• Kategorier

  • Arkiv från 5 maj 2005

  • Kalender

    november 2014
    M T O T F L S
     12
    3456789
    10111213141516
    17181920212223
    24252627282930
  • free counters
  • wordpress visitor counter
  • RSS Merit Wager

    • Utan rubrik lördag, 6 juni, 2020
        Sedan den 5 maj 2005 har jag ideellt granskat, redovisat, översatt, kommenterat och publicerat ofta unikt material, särskilt miggornas rapportering. Om ni uppskattar texterna, informationen, rapporterna, kommentarerna, stöd gärna via Subscribe med 1 krona om dagen = 30 kronor i månaden, eller med valfritt belopp via Donate, Swish eller Bankgiro.  Alla bidr […]

I mejl från en lagkunnig: ”Har någon i det här dramat funderat på unionsrätten? ”

svd_logoDen 27 november skrev jag för andra gången en OP ED-artikel i Svenska Dagbladet om Helena på Finlands ambassad som inte får folkbokföra sig här trots fem års bosättning i Sverige.

Artikeln från den 27 november har rubriken Svenskfödd i Sverige uppmanas invandra, den tidigare texten som publicerades den 13 mars har rubriken Svenskfödd får inte folkbokföra sig i Sverige. Dessutom skrev tidningens politiska chefredaktör Tove Lifvendahl den 9 april om saken på Ledarbloggen: Blågul armbågsbjudning.

Här på bloggen har jag skrivit om fallet under rubrikerna:
Nu skriver också Hufvudstadsbladet om fallet med Helena som inte får folkbokföra sig i Sverige den 16 mars
Det tog Skatteverket fem månader att svara… den 5 april
Utrikesdepartementet backar… den 27 maj

Med anledning av ovanstående skriver en lagkunnig i ett mejl följande:

En liten kort understreckare (och tankeväckande)

eu flagHar någon i det här dramat funderat på unionsrätten? Finland är EU-stat. Den berörda är unionsmedborgare. Hennes rörelsefrihet är enligt hennes unionsmedborgarskap. Se vidare Unionsfördraget, Funktionsfördraget, EU-förordning 492/2011, EU-direktiv 2004/38, och EU-domstolens avgöranden sedan Hedenhös.

Det är välkommet med goda förslag från människor som försöker se lösningar där tre svenska myndigheter ger olika svar och den ena inte vet vad den andra säger. Jag kan inte bedöma huruvida de uppgifter som den lagkunnige mejlaren tar upp är tillämpliga i ”fallet Helena” eller inte. Men texten är vidarebefordrad till den det berör och, via henne, därmed också till Finlands ambassad där förre ambassadören själv varit involverad, bland annat när inget svar inkom från den statliga myndigheten Skatteverket på fem månader… Läs texterna som länkas till ovan, det är häpnadsväckande läsning!

© denna blogg.

Ivar Arpi om att Migrationsverkets tjänstemän vittnar om en ökande rättsosäkerhet

Läs först Ivar Arpi har velat – och förmått – förstå, och ger en sann bild av verkligheten på asylinvandringsområdet och ta sedan gärna del av hans bloggning på Magasinet Neos sida med rubriken Alla dessa ”enskilda fall” på Migrationsverket, där han bland annat tar upp debatten mellan honom själv och Migrationsverkets generaldirektör Anders Danielsson i SR P1-programmet Studio Ett togs upp.

Här är ett kort utdrag ur bloggtexten :

Neo blogg logoEn annan kritik som framfördes mot min artikel av Anders Danielsson i Studio Ett, och av Fredrik Bengtsson, Migrationsverkets presschef, på Twitter, är att min text handlar om ”enskilda fall”. Men under åtta år har tjänstemän på Migrationsverket påtalat liknande brister, på Merit Wagers blogg. Wager har i många år engagerat sig för asylsökandes situation, tidigare som Medborgarnas flyktingombudsman och sedan några år som debattör. Och i en artikel i tidningen Fönstret som ges ut av ABF berättade andra tjänstemän på Migrationsverket liknande historier (nr 3/2014). Det blir ganska många ”enskilda fall”, om man lägger ihop dem.

I bloggtexten skriver Ivar Arpi också:

I min artikel visar jag att Migrationsverket i takt med det ökade söktrycket från asylsökande till Sverige får allt svårare att klara av att både göra grundliga utredningar och samtidigt inte låta asylsökande vänta för länge på besked. Här finns en svår avvägning som aldrig helt kan lösas. Jag ville skildra de påfrestningar som handläggare, beslutsfattare och andra tjänstemän på Migrationsverket är utsatta för. Tjänstemännen vittnar alltså om en ökande rättsosäkerhet på Migrationsverket. Responsen från anställda på Migrationsverket har varit positiv.

Kommentar: Börjar dropparna urholka stenen? Inte särskilt mycket. Men allt fler hittills tysta journalister (en del med fingrar i luften och kappor vända) har börjat intressera sig för den sidan av asylområdet som hittills nästan bara kunnat läsas om på den här bloggen. En som nu tacklar frågan seriöst är Ivar Arpi. Det finns andra också som, sent omsider, försöker lära sig lite mer om asylområdet som de tidigare haft tämligen vaga, nästan schablonartade (o)kunskaper om. Alltid något. Men hoppet om att den senkomna tillnyktringen, eller vad man ska kalla omsvängningen, ska leda till någon förändring, det är litet..

© denna blogg.

Vad hände med begreppet ”likhet inför lagen”? Har det redan hamnat i historiens floskellåda?

Dan Eliasson JO-anmäls för raderade mejlTexten ovan är från en Facebook-uppdatering och publiceras med tillstånd av den som har skrivit den, och som jag helt håller med.

Artikeln i Expressen kan läsas här. I den står bland annat att läsa:

Försäkringskassans ledning beslöt att radera miljontals mejl som skickats till och från de 13.000 medarbetarna – vilket innebär att myndighetens internutredare inte längre kan avslöja brott och missförhållanden med hjälp av myndighetens mejlsystem.

Gör gärna tankeexperimentet att en handläggare eller en beslutsfattare på Försäkringskassan hade gjort vad dess generaldirektör gjorde. Skulle inte den personen – i stället för att JO-anmälas – ha polisanmälts för ”egenmäktigt förfarande” eller bedrägligt förfarande” eller ”undanröjande av bevismaterial” eller något annat liknande, som säkert någon jurist kan formulera juridiskt korrekt?

Kritik från JO skulle knappast räcka om en handläggare eller beslutsfattare på Försäkringskassan hindrat insyn och granskning genom att radera 13.000 mejl! Det är ju detsamma som att slänga 13.000 dokument i pappersform, eftersom myndigheter har arkiveringsskyldighet. Så varför polisanmäls inte Dan Eliasson? Gäller andra regler för en hög myndighetschef än för hans underlydande på samma myndighet? Varför, i så fall och när infördes en sådan regel? Och vad hände med begreppet ”likhet inför lagen”? Har det redan hamnat i historiens floskellåda?

Ur Arkivlagen:

Myndigheternas arkiv ska bevaras, hållas ordnade och vårdas så att de tillgodoser rätten att ta del av allmänna handlingar, behovet av information för rättskipningen och förvaltningen, och forskningens behov.

Och:

 I arkivvården ingår att myndigheten skall

1.  organisera arkivet på ett sådant sätt att rätten att ta del av allmänna handlingar underlättas,
2.  upprätta dels en arkivbeskrivning som ger information om vilka slag av handlingar som kan finnas i myndighetens arkiv och hur arkivet är organiserat, dels en systematisk arkivförteckning,
3.  skydda arkivet mot förstörelse, skada, tillgrepp och obehörig åtkomst,
4.  avgränsa arkivet genom att fastställa vilka handlingar som skall vara arkivhandlingar, och
5.  verkställa föreskriven gallring i arkivet.

Gäller arkivlagen inte en myndighet där Dan Eliasson är chef? Blir det samma sak också nu, när han gjorts till rikspolischef?

Mina texter genom åren här på bloggen om den här mannen, tidigare också chef för Migrationsverket, kan läsas här.

Och här är några uppmärksammade händelser kring Dan Eliasson (läste och kontrollerade ingen detta innan han utsågs till rikspolischef?) samlade på Wikipedia:

I samband med Pirate Bay-målet 2006 fick Justitiedepartementet kritik för Dan Eliassons korrespondens med den amerikanska intresseorganisationen Motion Picture Association of America (MPAA) som företräder flera amerikanska filmbolag. Kritiker menade att departementet hade påverkats av påtryckningarna och att Thomas Bodström utövat ministerstyre. (DN: Bodström nekar till ministerstyre).

I juni 2007 berättade den tidigare justitiekanslern Göran Lambertz att Dan Eliasson, under sin tid som statssekreterare vid Justitiedepartementet, försökt få Lambertz att sluta kritisera brister inom det svenska rättsväsendet. (DN: ”Bodström ville stoppa min kritik”.)

I februari 2014 kommenterade Eliasson på sitt Twitter-konto Sverigedemokraternas partiledare Jimmie Åkessons medverkan i en TV-debatt med orden: ”[…] J Åkesson i debatt gör att jag kräks!” (DN: Myndighetschef kräks över Åkesson). Uttalandet ledde till en debatt om gränsen mellan personlig yttrandefrihet och personens myndighetsutövning.[10][11] [12][13] (P3 Nyheter: Han kräks av Jimmie Åkesson, SvD: Statsvetare: Storm i ett vattenglas, SvD: Eliasson: Jag tog ställning för lika värde, SvD: Inget klotterplank för generaldirektörer.

I augusti 2014 uppmärksammade Dagens Nyheter att en person från Försäkringskassans IP-adress ändrat i artikeln om Eliasson på svenskspråkiga Wikipedia genom att ta bort negativ information. Försäkringskassans presschef Helena Esscher bekräftade för tidningen att ändringen gjorts av en medarbetare till Eliasson i samråd med Dan Eliasson själv.

© denna blogg. Vid ev korta citat, vänligen länka till detta inlägg så att läsarna får ta del av hela texten och inte ges en vinklad bild av det som står här.

En migga: ”Med sådana vänner behövs inga fiender.”

