jorden. Och när man på Migrationsverket vet att ”principen om ”säkert tredje land” är att den kan utnyttjas av till exempel syriska medborgare som är bosatta i andra länder och således inte lider av krigets härjningar” – varför sätter man då inte stopp för utnyttjandet??? I ett normalt land gör man det.

© denna blogg. Vid ev korta citat, vänligen länka till detta inlägg.

Ett inte helt lättbegripligt svar från en migga ”som jobbar i generaldirektörens stab” forts.

Ytterligare information från miggan som ”jobbar i generaldirektörens stab” (med anledning av vad som står i inlägget Ett inte helt lättbegripligt svar från en migga ”som jobbar i generaldirektörens stab”):

profileHär är ett nytt försök att förklara:

Det beror på att landet som personen bor i inte är säkert enligt kriterierna i lagen. Låt säga att en syrier bor i landet Y. För att Migrationsverket ska kunna avvisa dennes asylansökan och sända tillbaka personen till landet Y krävs att ett antal kriterier är uppfyllda. Annars betraktas landet inte som säkert. Om kriterierna inte är uppfyllda ska ansökan enligt lagen istället prövas på plats i Sverige och prövningen ska göras i förhållande till hemlandet, dvs Syrien, vilket innebär att personen som regel beviljas PUT.

I 5 kap. 1 b § första stycket 3 utlänningslagen anges uttryckligen vilka kriterier som måste vara uppfyllda i det enskilda fallet för att det ska vara möjligt att avvisa en asylansökan med hänvisning till att det finns ett säkert tredjeland. Nedan finns du de delarna av lagen inklippta så att du kan läsa hur bestämmelserna är utformade.

Det är viktigt att notera att 5 kap. 1b § inte är tillämplig när en asylsökande har dubbelt medborgarskap. I de fallen ska, vilket framgår direkt av flyktingkonventionens artikel 1 A 2, asylansökan prövas i sak mot båda länderna. I det fallet kan det därför bli aktuellt med av- eller utvisning till det eller de länder där hon eller han är skyddad. Om en syrier inte bara bor i utan även är medborgare i ett annat land än Syrien ska alltså en prövning av skälen göras i förhållande till båda länderna.

När det gäller grunderna för uppehållstillstånd till asylsökande från EU-länder får jag be att få återkomma. Jag kan inte utläsa det i den statistik som är tillgänglig utan får be statistikavdelning om hjälp.

© denna blogg.

Waldemar Ihrenbrink om Waldemar Ihrenbrink

En del bloggläsare har velat veta mer om min vänWaldemar Ihrenbrink, den illustre konstnären. Läs Den imaginäre konstnären Waldemar Ihrenbrink om riksdagskandidaten och miggorna och Waldemar Ihrenbrink har beskådat två konstverk). Jag har bett honom att, i enkla ordalag, berätta om sig själv. Här ger han nu en kort inblick i ett udda och genialt konstnärskap.

Waldemar IhrenbrinkJag heter Waldemar Ihrenbrink och arbetar som obunden och helgalen konstnär. Jag är ordentligt vrickad, gravt förvirrad och har antagligen alla bokstavskombinationer som är tänkbara eller ännu inte definierade och som ryms i vårt indo-germanska språkområde. En sund och väldokumenterad enfald har i väsentliga stycken bidragit till min senkomna succé bland världens alla seriösa och väl pålästa konstkritiker.

Mina tavlor, skulpturer och installationer utmärker sig genom att inte innehålla någonting resp. inte finnas överhuvudtaget vilket har genererat mig en djupt känd tacksamhet från världens mest skiftande konstscener.

Den sanna konstvännen har funnit en djup tillfredsställelse vid betraktandet av mina mest kända tavlor. Främst vill jag här nämna ”Vit Kvadrat 32” och ”Svarta Negationen”, som för de ytterst få som inte är bekanta med dessa ”ultimata mästerverk” (Art Digest nr. 32 sid 14) enkelt kan beskrivas som en vit resp svart yta vars totala frånvaro av objekt inbjuder betraktaren till de mest surreala spekulationer, vilkas komplexitet aldrig upphört att förvåna mig och mina samtida.

Min utbildning, som förutom många ansedda konstskolor även innehåller ett flertal av Europas mest kända psykiatriska kliniker, har format mig i den riktning som bara en fullständig upplyst människa som jag, finner adekvat. Särskilt stolt och hedrad är jag över benämningen ”gränslöst helgalen” som myntades av Prof. Schulte, överläkare vid psykiatriska kliniken i Karlsruhe. En sann läkare som skådade djupt in i mitt kaotiska inre och vars knivskarpa intellekt resulterade i den ovannämnda ytterst korrekta diagnosen, låt vara något knapphändig.

Bland mina framtida objekt under pågående arbete vill jag framhålla skulpturparken ”Nullitet 16 – Sans Expression” som inte skall finnas på Plaza Square i Tribeca-området i New York. Den projekteras just nu inte i minsta detalj och varje skruv, bronsbit och träregel som inte skall finnas, planeras minutiöst inför icke-uppförandet som inte skall äga rum i mars 2015. Jag arbetar givetvis på andra, inte mindre spatiösa och monumentala objekt som inte skall finnas, vilket kommer att sysselsätta mig i åratal framöver.

Ihrenbrink tavlor

© denna blogg.

Ett inte helt lättbegripligt svar från en migga ”som jobbar i generaldirektörens stab”

På frågan från en så kallad vanlig människa:

Varför får syrier som inte bor i Syrien och som inte berörs av kriget där permanenta uppehållstillstånd i Sverige? På vilka grunder får de stanna här?

svarar en migga som skriver att han  ”jobbar i generaldirektörens stab” så här:

profileAllmänt gäller det här ifråga om principen om det som kallas ”säkert tredje land”: En utgångspunkt är att en asylansökan prövas materiellt. Antingen beviljar vi ansökan eller avslår den. En annan viktig utgångspunkt är att prövningen av asylansökan sker i förhållande till den sökandes hemland, dvs. det land den sökande är medborgare i. Syrier får t ex generellt skydd med hänvisning till situationen i landet.

Det går enligt EU-staternas gemensamma regler, det så kallade asylprocedursdirektivet, inte att avslå en ansökan om asyl med hänvisning till att det finns ett säkert första asylland eller tredje land (se Migrationsöverdomstolens dom MIG 2012:9) En asylansökan får däremot avvisas (det vill säga inte prövas i sak) om sökanden kan sändas till ett säkert första asylland eller ett säkert tredje land. Ett säkert första asylland innebär att sökanden tidigare haft skydd i det landet och även framöver är skyddad där.

Ett säkert tredje land är ett land där sökanden i framtiden kan erhålla skydd och personen dessutom har en sådan anknytning dit att det är rimligt att personen reser dit. Det krävs inte bara att sökanden de facto är skyddad i landet, det krävs också att det rent formellt är möjligt att ansöka om skydd som flykting där samt att asylsystemet klarar av att hantera ansökan på ett rättsligt acceptabelt sätt.

