Afghanistan vill att andra länder ska ta hand om deras medborgare

Läs artikeln Her er brevet Justisdepartementet sier ikke omhandler familiereturer i Bergens Tidende. Och läs brevet från Afghanistans UD, översatt till norska, här.

Läs artikeln Afghanistan protesterar mot Norge i Västerbottens Kuriren, bland annat:

Afghanistans UD pekar i hemligstämplade dokument på att landet kan vara farligt för barn, har stora ekonomiska problem samt att det råder brist på bostäder, arbetstillfällen och skolor.

Förstår människor vad det här betyder? Att det faktiskt betyder att Afghanistan de facto anser att andra länder ska ta hand om deras medborgare. Det finns berättelser om att personer som kommer hit och till andra EU-länder och söker ”asyl”, inte alls alltid har ”flytt”, utan i själva verket kommer med sin regerings goda minne och även i mpnga fall med aktiv hjälp av parlamentariker och personer i regeringen. Det handlar alltså om att länder som Afghanistan medvetet skickar hit (till EU) sina medborgare för att de ska försörjas här i stället för att verka för att förhållandena i det egna landet förändras så att deras medborgare kan leva där.

Det innebär att det är Afghanistans regering som kräver att Norge (i detta fall, vem vet om inte liknande dokument sänts också till Sverige?) ska ta över ansvaret för deras medborgare! Det är ju oerhört och något sådant har, såvitt jag vet, inte tidigare skett.

Det finns inte några paragrafer vare sig i den norska eller den svenska utlänningslagen som stadgar att andra länder ska kunna skicka hit sina medborgare under täckmanteln ”asyl” och att vi ska härbärgera dem här i stället. Detta gäller förstås också romerna från olika EU-länder, främst Rumänien: det är inte Sverige eller Norge eller något annat land som ska sörja för dessa människor utan deras egna länder där de är medborgare.

Det här borde absolut tas i beaktande också i Sverige. Fast här talar och skriver vi för döva öron, så något större hopp om att någon så kallad ”ansvarig” ska ta faktiskt ansvar. För det har varit känt länge. Läs mina texter, skrivna i maj 2012 resp i maj 2013…

Till slut: Läs också mina texter:
Afghanska parlamentariker och regeringsföreträdare ska ”ta upp de hungerstrejkande flyktingarnas situation med den svenska riksdagen”!!!
och
Varför vill hungerstrejkande asylsökande träffa politiker från det land de säger sig ha skyddsskäl gentemot?
samt om hur det går till för afghanerna, som inte har asylskäl men ändå ges PUT här, reser tillbaka utan problem, till hemlandet:
”Så besöker falska flyktingar landet de fått skydd ifrån”

© denna blogg.

Men det var ju NI som satt som ”styrande politiker” i åtta år!!!

I artikeln Asylsökande ska kunna bli arbetskraftsinvandrare i Dagens Nyheter den 30 januari sägs:

Centerpartiet vill att asylsökande ska kunna byta spår från första dagen de kommer till Sverige och i stället bli arbetskraftsinvandrare.

Är det här ett skämt, eller? ”Att asylsökande ska kunna byta spår från första dagen de kommer till Sverige och i stället bli arbetskraftsinvandrare” är väl inte särskilt genomtänkt? Snarare verkar det vara draget ur en hög, svart trollkarlshatt i stället för en fluffig vit kanin. Fast fluffigt är ju det här utspelet också, om än inte helt vitt utan snarare lite solkigt.

Vad menar C egentligen? De blandar ju ihop asyl- och arbetskraftsinvandring på ett helt overkligt och rörigt sätt. Som om det inte redan var tillräckligt rörigt på båda dessa områden, med allehanda bedrägliga asylansökningar och skenanställningar och annat. Finns det ingen hos C som har gjort någon som helst analys av ett sådant här förslag, alltså av vad det kommer att föra med sig bortom de vackra orden?

Är det så att man har en gedigen utbildning och man känner sig redo att börja jobba och få ett jobb ska man inte behöva vänta och vara kvar i asylprocessen.

Jaha. Alltså (påhittad början av asylintervju):

AH: Hej, jag heter Ahmed Hussein, jag är från Irak och jag söker asyl. Men jag har utbildning och känner mig redo att börja jobba och få ett jobb, så jag vill inte vänta i asylprocessen.
MIG (via tolk): Jaha, ja. Så trevligt! Du är alltså egentligen asylsökande, du anser dig ha skyddsbehov gentemot Irak, men du har en utbildning från ditt hemland som, ja som vad?
AH: Jag är utbildad bilreparatör. Min bror söker också asyl, han är frisör. Vi vill inte vänta, vi vill börja jobba.
MIG via tolk): Talar ni något annat språk än arabiska? Engelska? Jaha, nej, det gör ni inte. Har ni erbjudanden om jobb, riktiga anställningar med vita löner och fackföreningsgodkända villkor? Nej, jaha, det har ni inte. Men ni vill jobba.
AH: Ja, man kan göra så i Sverige att om man är redo att jobba – och det är vi – då kan man bli arbetskraftsinvandrare. Det vill vi bli.

Etc. En enda soppa. Utlänningslagen skulle behöva skrivas om helt eftersom Sverige hittills har haft olika lagar och regler för asylsökande och flyktingar å ena sidan och arbetskraftsinvandrare å andra sidan.

Har C tänkt att svenska skattebetalare ska försörja också alla dem som kommer hit som asylsökande men sedan vill hoppa av och arbetskraftsinvandra trots att de varken kan språket, har ett jobb eller en bostad, men ”känner sig redo att jobba”? Ska vi försörja dem och även försörja deras familjer som kommer efter? Ska vi alltså i verkligheten, de facto, ha fri bidragsinvandring? Är det vad C menar med sitt förslag?

Vet inte C att det tar tid att lära sig språket så att man kan jobba i Sverige? Vet inte C att det tar tid att validera utomeuropeiska utbildningar och att utbildningar till läkare, ingenjör, bilreparatör etc inte nödvändigtvis fungerar här? Att de måste kompletteras. Efter att vederbörande lärt sig svenska. Att det helt enkelt inte finns jobb att få asylsökande från Afghanistan, Irak, Syrien etc. Och att det inte heller finns en aldrig sinande ström av ”validerare”.

Det talas också om ”intensivkurser i svenska för nyanlända barn”. Var tror C att de ska hitta lärare till sådana? Redan nu är det ju uppenbar brist på sfi-lärare som behärskar svenska; mängder av dem som idag lär ut ”svenska” till asylinvandrade är själva invandrare som inte till fullo behärskar språket. Det är förödande redan som det är, när så många hitkomna aldrig får lära sig korrekt svenska.

I sammanfattningen av vad C kallar Närodlad integration – bättre flyktingmottagande i hela landet kan man läsa mer av vad C föreslår.

Sveriges bristfälliga mottagande av människor som sökt sig hit från krig och förföljelse har på senare år utvecklats till en av de verkligt stora samhällsutmaningar vårt land står inför. Det behövs nu tydliga lösningar som gör mottagandet mycket bättre.

Kommentar: Nej, det är inte ”på senare år” som mottagandet av massor av asylsökande har utvecklats till en av de verkligt stora samhällsutmaningarna vårt land står inför”! Absolut inte. Det är osant att säga så och det vet C. Det är ansvarslösheten och de många asylbedrägerierna som tillåts förekomma samt det faktum att man tillsammans med Miljöpartiet stiftat kontradiktoriska lagar som möjliggör att i princip alla som vill – alltså också de som fått avslag på sina asylansökningar – kan stanna i Sverige illegalt. Och det har Alliansen, i vilken C ingått under de åtta åren de satt i regeringen, varit medskyldiga till, det går inte att slingra sig ur.

Särskilt stort är utanförskapet bland unga, personer med funktionsnedsättning och utrikes födda. Centerpartiet har därför föreslagit en fördjupad jobblinje som ska skapa bättre villkor för jobbskapande små och medelstora företag, och som därmed kan öppna upp arbetsmarknaden för fler.

Kommentar: Hur tänker sig det pyttelilla partiet att ”en fördjupad jobblinje (snömos) ska skapa (”vad då ”skapa”? Hur?) bättre villkor” etc? Och varför – om det nu är så lätt att föreslå sådant här fluff, genomfördes det inte under åren 2006-2014?