En migga om människor man kan respektera – och de är inte svenskar:

Med sådana vänner behövs inga fiender

profileJag har följt den svenska debatten med stigande vånda och  jag vet inte hur många gånger i ordningen försökt vända hela dramaturgin ryggen. Men det går liksom inte längre. Inte när den högsta ansvariga tjänstemannen uttalar sig som hon gör i Public Service (Sveriges Radio den 20 november).

Det pågår ett krig. IS kontrollerar idag ett område ungefär lika stort som Storbritannien, med en befolkning på minst 10 miljoner människor. IS suger åt sig andra grupper i hela MENA som en svamp suger i sig vatten. IS kontrollerar oljefält, har planer på att trycka egen valuta, härjar i princip fritt inom sociala medier, och offren för terrorism har i princip ökat exponentiellt i MENA. IS tog för några dagar sedan över Derna i Libyen (och hur många lade märke till det?), Irak blöder, jezidier har i princip att välja mellan döden och konvertering. IS (tvångs-)rekryterar barnsoldater och är till framtoningen så attraktiva att Al-Qaida blivit gårdagens nyheter. Ja, IS är så framgångsrikt att det finns uppgifter om att de kan ställa upp till 200.000 beväpnade på fötter.

Och mot dessa står västerländska korsriddare? Kolonialister? Imperialister? Svar nej – med undantag för en och annan frivillig, en gnutta försörjning med vapen och inte särskilt många flygangrepp. Istället står där kurder. Som, när de får möjlighet till det, utövar demokrati. Där står irakier. De står upp med vapen. Där står människor i MENA och utanför som försöker sprida kunskap.

Och det är en fröjd att följa dem, för de sitter inte i den svenska sandlådan där det bara går att göra en sak i taget – de tar hand om hela spektrat samtidigt!

Darrar de på manschetten? Nej. De talar om sin religion, om sin kultur, om sin politik, sin plats i världen. De är sekulära, konfessionella, till och med ateister. De tillhör politisk vänster och höger. En del av dem är vad vi kallar miljöpartister. De bor i MENA eller utanför. Har de några problem att identifiera ondskan i IS? Nej.

Och för att vara extra tydlig: De – som nästan uteslutande är vad vi kallar muslimer – behöver inte upplysas om att det finns islamofober. De klarar av att hantera avarterna av politisk islam, sin egen värdegrund och sina värsta belackare samtidigt.

Och härifrån kan jag inte fortsätta om jag ska kommentera de helsvenska insatserna. Jag skulle bara använda fult språk. Men jag är viss om att de som står upp mot IS samtidigt som de står upp för sig själva skulle vända sig bort om de behärskade det svenska språket.

Kommentar: Läs också Lyssna på Abdi och sluta mesa!

© denna blogg. Vid ev korta citat, vänligen länka till detta inlägg så att läsarna får ta del av hela texten och inte får en vinklad bild av det som står här.

Thomas Gür: ”Det sägs ofta att familjeåterförening är en mänsklig rättighet och att staten därför inte kan ställa försörjningskrav. Detta stämmer inte vad jag kan se.”

TThomas Gür, foto Åke Gunnarssonhomas Gür skriver:

Angående försörjningskrav på anhöriginvandrare har jag behövt göra en genomgång av Europakonventionen och EUs direktiv om rätten till familjeåterförening. Det sägs ofta att familjeåterförening är en mänsklig rättighet och att staten därför inte kan ställa försörjningskrav. Detta stämmer inte vad jag kan se.

Europakonventionens artikel 8 säger:
Artikel 8 – Rätt till skydd för privat- och familjeliv
1. Var och en har rätt till respekt för sitt privat- och familjeliv, sitt hem och sin korrespondens.
2. Offentlig myndighet får inte inskränka åtnjutande av denna rättighet annat än med stöd av lag och om det i ett demokratiskt samhälle är nödvändigt med hänsyn till statens säkerhet, den allmänna säkerheten, landets ekonomiska välstånd eller till förebyggande av oordning eller brott eller till skydd för hälsa eller moral eller för andra personers fri- och rättigheter.

Notera sålunda att här finns inget om återförening och notera också den villkorade skrivelsen om ”landets ekonomiska välstånd”. Familjeåterföreningsdirektivet i sin tur anger i sin artikel 7 att när en ansökan om familjeåterförening lämnas in får medlemsstaten kräva att referenspersonen (den mottagande) har en a) bostad, b) en sjukförsäkring som även omfattar familjemedlemmar, samt c):

”c) stabila och regelbundna försörjningsmedel som är tillräckliga för att försörja referenspersonen och hans eller hennes familjemedlemmar utan hjälp från systemet för socialt bistånd i den berörda medlemsstaten. Medlemsstaterna skall bedöma dessa försörjningsmedel med hänsyn till vilken typ av medel det rör sig om och inkomsternas regelbundenhet, och får beakta nivån för minimilöner och -pensioner samt antalet familjemedlemmar.”

Vad jag kan se faller därmed hänvisningarna till Europakonventionen och familjeåterföreningsdirektivet från dem som hävdar att man inte kan införa mer omfattande försörjningskrav för anhöriginvandrare. Om jag på något sätt misstolkar direktiven, är kritik välkommen. Här är länkar:

Addendum: Familjeåterförening för flyktingar regleras på följande sätt i direktivet:
Preambelns punkt 8 säger att flyktingars rätt till familjeåterförening bör regleras av förmånligare villkor. Dessa förmånligare villkor utvecklas under artikel 12. Punkt 1 i den artikeln säger att flyktingen inte behöver styrka att han uppfyller villkor som listas under artikel 7. Dock kan sådana krav ställas om familjeåterföreningen är möjlig i ett tredje land. Dessutom får staten i fråga kräva att villkoren i artikel 7 uppfylls om ansökan om familjeåterförening inte lämnats in inom tre månader efter det att flyktingstatus beviljats.

I sak innebär det att undantaget från det svenska försörjningskravet bara kan gälla flyktingar som fått uppehållstillstånd och bara om ansökan om familjeåterförening lämnats in senast tre månader efter tillståndets beviljande.

Ett allvarligt kunskapsproblem här är huruvida det är möjligt med tredjelandsåterförening. Eftersom 85 procent av flyktingarna saknar dokumentation när de ansöker om asyl och det finns tydliga indikationer på att en mycket stor del kommer via tredjeland till Sverige, vet vi inte hur stort mörkertalet är.

Likväl kan sakernas tillstånd inte vara det, att färre än en procent av anhöriginvandrare skulle uppfylla försörjningskravet och att 99 procent undantas från det. Inte minst med tanke på att en mycket stor del av anhöriginvandringen inte handlar om familjeåterförening utan är ”nyetablerade anknytningar”, alltså sådana som är på kortare tid än två år – helt enkelt människor som är bosatta i Sverige och som (ofta) gifter sig med en person från sitt hemland. Som Hanif Bali påtalat: ”En tredjedel av kvinnor som anhöriginvandrar går direkt till ett liv i socialbidrag”.

© denna blogg.

Lyssna på Abdi och sluta mesa!

Människor och tro 20.11 2014Ur programmet Människor och tro som sändes i SR P1 den 20 november:

Abdi, gymnasieelev i Tensta, uttrycker sig tydligt och klart:

Det är dags att sätta stopp! I Finland till exempel så vägrar de att ta in folk som har varit och stöttat olika organisationer och det är en sak som vi även här i Sverige skulle kunna göra, tycker jag. När vi kommer till den här frågan så tycker jag att svenskarna är väldigt mesiga. Vi tar in människor som har krigat för vissa extrema organisationer och så ger vi dem stöd, till och med, psykologiskt stöd. Det tycker jag är väldigt dumt.

Detta, som en ung människa i ett område från vilket unga män och även unga kvinnor beger sig till Syrien för att ansluta sig till IS, förbigås utan en enda reaktion, utan en enda fråga från programledaren.

Och så flummeriet från en person som inte verkar ha förstått vad det hela handlar om, den nationella samordnaren mot våldsbejakande extremism (varför säger man inte ”våldsam extremism” i stället?), Mona Sahlin (ca 14.55 in i programmet). Hon börjar med att säga att det är bra att man vågar prata om att det här finns i Sverige . Och varför skulle man inte det, undrar jag som lyssnare? Att inte prata om det vore falskt och osunt, så det hon säger är en självklarhet som inte behöver sägas! Hon säger också (språkliga och grammatiska fel orättade ):

Jag tänker också att hur man än vänder på den här frågan så riskerar ju muslimer som grupp att också bli offret på så många sätt. Man är offer för terroristerna i ISIS, man blir offer för skuld och skam i Sverige och man riskerar också att bli offer för islamofobin som många ju utnyttjar. Så tänker jag.

Kommentar: Mona Sahlin frångår ämnet och kör med den här märkliga retoriken som är så vanlig bland självgoda svenska politiker. Alltså den som dels nedvärderar varje tänkande människa som mycket väl vet och förstår att ”muslimer” inte är den ”grupp” hon påstår att de är, lika lite som ”kristna” är en grupp; dels faktiskt bidrar till att göra muslimer till den grupp de inte är, genom att ständigt och jämt klumpa ihop alla som bekänner sig till islam på det här sättet. Hon bidrar i själva verket till att befästa ”islamofobi” genom att tala om begreppet som folket ytterst sällan lider av. Hon har inte förstått att vad allmänheten lider av är ”islamistofobi” – med absolut all rätt, dum vore den väl annars.

Och – värst av allt – hon säger inte ett enda ord om varje människas eget ansvar när han eller hon väljer att ansluta sig till en organisation som fördriver, skär halsar av, våldtar, tvångskonverterar andra människor. Hon säger inte ett ord om att det är oacceptabelt att Sverige ska hysa människor som ger sig in i en organisation vars mål på sikt är att förinta också Sverige och svenskarna, i deras tydligt uttalade målsättning: att skapa ett världskalifat. Inte ett ord om detta säger Mona Sahlin! I vilket annat land som helst skulle hennes uttalande ovan vara chockerande, här lyfter knappt någon på ögonbrynen. Varför inte? Jo, för att Sverige är ett land där vett och sans har flyttat ut och gett utrymme åt dumhet och åt floskler som upprepas utan att den som uttalar dem ens förstår vad han/hon säger!