Inte undra på att Sverige är så populärt att flytta till, hit kan man ju som syrier flytta till full försörjning, fri bostad, fri utbildning och i det närmaste fri tand- och sjukvård, trots att man redan har fått det skydd man behöver i ett annat EU-land (där man måste jobba och försörja sig själv och betala sina utgifter som alla andra i landet) eller bott där i många år innan kriget började.

Bland annat detta sägs på EU-upplysningens sajt om Fri rörlighet för tredjelandsmedborgare:

Så kallade tredjelandsmedborgare, det vill säga personer som är medborgare i ett land utanför EU/EES, har inte automatiskt rätt att bosätta sig och arbeta i något av EU:s medlemsländer.

Generellt måste tredjelandsmedborgare med uppehållstillstånd i ett medlemsland ansöka om nytt uppehållstillstånd och eventuellt arbetstillstånd enligt nationella regler om han eller hon flyttar till ett annat medlemsland.

Hur det rimmar med vad miggan, som jobbar i generaldirektörens stab, skriver om asylsökande syrier, förstår jag inte riktigt. Det är väl skillnad på den fria rörligheten, som förutsätter att man försörjer sig själv och betalar skatt i det land man fritt rör sig till inom EU, och att söka asyl. Eller?

Sverige är ett enda stort, från övriga EU-länder starkt avvikande, sammelsurium av konstigheter och oklarheter på asylområdet. Har varit det länge, kommer att så förbli. Så snårigt och så rättsosäkert är det, att ingen längre kan ta sig igenom ogenomträngligheten.

OBS! Om någon/några kan bringa klarhet i ovanstående så hör gärna av dig/er! Jag ska också försöka skaffa information från åtminstone något annat EU-land. Och ni som läser bloggen och har möjlighet får gärna hjälpa till med korrekta uppgifter med länkar till respektive texter och sajter som åberopas. Tack på förhand!

© denna blogg. Vid ev korta citat, vänligen länka till detta inlägg.

En migga: ”Min gissning är att de berörda kollegorna inte kan skilja på unionsmedborgare och tredjelandsmedborgare.”

En migga kommenterar inlägget Det kom ett mejl: ”Varför får EU-medborgare asyl?”:

Unionsmedborgare med asyl i Sverige – en motsägelse i ord

profileFörsta reaktion: Ha ha ha ha ha ha ha ha ha ha ha ha ha!!! Jag har inte den blekaste aning!!!

EUs rättighetsstadga borde utesluta detta; liksom att alla EU-stater uppfyllt Köpenhamnskriterierna; liksom att jag med säkerhet vet att det varken råder inbördeskrig, uppror, pågående statskupp eller något annat i någon av de berörda EU-staterna. Liksom att samtliga av EUs regler om asyl och skyddsgrunder och återvändande och vad det vara må handlar om tredjelandsmedborgare.

Så min gissning är att de berörda kollegorna inte kan skilja på unionsmedborgare och tredjelandsmedborgare. Vilket inte ska drabba den eller de enskilda handläggarna på Migrationsverket, utan deras beslutsfattare, teamledare, enhetschefer och experter. Om dessa nu kan slita sig från den senaste läsningen om lean eller den senaste pamfletten med statistik.

Eller så har unionsmedborgarna fått PUT på synnerligen ömmande omständigheter. Vilket är lika fel det. Eftersom alla EU-stater (ja, det är faktiskt sant!) har både sjukvård och sociala trygghetssystem.

Eller så finns det någon fantastiskt bra, för mig okänd, förklaring. Så jag hoppas att jag har missat något väsentligt här.

Kommentar: Nej. Nej. Nej! För vad skulle jag kunna säga?

© denna blogg. Vid ev kort citat ur texten, vänligen länka till detta inlägg.

Det kom ett mejl: ”Varför får EU-medborgare asyl?”

Det kom ett mejl:

MailVet du hur det kan komma sig att en del EU-medborgare får asyl i Sverige? Jag försökte fråga Migrationsverket, men efter mycket lång tid svarar de goddag yxskaft. Medborgare i Grekland, Rumänien, Polen, varför får de asyl här?

Jag svarade:

Miggorna har flera gånger skrivit på min blogg och berättat om detta. Ingen verkar veta eller förstå varför det är så… Fråga gärna Sveriges regering!

Dessutom kan jag lägga till

Här är Migrationsverkets Avgjorda asylärenden beslutade av Migrationsverket, 2014, daterat 2014-10-01 av vilket bland annat framgår att:

•  2 medborgare i Grekland har getts asyl i Sverige
•  1 medborgare i Polen har getts asyl i Sverige
•  10 medborgare i Rumänien har getts asyl i Sverige
•  1 medborgare i Ungern har getts asyl i Sverige

© denna blogg.

Snart är det bara den humanitära stormakten som inte har vaknat

SvD 2014-10-23 kl. 09.05.01Fem dagar efter att den publicerades är Mummelförlagets författare Zulmay Afzalis OP ED-artikel Asylhanteringen måste reformeras mot terrorism på Svenska Dagbladets ledarsida fortfarande (idag kl 09.05) både den mest lästa och den mest delade.

Kanske börjar någon lyssna mer på dem/oss som berättar från verkligheten, nu när det blir allt värre och farligare i västländer, inte minst efter vad som skedde i Ottawa i går. Tyvärr dock mer troligt inte.

Läs gärna artikeln om ni inte har läst den, och betänk samtidigt att det bakom texten finns en massa kunskap och vetskap som inte får plats på max 3500 tecken inkl blanksteg i en ledarartikel.

Zulmay Afzalis böcker En flykting korsar ditt spår och Hederlighetens pris kan beställas här.

 

framsida_zulmaiFramsida Hederlighetens pris

En migga om instruktioner från Migrationsverket vad gäller att besvara frågor

En migga skriver som svar/förklaring på ett tidigare inlägg:

Ang ”Om ”ensamkommande barn” och att det, i strid med förvaltningslagen, tar 43 dagar att få svar från Migrationsverket”

profileJag kommer ihåg att vi fick ett mail skickat till alla på Migrationsverket för ”ett gäng år sedan” med en väldigt tydlig förklaring på vad det innebär att ”skyndsamt” svara på inkomna frågor.

Den tydliga förklaringen gick helt enkelt ut på att man skulle göra klart det man höll på med och så när man var klar med det skulle man ”ta hand om den inkomna frågan utan vidare dröjsmål”.

Jag har inte fått några nya instruktioner så det mailet bör ju fortfarande vara aktuellt.

Kommentar: Den självsvåldiga myndigheten (för belägg för det epitetet – läs tidigare texter här på bloggen under Asyl&Migration, exemplen är många – anser sig alltså inte heller behöva följa förvaltningslagen.

© denna blogg. Vid ev citat, vänligen länka till detta inlägg.

Om ”ensamkommande barn” och att det, i strid med förvaltningslagen, tar 43 dagar att få svar från Migrationsverket

MIG logoI samband med att jag skulle skriva om ensamkommande asylsökande minderåriga för att det var så många som hörde av sig och ställde frågor om dem till mig, skickade jag några mycket enkla frågor till Migrationsverket via mejl den 5 september kl 07.31. De löd så här:

Jag önskar veta åldrarna på de asylsökande under 2013 och jan-jul 2014, som angett att de är under 18 år, dvs de som lite slarvigt kallas ”ensamkommande flyktingbarn”. Alltså vilka åldrar angav asylsökande som sade sig vara under 18 år under dessa perioder? Dessa uppgifter kanske finns (det fanns förut) på er hemsida, men jag hittar dem inte.