C vill:

1. Inför lära-svenska-praktik med lägre lön
2. Möjliggör spårbyte till arbetskraftsinvandring från dag ett
3. Det ska alltid löna sig att börja jobba: inför en stegvis avtrappning av etableringsstödet vid jobb
4. Inled inventering och validering av kompetenser och utbildning från första dagen
5. Gör det lättare att komplettera sin utbildning och gör det möjligt att kombinera Svenska för Invandrare (SFI) med andra former av språkinlärning knutna till yrkeskunskap (SFY och SFX).
6. Använd civilsamhället som mentorer för nyanlända
7. Reformera Arbetsförmedlingen och inför en jobbfixarpeng
8. Inför en trygg flexibilitet med rättvisa turordningsregler baserade på kompetens

Kommentarer:

1. Var då?
2. Orealistiskt med tanke på lagstiftningen, och att man nog bör skilja på asyl- och arbetskraftsinvandring eftersom det är två så helt olika sätt att komma till Sverige. Om man inte vill ha helt fri, bidragsberättigande invandring, förstås.
3. Ja, den dag man behärskar språket och samhällssystemet i Sverige och den dag man har ett riktigt, vitt jobb ska man självklart både arbeta, betala skatt och ha egen bostad. Exakt samma villkor ska givetvis gälla för alla i Sverige.
4. Vilka ska göra det? Hur ska det administreras, ska validerare åka runt ill asylboendena och samla in papper eller ska de asylsökande få information om vart de ska skicka dem eller ska Migrationsverket anställa ännu mer personal för att hjälpa till med detta? Och var finns alla de kvalificerade validerarna som behövs?
5. Hur då? Praktiskt, konkret, alltså.
6. Hur då??? Har det inte fungerat hittills så är det svårt att se hur C ska kunna ”använda civilsamhället” (menar de oss vanliga människor, eller menar de alla bidragsmottagande föreningar och organisationer?) för integrationsinsatser…
7. Men Herre Gud, hur många påhitt kring Arbetsförmedlingen ska vi tvingas höra talas om och även se fiaskoartat genomföras? Inget av alla projekt har väl fungerat hittills?! Och vem/vilka ska administrera ”jobbfixarpengar”? Och vilka ska få de pengarna och för vad?
8. Det här är ju bara snömos med floskelsås!

C  vill också ordna med ”snabbare vägar till värdigt boende”. Och hur ska det gå till? Och ska det bli snabbare vägar till ett värdigt boende för svenskar också? Hur ska det gå till?

C vill erbjuda sysselsättning på alla asylboenden – vilka ska stå för den, hur ska den organiseras, vem ska betala?

Två realistiska och bra förslag hittar jag:

C vill se massproduktion av enkla modulhus i flyktingtäta kommuner för att råda bot på bostadsbristen.

C vill möjliggöra alternativa boendeformer för ensamkommande flyktingbarn.

Kommentar:
Enkla modulhus borde ha byggts för länge sedan. Förutsatt att det finns ledig mark och att det inte blir en massa oskäliga kontrakt som skrivs och mark som behöver köpas inte säljs till ockerpriser.

Att som idag och sedan många år tillbaka, hysa ofta långt över 18 år gamla (oftast) unga män på fruktansvärt personalkrävande och oerhört dyra HVB-hem är så vansinnigt så det borde nästan anses kriminellt, som ”stöld av skattemedel” eller liknande!

Till slut:

Migrationsverket, Arbetsförmedlingen och ytterligare myndigheter har, ofta på grund av beslut från styrande politiker, skapat byråkratiska system och påbud som överlappar varandra och kommunernas uppdrag. Brist på flexibilitet leder ofta till kaos på lokal nivå, och konsekvenserna drabbar flyktingarna, men även kommunerna.

Kommentar: Men det var ju NI som satt som styrande politiker i åtta år!!!

Och allra sist:

Dessutom tar sig ett pyttelitet parti i Sverige ton och tycker att det kan kräva att andra länder ska följa Sveriges exempel på asylområdet!

Men hade andra länder velat bli lika kaosartat som Sverige, hade de velat ha minst 186 utanförskapsområden och 55 ”no go”-zoner och ett havererat asylsystem, så hade de väl också tagit in enorma mängder av människor som de inte vet vilka de är och som de inte klarar att integrera! Men nu vill de inte det.

Det är onekligen rätt magstarkt av ett av de minsta partierna i ett land som Sverige, som själv misslyckats totalt vad gäller asyl- och flyktinginvandringen, att ens uttala sig om vad andra länder ska och inte ska göra på det här området!

© denna blogg.

Allianspolitikers integrationsförslag står som spön i backen

Integrationsförslagen står som spön i backen. Tyvärr verkar de flesta inte vara riktigt ordentligt genomtänkta, inte framtagna med gedigen kunskap, erfarenhet och sådana insikter som kunskap och erfarenhet ger, som grund. Dessutom 15, 20 år för sent. Om politikerna tror att de nu ska vinna – eller ens få behålla – väljare på sin yrvakenhet och sina tafatta integrationsförslag så tror de fel. Det är jag övertygad om.

I texten Integrationsförslagen skrapar bara på ytan på Expressens ledarsida den 29 januari, sägs bland annat:

Flyktingmottagandet fungerar inte längre.

Tyvärr verkar varken journalister eller politiker klara av att lära sig skillnaden mellan ”asylsökande” och flyktingar”, men det stämmer att:

Asylinvandringen fungerar inte.

Man bör ändra ordet ”flyktingmottagningen” till ”asylinvandringen” och ta bort ordet ”längre”, eftersom asylinvandringen inte har fungerat på många år – om ens någonsin efter 70-, eventuellt 80-talet.

I ledarbloggtexten sägs också:

De borgerliga partierna låtsas som att alla problem går att lösa genom att stärka drivkrafterna till arbete. Men den ensidiga kravpolitiken leder ljuset bort från de verkliga hindren för etablering: hyresregleringen, världens högsta ingångslöner och själva nivån på asylmottagandet.

Just så. Ytterst få – om ens någon – vågar/vill tala om just nivån på asylmottagandet trots att det borde vara det absolut främsta och viktigaste att hantera.

I SVT:s program Gomorron Sverige den 29 januari (kan ses till och med den 29 januari 2016) hör man programledaren säga att Folkpartiet vill införa ”hårdare försörjningskrav för att få permanent uppehållstillstånd och för att få ta hit anhöriga” (det hade räckt med att säga ”försörjningskrav”) och att ”Folkpartiet vill också skärpa språkkraven för att få et svenskt medborgarskap”. Så kan man inte säga eftersom det inte går att ”skärpa språkkrav” som inte finns. Det finns nämligen i Sverige inga krav på att man ska behärska svenska för att få bli bli svensk medborgare!

Programledaren undrar dessutom: ”Men varför är det så viktigt med språkkunskaper, vi har ju verkligen alla olika talang för att lära oss språk?” Herre Gud, man tar sig för pannan! En så dum fråga hade knappast någon programledare i något annat lands Public Service kunnat ställa, det anses självklart i hela världen att människor som söker medborgarskap i ett land också ska behärska landets språk.

Vidare i programmet uttrycker den migrationspolitiska talespersonen för Miljöpartiet att det som är viktigast för alla som kommer hit som asylsökande är att de får ”tidiga insatser” och att de ”snabbt kommer in i etableringsåtgärder och får en kommunplacering”. I dessa ord – tidiga insatser, etableringsåtgärder och kommunplacering – ligger stora problem vad gäller integrationen i Sverige! Det största problemet är dock att det kommer alldeles för många asylsökande till detta illa land (även om det är stort med reinfeldtska mått mätt) för att de någonsin ska kunna integreras här.

Kommentar: I inslaget i SVT:s morgonprogram blandas allt till en enda soppa, programledaren verkar inte känna till skillnaderna mellan att söka asyl, att få asyl eller uppehållstillstånd och att bli svensk medborgare. Den mest sansade i diskussionen är Gulan Avci från Folkpartiet, som trots att hon har en lätt förvirrande programledare och en verklighetsfrämmande politisk motståndare att tampas med, lyckas göra sig förstådd så gott man kan förvänta sig under just de omständigheterna.

SVT Nyheter berättar också att Centerpartiet vill ha tidigare utbildning för asylsökande:

Centerpartiet vässar sin integrationspolitik och föreslår nya krav på att asylsökande ska få språkundervisning eller praktik redan på asylboendet.

Kommentar: Kan det verkligen vara Centerpartiets åsikt att vi med skattemedel ska bekosta undervisning i svenska eller praktik åt människor som vi inte ens vet om de kommer att få uppehållstillstånd i Sverige? Det torde nog vara att dra stretcha folks tolerans för vad skattepengar ska gå till, lite väl långt. I texten citeras partiledaren för Centerpartiet:

Det är helt avgörande för att vi ska kunna sänka kostnaderna på sikt för det svenska flyktingmottagandet.

Men nog förstår väl Centerpartiet att det kommer att kosta en hel del också att utbilda och ge praktik åt människor som inte ens kommer att få rätt att kvar i Sverige? Och varför skulle Sverige utbilda människor som ska lämna landet?

Kristdemokraterna ”utspelar” också och gör det tämligen sansat, bland annat så här:

Den som beviljas asyl i Sverige bör som huvudregel ges ett uppehållstillstånd som gäller i tre år istället för att, som idag, få ett permanent uppehållstillstånd. Om skyddsbehovet kvarstår efter tre år permanentas uppehållstillståndet. Den som under de första tre åren har etablerat sig på arbetsmarknaden ges ett permanent uppehållstillstånd även om skyddsbehovet inte skulle kvarstå. Förslaget stärker incitamenten till etablering eftersom eget arbete säkrar rätten att stanna i Sverige.