Snabbt passar Mona Sahlin att ta upp följande, som inte har något att göra med ämnet som diskuteras i programmet:

Vi har ju också högerextremism i Sverige. Vi har svenska nazister som krigar i Ukraina.

Och vidare:

Så jag vill ju försöka jobba för att till exempel alla anhöriga som är rädda för att deras son kanske är på väg att åka, att deras bror är på väg att åka, att deras pojkvän är på väg att åka – vem kan de vända sig till? Vem kan de lita på? Det är uppenbart att alla idag som har hört om någon som är på väg att resa ner, om alla de hade hört av sig så hade vi kunnat stoppa och hjälpa många fler.

Kommentar: Vad, konkret, menar hon när hon säger att hon ”vill försöka jobba för…”? Meningen är ofullständigt och det där med ”vill försöka jobba för” är bara flum och innehåller absolut inget konkret. Och till vem/vilka menar hon att alla anhöriga borde ha hört av sig för att den/de, som hon säger: ”hade vi kunnat stoppa och hjälpa många fler.”? Vem skulle de anhöriga alltså ha hört av sig till och hur hade den personen eller myndigheten eller politikern eller vad nu Mona Sahlin menar här, kunna ”stoppa och hjälpa många fler”? Inget konkret, inget att ta på, bara flum och floskler! Hur mycket betalar vi skattebetalare för att Mona Sahlin ska gå runt och säga sådana här dumheter?

Och om att hon tycker att alla anhöriga borde ”höra av sig”:

Alltså litar man inte tillräckligt mycket på myndigheterna eller på polisen. Och det är inte tillräckligt många som känner att man vågar, för jag tror också att man är ganska rädd.

Programledaren framhåller att Abdi sagt att ”vi är alldeles för mesiga här i Sverige” och att andra anser att ”i Sverige bara pratas det” och att:

Vi har pratat med personer som har jobbat till exempel i England med de här frågorna som säger: ”Vi är så trötta på Sverige, de bara pratar och pratar, en det händer ju aldrig någonting. Inget konkret för att förhindra… Har de rätt?

Det svarar Mona Sahlin givetvis inte på, för hon vet att det är precis så det är. Och att hon själv är en av ”pratarna”. ”Har de lyckats bättre, då?”, motfrågar hon lite som ett typiskt svenskt, trotsigt barn. Nivån på samtal, debatter och diskussioner om livsavgörande frågor är så låg i Sverige att den knappt höjer sig över nollpunkten.

I Sverige har vuxenhet, ansvarstagande, allmänbildning, sunt förnuft, inställningen att brottslingar ska stå för sina gärningar och mycket annat fått ge vika för babbleri, dumheter, floskler, oansvarighet, oförmåga att tänka längre än näsan räcker och ointresse för det egna landet och dess folk och dem som tagits emot i landet som behövt och behöver skydd.

Lyssna på det korta inslaget med Abdi, det säger ju precis vad alla normala människor – ateister, kristna, buddhister och muslimer vill: sluta mesa, sluta utreda, sluta prata – agera och bestraffa dem som frivilligt väljer att gå med i en ohygglig, maktgalen, fundamentalistisk organisation där människors värde är totalt utraderat och de kan behandlas som boskap, köpas och säljas och skjutas eller halshuggas av dem som vill införa ett ”världskalifat”. De personer som har uppehållstillstånd i Sverige men inte svenskt medborgarskap ska fråntas sina uppehållstillstånd. Det finns ingen som vill ta emot dessa extremister i Sverige, allra minst de människor som har flytt hit undan dem för att söka sig en trygg fristad här! De som anslutit sig till IS och som har svenskt medborgarskap (kontrollen måste bli hårdare av vilka som ges den förmånen som inte är en mänsklig rättighet) ska ställas inför rätta för krigsbrott.

Lyssna på Abdi och sluta mesa!

© denna blogg. Vid ev korta citat, vänligen länka till detta inlägg så att läsarna får ta del av hela texten och inte får en vinklad bild av det som står här.

 

 

En migga: ”I stället för lean har vi nu DLO”.

Samma migga som skrev  i inlägget En migga: ”Det var inte så att ”Lean” tvärdog utan mer att den sakta tynade bort.” följer här upp sin text:

profileI stället för lean har vi nu DLO – Den Lärande Organisationen!

Lean-coacherna har bytts ut till DLO- folk. Jag har inget emot att vi ska ”lära oss”, men jag är skeptisk till vad DLO kan ge oss.

Hittills har  jag varit med på rollspel som inte gett mig några nya insikter. Jag har varit tvungen att titta på klipp från amerikansk film för att sedan få frågor om den. Syftet var att jag skulle förstå hur minnet fungerar.

Vi fick också ta del av en påhittad asylutredning i två olika versioner. I den ena bjöd utredaren inte på vatten, höll inte på med ”small talk” i början utan gick rakt på sak.  Resultatet blev att den sökande inte öppnade sig och därför inte framstod som trovärdig.  Syftet var att vi skulle lära oss det är viktigt att vara empatisk, att få den sökande att trivas. Först då kan den sökande öppna sig berätta om sina asylskäl på ett trovärdigt sätt. Om det vore så väl, så enkelt, ja då skulle jag inte bara bjuda på vatten utan även på te och jag skulle också prata om väder och vind hur länge som helst. Men så ser ju inte verkligheten ut. Den asylsökande är sällan intresserad av ”small talk” och bryr sig inte om ifall vi bjuder på vatten eller inte.

Naturligtvis ska vi behandla alla människor med respekt men när en människa söker asyl så kan det inte vara min uppgift som utredare att lirka ur honom varför han eller hon gör det! Det måste den sökande själv veta och berätta det för mig, som representerar svenska staten.

Kommentar: Vad ska man säga? Att miggor med hög utbildning och lång erfarenhet som handläggare och beslutsfattare – som den här miggan – ska gå från det ena löjliga bilfabrikssystemet till ett annat löjligt ”lekprojekt” är huvudlöst. Vad kostar inte allt detta? Och hur mycket tid går bort från handläggeriet och beslutsfatteriet när miggor ska spela rollspel, titta på film och gå igenom låtsasutredningar?

Dårfinkerierna på den här myndigheten tar aldrig slut. Själv har jag för länge sedan slutat hoppas på vett och sans, rättssäkerhet och lagefterlevnad på Migrationsverket. Jag bara förmedlar vad som berättas inifrån den här statliga, skattefinansierade myndigheten – den dyraste av alla myndigheter i Sverige?

© denna blogg.

En migga: ”Det var inte så att lean tvärdog utan mer att den sakta tynade bort.”

En migga med anledning av ett antal artiklar – av en tidigare inte publicerad sort – på sistone :

profileJag tycker inte om att vi kallas för ”Migränverket” av nonchalanta journalister som antagligen inte vet vad jobbar med, trots att det är fullt möjligt för dem att besöka oss och att vara med på en asylutredning om de får fullmakt från en asylsökande.

En annan sak: Det är också så, att de flesta av mina kollegor skrattar åt lean. Lean är död och begraven sedan länge, ingen talar om den, ingen minns den. Många av mina nyare kollegor har aldrig hört talas om lean eftersom de bara jobbat hos oss ett par år. Jag kommer inte ihåg när lean dog men det kan ha varit i samband med att Migrationsverket fick en ny generaldirektör.

Det var inte så att lean tvärdog utan mer att den sakta tynade bort. Böckerna om ”Toyota-modellen” samlar nu damm på våra bokhyllor, ”tre månaders-målet” är historia. Det som är kvar av lean är teamledarna, morgonmötena och tavlorna. Tavlorna som visar att varenda handläggare och beslutsfattare är fullbokad och överbokad med utredningar. Morgonmötena handlar mest om vilka  i teamet som ska överboka sig ännu mer och ta över utredningarna för de handläggare som har sjukanmält sig för dagen.

Kolumnen för ”Förbättringsförslag” – enligt lean –  på tavlan är tom. Vi har inte tid att komma med förbättringsförslag som ändå inte leder någon vart. Vi kämpar för att göra våra jobb på bästa möjliga sätt. Vi vill göra ändamålsenliga och korrekta asylutredningar och fatta rättssäkra beslut. Jag anser att vi når det målet på min enhet. Jag kan inte uttala mig om hur det är på andra enheter.kommentar:

Kommentar: Att lean i det närmaste är utfasat (förutom några små rester), är ju bra. Det var bland det dummaste som förre generaldirektören Dan Eliasson införde. Den mannen blev sedermera GD på Försäkringskassan där han också lär ha introducerat lean, numera är han nyutnämnd rikspolischef – Gud förbjude att han påtvingar polisväsendet också den hör bilfabriksmodellen! Fast å andra sidan spelar det ju faktiskt ingen roll alls vad den här mannen gör, han susar ändå vidare i karriären som vore han gjord av teflon.

© denna blogg.

Krister Thelin: ”Den dramatiska ‘DNdebattaren’ är helt fel ute i sina närmast hysteriska toner om vad som skall ske.”

DN logoApropå texten Kommuner saknar plan när barnkonventionen blir lag, publicerad i Dagens Nyheter den 20 november, skriver Krister Thelin, under 2008-2012 ledamot av FN:s kommitté för mänskliga rättigheter, följande:

Krister Thelin 15.11 2011Lite folkupplysning för icke-jurister

Sverige tillhör den sk dualistiska rättstraditionen ( vilken vi fått från Tyskland under den tid 1871-1942/43 då vi såg ljuset därifrån) vilken medför, att ratificerade konventionen inte automatiskt blir gällande rätt i Sverige. Motsatsen kallas monistisk ordning, som bl.a finns i USA. Hos oss måste en konvention antingen transformeras, dvs. överföras till andra lagar, eller inkorporeras, dvs. genom beslut av riksdagen ( ja, samma organ som också redan ratificerat den) formellt göras till svensk lag.

Barnkonventionens ställning är en sorglig saga i Sverige. Trots att skilda regeringen i olika omgångar konstaterat – redan vid ratificeringen och senare – att svensk rätt ( bl.a sociala vårdlagar och föräldrabalk ) uppfyller konventionens krav, har det funnits en naiv föreställning hos vissa ideella organisationer och av dem påverkade politiska konstellationer att barnkonventionen måste bli ”gällande rätt”.