Det tog Migrationsverket 43 (fyrtiotre!) dagar att svara på dessa frågor! Inte förrän idag, den 21 oktober kom svar, och man kan undra hur det rimmar med myndigheters skyldighet att besvara frågor ”så snart som möjligt”, vilket stadgas i förvaltningslagens (1986:223) 4 § under rubriken Myndigheternas serviceskyldighet:

Varje myndighet skall lämna upplysningar, vägledning, råd och annan sådan hjälp till enskilda i frågor som rör myndighetens verksamhetsområde. Hjälpen skall lämnas i den utsträckning som är lämplig med hänsyn till frågans art, den enskildes behov av hjälp och myndighetens verksamhet.

Frågor från enskilda skall besvaras så snart som möjligt.

Det rimmar naturligtvis skriande illa med lagen (=inte alls) att det tar 43 dagar att få svar. När ett lands lagar och regler bara existerar på papperet och inte i verkligheten, då har man inte längre en fungerande stat, än mindre är landet ens i närheten av att vara en ”humanitär stormakt”.

I svaret från Migrationsverket, som givetvis ingen har något ansvar för att det dröjde så orimligt länge, ges nedanstående information, som inte borde ha tagit 43 dagar att få fram.

2013 kom det till Sverige 3.679 påstått och faktiska ”barn” som sökte asyl:
432 som sades vara 0-12 år gamla
133 som sades vara 13 år gamla
356 som sades vara 14 år gamla
687 som sades vara 15 år gamla
1207 som sades vara 16 år gamla
864 som sades vara 17 år gamla

2014, jan-jul, kom det till Sverige 3218 påstått och faktiska ”barn” som sökte asyl:
325 som sades vara 0-12 år gamla
117 som sades vara 13 år gamla
319 som sades vara 14 år gamla
693 som sades vara 15 år gamla
1052 som sades vara 16 år gamla
712 som sades vara 17 år gamla

© denna blogg. Vid ev citat, vänligen länka till detta inlägg.

 

En migga: ”Alltså beviljar vi permanenta uppehållstillstånd till syrier på grund av kriget trots att de inte är bosatta i Syrien och inte på något sätt berörs av kriget!”

En migga

Jag tror det återigen är dags att påtala för svenska folket och framförallt för våra politiker som nu har att ta ställning till de väsentligt ökade kostnaderna för vårt flyktingmottagande följande:

profileEtt icke försumbart antal av de som söker asyl i Sverige och anför som skäl kriget i Syrien är syrier som är bosatta utomlands sedan många år.

De bor i Förenade Arabemiraten, i Libanon, Egypten, Grekland och så vidare. De utnyttjar bara möjligheten till ett uppehållstillstånd och på sikt ett svenskt medborgarskap, med alla dess fördelar, när den nu ges. Migrationsverket får ofta tips från landsmän som upprörs över detta. En del asylsökande berättar själva att de är bosatta utanför Syrien sedan flera år. Men då ska de väl nekas asyl och utvisas till dessa länder, tänker ni.
Nix, går inte.
Men Grekland är ju ett EU-land!
Nix, går inte.
Varför då?
Svensk lag säger att vi prövar en asylansökan gentemot medborgarskapslandet. Har personen skyddsbehov gentemot detta land så kan hen utvisas till ett ”tredje land”, alltså ett land där hen inte är medborgare men har stark anknytning till. Arbete och bostad till exempel ger anknytning. Men vi kan bara utvisa hen dit om hen där inte riskerar att utvisas till sitt medborgarskapsland, vilket ju kan bli aktuellt om hen till exempel begår brott i det landet.

När det gäller länderna i Mellanöstern så räknas de inte till ”säkra tredje länder” av Sverige. Alltså beviljar vi permanenta uppehållstillstånd till syrier på grund av kriget trots att de inte är bosatta i Syrien och inte på något sätt berörs av kriget!

När det gäller Grekland så kan vi bara utvisa en person dit om hen har flyktingstatus eller alternativ skyddsstatus där. Skälet till det är att Greklands asylprocess har så stora brister att Migrationsverket beslutat att inte tillämpa Dublinförordningen gentemot Grekland. Även dessa syrier beviljas alltså permanenta uppehållstillstånd i Sverige! Trots att de inte har något som helst behov av skydd!

Den fråga man måste ställa sig är dock om det är rimligt att vi beviljar skyddsstatus till människor ”utifall att” de i framtiden skulle dra på sig en utvisning, vilket de flesta som arbetar och sköter sig inte gör. Det är dessutom så att Grekland inte utvisar syrier till Syrien. I det fallet är det bara den bristfälliga asylprocessen som utgör skäl för uppehållstillståndet.

Kommentar: Snälla någon – jag vet inte vem som är ansvarig för dessa galenskaper i Sverige – gör något!

© denna blogg. Vid ev kort citat, vänligen länka till detta inlägg.

Vem, vilka är förresten ansvariga för något överhuvudtaget längre?

SvD om K nygamla nyhetDen 17 oktober skrev jag inlägget Jag rapporterade om Kriminalvårdens transporttjänst för mer än nio år sedan… På Svenska Dagbladets gästblogg har Janerik Larsson uppmärksammat det och skrivit några rader.

Det ska inte ta närmare tio år innan det händer något när det pågår uppenbart osympatiskt, oetiskt och kanske rentav icke helt regelenligt missbruk av andras (skattebetalarnas) pengar!

Väldigt mycket av det som miggorna rapporterat om här på bloggen under drygt sju års tid också någon ansvarig ha tagit tag i. Vem, vilka är förresten ansvariga för något överhuvudtaget längre? Och om nu någon ändå är ansvarig för något: hur yttrar sig det ansvaret, vad lägger man in i begreppet i Sverige, och när ska det i så fall börja tas?

Mummelförlagets författare Zulmay Afzali skriver i Svenska Dagbladet

framsida_zulmaiFramsida Hederlighetens prisZulmay Afzali, författare till böckerna En flykting korsar ditt spår och Hederlighetens pris, skriver på Svenska Dagbladets ledarsida den 18/19 oktober bland annat:

svd_logoJag vände mig mot min afghanske vän bredvid mig och viskade: ”Det är nästan bara du och jag som är yngre här. Det verkar som om de yngre har slutat gå till moskén, den känns så tom”. Min vän tittade på mig och sa: ”Men vet du inte?” ”Vet vad?” undrade jag. ”De flesta har åkt till Syrien och Irak för jihad. De har anslutit sig till IS.”

Läs hela hans OP ED-artikel med rubriken Under rubriken Asylhanteringen måste reformeras mot terrorism.

Jag rapporterade om Kriminalvårdens transporttjänst för mer än nio år sedan…

kaliber…och nu är dess oseriöst dyra verksamhet på tapeten hos programmet Kaliber i Sveriges Radio P1, som en nyhet. Men bättre sent än aldrig.