Kommentar: Förslaget om tillfälliga uppehållstillstånd (TUT) är viktigt, så ser det ut i många andra länder också och att göra som Sverige gör nu att man beviljar permanenta uppehållstillstånd (PUT) åt alla syrier och en hel del påstådda syrier (läs En migga: ”Syrier anges som till 89 procent passlösa.” 13 oktober 2013) är katastrofalt. Att bevilja permanenta uppehållstillstånd om skyddsbehovet kvarstår efter tre år (tiden bör vara till fyra år för att Migrationsverket ska hinna med alla prövningar) är helt rimligt, liksom möjligheten att söka PUT om man får fast anställning – och då inte en skenanställning – bostad och helt kan försörja sig själv och sin familj inom de tre eller fyra åren då man har TUT. Läs mer under rubriken Kristdemokraterna presenterar förslag för en bättre integration på partiets hemsida.

Det är förödande och dessutom ytterst genant att man i Sverige inte har klarat – och inte klarar – att hantera asylinvandringen, som vid det här laget har totalhavererat. Och därmed givetvis inte heller lyckats/lyckas med integrationen: utanförskapsområdena och ”no go”-zonerna är redan alldeles för många och alldeles för illa däran för att kunna räddas. Den som tror att gärdsgårdspartiernas rätt tafatta och meningslösa – eller ens deras enstaka vettiga – påhitt som de inte genomförde under sina åtta år i regeringsställning utan nu, när de är bortröstade, skriver debattartiklar om, ska förändra något, den lever under en sten.

© denna blogg. Vid ev citat, vänligen länka till detta inlägg.

13 november 2007: En kvarts miljon svenska pass är på drift – en kvarts miljon! Av dem används många av look-alikes, andra manipuleras på olika sätt så de kan användas av andra än sina innehavare. Samma svenska pass används flera gånger, av olika personer.

Apropå Thomas Gürs text i föregående inlägg

Läs först Be my guest # 107: Thomas Gür. Och sedan följande oerhört upprörande och sorglig läsning om oacceptabla förhållanden som varit kända för den förra regeringen under hela dess regeringstid. Förhållanden som Allians-regeringen underlät att befatta sig med vilket gjorde att den allvarligt skadade sitt eget land, men samtidigt förstås gladde asylbedragarna.

•  “Det finns en risk…” – 13 november 2007 (ja, redan då, för drygt sju år sedan, fanns det risker och ”ansvariga” var medvetna om dem…)
•  Nu börjar utländska medier vakna – 14 november 2007 för drygt sju år sedan…)
En kvarts miljon svenska pass är förkomna eller stulna – Sverige: lär av Finland! – 12 november 2007 (påpekade jag då, för drygt sju r sedan…)
•  I Finland kan man inte, som i Sverige, få ut hur många nya pass som helst… – 15 november 2007 (konstaterade jag redan då, för drygt sju år sedan…)
•  Om svensk slapphänthet vad gäller svenska pass – 27 november 2007 (skrev jag då, för drygt sju år sedan…)
•  Varför stoppar Sverige inte handeln med svenska pass? Går det i Finland så borde det gå även här… – 12 december 2007 (undrade jag då, för drygt sju år sedan…)
•  På tiden – regeringen ska sätta stopp för missbruket av svenska pass! – 24 juni 2008 (trodde jag då, för snart sju år sedan…)
•  Nu ska svenska pass äntligen inte kunna missbrukas längre – 13 maj 2009 (trodde jag då, för nästan sex år sedan…)
•  ”När kommer andra länder, som nu ser hur Sverige ger ut medborgarskap till identitetslösa efter åtta år, att börja vägra erkänna passen som giltiga?” – 20 juli 2010 (undrade jag redan då, för snart fem år sedan…)
•  Jag skrev om bedrägerierna med svenska pass redan för snart sju år sedan… – 29 mars 2014 (och vad hjälpte det?)
•  Är pass inte värdehandlingar i Sverige? – 17 april 2014 (med anledning av min artikel på Svenska Dagbladets ledarsida: Pass är värdehandlingar – 17 april 2014)
•  Viss (…) frustration på Rikskrim – 18 april 2014 (också där oroar man sig…)
•  Om problemen med förlorade pass och osäkra identiteter… – 27 augusti 2014 (en bloggläsare reflekterar)

Kommentar från en utlandssvensk (England):
•  ”Jag ska hjälpa Sverige att spara in på kostnaden för nästa passförnyelse. Mitt nästa passbyte blir till ett brittiskt pass.” – 30 mars 2012

Kommentarer från en utlandssvensk (Tyskland):
•  ”Jag måste alltså åka 55 mil till Berlin, förmodligen övernatta på hotell, gå på ambassaden, betala 1400 SEK för passet och så åka hem 55 mil igen.” – 29 mars 2012
•  ”Ett svenskt pass är inget bevis på svenskt medborgarskap” – 31 augusti 2014

Kommentarer från en rikssvensk som flyttat till Finland och blivit finsk medborgare:
•  Handläggare vid svensk passexpedition till svenskfödd svensk medborgare som utvandrat till Finland: ”I och med att du inte har ett intyg från Finland som styrker att du är svensk medborgare så tar vi ditt fotografi och bifogar de handlingar du just skrivit under och sedan låter vi ditt fall ligga i vänteläge tills du kan få fram intyget från Finland att du är svensk medborgare och alltså har rätt till ett svenskt nationellt ID-kort. Ha en bra dag.” – 13 maj 2014
•  ”Kontrollanterna vet att finska id-handlingar sällan missbrukas till skillnad mot svenska motsvarigheter.” – 12 oktober 2014

© denna blogg. Vid ev citat, var vänlig länka till detta inlägg.

 

 

Be my guest # 107: Thomas Gür

Thomas Gür är företagare och författare.

Hur Justitieutskottets borgerliga majoritet stoppade lagstiftning om ”borttappade” pass 2010
och Moderaterna accepterade detta

Jag har sedan en tid undrat över vad som hände med det ursprungliga moderata förslaget från 2009 att få bukt med att svenska pass uppenbarligen medvetet, systematiskt och många gånger repetitivt ”förloras”, för att säljas på marknaden för falska pass. Varför kom aldrig regeringen Reinfeldt att agera i denna fråga som ledande politiker i det parti som dominerade den regeringskoalitionen, kom att initiera? Varför har vi fortfarande inte en lag som tydligt avser att förhindra detta missbruk?

Efter att ha förgäves sökt svar, genom att leta efter artiklar eller rapporter som kunde bringa klarhet i detta, beslutade jag mig för att leta själv. Kvällen den 26 januari, företog jag en ”skrivbordsundersökning” vilken tog mig mindre en halvtimme att genomföra och därefter författa, i form av den FB-uppdatering som jag kopierat in nedan.

Denna uppdatering är givetvis långt ifrån fullständig angående de politiska turer som ägt rum och den ger inte heller svaret på frågan varför det gick som det gått med detta förslag, alltså att det hamnade på hälleberget. Likväl tror jag att detta är det hittills mest systematiska försök som gjorts för att beskriva vad som på det politiska fältet hände med lagförslaget – fröet föll på klippan..

Bara detta är ett underbetyg åt svensk politisk journalistik.

En defekt, som jag också skriver nedan, i en av statsmaktens mest centrala funktioner, blir, trots att de uppmärksammats, inte åtgärdad år efter år, och varken den lagstiftande eller den granskande statsmakten reagerar över detta. Det är för sorgligt…
————
FB-Uppdatering av den 26 januari 2015

Här följer en sedelärande politisk historia om de ”förlorade” svenska passen och vad riksdagen velat göra åt den saken:
————
Hösten 2009 motionerade moderaten Elisabeth Svantesson om att riksdagen borde bry sig om frågan.

”Det borde inte vara möjligt att gång på gång förnya sitt pass. Istället måste Sverige börja ogiltigförklara borttappade pass, vilket tekniken i dag medger… Dessutom måste, i samband med utfärdandet av ett nytt pass, noteringar ske över hur många pass en person har haft. Det naturliga måste vara att en polisutredning görs efter ett visst antal förlorade pass innan ett nytt utfärdas.”
(Försvårande av möjligheten till passfusk)

Ganska naturligt eftersom hon dessutom tillsammans med partikollegerna Tobias Billström och Ulf Kristersson hade skrivit en artikel – Ta medborgarskapet från kriminella invandrare – i DN Debatt om denna fråga redan i februari samma år. De hade på sitt partis uppdrag utrett bland annat denna fråga.