Nu har de nått fram. Alliansregeringen höll emot, även om främst KD och Fp svajade betänkligt, men den nuvarande, fylld av änglakörmedlemmar, redan i regeringsförklaringen angav, att nu skulle det ske.

En meningslös symbolhandling, särskild som vi i vår dualistiska ordning också anser att ratificerade konventioner är sk tolkningsdata, dvs. kan vara stöd och utfyllnad vid tolkning av gällande svensk lag. Och den dramatiska ”DNdebattaren” är helt fel ute i sina närmast hysteriska toner om vad som skall ske. Den blandar också ihop rekommendationer från den FNs sk övervakningskommitté, Committee on the Rights of the Child, som har till uppgift att bevaka efterlevnaden av barnkonventionen. Denna kommitté blir aldrig nöjd. Jag vet, för jag har varit ledamot av den äldsta FN-kommittén, människorättskommittén, och vi hittade alltid saker som kan bli bättre, särskilt i mogna demokratier för att hålla FN-hyckleriet vid liv.

Skulle vi göra något alls, borde vara att överge dualismen och bli monister. Då skulle vi slippa diskussionen om ”gällande rätt”, men också bli mera försiktiga vid antagandet av allehanda godhjärtade konventioner, eftersom de ju vid ratificering omgående blev åberop- och tillämpbara.

End of lesson.

© denna blogg och Krister Thelin.

En anställd vid Kriminalvården: ”Kommunikationen mellan Polisen, Migrationsverket och Kriminalvården fungerar ganska dåligt.”

En anställd vid Kriminalvården skriver och berättar (och har givetvis gett sitt tillstånd till publicering):

kriminalvardens_logotyp_1206267009_2653Inte sjutton trodde jag att jag någonsin skulle komma att skicka ett mejl till dig!

Jag är anställd inom Kriminalvården. För mer än ett år sedan bad en kollega mig att uppmärksamma vilka som sitter på vår avdelning och det blev början på något nytt – en slags insikt om att jag burit ett filter över mina ögon. Jag började läsa domar, dra paralleller, titta på REVA-samarbetet och allt detta fick mig att se att det fanns en del saker som inte stämde.

Något som man borde titta närmare på är utvisning i dom som skiljer sig mycket åt beroende på domstol och beroende på domarnas dagsform. Vi upprepar om och om igen på jobbet att det inte finns någon logik när det handlar om utvisning i dom.

Det skulle också vara intressant om någon uppmärksammade de så kallade EU-migranterna och hur många av dem som faktiskt begår brott. Efter tredje gången kanske de blir utvisade i dom, vilket ofta också ganska smärtfritt kan verkställas. Det är dock inte särskilt ovanligt att de dyker upp i Sverige igen, en kort tid därefter. I vissa fall för att det inte finns någon inre kontroll inom EU och i vissa fall för att gränserna mot yttervärlden inte heller är vattentäta.

Som EU-medborgare får man enligt reglerna bara uppehålla sig i ett annat EU-land i tre månader utan försörjning och därefter ska man registrera sig hos Skatteverket eller motsvarande myndighet i annat EU-land. Men vem kontrollerar att detta efterlevs?

Jag skulle kunna beskriva många enskilda fall om jag tar mig tid. Berättelserna man får höra här är av synnerligen märkligt slag. Såsom dessa:

1)  En yngling som uppger sig vara från Syrien och står under övervakning efter tidigare villkorlig frigivning, dyker upp med en annan identitet på häktet och får ringa hem till sin far och syster i Tunisien utan att någon höjer det minsta på ögonbrynen. Han körs fram och tillbaka till ett av Migrationsverkets förvar för daktning, vilket han vägrar låta göras, samtidigt som fingeravtrycken redan finns hos Polismyndigheten.

2)  En est som efter flera avtjänade fängelsestraff äntligen får ett avvisningsbeslut från Polismyndigheten och fem års återreseförbud, dyker strax därefter upp vid ett villainbrott i Stockholm med argumentet att han ville uttrycka sitt missnöje över hur han bemötts i Sverige.

Kommunikationen mellan Polisen, Migrationsverket och Kriminalvården fungerar ganska dåligt. De fall där kommunikationen ofta fungerar bra är fallen som gäller utvisning i dom. I andra fall haltar det något otroligt. Information finns ofta tillgänglig enbart i domen och gränspolisen får sällan information om andra klienter om ingen på anstalten tar sig tid att meddela dem, och då kan det finnas något gammalt avvisningsbeslut som ingen annars skulle ha uppmärksammat.

Hos Kriminalvården handlar det främst om bristande förståelse och dålig insyn i andra myndigheters verksamhet och beslut. Sammantaget kan inte REVA sägas ha gett så mycket, utom att utvisning i dom uppmärksammats och att det finns klara instruktioner för hur man ska gå till väga i förekommande fall.

© denna blogg. Vid ev korta citat, vänligen länka till detta inlägg så att läsarna får ta del av hela texten och inte får en vinklad bild av det som står här.

Ivar Arpi har velat – och förmått – förstå, och ger en sann bild av verkligheten på asylinvandringsområdet

Migränverket i Magasinet NeoJag har hela tiden respekterat miggorna och deras berättelser och publicerat dem i närmare åtta år här på bloggen. Av en del svenska journalister, de ytterst få gånger dessa ens låtsats om att berättelserna existerar, har miggorna bespottats och avfärdats för att de berättat anonymt, med det källskydd de enligt svensk lag har rätt till. Trots att samma journalister själva ofta arbetat med anonyma källor…

Nu får ni (åtminstone viss) upprättelse, miggor! Åtminstone av Ivar Arpi, och Magasinet Neo!

Som en av få skribenter i Sverige har Ivar Arpi både velat – och förmått – förstå och ge en sann bild av verkligheten. Och han har lyckats. Alla ni som följer bloggen vet att det som berättas i artikeln i Magasinet Neo – Migränverket – är exakt detsamma som ni har läst här under många år. Och som ingen i offentligheten, vare sig journalister eller så kallade ansvariga politiker har velat låtsas om, trots att de alla har känt till miggornas berättelser under lång tid.

Här är några korta citat ur den alldeles sällsynt utmärkta artikeln, resten kan läsas i texten som länkas till här ovan:

–Vi låtsas att vi utreder. Men det är världens största berättartävling jag jobbar med. Jag är något slags jury.

–Vi ska producera beslut. Uppdraget verkar vara att vi ska ta emot så många som möjligt på så kort tid som möjligt.

Framsida miggbok 2012-mars 2014–Det blev något slags frikyrkostämning. Det var rena pingstmötena. Lean framställdes som lösningen på allt.

Det berättar Anders Thomas (som har skrivit förordet till Inte svart eller vitt utan svart och vitt 2012-mars 2014, min anm.), som sade upp sig från Migrationsverket för tre år sedan, efter att ha fått nog av att inte få känna sig som en riktig tjänsteman. I stället för att följa lagen skulle man följa en managementfilosofi, menar han.

–Det kan jag säga att det var en fullständig katastrof med införandet av den nya modellen för snabbare beslutsgång, i alla fall för lagenligheten inom migrationsområdet, säger Anders Thomas.

Det är något samtliga tjänstemän jag pratar med återkommer till: Att kravet på att producera beslut hamnar i konflikt med kvaliteten på utredningarna. Tiden räcker inte till. Pengarna räcker inte till. Om man ska göra två utredningar om dagen, en på förmiddagen och en på eftermiddagen, då är det allt som hinns med.

Så här fortsätter det. Och allt, precis allt, har varit känt för alla som läst bloggen och det har såväl journalister som riksdagsledamöter som ministrar och andra i regeringskansliet gjort i många år. Ingen – inte en enda av dessa människor – kan säga att det här är några nyheter för dem. De som känt till, men inte har brytt sig om miggornas berättelser – ibland rena nödrop – är medskyldiga till den katastrofala situation på asylområdet som Sverige nu befinner sig i.

© denna blogg.

Flosklerna staplas på varandra och de tomma tunnorna skramlar rent öronbedövande.

AnkebadNyheter från Ankebad
News from the Duck Spa, Sweden

 

Om man i Ryssland får den här artikeln i Svenska Dagbladet – ”Ingen ska tvivla på att vi kräver respekt” – översatt och ids läsa den, så tror jag att man kommer att skratta gott och länge. Åt ett land och en minister, som inte har något som helst försvar (Sveriges försvar är som de tre små grisarnas hus, som ramlar omkull bara någon blåser på det). Inte bara i Ryssland utan i hela världen skrattar man:

”Sverige ska bedriva en feministisk utrikespolitik, i ett skärpt världsläge.”
Kommentar: Vilket flum!

”Ingen ska tvivla på att vi kräver respekt.”
Kommentar: Men snälla utrikesminister Margot Wallström, respekt är inget man kan kräva, det är något man måste förtjäna. Och det gör då verkligen inte Sverige på försvarsområdet.

”Vi är beredda att agera för att värna vår alliansfrihet och våra gränser.”
Kommentar: Hur då? Hur långt kommer man med skramlande men tomma tunnor? Och dessutom: gränserna ska inte ”värnas”, de ska försvaras!

”Ryssland skrämmer svenska medborgare. Dessutom signalerar vi att vi vill ha en bra granne, en fredlig granne. Och att vi är intresserade av en dialog, vi måste tala också med dem vi inte håller med. Då förutsätter vi att den vi talar med är förutsägbar och spelar efter samma regler.”
Kommentar: Först säger Wallström att svenskarna är rädda för Ryssland. I nästa andetag säger hon att ”vi” signalerar (Hur då? Rökpuffar?) att ”vi vill ha en bra och fredlig granne (trots att vi är rädda för den grannen). Och hur – hur – kan man vara så övermaga att man ”förutsätter” att ett annat land ska ”spela efter samma spelregler”, dvs de som gäller i den humanitära stormakten? Det är ju helt megalomant galet! Men från en svensk minister i en humanitär stormakt kan vilka kvackningar som helst släppas ut från dess regeringskansli Ankebad.