I nyhetssändningar idag, den 17 oktober, låter det alltså som om Kaliber har ”avslöjat” något hittills okänt. Men jag har rapporterat om Kriminalvårdens Transporttjänsts märkligt skötta verksamhet och deras lyxresor redan för över nio år sedan. Så här skrev jag till exempel i texten Artikelserie – Sveriges dyraste resebyråverksamhet, publicerad den 9 juli 2005, som handlade om förhållanden för tio år sedan, år 2004:

KVVÅr 2004 genomfördes totalt 1.858 resor genom Kriminalvårdens transporttjänst. Det var samtliga uppdrag och innefattade både avvisningar och utvisningar. Det betyder att minst fem människor transporterades någonstans varenda dag om man räknar med att resorna genomfördes under ca 350 dagar per år.

En räkneövning med utgångspunkt från KVV:s egna, skriftliga uppgifter – som är något oprecisa – ger vid handen att ca 5.300 tjänstemän var ute och reste år 2004 för att ”eskortera” 1.858 människor. Med andra ord var drygt 15 personer eskortörer, statligt anställda, ute och for varje dag under året (räknat på 350 dagar), i genomsnitt nära tre personer på varje ut- eller avvisad person.

Resorna går till länder som Chile, Kina, Iran, Azerbazdzjan, Nigeria, Libyen, Ryssland m.fl. Reguljära biljetter är mycket dyra. Återresorna är ännu dyrare eftersom eskortörerna, personal från Transporttjänsten och Polismyndigheten reser i Business Class. I statistiken ingår också resor till ett antal länder i Europa, som Serbien och Montenegro, Bosnien, Turkiet och Spanien men inte heller till dessa länder är det billigt att resa reguljärt och Business Class-biljetter är alltid mycket dyra.

Och så här skrev jag bland annat den 14 februari 2008 under rubriken Sverige är ett rikt land. Det går bra att chartra ett plan och skicka iväg en enda asylsökande för över en halv miljon kronor:

KVVStrunta i det lidande det förorsakar en människa att likt ett djur fraktas till ett hemland som han fruktar starkt att återvända till. Det är inget att bry sig om, det har Migrationsverket (”vi följer bara lagen”) och Kriminalvårdens transporttjänst (”vi lyder bara order”) tydligt visat. Igen. Bry er inte heller om att det är skattepengar som går till wild goose chases som att skicka en ensam, förskrämd eritrean i ett plan chartrat för cirka en halv miljon kronor, tillsammans med några ”ledsagare” som ska ha traktamenten och sova över på första klass hotell (var sov eritreanen?). Varför ska ni bry er om det? Sverige är ju ett rikt land och dess skattebetalare är säkert bara glada över att få bidra till massor av sådana här och andra mycket dyra avvisningar för att bli av med enstaka asylsökande.

Nog har det funnits exempel på ogenomtänkta och vansinnigt dyra utvisningar de senaste tio åren; något nytt kommer Kaliber inte med. Det stora felet har varit – och är – att ingen enda människa har brytt sig om att ta ansvar för verksamheten, vare sig på lägre, mellan eller allra högsta nivå inom Kriminalvårdens transporttjänst eller Polisen eller de tre regeringar som suttit vid makten under tiden sedan 2004, som är det första år jag började granska!

Här är ytterligare ett utdrag ur en av mina texter, denna från den 20 mars 2008 med rubriken Bort med cheferna för Kriminalvårdens transporttjänst!

KVVRedan för tre år sedan (våren 2005) slog jag larm om hur avvisningsresor hanterades av Kriminalvårdens transporttjänst. Vad hände efter de alarmerande rapporter flyktingprästen Håkan Sandvik och jag lämnade till många olika aktörer och ansvariga?
——————————
Den 29 juni 2005 skrev jag en debattartikel i Expressen om hur det kan gå till på avvisningsresor. Läs den här. Jag skrev också en artikelserie här på bloggen – Sveriges dyraste resebyråverksamhet – om flera obehagliga och hemska avvisningar som KVV utfört. De asylsökande som skeppades som kollin kors och tvärs över jordklotet fick också komma till tals och själva berätta vad som hände. Vilket knappast stämmer överens med vad KVV-folket skrev i sina rapporter.

Ur artikeln som publicerades i Expressen den 29 juni 2005:

expressenTillsammans med flyktingprästen Håkan Sandvik har jag tidigare i år slagit larm till rikspolisstyrelsen om hanteringen av asylsökande när det gäller de eskorterade förhandlingsresor som blir allt fler och allt dyrare.
——————————
Och känner regeringen överhuvudtaget till dessa resor som verkar ha blivit en sorts ”charterverksamhet” där flera eskortörer (ofta 4–5 personer på en resa) reser med en enda person som utan dokument ska ”förhandlas in” i länder som Iran, Etiopien, Ghana? Vidare kan man undra om regeringen vet om att eskortörerna reser tillbaka igen i Business Class. Detta enligt en överenskommelse som facket gjort med staten för att det är ”så jobbigt” för eskortörerna att åka fram och tillbaka och förhandla på detta sätt och de måste få koppla av på hemvägen.

I inlägget Sverige i ett nötskal skrev jag den 25 mars 2008:

Det finns alltför många initiativlösa, oansvariga, inkompetenta, slarviga, slöa, oengagerade myndighetspersoner. Fler exempel på rättslöshet och idiotier finns i mängder på den här bloggen och fler följer. Källan att ösa ur sinar tyvärr aldrig…

Så här snart sju år senare gäller detta tyvärr fortfarande.

Läsvärt om enorma kostnader och andra galenskaper på området:
“Det är med tvång möjligt att återsända personen till hans hemland” – 12 september 2006
Sverige är ett rikt land. Det går bra att chartra ett plan och skicka iväg en enda asylsökande för över en halv miljon kronor. – 14 februari 2008
Bort med cheferna för Kriminalvårdens transporttjänst! – 20 mars 2008

© denna blogg. Vid citat, vänligen länka alltid till ursprungsinlägget.

 

 

 

 

Tack till alla som medverkar till att vi får upp de här frågorna på bordet och i offentligheten! Tio år för sent, visserligen, men ändå.

Dagens Samhälle debatt logoJag läser en riktigt bra text av Johan Westerholm, Edward Nordén, Marcus Brixskiöld och Fredrik Antonsson. Den publicerades under rubriken Svenska flyktingpolitiken står inför ett haveri i Dagens Samhälle den 15 oktober. Fast jag skulle ändra rubriken till ”Svenska asylhanteringen har havererat” (rubriken sätts oftast av redaktionen, inte av artikelförfattarna). Detta för att det inte handlar om vare sig ”flykting” eller ”politiken” och därmed inte heller om ”flyktingpolitiken” som står inför ett haveri utan om just asylhanteringen som redan har havererat.

Mycket som dessa skribenter framför håller jag med om. Det är sådant som jag också själv försökt belysa vikten av och framföra krav på, under många års rapportering om/från asylområdet. Och det de tar upp är viktigt att fundera kring, diskutera och debattera – inte bara förkasta reflexmässigt eller komma dragande och viftande med ointelligenta anklagelsekort. Och så här tycker jag:

Punkt 1 ansluter jag mig till helt.