Riksdagens justitieutskott fick Svantessons motion till sig och svarade på den så här:

”Utskottet kan mot bakgrund av vad som redogjorts för ovan konstatera att en rad olika åtgärder vidtas för att minimera risken för missbruk av rätten att erhålla pass. Utskottet anser att något initiativ inte bör tas från riksdagens sida och avslår motion Ju252.”
(Justitieutskottet betänkande 2009/10:JuU13 Polisfrågor)

Notera sålunda, riksdagens då borgerliga majoritet avslog denna motion av Svantesson, som gjorde ett särskilt yttrande till protokollet, men vad hjälpte det.

Fyra år senare, 2013, kunde tidningarna åter berätta att den olagliga handeln med svenska pass fortsatt pågick. (Olaglig handel med svenska pass ökar, DN 29 september 2013).

Nu idag, finns det sedan hösten 2014 ännu en motion till riksdagen, denna gång av folkpartisten Johan Pehrson om att det måste göras något åt de ”förlorade” svenska passen: Motion 2014/15:653 Skärp reglerna för svenska pass. Denna motion har ännu inte behandlats av justitieutskottet.

————
En kommentar: Under de 35 år som jag deltagit i och följt svenskt samhällsdebatt har jag sett åtskilligt med inkompetens, slarv och politiskt klåparmentalitet. Men det här tillhör nog mina topp tio i denna genre. Riksdagen och regeringen har slarvat bort, förlorat (i likhet med passen), fem år på denna fråga nu, från DN-artikeln i februari 2009.

Hur en borgerlig majoritet i kammaren, en borgerlig regering och ett moderat styrt justitiedepartement kunnat ta så lätt, så fjärderlätt på denna fråga, övergår mitt ringa förstånd.

© Denna blogg och författaren.

”Kan svensken svenska?”

I Hufvudstadsbladet den 26 januari berättas följande under rubriken ”Kan svensken svenska?”:

De finländska myndigheterna anser inte att en svensk högskoleexamen i Sverige är bevis nog för att en person behärskar svenska. Språkprov förutsätts för medborgarskap.

Ålands riksdagsledamot Elisabeth Nauclér påtalade missförhållandet i december i riksdagen, men fick ingen förståelse av inrikesminister Päivi Räsänen (KD).

– Det är pinsamt att finländska myndigheter inte litar på att en person som gått svensk grundskola eller har examen från högre utbildning i Sverige kan svenska utan tvingar dem att genomgå språkprov, säger Nauclér.

Päivi Räsänen försvarade i riksdagen språkprovet med att det garanterar att alla som ansöker om medborgarskap behandlas lika och med att handläggningstiden förkortas när myndigheterna inte behöver värdera betyg.

Ordföranden för Föreningen Norden Åland Erik Brunström berättar att han har nära bekanta som tvingats avlägga språkprovet i svenska trots att de är infödda svenska medborgare med svenska som modersmål.

Min kommentar: Nej, det är inte alls pinsamt att finländska myndigheter inte litar på att en person som gått svensk grundskola eller har examen från högre utbildning i Sverige kan svenska eftersom svenskar alltför ofta inte behärskar sitt eget språk. Att de har gått i skola och avlagt prov i Sverige är ingen garanti för att de behärskar språket till fullo.

OBS! Hela artikeln av Staffan Bruun har inte citerats eftersom det inte är tillåtet att citera hela texter. Det går inte att länka till artikeln eftersom man måste vara prenumerant för att kunna läsa den.

Skillnad som mellan natt och dag

Erik Ullenhag. Foto Johan Ödmann

Anders Ygeman. Foto Kristian Pohl

Det är skillnad som mellan natt och dag mellan Erik Ullenhag (FP), den förre integrationsministern och Anders Ygeman (S), nuvarande inrikesminister med bland annat de frågor på sitt bord som Ullenhag hade på sitt under den förra mandatperioden. Medan Ullenhag ofta flosklade verkar Ygeman tala rakt, tydligt och klart. Man förstår vad han säger, vad han vill och man anar en stark vilja till handling bakom orden. Det kändes befriande och bra att lyssna på Ekots lördagsintervju med Ygeman den 24 januari. Hans svar på Monica Saarinens ibland lätt naiva och i onödan provokativa frågor var just så raka och tydliga som man önskar att de ska vara från en person med mycket stor makt och därmed mycket stort ansvar för mycket viktiga frågor för landet, folket och framtiden.

Nu är jag inte den som faller i farstun för fagert tal i första taget, och jag kan ha helt fel om Anders Ygemans goda vilja och förmåga till att få förändringar till stånd (han bestämmer ju inte ensam…), men det jag hörde i Lördagsintervjun indikerar inte att han inte åtminstone har en vilja att sätta handling bakom sina ord. Jag tillåter mig att tycka som jag gör idag och ompröva eller uppdatera mitt tyckande om/när det finns anledning till det.

Anders Ygeman har mycket att fixa som blev både misskött och eftersatt under Alliansens åtta år i regeringsställning. Integrationsfrågor, de ”förkomna passen”, skärptare regler för ”terrorresor” etc. I intervjun i radio sa han bland annat:

Jag tycker att det är ett ganska stort problem eftersom Sverige har ett av världens mest kraftfulla pass. Med ett svenskt pass kan du åka till fler länder utan visa än de flesta andra pass. Då måste vi också se till att det passet inte missbrukas.

Detta har jag skrivit om – och varnat för – sedan 2007, här finns de texterna för den som vill ta del av dem. Den förra regeringen gjorde inte många knop på förkomnapass-området, varför skulle de göra det när de hade en ledare som inte kunde se skillnad på öppna hjärtan” och ”öppna gränser”? Ygeman säger vidare det som jag också varnat för men som inte tagits på allvar:

… riskerar att flera länder kan införa visum gentemot Sverige. Vi har personer som tar ut 10-15 pass och så kan det inte fortsätta.

Man kunde till exempel ha tagit lärdom av Finland och sett till att det inte heller i Sverige går att få ut så många nya pass. Detta föreslog jag också i en del av mina texter… Man kunde ha lärt sig av Finland att framhålla för de ”slarviga” (!!!) att pass är värdehandlingar och att är det så att man inte klarar att handha dem på ett säkert sätt utan genom sitt ”slarv” riskerar att äventyra rikets säkerhet genom att passen missbrukas, ja då får man inget pass. Att få ett pass är inte en mänsklig rättighet. Det är en rättighet att ha ett medborgarskap, men inte att ha ett pass.

Ygemans förslag är tydligt och självklart: när man har ”tappat” sitt pass tre gånger så får man inget nytt originalpass utan engångspass i avvikande färg, som gäller för en bestämd resa åt gången. Punkt. Slut. Låt mig lägga till att jag anser att också omständigheterna kring varje tappat pass ska registreras och varje sådant pass ska registreras och anges som icke giltigt i alla tänkbara databaser så att det inte, som idag, hundratusentals svenska pass är i omlopp och hit kommer resande Gud vet vem och vilka på dem! Läs som sagt mina texter om de ”förkomna” passen, en del av em är rent de är hårresande!

Det behövs en person med pondus och integritet och – inte minst – auktoritet på de områden som nu ligger på Anders Ygemans bord. Det har varit rena rama cirkusen både på integrationsområdet och vad gäller de förkomna svenska passen i två mandatperioder; måtte det vara slut på den nu! Tiden får utvisa hur det blir. Jag hoppas att Anders Ygeman har kraften och tyngden att sätta handling bakom sina ord och det kvickt. Inga årslånga utredningar behövs, de är bara att agera.

© denna blogg.

 

 

 

En migga skriver och alla som är ansvariga eller intresserade av frågor kring asylinvandring bör läsa hans text

En migga skriver igen. En av dessa kunniga, välformulerade, oförtröttliga miggor som, liksom jag har gjort men inte längre gör, när en omöjlig förhoppning om att någon ansvarig, någonstans, någon gång ska börja se det stora asyl & migrationsområdet som verkligt viktigt. Som, liksom jag har gjort men inte längre gör, hoppas att de politiker som kan läsa andra texter än enkla Aftonbladet- och Expressen-dito, också ska göra det.

Se helheten – eller sitt kvar i hörnet
För att komma till poängen måste jag ta det från början.

En gång i tiden lärde vi oss om Ondskans Axelmakter. I dag vet vi att djävulen bor i Raqqa (säte för Daesh). Och att alla smådjävlar – filialer, allierade eller bara allmänt inspirerade – hämtar sin energi därifrån. Jag är tämligen förvissad om att Peshmergas på marken – som idag dessutom, trötta på att vänta på den irakiska armén, dragit igång operationen mot Mosul – och Koalitionen i luften kommer att banka Daesh sönder och samman i Irak under detta år. Och de kurdiska försvarsstyrkorna i Kobane har snart i princip bara kvar att utropa den lokala segern. Och många Daesh kommer att modfällda av nederlaget, söka sig någon annanstans. Tillbaka till sina hemländer, som gömda någonstans, eller som asylsökande i falsk identitet. Men Djävulen bor fortfarande i Raqqa, och sprider sitt inflytande till Jemen, Egypten, Libyen, Somalia, Nigeria, Mali. Syrien är en ”failed state”, liksom Afghanistan, Somalia, Sudan. Syrien som började hela inbördeskriget med en befolkning på mer än 20 miljoner. Och för att knäcka den syriska nöten krävs antingen en politisk lösning – som ingen kan förklara hur den skulle se ut – eller en regelrätt markinvasion. Som det inte heller finns stöd för. Så Djävulen kommer att bo i Raqqa i många år. Jag upprepar – i många år. Och människor flyr, Från MENA och till oss. Deras europeiska grannar. Oavsett hur många xenofobiska dårar som gapar och skriker på europeisk mark.

