Hon drabbades av Sverige

Marianne Alopaeus, född den 9 oktober 1918 i Ekenäs i Finland, avled den 10 november 2014 i Helsingfors. Hon var en finlandssvensk författare och översättare. Hon bosatte sig 1946 i Sverige och senare i USA och Frankrike men återkom till Sverige 1973. Hon flyttades ”hem” till Finland en knapp vecka före sin död.

Jag drabbades av Marianne Alopaeus någon gång i mitten av 90-talet. Det var då jag fick hennes bok Drabbad av Sverige (utkom 1983) av en vän. Den blev läst så många gånger att den är min mest hundörade bok med flest understreckningar och gula post-it-lappar.

Att jag skriver om Marianne Alopaeus och hennes bok just nu beror dels på att hon nyligen avlidit i en ålder av 96 år; dels på att jag tänkte på henne för någon månad sedan när jag för femhundrade gången, minst, tog fram boken och bläddrade i den. Jag mindes den där eftermiddagen en dag på 90-talet då jag var hembjuden till henne på eftermiddagste. Hon och maken Jan Gehlin, hovrättsråd vid Svea hovrätt, bodde i en vacker våning på Kungsholmen och där fick jag sitta i nästan två timmar och konversera och diskutera med författarinnan själv. Det var både trevligt och givande. Vi kände ju båda igen så mycket av vad hon beskriver i sin bok, så vi skrattade en hel del åt våra gemensamma upplevelser av landet Sverige och dess folk. Och än idag, drygt trettio år efter att boken utkom, är en hel del av Marianne Alopaeus iakttagelser och upplevelser av landet Sverige och dess folk relevanta.

I förordet till den uppdaterade versionen av sin bok 1986 (tre år efter att den först kom ut), skrev Marianne Alopaeus bland annat om ”mina subjektiva intryck av ett för mig dittills okänt samhällsklimat”:

Ett anmärkningsvärt inslag var medborgarnas känsla av osäkerhet och maktlöshet – mitt i all denna representativa demokratiska materiella trygghet och välfärd – inför de politiska beslutsfattarnas oberäknelighet och egenmäktighet. (”Vad ska de hitta på härnäst, över en natt?”).

Denna nästan diktatoriska maktfullkomlighet är endast möjlig i en enpartistat eller där konstitutionen, som här, tillåter lagstiftning med enkel majoritet.

De flesta svenskar är ovetande om förekomsten av mera demokratiska författningar där kravet på ”kvalificerad majoritet” utgör spärr mot majoritetsförtryck – d v s att en minoritet bestående av minst en tredjedel av riksdagens samtliga medlemmar kan rösta om en vanlig lag som godtagits av riksdagens majoritet att vila över nyval. Som i Finland.

Som om det vore skrivet idag, 28 år senare…

Här följer en del konstateranden ur boken (en del texter fortsätter i nästa ruta, andra ligger i egna rutor):

Det skulle inte skada någon att läsa boken. Tvärtom skulle den kunna ge en hel del ”aha”-upplevelser och självinsikter.

© denna blogg.

Inte ens i dessa ödestider vill övriga partier ens tänka tanken att det kanske kan vara de själva, mer än Sverigedemokraterna, som i det uppkomna läget är problemet

Inte ens i dessa ödestider vill övriga partier ens tänka tanken att det kanske kan vara de själva, mer än Sverigedemokraterna, som i det uppkomna läget är problemet. Att dessa partier högljutt både skyller ifrån sig själva och skyller den uppkomna situationen på ett parti de vägrat – och fortfarande vägrar! – ha något att göra med, är till dumhet gränsande ointelligent och dessutom djupt oansvarigt. Att skylla sina egna tillkortakommanden och sin egen oförmåga att föra en politik och göra en budget som man kan få majoritet för, på ett parti vars väljarstöd växte från cirka 5 % till 13 % är huvudlöst och om de sju partierna tror att den inställningen kommer att gynna dem vid valet den 22 mars så är de, som man så träffande säger på engelska: ”in for a rude awakening”. Och vem ska de då skylla på?

Gratis konsultråd till alla partier: gör gärna ordentliga förvalsanalyser, sådana är faktiskt betydligt viktigare än eftervalsanalyser. Efter valet är det för sent att stiga tidigt opp…

Gratis konsultråd till några av riksdagspartierna:

Moderaterna kan börja med att läsa detta, om vad tre av deras egna före detta ministrar Kristersson, Svantesson och Billström tyckte och föreslog på DN Debatt i början av 2009 (”Ta medborgarskapet från kriminella invandrare”). Utdrag ur texten :

Svensk migrations- och integrationspolitik har misslyckats.
———-
I Sverige gäller svensk lag. Däremot har vi gravt försummat uppgiften att snabbt, effektivt och respektfullt tradera svenska grundläggande spelregler till människor som flyttar hit. Få vuxna i första generationens invandrare kommer helt till sin rätt när de lämnar sitt eget land och söker sig ett nytt, ofta långt borta och med helt andra vanor. Då räcker inte ytliga hyllningar till alla spännande kulturer vi får möta – i stadsdelar många aldrig ens besöker. I Sverige har vi trivialiserat det svåra, i stället för att erkänna att med allt det lockande och mänskliga följer problem som ett bra invandrarland måste våga se i vitögat.