Punkt 2 är jag tveksam till eftersom kommunerna, vad jag förstår, har laglig självbestämmanderätt och man inte ska kunna köra över dem.

Punkt 3 ser jag som orealistisk (men inte osympatisk) eftersom andra EU-länder knappast kommer att vilja ansluta sig till den svenska linjen.

Punkt 4 vet jag inte om den är nödvändig eller inte; barn har i alla tider flyttat med sina föräldrar till främmande länder med nya språk och det har alltid varit föräldrarnas sak att se till att hemspråket hålls levande, inte de nya ländernas. Så jag är tveksam till att skriva under på den här punkten. Men inte helt negativ till förslaget.

Punkt 5 är viktig och borde vara självklar, men i realiteten, när det kommer 90.000 asylsökande i år och samtidigt tusentals (kanske tiotusentals) anhöriga till tidigare hitkomna, så lär det inte finnas tillräckligt med läkare och sjuksköterskor för att klara uppgiften. Och några läkare och sköterskor måste ju finnas kvar för den egna befolkningen också.

Punkt 6 Det kanske räcker med två år för en del, tre år för andra och så kan det behövas fyra år för vissa. Men om det ska vara någon mening med förslaget så måste det vara obligatoriskt och förknippat med penningavdrag för varje timme och dag som vederbörande inte infinner sig. Och utbildningsinsatserna måste vara meningsfulla och hålla en viss kvalitet och ett visst tempo och omfatta normal arbetstid, åtta timmar om dagen.

Punkt 7 Se punkt 6.

Punkt 8 är svår att hålla med om, även om det går att förstå hur skribenterna tänker. Dessutom torde även detta strida mot lagstadgad kommunal självbestämmanderätt, såvitt jag förstår.

Punkt 9 har jag själv framhållit – liksom miggorna – under många år, så här är det lätt att hålla med: inga generella permanenta uppehållstillstånd för hela flyktinggrupper! Dock anser jag inte att regeringen ska ha något alls med sådana tillstånd att göra. Regeringen frånhände sig allt som hade med den här typen av frågor att göra för många år sedan och det beslutades att hela asyl- och migrationsprocessen ska hanteras av en myndighet (Migrationsverket) och specialdomstolar (migrationsdomstolar), där kunskap och erfarenhet finns som inte finns i en regering.

Punkt 10 har jag själv framhållit – liksom miggorna – under många år, så här är det lätt att hålla med. Detta borde vara en självklarhet. Antalet år som tillfälliga uppehållstillstånd ska ges kan diskuteras, men principen är helt korrekt.

Jag är glad att flera röster nu har börjat höras på asylhaveriområdet. Dessa skribenter ger ett genuint intresserat intryck och verkar ytterst seriösa i hur de närmar sig de här komplexa frågorna. En punkt skulle jag själv lägga till:

Punkt 11 Migrationsverket, migrationsdomstolarna, utlänningspolisen och andra relevanta aktörer ska agera för att stoppa asylbedrägerier och att människor stannar illegalt i landet. Den som inte har rätt att uppehålla sig i Sverige ska lämna landet så fort som möjligt. Uppenbart ogrundade asylansökningar ska avvisas innan de ens processas (notera att jag talar om uppenbart ogrundade asylansökningar), misstankar om lögner och falska asylhistorier ska utredas noga och avslag meddelas. Åldersbedömningar ska göras vid minsta misstanke om att en asylsökande utger sig för att vara under 18 år och han/hon av olika anledningar inte uppfattas vara det.

Som sagt: Äntligen tas de här frågorna upp i olika sammanhang – och inte bara av mig och några få andra – som under alla år fram tills nu varit tabubelagda och som man inte velat låtsas om trots att varningssignalerna ljudit så högt att de nästan väckt döda. Tack till alla som medverkar till att vi får upp de här frågorna på bordet och i offentligheten! Tio år för sent, visserligen, men ändå.

© denna blogg.

Nima Dervish skriver om Mehmet Kaplan

Nima DervishOrdbrand omslag framRGBSå här skriver Nima Dervish på Facebook. Han har gett sitt tillstånd att texten publiceras. Som förläggare av hans bok Ordbrand tar jag tillfället i akt att tipsa om den också. Den är en samling hisnande, spännande, självständiga och lite rebelliska texter (utdrag kan läsas här). Boken kan laddas ner som e-bok eller köpas som pappersbok från Mummelförlagets Widgetshop. Men här är den aktuella texten om den nya S-regeringens minister, miljöpartisten Mehmet Kaplan:

Jag anser mig vara en hyfsat normalintelligent snubbe. Jag skulle dock aldrig bli politiker. Jag anser mig helt enkelt inte vara tillräckligt klok. Att leda ett land är ett enormt ansvar. Detta innebär att jag har höga krav på mina/våra politiker. Well, egentligen är det inte höga krav; jag förväntar mig bara att de är smartare än jag. Eller om vi vänder på det: De får fan inte vara mer korkade än jag.

Jag tror att Mehmet har en agenda, att han är en orm som är duktig på att le, säga rätt saker och slingra sig. Men ok, vi säger att han inte har nån agenda.

Då kan han inte vara riktigt klok om han tror att den svenska tillströmningen av jihadi wanna be:s skulle lösas med fler moskéer. Det är som att lösa fetma med mer fett, lungcancer med mer cigaretter och att släcka elden med mer bensin!

Om våra moskéer under det senaste årtiondet hade varit kända för att predika kärlek och tolerans hade jag sagt: Go ahead, bygg fler. Stöd dem. Men nu har de islamiska organisationerna gång på gång fuckat upp, till den grad att det för länge sen stått klart att det inte rör sig om några ”misstag och missförstånd”, utan helt enkelt sympati med dåliga värderingar.

Mehmet får i Expressen frågan:
– Hur kommer det sig att du får de här anklagelserna riktade mot dig?
– Det är svårt att spekulera i det. Människor har genom tiderna, beroende av deras etnicitet eller religion då och då hamnat i den typen av beskyllningar.

Men det har inte med att han skulle vara muslim eller blatte. För vissa är det givetvis orsaken, men jag är övertygad om att för de flesta så handlar det helt enkelt om att han inte är vettig:

Han gängar sig med extremister och radikala på Ship to Gaza. Ångrar inget.
Han vägrar rösta för erkännandet av Armeniska folkmordet. Vilken slump att det stred mot hans partis linje, men sammanföll med Turkiets linje.
Han pratar om solidaritet och mänskliga rättigheter, men säger inte ett pip när iranier kämpar för frihet 2009.
Han säger inget (?) om Shingal eller Kobani 2014, och när han öppnar käften så är det för att mildra folks upprördhet gällande IS genom att säga att svenskar ofta har gett sig utomlands för att kriga.

Tror någon för ett ögonblick att han skulle förminska Palestinska kampen genom att säga: ”Hey, många länder i historien har varit ockupanter och många folk har blivit ockuperade. It happens, inte första gången det har hänt”?