Och konsekvensen kommer till Europa under många år framöver.

1)   Statistiken för asylsökande i EU under första halvåret 2014 ser ut så här: Asylum statistics, Eurostat

2)   Och vägarna ser ut så här: Facts and Figures on the arrivals of migrants in Europe. What is smuggling of migrants?  

3)   Och under detta tryck så är det ingen hemlighet att mottagandet kollapsat i de närmast berörda – Italien, Malta och Grekland – och att Dublinreglerna också kollapsat. Grekland har varit på fallrepet länge och skickar nu tillbaka asylsökande till Turkiet; Malta är på väg att sjunka i Medelhavet; och Italien släpper igenom många asylsökande så att de istället kan söka sig vidare norrut. Så enheten är borta. Som konstateras här: EU refugee policy: every man for himself

4)   Och så här tyckte EU-kommissionären den 13 januari: Recent human smuggling incidents in the Mediterranean

5)   Och så här tyckte en av de ansvariga EU-parlamentarikerna den 21 januari: Europe is in crisis when it comes to migration flows – German MEP

6)   Och så här tyckte Gordon Brown den 20 januari: We are failing the children of Syria and Lebanon. This tragedy is avoidable

7)   Och här intervjuas en smugglare den 9 januari, plus en del om responsen från Turkiet: Turkey Becoming Major Hub for Human Smuggling

8)   Och Sverige? Det ser ut så här enligt statistiken från Migrationsverket

Det finns en del rent panikartade förslag på åtgärder. Ta bort den maritima övervakningen av Medelhavet och lokalt upphäva Schengen (återinföra gränskontroll och för en begränsad tid) genom de temporära reglerna i EU-Förordning 1051/2013 är två. Jag kan nog garantera att ingen kommer att gå igenom: att ta bort den maritima närvaron i Medelhavet är empatilös och dessutom korkad – det är som att tro att vi får bort trafikdöden genom att ta bort bilbälten, eller att vi blir aktsammare med levande ljus utan brandkår – och konsekvenserna av att lokalt upphäva Schengen är så stora att jag inte ser någon som egentligen vill göra det. Och hur mycket fuffens det än må finnas i asylspåret – reglerna om skyddsskäl är orubbliga och ingen får självfallet hindras från att ansöka om skydd.  Och även om vi lägger mer medel till flyktingläger i Kurdistan, Jordanien, Libanon (som nu också är på väg att dras in) och Turkiet så kan vi inte tro att människor i flera år kommer att orka leva i dessa gigantiska läger.

Så vi sitter med Djävulen som bor i Raqqa och som föder smådjävlar, och vi får under många många år framöver ett stort antal asylsökande från MENA. För att lösa detta krävs sammanhållning på EU-nivå, punkt och slut. Och då måste vi för svenskt vidkommande backa bandet en smula.

Det gick inte så bra för Sverige under förra regeringen, med en migrationsminister som återvände med frostskador på kroppen efter att ha försökt övertyga sina ministerkollegor i EU om den svenska modellen för asylprövning.  Den svenska modellen… med PUT direkt och i princip en frånvaro av Dublin-förordningen, och en procedur som betyder lång kö till asylintervju och sedan lång kö till kommunplacering i ett utanförskapsområde i någon förort. Inte precis några poster boys för europeisk asylprövning. Jag väntar i sammanhanget på att bred kritik ska komma mot Sverige för hur lång tid det tar numera. Och hur ser det ekonomiska utfallet ut? Det är inte så himmelens svårt att räkna ut: man tar i princip skatteintäkter minus offentliga transfereringar och detta ger antingen ett plus eller minus. Och i Sverige är det minus. Till skillnad mot åtskilliga andra EU-stater. Hur det ser ut i Sverige har ”the one and only” Tino Sanandaji (Alla dessa kurder! Överallt! Visste ni förresten att Pegida tagit ställning mot den kurdiska saken?) visat.

–    Som här, lokalt om Sandviken den 1 juni 2014:  Invandring lönsam i Sandvikens kommun! (finstilt: ‘om statens och landstingens kostnader exkluderas’…)

–    Som här, om vådan av att bland ihop unionsmedborgare som i laglig mening inte är några migranter överhuvudtaget utan just unionsmedborgare som följer ett medborgarskap, och invandring från tredje land: Invandring från utanför Europa inte ens lönsam i Storbritannien

–    Och som här, från svenska storstäder, 15 augusti 2013: Invandring och ekonomiskt utveckling i Malmö, Botkyrka och Södertälje

Ser inte bra ut. För vi vet alla att teoremet mycket väl säger oss att rörlighet – vare sig det gäller människor, varor, tjänster – är god i teorin men att det praktiska utfallet sedan måste studeras i det enskilda fallet. Svårare än så är det faktiskt inte. Och det svenska asylmottagandet med därpå följande anhöriginvandring går i 19 fall av 20 till ett redan etablerat utanförskapsområde. För oavsett hur orden än må falla – när glaset är fullt är glaset är fullt. Och glaset må vara gjort av polsk kristall – vattnet kommer likförbannat att rinna över och förstöra bordsytan.

Många inser att något måste göras åt helheten. Det som måste göras inom EU är att man tar ett enhetligt grepp om asylmottagandet. Fördelning mellan medlemsstaterna, baserat på bruttonationalinkomst, befolkning och några andra faktorer. Men likväl en fördelning. Det tar inte bort asylströmmarna till de yttre gränserna, och det tar inte bort all lukraktiv smuggling. Men vi får inte ta bort det förstnämnda, alltså måste vi förstå att det sistnämnda också kommer att vara kvar. Och nota bene: alla smugglare är inte profitsugna iglar som lämnar folk i sticket när det blåser upp på Medelhavet. Vi stämmer däremot upp asylshopping, som kommer att ha en viss inverkan på smuggleriet. Och återställa Dublin. Vi fördelar så att mottagandet i vart fall blir bättre än idag. För detta krävs att alla gör lika.

Och där, ungefär, tog det emot igen. ”Alla göra lika” utesluter idag PUT-landet Sverige (med en ignorans för Dublin) från övriga TUT-stater i EU-familjen. För det var just den saken som var stötestenen. PUT eller TUT. Jag såg nyligen ett av Miljöpartiets språkrör uti riksdagskammaren med en bred gest hävda att det är väl klart att PUT är bättre än TUT… Jaså? Så när PUT ger upphov till så många att det är en matematisk omöjlighet att klara av uppgiften på ett bra sätt, då är det fortfarande bra? Men PUT är bättre än TUT. Och så går cirkelresonemanget vidare, ad nauseam, in statu nascendi.

Så min långa och tröttsamma väg till punkten är denna. Vi är vid vägs ände nu. Nu krävs att alla inom EU gör lika och delar. Och det betyder också att antingen gör Sverige som övriga EU-stater, eller så går vi ensamma. Det är första konsekvensen för Sverige – antingen agerar vi tillsammans eller så står vi ensamma. Den andra konsekvensen är att det kanske inte är alla som följer med i statistik och ekonomiska utfall – men statistiken ser så deppig ut att det inte går att göra ner ens den mest extreme xenofob som visserligen har ett inskränkt synsätt och dåliga motiv men som har rätt i sak. För så här ser statistiken ut.

Och samtidigt bor den förbannade djävulen kvar i Raqqa.

Kommentar: Politiker i riksdag och regering, ni som är ansvariga för hur den svenska asylhanteringen sker; journalister som vill veta mer och alla andra som är intresserade men har svårt att hitta information och fakta själva, läs texten ovan noga. Gå in på de länkade texterna och artiklarna. Läs och begrunda och försök skapa er en bild av hur det ser ut på det här framtidsavgörande området. Avgörande för Europa. Avgörande för Sverige, svenska folket och för dem som tagit sig hit med faktiska och sanningsenliga asylskäl.

© denna blogg. Vid ev citat, vänligen länka alltid till den här texten.

 

”Integration kräver anpassning”

Hans artiklar publicerade på ledarsidan 2014, låg på listan över mest delade artiklar på Svenska Dagbladets nätsajt. Han skriver inte ofta, men när han skriver så är det viktiga och angelägna texter ur ett annat perspektiv än väldigt många av oss andra som skriver där och på andra opinions- och debattsidor.