”Vi visar att vi håller koll på det här, att vi kommer att försvara svenskt territorium och att vi inte accepterar det här. Det är en skarp protest som vi framför.
Kommentar: Flosklerna staplas på varandra och de tomma tunnorna skramlar rent öronbedövande.

Till slut: om jag var svensk och hade en minister som – förutom allt som kommenterats ovan – visar sig vara så här totalt jag-centrerad så skulle jag skämmas ögonen ur mig:

”Jag tyckte att det blev ett nytt läge i mitt liv. Vi hade en ny partiordförande. Och jag märkte att jag saknade att vara i ett sammanhang, med politiska uppgifter som var tydliga.”
Kommentar: Tre gånger ”jag” i två meningar och inte ett ord om vad hon vill göra för landet och folket. Pinsammare och mer förödande än så här kan det inte bli. Ens i Sverige.

© denna blogg. Vid ev korta citat, vänligen länka till detta inlägg så att läsarna får ta del av hela texten och inte får en vinklad bild av vad jag skrivit.

 

 

En migga: ”Vår generaldirektör verkade tämligen verklighetsfrånvänd när han pratade om syrier och eritreaner.”

En migga:

profileJag hörde Migrationsverkets generaldirektör i Ekots Lördagsintervju den 14 november. Han bekymrade sig över boendet för de asylsökande. Jag inser att det är ett problem men jag upplever att finns en hel del andra problem som inte alls nämndes. Eftersom jag jobbar med asylprövning så tycker jag att det är ett problem att den som idag söker asyl får en utredningstid någon gång efter midsommar 2015. Om det efter den asylutredningen måste göras kontroller – till exempel språkanalyser eller äkthetskontroller av handlingar – och om resultatet av dessa kontroller inte leder till att den asylsökande får PUT – då måste personen kallas till en ny asylutredning.

En ny utredning kan förstå inte bokas om sju månader igen. Handläggaren utnyttjas redan maximalt och det finns varken lediga tider eller lediga utredningsrum. Men handläggaren måste försöka boka in utredningen ändå. Han/hon får ibland hoppa över lunchen eller hålla sin kompletterande utredning efter ordinarie arbetstid. När så sker måste ett offentligt biträde förordnas för den sökande, om det finns ett offentligt biträde som går med på att komma efter ordinarie arbetstid. Dessutom måste handläggaren också övertala en kollega att stanna kvar eftersom vi av säkerhetsskäl inte får vara ensamma i  lokalerna när vi utreder.

Vår generaldirektör verkade tämligen verklighetsfrånvänd när han pratade om syrier och eritreaner. Som om att han inte kände till att det också kommer en hel del sökande från andra länder som ger ut sig för att vara syrier, eller eritreaner. Dessutom kommer det fortfarande sökande från länder där inte pågår något krig, som i Syrien eller där det finns evighetslång militärtjänst som i Eritrea. Om de ändå åberopar politiska skäl så får de visats här minst sju, åtta månader utan asylutredning och beslut. Om de låter bli att komma till sin asylutredning får de en ny tid om sex , sju månader. Om inte någon handläggare väljer att överboka sig och kalla in den sökande tidigare.

Jag har överbokat mig och kallat en sådan sökande tre gånger nu. Han dyker inte upp. Han behöver inte göra det heller eftersom det enda som händer när han gång på gång uteblir från asylutredningen är att hans kontokort spärras. Då kontaktar han asylmottagningen och säger att han var sjuk alternativt inte fick kallelsen. Han får då en ny kallelse till utredning i handen, spärren tas bort och han går tillbaks till sitt boende. Gång på gång.

Visst är det viktigt att asylsökande får ett bra mottagande men det är också viktigt att asylsökande får en snabb och rättssäker prövning. Varför satsas det inte mer på asylprövningen? Vi klarar inte av det detta!

Kommentar: Likt papegojor upprepar offentliga aktörer mantrat: ”Sverige ska ha ett generöst flyktingmottagande”. Men på vilket sätt och mot vem är det generöst? Inte mot dem som verkligen har behov av skydd i alla fall.

© denna blogg. Vid ev korta citat, vänligen länka till detta inlägg så att läsarna får ta del av hela texten och inte får en vinklad bild av vad jag skrivit.

En före detta migga skriver till en skribent på Dagens Nyheter med anledning av hennes ledartext om språkanalyser

DN logoAnders Thomas, före detta migga under åtta år, skrev den 12 november till Amanda Björkqvist, med anledning av hennes ledartext i Dagens Nyheter med rubriken Asylsökandes öden avgörs i skojarbransch. Han hade hoppats på ett svar, men har inte fått något. Eftersom det han skriver är allmängiltigt och behöver komma fler till del, har han skickat sin text också till mig för publicering:

Hej Amanda!

Jag har inte sett Uppdrag granskning om detta, så jag kan inte uttala mig om programmet, jag nöjer mig med att bemöta din text som jag just läste i DN. Jag upptäckte att du glömde bort att ta med ett par saker, det kan ju bero på att du endast skriver om vad som tydligen framkom i programmet Uppdrag granskning och inte för att du har letat reda på fakta själv.

Jag har arbetat på Migrationsverket i åtta år, de flesta av dem inom asylprövning och jag har gjort hundratals utredningar och har många gånger använt språkanalys som ett verktyg för att fastställa den sökandes ursprung. Eller snarare var de inte kommer ifrån.

Språkanalyser är, som du skriver, väldigt dyra och oexakta, de används främst när det finns mycket stora oklarheter i den sökandes historia och/eller avsaknad av kunskap om hemorten som den sökande rimligen borde ha. Jag har själv många gånger varit med om att asylsökande inte har vetat vad gatan de bott på hela sitt liv heter, vad parken de har bott bredvid heter, inte moskén, inte fotbollsarenan, inte flygplatsen eller hamnen. Man vet inte vad torget där man har handlat hela sitt liv heter eller var det ligger. Då är det läge för ett språktest. Det visar alltså inte med någon säkerhet varifrån någon kommer, men det kan ofta visa varifrån någon inte kommer.

Visst är det en märklig bransch, där somliga har skurit guld med täljkniv, men det är inte skäl för att avfärda det hela som en bluff och värdelöst. Rätt använt är det ett bra och fungerande instrument. Synd att det inte kommer fram utan att det framställs som att Migrationsverket använder det för att konstruera ett avslag på grunder som inte finns. Som det ser ut på Migrationsverket idag så vill ingen skriva ett avslag för att det tar för lång tid, vilket påverkar produktionen, vilket givetvis påverkar lönen. Man skriver avslag när det är helt och utan tvivel uppenbart att personen inte har de skäl som uppges.

Jag kan tillägga att jag sedan tre år inte jobbar på Migrationsverket. Jag lämnade eftersom jag tror på en reglerad invandring och en rättssäker prövning i asylärenden. Införandet av Lean och överenskommelsen mellan M och MP kom och slog sönder allt det. Jag kunde inte längre sitta och begå tjänstefel och brott mot utlänningslagen flera gånger i veckan, så jag lämnade ett arbete jag kunde och var bra på.

Nu har jag ett arbete jag avskyr och som jag går till bara för att jag får lön. Men jag kan sova gott på natten i vetskap att jag inte är en del av detta vansinne som kallas svensk asylpolitik.

Hälsningar,
Anders Thomas

Kommentar: I ett ”normalt” land skulle det räcka med att en asylsökande, som Anders Thomas berättar, inte vet vad gatan han bott på hela sitt liv heter, vad parken han har bott bredvid heter, moskén, fotbollsarenan, flygplatsen eller hamnen eller ens vad torget heter, där han har handlat hela sitt liv. Då behövs knappast några språkanalyser för att man ska kunna konstatera att här ljugs det friskt och att personen inte är den han utger sig för att vara och inte heller kommer från den stad eller by han påstår sig komma ifrån. Det finns ingen som helst anledning att lägga ut skattepengar på språkanalyser i så solklara fall.

Framsida miggbok 2012-mars 2014I övrigt kan jag bara säga att jag förstår Anders Thomas (som för övrigt skrivit förordet till den andra ”migg-boken” Inte svart eller vitt utan svart och vitt – miggor berättar 2012-mars 2014) som lämnade det snart helt sjunkna skeppet. Samtidigt beklagar jag att Migrationsverket gick miste om en kunnig och ambitiös handläggare/beslutsfattare. Det är ju just sådana som verket behöver och borde göra allt i sin makt för att försöka behålla.

© denna blogg. Vid ev korta citat, vänligen länka till detta inlägg så att läsarna får ta del av hela texten och inte får en vinklad bild av vad jag skrivit.

Debattören Birger Schlaug tycker att Sveriges statsminister vid besök i Norge och Finland borde ha tagit upp deras ”ansvar för flyktingsituationen”!

Panelen i Gomorron Sverige 14.11 2014Fredagen den 14 november sändes detta inslag i SVT:s program Gomorron Sverige, med en panel bestående av Tove Lifvendahl, politisk chefredaktör på Svenska Dagbladet, Ursula Berge, samhällspolitisk chef på Akademikerförbundet SSR,  och Birger Schlaug, debattör (miljöpartist). Från ca 4.50 i programmet diskuterar de migration med anledning av prognoser från Migrationsverket om att det kan komma upp emot en halv miljon, vad programledaren Marianne Rundström som leder programmet kallar ”flyktingar” (hon menar asylsökande), de närmaste tre åren. Hennes fråga till panelen är:

Hur är Sverige rustat för att möta detta?

”Tyvärr rätt dåligt”, säger Tove Lifvendahl. Och det stämmer förstås. Det är till och med en lätt underdrift, svaret är egentligen: ”Uruselt. Det kommer inte att fungera, det fungerar ju inte ens nu.”

Ursula Berge tycker lite nonchalant slarvigt att ”vi är ett humant land som tycker att de ska få komma hit” men att ”vi måste ha mycket mer välsmorda system”. Floskler. ”Välsmorda system”??? Säg det till dem som tränger ihop sig 12 personer i en tvåa i Södertälje eller pappan och sonen som bor i ett garage. Eller dem som sitter på överfulla, rent människoovärdiga asylboenden! Sedan säger hon att:

Har man inte asylrätt ska man inte behöva fastna i systemet.