Nalin Pekgul är muslim och tekniskt sett från samma land som Kaplan. Inte fan har jag (eller nån jag känner som ogillar Mehmet) nåt emot att hon skulle vara minister. Tvärtom, jag skulle gå ner i spagat av glädje (och det trots att jag sedan flera år är besviken och sur på hennes parti, S).

Till och med när Kaplan ber om ursäkt och försöker rätta till och förklara så ”fuckar han upp” (visar sitt rätta ansikte?):

– Det är min och Miljöpartiets uppfattning att det är fel att resa till Syrien för att delta i kriget där. Våld är aldrig lösningen, säger Kaplan.

Fel! Om man är kurd och åker för att kämpa mot Da’ash så är det inte fel utan helt rätt. IS kommer inte försvinna av sig självt, nån måste ta hand om dem. Och de går inte att resonera och föra dialog med, så lösningen mot dem är som med nazisterna under WWII: Våld. Och tyvärr massor av det.

Jag vill inte ha en minister som i bästa fall inte har nån aning om hur man bekämpar vår tids värsta dilemma och predikament. Och i värsta fall inte ens står på rätt sida ideologiskt.

Kommentar: Nej. Det mesta är sagt.

OBS! © denna blogg och Nima Dervish. Vid kort citat ur texten, vänligen länka till detta inlägg.

Be my guest # 103 – man, 37

I Sverige kan eller vågar numera inte alla skriva i eget namn. Alla vet varför, det behöver inte sägas igen och igen. Icke desto  mindre kan det de har att säga vara nog så viktigt. Den här personens identitet känner jag till, och det samt det faktum att det han skriver är välformulerat och viktigt, gör att jag publicerar hans text. Så här presenterar han sig:

OkändMan, 37 år gammal. Tjänsteman i den offentliga förvaltningen med bakgrund på Migrationsverket och Länsstyrelserna. Har arbetat med integrations- och arbetsmarknadsfrågor under cirka tio år. Arbetar nu kommunalt med helt andra frågor och politikområden men med ett stort intresse för migrations- och integrationsfrågor. Politiskt obunden men lutar åt det borgerliga hållet.

Tack för den mycket välskrivna artikeln om Mehmet Kaplan. Det behövs någon som sätter ned foten ordentligt mot extremism i alla dess former. Tyvärr tror jag att Nalin Pekgul har rätt i att saken kommer att sopas under mattan, inte enbart på grund av ”islamofobikortet” utan snarare baserat på Kaplans partitillhörighet. Miljöpartiet innehar en särställning och partiet och dess företrädare. Det räcker med att göra jämförelsen mellan Maria Borelius och Cecilia Stegö-Chiló som tvingades göra bot och bättring redan innan bläcket på deras utnämningar till statsråd hade torkat 2006, och vice statsminister Åsa Romson 2014, som med största sannolikhet kommer att sitta kvar i orubbat bo. Nåväl detta var en utvikning som egentligen inte har med ämnet att göra men som likväl hakar in i frågan om legitimitet gällande både politik och politiska partier.

Det är tämligen uppenbart att något är fel med Sveriges asylpolitik och att missnöjet jäser ute i landet. Trots detta ägnar sig allehanda politiker och framförallt journalister åt att bortförklara situationen eller att komma med förklaringar eller mirakelkurer (PWC-rapporten om Sandviken som pulveriserades av bland andra Tino Sanandaji) eller det faktum att media konsekvent har lyft fram de siffror och ståndpunkter som till synes ger legitimitet åt den förda politiken (OECD-rapporten om invandring och vinster eller SOM-institutets enkät om mångfald är bara några exempel). Problemet är att dagens medielandskap är väsensskilt från sötebrödsdagarna före bloggosfären. Idag finns den relevanta informationen ett knapptryck bort och tvärt emot vad den miljöpartistiskt anstrukne och kosmopolitiske ”hen” inom journalistkåren anser om den genomsnittlige medborgaren så är vederbörande (medborgaren) fullt kapabel att både söka och värdera information utan att den först genomgått gammelmedias försköning och tillrättalägganden.

Den verklighet som framgår är således väsensskild från den glättiga det glättiga ”multikulti” (som andas en hel del exotism men eftersom det är de goda krafterna som uttalat den så är det ju som vi alla vet helt okej) som migrationen framställs vara. Istället framträder en bild av ett samhälle, fjärran från Söders hippa caféer och surdegshotell där kommuner i glesbygden går på knäna för att vidmakthålla den ”Humanitära Stormakten”. Svensken i gemen må vara konflikträdd och knyter oftare handen i byxfickan än att protestera, åtminstone öppet men förr eller senare måste missnöjet få ett utlopp. Detta visade sig i valet då Sverigedemokraterna blev tredje största parti.

Även detta verkar komma som en överraskning för medieeliten som desperat försöker hitta förklaringsmodeller. Det diskuteras, stöts och blöts. Förment söker man hitta beröringspunkter och modeller till att förstå hur närmare 13 procent kunde rösta på ”de onda” och ändå missar man målet.

Migrationspolitiken! Väljarna la sina röster på Sverigedemokraterna därför att man vill se en förändring. Detta innebär inte per automatik att svensken är rasist eller ”främlingsfientlig” utan att det finns ett missnöje med att man som invånare i Ställdalen, Hultsfred eller Tierp måste bära ansvaret för västvärldens mest extrema invandringspolitik. Svaret är inte konstigare än så. Medie- och politikereliten må grina illa åt dessa stängda hjärtan men å andra sidan finns det få asylboenden på Södermalm så igenkänningsfaktorn torde vara lika med noll.

Dock lär det inte bli en förändring inom den här mandatperioden, snarare så verkar de sju etablerade partierna vara ännu mer övertygade om att fortsätta på inslagen väg. Definitionen av dårskap är att upprepa samma misstag och förvänta sig ett annat resultat. Jimmie Åkesson kan lugnt luta sig tillbaka och se fram mot 18 till 20 procent av rösterna 2018. Det ironiska i det hela är att ett vanlig förekommande ord i diskussionen synes vara ”ansvar” – ofta riktat mot andra länder i EU men på hemmaplan verkar man ha glömt bort ordets rätta innebörd.

© denna blogg och författaren till texten.

Nalin Pekgul: ”Utnämningen av Mehmet Kaplan till minister är förvånande och förfärande.”

Den 13 oktober skrev jag inlägget Vill svenskarna verkligen representeras av de här männen? i vilket jag också länkade till tidigare texter om mannen som Stefan Löfven, Sveriges nye statsminister, gjort till minister i sin regering.