Nu har Zulmay Afzali skrivit sin första artikel – Integration kräver anpassning – på Svenska Dagbladets ledarsida i år, nästan exakt ett år efter att den första publicerades den 25 januari 2014.

Läs mer om artikeln, kommentarer och se videoklipp från kyrkan i inlägget på Mummelförlagets sajt, där också hans böcker kan beställas.

Mejlfrågor om ensamkommande – påstått och faktiskt – minderåriga asylsökande

Jag får väldigt många mejl med asyl- och migrationsrelaterade frågor. Jag försöker svara när/om jag kan, men tiden räcker tyvärr inte alltid till för att jag ska kunna svara alla. Idag lägger jag ut ett mejl som jag har fått med frågor kring ensamkommande minderåriga asylsökande, frågor som många ställer. Jag hoppas att mitt svar på det här sättet når många av dem som har liknande undringar.

Fråga från en mejlläsare:

Din ledare från oktober 2014 har dykt upp på Facebook och jag undrar om du har fått några kommentarer?

Jag kikade lite i Migrationsverkets rapport. Där står att inga medicinska åldersbedömningar gjorts under 2013, man har inte haft möjlighet:

”Den ordning som Socialstyrelsen rekommenderar – och den organisation som krävs för detta – var dock som tidigare rapporterats ännu inte på plats under 2013, varför Migrationsverket inte under året har haft möjlighet att genomföra medicinska åldersbedömningar under 2013.”

Däremot har man kunnat åldersbestämma och justera åldern utan medicinsk åldersbedömning på 342 barn. Kan man inte göra några medicinska åldersbedömningar så verkar det rimligt att man inte heller kan åldersjustera. Men, läser man i nästa stycke i rapporten så står att man trots resursbrist faktiskt gjort ett antal (288) medicinska åldersbedömningar och:

”Vidare framkommer att andelen ålderjusteringar efter genomförda medicinska åldersutredningar låg på cirka 66 procent.”

Alltså exakt lika mycket som i Finland och Norge? Läser jag rapporten fel?

Tacksam för svar!

Mitt svar:

Svaret ligger i det som du själv skriver:

Men, läser man i nästa stycke i rapporten så står att man trots resursbrist faktiskt gjort ett antal (288) medicinska åldersbedömningar.

Alltså svaret är att i 66 % av de 288 fallen som man gjorde medicinska åldersbedömningar, gjordes åldersjusteringar (uppåt, knappast nedåt).

Vad jag har försökt föra fram bland annat på min blogg är att om den procenten – 66 % – är tillämplig vad gäller samtliga påstått minderåriga asylsökande så skulle 34 % av alla som kommer hit och säger sig vara minderåriga, inte vara det. Precis som det var i Norge och Finland när man gjorde åldersbedömningar på alla asylsökande ”minderåriga”.

Det skulle i så fall innebära att av de 7.049 påstått och faktiskt minderåriga som sökte asyl i Sverige 2014 skulle cirka 2.396 faktiskt kunna vara minderåriga, medan resten, cirka 4.652 inte skulle vara det.

Med tanke på att varje minderårig kostar samhället i runda slängar kring 1,5 miljoner skattekronor per år för boende, skola, god man, utrustning (dator, kläder, fickpengar, sjukvård, tandvård etc) så skulle man ju kunna tycka att det var viktigt att åldern utreddes. Men också för att det blir problem längre fram med personer som säger sig vara 17 men är 27 och ges uppehållstillstånd här, när dessa blir 67 (på papperet) men i verkligheten är 77… Det borde inte krävas professorsintelligens för att inse dessa självklarheter. I andra länder förstår man det, men inte i Sverige.

Till Sverige kom alltså förra året 7.049 ”minderåriga” asylsökande,
en ökning med 83 % jämfört med 2013…
Till Norge kom 2013 1.070 minderåriga asylsökande
(jag hittar inte siffror för 2014)
Till Finland kom 2014 196 minderåriga asylsökande

Till Norge och Finland (och Danmark) vet människosmugglarna att det inte är lönt att föra 22, 25 och 27-åringar som ska låtsas vara 17 år gamla. Den äldste jag känner till med säkerhet som utgett sig för att vara minderårig – och hanterats som sådan i Sverige – är 32… Smugglarna vet också att till Sverige går det bra att föra ensamma unga män (det handlar om män i en majoritet av fallen) för här anses  alla som säger att de är ”barn” också vara barn och åldersbedömningar görs, som du själv också nämner, i ytterst få, om ens (vissa år) i några fall alls.

Jag svarade denna gång så här utförligt eftersom mejlskrivaren hänvisade till min text i Svenska Dagbladet och eftersom jag utgår från att han är genuint intresserad av att veta mer. Jag har inte tid att besvara alla de frågor jag får och det går hur bra som helst att själv leta fram alla uppgifter och, vid oklarhet, kontakta Migrationsverket och ställa frågor till dem. OBS! Jag uppmanar alla intresserade att ta reda på fakta själva och inte lita enbart på vad som skrivs och sägs av mig och andra. Var dock vaksamma på hur Migrationsverket svarar, deras svar är inte alltid tydliga och lättförståeliga och man kan behöva fråga flera gånger och tänka till ordentligt för att extrahera fram vad som egentligen gäller.

Här på bloggen kan man söka texter som behandlar t.ex. ”ensamkommande” eller ”minderåriga” genom att ange dessa ord i sökrutan.

© denna blogg.

Antalet påstått och faktiskt minderåriga asylsökande ökade i Sverige med 83 % 2014 jämfört med 2013

Under de två första veckorna i januari i år har det kommit ca 20 (tjugo) påstått och/eller faktiskt minderåriga personer till Sverige för att söka asyl. Varje dag. Det är märkligt att man inte bland svenska politiker och inom journalistkåren, men kanske främst inom Migrationsverket, ställer sig frågor som:

• Varför kom det 7.049 påstått och/eller faktiskt minderåriga till Sverige år 2014?
• Varför ökade antalet påstått och/eller faktiskt minderåriga till Sverige år 2014  med ofattbara 83 % jämfört med år 2013?
• Vilken typ av faktiska och egna asylskäl kan minderåriga ha? Alltså skäl till att behöva skydd i enlighet med gällande lagar och konventioner?
• Hur har de råd att ta sig hit, dvs vilka är det som bekostar de dyra resorna till Sverige? Särskilt som ett stort antal anger att de är mer eller mindre ensamma i världen och föräldrarna är döda?

Till Finland kom 196 och till Norge 1099 påstått och faktiskt minderåriga för att söka asyl under 2014, två länder där både ålder och asylskäl kontrolleras och utreds ordentligt. Dessutom efterlevs Dublinförordningen om första asylland. Eftersom dessa fakta är kända av smugglare och andra i de stora asylländerna så kan man förstå att det inte är så lockande för dem som varken är under 18 år eller har asylskäl att ta sig till just Norge och Finland. Alla vet att det är en helt annan sak när man kommer till Sverige där man låtsas tro på att en 28-åring är 17,5 år gammal och där den äldsta 17-åringen i en sfi-klass kan vara så gammal som 32 (autentiskt fall).

© denna blogg.

”…fortsatt verksam i en samhällsgärning kring behovet…”

Skärmdump av en del av Fredrik Reinfeldts nya konsulthemsida:

Texten lyder alltså:

EN FORTSATT SAMHÄLLSGÄRNING

Fredrik Reinfeldt är fortsatt verksam i en samhällsgärning kring behovet av en konsekvent arbetslinje, öppenhet och en konkurrenskraftig ekonomi. I dag föreläser han om samhällsutveckling både i Sverige och internationellt. Till hösten kommer han ut med en bok om sina 25 år i svensk och internationell politik.

Skrev han denna text själv? Han måste i varje fall ha godkänt den. Nu vill jag inte vara elak, men nog borde man kunna förvänta sig ett klart, tydligt och korrekt språk av en som så utförligt framhåller sig själv och sina viktiga kontakter i såväl bild och text. En person som varit både partiledare och statsminister i Den Humanitära Stormakten.

Vad menas med rubriken ”En fortsatt samhällsgärning”? Och vad betyder ”…fortsatt verksam i en samhällsgärning”? Och än märkligare: ”…fortsatt verksam i en samhällsgärning kring behovet…” Kära nån, fanns det verkligen ingen språkgranskare som kunde hjälpa till?

En språkgranskare skulle också ha kunnat råda Fredrik Reinfeldt att inte kalla sig ”Fredrik Reinfeldt” i en del texter och sedan det mycket familjära ”Fredrik” i andra texter. Särskilt skulle språkgranskaren ha kunnat påpeka att det inte passar så bra att kalla sig bara ”Fredrik” i texter under bilder av honom själv tillsammans med världens ledare, där alla dessa presenteras med sina fulla namn och inte bara som ”Angela” och ”David” och ”Barack”. Här saknas sinne för språklig stil; det skär sig rejält med blandningen av förnamn på den före detta statsministern och fulla namn på övriga dignitärer.