Hon torde gissningsvis mena att den som inte har fått rätt att stanna för att den inte har skäl att få asyl eller skydd enligt utlänningslagen, inte heller ska kunna bita sig kvar här. Man kan undra varför hon inte talar klarspråk och säger att:

Den som inte har rätt att få asyl eller uppehållstillstånd ska lämna landet.

Ursula Berge kommer också med nya, sensationella uppgifter som hon borde verifiera just för att de är så sensationella och några faktabaserade uppgifter som styrker det hon påstår inte har visats upp:

De som kommer hit nu är mycket mer välutbildade än de som kom för tio år sedan. De är minst lika välutbildade som vi själva. Det är väldigt, väldigt många som är akademiker.

Detta fick stå helt oemotsagt och Berge avkrävdes inga som helst bevis för sina påståenden!

Birger Schlaug var ute och cyklade så det bara skrek om det. Bland annat sa han att han tycker att:

Statsminister Löfven som har besökt Norge och besökt Finland, för att upprätthålla en god stämning vid supén så tar han inte upp också deras ansvar för flyktingsituationen.

Här cyklade han helt vilse. Inte kan en svensk statsminister komma till sina nordiska grannar och börja lägga sig i hur deras regeringar agerar i för landet och folket livsavgörande frågor! Inte skulle man ens drömma om att Norges eller Finlands statsministrar skulle komma till Sverige och säga åt svenskarna att de borde ta ansvar, som Norge och Finland gör, och se till att Sverige vet vilka man hyser i sitt land och att man hör borde införa en rättssäker asylprocess samt sända tillbaka människor som inte har rätt att vistas i landet! Det finns inte på kartan, men Schlaug tycker på allvar att besserwisserlandet, den humanitära stormakten, ska lägga sig i välfungerande nordiska länders ”ansvarstagande” på asylområdet! När det ju är Sverige som inte tar ansvar, medan de andra länderna i mycket större utsträckning gör det!

I grannländerna diskuteras hur man ska agera för att förhindra att svenska medborgare och personer med svenska uppehållstillstånd ska kunna flytta till dem och eventuellt utnyttja deras sociala system när det svenska välfärdssystemet kollapsar. Man är i grannländerna oroliga för att när nu det svenska ”generösa” (=osäkra och okontrollerade) asylmottagandet gör att det inte finns bostäder, jobb, kanske inte ens pengar till socialbidrag åt alla ”nyanlända”, då börjar de och andra i Sverige att röra sig över gränserna till de välfungerande grannländerna. Men där vill man inte ha utanförskapsområden och ”no go-zoner” och inte heller oidentifierade människor som man inte vet något om alls och som det svenska asylsystemet släppt in i Sverige.

Schlaugs lågvattenmärke i migrationsdiskussionen är långt ifrån det enda i en allmänna migrationsvillervalla som råder nu när korken äntligen verkar ha flugit ur asylinvandringsflaskan. Många låter munnen säga saker som hjärnan inte processat klart. Tyvärr. Och allt detta pratande och skrivande (se även texten Därute sitter Mårran, ännu har hon inte hasat in på redaktioner och arbetsrum på Söder och Kungsholmen och Vasastan. Men hon närmar sig.) mynnar ju inte ut i något annat än att folket blir mer och mer frustrerat och med allt större sannolikhet för varje dag som går, kommer att rösta på SD i nästa val (om det inte blir uppror innan dess), så att det partiet blir andra största – eller rentav allra största – parti 2018. Och blir det så, ja då är det ju rätt – det är ju folket som röstar och, som det än så länge står på riksdagens hemsida:

All offentlig makt utgår från folket

Sverige är ju trots allt fortfarande en demokrati (även om det tidvis känns som att det bara är på papperet) och ska därför följa folkets vilja. Och skulle det bli så att folket röstar på SD och vill se det partiet leda landet, ja då blir det så. Om det skulle bli så, då kan de övriga sju partierna  bara skylla på sig själva och ingen annan, för att de inte tagit sitt ansvar för landet, folket och för de flyktingar som Sverige vill, kan och bör ta emot.

Tur förresten att Birger Schlaug inte är statsminister.

© denna blogg. Vid ev korta citat, vänligen länka till detta inlägg så att läsarna får ta del av hela texten och inte får en vinklad bild av vad jag skrivit.

 

En migga om Uppdrag granskning om språkanalyser

En migga skriver angående SVT Uppdrag gransknings program om språkanalyser (läs först Apropå programmet Uppdrag granskning i SVT om språkanalyser m.m. och De som blir lidande i den havererade svenska asylkvarnen och som hanteras oacceptabelt i rättsosäkra asylprocesser är de faktiska flyktingarna.

profileUppdrag gransknings letande efter EA20 var pinsamt och de gick över gränsen för anständighet när de ringde på hos hans före detta fru för att de hade sett hans bil utanför hennes hus.

Jag undrade hela tiden varför de inte spanade utanför Språkabs vd:s bostad. Det är ju EA20s arbetsgivare Sprakab som har anställt honom och godkänt och publicerat hans meriter! Hans tidigare brottslighet bör ha varit känd för Språkab, även om jag inte ser hur det skulle vara relevant i det hela, särskilt om det ligger långt tillbaka i tiden.

Språkab och EA20 har även gjort analyser i mina ärenden. På begäran av biträden – som förstås läst domen i England – har jag anlitat ett annat företag för ”a second opinion”. Med samma resultat, trots att EA20 då inte alls varit inblandad. UG borde förstå att vi på Migrationsverket inte skickar personer till språkanalys utan vidare. Om de trovärdigt kan berätta om sin hemvist så görs ingen språkanalys.

När det gäller personerna som var med i programmet och som utvisades till Armenien trots att de säger att de är från Syrien, så är jag mycket skeptisk. I liknande fall som jag har skickat till språkanalys har de asylsökande inte ens kunnat berätta vad det är för valuta i Syrien, vad huvudstaden i landet heter, vem som är president etc. Deras förklaringar har så gott som alltid varit densamma: att de är analfabeter som bott i en by och vallat får hela livet, att de aldrig har sett pengar och aldrig tittat på TV eller hört på radio trots att de är 30-35 år gamla… Med tanke på vad Syrien var för stat före kriget så har jag inte riktigt kunnat köpa detta. Och språkanalysen har alltid visat att dessa personer är från Armenien.

Kommentar: Jag har lärt mig genom åren att lita mer på kunniga och seriösa miggor än på journalister som dels ofta inte till fullo behärskar de ämnen de ger sig in att ”gräva” i; dels ofta har en tes som de vill driva och inte är så intresserade av allsidighet och fakta. Med detta påstår jag inte att så skulle vara fallet just här, jag säger bara att jag litar och tror mer på miggan, som jag känner sedan tio år och som har faktisk insyn, än på journalisterna, hur duktiga de än tycker sig vara, eller rentav är.

© denna blogg. Vid ev korta citat, vänligen länka till detta inlägg så att läsarna får ta del av hela texten och inte får en vinklad bild av vad jag skrivit.

De som blir lidande i den havererade svenska asylkvarnen och som hanteras oacceptabelt i rättsosäkra asylprocesser är de faktiska flyktingarna.

Uppdrag granskning logoAtt det varit – och är – just precis som UG visade i sitt program den 12 november, har varit känt i många, många år. Men berättelsen om språkanalytikern EA20, som verkar vara rena skämtet (EA20, alltså, inte berättelsen), sände ändå kalla kårar längs ryggraden. Att en sådan person har slunkit igenom Språkabs grovmaskiga nät och fått mer eller mindre avgöra människors öden i 5000 fall är en skandal av mycket stora mått. Mycket, mycket stora mått. Och, med den långa erfarenhet jag själv har som asylombud (15 år) och det miggorna berättat genom åren (läs inlägget Apropå programmet Uppdrag granskning i SVT om språkanalyser m.m.) så vet jag att det här är långt ifrån den enda skandalen som döljer sig bakom Språkabs välputsade fasad.

Väldigt många aktörer – politiker, journalister, Migrationsverkets ledning, Språkab – har känt till missförhållandena och en del skandaler har då och då genom åren fått visst utrymme i media. Men ingen har agerat, ingen har tryckt på stoppknappen och krävt alla papper på bordet av Språkab, som ju upphandlats på grund av sina påståenden om att de har välutbildade och kompetenta språkanalytiker och lingvister. Allt har bara fått fortsätta att flyta på. Alla intresserade av hur det går till och av vart en massa skattepengar går, bör titta på programmet och läsa de texter miggorna skrivit från 2009 till 2014 om språkanalyserna ur olika perspektiv.

Samtidigt måste alla drevare som nu vädrar blod och vill slita Migrationsverket i stycken förstå att med den enorma mängd av människor som kommer till Sverige (uppemot 300, ibland fler, per dag enligt Migrationsverket) så går det helt enkelt inte att upprätthålla rättssäkerhet för de asylsökande och för Sverige. Det är en total omöjlighet och den kollaps som man länge talat om ”står för dörren” eller ”snart kommer att inträffa”, den är här och har varit ett faktum under en ganska lång tid redan.

Det går inte att i ett relativt litet land som Sverige ta emot 300 människor varje dag, varav 85 procent inte uppvisar pass eller annat som styrker deras identitet och nationalitet och därmed inte heller gör deras asylhistorier särskilt trovärdiga. Det går inte hur väl man än vill och även om alla parter vore jätteduktiga och kunniga (vilket de tyvärr inte är), att ha någon faktisk kontroll över vilka som kommer, varför de kommer, varifrån de kommer. Det går inte! Det borde svenska journalister, som så gärna skriver okunnigt om den här frågan, och svenska politiker, som ska ta ansvar (vad betyder ordet ”ansvar” i Sverige?) förstå. Men det gör de inte och därför ser det ut som det gör i Sverige.

De som bli lidande i den havererade svenska asylkvarnen och som hanteras oacceptabelt i rättsosäker asylprocess,  är de faktiska flyktingarna.