DI logoIdag, den 14 oktober, uttalar sig också Nalin Pekgul om detta, i Dagens Industri under rubriken MP-ministerns dolda agenda. Två korta utdrag ur debattartikeln:

Det är ingen slump att islamistiska organisationer ofta bjuder in kända hatpredikanter till sina möten. Sveriges Unga Muslimer, som Mehmet Kaplan har varit ordförande för 2000–2002, har till exempel bjudit in Riyadh ul Haq till Stockholmsmoskén. Riyadh ul Haq stödjer väpnat jihad och föraktar judar, kristna och hinduer. Andra hatpredikanter som har inbjudits till Sveriges Unga Muslimers möten är Abdullah Hakim Quick och Khalid Yasin. Det är ingenting att förvånas över att dessa rotlösa ungdomar låter sig inspireras och radikaliseras av dessa predikanter.
——————————-
Utnämningen av Mehmet Kaplan till minister är förvånande och förfärande. Så sent som i somras jämförde han jihadister som åker till Syrien med svenskar som kämpade i finska vinterkriget. När detta uttalande starkt ifrågasattes framför allt i Finland backade Mehmet Kaplan och sa att det inte var en bra jämförelse. Jag är övertygad om att Mehmet Kaplan sa precis vad han menade och att han betraktar jihadisterna som frihetskämpar.

Kommentar: Det är fullständigt obegripligt hur Stefan Löfven tänkte när han utsåg Mehmet Kaplan till minister och därmed till en person som ska styra Sverige! Det kan väl inte vara så illa att han faktiskt, medvetet, vill dra till sig och sitt parti röster från islamister??? Han måste förklara, människor har faktiskt rätt att få veta varför personer med agendor tvärtemot svenska folkets ges ministerposter (han är heller inte den ende i regeringen, läs tidigare inlägg som länkas till högst upp).

© denna blogg.

Vill svenskarna verkligen representeras av de här männen?

Kaplan i StarGüncel  12.10 2014Jag har skrivit om honom tidigare, se längre ner i texten. Och jag är medveten som att Mehmet Kaplan har försökt krumbukta sig ur sina uttalanden om Finlandsfrivilliga, men det har han inte lyckats med, trots verkligen starka, typiskt politiska retoriska undflyenden. Nu sitter han i Sveriges regering! Jag har inte hört någon enda människa säga något annat än att det är ofattbart och att man absolut inte, inte under några omständigheter, vill representeras och än mindre styras i en regering av denne man. Men han sitter där, han sitter som minister i Sveriges regering.

Den islamistanstrukne ministern har gett en intervju i en turkisk tidning där han säger att det är islamofobin i Europa som drivit muslimer att ansluta sig till ISIS. Ett så hårresande påstående av en minister i ett lands regering borde få såväl folket som, givetvis, statsministern att inse att det inte går att ha en person med så aparta åsikter som minister. Kaplan menar alltså, att man i de europeiska länder som nu i decennier släppt in såväl äkta asylbehövande som ett förmodligen stort mörkertal av muslimer från Mellanöstern, försörjt dem som inte fått eller velat skaffa jobb, bekostat deras utbildningar, gett dem bostäder och tillgång till sociala välfärdssystem, är så islamofobiska (!?) att en del av dessa hitkomna människor känner sig tvungna att ansluta sig till den förmodligen grymmaste och mest monstruösa rörelse som existerat på jorden?

Sverige ska inte ha en person med så absurda åsikter som minister, det är inte rätt. Annat än om svenskarna verkligen, på riktigt och på djupet vill förändra sitt land och sin värdegrund helt och hållet, och en majoritet av folket håller med honom. Men de här aparta åsikterna har inte kommit fram så här tydligt som nu i intervjun i en turkiska tidningen, och folket har givetvis inte haft ett enda ord med i laget när den här mannen, som kommer från ett sexprocentsparti, utsågs till minister i Sveriges regering. Det är den nye statsministern Stefan Löfven, S, som bestämt att Mehmet Kaplan ska vara med och styra Sverige.

En synnerligen relevant kommentar på Facebook:

facebookEn annan tanke: Stormar SD:s piketbilar svenska muslimska organisationers lokaler och skjuter skarpt? Om islamofobi är nog för att skapa IS-psykopater, vilket helvete bör då inte Turkiets kurder ställa till med efter detta nedan (och mycket annat), enligt samma logik?

Och flera kommentarer:

facebookExakt vad var kopplingen mellan islamofobi och halshuggningar i islams namn sa han?

facebookI hans egen födelsestad Gaziantep demonstrerar högerextrem- ultranationalist-neofascister med allehanda vapen på gatorna, men det är islamofobin i Europa som är problemet. I hans födelseland spöas och skjuts kurder, men givetvis är det ”Palestina blablabla” som gäller.

facebookFörfattaren Henrik Arnstad sa nyligen att i Iran finns ”en stark rasistisk tradition”. Och ändå åker inte en massa svenskiranier ner till Mellanöstern för att döda araber, turkar, afghaner m fl.

facebookIslamisten Kaplan är en skam för MP men framför allt för svenska regeringen!

facebookDet ska väl ett val till med SD fördubblat väljarstöd innan storstadseliten fattar. Och det var det dummaste jag hört att islamofobi skapat IS.

  facebookJag undrar vad Kaplan, som stödjer en palestinsk stat, anser om en kurdisk sådan.

facebookHmm, och vad ledde européerna till denna så kallade ”islamofobi”? Varför finns det t.ex. ingen ”buddhism-fobi”? Är jag förresten islamofob nu för att ha ställt en sådan fråga?

facebookOm det är val mellan islamister som han och SD så röstar till och med jag på SD för fan.

Så långt kommentarer på Facebook. Redan för drygt sju år sedan utmärkte sig en då icke ännu så känd Mehmet Kaplan. Det skrev jag om den den 24 april 2007 i inlägget Konstlade och konstiga åsikter, band annat:

Några miljöpartister är ute och påstår att Säpo ”underblåser islamofobin i Sverige” och ”trakasserar muslimer”! Dessutom ger de sig på Krisberedskapsmyndigheten och påstår att den stora terrorövning som ska genomföras i Stockholm under veckan ”stigmatiserar muslimer”. Detta berättas bland annat i Aftonbladet.

Hå hå ja ja! Man tar sig för pannan! Detta för att Säpo försöker utföra sitt uppdrag så som det är stadgat i lag och för att Krisberedskapsmyndigheten gör det den ska göra: övar sig inför tänkbara attentat med det som skedde i London och Madrid som förebild. Miljöpartisternas kritik är så skruvad att man undrar hur det är möjligt att komma med så märkliga påståenden. Är det ett sätt för dem att få lite medieljus? Yvonne Ruwaida har inte synts till särskilt mycket sedan hon slutade i riksdagen och vill kanske genom krystade anklagelser påminna om att hon existerar. Och den andra kritikern, Mehmet Kaplan (mp), är inte heller någon som särskilt ofta syns i medierna men som nu får uppmärksamhet.

Och den 12 juni 2012 skrev Lasse Odrup, utflyttad svensk som numera (2014) är finsk medborgare, under rubriken Lars Odrup i Pälkäne, Finland: ”Det är faktiskt den här typen av välmenande flum som styr Sveriges migrationspolitik.”:

Några kända miljöpartister, Mehmet Kaplan och Yvonne Ruwaida, har skrivit ett inlägg på AB Debatt den 12 juni där de ogenerat påstår att den främsta orsaken till den bristande integrationen är den ”strukturella diskrimineringen”, inte språksvårigheter, inte brister i skolutbildning och inte kulturella skillnader. Som avslutning flosklar man till det ordentligt:

”Öppenhet för omvärlden och olikheter är en förutsättning för utveckling och därmed en förutsättning för att kunna skapa ett hållbart och framgångsrikt samhälle. Vårt Sverige bygger på värderingar som solidaritet och humanitet. Vi ska se till att Sverige verkligen blir en fristad från förföljelse, inte bara på pappret. Vi sätter de mänskliga rättigheterna främst och visar andra länder att medmänsklighet och öppenhet är vägen framåt för att bygga för framtiden.”