Färgvalet – en ganska skarp lila nyans – gillar jag. Men hela sidan är annars rätt tråkig och verkar mycket snabbt hopkommen för att det liksom bara ska finnas en sida att visa upp. Jag tycker att han skulle ha sett till att den blev lite mer genomtänkt och genomarbetad och att den också hade fått en bloggavdelning där Fredrik Reinfeldt – eller bara Fredrik – då och då kan dela med sig av sina klokskaper och berätta om hur han är ”fortsatt verksam i en samhällsgärning kring behovet av…”

© denna blogg.

En riksdagsledamot är inte en anställd i ett företag

I debattartikeln med rubriken Jag är inte bunden av decemberöverenskommelsen i Dagens Industri den 16 januari, skriver riksdagsledamoten Finn Bengtsson, moderat, bland annat:

För mig personligen är DÖ ett problem då jag inte deltagit i någon förankringsprocess innan den blev en realitet, trots att dess innehåll i högsta grad berör det mandat som väljarna gav mig i valet 2014. Att överenskommelsen inte bara bakbinder och förminskar mitt mandat till dess det löper ut, utan på samma sätt gäller dem som ännu inte är valda 2018 och begränsar deras mandat till nästa val igen 2022 gör det hela än värre.

Just det! Ingen riksdagsledamot i Sveriges riksdag ska acceptera att några få personer inom deras partiledningar dikterar hur de ska förhålla sig och hur de ska rösta och till och med lägger vad som i praktiken blir munkavle på dem! Även om man i Sverige inte har äkta och fria personval – väljarna får ju inte rösta på vem de vill utan enbart på kandidater som satts upp på listor av partiledningarna – så är varje riksdagsledamot suverän och har sin absoluta rätt och frihet att agera som han/hon anser vara rätt. I huvudsak följer en riksdagsledamot sitt artis linje, det är ju för att han/hon sympatiserar med den som han/hon blivit medlem i just det partiet, men ingen människa kan i allt hålla med någon annan och friheten/rätten att ibland rösta annorlunda är självklar. Att pådyvla ”folkvalda” ett kollektivt beteende är mycket främmande för vad vi hittills har ansett vara demokratiskt och det är av stor vikt att flera riksdagsledamöter  än Finn Bengtsson (M), opponerar sig och även vägrar delta i farsen. Han skriver vidare i sin artikel att:

Enligt DÖ får inte heller utskotten eller enskilda riksdagsledamöter bland de sex partierna lägga fram förslag till regeringen som påverkar den budget som har antagits genom att alliansens ledamöter tvingats lägga ned sina röster för sitt eget förslag.

Vidare får man enligt DÖ inte ens reservera sig till förmån för sitt eget förslag. Detta är i sig hutlöst, men riskerar framför allt att Sverige under minst drygt tre år framåt och kanske i nästan åtta år till, valt en socialistiskt inspirerad ekonomisk utveckling framför en borgerlig.

Har man inte haft det minsta att säga till om, utan dessa DÖ-påhitt genomdrivits av en liten klick människor på ett uppseendeväckande odemokratiskt sätt, så är man självklart inte bunden att följa en sådan överenskommelse! Finn Bengtsson igen:

Decemberöverenskommelsen mellan allianspartiernas och regeringens företrädare i december slöts mellan ett mycket begränsat antal personer…

Politiska partier i Sverige har med åren börjat bete sig allt mer som kommersiella företag med VD, kommunikationsdirektör, fjäskande och ”lojala” tjänstemän etc. Men ett politiskt parti är absolut inte ett företag och det är på tiden att alla partier börjar inse det och återgå till att vara just politiska partier på demokratisk grund, inte toppstyrda kommersiella företag där man kan agera för egen vinning och för att själv, till varje pris, få sitta kvar vid ett dignande riksdagsbord med de goda, av andra finansierade grytor.

Hoppas att Finn Bengtsson fortsätter att stå på sig. Även om han inte är ”äkta personvald” så är han ändå vald att företräda väljarna, inte partiledningen!

© denna blogg.

Kommunalrådet Rasmus Persson (C) i Örebro om IS-krigare: ”De bör få hjälp att bearbeta de traumatiska upplevelser som de har varit med om.”

Gud hjälpe DHS Sverige! Någon annan lär inte göra det.

Är det den usla skolutbildningen som har slagit igenom eller hur kan man ha sådana här tankar? Hur tänker den här mannen, kommunalrådet Rasmus Persson (C) – och med vad? Kort ur texten på SVT Tvärsnytt 15 januari 2015: Kommun vill hjälpa IS-krigare: ”Är absurt”:

– Vi har diskuterat hur vi ska arbeta för att de här killarna som har kommit tillbaka inte åker igen, och att de bör få hjälp att bearbeta de traumatiska upplevelser som de har varit med om, säger Rasmus Persson (C) till SVT Tvärsnytt.

Så här är det i Finland. Länk till artikel på engelska: British citizen linked to terrorist organization expelled from Finland i Shanghai Daily 15 januari 2015, eftersom många inte förstår finska.

Här är också en länk till en artikel i Turun Sanomat den 15 januari 2015, för dem som behärskar finska: Suomi karkotti ääri-islamistin (”Finland utvisade ultra-islamist”). Kort ur texten, översatt till svenska:

Skyddspolisen (motsv till Säkerhetspolisen i Sverige, min anm.) har i enlighet med beslut i Åbo förvaltningsdomstol krävt att Awat Hamsalih med kurdisk bakgrund ska utvisas eftersom man anser att han utgör en fara för rikets säkerhet.”

Finländarna har ansvarsfulla riksdagsledamöter, ministrar, myndigheter och kommunalpolitiker som de kan lita på alltid har landets och folkets bästa för ögonen. Att finländska skattebetalare skulle utsättas för att behöva bekosta psykologhjälp åt grovt kriminella utlänningar är knappast något som gemene man i Finland skulle uppskatta…

Ur artikel på Yles sajt i juni 2014:

 

© denna blogg.

Det finns olika sätt att se på vad som är ansvarsfullt – i en humanitär stormakt jämfört med i ett vanligt, hyggligt, litet land

Finland har en ansvarsfull – för sitt land och folk och för dem som ges skydd och dem som kommer för att arbeta och studera – hantering av invandrare av olika slag. Integrationen fungerar tämligen väl, kommunernas självbestämmande är orubbligt. Utlänningslagen och gällande konventioner och förordningar, bland dem Genèvekonventionen och Dublinförordningen, respekteras och efterlevs. De, som inte har skäl att befinna sig i landet utvisas, de som kommit för att arbeta arbetar och de som kommit för att studera studerar. Asylsökandes ansökningar hanteras, beslut meddelas och ska efterlevas. Inflödet av människor från länder i EU och utomeuropeiska dito är hanterbart och skapar inga större problem (det finns till exempel inte hundratals utanförskapsområden eller 55 ”no go”-zoner) i lilla Finland med en population på  5,4 miljoner.

År 2014 beviljade Migrationsverket – Migri – drygt 20.000 personer ”första uppehållstillstånd”. De flesta kom från Ryssland. De var alltså inte asylsökande utan sökte uppehållstillstånd för arbete eller studier. En del hade familjemedlemmar i Finland och sökte uppehållstillstånd på den grunden. Men, det måste påpekas igen eftersom man i Sverige ofta tror att alla utlänningar som kommer är asylsökande: dessa människor kom till personer som bor och arbetar i Finland och som påtar sig ansvaret att försörja sina familjemedlemmar. De invandrade, helt enkelt.

Asylsökande stod för endast drygt 1.300 tillstånd. 

Så här ser den tydliga, klara och lättbegripliga asylinvandringsstatistiken (som jag sammanställt utifrån uppgifter från Migri) på asylområdet ut för 2013 och 2014:

(Källor: Migrationsverket och Hufvudstadsbladet den 15 januari 2015)

Det uppenbara har med dåraktig envishet upprepats i många år…

…men har ändå inte trängt in hos dem, som kallar sig ”ansvariga”.

Dessa tweets från juristen Krister Thelin, som också är ad hoc domare vid Europadomstolen för mänskliga rättigheter i Strasbourg, talar för sig själva. De ska läsas nerifrån uppåt.

Miggornas berättelser finns samlade i två lättlästa e-böcker som förstås också har sökfunktioner, en för tiden 2008-2011 och en för tiden 2012-31 mars 2014 (klicka på böckerna för att komma till Mummelförlagets widgetshop). En tredje bok kommer så småningom.

”Det har skavt i ett par dagar nu…”

Fredrik Westerlund kommenterar texten Artiklar som skaver och inger obehag (11 januari):

Det har skavt i ett par dagar nu, utan att jag får kläm på det. Dels det du pekar ut i artikeln: att skulden ”läggs på” islamister, en onödig brasklapp från artikelförfattarens sida. Och också att västvärlden ”känner sig” som måltavla. Var alltså västvärlden inte måltavla för dessa attacker? Eller?