Folkpartisterna kan börja med att läsa vad tre av deras ministrar Björklund, Ullenhag och Sabuni och skrev på DN Debatt i juni 2012 – ”Kunskaper i svenska krav för medborgarskap”. Utdrag ur texten:

Hur vi klarar att öppna vårt samhälle och arbetsmarknaden för människor som flyr eller som söker en bättre framtid i Sverige kommer vara avgörande för Sveriges utveckling.
———-
Krav på motprestation för bidrag.
Slopad ersättning för den som tackar nej till jobb.
Avskaffa den retroaktiva föräldrapenningen.
Språkkrav för medborgarskap
Krav på yrkespraktik ihop med SFI.

Kristdemokraterna kan läsa vad två av deras medlemmar, Sara Skyttedal – ”Vi måste börja diskutera gräns för antalet flyktingar” – och Gunilla Gomér – ”Orimligt att flyktingar åker på semester i hemlandet” –  (Gunilla Gomér har efter att hon skrev sin artikel lämnat Kd för Sd). Utdrag ur texterna:

Sara Skyttedal: Vi riskerar en förstärkt segregation, ett nytt utanförskap och en social ilska när klyftor på detta sätt skapas mellan vår önskan att hjälpa och vår strukturella kapacitet att faktiskt göra det. Vi måste på ett seriöst och faktabaserat sätt börja diskutera var gränsen går för hur många asylsökande Sverige kan ta emot på kort sikt.

Gunilla Gomér: I en dagstidning skrivs det om att ca 1000 svenskar i Somalia blivit strandsatta efter att flygbolaget gått i konkurs. Mina funderingar kretsar kring hur det är möjligt för dessa somaliska invandrarna att kunnat åka tillbaka till sitt hemland på semester.

Det är egentligen inget konstigt att flyktingar åker tillbaks till sina ursprungsländer, efter att krig är slut och risken för förföljelsen avtagit. Men så länge det kommer asylsökande från Somalia, Afghanistan, Iran och andra platser kan jag inte begripa hur andra landsmän, bara för att de har svenskt medborgarskap, kan åka tillbaka inte bara en månad utan upp till 6 månader, på semester.

Centerpartiet kan läsa vad deras kommunalråd i Uppsala, Stefan Hanna skriver på sin blogg. Här är citat ur några av hans inlägg:

3 december: Flera av de samhällsvetare och journalister som uttalar sig efter beskedet om nyval kritiserar SD för att inte leva enligt praxis att sträva efter samförstånd. Det är ju en sjuk inställning. Varför skulle SD sträva efter samförstånd när de hela tiden behandlas som pesten och ingen anser sig vilja tala med dem? Hur uppnår man då samförstånd? Jag har ofta skrivit om det, börja samtala och förhandla även med SD. De representerar idag över 700.000 väljare! Ta det på allvar!
———-
27 november: Tyvärr är det svårt att retroaktivt hålla oansvariga politiker ansvariga för sina handlingar. Hur ställer vi en idag ansvarig rikspolitiker till svars om säg åtta år för t ex en idag ohållbar migrations och integrationspolitik som om åtta år försatt Sverige i en mycket svår social och ekonomisk situation? Personvalen tycks bli viktigare än vad jag tidigare trott.

Och: Sluta för Guds skull att tjata om att Sverige ska kräva ”ett solidariskt ansvarstagande inom EU”! Sverige är inte världens överhuvud och om andra EU-länder hade tyckt att Sveriges agerande var ”solidariskt och ansvarstagande”, det vill säga att ta emot ett för landet, sett till befolkningsmängd, orimligt stort antal asylinvandrare, ja, då hade de ju gjort det. Att svenska politiker ständigt talar om att man ska kräva att andra ska göra som Sverige ses av många som övermaga och som en inblandning i andra staters angelägenheter. Dessutom är det så att man i andra länder, inte minst de nordiska, anser att det är Sverige som genom sin haveristiska asylhantering inte tar ansvar.

© denna blogg.

Lucka 4 i Svenska Dagbladet

Dagen efter beslutet om att extra val ska hållas i mars 2015, publiceras min lilla adventslucketext om vad M ville på migrations- och asylinvandringsområdet 2009, på Svenska Dagbladets ledarblogg. En händelse som ser ut som en tanke, att det blev just den här dagen.