De faktiska flyktingarna/skyddsbehövande mals i samma kvarnar som asylbedragare av olika slag och ekonomiska hitflyttare som passar på att bli ”syrier, som påstår sig ha ”flytt från krig och elände” trots att de sedan många år har uppehållstillstånd och i vissa fall till och med medborgarskap i andra EU-länder med flera.

Som jag skrivit så många gånger tidigare så fungerar asyl- och flyktinginvandringen mycket bättre i de nordiska grannländerna vilkas utlänningslagar är mycket lika den svenska och där man följer samma konventioner som Sverige gör. Skillnaden är, skulle jag säga med mitt långa perspektiv och stora insikter på området, att i de övriga länderna följer man lagar och konventioner, det gör man de facto inte i den humanitära stormakten. I den humanitära stormakten har man av någon outgrundlig anledning fått för sig att slapphet och blåögdhet är detsamma som ”godhet” och att det, i sin tur, är vad som är meningen med den reglerade invandringen: att man ska vara ”god” i någon sorts diffus, obegriplig mening.

Skärmavbild 2014-11-05 kl. 15.09.12I inlägget Den humanitära stormakten kontra de inhumanitära småmakterna visar jag skillnaderna mellan Sverige och övriga Norden och tar också upp fördelarna för alla parter – såväl flyktingar/skyddsbehövande som ländernas egen befolkning, med att man har ordning på sina asylprocesser. Den här enkla jämförelsen talar sitt tydliga språk och om Sverige bara hade ett fungerande asylsystem och följde gällande utlänningslag (i vilken också stadgas att den som fått avslag ska lämna landet, inte stanna här och leva ett skuggliv och försöka pressa sig till uppehållstillstånd på obefintliga grunder) och de konventioner man ratificerat, så skulle asylströmmen minska drastiskt också hit. Hade man följt lagar och konventioner i Sverige så skulle man, som i de övriga nordiska länderna, ha sluppit utanförskapsområden, ”no go”-zoner och massor av elände som Sverige nu måste dras med.

Det är Sverige som skiljer ut sig, det är Sverige som är minst humant vad gäller asylinvandringen. Det är Sverige som inte följer sin egen utlänningslag. Det är Sverige som förstör för sin egen befolkning och – inte minst – för de flyktingar som hade hoppats få skydd och leva ett någotsånär tryggt och gott liv här.

Men svenska politiker och svenska journalister vägrar hårdnackat att se detta. Varför, det är en en enda stor gåta.

Lästips:
En migga: ”Alltså beviljar vi permanenta uppehållstillstånd till syrier på grund av kriget kriget trots att de inte är bosatta i Syrien och inte på något sätt berörs av kriget!” – 19 oktober 2014
”Upp till 105.000 asylsökande under 2015, det är i storleksordningen en stad som Helsingborg.” – 4 november 2014
En migga: ”Jag delar åsikten att det är vansinne att bevilja permanenta uppehållstillstånd till personer som de facto inte är i behov av skydd men detta är en rent politisk fråga.” – 4 november 2014

Alla miggornas berättelser sedan sju år tillbaka finns här.

© denna blogg. Vid ev korta citat, vänligen länka till detta inlägg så att läsarna får ta del av hela texten och inte får en vinklad bild av vad jag skrivit.

En migga (miggor) apropå programmet Uppdrag granskning i SVT om språkanalyser m.m.

Uppdrag granskning logoSVT Uppdrag granskning sänder i kväll – onsdag den 12 november – ett program om Migrationsverkets språkanalyser. Redaktionen har förhoppningsvis gjort ett bra jobb (programmet har inte sänts när detta skrivs) men om den tror att den gjort ett unikt och enastående Stora Journalistpris-avslöjanden så har den fel. Miggorna har ju rapporterat om språkanalyser och tolkar och fiffel och inkompetens i många år. Här är ett axplock av vad jag publicerat på området genom åren 2009-2014. Var så goda! Kanske blir det miggorna som får Stora Journalistpriset (retroaktivt), undrens tid är inte förbi!

En migga: ”Migrationsverket är inte ansvarigt för att den enda firman i Sverige som gör språkanalyser på detta språk, anlitat en mutkolv.” – 9 september 2009. Kort utdrag (klicka på länken för att läsa hela texten):

profileEn tolk och en språkanalytiker har, som också rapporterats i media (bl.a. här), polisanmälts för att de tagit pengar från ”somalier” som talar en viss dialekt av ett språk som talas i Somalia men även annanstans i östra Afrika. Dessa ”somalier” (som inte alls är somalier) talar inte den somaliska dialekten av språket (eftersom de inte kommer från Somalia) utan de har genom mutor kunnat köpa intyg på att de gör det av både tolken och analytikern. De som betalat mutorna har samtidigt tagit emot dagersättning från Migrationsverket såsom helt utblottade…

En migga om att den enda bevisningen som de påstådda föräldrarna behöver ge är att de säger: Hej, jag heter Ali och det här är mitt barn Hussein” – 6 oktober 2009. Kort utdrag (klicka på länken för att läsa hela texten):

profileTillståndsenheterna gör inga språkanalyser, begär inte in handlingar, håller inte separata intervjuer, bedömer inte åldersfrågan. Samtidigt rapporterar socialförvaltningarna runt om i landet om fler och fler barn som fått tillstånd av verket trots att de inte är de barn som först sagts. Barnen har alltså kommit till Sverige på falska grunder, och de måste nu fosterhemsplaceras och förses med god man.

En migga: ”Angående inlägget om att Besök och bosättning inte får göra DNA- analyser” – 14 oktober 2009. Kort utdrag (klicka på länken för att läsa hela texten):

profileVi på asylenheterna får inte göra språkanalyser när det gäller vuxna, påstådda somalier. Det kostar ju pengar och eftersom alla som talar somaliska och säger att de kommer från Somalia (även när de aldrig satt sin fot där utan vuxit upp i t.ex. Kenya) ändå måste få asyl så, är språktesterna förstås helt onödiga. Liksom all övrig utredning.

Vidare om Migrationsverkets ”barnhantering” – 20 december 2009. Kort utdrag (klicka på länken för att läsa hela texten):

profileVerket gör en kort utredning och hänvisar till att det är socialens sak att söka efter mamman och resten av familjen. Språkanalys görs inte, åldersbestämning görs inte. Det hinns inte med.

En migga: ”Numera har man inte heller egna barn, men adoptivbarn har man ofta. Kanske p.g.a. att vi ändå gör DNA-tester ibland, när det gäller de identitetslösas lika identitetslösa anhöriga.” – 28 oktober 2010. Kort utdrag (klicka på länken för att läsa hela texten):

profileVi får inte göra språkanalyser eller gräva för djupt i deras ärenden eftersom beslut måste fattas inom tre månader. Detsamma gäller Eritrea.

”Hej, jag kommer från Eritrea och jag  lämnade landet illegalt!” Det räcker för Migrationsverket. Id-handlingar behöver man inte ha.

En migga: ”Det är numera väldigt lätt för oss att nå produktionsmålen (Ja, det heter så inom Migrationsverket, som i en fabrik) ” – 17 november 2010. Kort utdrag (klicka på länken för att läsa hela texten):

profileMin uppfattning är, att det överlag är lättare att få asyl än någonsin. Kanske beror det på att vi miggor nu har indoktrinerats i att inte ifrågasätta, inte kräva någonting av den asylsökande, inte utreda någonting utan bara lyssna med hjärtat. Och vad spelar det då för roll att den asylsökande har en falsk id-handling, eller ingen handlingar alls, om hon/han ändå kan gråta en skvätt och berätta om det hemska som hon/han utsattes för i hemlandet. När språkanalysen sedan säger att personen inte alls kommer från det uppgivna hemlandet blir det förstås svårt för oss att skriva PUT-beslut. Därför ska vi nu inte göra språkanalyser heller, annat än i undantagsfall.’

En migga berättar om svensk asylvardag – 16 december 2010. Kort utdrag (klicka på länken för att läsa hela texten):

profileJag träffade en somaliska häromdagen. Hon sökte asyl. Höggravid, och födde strax efter ansökan. Storyn gick så här, när hon registrerade sin ansökan. Maken blev skjuten av Al Shabaab, i Mogadishu, eftersom han inte ville gå med i gruppen. Hon var gravid och därför samlade släktingarna ihop en summa pengar, för att hon skulle kunna komma till Sverige.

Men språkanalysen visade att hon sannolikt var uppväxt (socialiserad) i ett av Somalias grannländer. Hon talade en sådan dialekt. Hon kunde inte heller någonting alls om den påstådda hemstaden Mogadishu.

En migga: ”Irakier, även de som presenterar sig som kristna, har ofta falska handlingar. Varför?” – 2 januari 2011.

profileRomer från Balkan har också tappat bort sina nya biometriska pass någonstans på vägen till Sverige. Somalier har inga och har de några så är de garanterat förfalskade handlingar, vilket väcker misstanken om att personen inte kommer från Somalia vilket också sedan  bekräftas, genom språkanalys. Irakier, även de som presenterar sig som kristna, har ofta falska handlingar. Varför? Jag kan inte svara på detta.

En migga: ”Jag är rädd att vi har beviljat massor av tillstånd som vi inte kan stå för… ” – 5 januari 2011. Kort utdrag (klicka på länken för att läsa hela texten):

profileDen stora frågan är: Varför tvingar vår arbetsgivare (svenska staten) oss att göra så? Att låtsas tro att varenda papperslös person som säger att han (och det är oftast en ”han”) kommer från Somalia – eller en mängd andra länder – och ofta också att personen dessutom är minderårig? Språkanalyser ska inte göras ”i onödan” och inte heller åldersundersökningar.

En migga: ”…en aning märkligt att de skulle behöva resa någonstans igen i synnerhet som de är helt utblottade och till och med ansökan om FP har betalats av socialen! ” – 21 januari 2011. Kort utdrag (klicka på länken för att läsa hela texten):

profileFolk skulle bara veta hur många främlingspass (FP) som anmäls försvunna eller borttappade! Man säljer sitt FP helt enkelt och sedan kräver – och får – man ett nytt. Som man också säljer, om man inte använder det själv för att åka till hemlandet. Vilket oftast inte är det land som står i FP. Om man exempelvis hittat på att man är ett ensamkommande barn från Somalia och fått PUT och FP fast man egentligen är en vuxen man från Kenya med ett eget kenyanskt hemlandspass kan det vara så här. MIG fattade misstankar om att ”barnet” faktiskt inte var ett barn och dessutom kom från Kenya och inte från Somalia. Men någon språkanalys fick inte göras (i enlighet med den snabba hanteringen och Visionen). PUT beviljades och FP likaså.