Det är faktiskt den här typen av välmenande flum som styr Sveriges migrationspolitik. Det mest otäcka är ändå att ingen vågar komma med invändningar, t ex om varför just Sverige skall visa andra länder vad  medmänsklighet är.

Genom hela sin politiska karriär i Sverige verkar Kaplan inte ha missat många tillfällen att torgföra sina åsikter och värderingar som knappast omfattas av större delen av det svenska folket. Den 3 juli i år, bara några månader innan denne man utsågs till minister av Stefan Löfven, skrev jag under rubriken En man med en sådan syn på jihadister ska inte sitta i Sveriges riksdag bland annat detta:

Riksdagsledamoten Mehmet Kaplan (MP) har gått över gränsen för vad som kan vara en acceptabel hållning hos någon som ska representera svenska folket i dess riksdag. Han har också tydligt visat att han ser på jihadister som jämställda med frihetskämpar och det borde medföra att han tas bort från riksdagslistorna och inte ges en chans att kandidera i valet 2014. Har Miljöpartiets ledning och medlemmar någon som helst skam och hederlighet i kroppen så ser de till att den här mannen åker ut och aldrig mer kommer in i den beslutsfattande, lagstiftande församling som ett lands riksdag är!
——————————————————–
HBL logoI pudelintervjun med Hufvudstadsbladets korrespondent Matts Linqkvist säger Kaplan:

Det borde inte ha sagts i samma sammanhang. Jag sa så här. För länge sedan under finska vinterkriget åkte människor från Sverige till Finland och krigade där, och där var det inga misstänkliggörande. Det var fel att säga på det sättet. Det blev missriktat.

Han har anammat det typiskt svenska sättet att uttrycka sig: ”Det borde inte ha sagts…” Han har inte ens ryggrad nog att säga: ”Jag borde aldrig ha sagt…”! Det var ju han själv – inte ett odefinierbart ”det” – som jämförde våldsamma, slaktande, religiöst rabiata jihadister med målet att ta över hela världen med svenska frivilliga som ville hjälpa ett litet broderland med omkring 4 miljoner invånare, som kämpade mot en övermäktig fiende för sin frihet och självständighet. Och vad menar Kaplan med ”det blev missriktat” (återigen detta ”det”… som om hans hjärna och mun styrdes någon annanstans ifrån, av ett odefinierbart ”det”, utan hans egen kontroll) ? Vart, till vem skulle det ha riktats om det just i Almedalen, i debatt med integrationsministern, blev missriktat”?

Vem och vilka är det som ”sliter landet isär”, Stefan Löfven? Bidrar du möjligen själv till isärslitandet genom att tillsätta en minister som den här mannen och en utomeuropeisk asylinvandrare, visserligen född i Manchester, England, som under en tid som ung levde illegalt i Sverige. En man som tycker att han ska värna om papperslösa och dem som vistas här illegalt, det vill säga olagligt.

Ardalan Shekarabi i SR P1Ardalan Shekarabi säger i en intervju i SR P1:

Jag tror att det är viktigt att komma ihåg att det finns utsatta grupper i samhället, grupper som inte hörs i samhällsdebatten, som inte finns representerade där besluten fattas. Och en av de grupperna är ju den som är helt utanför vårt samhällssystem, den som kallas för ”papperslösa”. Och det är klart att den utsattheten är extrem i förhållande till hur övriga människor lever i Sverige. Och det måste jag ha med mig, att vi lever i ett samhälle som har ett fantastiskt välstånd och välfärd men även i detta samhälle finns det utsatta grupper och ”papperslösa” är en av dem.

På reporterns fråga hur det här ska göra avtryck i Shekarabis nya jobb svarar han:

Att tänka på frågor som rör social inkludering, att visa rättvisa, rättfärdighet. Det är oerhört viktigt för alla politiker och jag som har den typen av bakgrund måste förstås vara extra noga med att inte glömma de perspektiven.

Inte en enda följdfråga från reportern Anna Hernek.  Vad man som lyssnare och invånare i landet vill veta är varför en minister i Sveriges regering talar om ”social inkludering” av personer som inte har rätt att vistas i landet? Vad menar han? Menar han – och därmed också statsminister Stefan Löfven som högste ansvarig i regeringen – att det ska gå att söka asyl i Sverige och inte respektera när man i enlighet med svensk lag efter avslag i två instanser i en dyr asylprocess, har fått veta att man inte har rätt stanna här, ändå välja att stanna kvar och då ska ses som ”en utsatt grupp” som borde få komma till tals där besluten, som man ju vägrat acceptera, fattas? Och att de ska ”socialt inkluderas” trots att de inte har tillstånd att vistas här? Det här går inte ihop och det är en skam att Sveriges Radios reporter inte ställer en enda fråga om detta helt nya och faktiskt lagstridiga tankesätt som via Ardalan Shekarabi har kommit in Sveriges regering och som svenska folket med största sannolikhet inte varit medvetet om skulle bli verklighet om de röstade på S.

Det finns mycket som skulle behöva förklaras kring dessa två ministrar. Men svenska journalister ställer inte de frågorna och det är inte lätt för folket att få en bild när journalisterna inte gör sitt jobb och till exempel börja med att fråga Stefan Löfven om hur han tänkte vid valet av dessa två, med tanke på vad som sägs ovan och annat som inte får plats i den här texten. Folket har ju, som sagt, rätt att få veta. Och än en gång:

Vem och vilka är det som ”sliter landet isär”, Stefan Löfven?

© denna blogg. Endast korta citat är tillåtna. Länka alltid till den ursprungliga texten vid citat.

 

 

”Kontrollanterna vet att finska id-handlingar sällan missbrukas till skillnad mot svenska motsvarigheter.”

En rikssvensk som flyttat till Finland och blivit finsk medborgare skriver:

finskt-pass1Jag kommer nog alltid att vara en sorts svenskfinlandssvensk även om jag flyttat till Finland och blivit finsk medborgare. Men i ärlighetens namn har jag slutat att rösta i Sverige, eftersom rösträtten numera verkar det enda som skiljer svenskar från illegala invandrare, förlåt ”papperslösa”.

Det känns skönt att kunna visa upp mitt finska pass när jag reser eftersom kontrollanterna vet att finska id-handlingar sällan missbrukas till skillnad mot svenska motsvarigheter.

Kommentar: Jag hoppas att Finland aldrig går i så mycket som ett enda av Sveriges fotspår på asylinvandringsområdet! Jag tror faktiskt inte att finländarna någonsin skulle kunna tänka sig att acceptera allt det som svenskarna accepterar när det gäller förändringen av deras land, kultur, traditioner, trygghet, känsla av tillhörighet och rättssäkerhet.