Sedan: Sammanblandningen av ”islamsk” och ”islamistisk”, vilken möjligen är dumsvensk och ogenomtänkt, eftersom människor som varnar för eller kritiserar islamism lätt stämplas som islamofoba. Det värsta är ändå relativiseringen och den irrelevanta diskussionen om offrens tro. Andemeningen blir att det som hände i Paris inte var så farligt eftersom det händer mycket värre saker annanstans.

Här är en travesti (med förbehåll för faktafel):

Det är inte Sverige som är värst drabbat av trafikolyckor även om svenskarna stannade upp i sorg efter olyckan utanför Arboga för något år sedan då 9 personer omkom. I Thailand störtade en buss ner i en ravin en gång och 30 dog, I Colombia i fjol omkom 31 barn då deras skolbuss började brinna. Dominikanerna löper en 14 gånger större risk att dö i trafikolyckor än svenskar. Det är bara en femtedels promille av alla som dör i trafiken årligen som gör det i Sverige. Värst drabbade är länder som Kina, Indien, Dominikanska republiken. Av detta kan man dra tre slutsatser:

1) Det är framför allt i utvecklingsländer som folk dör i trafikolyckor
2) Offren är främst hinduer och muslimer
3) Olyckorna orsakas framför allt av folk som bryter mot trafikreglerna.

Men en fjärde obehaglig slutsats kan också dras: trafikolyckorna kommer att trefaldigas under de kommande tjugo åren i takt med att välståndet stiger.

Stort tack, Fredrik Westerlund, för dina kommentarer och klokt och självständigt tänkta tankar som jag fått tillstånd att vidareförmedla här på bloggen!

© denna blogg.

Nej, Sverige har inte ett asylsystem att vara stolt över

Moderaterna har den 10 januari fått en ny partiledare: Anna Kinberg Batra. En heltidspolitiker sedan många år, kompetent och kunnig. Men ingen kan behärska alla områden och på åtminstone ett av dem finns det utrymme för förbättring och större lyhördhet.

Den 12 januari intervjuades hon i SVT-programmet Gomorron Sverige (klippet kan ses t.o.m. 11 januari 2016). Där talades bland annat om en Sifo-undersökning som visar att Alliansen tappar väljare till Sverigedemokraterna (ca 05.36 in i klippet).

Enligt Dagens Samhälles Poll of polls, baserad på nästan 8.500 intervjuer, ser det den 11 januari ut så här:

Skickligt manövrerade Anna Kinberg Batra förbi dessa fakta, men det hjälper inte. Alla som tar del av den här och andra mätningar som alla pekar åt samma håll, kan själva både se, tänka och förstå vartåt det lutar och hur och varför väljarnas preferenser förändras.

Oskickligare är det när hon i slutet av intervjun (ca 07:09 in i klippet) säger:

Vi har ett asylsystem som vi ska vara stolta över.

Nej, bästa Anna Kinberg Batra, det har vi inte! Vi har inte ett asylsystem som vi kan vara stolta över, långt därifrån! Det finns tusentals bevis för motsatsen, nämligen att vi har ett asylsystem som ingen kan vara stolt över. Det här felaktiga, icke med verkligheten överensstämmande påståendet kan komma att skicka ytterligare några procent av M-väljarna till det parti som ökat mest i opinionsundersökningen i tabellen ovan – med 16 procent! – sedan valet 2014, nämligen till Sverigedemokraterna.

(Klicka på omslagen)

Det finns många kloka och kunniga personer utanför deras egen krets som Moderaterna borde lyssna på. Miggor, till exempel. De miggor som skrivit om det urusla asylsystemet i mer än sju år och vilkas berättelser finns samlade i två böcker som lätt kan laddas ner i alla paddor och andra surfplattor för ynka 40 kronor/e-bok. Moderaternas ledning (gärna alla andra också) borde faktiskt läsa deras berättelser! Det rekommenderas också i en recension av den första boken i Dagens Juridik.

(Klicka på omslagen)

Moderaternas ledning med flera borde också lyssna på Zulmay Afzali, före detta regeringstjänsteman från Afghanistan, nu flykting i Sverige (som går till jobbet varje dag), och läsa hans böcker (50 kronor/e-bok) där det finns en hel del skarp kritik mot just det svenska asylsystemet.

Andra med – som det heter – ”invandrarbakgrund” har också en hel del att berätta. Och sfi-lärare och HVB-hemspersonal. Kunniga personer som ser och hör och vet det alltför många moderata politiker inte tycks känna till.

Kunskaper finns dessutom hos många av Moderaternas egna politiker ute i landet. Tyvärr vågar de inte alla säga sådant som går emot vad Fredrik Reinfeldt predikat och som verkar vara vad som ska fortsätta att gälla även när han lämnat det inte längre så stora fartyget m/s Moderaterna. En del av partiets egna tar ändå mod till sig och framför kritik och försöker upplysa om den verklighet de ser och måste hantera. Det de berättar bör tas på största allvar inom partiets ledning.

I nästa val blir Moderaterna tredje största parti om de inte inser att det inte räcker med att öppna sina hjärtan utan att man också måste öppna sina ögon och sina öron.

© denna blogg. Vid ev citat, vänligen länka till detta inlägg.

 

Artiklar som skaver och inger obehag

Reflektioner och kommentarer kring två artiklar, som publicerats helt nyligen.

Artikel 1
I Dagens Samhälle publicerades 8 januari en artikel med rubriken
Överenskommelsen ingen kompromiss mot SD. Den är skriven av en riksdagsledamot
för KD, Penilla Gunther och är ett (dåligt) försvar av decemberöverenskommelsen och intressant att ta del av. Det är alltså en ”folkvald” (uppsatt av ett parti på en lista över vilka folket får rösta på) lagstiftare som i 3,5 år (till september 2018) kommer att lägga ned sin röst om det föreligger risk för att S/MP-minoritetsregeringens budget ska få riksdagens majoritet emot sig, som uttalar sig. Bland annat:

Ett antal debattörer och förståsigpåare utanför riksdagen har åsikter om och tycker till om decemberöverenskommelsen, och dess orsaker och verkan.

Va???! Det är inte så ofta man läser ett så oförställt förakt för dem som trots allt har röstat in en person i den lagstiftande församlingen. Otroligt, när man tänker efter! Tror hon på fullt allvar att det bara är de 349 personer (ca 300 för många…) som sitter i riksdagen, som har rätt att ha åsikter och som har kunskap nog att uttala sig i samhällsfrågor som berör hela folket? Mycket av vad jag sett och hört och läst från ledamöter i Sveriges riksdag har fått mig att tänka att det nog snarare är precis tvärtom…

Dessutom uttrycker den här ”förståsigpåaren” i riksdagen så här respektlöst och lågt om ett annat parti, nästan lika litet som hennes eget för övrigt, som är riksdagens allra minsta parti (V=21 ledamöter, KD=16 ledamöter):

Däremot undrar jag hur handlingskraften ser ut hos regeringspartierna, och från Vänsterpartiets håll, som är det parti som ylar mest och värst mot SD.

Ylar??? Så här skrev förresten en person på Facebook, och det summerar nog det hela på ett ganska bra sätt:

Man får trösta sig med att Gunther enligt egen definition troligen devalveras till en ”förståsigpåare utanför riksdagen” efter nästa val.

Artikel 2
I Svenska Dagbladet publicerades den 10 januari artikeln Muslimer värst drabbade av terrorattacker, av Gunilla von Hall. Den här artikeln skaver och kliar och det är svårt att förstå vad artikelförfattaren egentligen vill säga med den.

I många fall läggs skulden på islamisk extremism, som i fallet med terrordådet i Paris.

Ja. Och? Vad då ”läggs skulden på”? Det läggs ingen skuld på, det är ju islamisk extremism det handlar om!!!

Runt 80 procent av alla dödsoffer för terrorism är dock muslimer i den islamiska delen av världen.

Ja. Och? Är inte muslimers liv lika mycket värda som våra, i västvärlden? Människor som människor. Varför känner artikelförfattaren ett behov av att tala om att 80 procent av dem som dör i fruktansvärda islamistiska terrordåd är just muslimer och inte västerlänningar och icke-muslimer? 

Det är något med hela den här artikeln som känns rejält obehagligt. Ogenomtänkt? Aningslöst? Omedvetet fördomsfullt? Jag känner ett lätt och lite svårdefinierat obehag.

© denna blogg.

Detta hände på Kuwaits flygplats…

Det är inte ofta jag lägger ut videoklipp här på bloggen, men den här – som har funnits ett tag men som jag inte har upptäckt förrän idag – vill jag inte undanhålla mina läsare. Den är kul och uppiggande och glädjen hos de medverkande smittar av sig!