Resten av texterna kan läsas genom att man klickar sig vidare här. Läs mer

Därute sitter Mårran, ännu har hon inte hasat in på redaktioner och arbetsrum på Söder och Kungsholmen och Vasastan. Men hon närmar sig.

Läs först Tove Lifvendahls text på Svenska Dagbladets ledarblogg med rubriken Den reducerade tanken hos Liberala Nyhetsbyrån. Om hur debattörer och skribenter drabbar samman i ändlösa skriverier och påhopp på varandra medan inget konkret händer på det fullständigt sjuka område de skriver om – asylområdet. Ett kort utdrag ur texten:

Den reducerande tanken Tove LifvendahlJag tror att svenskarna i rätt stor utsträckning är beredda att öppna sina hjärtan. Vi vill mycket. Men när de ser, för att tala med Anna Dahlberg, ”dagens havererade mottagningssystem med tiotusentals människor som kommer att sitta fast på flyktingförläggningar, en misslyckad etableringsreform, akut bostadsbrist och framväxande parallellsamhällen”, ställer de helt rimligt frågor om hur det står till med vår förmåga. Det är den diskussionen jag uppfattar att vi tre som skrivit texterna kräver att politikerna för med medborgarna. Den behöver bygga på en inventering och strategisk plan framåt, och vara transparent och realistisk.

Jag har skrivit om dessa frågor – asylområdet främst – sedan maj 2005 och miggorna har rapporterat sedan början av 2008. Men jag har ju sett – och ser när nu allt fler, tidigare tämligen tysta, skribenter börjat våga sig in på det minerade asylområdet – att medan jag/de skriver och skriver och skriver och skriver och skriver så rasar allt det vi skriver och skriver och skriver och skriver om samman runt omkring oss. Vi sitter på våra redaktioner och arbetsrum och medan vi skriver och skriver och skriver och skriver så skapar tiotusentals (ingen vet förstås hur många…) människor, som vi inte vet vilka de är, varför de är här och varför vi ska försörja dem, helt nya och egna samhällen och lagar. I de 186 (kanske fler idag?) utanförskapsområdena och de 55 ”no go”-zonerna som är det Sverige som uppstått på grund av fega och okunniga skribenter, debattörer och politiker.

Jag vet att en del inte håller med, men min absoluta åsikt och insikt är, att de som nu börjat skriva och skriva och skriva och skriva, gör det tio år för sent! De har varit fega, de har inte velat gå in på ett område där de riskerat att stämplas med någon eller några av de gängse stämplarna som alla i Sverige tycks vara så rädda för. Så rädda att de inte vågat tala klarspråk offentligt, utan bara i sina slutna rum. Skulle jag skriva vad jag vet har sagts i dessa frågor på stora mediers samhällsredaktioner (där det finns folk som rapporterat om det till mig), så skulle man påstå att jag ljuger. Och de, som berättat om förbud att använda vissa ord eller att ta upp vissa företeelser skulle förneka att de sagt så. En av ytterst få som ”kommit ut” är Marika Formgren, men så har hon också lämnat journalistiken och utbildar sig nu i stället till ingenjör. Läs hennes mycket läsvärda blogg här. Men hon är i det närmaste ett unikum.

MårranMiggorna har slagit larm, tecken på asylhaveri och fakta har funnits. Mauricio Rojas varnade. Läs inlägget Varför lyssnade man inte på Mauricio Rojas för 9,5 år sedan? från den 29 maj 2013. Jag har skrivit och skrivit och skrivit och skrivit. Och fortfarande stoppas inte galenskaperna!!!! Utan nu kommer allt fler, tidigare tysta, opinionsbildare fram ur vrårna och de skriver och skriver och skriver och skriver. Och skriver. Därute sitter Mårran, ännu har hon inte hasat in på redaktioner och arbetsrum på Söder och Kungsholmen och Vasastan och andra, än så länge men inte länge till, nästan fredade zoner. Men hon närmar sig. Och då är det slutskrivet, då gäller det att springa och springa och springa och springa i stället. Att fly.

Men fortsätt föralldel att skriva och skriva och skriva och skriva, alla ni som nu börjat, tio år för sent. Några personer i ansvariga ställningar i regering och riksdag som lyssnar och tar itu med eländet finns inte så ni gör det för blinda ögon. Själv skriver jag numera för att framtida forskare ska ha viktigt material samlat och lättillgängligt när de forskar kring varför välfärden och demokratin och yttrandefriheten raserades på ett eller två decennier i Sverige medan det inte skedde i de nordiska grannländerna.

© denna blogg. Vid ev korta citat, vänligen länka till detta inlägg så att läsarna får ta del av hela texten och inte får en vinklad bild av vad jag skrivit.

Beslut från EU-domstolen om att EU-länder kan vägra betala socialbidrag till invandrare i andra EU-länder.

EU-domslut om soc förmåner

Ur pressmeddelandet:
För vistelser som överstiger tre månader, men understiger fem år (vilket är fallet i förevarande mål), uppställer direktivet som villkor för uppehållsrätt bland annat att personer som inte utövar förvärvsverksamhet ska ha tillräckliga tillgångar. Direktivet syftar således till att förhindra att unionsmedborgare som inte utövar förvärvsverksamhet utnyttjar den mottagande medlemsstatens välfärdssystem för att finansiera sina levnadsomkostnader. En medlemsstat ska således ha möjlighet att neka unionsmedborgare sociala förmåner när dessa inte utövar förvärvsverksamhet, utan uteslutande har utnyttjat den fria rörligheten för att komma i åtnjutande av socialt stöd från en annan medlemsstat trots att de saknar tillräckliga tillgångar för att ha uppehållsrätt där. Härvid ska en konkret bedömning av varje persons ekonomiska situation göras varvid de sökta sociala förmånerna inte ska beaktas. Under dessa omständigheter bedömer domstolen att direktivet om ”unionsmedborgare” och förordningen om samordning av de sociala trygghetssystemen inte utgör hinder för nationella bestämmelser som innebär att personer som är medborgare i andra medlemsstater inte har rätt till vissa ”särskilda icke-avgiftsfinansierade förmåner” trots att dessa förmåner beviljas personer som är medborgare i den berörda medlemsstaten vilka befinner sig i samma situation, i den mån som de personer som är medborgare i andra medlemsstater saknar uppehållsrätt enligt direktivet i den mottagande medlemsstaten.

I pressmeddelandet sägs också om den rumänska kvinnan och hennes son som ärendet gäller, att:

Vad avser Elisabeta Dano och hennes son konstaterar domstolen att de inte förfogar över tillräckliga tillgångar, varför de inte kan göra anspråk på uppehållsrätt i Tyskland med stöd av direktivet om unionsmedborgare. De kan därmed inte åberopa den icke-diskrimineringsprincip som föreskrivs i direktivet och i förordningen om samordning av de sociala trygghetssystemen.

Ansökan, förslag till avgörande och dom kan läsas här.

Nedan utdrag ur rapporteringen om ovanstående dom i finländska YLE. EU-domstolens beslut berör givetvis också Sverige…

Utdrag ur text med rubriken EU-domstolen: Tyskland kan vägra betala bidrag (YLE)

Svenska yle.fi logoDet var ett domslut som många i Europa spänt gick och väntade på. EU-domstolen i Luxemburg tog i dag (11 november 2014) ställning till om Tyskland i vissa fall kan vägra betala socialbidrag till invandrare från andra EU-länder. Jo, det är helt möjligt, slår domstolen fast.

Helt konkret handlar fallet om en rumänsk kvinna som flyttade till Tyskland år 2010. Under de fyra år hon har bott i landet har hon aldrig haft ett arbete.

Domstolen slår fast att varje medlemsstat har möjlighet att låta bli att betala ut sociala förmåner till personer som inte arbetar, utan endast har utnyttjat den fria rörligheten för att kunna ansöka om bidrag. I Tyskland var man rädd för att en fällande dom skulle ha lett till en störtflod av nya ansökningar.

Domslutet, som nu alltså slår fast att det finns vissa begränsningar för den fria rörligheten inom EU, tas utan tvekan med tacksamhet emot av Camerons regering.

I Tyskland talar man allmänt om så kallad ”socialturism” främst från Rumänien och Bulgarien. För att begränsa inflyttningen överväger man också att sluta betala ut barnbidrag genast från och med flyttdagen.

Om EU-domslut gällande socialbidrag 11.11 2014I Finland har Katriina Alaviuhkola vid Social- och hälsovårdsministeriets försäkringsavdelning omedelbart uttalat sig.

Utdrag ur texten (YLE):

Svenska yle.fi logoDet var ett efterlängtat beslut i den bemärkelsen att en enhetlig linje tidigare inte har funnits. EU har beslutat om fri rörlighet men inte tagit ställning till följderna.

De sociala förmåner som domstolen slog fast att kvinnan inte hade rätt till i Tyskland är enligt Alaviuhkola jämförbara med den finländska utkomststödet. I dagsläget får en invandrare i Finland som varken arbetat eller sökt arbete inte en månatlig bidragssumma, men beviljas enstaka klumpsummor då det behövs. Det kan nu förändras. Katriina Alaviuhkola:

– I situationer där man i kommunerna väger mellan att bevilja eller inte bevilja utkomststöd, är det nu troligt att man väljer att inte betala ut några pengar.

Hon menar att domstolsbeslutet antagligen kommer att påverka linjedragningen i andra länder mer än i Finland. Framför allt i Tyskland och Storbritannien har den fria rörligheten i Europa länge kritiserats för att möjliggöra utnyttjande av sociala förmåner.

– Det här har inte varit ett problem i Finland, men det har varit en öppen fråga och därför är det viktigt med en tydlig linje.

© denna blogg. Vid ev citat, vänligen länka till detta inlägg.